Skip to main content

Full text of "Articles on mollusks in Öfversigt af Kongl. Ventenakaps-akademiens förhandlingar. 3.-4. arg ..."

See other formats


Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



i 




ÖFVERSIGT 



AF 



KONGL 
VETENSKAPS-AKADEMIENS 



FÖRHAMDIilllieAR. 



TREDJE ÄROÄNOEN 

1846. 



« 



• • 



Med två Tatlör. 



^ :<- 



P. A. NORSTEDT 9t SÖIVBR, 
Kongl. Boktryokarc. 



345662 






iJjz-^Uiu <jL.llJ,\^y^ 



i^v- *.— 



liineliålL 



M a t II e m a 1 1 k. 

EjohLiNG, om fl) klass af iiifinita serier <>5. 

MALiiiTi:!«, om serJLTä convcrgens <). 

— — om gener, expresstonen på 3<i. 

dx" 

— — om högre DifTereDtial-Coefricicnter 324. 

Aslronomi och Pliysik. 

IiKR2f:Lii's , ref. BöTTGER, om rotation af polarts. ljus .... 1. 

— — „ Keichenbacu, om dynamiderna 165. 

— — om HoiBRiNcs Värme-anstalt 109. 

EDLt>D, om fluiders rörelse i kärl 112. 

MuNCk AF KosK^sciiöLD , S. , om elektricitet i fördeladt och bun- 
det tillstånd 55. 

— — om elektriska duplikalorn, Tab. il 298. 

— — om aftondimmor 309. 

Selander, om den nya planeten 250. 

SvAKBERG, A. F., om ett instrument till förstärkande afcon- 

lacts-eleklrictletcn 100. 

— — om ankarels form ocb hflstskomagncters bSrnings- 

förmåga 12. 

Uklde, ref. ("avalli, kastförsök med bomullskrut 321. 

K c ni i. )lineralogi, Ge ognos i. 

Bercelils, om Lignin-krut 283, 233, 209. 

—- — om den organiska sammansättningen 54. 

— — ref. Breithaupt, om nya mineralier 212. 

— — yy BuxsKN, om knall-luft 34. 

— — i> om Talkjordshydrat, motgift mot arsenik . . . 231. 

— — „ Clauss, om Ruthenium 61. 

— — „ Erdmam.x, om faltspathsarladc mineralier . . . 70. 

— — „ FoRCHUAMMER , om hafsvattncts sammansättning . 168. 



Sid. 
BsRZEUusy ref. Köhmke, om Pscudo-Gaylassit 95. 

— — „ MuLDERy om ost9mnet, prolein och galla . . » 34. 

— — 97 — 003 gallans sammansättning 317. 

— — ,j Plantahour, om citronsyrans förvandlingar . . . 64. 

— — „ — method att hålla vatten varmt . . 69. 

— — „ Redtckbacdeb^ om Taurin, oljsyra m. m. . . . 3. 

— — 9, ScBEERER, om AspasiolilH 27. 

— — ^y — om isomorfi i mineralriket 28. 

— — ,, — om Euxenit 30. 

— — „ — om vattenhaltig kolsyrad kalk . . .111. 

— — ^, ScBOERBEiR, om Ozons blekningsförmSga .... 93. 

— — „ — om Krutull 209. 

— — yy Setterberg, om arseniksyrado salter 25. 

— — „ Ulex, om Struwit 32. 

— — „ Wöhler, om en ny organisk syra 31. 

NoRLix, om Latorps alunskiffcrbrott 313. 

SciiEERER, om talkjordcns atomvigt 291. 

Svanberg. L, om ett dubbelsalt af svafvels. talkjord .... 314. 

— — om bomullskrulet 322. 

— — om Kalk-oligoklas i Svergo 111. 

— — om phosphorqvantileten i jernmalmer .... 78. 

— — om Groppit 14. 

— - — om Osmiumsyrans smältningstemperalur .... 36. 

Wrede, ref. Westerukg och Staaf, om bomullskrutet . . . 319. 

Botanik. 

Agardii, J. g., om Anadema, ett nytt algslflgte 103. 

Berzelius, om mannaregnet i mindre Asien 109. 

Wahlberg, om fröns groningskraft 215. 

— — ref. ScmMPER, Musci scandinavici 275. 

Zoologi. 

BoaEMAK, om Cbionea crassipes 178. 

— " — om Pbryganea phalaenoides 215. 

— — om Pygmxna fuscaria 177. 

— — om nya svenska Gryllus-arter 80. 

Ekström, om fisket i Bohuslän 18, 180, 248. 

Liljeborg, om Sylvia succica 248. 

LovéN, om afrikanska Sötvattens-Grustaceer 57. 

— — om do nord. arterna af Turbonilla, Tab. 1 46. 

— — om Nordens Hafs-MoUusker 13^ 183. 



I Ip^é^f oro MoIIuskers geografiska utbredning .352. 

LcxvsoKG , om Dalarncs foglar 4q^ 

LöimvELH, om daggdjur i Lappland ^23. 

Nium, fossil björn i Skåne 311. 

^pc?ALLy om Mus striatus och II. pumilio ^8. 

— — om Nanotragus spiniger 83, 

— — om Loxia bifasciata 37. 

— — om Pecora 57. 

— — om flyttfoglar 115. 

— — om nya Syd-Afrikanska Mammalier 11$. 

— — om Hypudxus rufocanus n. sp 122. 

— — om Testudo funnen i Sverge 219. 

— — om Muscicapa collaris 222. 

— — om Gottlands fogclfauna 223. 

— — om namnet Muscicapa 223. 

— — om samtidiga observationer 234, 310. 

— — ret v, DuEBEif, om Nesotragus moschatus n. sp. , . 221. 
Wablbeag, om svärmar af Bladlöss 252. 

— — om Slrack-Gräshoppor 214. 

Anatonni, Physiologi, Medicin. 

BoiCK, om Muskel- och Nerv-fibern 44. 

om organisk utveckling utan cellbildning 109. 

lh'3Sy om mineral-magnetens inverkan på sensitiva personer . 167. 

Retiiv3j a., ref. Schroeder v. d. Kolk, om Gastrus equi . . . 125. 

— — „ BoRSDORFF, om ncrv. trigeminus hos Laken . . 130. 

Retzius, M. ref., om pestsmittans förekommande 134. 

Siatislik. 

v. Stdow, om jernvflgars kostnad 327. 

RcseunderrSttelser. 

McscK AP RosENscHÖLD, E. , Paraguay 16, 218. 

G. v. DuEBEN, Sincapore 50. 



lolemnade afhandlingar . 20, 54, 89, 103, 161, 204, 225, 274, 332. 

Akademiska angelägenheter 90, 105, 161, 332. 

Skänker till Bibliotbcket 21, 58, 90, 105, 161, 204, 226, 275, 315, 333. 



VI 

Sid. 

Sklnker Ull zoologiska Museum. 21, 59, 91, 105, 161, 207, 229, 277, 

316, 334. 

— — „ botanisk» Museum 21, 92. 

— — „ niinerulogiska Museum 278. 

— — „ étbnografiäka afdclaingen 59, 316. 

Meteorologiska observationer . . 23, 60, 106, 163, 208, 279, 335. 



Rlilictif€t\ 

l'ap. t.i7 rad. 3 iiedifi*. stär gihbum /aj giltbo. 

— 149 — V!l — — 12 — 2 

— 167 — 2.') iipjiifr. — iiiverkatlc — inverkar 

— KW — 2 — — äterralh — aler, falla 

— — — 15 — — sömnen varit — 84)mncn, och uieri'u<U'i!. 

oågon tid derefler, vnril. 

— T2i — 6 — — M. v. DiiBEs. — W. v. DUbeji. 



— fc*i»"f r54.«»H — 



ÖFVRRSIGT 






AK . 



iONGL VETENSKAM^AKADEMIEIVS 

* ■ 

FORHANDLINGÅiit. 

■ ■ . ■ 

Årm. M. tS46. M M. 



• .' • 



• • 



(»nsdagen den 14 Januari. 






Föredragr» 

l. Upplfickt af Faraday rörande rolalion\éf . 
poLariseradl ljus omkring polen af en stark md^*'* 

net. — För en kort tid sedan anfördes i vara tidningar^ 
efter en feuilleton i The Times och en arlikel i Athenatum, 
att Faraday i London nyligen gjort den märkvärdiga up|:- 
tåcklen, att en stråle af polariseradt Ijtis roterar omkring po* 
\eii a{ en magnet, h varigenom ett afgörande bevis vore vun- 
net, atl de så kallade Dynamiderna, d. å. ljus, värme, elek- 
(rfci(e( och magnetism, vore olika yttringar af samma grund- 
orMik. 

I de under tiden ankomna utländska lärda tidningar bar 
deroin ingen ting vidare varit anfördt. 

1 skrifvelse af d. 21 Dec. har Professor Boettgbr i Frank- 
furt am Main meddelat Hr Frih. Bbrzfxius något af sina forsk- 
ningar i ämnet. 

I ett roessingsrör af 3 linjers genomskärning och 7| 
tums längd 9 i båda ändar tillslulet med plana glasskifvor, 
iafyllde han en lösning af I d. socker i 2 d. vatten. I några 
lorsok användes också en stark lösning af vinsyra, terpentin- 
olja eller annan ljuset polariserande vätska. För hvar och 
en af ändarna på röret ställdes e(t Nicholsons polariserande 
prisma, det ena orörligt fästadt, det andra rörligt omkring 
sio axis. När man nu låter ljus gå genom röret från den 



andan der prismat är orörligt, så genomfares vålskan af po- 
lariserad! ljus, pä hvilket; vätskan utöfvar en bestämd bryt- 
ning, derigenom att .ju)jaHsationsplanet vändes ät venster. 
Vändes dä det rörliga* v rismat, sä kommer en ställning, i hvil- 
ken intet ljus me/fCsiTlträder derigenom, och rörets innehåll 

ser ut att vara^ ^genomskinligt. — Delta är det vanliga fe- 

• • • • 

nomenet vid peFdriseradt ljus emellan I. ex. tvenne korslag^- 

• . • 

da tnrmalinskifvor, hvilka här ersättas af prismerna. 

Om ittap nu, ulomkring detta messingsrör, skjuter ett der- 
t'ill ncéfi.**pässandc jernrur, som är tätt omlindadl med en tjock, 
silkebrn^^unnen koppartråd, i flera, t. ex. fem, öfver hvar- 
anelra- gäende hvarf, och leder derigenom en elektrisk ström 
. ^^u' t. ex. 6 par af Groweska platina-zinkbatteriet, sä fram- 
' ''kommer, dä + E gär frän den ändan, der ljuset inkommer, 
ett rödt ljus genom den rörliga prisman, och dä den gär i 
motsatt riktning ett blägrönt, men detta upphör sä snart led- 
ningen afbryles, hvarefter äter intet ljus framkommer. Kfler 
BoETTGERS mätning vrides polarisationsplanet Vib> ät ven- 
ster eller höger, efter elektriciteternas olika riktning, ät ven- 
ster i det förra, ät höger i det sednare fallet. 

Detta lärer nu vara det Faradayska försöket, med den 
skillnad, att han, i stället för dessa polariserande vätskor, be- 
gagnat ett glas, som genom tillsats af borsyrad blyoxid har 
fatt polariserande egenskap. 

Försöket är ganska märkvärdigt. Förklaringen dcraf är, 
att jernröret genom den elektriska strömmen förvandlas i -en 
ganska stark ihälig magnet, i hvars axis den polariserande 
vätskan befinner sig. Om kopparträden lindas omedelbart 
ut pä messingsröret, sä blifva verkningarne af den elektriska 
strömmen väl synliga, men mycket svagare, hvarigenom det 
visar sig, alt jernrörets egenskap att förstärka den magnetiska 
polarisation kraftigt inverkar. Men äfvcn utan biträde af 
elf^ktromagnetisk polaritet, visar närmandet af en stark mag- 
net intill ändan af messingsröret, att äfven i denna form don 
magnetiska polariteten inverkar på det polariserade ljusets gång. 



— 3 — 

Hr Frih. Bekzrlius anfördo, att dot ännu Sr för tidigt att yt- 
tra lu^i^on förmodan öfver till hvilkct nytt ljus denna vigtiga 
upplåckt kan leda. Emedlertid syntes honom, att det häll, 
M hvilkel den vid första kungörandet velat ledas, nemligen 
alt polariseradt ljus skulle rotera omkring polen af en mag- 
net, omöjligen kan betraktas säsom varande riktif>t beräknadt. 

Då t. ex. sockerlösningens egenskap, att vånda polarisa- 
tionsplanet ät ett visst håll, beror på en verkan af sockrets 
minsta delar pa ljuset, så måste, när denna verkan antingen 
(orstärkes eller går åt motsatt led, detta äfven hårröra från 
samma moleculers verkan på det genomgående polariserade 
ljuset, men icke omedelbart från magnetens verkan på riktningen 
af delta ljus, hvilket dervid endast tjenar såsom ett medel 
att upptäcka hvad i den genomskinliga kroppen föregår un- 
der inflytelsen af det magnetiskt polariska tillståndet. — Men 
JQsi denna omständighet, all denna polaritet inverkar på krop- 
par, som i öfrigt synas icke i polariteten förmå det minsta 
deltaga, år en upptäckt af d(»n största vigt. 

2. Kemiska upptäckter. — Hr Professor Rkdtkn- 
båUIER fiar, i skrifvelse af d. 2 innev. Januari meddelat Hr 
Frib. Berzelius berättelse om åtskilliga kemiska undersöknin- 
gar, som blifvit utförda på det under hans ledning ställda 
Universitets-Laboratorium i Prag. 

Taurin. I September månads Öfversigt sid. 174 anförde 
Hr Frih. Berzelius, att Rkdtenbacher ådagalagt, att taurin inne- 
håller såsom beståndsdel ganska mycket svafvel , i en sådan för- 
ening, att det icke kan förvandlas till en med baryt Tåilbar 
svafvelsyra på våta vägen. Hr RtDTENBAcm-.R har nu fullständigt 
meddelat de analytiska försök han häröfver anställt, och upp- 

srifver sammansättningen af denna märkvärdiga kropp till 

funnet, atomer, raknadf. 
kol .... t0,iw 
väte . . . . 5,75 
qväfve . . . 11,25 
svafvel . . . 25,70 
syre .... 38,04 



4 


19,2 


14 


5,6 


2 


11,2 


2 


25,(1 





38,4. 



— 4 — 

C^H'*N'S'0^ Nå^n rationell förestfillning om arten af 
drnna sammansältiiing, ör icke möjlig alt uppgöra. 

Hr Rf.ute:nh.^cher har funnit, att denna kropp kan kokas 
med salpetersyra och syran derifrån afdestilleras, utan att 
taurin förstöres. Han har derjemle funnit , att om man be- 
handlar I^rsk galla med salpetersyra till dess donna derpa 
slutat sin inverkan, sä finner man taurin bland produklernii. 

Oljsyra. D:r Gottijkb har under Hr Rudtknbachkhs led- 
ning analyserat gåsfett, och vid des^a försök lyckats framstlilla 
oljsyran i sin fullkomliga renhet, mycket ' olik den oljsyra 
som hittills hlifvit beskrifven och analyserad. Den M nem- 
ligen en färglös olja, sont kristalliserar, under +4°, i fast 
form behåller sig osöndrad i luften, men gulnar och oxide- 
ras dcraf så snart den Sr smSlt, hvilket går isynnerhet fort 
öfver + 14^ Den rena oljsyran rodnar icke lakmnspopiier, 
icke eller dess lösning i alkohol, men den som hlifvit gul- 
brun i luften rodnar det starkt. 

Oljsyran fanns sammansatt af 

funnet, at. rSknadt. 

kol 76,51 36 7h,r»<) 

v8te 12,12 68 12,06 

syre 11,37 4 ll,3f> 

Den innehåller en atom vatten, som af baser utjagas^ och är 

således H + C'*H'*"0'. 

Till analyserna tjente oljsyra ur gåsfett, ur rofolja, bom- 
olja och mandelolja, så att den i alla år densamma. 

Den rena oljsyran erhålles lått, derigenom all den oxi- 
derade och bruna oljsyran löses i alkohol och måttas med 
barythydrat. Dervid utskiljos den oljsyrade barylen, som år 
olöslig deri, men den förändrade syrans barytsalt behåller 
sig löst i alkoholn. 

Då oljsyran oxideras i luften vid dess vanliga fem- 
pciaiur, mister syran våte och förbinder sig med syre. Pro- 
dukten deraf fanns bestå af C^H^^^^O*, d. å. den hade förlorat 



— 5 — 

1 eqviv. \JMe och upptagit i al. syre. Uen är nu en myc- 
ket starkare syra. 

Då oljsyran deremot oxideras på luftens bekostnad vid 
+ ICKV*, sä bildas kolsyra och den nybildade syran bestar af 
C**H**0*, och har således förlorat '^ at. kol. 

Elaidinsyra. Det år bekant^ alt oljsyra förvandlas af 
små qvantileter salpetersyrligh^t till en alldeles olika beskaf- 
fad syra, som har fått namn af elaidinsyra. Denna syra har, efter 
GoTTUCBS analys, absolut lika snmmansåltning med oljsyran och 
9r således derroed isomer. Förändringen beror derföre endast 
på en katalytiskt utöfvad kraft till beslåndsdelarnes omsättning. 
Elaidinsyra absorberar i smält tillstånd salpetersyrlighet 
och förvandlas till ett trdgflytande liqvidum, olösligt i vat- 
ten, hvarmed all fri salpetersyrlighet kan uti vällas. Om detta, 
Snnu ej närmare undersökta liqvidum blandas med 10 gån- 
ger så mycket oljsyra, så blir alltsammans om några dagar 
förbytt till elaidinsyra. 

Elaidinsyra syrsattes också i luften, liksom oljsyran. 
Den förvandlas dervid till en liqvid syra, som består af 
^•H-O*, eller H + C'•H"0^ 

Cholesterinsyra. Hr Redtenbachek har behandlat cho- 
lesterin med salpetersyra i förnyade deslillalionery och funnit, 
att det dervid förvandlas till en förut okänd syra, som han 
kallat cholesterinsyra. Den är lätllöst i vatten och intorkar 
till en gul, gummilik, sur och sammandragande bitter massa, 
ulan tecken till krislallisation och deliqvescenl. Genom analys 
af dess silfversalt, har han funnit dess sammansätlnini^ vara 

funnet. at. räkna Jl. 
kol . . 23,70 

våte . . 2,2i 

syre . . . 15,82 
silfveroxid . . 58,25 
= Äg + C»H«0\ 

Choloidinsyra med salpetersyra. Då den oljlika 
syra, som genom digeslion med saltsyra utfålles ur galla, choloi- 



8 


24,19 


8 


2,00 


4 


15,94 


1 


57,87. 



— 6 — 

dinsyiii eller bi I i fel I insy ra, behandlas med salpetersyra i de- 
stillationskärl, och det öfvergängna slås tillbaka och mera 
salpetersyra tillsättes, så länge någon inverkan af salpetersy- 
ran visar sig, så har man fått ett öfverdestilleradt liqvidum, 
surt af salpetersyra, på hvilket flyter en oljlik kropp och på 
hvars botten finnes en annan mera trö«^flytande olja. Den 
förra hr en blandning af samma feta flygtiga syror, som fås 
vid behandling af oljsyra med salpetersyra, hvarom mera ne- 
danföre, och hvaraf en god del finnes upplöst i den öfverde- 
stillerade salpetersyran, och som derur afhkiljos, då den sist- 
nåmda nära mättas med alkali och sedan destilleras. 

Den tunga oljan på bottnen i förlciget bestar af tvenno 
olika kroppar, som båda innehålla beståndsdelar af salpeter- 
syran. Den ena är en kopplad salpetersyra, som dorur ut- 
drages med alkali y hvari den andra icke löses. 

Syran har {M{ namn af N itrocholsyra och den indilFe- 
renta oljlika återstoden af cholacroL Syran ger kristallise- 
rade gula salter med alkalierna, men dessa tåla icke upp- 
hettning i lösningen, hvarvid syran sönderdelas med utveck- 
ling af röda ångor. Af detta skäl har syran varit mycket 
svår att analysera. Dess kalisalt fanns sammansatt ai 

funnet, at. räknadl. 

kol . . . . 7,91 

väte ... 0,59 

qväfve . . . 29,98 

syre. . . . 37,74 

kali. . . 24,78 

sannolikt KN + CH^N^ON, i följd hvaraf den lika med pi- 
krinsalpetersyran vore en salpetersyra, kopplad med en för- 
ening af en organisk oxid med salpetersyrlighet. 

Så väl syran som dess salter detonera då de starkt 
upphettas. 

Cholacrol är en neutral, oljaktig kropp af en qväfvande 
och beklämmande lukt, som synes vara giftig. Den fanns 
sammansatt af 



2 


H,42 


2 


0,53 


8 


29,9S 


9 


38,19 


1 


24,17 








funnet. 


at. 


räknudt. 


kol 


. 26,15 


8 


26,12 


väte . . 


2,81 


K) 


2,r»9 


qväfve 


. 15,V8 


4 


15,24 


syre . . 


55,76 


13 


55.95 



Q8 Ijio fj4 Qis Dgn dclonerar vid upphettning och inneliåjler 
således salpetersyra, men föreningsarten är icke så lätt att 
bestämma. 

Vid choloidinsyrans behandling med salpetersyran stan- 
nar, sedan de flygtiga produkterna afdest i lierat, en icke flyg- 
lig massa i retorten, som, efter afsvalning, utgöres af ett 
skummigt lag, simmande pä en gulbrun, sur och bitter, nå- 
got trögflytande vätska. Den silas genom litet glaspulver, 
som qvarhäller den skummiga massan, bvilken med litet 
vatten ett par gånger afsköljes frän modervätskan. Den upp- 
löses sedan i kokande vatten, hvari den är ganska tröglöst, 
så att man får använda mycket vatten, eller koka den med 
nytt vatten i flera omgångar. Under afsvalning anskjuter det 
upplösta i kristaller, som af första afkoket draga i gult, af 
de sednare äro färglösa. De gula kristallerna fäs genom om- 
lir/s/af/isering iarglösa. 

Detta är en ny syra, som fått namn af Choloidansyra, 
Den anskjuter i långa, hårformiga prismer, som under påstå- 
ende kristallisering ger vätskan ett atlasglänsande utseende. 
På filtrum bilda de en asbesllik filt. Den är mycket lätt 
och lucker, nästan alldeles olöslig i kallt vatten, icke myc- 
ket löslig i kokande. Denna lösning rodnar lakmus. I al- 
kohol är den lättlöst och anskjuter under dess afdunstning i 
små korn. Den är äfven utan förändring löslig i varm sal- 
petersyra och saltsyra. 

Den förlorar vid +100® intet i vigt, deröfver smälter 
den, svärtas och utvecklar en ånga, som har en bitter och 
sur lukt och starkt retar i näsan, hvarefler kol återstår. I 
luften låter den antända sig och brinner med solig låge. Den 
består af 



— 8 — 





funnet. 


at. 


räknadt. 


kol . 


. . 58,31 


K) 


58,82 


väte . 


. . l^b 


24 


7,26 


syre . 


. . 34,44 


7 


33,92. 



Men vid försöken att frambringa föreningar på bestämd mätt- 
ningsgrad, erhöllos med olika baser så varierande resultaten 
att deraf ingen ting kunde slutas, oaktadt den i allmänhet 
ger olösliga saller med jordarter och metalloxider och trö<2:- 
tösta med alkalierna. 

Vid beredning af denna syra händer stundom, att den 
skummiga massan i stället att lösas i kokhett vatten ger en 
oklar mjölklik vätska; detta inträffar när salpetersyrans ver- 
kan är afbruten innan den slutat, och bärrör då från en harts- 
lik kropp, som är mellanprodukt, men som vid ny behand- 
ling med salpetersyra förvandlas till choloidansyra. 

Den sura sympen innehåller en lösning i salpetersyra af 
ett hartzlikt ämne, som derur utfölles af vatten, samt chole- 
sterinsyra och oxalsyra. Den silade utspädda vätskan, neutra- 
liserad med kauslik ammoniak, ger med salpetersyrad silfver- 
oxid en ymnig fällning af de båda syrornas silfvcrsalter, som 
åtskiljas genom kokning med vatten, detta upplöser det chole- 
storinsyrade, hvilket under afsvalning anskjuter och kan med 
vätesvafla sönderdelas, då cholesterinsyran återstår efler lös- 
ningens afdunstning. 

Oljsyra med salpetersyra. Hr Kf.utknbachkr har 
behandlat ren oljsyra med salpetersyra, i afsigt att be- 
stämma hvilka flygtiga syror, som dervid kunna bildas, se- 
dan Laurent ådagalagt, alt en så stor mängd icko flygtisjra 
dervid uppkomma. Han har vid detta tilirålle funnit, att irke 
mindre än 7 syror öfverdestillcra med salpetersyran, nomligen. 

Smörsyra = CH**0» 

Valeriansyra = C'**H'«0' 

Capronsyra = C"H"CK 

Enantsyra = C'*H^"0' 

Caprylsyra = tJ"*H="^0' 



— 9 — 

Pelargoniyra = C^H^^O» 

Caprinsyra = C*»H''0'. 

Af dessa är pelargonsyran ny, och bar fåll sill namn 
deraf, ad den också förekommer bildad af naiaren i Pelargo- 
niiiro roseam. 

Smörsyra i en vfixt. Hr Redtenbacher deslillerade Jo- 
liannisbröd, fnikthylsorna af Ceratonia siliqua, med vatten och 
några droppar svafvelsyra och erhöll ett surt vatten , hvari 
syran så val till egenskaper, 6om sammansSltning, befanns 
vara smörsyra. Af 5 skålpund erhölls 1 lod smörsyra. 

Melacelonsy ra genom jäsning. Hr Rkdtenbachrr 
har funnit, alt glycerin (oijsocker) upplöst i mycket vatten och 
blandadt nied väl uttvätlad jäst, samt lemnadt några måna- 
der på ett +20** till 3(f varml ställe, småningom surnar. 
Man mättar syran i det närmaste med kolsyradt natron emel- 
lanåt, och tillsätter nytt vatten för det som afdunstat. Han 
får, sedan glycerin är förstördt, metacetonsyradt och ättiksy- 
radt natron i lösningen, det förra i ett öfvervägande förhål- 
\ande, så att syran på detta sätt förmånligast erhålles. (Se 
Ofversigten 1844, s. 162). 

Flygliga oljor ur plant» cruciatae. Plbss har 
funnit, att dessa i allmänhet gifva i destillation med vatten svafvel- 
haltiga oljor, hvartill i den färska växten intet spår finnes, 
ulan som bildas vid plantans blöttning i vatten, genom kata- 
lytiskt inflytande af ett eget i dem befintligt ämne, som liknar ett 
växtslem. Thlaspi arvense t. ex. ger en blandning af lökolja 
och senapsolja. I allmänhet gifva flera arter denna blandning 
men i olika proportioner. Lepidium-arterna, Raphanus sati- 
vus, Brasica-arterna frambringa alla svafvelhaltiga flygtiga oljor. 



3. Om seriers convergens. — Hr C. J. Malmsten 
hade uti on skrifvelse t Ml Hr L. Svanberg derom meddelat 



följande: /;' 



. «- ■•". ^ ■ 



Oj v- "^ O 



— 10 — 
Då en serie 

har alla sina termer positiva, vet man med visshet att den 
ör convergerande eller divergerande, allt efter som 

lim. — -— (1) 

Sr mindre eller större än 1. Om denna limes är = 1, ar 
convergrnsen oafi^jord, och man måste, för att afgöra den- 
samma, taga sin tillflykt till andra crilerier. Sådana hafva 
också blifvit uppgifna af flere mathematicij men, med undan- 
tag af några mera speciella reglor af Cauchy {Cours dAna^ 
lyse pag. 137), Duhamkl (Journal rf. Lionville Tom. IV pag. 
214) m. fl. (hvilkal en otalig mängd fall lemna convergensen 
oafgjord) har man ej kunnat utan integral-calculens lillhjelp 
bevisa desamma. Ett sådant förhållande har nödvåndigt haft 
den olägenhet med sig, all läran om seriers convergens icke 
kunnat med någon fullständighet i ett sammanhang absolvo- 
ras: ty de ofvannämde mera generella criterierna hafva icke 
i den algebraiska analysen kunnat framställas, ehuru för öf- 
rigt läran om seriers convergens der med rätta behandlas. 

I en förfräfHIig afliandling, som finnes införd i Liouvii.- 
LKS Journ, des Math, purcs et appi Torn. VII pag. 37 — 43 
har Bertrand framställt en hel följd af reglor för bedömman- 
det af seriers convergens, hvilka på ,ett så fullständigt sätt 
compleltera den öfriga läran derom, att knappast något un- 
dantagsfall torde ega rum, så snart limes (1) har ett deter- 
mineradt värde. Sjelfva beviset är så enkelt och elementärt, 
att denna afhandling verkligen skulle häfva den hittills exsi- 
sterande olägenhet vid läran om seriers convergens, som vi 
ofvan antydt, nemligen att denna lära icke kan med någon 
fullständighet i den algebraiska analysen absorberas^ om man 
blott, utan integralcalculens tillhjelpy kunde afgöra när den 
series, som har till terminus generalis 

1 



«./c«)-^('0---- ("'(«))" '-'i' 



— Il- 
ar convergerande eller icke; hvilken serie just utgör sjelfva 
grundvalen för Bkrtrands deduction. 

Det har lyckats mig att bevisa några theoremer, med 
bvilkas tillhjelp ett sådant afgörande blir utan svårighet möj- 
ligt, och genom hvilka således jag vågar tro, att den Ber- 
trandska adiandlingon får ett förliöjdt värde. De äro: 

Theorem L Om, såsom vanligt är^ med /(i) beteck- 
nas JSepersha logarithmen till x, och for korthetens skull 
sättes 

''(.r) = /(/(x)), ''(x) = /(/(/(x)) o. s. v. 

Sä är alltid 



(2) . . /(A^+O , -/vA^+O^. 
^ "^ (/i + i) (/i^ ^ 



— — — — — ^— ^-^■^— — > 

(/i) 



Jvrutsalt att n är sä stor att AV') är en positif tfvantitet. 

Beviset grundar sig derpå, att för alla positiva värden på x 

/(l + x)<x. 

För p = o ^T riktigheten af formeln (2) ögonskenlig; 
och det låter med största lätthet bevisa sig att, om den är 
sann tor p, densamma äfven gäller för p-hl» 

Theor. IL Under samma antagande, som i Jore gående 
theorem är alltid 

(3) 

KR) ^n^ir ^/_,./2_, . ... ty 

in) 

Beviset grundar sig derpå, att, då a'<I, -— /(I — x) är en 
positif qvantitel och sådan att 

Om formeln (3) gäller för p, gäller den äfven, om i stället 

för p sättes p+l, 

Theor. III. Med samma antaganden som i föregående 

theoremer är alltid, så snart ä>1, 

I -a x-a 

(4) . . 



(/i) (/i-iK l , h \ Kp) 



a- 1 



Bevis, En)^^%G|Lmänhet fur positiva värden af .x 

(5) . . . ',s.5\r^ •^p'\^äK^-*'? 






/ .■.• 



^N, \ 



■■». 



V) 

och formeln (3) gifver 



1 



d. v, s. efter upphöjning till 1-A, (medan a>l) 



cx-l 



l-« n.l(^n) • • • • ^\ I rt 

sii måsle (lill följe af (5)) a forliori 

l-af „.i 1 l-« 

hvilket efler några ISlta reductioner gifver formeln (4). 

Med tillhjelp af dessa theoremer låler nu ganska lält 
bevisa dig^ atl den serie, hvars lerminus general is är expres- 

sionen (Ii), flr divergerande dA ä^I, och corvcrgerande 
då <t > 1. 



4. Ont injlytandet of ankarels form på häst- 
skomagneters bärningsförmåga. — Hr L. Svanberg 
meddelade följande, utur en skrifvelse frän Hr A. F. Svanberg: 

''Vid bestämmandet af den vigt, som en höstskomagnet 
förmår att bära, är mycken försigtigliel af nöden, dels vid 
vigternas palä&>gande^ som blott bör ske med småningom 
växande tillsatser och ulan alt magneten råkar i någon dall- 
rande rörelse, dels äfven vid påsättningen af ankaret, som 
bör inpassas så, atl båda armame bära lika mycket och den 
bärande ytan vara horizontell. Uessa sednare omständigheter 
äga ett högst väsendtli<>t inflytande och äro orsaker till de 
varierande resultater som man vid olika försök så lätt erhåller. 

Uen till följande försök begagnade häsl skoform i ga magne- 
ten utgjorde den ena delen af en utaf tre lameller samman- 
satt hästskomagnet. Alla gåfvo fullkomligt öfverensstämmande 
resultater, hvarföre ja&^ blott anser mig beköfva omnämna de 
med den ena af dem gjorda försöken. Lamellens vigt var 
= 480 grammci ,; armarnes bredd i lamellens plan var = 23,! 



— 13 — 

millimeter; dess tjocklek = 8,1 millimeter. För hvarje nytt 
försök magnet iscrades den till full måttning med på&iltande 
ankare, hvars bredd i den fastande ytans plan var lika med 
lamellens tjocklek eller 8,1 millimeter. Samma ankare be- 
gai^ades till iilla försöken, men affilades till olika längd. 

Ankarets I&ngd. Lyftningsförmäga. 

25 millimeter .... 4450 gramm. 

22 d:o 5950 d:o. 

20 d:o .... 620f) d:o. 

18 d:o .... MOf) d:o. 

16,5 d:o .... 7350 d:o. 
Dessa försök tilikännagifva en med ankarets förkortning 
tilltagande lyftningsförmåga. Anmärkas kan likväl, att an- 
karets filning till en del ändrat den magnetiska beskaffenhe- 
ten bos dess jemmassa och att i följd deraf den funna bär- 
ningskraften icke är fullt pålitlig. Trenne nya ankare togos 
derföre, hvilkas dimensioner voro: 

Nu> 1 längd = 32,6 millim.; bredd =25,4 millinL; tjocklek = 7,4 millim. 
N:o2 — 24,1 — ; — 14,4 — ; — 12,4 — 
N:o3 - 16,2 — ; - 14,4 — ; — 12,4 — 

hvaresi längd och bredd beteckna dimensionerna af den fas- 
lände ytan. Lyftningsförmågan fanns bos 

N:o 1 N:o 2 N:o 3 

ankaret f^stadt på längden 8OOO gr. 10050 gr. 8800 gr. 

pä tvären 9650 - 6900 - 6900 - 

Emedan vid ankaret N:o i bärningskraflen var större 
när den fästande ytan var mindre, men vid N:o 2 och 3 
förhållandet var tvärtom, så synes att någon viss storlek af 
denna yta måste Bnnas, som gör bärningsförmågan till ett 
maximum. Vid jemförelse med de föregående försöken, som 
voro gjorda med ett ankare af smärre dimensioner, hvilket 
afGlades till olika längd, synes äfven alt magnetens absoluta 
lyftningsförmåga och ankarets längd vid dennas maximum 
Sro beroende af ankarets jernmassa. 

Vid den största här funna bärningskraften lyftade magne- 
ten nära 21 gånger sin egen vigt.'* 



— 14 — 

5. Groppil ^ ett nytt svenskt mineral. — Hr L. 

SvANBt:RG meddelade, alt man för några dr sedan fann vid 
Gropptorps kalkbroU uti Vestra VVin<^åkers socken i Söder- 
manland ett mineral^ hvilket till sitt yttre förhållande ägde 
mycken likhet med det mineral frän Kärrgrufvan i Tunabergs 
socken, som af honom under namn af Rosit blifvit beskiif- 
vet uti Kongl. Vet. Akademiens Handlingar för år 1844), sid. 
153. Då det likvSl derifrån visat sig vara skiljaktigt, 
ansåg han det ej sakna intresse att dcraf gifva följande be- 
skrifning: 

Mineralet förekommer ej kristalliseradt eller har åtmin- 
stone ännu icke såsom sådant blifvit påträfladt. Det är dock 
kristalliniskt, samt har en tydlig och mycket storbladig per- 
lemorglänsande genomgång, utefter hvilken det låter mod 
lätthet klyfva sig. Tvenne andra mindre tydliga genomgån- 
gar förefinnas äfven. Hårdheten = 3,5 d. v. s. ligger emel- 
lan kalspathens och gipsens samt är till och med något un- 
der glimmerns. Kgenteliga viglen = 2,73. I tunn splittra är 
det halftgenomskinligt. Färgen är rosenröd till något brun- 
röd. Strecket är ljust. Sprödt. Brottet är splitlrigt. Fö- 
rekommer i större körtlar öfverdraget med en finfjelligglimmer. 
För blåsrör i kol/ gifver det något vatten. För sig i 
tång upphettadt, visar det sig i ytterst tunn splittra gifva 
tecken till smältning, ulan att dock kunna smältas till kula. 
Vid upphettningen breder det icke ut sig, men förlorar sin 
färg och blifver hvitt. j4f borax löses det under' fräsning 
temligen lätt. Af fosforsalt decomponeras det långsamt med 
lemning af ett kiselskelett. Med soda i mycket ringa qvan- 
litet tillsall, gifver det ett smältbart glas; smäitbarheten blif- 
ver dock mindre om mera soda tillsättes. 

Mineralets procentiska sammansättning har befunnits vara : 
kiselsyra .... 45,003 syrehall 23,411 

lerjord 22,548 — 10,5401 

jernoxid .... 3,063 — 0,<)19J ' ^ 

transport . 70,619 



— 15 — 



transport . 7C>,6iy 
kallijord 4,548 syrehalt i,29.}] 



talkjord 12,28? 

kali 5,'J27 

na t ron o/ji5 

vatten 7,1 10 

odecomponcradt mineral 0,i3i 



— 4,758| 

— 0,886J 

— 0,05r>j 

— 0,316 



6,922 



1110,21.?. 

Häraf följer att dess mineralogiska formel blifver rS' + 2AS 
+ Ac|, hvarvid nied r förstas de enatomi^a baserna, enligt 

• • • • ■ • ■ 

hvilken formel syrehalterna hos r,AI,Si och Aq, i stallet för 

6,992 — 11,459 ~ 23,411 — 6,31 G 
borde vara 6,021) — 1?,0470 — 24,0940 — 6,0235 
och hantyda pa en föreningsart, hvilken förut uti Gigantho- 
liten blifvit uppmärksammad. Då likväl de enatomiga baserna 
hos Gigantholiten hufvudsakligen utgöras af jernoxidul med 
ringa talkjord och kali, hvilket synes af de analyser, 
Wauitmeister och Kommonkn dera gjort, hvarvid de på 



som 
100 



delar funnit gigantholiten innehålla: 



kiselsyra . 
lerjord . 
jernoxidul . 
talkjord 
marganoxidul 
kali 

natron . 
välten . 
fluor 



Wachtmeisteu. 
. 40,27 
. 25,10 
. 14,04 

3,80 

0,89 

2,70 

1,20 

0,00 

spår 

100,00 



KOMMONEN. 

45,5 
26,7 
12,4 

2,4 

0,9 

5,8 

6,2 

J)9,9 



sä visar det sig, att dessa mineralier äro väsendlligt skiljak- 
tiga till deras inre sammansättning samt att groppiten utgö- 
res af taikjordsfören ingen utaf eljest samma constituerande be- 
ståndsdelar, hvilkas jernoxidulförening uti gigantholiten fö- 
reCnnes. 



— 10 — 

Ifrån Rositen, hvars mineralogiska formel är (K , Ca , Mg) 
S' + öAS+2Aq och bvaruti de enatomiga baseiiia inga uti 
helt andra förhållanden, skiljer sig groppilen såvSl genom 
dess olika sammansSttning som genom dess olika förhållande 
vid upphettning med soda för blåsrör. 



6. Underrättelser om resande naturforskare. 

— Från Hr E. Munck af Rosenschöld hade till Hr Sindk- 
VALL ankommit ett bref dat. Asuncion i Paraguay den 10 
Jan. 1845. Hr R. hade i Dec. 1842 från Buenos Ayres gjort 
en resa till Banda oriental^ hvaninder han besOkt Martin 
Garcia, en i Paranaflodens mynning belSgen ö med omvcx- 
lande lokaler och ordentlig skog, och hvars naturalster voro 
nåstan alldeles olika dem Hr R. sett kring Buenos Ayres. 
Under sex dagars vistande samlade han 100 för sina samlin- 
gar nya våxter^ Malpighiaceer^ Bignonier, Begonier^ Ixier m. 
m. och omkring 200 Insektarter af slågten sådana som Ma- 
craspis, Brenthus, Doryphora, Cryptoceras o. s. v. Efter en 
segling uppåt Uruguay och till Gualeguaichu i Entré Rios 
atervånde han till Buenos Ayres« Vid underrättelsen, att Pa- 
raguay nu för första gången sedan D:r Francias död öppnat 
tvenne hamnar, Ne^mbucu och Itahoa, för utländsk handel, och 
att Paranafloden sålunda nu kunde befaras, beslöt Hr R. alt 
besöka Corrientes, och lemnade åter i Febr. 1843 Buenos 
Ayres i sällskap med en landsman Hr Smitt. Nu besöktes 
de skogbeväxta öarne och stränderne af Paranafloden, i hvil- 
kens sydligaste del anmärktes ett djur, af spaniorerna kalladt 
Lobo eller varg, som ej omtalas Azara, men hvilket Hr 
R. förmodar vara en art Manatus. Vid omkring 30^. lat. bör- 
jade Mycetes Caraya att låta höra sitt starka brölcinde, ej 
olikt vissa svinets läten, men af foglar sågs ännu ingen ovan- 
lig. Bland Amphibier anmärktes Emys nasula, och de få 
fiskar som erhöilos voro af samma arter som i Buenos Ayres. 

Af 



— 17 — 

Af inseklslägten, som Hr R. ej förut funnit, anmArker han 
Megacepbalay Gyrinus, iMiilachius, Clerus, Rutela, Otio- 
rhyncbus, Pangonia, Sargus m. fl. Vid staden Bajada fin- 
nes gips och kalky och flodvattnet sSges hafva egenskapen att 
petrifiera trSd och ben som länge legat deri, bvilket äfven 
berSttas om några ställen af floden Uruguay. De plågsamt 
talrika Myggorna voro endast fyra arter Culex och ett myc- 
ket litet Simulium. Dessutom förekommo ombord två arter 
af ett slägte liknande Chrysops, (sp. viuda, enka) som äro 
mycket besvärliga. Hr R. använde här med mycken fram- 
gång sitt myggnät till insektfångst. I Mars anlände de re- 
sande till Corrientes, men i samma månad utbröt derstädes 
en contrarevolution och krig med Entré Rios, och derefter 
med Buenos Ayres, hvarigenom Hr R:s forskningar blefvo 
störda. Han samlade likväl omkring 70 arter foglar, dem 
han ej sett i Buenos Ayres, men fann insekterna icke så 
artrika som han förmodat. 1 December 1843 begaf sig Hr 
R. jemte Hr Smitt till Neembucu i Paraguay, men i förmo- 
dan att snart få återvända. Det var också endast genom en rege- 
ringens synnerliga ynnest som Hr R. såsom naturforskare fick 
der uppehålla sig i sju månader. Resan dit på floden var 
ganska underhållande, och som fartyget nästan hela vägen 
stakades fram längs stranden, kunde Hr R. ofta komma i land. 
Nu först började Caymaner att förekomma allmänt och en stor 
mängd foglar sågos, i Neembucu så sällan förföljda och så 
lama, att örnar, vilddufvor, vipor m. fl. spatsera omkring på 
torgel. Här fölides först Dendrocolaptes procurvus. Hr R. 
ingaf nu till Presidenten i Asuncion en ansökan att få besöka 
denna stad, och erhöll efter två och en half månads väntan 
ett gynnande svar, så att han dit ankom i September 1844, 
och blef på ett förekommande sätt emottagen af dess i all- 
mänhet belefvade invånare. Ehuru sedan D:r Francias död 
ingen utländning fått resa omkring i detta land, hade Hr R. 
dock godt hopp alt få besöka några inåt landet belägna Cor- 

Öfvers, af Kongl. yet.'/1kad, Förh* Arg, 3. N:o /. 2 



— 18 — 

dilleras, rika på tapirer, hjortar m. m., men i synnerhet de 
s. k. Yerbales eller beneficios, der Paraguay theel beredes, be- 
lägna i de slora skogarna, lAngl från menskliga boningar, 
men der man måste ulhårda många försakelser och obeqvåm- 
ligheter. Hvardera af dem besökes endaét hvart tredje Ar, 
under hvilken tid thé-lrädet hinner alt skjuta nya grenar. 
Hr R. ansåg det 'till och med icke omöjligt att kunna fram- 
tränga till landets nordligaste, nästan obebodda trakter, ända 
till Apa vid en flod af samma nHmn,~o(^h fästningen Olimbo 
eller Bourbon, och atl kanske på denna väg komma till Uat- 
togrosso, hvars fordna Capitan-general, nu Brasiliansk Consul 
i Asuncion, underhandlade om alt genom Paraguay- och Pa- 
ranafloderna förbinda dess hufvudstad Cajavå med liafvet.'* 



7. Om fisket i Bohuslän. — Hr C. U. Ekström 
hade i ett enskildt bref lemnat följande underråtteUer om 
fiskeriet i Skärgården under år 1845. 

*^torfiskel har under året varit särdeles lönande för 
dem, som ägt skutor eller däckade båtar, med hviika de 
kunnat gå under Norrska kusten och längre ut. isynnerhet 
hafva Långor blifvit fångade i större mängd än någonsin i 
mannaminne. De fiskare åter, som med sina öppna sjöbåtar 
nödgats fiska på de vanliga ställena kring Julland, hafva va- 
rit mindre lyckliga. Det bästa sätt, hvarpå Statens medel 
blifvit använde för skärgarden, är onekligen det nyligen vid- 
tagna, atl utdela pnumier åt de fiskare, som förskaffa sig 
däckade båtar, inredde för storfiske och saltning om bord. 
Visserligen har såvida ett misstag ägt rum, att, då den först 
uppgifna minimistorleken af båtar, som kunde fä preemium, 
var för drygt tilltagen, nemligen 20 lästers drägl . och Lands- 
höfdinge-Embetet rigtigt insåg detta, blef en alltför stor a^ 
prutning gjord, nemligen ända till 10 lästers drägtighet, så 
att ett par båtar lära hafva fått prsemium, som äro alliför 
små att kunna för ändamålet aovändas. Emellertid har Landsb.- 



— 19 — 

Embefel redan iippl^ckl det srjorda misslagel , så att jag hop- 
pas, att ingen vidare ol.lgenhet deraf uppkommer, och atl 
det blott återstår atl motverka de missbruk, som på många 
sitt försökas vid praemiernas beglirande. För att vara fullt 
brakbar, och således för att kunna vinna praemium, borde en 
dftckad storfiskebåt vara af minst 14 lästers dråglighet, eller 
13 a 14 alnars köl och 3| a 3^ alns inv. djup, samt nödvändigt 
fkrdigt inredd för saliningen om bord, hvilket sednare ej all- 
tid ISrer liafva varit händelsen. Afvenså kan den fordran gö- 
ras, då så betydliga praemier utdelas, att den år ny. En 
dSckad båt finnes här, som är i allt hänseende ändamålsenlig, 
af v. p. 14^ lästers drägtighet och 14 alnars köl. Den till- 
hörer en utmärkt skicklig fiskare vid namn Olaus Persson i 
Sunoa; jag hoppas att han erhåller det praemium han, ehuru 
något sent, har sökt. 

Makrillfisket har lyckats endast i norra skärgården, 
mest med vad^ något med drifgarn. Fisket med ränndörj 
har minst lönat sig. Orsaken härtill uppgifves vara den, 
all det vanliga, här kallade Ganeskaret, Norrmännens Rödaat, 
som anses vara Slakrillens förnämsta föda, gått djupare ned 
i raftoet, till följe af det ostadiga vädret, som ständigt af- 
Tezlat med storm och regn. Under vackert väder går det 
annars i vattenytan. Skärfolket förklara på detta sätt den 
högst ovanliga omständigheten, att makrillen i år sällan synts 
i vattenytan, ehuru den i mängd besökt skärgården, utan 
hållit sig på djupet. 

Sillfisket har varit dåligt. Under vintermånaderna 
blef sillen, såsom vanligt i Tjörns skärgård, ej eftersökt. Lik- 
väl fångades något stor sill i Januari månad, under isen med 
skSddegarn, ett bevis att åtminstone något stimm var tillstä- 
des. I norra skärgården, kring Grafverna och Fjällbacka, 
fångades då något litet Skarpsill, blandad med s. k. Loddsill. 
På senhösten var förbållandet lika i samma skärgård. 

Här vid Tjörn i Stifjorden fanns under soqnmarmånaderna 
god tillgång, men den togs blott i ringa mängd. På senhö- 



— 20 — 

sten, från slutet af Oktober^ hafva väl sillvadarna varil i full 
gång, men man har dermed blott erhällit smått, fingers långt 
yngel och nägot stråksill. Vid medlet af December hade 
ynglet så tillväst, att det kunde begagnas såsom agn på kol- 
jebackor och den större sillen såldes tjogvis i trakten. Vid 
samma tid, kring medlet af December, fångades en betydli- 
gare qvanlilet stor sill vid Svinesund, så att flera båtlaster 
deraf gingo hår förbi åt Gölheborg. Afvenså fångades något 
skarpsill vid Fjällbäck». 

Det berättas, alt Kalfsunds fiskare, sedan de, med sina 
stora, finmaskade vadiir, ej fått annan sill vid sin egen strand, 
Sn så fint yngel, att ingen ville köpa det, utom till gödsel, 
mot årets slut flyttat sig, med vadarna, söder om Warberg. 

Jag har i år kommit till den öfverlygelsen, att Bohus- 
länningens Siråksill är densamma som Norrmännens Gråben- 
sill. När det på våren utkläckta ynglet samlat sig till strän- 
derna och hunnit något tillväxa, i medlet af Oktober, in- 
ställer sig Stråksillen genast bland delsamma och slukar deraf 
i mängd. Dess Norrska namn torde härleda sig från denna 
dess glupskhet, "som en Varg'\ ty vargen kallas i Norrige 

fl 

Graaben. Åtminstone visar Gråbensillen ingen olikhet med 
annan sill i anseende till benens färg. Under vintern och 
våren går den utåt fjordarna och uppsöker de stimm som leka 
der. Det ser ut som om den så kallade sommarsillen, fram 
emot hösten, ej heller skonade det yngel den då träffar vid 
stränderne. Norrmännens Sommarsill är ingen annan än den 
rätta Leksillen, som någon gång, eller kanske rättare, vissa 
år, söker kusten. Den är alltid fet, ty den kommer ej in 
till kusten förr än den efter leken, om våren, åter hunnit 
äta sig till godt hull." 



Inlemnade afhandlin^ar. 

Hr N. J. BfBLiH: Om Chi omens atom vigt. 

Aemillcrades till Hrr Molander och L. Svanbkrg. 



— 21 — 

Hr Capil. Leunobbn, meteorologiska observalioner på Catiirioe- 
berg i Öster^ölhland 

Öfverlemoades till det astronomiska observatorium. 



Sk&nker. 

# 

Till Vetensknps- Akademiens BibUothek. 

Bfzio, Bartnl., Ricerche sopra il coloramento in verde delle 
brancbie delle ostricbe. Venezia 1845. 4:o. 

— — Sullo stato delle molecole alla superficie dei corpi so- 
lidi . . . Milano 1844. 8:o samt 

— — Sopra Tazione della calce entro 1'acqua . . . Speri* 
menti. Venezia 1845. 8:o. — Af Författaren. 

De la RivEy Discours prononcé a Touverture de la trentiéroe 
session de la Sociét^ Helv^tique des sciences natui^elles, k 
Geneve le 11 Aout 1845. Geneve 1845. 8:0. — Af For- 
fattartn. 

A110EB8SOH9 N. J., Salices Lapponiae. Gum. figg. Upsal. 1845. 
8:0. — Af Författaren. 



Till Rikets Naturhistoriska Museum. 

En Picus leuconotus. — Af Dalkarlen SrEif Mats Pehrson* 
En tam hund af liten race. — Af Consul C. Bbnedicks. 
2:De st. Mus musculus. — Af Hr G. SiLFVERsrJRD, 



En samling af 27 växtarter från Norska Finmarken, hvaribland: 
Gentiana involucrata, Koenigia islandica, Andromeda te- 
tragona, Lychnis af&niS| o. s. v. — Af Hr Akad.-Ad/unk- 
ten Lund i Christtania. 



— 2.> — 

En samling af 50 växtarter från Scliweitz och Hartz, ibland 
h vilka Hieraciiiro albidiim, angustifoliuin, och br(*vi.scaptnn, 
Saxifragn planifblia och Kochii, Oxytropis cyanea m. fl. -— 
Af Studeranden Cjbl Lagerueim. 

En samling af 40 växtarter frän Dalarne, Södermanland , och 
Stock hohnsnejden, hvaribland Viola iimbrosa, Cephalantht-- 
ra ensifolia, Melica ciliata. — Af Studeranden Gerhjhd 
PVestpelt. 



Meteoro/ttgiska Observationer il Stnckhnlnts ObservcUorium 
i Di-cemhtr 1845. 





BaioiueWni 
reducetad tUl (T, 


Til 


CL-I)ius. 


Vinaai-na. 


> 




IL (i 


K.I. -2 


Kl. 9 


Kl. fi 


KL 2 -■ 


Kl. 9 


KL 6 


KL 2 


Kl. 9 
















(. m. 








1 


2S,27 


25.20 


25,07 


+ 2-7 


+ 3-2 


+ 4-4 


S.V. 


S.V. 




Mulit 


2 


W.U 


25.21 


25,29 


+ 2.3 


+ t.<i 


+ 3,2 


S.V. 


V. 


V. 





S 


a5^5 


Zi.25 


25.06 


+ 1,8 


+4.9 


+ 3.4 


S.V. 


s. 


s. 





4 


W.'^ 


24,9J 


24,95 


+ 3.3 


+ 2,8 


+ 3.0 


s. 


s. 


s. 


H.lfkL 


5 


M,95 


24.91 


24,S6 


0,0 


+0,9 


— 0,3 


S.V, 


s. 


o. 


KUn 


6 


n,si 


24,87 


24,92 


+ 0,2 


+ 1,5 


+ 1.3 


S.O. 


o. 


0. 


Soft 


7 


25^5 


25.16 


25,21 


+ 0,2 


+0,6 


-0,1 


v. 


V. 


v. 


Mulet 


8 


25,27 


2ä„ll 


25.36 


-0.7 


-1,5 


-5,1 


S.V, 


V. 


V. 





9 


25.12 


25.25 


25,20 


- 5.0 


-33 


— 1,8 


v. 


o. 


0. 


Kim 


10 


25.27 


25,.% 


25.42 


- 3.0 


— 1.S 


-3,7 


H.n,o. 


v. 


V.K.V. 


MnUt 


II 


25,17 


25.25 


25.29 


- 5.7 


-5.7 


-5,2 


v.rt.v. 


v. 


V. 





12 


25;40 


25.42 


25.41 


-63 


-7,7 


— 6.1 


v. 


N.V. 


N.V. 


K1.rl 


IJ 


25.41 


25,51 


25,61 


-Ö,7 


-6,2 


— 7.7 


N.V 


N.V. 


N.V. 





14 


as.6'. 


25,61 


25,54 


—10.7 


-6.9 


— 9,2 


S.V. 


V. 


S.V, 





15 


^■^.15 


24.66 


25,53 


- 2.1 


—1.1 


- 0.2 


S.V. 


S. 


S.V. 


Sofi 


\G 


25,« 


25,71 


25,76 


-6.3 


—4,7 


— 5,4 


S.V. 


s. 


o. 


K.llK 


17 


24,99 


25,22 


25,29 


-2,4 


-5,8 


-10.7 


O.N.O. 


N.O. 


N.O. 


— 


18 


25.43 


25,50 


25,47 


-I2fl 


-8,8 


-8,6 


V, 


V. 


N.V. 


Saå 


19 


ZS47 


25,30 


25,17 


- 8.2 


-1,8 


-2.5 


S.O. 


S. 


S,0. 





» 


25.00 


24.94 


24,93 


— 2.4 


+0,2 


+ 1.4 


S.O. 


S.O. 


3.O. 


B«E- 


}| 


24 9G 


23,05 


25,06 


+ 1.8 


+ 2,1 


+ 1.3 


S.O. 


s. 


s. 


HaUt 


» 


25.07 


24,95 


24,87 


+ 0.4 


+ 1,2 


+ 0.4 


s. 


s. 


sa 





13 


34,91 


2:1.05 


24,24 


0.0 


+ 0.S 


0,0 


o. 


N.O. 


N-(l. 


Snu 


(4 


25,40 


25.50 


25,48 


- 0,6 


-1,0 


- 3.2 


n.o. 


N.V. 


V. 


HolfkL 


(5 


25.24 


25.03 


25,16 


+ 0,4 


+ 2,rt 


+ 2.6 


S.T. 


S.V. 


S.V. 





!6 


25, .M 


25,34 


25.15 


-0,9 


-0,2 


+ 1.2 


V. 


v. 


S.V. 


R.6- 


t7 


M.75 


24.64 


24.78 


+ 1.6 


+ 2,6 


+ 13 


S.V. 


S.V. 


S.V. 


Uiiirki. 


» 


24,80 


24,41 


24,82 


-2,8 


-2.0 


- 1.5 


S.0, 


o. 


N.O. 


Saä 


» 


24.97 


25,16 


25,22 


-6.8 


—4.3 


-6,8 


N.V. 


v. 


V. 


Kl.rl 


10 


25i.0fl 


24.8G 


24.66 


-V 


+0,7 


+ 3,6 


S.V. 


S.V. 


S.V, 


R.g» 


11 


24,60 


24.95 


25,00 


+ 3.7 


-0,9 


-1.4 


S.V, 


V.N.V. 


V. 


Kljirl 


• B 


2\im 


^59 


25.155 


-2^25 


-1-15 


— 2'00 


NrdTb 


"'"• = 


1,240 


"■'"-■ 




g^-% 




-1-80 




%' 


;" 



















STOCKHOLM» 1840. P. A. ROBSTinT & SÖRSn. 



ÖFVERSJGT 

AF 

RONGL VETENSRAPS-ARADEMrEIVS 

FÖRHANDLINGAR. 
Arg. a. tS46. JU 9. 

Onsdagen den 11 Februari. 



Föredrag^. 

1. Arsenik sy rade snlter. — Hr Frih. Bkrzelius 
meddelade frän f. d. Apothekaren Hr J. Settkrbekg i Wimmerby 
åtskilliga uppgifter om arseniksyrade salter, som utgöra til- 
lägg till livad vi derom förut vetat. 

Hr SiCTiERBEiRG har funnit, att arseni ksyradt natron, 
likasom det fosforsyrade, liar den egenskapen att qvarhålla en 
atom vatten, som icke bortgår vid +20(>^ utan fordrar glödg- 
ning för att utjagas — Det vanliga saltet, som fatiscerar, 
hé\hr 25 atomer vatten och faliscerar linda till dess att blott 
1 at. återstår, men det förlorar de sisla atomerna genom fa- 
tiscering ganska långsamt. Det salt, som anskjuter öfver 
+18' och håller 16 al. vatten, faliscerar deremot alldeles icke 
vid +2i/. Hr S. erhöll, genom kristallisering vid O®, ett i 
strålar anskjutet salt, som innehöll 27 atomer vatten , hvaraf 
under långvarig fatiscering, 26 atomer afdunstade. 

Arseniksyradt natron ger ett dubbelsalt med svafvelsy-* 
radt natron, som erhålles kristalliseradt, så vfil då båda sal- 
terna blandas och afdunstas till kristallisnlion, som då vatten- 
fritt arseniksyradt -natron upphettas i en ström af svafvelsyr- 
lighet, hvarvid hälften af arseniksyran reduceras till syrlig- 
het och sublimeras. Det erhållna saltet, upplöst i vatttcn, 
ger genom kristallisation först dubbelsallet och sedan svaf- 
velsyradt natron. Dnbbolsallel innehåller en atom af hvar- 



— 26 — 

dera saltet, Na S + Na' As. Det fatiscerar icke i liiflen och 
8r mycket läUsmällare ån hvart och ett af dessa saller för sig. 

Arseniksyrad baryt, (kild ur en lösning af chlorbariuni 
med arseniksyradt natron, så att hela barythalten ej utf&lles, 
i kokning eller kallt, håller 9 procent eller 3 atomer vat- 
fén, hvåraf dén i lindrig vårme förlorar 2, men den 3:dje 
först i glödgning. 

Det salt, som anskjuter ur en lösning af arseniksyrad 

• • • • • 

baryt i arseniksyra, håller 8^76 p» Oi vatten och är BaAs + 2lL 

Upplöses barytsallet i ett större öfverskott af syran och 
afdunstas på sandkapell, till dess att massan Sr nSra att torka 
alldeles in och denna sedan upplöses i vatten, så blir ett 

pnlverformiqt salt olöst, som består af BaAs' + 4H och år 
svårlöstare i vatten ån det neutrala barytsaltet. Det tål kok- 
ning och blir dervid obetydligt sönderdeladt , då deremot det 

kristalliserade BaAs sönderdelas efter hand af kallt vatten. 
i)et har allt utseende af att vara i analogi med Grahams 
'fosforsyrade (metaphosphate) barytjord, ehuru det håller dubbla 
atomtalet af syran mot Grahams. Hvad som ger anledning 
till denna förmodan 8r, att det icke kan annorlunda fram- 
bringas, ån derigenom, att den starkt sura vätskan afdunstas 
i god hetta till börjande intorkning. 

Arseniksyrad silfveroxid fås på våta vägen, såsom 

■ • 
• « • • 

bekant är, aldrig annorlunda än i form af det bruna Ag*As« 
Då salpetersyrad silfveroxid smältes med arseniksyra, lika 
atonivigter, till salpetersyrans utjagande, så får man ett gult 
salt, men det sönderdelas genast i vatten och afsätter det 
bruna basiska saltet. Upplöses detta i salpetersyra och lös- 
ningen afdunstas till dess salpetersyra begynner afdunsta, så 
anskjuter, under afsvalning, basiskt salt derur i svarta, små 
kristaller, och ur den syrupstjocka modervätskan anskjuter ett 
annat efter lindrig afdunstning, som har utseende af salpetersyrad 
silfveroxid, men är ett dnbbelsalt af detta med neutral 



~ 27 — 

arseniksyrad silfverozid, som, dé sallel iipptöseB i vatten^ 
genast sönderdelas med afsänande af det bruna basiska salletg 
Man kan upplösa del sistnänida i stark arseniksyra och få en 
ftrglös upplösning; men denna utHiiler det basiska saltet, ge- 
nom alspadning med vatten, sä fullständigt, att saltsyra i den 
klarnade vätskan knnppt visar ett spår af upplöst silfver. 

Arseniksyrad silfveroxid ger ett dubbelsalt med 
svafvelsyrad silfveroxid, som fäs dådet basiska saltet öf- 
vergjutes med koncentrerad svafvelsyra och i platinadegel afrö* 
kes vid lindrig hetta, så långe någon svafvelsyra förOygtigas. 
Saltet återstår smalt , ér efter afsvalning gult, och består af 

Ag^As + AgS, likason) natron-dubbelsaltet. V«tten utdrager 

svafvelsyrttn med lemning af Ag'.4s. Afven atspSdd svafrel^ 
syra gör samma sonderdelning. Arseniksyrad silfveroxid, upp- 
löst i öfverskjutande arseniksyra, ger efter afdunstning, ett 

• ••• 9 

filrglöfst kristalliserande surt salt, som 8r AgAs + 2H. 



2 Nytt mineral. — Hr Lektor Scheerer i Chri- 
stiania bar meddelat sekreteraren, för att akademien förelåg»' 
gas, apptåckten af ett nytt mineral från trakten af KragerÖ 
i Norrige. Detta mineral har så stor likhet med en Dichroit, 
som på samma stfille förekommer, att dessas olika samman- 
såttning fastade Hr Schkerkrs uppmärksamhet. Han har kal- 
lat det nya mineralet A s pa s i o I i t. 

Aspasioliten träffas sällan kristalliserad, ett par deraf 
erhållna kristaller visade dock deas isomorfi med diebroiteiK 
7 Den 8r grön till färgen, af flera merendels ljusa nuancer, 
likvSl stundom öfvergående i brunt. Väl uttorkad och luft- 
fri^ bar den 2.7r4 i eg. vigt. Den är föga hårdare än kalk<** 
spat, osmältbar, ger vatten vid glödgning och reagerar, för 
blåsrör med flusserna, för jern och kiselsyra. Den låter sön- 
derdela sig med kokande saltsyra. Den förekommer i stuf- 
ferna blandad med dichroit, qvarls, fälfspat och glimmer. 

Dichroilens färg är blekt blå eller dragande i violett ^ 
stundom alldeles färglös, och liknar då så kallad fetlqvarts. 



— 28 — 

K rista 1 1 formen 8r densamma som för dichroit från andra stSl- 
len Sr angifven. 

Analyserna af dessa mineralier gåfvo: 

Aspasiolit. Dichroit. 

Kiselsyra 50.90 5044 

Lerjord 32.38 32.95 

Talkjord 8.01 12.76 

Kal k jord spår 1.12 

Jcrnoxidul 2.34 0.96 

Manganoxidul spår spår 

Vatten 6.73 1,02. 



• •• « ■ • 



Dichroitens formel nSrmar sig till formeln Mg'Si + 2AISi, 
eller M^S^-^ö^S. Aspasiolilens analys ger deremot alldeles 
ingen formel , som får någon sannolikhet. Af isomorfien skulle 
man val förmoda^ att den borde hafva dichroitens, men detta 
kan icke vara fallet , då den på ungefär lika mycket lerjord, 
och kiselsyra håller blott | så mycket talkjord och jernoxi- 
dul, den sednare betraktad såsom ersättande talk jorden. Ana- 
lyserna, som repeterades, gåfvo dock hvarandra bekrSflande 
resultat. Aspasioliten håller i dess stålle nära 7 gånger så 
mycket vatten, som dichroiten. Fråga blef då, hvad del kan 
denna större vattenhalt hafva i isoroorGen, huru kan den er- 
satta hvad som i aspasioliten fattas i basen R? 

Betraktelserna deröfver ledde Hr Scheerer till upptäckten af 
En ny orsak till isomorfi i mineralriket. Vid 
jemförelte emellan en stor mängd af dels hans egna, dels andras 
analyser af talkhaltiga mineralier, visade sig då, att i talk- 
jordens, jernoxidulens, manganoxidulens m. fl. med talkjor- 
den isomorfa salter, förekomma isomorfa föreningar på olika 
mättningsgrad, så väl med kiselsyra, som med andra syror, 
sä ofta i saltet ingå 3 atomer vatten i stället för en atom 
talkjord eller en annan dermed isomorf basis, och som iso- 
morfa kroppar sammankristallisera i alla tillfälliga förhållan- 
den, så blef derigenom klart, huru så många vattenhaltiga 



— 29 — 

miaeralier vid analysen icke gifva annat än hårdragna eller 
alldeles inga formler. 

I en för Poggendorffs Annalen der Physik and Chemie 
bestämd afbandling, har Hr Schebrer framstSllt en stor mSngd 
exempel af denna isomorfi hos flera slags föreningar, som 
höra hit. Af dessa skall här blott ett anföras. 

Det är bekant, att vid Snarum i Norrige förekommer 
en serpentin i kristaller af peridotens form. Dessa har man 
ansett vara så kallade afterkristaller af peridot. Förvandlin- 
gen af det basiska talkjordssilikalet peridot , till det med ki- 
selsyra mera mättade, vattenhaltiga silikalet serpentin, är en 
geologisk gåta, hvars lösning begreppen frän den kemiska 
(Öreningskraften har gjort olöslig, med mindre att icke peri- 
doten först blifvit bortförd och serpentin sedan i tomrummet 
införd och deraf till formen bestämd. Dessa ésigter äro titl- 
flygter som man bereder sig när saken icke annorlunda kan 
förklaras. Hr Scheerer har visat, alt dessa kristaller, genom 
sina genomgångar, äfvensom genom de andra mineralier, som 
de omsluta på alla sidor, måste vara primitiva kristaller och 
icke någon pseudomorfos. 

Af hans iakttagelse följer, att Sin' Si, Mn'Si + 3H och 
MnSi + 6H måste vara isomorfa, och kunna således tillsamman 
förefalla, utan bestämda förhållanden, i samma kristall, och 
att således allt sökande efter ett beslämdt mältnings-förhål- 
lande emellan syra och basis i detta fall aldrig kan gifva nå* 
got resultat. Serpentin innehåller mera kiseljord mot talk- 

jord (eller mot basen R), än peridoten, men dertill kemiskt 
bundet vatten. Man har icke lyckats ad någonsin af serpen- 
tin-analyser erhålla annat än hårdragna formler. Han har 
beräknat icke mindre än 13 serpenlin-analyser, i hvilka de 
3 beståndsdelarna kiselsyra, talkjord, jernoxidul (samman- 
tagna såsom basen R) och vatten funnits i varierande förhål- 
landen. De öfverensstämma alla efter hans enkla beräknings- 
saii deri, att då man till syret hos basen R (talkjorden och 



— 30 — 

jernoxidulen) lägger } af syret i den funna vatten-qvanlile- 
ten, så blir syret i basen lika med syret i kiselsyran, all* 
deies såsom forbållandel Sr i peridoten. — Detta öfverens- 
stSmmer på det bestämdaste med Hr Scuehrbrs nya lag 
för isomorfi. 

Användes nu detta på dichroilen och aspasioliten^ så 
visar sig^ vid en lika beräkning af vattenhalten, att hvad som 
i den sednare saknas i qvantitetcn af basen R, är ersatt af 
en qvantitet vatten, som håller 3 gånger så mycket syre som 
det felande af denna basis, eller att för bvar atom, som af 
denne felas, ingått i föreningen 3 atomer vatten. Sålunda, • 

om dicbroit är Mn'Si+2AISi, så är aspasioliten en dichroit^ 

hvari en del af Mn^Si är ersatt af det isomorfa MnSi+3H, 
utan att detta, för isomorfiens skuld , behöft ske i någon be- 
stämd kemisk proportion. 

De som sysselsatt sig med forskningar öfver mineraliers 
sammansättning, skola genast inse hvilket ljus som genom 
denna Hr Schbercrs upptåckt uppgår öfver läran om mine- 
raliers sammansättning och af hvilken stor vigt denna upp- 
täckt är. 

Den skall utan tvifvel snart följas af upptäckter af flera 
andra anledningar till isomorfi af samma slag. Hr Schebrer 
bar i denna väg redan gjort och genom anförda exempel 
besannat en, ncmiigen den, att en atom kopparoxid kan i 
kopparoxidens salter isomorfiskt ersättas af 2 atomer vatten. 
En ny väg är således öppnad, och det är omöjligt att förut- 
säga huru långt den skall leda. 

Euxenit. Hr Scheerer anför vidare, att det för några år 
sedan vid Jölster i norra delen af Rergenhus-amt funna mi- 
neral, kalladt euxenit*), som efter hans analys ansetts vara 
tantalsyrad ytterjord och uranoxidul, och som der var högst 
sällsamt, nu blifvit funnet på ett annat ställe i trakten af 
Arendal, der det förekommer kristalliseradt, hvilket föranledt 



*) ÅrsberaileJse i kemi och mineralogi, 1841, sid. 140. 



— al- 



en ny analys af detta mineral frdn bAda ställena. Därvid 
har Hr Scheerf.r öfverlygat sig om alt det innehAller nioln 
syra och icke tantalsyra. Det samma ar ifven h&ndelsen med 
hvad som förut varit ansedt såsom tantalsyra i Wöhierit *). 



8. En ny organisk syra. — Hofrfidet Wöhler i 
Göttingen har meddelat en undersökning om den af honom 
och LiEBiG för längesedan upptäckta så kallade Cyansyre-etern» 
som fås dfi ångor af vattenhaltig cyansyra upptagas i alko- 
* bol, hvarur denna kropp sedan erhålles anskjuten. Den har, 
till följe af analysen dera, varit ansedd för att bestå af 1 
aL etyloiidy 2 at. cyansyra och 3 at. vatten , således för tvä- 
faldt cyansyrad etyloxid med kristallvatten. Men då etyl-oxi- 
dens föreningar icke innehålla vatten oftare än de äro sura 
och låta förena sig med baser, h vilket med denna icke är 
händelsen y så ansåg Hr Wöhlkr denna kropp hafva en an- 
nan rationell sammansättning, än den nu angifna. 

Han uppger derom följande, öfvergjuter man denna 
krislalliserade kropp med kallt barytvatten , så upplöses den 
deriy och ur lösningen anskjuta under loppet af några dagar 
vårtformiga kristaller. 1 lösningen finner man, såsom af eter- 
arter är vanligt, återbildad alkohol. Kristallerna äro så sam- 
mansatta, att de kunna betraktas för tväfaldt cyansyrad baryt 
med 3 at. kristallvatten. Hen saltet reagerar alkaliskt och 
ger icke fällningar med ättiksyrad blyoxid eller med salpe- 
terayrad silfveroxid. Det innehåller således icke cyansyra. 

Barytsaltet, utsatt för torr destillalion, ger kolsyregas 

och ett sublimat, som är vattenfri kolsyrad ammoniak, NH'C, 
oob neutral cyansyrad baryt återstår. Det är icke särdeles 
lösiigt i vatten, och om denna lösning eller en blandning af 
saltet med vatten, kokas, så utvecklas kolsyregas, kolsyrad 
baryt blir olöst och urinamne bildas i lösningen. — Mace- 



*) Arsberailclso i ktMni och raineralojji, 184.{, sid 214. 



— 32 — 

reras saltet med kolsyrad ammoniak , så bildas kolsyrad baryt 
och urindmne. 

Deremot om det macereras med svafvelsyradt natron, 
mindre An som fordras till dess fulla sönderdelning, så flyt- 
tas syran från barytjordcn, som blir svafvelsyrad , till natro- 
net y och man får ett salt, som reagerar alkaliskt. Det fal- 
ler hvarken baryt » bly- eller silfversalter. Del kan med al- 
kohol utftllas ur lösningen, men fås icke genom dess afdunst- 
ning^ hvarvid kolsyradt nalron och urinämne bildas. 

Då ett af dessa salter öfvergjules med en syra, så för- 
enas denna med basen, men den nya syran förvandlas i ögon- 
blicket till kolsyregas 9 som bortgår med fräsning, och urin- 
Smne som stannar i våtskan. Icke det ringaste spår till 
cyansyrans egna lukt utvecklas dervid. 

Den undersökta för cyansyre-eter hållna kroppen inne- 
håller således våi elylozid och Sr en eterart, men syran deri 
år icke cyansyra, utan en annan, som innehåller beståndsde- 
larna af 2 atomer cyansyra och 3 atomer vatten , hvars em- 
piriska sammansSttning kan uKryckas med CH^N^O', och i 
de anförda sallerna af baryt och natron, år etyloxiden af 
dessa baser ersatt. Denna syra kan icke utbyta dessa baser 
emot vatten, emedan dess beståndsdelar deraf genast oms&ttas 
till 2 at. kolsyra och 1 at. urinSmne. 

öfver dess rationella sammansättning kan ingen rätt san-« 
nolik förmodan uppgöras. Man kan visserligen föreställa sig 

den såsom en kopplad cyansyra, i hvilken kopplingen vore 

• • • 

tväfaldt kolsyrad ammoniak =:€y + NH'C, eller kolsyra kopp- 
lad med cyansyrad ammoniak, men det sednare svarar icke 
till mättnings-kapaciteten, och ingendera gissningen under- 
stödjes af något annat exempel af likartad beskaffenhet. Sy- 
ran hade icke ännu fatt eget namn. 



4. Struvit. — Apolhekaren Hr Ulrx i Hamburg 
hade meddelat Sekreteraren åtskilliga kristaller af ett svagt 



— 33 — 

i grönt dragande genomskinligt mineral, som fAtt namn af 
Struvit, efter den om mineralogien mycket förljcnte Kyske 
ministern i Hamburg Hr Struvf.^ och hvilka kristaller af Hr 
Frih. B&RZKLius förevistes. 

Del la mineral Sr af en ganska märkvärdig art. Del ut- 
göres nemligen af det bekanta saltet fosforsyrad ammoniak- 

talk, och består efter Hr Ulexs analys af Mg*P + NH'+13H. 
En liten del af talkjordcn är ersatt af jcrnoxidul. Kristal- 
lerna höra till hvad tyska krislallografer kalla das zwey 
ond zweygliedrige Syslem. 

Desse kristaller funnos vid grnndgrSfningen för St. Niklas 
kyrkas nybyggande i Hamburg. Under det öfre med bygg- 
nadsgnis rikt inblandade jordlagret, kommer pä ett djup af 
6 till 12 fot, en myckenhet med halm blandad gödsel, som 
v8l 5r starkt förmultnad, men dock igcnkSnlig. Denna gär 
på djupet öfver till svartmylla, som pA 26 fots djup hvilar 
pA sand. Svartmyllan har 10 till 12 fots mäktighet, och är 
alldeles likformig, fin och nästan fet för känseln. I denna 
ligga dessa kristaller spridda. Kristallerna äro ganska redi- 
ga, hafva i allmänhet frän i till i tums längd och omkring 
I tums bredd, dock varierar storleken. 

Denna svartmylla består till sin största del af humin 
och huminsyra, som tillsamman utgöra 71 procent deraf, af 
några i dels eter, dels alkohol och dels vatten lösliga ämnen, 
samt 23 p. c. aska, hvari innehålles lilet svafvelsyradt kali 
och koksalt, lerjord, fosforsyrad kalkjord och talkjord, jern- 
oxid, litet gips och en fin kiselsand, som ulgör 12.2 p. c. 
af myllans vigt. 

Det är uppenbart, att dessa kristaller på tidens längd 
bildat sig af den fosforsyrade talkjord, som innehållits i den 
animaliska spillning, hvilken här i forntiden blifvit nedpac- 
kad. Man finner jemte dem också fläcktals jordformig, blå 
fosforsyrad jernoxid-oxidul. 



— 34 — 

5. Knall-lvfl. — Proressor Bunsen i Marburg hade 
meddelat Sokre(erai*en den mSrkvftrdiga iakttagelsen, att knall- 
luft , eller en blandning af 2 d. vAtgas med 1 d. syrgas, som 
man vet förlorar sin förmåga att antändas af elektriska gni-« 
stan genom utblandning med större portioner af andra gas- 
arter, gör denna förlust i antfindnirigs-förmåga så tvärt, att 
då 1 d. knall-luft blandad med 2.82 d. kolsyregas, låter 
af den elektriska gnistan antända sig, bvarvid den nftstan 
fullslSndigl förbrinner, så låter en blandning af 1 d. knall- 
luft med 2.89 d. kolsyregas (d ä. med en blott till ^g af 
bela volumen ökad kolsyrchalt) icke det minsta anlända sig, 
eller frambringa någon partiell förbränning till och med af 
10 gnistor, som i olika riktningar på en gång ledas genoai 
gasblandningen. 

Hr BuNSBN var sysselsatt med några försök att uppsöka 
den olika gränsen för denna verkan med olika inblandade ga- 
ser, och alt deraf bärleda den temperatur som skulle fordras 
för att genom yttre upphettning åstadkomma knall-luftens för- 
bränning. Del visade sig då, efter hans beräkningar, att 
1 vol. knallgas med 2.8 vol. kolsyregas fordrar 148()^ C 
1 vol. — — 3.6 vol. vätgas — 192ö" — 

1 vol. — — 10.0 vol. syrgas — 771* — 

Den teoretiska betraktelsen af orsaken till detta förhål- 
lande lofvar att leda till vigtiga resultater. 



6 Osldmnet och mjölk. — Professor Muldkr i 
Utrecht har meddelat, att han funnit att osten i mjölken be- 
står af tvenne särskilta ämnen. Då man afskiljer osten ur 
mjölk genom tillsats^ af ättiksyra och upphettning, och efter 
ult vattning behandlar denne med mycket svag saltsyra, så 
upplöses den efier 48 timmar och Icmnar det med osten ur 
mjölken fällda smöret olöst, flytande på vätskan. När delta 
frånsilas, och vätskan mättas med kolsyrad ammoniak, så fal- 
ler det ena af de i 0!>ten bcfintligii ämnena. Nar detta från- 



— 35 — 

silas och sedan Bnna mera saltsyra blandas till lösningen ^ så 
Mles deraf det andra. 

Fibrin löses på lika sätt, efter ett par dagar, i mycket 
Qtsp&dd saltsyra y men ur denna lösninn^ lallcr kolsyrad am- 
moniak alll det upplösta. Albumin åter löser sig icke i den 
så otspSdda syran, utan tillsats af pcpsin (del i magens hin- 
nor befintliga egna Smnet); men aiven dcrur Hiller kolsyrad 
ammoniak hvad syran upplöst, utan att tillsats af saltsyra 
sedan gör ny fällning. 

De hvita kulor som förvandla mjölken till en emulsion, 
kanna y såsom redan är bekant, ur mjölken fullkomligt af- 
skiljas, genom upplösning af koksalt eller svafvelsyradt na- 
tron deri, hvarefler man genom silning får en klar vätska, 
som innehåller osten upplöst. Det ena af de tvenne nu nfim- 
da åmnena, utf&lles derur då denna vStska kall blandas med 
saltsyra, och det andra når den sura vätskan sedan upphet- 
tas till kokning. 

Protein. Sedan det, genom RtDTinNBACHKRs försök öf- 
ver taorin, visat sig, att djurämnen kunna innehålla svafvei, 
som på våta vägen icke genoro kungsvatten låter försätta sig 
i del tillstånd, att genom barytsalter kunna upptäckas, har 
Ur MuLDK.R återtagit sina försök öfver fibrin och protein, 
hvilka han på torra vägen behandlat med kolsyradt kali och 
salpeter; men del har visat sig, att fibrin icke håller mera 
svafvei, än hans förra försök angifvit, och alt protein är 
svafvelfritl. 

Galla. Hr Mulder har funnit, att om afdunstad galla 
löses i alkohol, och alkohol-extraklet, upplöst i vatten, be- 
handlas med animaliskt kol, så blir lösningen ffirglös, och 
då vattnet sedan afdunstas och extraktet lemnas öfvergjutet 
med eter, så förvandlar det sig till del af Platner, för nå- 
got mer än ett år sedan, upptäckta, fjälligt anskjutna ämnet, 
hvars natur ännu icke blifvit närmare bestämd. 



— 36 — 
7. Osnnumsyrans smältnings-lemperatur. — 

Hr L. SvANBERti meddelade 9 att han närmare bestämt osmium- 

bioxidens eller den flygtis:a osmiumsyrans (Os Rt:RZELius) 
smSltnings- och stelnings-temperatur, hvarvid han funnit , i 
dessa båda hvarandra kontrollerande försök, smältnings-tem- 
peraturen vara +40° C.^ samt stelnings-temperaturen +39^° C» 
hvaraf följer, att man kan antaga medium +39} C. vara den 
temperatur, då denna syra öfvergår ifrån flytande till fast form. 
Osmiumsyran kontraherar sig betydligt vid öfvergången till 
fast samt synes dervid afgifva betydligt bundet värme. Till- 
räckligt material for att närmare bestämma qvantiteten af dess 
latenta värme hade dock saknats. 



8. Om generella expressionen på — , då 

II =y (Sin x). — Hr C. J. Malmsten hade uti skrifvelse till 
Hr L. Svanberg dcrom meddelat följande: 

"Han kan utan öfverdrift påstå, att läran om finnandet 
af generella expressionen på de högre difTerential-coSlIicien- 
terna till en function, hvilken som helst, ännu i denna stund 
utgör en af differential-calculens mest ofullständiga delar. Så 
länge blott fråga är om de så kallade enkla functioncrna 
a + jc, a — JT, ax, x^ , a^ y 

log X, Sin x> CosA-, Are Sin X, Are Cos r, 
låter sig visserligen en sådan expression ulan svårighet finna. 
Men om 

**=/(/) och y = <l>i^), 

så, långt ifrån att man i allmänhet kan finna generella ex- 

rf"" 
pressionen på — , är detta redan, då y poneras lika med 

någon af de ofvannämnda enkla functionerna (med undantag 
af de tre första), förenadt med så stora svårigheter, att, så 
vidt jag känner, endast för de fall, då 
y ^ x^ eller y = «'* 



— 37 — 

en sådan expression blifvit funnen. Formlerna för dessa (ven- 
ne fall blefvo för första gången TramstBllda af Schlömilch i 
2:dra Häfl. af den förlidet år utkomna 7:de delen af GnUNERTS 
Archiv der JUat hemåt, und Physikj pag. 204. 

Det har lyckats mig, att för finnu ett fall finna en så- 

dan generell expression på — , nemligen då 

dx^ 

u—fiy^ och j = Sinar/ 
men, då sjelfva deductionen år högst vidlyftig och complice- 
rad, anhåller jag vid delta t^llfölle, att endast få oronfimna 
det slutresultat, hvartill jag kommit, neml. att om 

ii=y(/) ^^^ /=:Sinar 
och man för korlheten^t skull sätter 

rf/A' ^ 

är — = •? fip). S «^+lSinr(/^-2A)a;+^ L_LllJ 

då a = om p är udda, a= då p är jemnt^ 

Det är tydligt, alt förmedelsl denna formel äfven generella 

rf"" , 
expressionen på — , då 

dx^ 
«=/(/) och y^Cosxy 
utan all svårighet kan finnas." 



9. Loxia bifasciata Br. — Hr Sundevall förevi- 
sade två exemplar af denna fogelart, hvilka voro fångade 
under November och December månader här vid Stockholm 
och blifvit inköpta till Zool. Riksmuseum. Att denna fogel 
h[p^jr förekommit i Sverige endast tillfälligtvis, eller förvil- 
,^^^i^s vara tydligt, och i hela det öfriga Europa är 




•^rfif*^ \» 



t 



^'. 






— se- 
den endast kfind sAsom en sSilan sedd frimling. Utan Ivif- 
vei 8r förhÄl landet finnu detsamma, men under innevarande 
vinter har den dock blifvit sedd pä flera st&ilen och i itdr" 
re antal. 

Omkring d. 25 sisti. Oktober hade ett exemplar blifvit 
fångadt har vid Stockholm, och under de derpä följande vec- 
korna, till nära jul, hade ålmiuKtone 12 exemplar bekommits 
krinj; hnfvudsladen. Den var dock ingalunda allmin, och tyc- 
kes ej hafva blifvit sedd efter nSmde tid, ehuru flera penio« 
ner sökt den. Åtminstone en del af dessa exemplar voro i 
sSllskap med Loxia corvirostra. 

Enligt bref från Hr k Mesch i Götheborg, kade denna 
fogel af honom blifvit sedd derstides d. 12 December odi 
följande dagfir. Åtminstone 7 exemplar hade blifvit skjutna 
eller fångade kring Götheborg. De voro Sfven der blandade 
bland den allmänna arten ^ men efter d. 20 Januari hade Hr 
Mesch ej hört omtalas att någon sett dem. 

, Afven i Skåne skall den hafva blifvit sedd på senhösten, 
eiiligt uppgift af Hr Mesch samt af Prof. BoheMan. 

Men ej allenast hos oss utan fifven i England har BSn- 
delkörsn&bben visat sig i Ar. Enligt bref från Hr R. J. Bkll 
hade ett exemplar blifvit skjutet d. 21 November vid Derby, 
och ett annat funnet, uppkastadt af hafvet, vid Exmouth, 
kort tid förut. Den har alltså förekommit i större antal oob 
vidl utbredd i Europa, liksom år 1826. Denna art torde så- 
ledes, liksom Caryocatactes året förut, hafva gjort en utvan- 
dring, tillfölje af en ovanligt stark förökelse i sitt hemland. 
Hvarest detta hemland egentligen Sr, Sr ånnu ej rått vSl be- 
kant; men att det måste sökas öster-ut , i Siberien och kan- 
hända i Europeiska Hyssland fir visst. Fogeln har netnligen 
oftast blifvit funnen mot Öster: i Finland, Schlesien o. s. v. 
Uti sydliga Siberien växer ymnigt Lärkträdet och andra barr- 
träd med mjukare kottar, af hvilkas frö denna med svag 
nSbb försedda art företrädesvis torde föda sig, liksom L. 
curvirostre af granens; den stark-käkade L pityopsittaCus 



— 39 — 

kart Bfréti (ortlird de håfda (allkottarnes frö och gdr det la 
taDed begSrlighet ehuru Idngt ifrån uteslutande eller ens före- 
trfidesvis. LSrkträdets kottar Sro dfven rigtade uppåt ^ hvil- 
ken omstSndigheC torde stå i sammanhang med Bftndelkors- 
nSbbetis kdnda oskicklighet uti alt kisttra. Hr Heves, som 
onder någon tid uppfödde det ena af de nu förevisade esem- 
plareo, hade lillfdile att anställa noggranna iakttagelser der- 
på» Den hoppade liksom vanliga sångfoglar, utan att klättra 
omkring i buren såsom båda våra vanliga korsnäbb-arter nS- 
itaii beslftfidigt pISga göra. 

Vanligen har man ansett den fogel vi hår omtalat töt 
alldeles likartad med den Nordamerikanska Loxia leucoplera 
6h. Hr Edhi. de Selys-Longchamps har uti sin Fauné Bel- 
ge, 1842, framställt dem såsom olika^ i det den Amerikanska 
år mindre, med svagare näbb, mera klufven stjert och hög- 
rödare förg hos hannen, och då han haft godheten tillsända 
mig ett exemplar deraf, hvarigenom jag fatt tillfälle under- 
söka två exemplar från Amerika och jemföra dessa med fle- 
ra, erhållna i Sverige, hafva deras fötter och tåleder befun- 
nits vara ganska olika bildade med dem hos de europeiska 
exemplaren. De måste alltså uppföras såsom tvenne olika arter. 
Hilliiis känner man följande arter af slägtet Loxia. 

1. L. pityopsittacus*] Bbciist., altitudine rostri fere aequali lon- 

gitudini maxillae inferioris. Digitas medius articulo l:mo et 
2:do simal paullo majoribuft quam 3:o 4:toque. Unguis posti- 
cas digiio aequalis. AJa nigricans, sub-unicolor. cf^ fere 8 pol- 
licaris, 190 millim.; ala 108; tarsus 20; rost. 19, altit. 15. 
$ vix vel pauJlo minor. — Europa seroptemtr. In Scandinavia, 
praesertim inter 59 — 66^ lat. et ultra, quoasque Pinus crescit. 

2. L. curvirostra L, rostro humiliore, apicibus elongatis; colore 
alae digitisque priorisw Unguis posticus digito brevior. Priore 
non multo minor. Long. 170 millim.; ala 100; tarsus 17; al- 
tit. rostri 11 ad 12. — Hab. in Europa et Asia septemtrionem 



*) Efter en fcl^krifning af Beobsteir stMfTar man ännu vanlif^en detta 
uamu: Prtiopsittacns, tiTilket ducl( ur alldeles orutt Det måste sVrif- 
vas: pitjropsiitacusj såsom harledt af ttitvc, Tall. Sålunda stafvadt 
har det betydelsen: tall-papegoja. 




— 40 — 

versus, per totam Pini abietis rcgionem. (Nescio an quoquc in 
America. Sibiricus, in Dauuria, laetius ruber, auctore Pallasio, 
forsan differt.) 

3. L. fusca ViEiLL., L. americana Wils. simillinia prscedenti, a qua 
vix differt nisi magniUidine multo minore: ala 65 miJJim.; tara. 
17; altit. rostri 8. — In America septemtrionali. Ibi vero quo- 
que majores Loxiac inveniri videntur, quas vero non vidi. 

4. L. bifasciata Bn alis nigris, fasciis 2 ordinariis latis, albis. 

Digitus medius art. l:o cum 2:do simul aeqaalibaa d:o 4Hoque« 

— Rostrum ut L. curvirostrx formatum. Unguis posticus digito 
aequalis vel paullo longior. Digiti laterales vix excedunt medium 
art. 3:um digmedii. Longit. 150 — 160 m.m.; ala 90; tara. 
17; altit. rostri 10. — Sibiria? In Europa peregrina, vagana. 

5. L. leucoptera Gu. alis nigris, fasciis 2 ord. latis albis. Digiti 

medii articuli 1 ot 2 brevissimi, simul vix aequant 3:um solum. 

— Dig. laterales fere acquant apicem art. 3:tii dig. medii. Un- 
guis posticus digito multo longior. Rostrum prioris, sed multo 
angustius, compressius. Praccedenfe non brevior sed gracilior. 
Ala 84 m.m.; fars. 14; altit. rostri 8. — America soptemtr. (L. 
falcirostris Lth.) 



10. Fo^lar i Dalarne. — Hr C. W. Lundborg hade 
i bref till Hr Sundevall meddelat en förteckning på de fog- 
lar, som han observerat vid Horndals bruk i Dalarne under 
åren 1837, 8 och 9. Stfillet Sr belSget i S.O. hörnet af Dalar- 
ne, 2 mil öster från Hedemora, vid 6fH^ N. lat , i en skogig, 
men föga bergig (rakt. Dä hela nejden på iingeför en mils 
afständ deromkring blifvit, vid alla årstider, flitigt och 
under nSstan dagliga excursioner genomsökt, Sr del sannolikt, 
att knappt någon fogelart, som under dessa åren vistats der- 
slSdeSy undgått uppmärksamheten. De som blott varit sedde 
en gång, eller annars kunna vara att anse såsom icke van- 
ligen tillhörande orten, åtminstone under någon viss tid af 
året, utmSrkas genom parenthes omkring namnet ^ de Sro 

allenast åtta. 

1 Falco 



1 Falco subbuteo. . 

2 [— Ijthfiralco) . 



ttnnunculus 
palumbiriua 



— baljaSIos . . 



lsp|>onica) . 



20 — major , . 

21 — minor . . 

22 — tridactyluf 

23 Jynx torquilla . 

24 Sturnus vulgaris . 

25 Corrus corai 
26' — corni 



27 — 

28 — pj 

29 GarruluB 

•) De. 



monedula . 






har och der. 

in enda sedd, hvjlkeD sköts 

hösten 1838. 
iQllaynt. 
illmanl. 

d:o. 



enda aedd; skjuten i Not. 
1Ö44 *). 
skjuten rtSgra gSnger, flfven 



t. (Om den hackar 
, ar mig obekant). 



filitlsynt. 

d;o. 
allmänt, 
hhr och der. 
allnitÉnt. — En albinos-varie- 

tel crhällen. 
sparsamt, 
ill! mani. 



1 Uggb ■nföll ED dräng, 
itörre uppen mou-äng, ocl 
han befriat tig från ogfili 
hem efter biiiu , skut att bom) 
att ladda; hvarefter liaii i and 
hona ocli LSgat niai;er. 
Öfvtri. af KongL Ket.-Akad. Förh. Arg. 3, 



ijas«tiatt med dikning pS en 



■■JES' 



laklc alt ilä faat i hans 
ef den itillasitlande i 
ott pä henne, och återgick hen 
a ikottcl Tailde ugglan. Den va 



— 42 — 



Namu: 



30 Garrulus glandarius . 

31 (Coracias garrala) . . 

32 AmpcJis garrulus . • 

33 GaprimuJgus europxus 

34 CypseJus apus .... 

35 Hirundo rustica . . • 

36 — urbica . . . 

37 Muscicapa grisola . . 



38 — atricapilla 

39 Lanius excubitor 



collurio . 
viscivorus 
pilaris . . 
musicus . 
illacus . . 
merula . . 



40 — 

41 Turdus 

42 — 

43 — 

44 — 

45 — 

46 Cinclus aquaticus 

47 Motacilla alba . . 

48 — flava . . . 

49 Anthus pratensis 

50 — arboreus 

51 Saxicola oenantbo 

52 — rubotra . . 

53 Sylvia borlensis . 

54 — 

55 — 

56 — 

57 — 

58 — 



— cinerea .... 

— curruca .... 

— rubecula . . . 

— pboenicurus . 

— trocbilus . . . 

59 Troglodytos europaeus 

60 Certhia familiaris • . 

61 Parus mnjor 

62 — 

63 — 

64 — 



65 — 

66 — 



äter . . . 

cristatus 

palustris 

cocruleus 

caudatus 



Häc- 
kande. 



09 

a» 
P 
9 



67 Regulus cristatus 

68 Alauda nrvensiA . 



1 
1 



1 
1 
1 
1 
1 
1 
1 
1 
1 



2 



Ej häc- 
ka ode. 



1 
1 
1 
1 
1 



1 
1 
1 

a 

1 

1 

1 

1 

1 

1 

1 

i 

1 



< 

D 

•1 



< 

•1 



Ct 



Forekommrr 



allmänt. 

en enda sades vara sedd oc 

skjuten, 
ej sällsynt. En albino sköi 

senhösten 1834. 
allmänt. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 
d:o. En albino skjuten Au| 

1838. 
allmänt, 
sällsynt, 
allmänt, 
här och der. 
allmänt. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 
sparsnmt. 
allmänt. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 

d:o. 
här och der, 
allmänt. 

(l:o. 

d:o. 
här och der. 
allmänt. 

d:o. 

d:o. 

d:o« 

d:o. 
sparsamt. 

d:o. 
allmänt. 

d:o. 





H 


io 


Ej hSc- 






lande. 


■Un 


c. 




H..n: 


? 


■z 


< 


< 




1 


~ 


~ 


=■ 




^ 


^ 


^ 


? 


69 Saberiu citrinella . . . 


1 






. allmanl. En blekgal w. sedd 

en sSng. 


70 — horldlaDa . . . . 








. aljmänl. 


7i — schoeniclus . . . 








. Bparsamt, 


72 — nivalis 








1 stundom, tidigt om vlrva. 


73 FnDgilla domestica . . . 


1 






. allniSnt. 


7* - coefebs 








d:o. 










1 d:o. 


76 — canoabina ■ . . . 








sparsamt. 


77 — linaria 






1 


. allmänt. 


78 — spinua 








d:o. 


79 — carduelis 






f 


nägon gäng. 


80 Pjrrhala vulgaris .... 






' 


allmänt (sillan observerad 
sammaftiden). 


»1 Corjflhus ennclealor . . . 






1 


vissa är i mängd. 


92 Loiia pitfopsittacas . . . 


1 






allmänt. 


»3 — cBrvirostTa . . . . 


-i 






<):o. 










ä:o. 


«ä — oenas 








sparsamt. 


86 Perdix ctoerea 


1 






hiir och dar; (hackar dock 

ej alla fir). 


87 Tetrao booasia 


1 






allmänt. 


88 — urogallus 


1 






d:o. 


89 — tetfis ....... 


1 






d:o. 


T. hybridua urogallides. 








en gflng sedd pi en orrlet; 
ar kand till namnet af 
ortens skyttar. 


90 Cbaradriua apricarina . . 








f synos stundom på gSfdeo vid 

dalelfv«n. 


91 (Vanellua cristatus) . . . 








1 en tindo sedd tidigt om vlren. 


92 Grus cineraa ....... 




1 




bar och der. 


93 (Ciconia Digra) 




i en skjuten i Haj 1S44, och eo 










anuiin sedd kort dereftar. 










men förut alldeles okflnd. 


94 (Ardea cinerea) 






, 


har nägon gftng visat sig. 


K Nameoius arquata .... 








här och der. 


96 Totanus bypoleucos . . . 








allmänt. 


97 — ochrapus .... 








d 


0. 


98 — glareola 








d 


0. 


99 Scolopax rusticola . . . ■ 








d 


0, 


m ~ gallinago 








d 




101 Rallus er» 








d 


0. 





H 

La 


p- 


V. 


.II-. 


N^mn: 


~ 


2 


< 
1 


T 


102 Sterna hirundo 




1 

i 

1 
1 




■ hacLar endast pä holmar i 
daleirvcn. 


104 (— fuscus) 

105 Cygnus musicua . . . . 

106 Anser segelum 




i sedd och skjutencncndaijnn);, 
11 mil norr om clfvén. 

1 hvilar i sjöarna alla ir un- 
der llyllningun. 

( allmänt. 


108 ~ penelope 




1 d:o. 


110 Faligula eristota . . . . 
IJl — rigra 

112 — clanguli 

113 Hergus mergaoser . . . 

114 (— Berrator) 

115 Colymbusarclicus . . . 

116 — seplomtrionalis . 




i syncdom vSrcn, n.lotanallalr. 
1 d:o d:o mera allmtlnt. 
1 allmsnl. 

i d:o- om hösten; skall tor- 
dom hafva hBckal. 
1 enligt uppgift af skytlaf, men 

jiig fick aldrig su don. 
- allmsnl. 

d:o. 




34 


S. 


10 


ao 



11. Muskel- och Nerv-fihrens byggnad. — Hr 

Professor Ctin. Bueck i Chiisliania liade i brcf lill Hr A. 
Kktzius modiielal röljnnde: 

"I Foraarel besk jttfl igede jeg mig nogct med Undersö- 
gelser af Muskel- og Nerve-fibrerncg hisliologisko l''or)iold, 
isKr ved Hjelp af polanscret Lys. McrkclJg erc bcgge Arler 
afFibres Forhold ■ denne Hcnseendc. En vitknarlig Muskel- 
liber depolariserer Lyset stsrki, og kan beliolde denne Evnc, 
selvt efler at vnre saltel, löi-rel eller kogt. >1en jeg liar et 
Par Gunge seet, at hluskcIGbrer af Öiemusklcr af unge Flyn- 
drer under Mikroskopet p»a een Gaiig har (nbl sin Depulari- 
salions-Evne, og da, atl MuskcliibermaK-^on inde i Ske- 



— 45 — 

den, der omufiver de s«akaldfe primitive Fibre, er bleven 
uklar og har dannet et Coagulum i et klart Fluidum. Det 
er saaledes tydeligt^ at Moleeularanordningen har forandret 
sig ved nogen Decompositionsprocess. Da nu den molecula- 
re Anordning i den depolariserende Masse maa have ' en 
Analogie med den i dobbehbrydende Chryslallery saa maa 
den rimeligviis kunne antages at vaere overgaael til en 
amorph Masse, ligesom man kan bringe den chrystalliserede 
Svovel-Anlimon ved Smellning og burtig Afkjöling til en 
amorph Kermes. Ved Nerverne kan med Slikroskopel adskiU 
los en haardere eller fastere Skede ^ en blödere Masse i denne 
Skede, og en central, fastere Traad* Den hele primitive 
Nervetraad depolariserer Lysel stserkt, saa at man, L E. i 
Fiske-hjernen, kan förfölge Fiberretningen lettere naar man 
benyller polariseret Lys, end med 3Iikroskopet uden Polari- 
sations-Apparat. Laenge var jeg i Uvished om Depolarisa- 
tions-Evnen laae i den hele Fibermasse eller allene i den 
fastere Skede. Jeg har imidlertid seet, at naar man trykker 
ud af den primitive Nervelraade-Skede den indre blöde Mas- 
se, saa ere de enkelte Smaapartikler af denne tydelig depo- 
lariserende. Men den moleculare Anordning forstyrres let, 
saa at den hastig taber sin depolariserende Virkning, hvor- 
for man kun kan finde denne ved aldeles levende Nerver. 
Saasnart de ligge lidt Gnder man, at der foregaaer ligesom 
en Coagulation af den blöde Masse i Nerveskeden. Man kan 
altsaa ei belragte Nerveskeden fyldt med el Fluidum, hvad 
enten man vil befragte det mere eller mindre seigl, men 
Nerverne ere heelt igjennem at ansee som (om man vil kalde 
det saaledes) chrystallinske. Men det Sr rimeligt, at Skeden, 
den blödere Masse og Centraltraaden har en forskjellig spe- 
ciel Molecularanordning, hvilken Forskjel rimeligviis kan have 
en forskjellig Betydning ved Nervernes Virksomhed eller Fnn- 
ction. Överalt er det merkeligt, at alle Deele af Organis- 
men, som have Organisation, uden Undtagelse have Depola- 
risalions-Evne saasnart de ere fuldt udviklede. Ved depolari* 



— 46 — 

seret Lys läder det sig ogsaa vise^ at den organiske Ud vik- 
Ung af Fibre neppe behöver at gaae igjennem Formen af 
Celler, men kan fremslaae ved a t der opstaaer en dobbelt- 
brydende Anordning af Holeculeme i en oprindelig aroorph 
Hasse. Dette viser sig ro^t atmindeligt ved Övergången 
til fibröse Membraner af exsuderet Fiberstof efter InOamma- 
tioner, og jeg er tilböielig til al antage det ogsaa at fore- 
gaae ved Dannelsen af Lindsen i Oiel.'* 



12. Malacologiska notiser. — Hr J.ovén anförde: 
Under namnet Turbonilla förenade Leach, i sitt Snnu icke 
Qfgifna arbete öfver Englands Mollusker, några dittills af 
MoNTAGU under Turbo anförda arter, som ega en flyktig lik- 
het med Turrilella. Risso, till hvilken Leach ISrer hafva medde- 
lat detta slägte jemte flera andra, beskref det*), med fyra i 
medelhafvet lefvande arter. Namnet Sr tyvSrr missbildadt, 
och kan ej återföras till språkriktig form, men måste dock 
bibehållas, till dess en gång åfven språkets rStt förmår göra 
sig gållande i bredd med prioritetens. Också har S. V. 
WooD antagit detsamma i sin förteckning ufver Cragbildnin- 
gens fossiler**), medan andra författare, nSstan samtidigt, gif- 
vit nya namn, D'Orbigny Chemnitzia, Lowe Parthenia, Phi- 
uppi Pyrgiscus, Aradas el Maggiore Orlhostelis, Phillips Lo- 
zonema. Det år ett väl karakteriseradt sISgte. D^Orbigny, 
WooD och DE KoNiNGK hafva iakttagit den, så vidt jag vet, 
endast hos en dess närmaste slågting ***) af Sowerby anmårkta 
egenheten, att spetsens vindlingar, de som ensamme tillhört 
ungen i dess tidigaste « simmande stadium*^), äro venster- 
vånda, och bilda en liten klotformig snäcka, hvilande på spet- 



*) Hist. nat. des princip, productions de 1'Europe méridionale, IV, 

224, 394; 1826. 
**) Ann. nat. hist. IX, 535; 1842. 
**) "en fossil Pyramidella", Gen. rec. and. foss. shells. 
•t) se Öfvers. 1844, 51. 



— 47 — 

sen af den större, tornlika (Tab I, f. 1, 2.) Hen denna egna bildning 
ses dfven hos Odontoslomia Flmg. Jeffrcys *), (f. 3, 4) och dessa 
bida slSgten synas nästan sammanflyla genom vissa arter af det 
sistnaroda, hos hvilka det tandlika vecket pä coluniella för- 
svinner, och andra af Turboniila, der det finnes, svagt men 
tydligt. Djuret visar också, såsom Lowt: redan anmärkt, 
samma karakterer, hvilka likväl hittills icke blifvit riktigt 
uppfattade. Lowi: beskrifver nemligen "bucca? labiales coalilee, 
infra tentacula exsertse, proboscidem abbreviatam, depressam, 
profunde emarginatam s. bjlobam referentes*', och man har i 
allmänhet antagit, att denna del motsvarar Turbineernes try- 
ne. Så Sr det cmedlertid icke. Denna, här ganska utbilda- 
de del är hvad jag ville benämna mentum (f. 5, 6, a,), den muskel- 
massa, som hos Natica får en så utomordentlig utveckling, 
alt den bakåt beläcker en stor del af tentaklerna och mun- 
nen, som hos en annan äfven ej långt aflägsen form, Euli- 
ma, tydligen urskiljes, särdeles i dess främre, starkare cili- 
erade, lifligt rörtiga, foten stundom något öfverskjutande del, 
men som hos Turbo, Trochus, och hos Siphonifera i all- 
mänhet är nästan omärklig. Proboscis deremot återfinnes hos 
Odontoslomia och TurboniHa på sitt ställe, d. v. s. under 
den hinna, som bildas af tentaklernas sammanväxta bas, och 
är ett utomordentligt långt fångorgan (f. 9), som man blott sällan 
och genom ihärdigt betraktande lyckas iakttaga, hvilket också 
torde vara orsaken att det blifvit öfversett, här som bos Eu- 
lima, der det äfvcn är ganska långt, men i fångenskap säl- 
lan otsträckes. Jag har icke funnit anmärkt, att Pyramidella 
bar en dylik proboscis, och QuOY och Gaimard anse dess munn 
vara belägen mellan mentum och foten. Det är dock mer 
än sannolikt, att detta slägte i sådant hänseende foga afviker 
från TurboniHa, med hvilket det har alla öfriga yttre karak- 
terer gemensamma. Den frändskap deremot, man velat se 



*) Brit. anim. 1828 och Malac. Magaz. 34, 1838; sälodes vida 
äldre än D'Orbignts genu<; af samma namn. 



— 48 — 

med Acteon Montf. (Tornalella Lamk.) Sr ganska ringa, ty 
delta sISgte nSrnnar sig vida mera till Bulla. 

Följande firo en förbSttrad beskrifning ar siSgtet Turbo- 
nilla, såsom omfattande bäde Chemnitzia och Odontostomia , 
samt en uppräkning af de hittils vid våra kuster funna arter. 

TuRBOMLLA Lcach. 

Animal robustam, depressum. Gapat latum. Tcntacula aurifor- 
mia, extus antice canaliculata, lamina posteriore in cervice magis mi- 
nusve producta, anteriore tenui, cum opposita ante oculos saepius 
connata; in angulo apicali munita lobo discrelo orbicu)ari egregie vi- 
branle. Oculi intcr bases vibracalorum sat magni, immersi, omma- 
tophoris nullis. Proboscis sub basi vibraculorum recondenda, invol- 
venda; evoluta cervicem latitudine vix cedens, longitudine pedem 
aeqaans 1. snperans, teres, yersms apicem sensim attenuata, ore 
apicali minoto, (edentulo ?). Men tom elevatum, a solea discretum, 
facie superna latiore, sufTuicro angustiare soles adnatum, antrorsum 
declivo, soleae marginem anticum vix attingens, antice latius, rotun- 
datum 1. bilobum, laete vibrans. Solea lata deprcssa, antice truncata, 
acutangula^ emarginata 1. Ossa, vibrans, medio angusta, postico lin* 
guiformis. Lobus operculigerus discretus mediocris, utrinquo appen- 
dice conica miniita auctus. Processus pallii dexter canaliculatus, te- 
nuis, linguiformis. 

Testa rimata, subulata 1. ovata, costata I. striata I. laevigata, 
anfractibus primariis heterostrophis, sinistrorsis, columella verticali po- 
stice plica praedita jam dentiformi , jam fere evanida. Operculum (f. 14) 
aperturae congruum, semicordatum , vix spiratum, nucJeo marginali, 
antico, striis incrementi imbricatis longiludinalibus, margine colu- 
mellari subrecto et medio saepius propter plicam angulato-impresso, 
impressione per lineam usque ad nucleum productam distinguenda. 

a) Columella edentula. 
*) subulatae; Turbon illae Lkach propr., Cbemnitzias D'Orb. 
T. rufa (Ghemn.) Phil. t. aciculata, rufa, fascia fusca, anfr. regula- 
ribus dextrorsis 11 ^ convex o-plan is, costis 20 rectis, striis-, 
que spiralibus 6 sculptis intercostalibus, apert. i tot. tests vix 
aequante. ^»y mm. — Tab. I, f. 1, 2. 
Animal tentaculis latiusculis, mento apice rotundato, bilobo. 
Hab. in fundo argilloso usque ad 80 org. ad oram Bahusiae. 

T. interrupta (Turrilella) Tott. t. subulata, rufa, obsolete fasciata, 
anfract. 8 parum convexis, costis 30 rectis, striis intcrcostalibus 
12 — 14, apertura | t. t. aequante. }. 

Animal oculis distantibus, mento cuneato, medio inciso. — Fig. 5, 6. 
Hab. in fundo petroso circ. 30 org. fiabusiae. 

T. Scillae (Melania) Scaccui (Bulima) Pdil. t. subulata, nitida, alba, 
anfract. 10 planis, la^vigatis, aporU i t. t. aequante. '^^. 
Syn. Eulima Mac Andrei Fqmb. 
Uab, cum priore. 



— 49 — 

T. prodacta (Jaminia) Abams. t. aciculata, nitida, cornca, albida, 
anfract. 8 parum convexis, laevibus, spiraliter subtilissime stria- 
tis, plica columellari quam in praecedentibus distinctiore, apert. 
* t. t. 

Hab. in fundo petroso ad prom. Kullen, Örsteo. 

T. clavula n. sp. t. truncato-subulata, tecuis, nitidula, albida, 
apice obtusa; anfract. 5 convexis, rotundatis, glabris, sutura 
profunda; apert. i 1. 1.; colum. subarcuata, recedens. „,\7 — Fig. 10. 
Animal vibraculis latis, brevibus, antice invicem coalitis, lamina 
superiore arcuato-producta versus apicem restricta, inferiore am- 
pliore, producta, laetissime vibrante, lobo anguli magno; mento 
rotundato, bilobo. — Fig. 7. 

Hab. in limo inter Pennatulas, 30 org. 

**) ovatae; Odontostomiae Flkmg. 

T. obliqua (Odontost.) Ålder. t. oblongo-ovata , pellucida, anfract. 
4 modice convexis, ultimo in medio lineis 4 — 6 tcnuissimis 
cincto, apert. | 1. 1, elliptica, columella arcuata, plica obsoleta. {. 

Hab. in fundo petroso ad Kullen; Orsted. (Spec. immaturum). 

P) columella dente munita. 
a. faucibus sulcis aratis. 

T. plicata (Turbo) Mont.» t. conica, glabra, anfr. reg. 6 — 7 pla- 
niusculis, ultimo subcarinato; apert. J 1. 1, aequante, ovata, plica 
media, valida, conspicua, dentiformi. V- — ^^B>- ^j ^• 
Animal album, oculis approximatis, mento bifido, lobis divari- 
catis, solea antice in medio incisa. 

Syn. Turbo conoideus Broccu (Auricula] Fer., Desh., Phil. — 
Yoluta plicatula Dillw. 

Hab. in fundo limoso, prof. circ. 30 org. fiab. 

b» faucibus laevigatis. 

*) costata. 

T. spiralis (Turbo) Mont. t. obtuse conica, tenuis, anfractibus qua- 
tuor transverse costatis, ultimo basi laevi, striis basalibus cin- 
cto, apert. | 1. 1., plica minuta occulta. ^r,^* 
Animal album, vibr. antice basi coalitis, oculis approximatis, 
mento angusto, mlegro, solea antice emarginata. — Fig. 8, 9. 
Syn. Yoluta pellucida Dillw. 

Hab» inter Rissoas in fucis, 10 — 15 org. Babusise. 

**) laeves. 

T. albella n. sp. t. turrito-conica, tenuis, anfr. 6 rotundatis, aper* 
tura fere J 1. 1., ovata, vix effusa, plica parva. ^;f^, — Fig. 11. 

Hab. ad öras Norvegiae. 

T. 08 ci tans n. sp. t. ovato-conica,. ^gljjlgfi^js^nfr, 6 parum convo- 
xis, apertura rhomboidea, X^tdstae .f^ré^^g^ante, antice effusa, 

columella verticali, plica pfljja. i,AF:>ic~ ^?Ä\ *'^' 
Hab. ad öras Bahusia;. 




— 50 — 

T. er a SS a (OdontosU) Thomps. t. ovata, subrudU, anfr. 6 coovexis, 
allimo modto planiusculo, apertura elliptica, ob]iqua, ^ 1. 1, fere 
sequante, columelia recedente, piica parva. 4;} — Fig. 13, 14. 

Animai album flavo maculatum, vibraculis antico invicem con- 
natis, oculis distantibos, mento angusto, anlice dilatato rotun- 
dato, JntegrOy soiea antice truncata, leviter emarginata. 

Hab. in Pectine maximo BahusiaB. 



13. Underrättelser om resande naturfor-- 

skare. — Ur cll bref från Frih. W. v. Döben dat. Sins;a- 
pore d. 15 Ocl. 1845 meddelade Hr Loven, all fartyget Prins 
Carl hade aniändt till Aden i början af Juni månad. "Det 
var då den hetaste årstiden, och thermomelern visade en af- 
ton 57° C, hvilket der ej ansågs ovanligt. Hela udden, hvar- 
på Aden ligger, år en samling berg af vulkaniskt ursprung, 
och sjelfva staden är belägen i bottnen af en krater. Den 
lydde förr under en arabisk furste, af hvilken Engelska Ostin- 
diska Kompagniet fick tillåtelse att upplägga kol, nödvändiga 
för ångbåts-kommunikationen öfver Suez. Denne furste gjorde 
gång efter annan svårigheter, hvarföre engelsmännen i Janu- 
ari 1839 landsatte trupper från Indien och intogo landltun- 
gan. Tvärs öfver denna är redan dragen en mur, "the tur- 
kish wall", bakom hvilken engelsmännen försvara sig tills 
de få bättre fästningsverk i ordning. Sådana äro redan un- 
der arbete, och komma att omfatta hela halfön, som derige- 
nom göres ointaglig, och redan fått det stolta namnet "the 
Gibraltar of the red sea." Klimatet är i hög grad osundt. 
Heta vindstötar rusa stundeligen ned mellan bergen, ej mer 
än fem träd finnas, planterade och förkrympta, och med un- 
dantag af några totalt uttorkade taggiga buskar, ses ingen 
växt. Intet drägligt dricksvatten finnes, utan att hemtas långt 
ifrån, och till högt pris. Alla födoämnen för menniskor och 
kreatur måste på kamelryggen föras från landet, och 2000 
Rupies betalas månadtligen till två arabstammar för det de 
låta karavanerna obehindrade passera. Oaktadt detta ständiga 
krigstillstånd skattas invånarncs antal till 30,000, en mängd 



— 51 — 

Bandaner har ditflyttat från Indien , och bazarerna aro ganska 
iifliga. — Efter en veckas vistande der gingo vi åter till 
sjöSy till Muskaty dit vi ankommo den 6:te Juli. Här var 
hettan finna större. Om dagen stod en lindrig sjö vind i den 
af höga berg omgifna hamnen , men nätterna voro alldeles 
lugna och vi hade beständigt öfver 50* C Nästan alla kände 
vi ondt i ögonen af solen, och i land sågos en mängd per- 
soner med ögonsjukdomar. Muskat är en ganska betydlig stad 
med omkring 40,000 invånare och en vidsträckt handel såväl 
oppåi persiska viken som åt Surat, Bombay och Goa. Den 
utlSrer salt, perlor, gummi m. m. Den är tätt bebyggd, har 
lifligt besökta bazarer och breda gator, ofta öfvertäckta med 
palmblad och mattor, för att utestänga solen. De nu för- 
fallna fästningsverken äro byggda af Portugiserna, som ägde 
Maskat från 1508 till lö58. Men den dåvarande Guvernören 
förolämpade groft en bandan, som af hämnd inkallade Ara- 
iyma, hvilka genom öfverraskning intogo beföstningarna och 
dödade Portugiserna. Nu lyder det under samma Imam som 
Zanzibar, men det sednare styres af fadren, det förra af so- 
nen. Vi medförde bref till Imamen, hvaraf följden blef en 
skänk af feni getter och en del frukter. Efter tre dygn be- 
g&fvo vi oss på väg till Bombay, dit vi anlände den 17 Juli 
och qvarblefvo till den 12 Augusti. Det var nu den regniga 
årstiden, änder hvilken Bombay skall hafva minst 58 tum 
nederbörd; när vi anlände, hade det ej fått mer än 28, men 
vid afresan öfver 50. Jag var likväl en gång inåt Bombay- 
ön och tre gånger på Elefanta, alltid tillbakadrifven af "fe- 
bern", en stark influenza. På Elefanta sköt jag Megaderma 
lyra i sjelfva den bekanta grottan. Denna lilla ö är belägen 
fem mil från Bombay, och består af två stora bergskullar 
naed en emellan dem liggande dal, allt rikt beväxi af bu- 
Abt och träd, hvaribland synnerligast utmärker sig det så 
kallade toddyträdet, Cocos nucifera. I den vestliga af dessa 
bergskallar äro fyra y^^4i^^dsbekanta grottorna uthuggna, 
i den andra endas^!^. /;*s^t J(^p fyra grottor sinsemellan 




— 52 — 

äga sammaph.n^, lider intet tvifvel, men ingen vågar under- 
söka dem af fruktan för ormar, tigrar och andra odjur. Den 
förnämsta grottan bvilar på 16 i berget uthuggna pelare, af 
hvilka stora stycken nedfallit liksom af figurerna på väggar- 
na, bland hvilka blott få finnas qvar ostympade. Strax! 
bredvid ingången, i en niche, är en bild uthuggen med åtta 
armar, och jemte den flera figurer med elefanthufvuden. Hidt 
i fonden i en niche Sr en bröstbild med tre hufvuden, hvar- 
af ett med mustascher och alla tre med konstigt utsirade 
mössor. Denna bild är fristående, men deromkring, på sidorna, 
finnas i hälft upphöjdt arbete massor af bilder, dels efter 
naturen, dels fantastiska, bland hvilka sednare, såsom ganska 
väl gjord, utmärker sig en amazon. Alla figurerna visa sig 
genom klädedrägt, ansigfsbildning och hela sin habitus till- 
höra en annan stam än den som nu finnes i Bombay. I ett 
eget litet rum, en riktig sacristia, hvilkens ingång är beva- 
kad af två kolossala bilder, ligger en kullrig sten på ^ 
upphöjning, liksom ett altare. Vid de årligen af Parsis i 
Mars månad till Elefanta anställda vallfärder, bruka qvinnorna 
att mot denna sten gnida magen såsom ett osvikeligt medel 
alt åstadkomma fruktsamhet. Under mitt vistande på Ele- 
fanta var der en Parsi-prest, dels för att göra sin andakt, 
dels för att bedja sig till förmågan att inse kommande ting. 
Han var en Nazis, och förtärde aldrig något annat än ris, 
frukter och vatten. Han tillbragte största delen af dagen inne 
i grottorna, men morgon och afton steg han upp på höjden, 
för att på en gång tillbedja sol, jord och haf. Parsis, af- 
komlingar af de gamla perserna, utdrefvos för omkring 1200 
år sedan från sitt hemland och togo sin tillflygt till Koro- 
mandelkusten , hvarifrån de sedan spridt sig till afrikanska 
öarna, Arabien, hela Ostindien och China. De utmärka sig 
öfverallt som ett industriöst folk af en i alla afseenden akt- 
ningsvärd karakler. Det är ännu, såsom Xenophon förtäljer, 
sanningen gossen först lärer sig att följa, och sedan sändes 
han för att lära ett yrke. Undanlag gifvas naturligtvis, syn- 



— 53 — 

nerligen bland dem som åro slafvar af sin vinst. Dessa Par- 
sis aga en mängd landställen och egendomar ute på Bom- 
bay-on, hvilka ofta atmärka sig för en slösande prakt, men, 
liksom trädgårdarne omkring dem, ato oregelbundna och 
smaklösa. Staden Bombay är ganska vidsträckt om man der- 
till räknar den utanför belägna s. k. *'native town*', bvilken 
sammanhänger med byn Mazagon. I sjelfva staden räknas 
320,000 invånare y och denna uppskattning är troligen ändå 
(or låg. Ute på ön bo en mängd s. k. ''Portugie-men", dels 
afkomlingar af Portugiserne, som fordom innehade ön, dels 
invandrare från Portugals ostindiska besittningar. De äro alla 
mörkhyade, men som de äro kristna, och ändå icke hvita, 
så visar till och med den lägre Hinduen ett djupt förakt för 
dem. — Från Bombay afseglade vi den 12 Augusti , ifrigt 
förföljda af regnskurar längs hela kusten af Coromandel. På 
9** N. L. fångade vi en i hafvet lefvande orm, en Pelamys, 
gul, randad med svart. Kfter fjorton dagars segling fingo 
vi sigte på Sumatra och smögo in i Malacka sund under 
regnbyar med åska och dessemellan stiltje. Den 31 Aog. 
Cngö vi sigte af Pulo-Penang och ankrade der den 1 Sep- 
tember på aftonen. Denna ö, äfven kallad Prinsen af Wales 
o, tillhör engelsmännen sedan 1786, då de 6ngo den af en 
Kapten, hvilken gifte sig med Konungens af Penang dotter. 
Den är belägen utanför Malacca-ön, med hvilken den bildar 
en dråplig hamn, är utmärkt fruktbärande, vattenrik och 
trädrik, ligger just i stråkvägen, der alla på resan till Sin- 
gapore och China öfverfallas af stiltje, och är således ofta 
anlitad. George towrn kallas den derpå belägna lilla nätta 
staden, med 60,000 invånare, de flesta Chineser. På en ex- 
cursion inåt landet, tog jag bland annat en Dendrophis na- 
sotus. Den 3:dje vid middagstiden gingo vi åter derifrån, 
och gledo så sakteliga ned åt sundet, nästan hela tiden i sigte 
af land. Vinden var så lätt, luft och haf så stilla, att man 
skulle hafva trott sig segla på Mälaren, om ej cocoslräden på 
de spridda öarna och solen rätt öfver hufvudet påmint oss om 



— 54 — 

att vi voro på O* lat. — I Singapore komma vi alt vistas 
endast kort tid, för att derifrän begifva oss till Wampu." 



fnlemnade a/handlingar. 

Hr Frili. Bebzelius: Åsigter af den organiska sammansätt- 
ningen. 

Förf. suker fasta uppmårksamhetea pl de ölägenheter, som upp- 
komma i velenskapen genom mängden af theoretiska Isigter om den 
organiska sammansättningen, under det man liter inbillningskraften fri- 
göra sig frSn alla band af erfarenheten. 

Sedan han bestämt begreppen om hvad som förstas med empirisk och 
rationell sammansättning, visar han, att det är i denna sednarcs bestäm- 
mande som man så flitigt använder obevisliga tanke-spel. 

Efter att hafva historiskt genomgått åsigterna af den organiska sam- 
mansättningen frän 1811, då de första af Thérard och Gat-Lussac an- 
ställda analyserna af organiska ämnen bekantgjordes, intill närvarande tid^ 
söker han visa, att det finnes ett allmänt rättesnöre for bedömandet af 
den organiska rationella sammansättningen, och att detta ligger i grund- 
ämnenas f^reningssätt i den oorganiska naturen. 

Med detta rättesnöre instämmer åsigten af sammansatta radikaler, 
och af dessas f&reningar, på samma sätt som det i den oorganiska natu- 
ren tillgår, med hvarandra, med syre, med svafvel, med saltbildare o. 
s. v. Förf. söker vidare visa, att om också denna åsigt, på sätt erfaren- 
heten synes ådagalägga, är riktig, så är dock tillämpningen deraf i gan- 
ska få fall möjlig, och att man, genom ett allmänt, obelingadt använ- 
dande deraf, skulle begå samma fel, som då man, i en kopplad svafvel- 
syra, ville betrakta f<)r syrans radikal allt hvad som icke är syre. Han 
öfvergår sedan till att visa, att det f^reningssätt, som vi kalla koppladt, 
ehuru furst under sednare år riktigt utredt, är ganska allmänt och ännu 
oftare förekommande i de föreningar, som af den lefvande naturens pro- 
cesser bildas, än i den oorganiska kemien, ur hvilken dock kunna fram- 
ställas omkring 100 kopplade syror, hvari syran är en oorganisk oxid. 
Då syran, eller den oxid, som i den kopplade fbrcuingen utöfvar kemisk 
foreningskraft till andra kroppar, är sammansatt af alldeles samma grund- 
ämnen som utgöra kopplingen, så är det omöjligt att bestämma säkert om 
man har en kopplad förening fér sig; men delta kan dock alltid förmo- 
das, då antalet af syrets atomer öfverstigcr 7, ehuru det äfven kan in- 
träffa vid ett lägre antal. Det högre antalet än 7 ger alltid anledning 
att förmoda, att syret ur flera genom koppling förenade oxider är sam- 
manräknadt. 

Från dessa betraktelser öfvergår Förf. till de fall, då kopplade för- 
eningar utsättas for åverkan af saltbildare. Han visar, genom anförda 
försök, att det dervid förnämligast är kopplingen, på hvilken vätets sub* 
stitulion genom en saltbildare utufvas, och att en koppling sålunda till 
sin sammansättning förändrad, likaväl fortfar att bibehålla sig i forenin- 



— 55 - 

gen säsoni koppling. De förändringar kopplingen undergår genom suh- 
stitution af väte med saltbildare, äfvcnsom de hvilka uppkomma medelst be- 
gagnande af &OLBES märkvärdiga försök Afver kopplade dityonsjrror, genom 
sabstitution af saltbildare mot väte, äro till flera af sina möjligheter fram- 
ställda och betraktade, och förf. ådagalägger pfi detta sätt, att substitutions- 
fenomenen kunna och bura betraktas ur audra synpunkter än frän de 
franska kemisternas metalepsie och typ-theorier, i hvilka många fall anta- 
gas för substitution, der likväl en total förändring af den använda krop- 
pens sammansättnings-art inträffat. 

Förf. yttrar till slut den formodan, att hans framställning ej torde 
vinna gehör hos den nu rådande metaleptiska typ-teoriens anhängare, 
men hoppas att de skola finnas värda de kemisters uppmärksamhet, som 
ännu icke med blind tro fastat sig vid typ*tcorierna. 

Remitterades till Hrr Mosavdke och L. Svariibg. 

Hr Adjunkt P. S. Munck af Rosenschöld: Undersökning om 
Elektricitet i fördeladt och bundet tillstånd. 

Sedan Författaren gjort närmare reda for de fenomener, hvilka äga 
rum vid elektrisk fördelning, så väl då den fördelade ledaren är isole- 
rad som icke isolerad, framställer han sin egna åsigt om fri och hundtn 
elektricitet, angående hvilka naturforskarnc hittills icke kunnat blifva 
ense. Han bestrider helt och hållet den för någon tid sedan allmänna, 
och ännu af flera förfäktade meningen, att den bundna elektriciteten har 
förlorat något af sina ursprungliga egenskaper, och, endast utgående från 
den princip {tx elektrisk jemvigt, hvilken Poissoir lagt till grund för sina 
vackra nndersökningar om statisk elektricitet, visar han, att elektriska 
lagret på ytan af en ft>rdelad och isolerad ledare i tankarne kan sönder- 
delas i tvenne lager, hvaraf ban kallar det ena, som qvarstår efter af- 
ledande vidröring, om den fTirdelande kroppens elektriska tillstånd ir 
constanC, ledarens bundna elekricitet, och det andra, som är så beskaf- 
fadt, att det ftir sig icke åstadkommer någon verkan i ledarens inre, dess 
fria elektricitet. Den sednare blir här detsamma som Ohm kallar elek" 
troskopiåk kraft. Är den fördelande kroppen en ledare, så förändras 
dcM elektriska tillstånd genom den fördelade ledarens återverkan, och dess 
ytas elektriska lager sönderfaller, på samma sätt som dennas, i det fria 
ocb bundna. Om en ledare närmas till tvenne fördelande kroppar, så 
bevisas, att den förres bundna elektricitet är summan af de elektricitets- 
mängder, som hvardera af de sednare särskildt binda. Om blott den ena 
af de tre kropparne blifvit elektriserad , och de tvenne öfriga äro isole- 
rade ledare, så erhålla de sednare motsatta fria elektriciteter genom af- 
vexlande vidröringar. Ett särskildt hit hörande fall inträffar, då båda 
ledarne äro ställda på samma sida om den fc^rdelande kroppen, på så 
sätt, att dennes rätliniga elektriska verkningar på den aflägsnare leda- 
ren gå genom massan af den mindre aflägsna, hvilken antages icke iso- 
lerad. Enligt KirocHBRHAoeRs och Petbiras påstående är den elektriska 
verkan på den förre ledaren, hvilken, enligt FECHifEBs sätt att uttrycka 
sig, står i elektriska skuggan af den sednare, i detta fall noll. FEcnuKB 
deremot, som underkastat saken en noggrann pröfning, bestrider delta 
och påstår, att verkan af den furdelande kroppen öfvcrväger verkan af 



— 56 — 

den fördelade ledaren, ehuru sVilonden mellan b£da verkningarne ofta är 
omärklig. Förf. förklarar sig helt och hållet för den scdnare menmgeo, 
och visar, att saken mSste förhålla sig som FECHtiBt uppgifvit, alldenstund 
den i elektriska skuggan ställda och afledande vidrörda ledaren genom 
det ledande golfvet communicerar med den omedelbart fördelade. Frå- 
gan reduceras dcrigenom till att undersöka, huruvida den sednares bundna 
elektricitet äfven samlar sig på den yta, som iir frånvänd den fördelande 
kroppen, hvilket numera kan anses för en afgjord sak. Då likval den 
elektriska verkan i elektriska skuggan af en afledande vidrörd ledar« 
vanligen är mycket svag, kan den, då ingen stor noggrannhet kommer i 
fråga, öfverses. Om derföre den omedelbart fördelade ledaren är isole- 
rad, kan man anse dess bundna elektricitet i jemvigt med den förde- 
lande kroppens, med hänsyn till punkterna i elektriska skuggan, och be- 
trakta den förras fria elektricitet som den ensamt verkande, hvarigenom 
förklaringarne af fördelningens fenomener mycket underlättas. I det föl- 
jande antager Förf., att de fönlelande på hvarandra verkande kropparne 
äro ledande, cirkelrunda och lika stora skifvor, hvilka i parallell läge 
äro ställda midt emot hvarandra. Äro dessa blott tvenne, kommer han 
till samma resultat, hvad elektriska bindningen angår, som redan 6nnes 
anfördt i läroböckerna. Äro skifvorna trenne, så blir, på grund af det 
föregående, h vardera likifvans bundna elektricitet summan af de elektri- 
citets-mängder, som hvar och en af de öfriga binda i densamma. Förf. 
framkastar här den frågan, hvilken relation äger rum mellan fördelningt- 
coefficienter och afstånd. Han bevisar, att densamma vid små afstånd är 
mycket nära logarithmisk, så att afstånden kunna betraktas som loga- 
rithmer till fördel nings-coefficienter na. Den löga ritli miska relationen vore 
fullt exact, om den fördelande verkan i elektriska skuggan af en afle- 
dande vidrörd ledare vore fuUt noll, men då detta icke är fallet, så må- 
ste fördel nings-coefficicnterna mer eller mindre afvika från en geometrisk 
series, då afstånden mellan tvennc skifvor fortgå i en artthmetisk. På 
grund af denna afvikning bevisar Förf, att de maxima af verkan i elek- 
triska skuggan, hvilka FECHHEa för trenne särskildta fall anfört såsom re- 
sultater af sina experimenter, hafva sin theoretiska riktighet. I det föl- 
jande anföras försök, som bevisa, att den logarithmiska relationen utan 
betydligt fel kan anses äga rum åtminstone till ett afsL^nd af 9 lin., då 
skifvornas diameter är 6 tum, men då fördelnings-coeflicienfen vid ett 
gifvet afstånd förändrar sig när skifvornas diameter af- eller tilltager, så 
måste saken förhålla sig annorlunda med skifvor af annan storlek. Förf. 
bestämmer derföre beroendet mellan båda storheterna, och bevisar, att 
när tvenne skifvors diametrar och afstånd ökas i samma proportion, tå 
förändrar sig icke fördelnings-coefficienten. Till följe häraf kan den lo- 
garithmiska relationen anses temligen exact, när afståndet icke öfvcrstiger 
i till i af skifvornas diameter. Vid tilltagande afstånd blir afvikningen 
allt större, och relationen mellan fördelnings-coefficicnter och afstånd när- 
mar sig mer och mer den omvända qvadratiska, hvilket särskildt bevi- 
sas. Häraf följer, att vid betydligt afstånd mellan tvenne skifvor försva- 
gas den elektriska verkan på den fördelade skifvan icke märkbart, om 
denna genom en i midlen inskjuten icke isolerad skifva, kommer i den 

elektri- 



— 57 — 

clektrukA skuran, en omttindighet hvilktn erfsrtbbettfn bekräftar. I 
i\tt följanae undertOkes det särskildta fall, dl blott en af skipTorna blif- 
vit elektriserad, under det de tvenne Sfriga sUK i förening med jorden. 
Formler uppgifvas, som uttrycka så Tal de sednares bundna elektricitets- 
mängder, som den förras fria Om de afledande vidrörda skifvorna Sro 
slallda på omse sidor om den elektriserade skifvan, kunna dessa formler 
genom extermination af den ena af fördelriings-coefiicienterna transforme- 
ras till andra, hvilka likval endast äro att anse som approximations-form- 
ler. Till slut bifogas en tillämpning af den i det föregående framställda 
fördelnings-tbeori på elektroforcn ocli elektriska laddglaset. 
Remitterades till Frih. Wbeoe ocb. Hr LiljehOÖx. 

Hr Si75devall: Methodisk öfversigt af de Idislande djuren, 
Lit^néi Pecora. 

Denna afhandling, en förtsättning af den i Akademiens handlingar 
för år 1844 införda, innehåller uppräkning och karakteristik af de åter- 
stående arterna, nemligen af familjerna Antilopina, Caprina och Came- 
lina, af nio till sin systematiska plats ovisita arfer, som varit räknade till 
det fordna slugtct Antilope, samt tillägg och rättelser till förra afdelnin- 
};en, livaraf isynnerhet en irfhandling, om färgen och teckningen hos 
hjort-familjens arter och deras ungar, är vidlyftig. Uti ett sednare bi- 
liang (app. 2) innefattas en kritisk undersökning af alla de idislande djur- 
arter som LiKtfé beskrifvit, med försök att bestämma hvad som bör för- 
stås med hvarje namn. Slutligen lemnas, i ett tredje bihang, ett alfa- 
betiskt register på alla artnamn som varit uppförda under slägtet Anti- 
lope, med bestämning af synonymerna och hänvisning vid de systemati- 
ska naiunen» hvarest de i Fdrf^a arbete återfinnas. 
Remitterades till II:rr Retzius och LoviSir. 

Hr I^én: Om fyra nya arter af Sotvattens-Criistaceer fråu 
södra Airica. 

Efter att hafva anfört dé hittills kSnda exotiska Sötvattens-Bran- 
cbiopoda och Entomostraca, hvilkb alla tillhöra de inom Europa före- 
koikimande hiÉfvadförmerha, anmärker P^t» att inon desse grupper, lik- 
som inom Sölvattehs-Mollaskecnes, en stor enfonrnighet ajoes råda i för- 
ening med vidsträckt geografisk utbredning, och finner detta förhållande 
bekräftadt äfven genom de af Hr J. Wahlberg från det inre af Natal- 
landet hemförda fyra arterna, öfver hvilka Förf. meddelar utförliga lie- 
skrifniiigar och figurer. De äro: 

Cyzicos aastralis Lov. rostro prodocto, spioigero} ft^nnå |MiribaS 21, setis 
AnteDDSiuro exteriorani 10 — ll-articolatis, cattda aculeis carc. 13 ioaequali- 
lius arraata. Long. 3,45 mm. alt. 2,25 mm* 

Hab. in terra Caffroram TVataleosiom la|. m. %é^, long. or. 29^. — 
J. Wahlbeb». 

Lim De t is Lov. o. g. 
rimnadiae et Cyziöö affine, antenois internis biarticulfltis, cauda trnocata, ap- 
|>eodicibas niobilibas facie iDferiora dsatitata. 

L. Wablbergii Lov. testa globosa, capite aiaximo, scutato, . pcdura parib</s 
dnodeciin. Loog. 3 min. alt. 2,3 mm. 
Hab. tnki prtohff. 

Öfvers. äf Kohgi. Fél.'4kad, E6th> Arg. 3. iV:o a, 3 



— 58 — 

Br«ncbipaft cafcr Lov. tboraec inerini, lamioa branchiali externa |>edoflii ma- 
jorcy iotegra; man» froote in rostruan laoatarn procJocta, anteDois primariia 
longis flexoosUy appeodice ioterua baMli lacinalata brevi. Loog. 15 mm. 
Uab. cam prioribas. 

Broteas Lov. n. g. 

Cyclopioae et Eacbcts affioe, aooalis thoracia qaioqoe, antennis primariia 
maltiarticDlatia , aecandariis bifidia; pedibos oatat. octo» bifidis, ramo ezterno tri-, 
interoo bi-articulato» pedibus qnioti paris dissimilibas, ped. maxillaribas tertiia 
longissimis» apice id digitos falcatos prodactis; abdomine io mare aooolis sex, in 
femina tribus. 

B. falcifer. Lov. Loog. 4 mm. 
Hab. cBm prioribas. 

Remitterades till H:rr Sdrdevall och Bohemait. 



Hr Bebliws i iorra sanmianträdet inleiunacle afliandlingy om 
ChroQiens atom vigt, ålerlemnades af Hrr Mosahder och L. 
Svanberg med tillstyrkan af dess ioförande i Akademiens 
Handlingar. 



Sk&nker. 

Till Vetenskaps-Akademiens BibUothek. 

Natiiral History of New-York. By Authority. Part. f. Zoo- 
logy; by J. E. de Kay. Vol. I— V. Part. IH. Mine- 
ralogy; by L. C. Beck. Part. IV. Geology; by W. 
Mather, E. Emmons, L. Vahuxem and J. Hall. Vol. I— IV. 
New- York, Boston & Albany 1842—1844. 4:o. With plates, 

Geological map of tbe state of New- York, by Legislative Au- 
thority. 1842. Fol. samt 

Karta 6'fver Fahlu eller Stora Kopparbergs Grufvor, samman* 
dragen och utgifven år 1845 af J. J. Tjäder. — 4f Uams 
Maj.-t Kosvngen, 

^rcbives du museum d*hist. natur. Tome IH. Livr. 4. Torne 
IV. Livr. 1 , 2. Paris 1845. 4:o. — Af Museum, 

R. S« Mc. CuLLOH, Letter from the secretary of tbe treasury, 
comrounicating a report of chemical analyses of sugars, 
molasses etc — Af Författaren. 

Zytpiie5, W. t., Astronomische Hypothesen und Voi*schlag eincr 
neuen Methode Globus-Karten~zu seichnen. Schlesw. 1844. 
— Anhang zu den astronomischeD Hypothesen. Kopenhagen 



— 59 — 

1846. — Änhang zu den Anmerkiingen zu den a.^tion. Hv- 
polhesen. Kopenh. 1846. 8:0. — Af Forfaltarctu 

Neeff, D:r, ijber dns Verhältniss der electrischen Pulaiilat zii 
Licht uud Wörme. Frankf. a. M. 1845. 8:0. — Af För- 
fattaren. 

Andbée, a., Apotheksvaseudet i Sverige. Wisby 1842. — För- 
»varsskriA mot Svenska Sundhets-Collegii angirvi'lsc. Wi<»by 
1845. 8:0. — Af Författaren. 



Till Rikets Naturhistoriska Museum. 

En Strix aliico. — Af Kapten E. SjtNDBEBG, 
Eu konstgjordt fogelbo. — Af Professor Wikström, 
2:ne st. Lepus canescens. — Af Kapten JV. Rjstzius. 
18 st. foglar frän Caracas, Coluinbieo och Peru, samt en skal- 
lerorm. — Af Grefve F. Adlebcrevtz. 
6 st. Cranier af diverse hund-racer. — A( FeterinUr-elcvcn Forsell, 



"En hufvudprydnad af fogelfiädrar fråo Goli]0)bien. — Af 
Grefve Fr. Adlercreutz. 



— 60 — 

Sammafulra^ af meteorologiska observationerna ä Stockholms 

Observatorium år 1845. 





Baroraetrrn reducerad iillO^ 
Decimalt um. 


Tbermoroetern Celsius. 


Nflder- 
börd. 

Dcc. 




kl. 6 


kl. 2 


kl. 9 


Me- 


kl. 6 


kl. 2 


kl. 9 


Me- 




r. ni. 


e. in. 


e. m. 


diam. 


f. m. 


e. in. 


e. m. 


<iiaro. 


tura. 


Jauiiuri 


25.429 


25,427 


25,441 


25,432 


— 0^.73 


+ 0^'.17 


— 0<^,27 


— o«;?8 


0,101 


Februari 


25,433 


25,441 


25,446 


25,440 


—10,01 


— 6,72 


- 9,68 


- 8,80 


0,533 


Mar> 


25,437 


25,435 


25,434 


25,435 


— 8,68 


— 3,02 


— 5,78 


— 5.a3 


0,161 


April 


25,450 


25,461 


25,461 


25,459 


+ 0,91 


+ 5,72 


+ 2,31 


+ 2.96 


0,150 


Maj 


25,441 


25,443 


25,437 


25.440 


+ 5,73 


+ 9,73 


+ 6,34 


+ 7,27 


0,60) 


Juni 


25.447 


25,438 


25,430 


25,438 


+ 13.47 


-1- 18,03 


+14,15 


+ 15,22 


0,3.S3 


Juli 


25.450 


25.447 


25,448 


25,451 


-hl5,16 


+20,83 


+ 16,71 


+ 17,57 


1.228 


Aujiusti 


25.375 


25,385 


25,.384 


25,381 


+ 14,75 


+ 18.64 


+ 15,18 


+ 16,19 1.674 


September 


25,3-^ 


25,388 


25,387 


25,380 


+ 9.35 


+ 13,35 


+ 10,48 


+ 11.16 2,175 


October. 


25,363 


25,345 


25,392 


25,367 


+ 3.72 


+ 6,03 


+ 4.4) 


+ 4,73 


2,810 


Wovrmber 


25,386 


25,385 


25,361 


25.377 


+ 2,63 


+ 4,22 


+ 2,84 


+ 3,23 


2,040 


Decrmber 


25,164 


25.159 


25,155 


25,159 — 2 25| 


— 1,15 


— 2,00 


— 1,80 


1,240 


IVlciIiiiiii 


2:i.3^>Ö 25..S^H> 


25,398 


25,397 


+ 3,66 


+ 7,12 


+ 4,57 


+ 5.13 


13.071 



STOCKHOLM, 18 4 0. f. a. NORSTEDT dC SÖN Fl.. 



( 



ÖFVEIlSK/r 

AF 

RONGL VETEIVSKAPS-AKADEMIEJVS 

FÖRHANDLINGAR. 
Arg. 9. tS46. M 9. 

Onsdagen den 11 Mais. 



Féredrajp. 

1. Mulhenium. — Hr Frih. Berzkkius anmSlte, ^itt 
oppläckaren af den nya metallen Rutbcnium*), Professor 
Claus i Kasan^ i bref af d. 28 Jan. detta iir, meddelat föl- 
jande ytterligare uppgifter om denna metall: 

''De kemiska egenskaperna af rutheniumy Sfvensom dess 
(iSreningsförbållanden, har jag sökt utforska, så långt den rin- 
ga tillgången tillåtit, ty jag bar icke haft att anvånda mer 
8n 6 grammer fullkomligt ren metall. Den år mycket lik 
iridium^ åfven så skör och svårsmålt som denne; dess e. 
vigt kommer iridiums nåra. Den angripes icke af syror, men 
har det oaktadl en stor föreningskraft till syret, så att den 
Tid glödgning syrsattes, först till oxid-oxidul, Ku'Ru, sedan 
.till Ra, och den låter icke reducera sig af upphettning, l\f- 
▼en i den strängaste hvitglödgning. Den har efter all san- 
nolikhet fyra syrsättningsgrader, nemligen Ru, Ru, Ku och Ku. 
Den sista fir en syra, som med alkalierna ger lösliga poine- 
ransgula föreningar, hvilka jag dock icke kunnat erhålla kri- 
stalliserade, emedan de i upplöst tillstånd så lätt sönderdelas, 
likt jernsyrade salter, i bortgående syrgas, fritt kali och Ru, 
•om faller med svart färg. Jag har analyserat de tre högre 
oxiderna och begagnade, till den högstas analys, samma me- 
tod som H. RoSE användl till jernsyrans. Oxidulen, Ru, har 

*) Öfvcrsigt af K. Vet. Akad. Förhandlingar 11 s. 1. ^ 



— 62 — 

jag ännu iildrig fåll så ren, att den förtjenat besvSret af en 
analys. Den har samma egenskap som jernoxidalen, att ha- 
stigt oxidera sig högre (ill R, eller (ill en förening af denne 
med oxidulen.*' 

"Med svafvel förenas ruthenium icke direk(e, men man 
får dock dess svafvelförening ISt( genom behandling af chior- 
rothen med svafvel på torra vSgen. På våta vågen bildas 
af vStesvafla med sesquichloruren, RCI*, en fållning som sy- 
nes vara en blandning af svafvelruthen med svafvel." 

"Med chlor har jag kunnat frambringa endast (venne 
föreningar, Ru Cl och Ru €P. Den förra fås, då ruthenium 
upphettas i chiorgas, och år en svartblå något krislallinisk 
kropp 9 olöslig i vallen och syror, men den år svår al( få 
fullt mattad med chlor, emedan oangripna metalldelar så lått 
blifva instängda deri. Jag har ingen högre chiorförening än 
sesquichloruren kunnat frambringa, hvilken jag förut beskrif- 
vi(, äfv^n som dess dubbelsalter. Den Eder bekanta förvand- 
ling deraf, hvarvid dess upplösning i värme svartnar, består 

• • • 

helt enkelt deri, att den sönderdelas i oxid, R, och i fri salt- 
syra. Af dubbelsaltcrna har jag närmare undersökt dem med 
kalium, natrium, ammonium och barium. De med natrium 
och barium äro deliquescenta och svåra att få att kristalli- 
sera. Natriumdubbelsaltet löser sig i alkohol, hvarmed inan 
kan skilja det från det deri olösliga rhodiumsaltet.** 

"Ruthenium finnes icke i de korn, som utgöra den egent- 
liga platinamalmen, utan i osmium-iridium , som innehåller 5 
till 6 procent deraf. Alla af mig undersökta arter af osmi- 
um-iridium, så väl från Siberien som från S. Amerika, in- 
nehöllo derjemte 8 till 10 p. c. platina och 1 till 2 p. c. 
rhodium, jemte spår af jern, koppar och palladium. Platina- 
återstoden, efter upplösningen i syror, håller ruthenium en- 
dast genom det osmium-iridium som v deri finnes. Platina- 
malmen från Tagilsk håller 1 och den från Barbacoas U p* 
c. ruthenium.*' 



— 63 — 

"Del låitaslé sättet att erhålla rutlienium ar följande. 
Man stöter oscniam-iridiam i tackjernsmortel till finaste pul- 
▼er, otdragekr ur detta allt afrifret jern med saltsyra, blan- 
dar pulvret sedan med koksall och upphettar i en ström 
af chiorgas. Lösningen i vatten af chlorröreningen försattes 
med litet ammoniak (vid ringare qvantiteter endast med några 
droppar) och uppvSrmes; dä faller en svart, voluminös, slem- 
mig oxid, som innehåller rutheniumoxid, blandad med os- 
miomoxid, bvilken bör mycket vål ultvättas. Den behandlas 
sedan i en retort med kungsvatten, så långe den ger någon 
osminmsyra. Återstoden i retorten, efter syrans slutliga af- 
destillering, glödgas i silfverdegel med kali och salpeter en 
balf timme; den glödgade massan upplöses i vatten, som hål- 
les så kallt, som möjligt. Lösningen slås i en flaska, som 
korkas och lemnas i några timmars hvila, till dess den klar- 
nat. Dervid afsåtter sig ganska litet ruthenoxid, som kan 
vara smittad af iridiumoxid. Den klara lösningan afdrages 
med håfvare och försättes försigtigt med salpetersyra, h var- 
vid kolsyregas, som kalit upptagit under bränningen^ och syr- 
gas från ruthensyran samtidigt utvecklas och ett sammetsvart 
pulver faller, som är ren ruthen-bioxid. Ku. Den qvarhåller 
någon gång litet salpetersyra. Har man tillsall förmyckel sal- 
petersyra, så löses litet af oxiden deri med gröngul Tärg, 
men utfölles lätt genom tillsats af ammoniak och lindrig upp- 
värmning, hvarvid vätskan blir färglös." 

'*Sedan jag närmare studerat föreningarna af iridium och 
rothenium, blir det mig sannolikt, att det af Eder beskrifna 
röda iridium-dubbelsaltet , 3KCI + Ir€P, egentligen är ett ru- 
Ihensaih Jag slutar detta deraf, att detta salt aldrig kunnat 
erhållas af rent iridium, men alltid fås på det af Eder upp- 
gtfna satt ur det med ruthenium blandade iridium^ som er- 
bålles efter äldre föreskrifter af osmium-iridium. Den ur sal- 
tet utfällda oxiden har jag funnit förhålla sig, såsom en icke 
ren ruthenoxid.'' 



— 64 — 

Ur Friii. BtKZbLiUä tillade^ att skrifvelsen innehöll Snnu 
uppgifter om åtskilliga förhållanden af iridiam, dess oxid och 
saller^ för hvilka han vill redogöra i sin under arbete varande 
årsberöttelse, samt en uppgift om en ny kopplad basis, sam- 
mansatt af 2 at« ammoniak och 1 at. platinaoxid. s= 2NH' + 
Piy som mättar 2 at. syra i sina, i allmänhet tröglösta^ neu- 
trala salter, och som med kolsyra ger ett salt lösligt i vat- 
ten mSttadt med kolsyregas, ur hvilket vid kolsyrans afdunst- 
ning faller det neutrala, hvars sammansättning kan uttryckas 
i formel med Pt + 2N1{^C. Försöken deröfver voro likväl ännu 
icke så fullbordade, alt några vidare detaljuppgifter kunnat 
meddelas. 

2. Citronstfrans förvandlingar. — Hr D:r Plan- 

TAMOUR i Geneve hade i bref d. 7 Febr. innev. år meddirfat 
Hr Frih. Bekzelius några försök öfver citronsyrans förvand- 
lingar, genom behandling af dess concentrerade upplösning 
med chiorgas i solljuset, hvilka han önskat måtte blifva K. 
Akademien förelagda, då de ledt till temligen oförutsedda 
resullat. 

Då clilorgas inledcs i en concenfr. lösning af citronsyra 
uppsupcs gasen trögt, något skyndsammare sker det i ome- 
delbart solljus, dervid bildas ingen kolsyra och ur vätskan 
åtskiljer sig efler hand en oljlik kropp af en egen retande 
lukt och brännande sölaktig smak. Denne liar, vid + 10^, 
en eg. vigt af 1«75. Den stelnar icke vid 0°^ den är flygtig 
och kan öfverdestilleras, dess kokpunkt ligger emellan +200^ 
och 201^ Den visar icke genast någon reaktion på fuktigt 
lakmuspapper, men begynner efter en stund rodna det. På 
papper ger den en fcltfläck, som efter en stund alldeles för- 
svinner. 

Dess sammansättning kan empiriskt uttryckas med C%l'^0'. 
Dess alomvigt är 4427.2. 

Om den skakas med vatten och sedan utsattes för en 
temperatur under +6^9 så anshjuler don i klara bladiga kri- 



— f)5 — 

ställer, som, efter den dera anställda analysen, bestå «if 
C«CPH)»+3H. öfver +15^ smälta dessa kristaller, hvarefter 
vatten småningom derifrån afdunstar, så alt slutligen den olj- 
lika föreningen återstår vattenfri. 

Denna kropp sönderdelas med mycken hSftighet af kau- 
stikt kali, löst i litet alkohol. Dryper man lösningen i den 
oljlika kroppen, så uppkommer en fråsning såsom af glöd- 
gad! jem i vatten. Löser man den i en mera med alkohol 
otspSdd lösning af kalihydrat, så blir massan endast varm 
oeb cblorkaliam bildas och afskiljer sig. Var alkoheln i 
ringare mångd anvånd, så stelnar våtskan under afsvalntng 
till en massa, som liknar tvål. Med mera alkohol anskjuta, 
onder afsvalningen, kristallfjåll af ett nybildadt kalisalt, som 
genom omkristalliseringar ur kokande stark alkohol kan fås rent. 

Detta salt består af 1 at. kali och 1 at. af en syra, 
hvars sammansättning kan uttryckas med C^CPO', om livjlkcn 
man skulle kunna såga, att den år bemstenssyra, hvari vätet 
blifvit utbytt emot ett lika antal eqvivalenter chior. Dess 
atomvigt Sr 1487.04. 

Kalisaitet är mycket lättlöst i vatten och fås svårt att 
kristallisera ur en vattenlösning, emedan det framskjuter utgre- 
ningar kring vätskans rand. Den nya syran förenas väl, ge- 
nom dubbel decomposition , med silfveroxtd^ men saltet har 
Cga varaktighet, och silfret reduceras snart. 

En atom af den oljlika föreningen CH^I*^0\ sönderdelas 
af 9 atomer kali, och ger en atom af den nya syrans kali- 
salt kCCIH)', 6 bL chiorkalium, K€l, och 2 at. oxalsyradt 
kali» K€, hvars syre är utbytt mot chioren från de 6 ato- 
merna kalium i chiorkalium. 

Då chIor inledes i en mättad lösning af citronsyradt 
natron, Sfvenledes under inflytande af solsken, så förändrar 
sig förhållandet. En del af natronet förvandlar sig till chlor- 
nalrium och citronsyra afskiljcs; af denna sönderdelas en por- 
lien af det dubbla inflytandet af chiorcn och af det från na- 
tronet afskilda syret, under det en annan portion af syran 



— m — 

bildar med del neutrala citronnyrade saltet etl tvåfaldl ci- 
ironsyradl salt, som bättre motstår chiorens sönderdelande 
åverkan. Vid delta tiliralle utvecklas kolsyregas och &fven 
nu bildas en oljaktig produkt, men denne Sr blandad af fle- 
ra. VStskan blir först mjölki^ ar en sådan oljlik kropp, som 
efter hand ökes och sjunker i droppar till bottnen. 1 bör- 
jan år dess lukt eterartad och sölaktig, men efter hand får 
den en mer och mer retande och odrSglig lukt, hvaraf ögo- 
nen tåras y såsom af pepparrot. Chiorens inverkan går gan- 
ska långsamt och afslannar slutligen , under det vätskan stel- 
nar till kristaller af surt citronsyradt natron. 

Den oljlika kroppen, tvättad med vatten, torkad öfver 
chiorcalcium och underkastad destillation, kommer emellan 
+ 60^ och 66° i kokning och hvad som nu öfvergår har samma 
mildare eterartade lukt , som utmärker den börjande oljbildnin- 
gen. Den år formylsuporchlorid, C'H'€P. Sedan denna slu- 
tat öfvergå, stiger kokpunkten till +188° eller 19()^ man om- 
byter då förlag ocb upptager hvad som öfvergår så långe 
kokpunkten år conslant, hvarvid den förening öfvergår, som 
har den förut anförda retande och besvarande lukten. Sedan 
denna öfvergått höjer sig kokpunkten och man kan i ett om- 
bytt förlag upptaga en tredje oljlik kropp, som öfvergår vid 
+ 200°, och ger en ringa brunaktig lemning. 

Den vid +190° kokande kroppen Sr förglös, tunnflytan- 
de, af en i högsta grad retande lukt, som tårar ögonen lika 
håftigt som senapsolja, och har en brännande smak. Vid 
+ 15^5 är dess eg. vigt i.69. Nyss destillerad röker den 
svagt i luften, hvilkot härrör af litet saltsyra, som lätt fäs 
bort, om den lemnas i öppet kärl under en klocka bredvid 
ett annat kärl, som innehåller caustik kalk. Denna kropp 
har en annan sammansättning än den som fås af den fria ci- 
tronsyran, och denna sammansättning kan uttryckas med den 
empiriska formeln C*CI*0'. Någon rationell formel kan icke 
uppgöras annorlunda än såsom lös gissning. Den läter icke 
förena sig med vatten till någon kristalliserande kropp, så- 



— 67 — 

som den först omlalode, men om den behandlas med en upp- 
lösning af kali i alkohol, ger den upphof åt samma syra, 
C^CPO', som denna. De öfriga produkter, som dervid opp- 
komuEia, bafva dock ännu ej hunnit genom försök bestämmas. 

Den oljlika kropp, som öfverdestilierar vid -f200® anser 
Hr Plantamour för en blandning af den föregående med den 
af den fria citronsyran erhållna. 

Den lösning af citronsyradt natron, på hvilken chioren 
utöfvat sin verkan och bvarifrån oljan Sr afskild, år sur. 
Då den destilleras, öfvergår ett surt vatten, mjölkigt af en 
återstod af den oljlika kroppen, som varit upplöst i vätskan. 
Man slutar destillation när det öfvergående icke mer är surt. 
Sedan oljan afsatt sig ur destillatet är detta klart och förg- 
IM. Vid mättning med kolsyradt natron, afskiljes likväl på 
nytt något mer af oljan och vätskan tager en dragning; i 
brant. Ur lösningen erhållas genom afdunstning först kri- 
staller af koksalt, och sedan en blandning af detta salt med 
ett annat salt, hvars syra är brännbar. Det är ytterst svårt att 
skilja dessa genom kristallisation, men har man afskilt det 
mesta koksaltet, så kan man ur saltets lösning, genom fra- 
oAionerad ftillning med salpetersyrad silfveroxid, först utfälla 
chiorsilfver och slutligen den brännbara syrans silfversalt fritt 
från chiorsilfver. 

Detta hr en hvit fällning, ytterst ömtålig för både ljus 
och värme och måste derföre, efter utt vattning, pressas torr 
och sedan i mörkret fullt uttorkas i lufttomt rum öfver svaf- 
velsyra. Detta salt har fullkomligt lika sammansättning med 
bemstenssyrad silfveroxid, från hvilken den dock betydligt 
skiljer sig genom sina egenskaper. Dess syras sammansätt- 
ning kan uttryckas med samma empiriska sammansättnings- 
formel, som bernstenssyran , nemligen C*H*0% och skulle upp- 
komma då, i den förut omtalade chiorhalliga syran, chioren 
utbyttes mot ett lika antal' eqvivalenter väte. 

Men desse äro dock icke de enda produklerne af ci- 
tronsyrans förvandling; ty sedan del omtalade natronsaltet af- 



— 68 — 

skilt sig ur den mycket concentrerade vfilskan, ger denna , 
vid starkare concentrering, ett annat salt i form af ett per- 
lemorglSnsande pulver, som ännu icke blifvit undersökt. 

1 den destillerade saltlösningen, som innehåller koksalt 
ocb surt citronsyradt natron, finnes derjemte en buminartad 
syra, dels utfSlld, dels upplöst, hvaraf vfitskan bar brun tårg. 

Hr Frih. Berzeijus tillade: Hr Plantamour bar uppdra- 
git åt mig att föreslå namn åt de af bonom upptSckta ocb 
analyserade tvenne syror. De grunder, från bvilka jag utgått 
vid bildningen af dessa benämningar, äro följande: kolet i 
oxalsyran är uppenbarligen i en annan ocb elektropositivare 
allotropisk modiGcation, än kolet i koloxiden ocb kolsyran ^ 
såsom det är tydligt af oxalsyrans mångfaldigt större före- 
ningskraft än kolsyrans. Oxalsyrans ocb kolsyrans radikaler 
äro således, om än samma vägbara grundämne, dock alldeles 
olika kroppar till sina egenskaper, som icke kunna förblan- 
das, och det är all anledning att förmoda, att vextsyromas 
cicktronegativa egenskaper, bvartill vi ingen grund kunna in- 
se, då vi taga kolet, sådant det ger kolsyra, ocb vätet i 
betraktande, bar sin upprinnelse derifrån, att det i dem inne- 
hållna kolet befinner sig i samma allotropiska tillstånd, som 
i oxalsyran. 

De nu anförda försöken visa, att chloren frambringar af 
citronsyran oxalsyra. Det är således klart, att kolet i citron- 
syran har samma tillstånd, som i oxalsyran. Taga vi då den 
chiorbaltiga syran i betraktande, sä finna vi, att den inne- 
håller 2 at. af oxalsyrans radikal, €, förenade med 3 at. syre 
och 2 eqvivalenter chior, d. ä. att den består af 1 at. oxal- 
syra, som utgör det kemiskt verksamma deri, förenad med 
en bichlorur af oxalsyrans radikal CGP, såsom koppling. Vi 
känna förut en kopplad oxalsyra, kallad chloroxalsyra y som 

• • • 

består af €Gl' + €, och innehåller såsom koppling samma ra- 
dikals trichlorur; begagna vi då namnet chioroxalsyra, såsom 
generiskt, så hafva vi två syror af slaget, bvilka i benäm- 
ning kunna åtskiljas med räkneorden bi (eller di, af grcki- 



— 69 — 

skan) och iri, etter anlaiet af deri innehåiliia chlor-cqviva- 
lenler. Den Planlamourska syran skulle dé få namn af ^- 
chloroxalsyra och den förut bekanta (Dumas's chlorfilliksyra) 
af trichloroxalsyra. Den med bernslenssyran isomera syran 
har uppenbarligen en likartad rationell sammansfittning och 
år en kopplad oxalsyra, hvari 1 at. oxalsyra hv förenad med 
1 at. elayl, C'H* + €, och den kan deraf få namnet elayl- 
oxalsyra. 




t. Enkel method att 
hälla vattnet varmt undler 
tvättning med kokhett vat^ 

ten. — Hr Plantamour har vi- 
dare meddelat beskrifning på en 
ganska enkel anstalt, att, vid tvStt- 
ning med kokande vatten, bibehålla 
vattnet i tratten kokhett. Den be- 
står af en vanlig glastratt , A B C, 
som står inuti en jernbleckstralt 
D G F N H H, hvilken år så myc- 
ket vidare, att emellan båda trat- 
lame uppkommer ett mellanrum af icke fullt en half tums 
bredd. K E 8r ett i Sndan tappt jernbiccksrör, som utgår 
från den yttre tratten och år af ^ till 1 tums diameter. Dess 
ISngd och tjocklek jemkas likvSl efter trattens storlek. Rum- 
met emellan glas- och blecktratten slutes upptill af en på 
den sednares öfverkant horizontelt fastlödd skifva D R H, som 
uppbSrer glastratten, hvilken rScker ungefärligen en tum der- 
öfver. Ett litet rundt hål X lemnar utvSg för vattenångornas 
bortgående och för nytt vattens pågjutande. Nedtill tåppes 
blecktratten, af en kork P P, genom hvilken glastrattens pip 
går, och som passar noga derefter. Då en liten spril lampa 
sattes under röret E, kan allt . vattnet i apparaten dermcd 
låtteligen hållas i jemn kom^^. ' Speiéin) C af glaslratlen 
bör ej racka mer än en tuy!^efcafy:^<rfsbn P P. 




— 70 - 

4. Några bidrag titt kännedomen af de fåU- 
epatsartade mineralierna i de Svenska urbergen 

af Hr AxFX Erdmann meddelade af Sekreteraren. -'^ Vid 
den geognostiska ondersökning, som på Bniks-Societetens 
bekostnad sedan några år tillbaka bAr i landet försig- 
går, och bland deltagarne ati hvilken Sfven jag varit lycklig 
att få rfikna mig, har behofvet redan Unge varit insedt af 
en enkel och säker melhod, ati utan föregången analjrs kanna 
afgöra naturen af de fSltspatsartade mineralier, som ingå i 
och constituera våra svenska urbergsbildningar. Då jag för 
några år sedan egnade min uppmårkaambet åt detta Bmne, 
kom jag att fasta mig vid den skillnad, som flger mm mel- 
lan orthoklasens och oligoklasens egenttiga vigter, och brag- 
ies deraf då till den förmodan, att denna olikhet kunde vara 
bland andra ett godl medel till de båda mineraiiernas åtskil- 
jande* Jag har nu nyligen åter upptagit detta imne och der- 
vid bestämt den egentliga vigien på ett så stort aotal olika 
nilspatsarter, att jag vågar hoppas, det man, med tillhjälp af 
egentl. vigten, sm&ltbarheten för blåsröret och Snnu en annan 
karakter, nemligen den för oligoklasen karakteristika strek- 
ningen på en af dess genomgångsytor, skall kunna, utan fö- 
regången analys, bedömma med hvilket föltspatsartadt mineral 
man har att göra. Sifferresultaterna af de gjorda vSgningarna 
ftro sammanstållda på efterföljande tabell, der afven några af 
andra uppgifne egentl. vigter, för jemförelses skull Sro utsatte. 

De slutsatser, som jag af denna lilla undersökning anser 
med temlig säkerhet kunna dragas, Sro följande: 

Orthoklasens egentl. vigt varierar mellan 2,55 och 
2,59, men öfverstiger aldrig 2,6. Den smSlter mer och min- 
dre trögt för blåsrör till blåsigt (knotirigt) glas. 

A I bi t ens egentl. vigt varierar mellan 2,59 (Periklin) 
och 2,625. Den smälter något lättare än orthoklas till blå- 
sigt halfklart eller oklart glas. 

Oligoklasens egentl. vigt varierar mellan 2,616 och 
2,69, men går endast undantagsvis öfver 2,7 (Havnefjordit). 



— 71 — 

Den bar en tydlig, fastän ofta fin, rfiffling på en af dess ge- 
nomgingsylor. Den smSlter Ifiti ocb stilla till biåsfri, ån klar, 
fin opaliserande, ån emaljbvit kala, hvilka olikbeter sannolikt 
hafva sin grund i närvaro af mer eller mindre kalkjord. Af 
samma orsak tyckes också skillnaden mellan olika oligokla- 
sen» egentl. vigt sinsemellan härröra. Så t. ex. bar havne- 
fjorditen med 8,82 proc. kalkjord en egentlig vigt af 2,729, 
oligoklas från Tyveholmen med 4,375 proc. en egentl. vigt af 
2,^99, oligoklas från Wedevåg med 3,410 proa en eg. vigt af 
2,664; oligoklas från Kullberget noed 2,52 proc en eg. vigt 
af 2,636, o. s. v. 

Labradorens egentl. vigt varierar mellan 2,67 ocb 2,73. 
Deo smälter ganska läU och stilla till biåsfri, dels klar, dels 
opaliaerande kula. Egentliga vigten tyckes bär ej vara ett 
så skarpt skiljemärke, men utom det att labradoren är mera 
lättsmält än oligoklasen, har man ännu ett annat, nemligen 
digestion med saltsyra, hvarigenom labradoren sönderdelas, 
men hvarvid oligoklasen förblifver oangripen. Afven labra- 
doren visar stundom räffling på en yta. 

Med tillbjelp af dessa kännetecken och med ledning af 
åtskilliga analyser utförda af Hr L. Svanberg på svenska fält- 
spater, bar jag sökt granska åtskilliga af våra orbergsarter, 
besynnerligen graniter ocb gneisser, ocb dervid under arbe- 
tets fortgång kommit till det intressanta resultat^ att oligo- 
klas i dem förekommer mera allmänt än man hittills förmo- 
dat. Så t. ex. ingår den såsom en constituerande bestånds- 
del uti många af våra grå gneisser. Dock utgör den ej all* 
tid det fähspaUartade mineralet i desamma, nej! den kan 
der vara närvarande tillika med orthoklas och den kan också 
alldeles fattas och af denne sednare ersättas. Må det bär tillåtas 
mig att anföra några exempel på det ena eller andra fallet. 
Uti den grå gneissen från W ester åstrcikten utgöres det 
(lltspatsartade mineralet nästan uteslalar\dc^f oligoklas, som 
är af två slag, en af grönhvit jkr^ t)ch f|^tp\brotlet , en an- 
nan åter rent gråhvit, kristalljMi^ %1i(L^^^dli$? strekning 



— 72 — 

på CD yla. Små krislalliniska korn af gråhvit orlhoklas, som 
genom sin trogsmfihhet ocb saknad af råflling lillräckligi do- 
cumenterar sig» finnas, fastan sparsamt, inströdda i den dfriga 
massan. 

Den grå gneissen från fVedewåg ocb den från fFax^ 
holm föra på samma sått, såsom hufvodsaklig fältspatsartad 
beståndsdel oligoklas, men nti denna, att jag så må såga, bot- 
tenmassa af grå oligoklas-gneiss ligga större körtlar af or- 
thoklas mer ocb mindre ymnigt inkastade, hos Wedewågs- 
gneissen af grå, hos Waxholms-gneissen deremot af rödlålt 
Arg. Med denne sednare identisk år åfvcn en i nfirhelen af 
Tanså bruk i Dalarne förekommande gneiss. 

Den grå gneissen från Mushon i Södertörn förer en- 
samt oligoklas; detsamma år fifven båndelsen med den grå 
s* h. jern-gneissen frän Jonsered i Westergölhiand, hviiken 
sednare vexiar med röd jcrngneiss, hvars fåltspat deremot ir 
ortboklas. 

Bland öfrige oligoklasförande gneisser må nämnas den 
granat- och graphit-forande grå gneissen från de flesta stal- 
len inom Södermanland (inclusive Södertörn), den grå gneis- 
sen från Upsalatrakten, den från Strand och Avesta i Dalarne 
och den från Gråsön utanför öregrund, samt grå hornhlende- 
gneissen från Spillerboda i Roslagen, jemte flera andra. Dere- 
mot tyckes orthoklas utgöra det fliltspatsartade enrådande mi- 
neralet uti den granatförande grå gneissen från Wadsbro och 
Stensjö gåstgifvaregårdar i Södermanland och den från N. 
Heisingland, likasom uti de grå gneisserna från Oronst och Re- 
stereds socken inom Bohus Lån, hvilka alla föra en Riltspat, 
som år oråflllad och trögsmåll. 

På grund hSraf anser jag det sannolikt, alt de båda minera- 
lierna oligoklas och orthoklas kunna efter omständigheterna ingå 
uti de grå gneissemas sammansättning, den ena den gången, 
den andra en annan, stundom båda på samma gång. Om 
någon bestämd lag för den enes eller andres uppfrådando 
förefinnes, att deröfver nu yttra mig, vore visserligen förha- 



— 73 — 

sladt, förr fin lilifillle yppats ^ att i naturen åter studera de- 
ras förekommandeo. 

Äfven i våra grofkrislalliniska unga graniter med hvit 
gliroroer lyckes oligoklas temligen odla ingå» om ej, likt i de 
grå gneisserna, såsom en constituerande beståndsdel , dock så- 
som tilliäliig inblandning. Så t. ex. förekomma i dessa gra- 
niter från Tomtebo, ölsjön, Riddarhyttan, Helgbo, Hästback, 
Alslorp m. fl., tvenne slags fåltspater, en orthoklas och en 
oligoklas, som kunna genom de uppgifna karakterema åt- 
skiljas. Orthoklasen, som alltid utgdr den öfverrådande be- 
ståndsdelen, år uti de tre förstnämde graniterna af gråhvit 
nirg, men i de öfriga trenne röd eller rödlätt. Oligoklasen 
ir i allesamman grå eller gråhvit. Också kånner jag, för 
min del, ftnnu ej mer ån ett enda exempel på, att man uti 
våra svenska berg trSffat oligoklas af röd flirg, och det år i 
en grofkristallinisk rOd granit utan all glimmer, hvilken fö- 
rekommer såsom lagerformiga gångar eller utskiljningar uti 
röd gneiss vid den s. k. Koln&sndden på Ljusterön i Rosla- 
gen, uti hvilken granit man medelst blåsröret kan bestSmdt 
särskilja tvenne slags faltspater, båda af röd Arg, af hvilka 
den ena, som år lättsmält, också visar räfBing på ytan. Denne 
oligoklas har en viss likhet med den förr s. k« krumbladiga 
röda albiten från Kimilto i Finland, som dock nu genom 
Chodn£w's undersökning är visad vara oligoklas. 

Likaledes förekomma uti s. k. *'utskiljningsgranit**, såsom 
bekant är, ofta tvenne slags faltspater, hvilket man, bland 
andra exempel 9 äfven bär i hufvudstadens grannskap har till- 
Qlle att på många ställen observera. Så t. ex. är, uti den or- 
thitförande graniten från Kullberget vid Clas på Hörnet, or- 
thoklasen af gråblå färg, trögsmält och med en egentl. vigt 
af 2,561, då deremot oligoklasen har hvit i^rg, en egentl. 
vigt af 2,d3G, en tydlig strekning på ytan och smälter lätt 
till biåsfri kula. Skeppsbolms-granilen ar för alla nogsamt 
bekant, flera andra dylika fall att förtiga. 



— 74 — 

Den bergart 9 som blifvii kallad granilä^ och aom i Elf- 
dalen bildar underlaget för porphyrerna, har den karaktereo, 
att ega Ivenne slags ftiltspater, en af dels högröd, dels blek- 
röd*), och en annan af rent hvitgrå ftrg, båda kristallin!- 
ska , faslfin den röda dock har i en viss dager något tStt i 
sitt utseende. Den röda arten Ar en slags ortboklas med en 
egentL vigt af 2,5695 och trögsmSit, den andra grå, som 
bar en egentL vigt af 2,633, smälter lätt till biåsfri kula och 
visar i vissa kristaller en tydlig strekning på ylan, år såle- 
des oligoklas. *-^ En dylik bergart träffar man åfvenledes i 
norra delen af Jönköpings Län, fastän derstädes ej så utveck- 
lad som i Dalarne. 

Det fältspalsartade mineralet uti våra äUre graniter 
bar, utom den kemiska analysen, äfven trögsmältheten och 
egentliga vigten ställt på orthoklasernas sida. Så t. ex. va- 
rierar den sednare hos de uti röda graniterna från Bredsjö, 
Fellingsbro, Gällö, Kolmården m. fl. förekommande och af 
Hr L. Svanberg analyserade orthoklaser mellan 2,56 och 2,57. 
-— Den grå graniten från Solna Kyrka vid Stockholm förer 
äfven en (ältspat, som enligt Hr Svanbergs analys är ortlio- 
klas. Dess trögsmälthet och egentl. vigt 2,5G9 stämma också 
dermed öfverens. Hen om derföre all äldre grå granit all- 
deles saknar inblandning af oligoklas, derom vågar jng ännu 
ej med bestämdhet yttra mig. Jag tror mig dock hafva ah- 
ledning att ana motsatsen. 

Af brist på material har jag visserligen ännu ej voiit i 
tillfklle att i något särdeles antal af röda gneisser taga egentl. 
vigten på deras fällspatsartade mineral. Dock om trögsmält- 
heten och frånvaron af den karakteristika strekningen ensam- 
ma få tala, så äro de visserligen orthoklas. Att våra röda 
s. k. jern-gneisser föra denna fiBltspatsart, skulle jag vilja på- 
stå på grund af den funna egentL vigten hos Trollhätte-gneis- 
sens fällspat, 2,578, och genom jemförelse med andra likar- 



*} Af denna varietet Sr den stora Rosendals-vasen förfärdigad. 



— 75 — 

tade gneisser från flera olika punkter i riket. — Jag anser 
detsamma Sfvea vara händelsen med den röda gneissart, som 
förekommer på-^ ömse sidor om sjön Wettern, men isynnerhet 
på dess östra sida vunnit en sft mäktig utveckling i Jönkö- 
pings Lan, och hvilken gncissart, med en mångfald af varie- 
teter, förer en finfjällig glimmer, som dels ^r mörkgrön 
chioritartad 9 dels ljust gröngrå piblitarlad. Egentliga vigten 
hos det föltspatsartade mineralet i denna bergart från Omberg 
(Oxbåseudden)y har visat sig vara 2^588^ del smSlter trögt 
till blåsigt halfklart glas. 

Dels till följd af några undersökningar, som Hr L Svan- 
berg lemnat, och dels till följd af de få vågningar, som jag 
hittills haft tillfälle göra^ §r labrador det fåltspatsartade mi- 
Reralet uti våra dioriter och doleriter. Så har analysen ut- 
visat labrador uti dioritporphym från Russgården och uti do- 
leriten (hyperstenfelsen) från Åsbyn, båda i-Dalarne. Den sed- 
mires eg. vigt år 2,722. — Likaså utgör labrador det fåltspats- 
artade mineralet uti den af Hisinoer uti dess Anteckn. D. I 
s. 25 beskrifna "egna och sällsamma bergarten*' (dolerit), (y 
dess egentl. vigt är 2,73, den smälter lätt lill biåsfri halfklar 
kula och decomponeras i fint pulver af sallsyra i värme. Det^^ 
samma gäller äfven om en labnidor, som i form af större 
kristall iniska genomskinande körtlar förekommer inväxt uti 
en vid Grisslehamn i lösa block träffad Dioritporphyr. 

Orthoklcis. 

Kullberget 2,561 1 

Näfveq^arn 2,569 I smälter trCgt till bUsigt knott- 

Gripsbolm 2.561 | "g* lialfllart glas. 

Sundby 2,560 ] 

Skoltylogs c^ gr. . . 2,576 sm. gansla trögt till (l:o. 

Stafs cf^ gr. . . (grön) 2,598 sväller nSgot ut och smälter 

trögt till blSsigt glas. 

Solna 2,569 

Abborrfors i Finland 2,564 ^^ ^^^^^ ^.^^ ^^.^.^^ ^^, .^^^^ 

^""^"«^»^^^ ^'*'" ) rigt), halfklart glas. \ granit. 

Gällö 2,572 ' ■ ^ 

Bredsju 2,563 



Uti 8. k. ut- 

skiljnings- 
granit. 



— 76 — 



Tanså 2,558 

AUtorp 2,573 

BruQhult 2,564 

N^torp 2,5«« 

Hästbäcl 2,582 

Helgbo 2,5696| 

Ytlcrby 2,559 

Tomtebo 2,580 

N. HelMDgUnd .... 2,57o 

TrollhätUn 2,578 

Waxholm 2,579 



Kullberget 2,638 

Trollhättan 2,640 

Näsgr. vid Arcndal . 2,638 

Ytterky 2,624 

Alstorp 2,637 

Öisjön 2,6164 

RiddarhytUn 2,6165 

Tomtebo 2,620 

Tyvcholmcn, krist. . 2,699 



MellandamsbacLen vid 
Sala 2,691 



smälter trOgt till blåsigt 
(knottrigt), halfklart 
glas. 



Uti yngre gra- 
nit. 



d:o 



d:o 



d:< 



d:o 
d:o 



d:o 
d:o 



Ombei'g, Ox båseudden 2.588 d:o 



d:o 



Magsjun 2,565 du> 



Garberg 2,S695 



I granatn^rande 
grå gnciss. 

d:o I röd ^ gneits. 

d:o De röda körtlar- 
ne i grå oligo« 
klas-gneias. 

åvo I röd gneist med 
(iufjällig murL- 
gröu eller grOn- 
grå glimmcr. 

d:o Uti ett slags syenit 
med malacholitlu 

smälter ganska trögt till Den röda illt- 
blåsigt (knottrigt), glas. spattarten uti s. 

k. granilit. 



d:o 



OUgokias. 

smälter lätt och stilla till 
biåsfri haiaiar kula. 



Uti s k. utskilj- 
nings-granit. 



Uti yngre gra- 
nit. 



d:o d:o oklar kula. 

d:o d:o klar — 

d:o d:o d:o 

d:o d:o oklar 

d:o d:o balfklar 

d:o d:o d:o 

d:o d:o d:o 

svagt glödgad blir den Uti Rhombcn- 
spräcklig med hvitgrön- porphyr frAn 
grå fargor, smälter lätt Christiania. 

till biåsfri halfkUr spräck- 
lig kula. (Håller horn- 
blende och jernmalm in- 
sprän gda). 

smälter lätt och stilla till Uti s. k. porphyr- 
blåsfri halfklar kula. artad hällrlliiita. 

Wcslcras 



— 77 — 

Westcrås 2,706? smälter lätt och stilla liii 

biåsfri halfklar kula. 

lYaxholm 2,661 d:o d;o d:o y Utj g^ä gnciss. 

Wedew&g 2,664 d:o d:o oklar 

Muskön 2,623 d:o d:o d:o 

Jonsered 2,67a d:o d:o halfklar Utigr&^ gneisf. 

Spillerboda 2,66a d:o d:o d:o I grå hornblende- 

gneiss. 

Garberg 2,633 d:o d:o d.o Den hvila falt- 

spatsarten i s. 
k. granilit. 

Arendal, krist 2,616 d:o d:o d:o 

HaTneiJord 2,729 Uti s. k. klyfllaya 

(FoacH- pS Island. 

HAMMEB.) 

Alba. 

Broddbo, kornig . . . 2,632 smälter något lättare än\f{)|>^](^oiQiQer s.s. 

orthoklas, men trögarcl ,turre och min- 
an oligoklas Ull blåsigt I dre körtlar in- 
halfklart glas. I ^Uxte i yngre 

Timbo, krumbl. . . . 2,625 d:o d:o d:o| granit. 

Brewig» strålig .... 2,607 d:o d:o d;o Inyäxt körtelvis i 

zirkon-sycnit. 

Långö, kristall 2,595 d:o d:o d:o (Periklin.) 

Schreibershau , kri- 
stalliserad 2,624 

(G. RosB.) 

Miask, krist 2,624 

(Abicr.) 
P«riklin från Pantel- 

laria 2,595 

(Abich.) 

Labrador. 

Äsbjn 2,722 smälter ganska lätt Uti dolcrlt Jiy- 

och stilla till biåsfri persthenfels) fr. 
opalis. kula. Elfdalen. 

Sjön Smälingcn . . . 2,730 d:o d:o d:o Uti dolerit. 

Griaselhamn 2,711 d:o d:o klar I dioritporphyr. 

Faröame 2,67—2,69 Uti doleritpor- 

(FoBCH- phyr. 

HAMMER.) 

Egersnnd 2,7—2,72 

Öfvtn, af Kongl VH.-Akad. Förh* Arg. 3. iV:o 3. 2 



— 78 — 

5. Fosjorqvantileten bentåmd fiir metallurgiskt 
behof uti nå^rn af de jernmalmer , hvilka förekom- 
ma inom Gran^jerdes socken i Dalarne. — Hr L. 

SvANDLno anförde, alt dd frågan om de i Grangjerdes socken 
i Dalarne förevarande malmer, sdsom till en stor del af gum** 
malt kända för att, med användande af de hos oss vanliga 
arbelsmelhoder^ gifva upphof ät ett sådant jern, hvilket ka- 
rakteriseras af den egenskap, som i techriiskt hänseende be- 
niimnes med kallbräckay under den sednaste tiden varit un- 
derkastad en närmare granskning, hvarvid ganska skiljaktiga 
åsigler härom yppat sig, pä grund doraf att man åt den i 
dem alltid förhandenvarande fosforn ofta velat tillskrifva den 
benägenhet de hafva att särdeles lätt gifva upphof åt detta 
kallbräckta jern, så har frågan om denna fosforhalts bestäm- 
mande i qvantitatift hänseende äfvenledes utgjort en ej ovig- 
tig omstrmdigliet, hvarvid, förutom andra, Hr Svanberg åf- 
ven blifvit satt i tillfölle att ifrån detta håll göra några me- 
tallurgiskt kemiska bestämmelser, hvilka han ansåg det möj- 
ligtvis ej sakna intresse att meddela. För att i techniskt 
hänseende kunna hafva någon rättelse af dessa i smått gjorda 
försök och kunna jomföra dem med en produktion i stort» 
har fostorqvantiteten blifvit bestämd i proccntiskt förhållande 
ej till malmen, utan till det tackjern, som erhållits, då man 
uti degel afblåst jernprof på de skiljaktiga malmerna under 
ständigt iakttagande af den omständighet, att jernprofvet blif- 
vit afblasl under sådane vilkor, att en pä kiselsyra så rik 
slagg som möjligt varit för handen, och h varigenom sa myc- 
ket fosfor som möjligt blifvit inbringad uti den producerade tack- 
jernsregulus. Qvantiteten af fosfor har blifvit bestämd genom 
att lösa jernet i salpetersyra, förstöra salpetersyran genom 
glödgning, smälta jernoxiden med 4 å 5 gånger dess vigt 
kolsyradt natron, samt med vatten utdraga det fosforsyrade 
natronct, tillsätta saltsyra i öfverskott, och afdunsta till torr- 
het, upplösa ånyo i vatten och öfvermätta med kaustik am- 
moniak, samt tillsätta chlorcaleinm^ då baaisk fosforsyrad kalk- 



~ 79 ~ 

jord fallit, som, beräknad efter formeln Ca'P', angiTvil halten 
af fosfor. Detta sStt att bestfimma fosforhalten kan väl ej 
uth&rda alla dé inkast, som man deremot kan göra, men 9r 
Bndock tillräckligt noggrant för det metallurgiskt techniska 
bebofvet ocb angifver alltid tillrSckligen skarpt den relativa 
qvantiteten af fosfor uti de undersökta jernprofven. De re- 
sultater, som härvid erhållits äro, att de af nedanstående mal- 
mer afblåsta jernreguli, innehållit emotsvarande qvantiteter 
fosfor i procent: 

Flygrufvan i Blötberget 1.1311 

Södra Grangrufvan i Fredmundberget 0.5858 

Guldkangrufvan i d:o 1.7922 

Jordgrufvan i d:o U.3541 

Klenshyllebrollets hlcinkmalrn i d:o 0.0697 

— — — korkmalm i d:o 0.7298 

— — — mellanbrottsmalm i d:o .... 0.2455 
Spelgrufvans blank malm i d:o 0.5193 

— — svartmalm i d:o 0.7789 

Tolfmangrufvan i d:o 1.322G 

Bredsjöbrotis svartmalm i Södra Grängesföllet i Gran- 

gesberget 0.7625 

Gallhufvuds svartmalm i d:o 
Lyragrafvans d:o i d:o 
Löonfallsgrafvans d:(i i d:o 
llalingsbo Mossa kergrufva i d:o 
Stora Bottens svartmalm i d:o 
Violgrufvans d:o i d:o 

Weslgöthe Mossgrufvans d:o i d:o 
Norra Akergrurvans blankmalm 

— — — svartmalm 
Adlergrufvan i Risbergsfältet 
Södra Adlergrufvan i d:o 
Timmegrufvans blankmalm i d:o i 
Qvargärdsgrufvan i Slogbergs sköien i d.-o 



d:o 




d:o 


0.9267 


d:o 




d:o 


0.7051 


d:o 




d:o 


1.3680 


d:o 




d:o 


0.5070 


d:o 




d:o 


0.5650 


d:o 




d:o 


1.3110 


d:o 




d:o 


0.7454 


d:o d:o 




d:o 


0.3565 


d:o d:o 




d:o 


a4913 


Grängesberget 




• • 


0.0537 


d:o 




• . 


0.4688 


i d:o 




. . 


0.1899 


^ien i d.-o 




. . 


0.4204 



— 80 — 



Sudni Dobbgrufvans svartmalm i Slrandbergsföitet i 

Grängesbergct 1.3684 

Lekombergsgrufvan på Brunsviks mark 0.4326. 



6. Två nya svenska GryUvs-arter, jemte\nåf^- 
ra anmärkningar rörande Orthoptera. — Hr Bohe- 

MAN anförde: Da tvennc utmärkta nya arter hörande till slag- 
tet Gryllus blifvit funna inom Sverige, sedan Prof. Zettrr- 
sti:dt 1821 utgaf Orthoptera Sueciae, anhöll Hr Boheman att 
till Akademien fä aflemna icke allenast en fullständig beskrif- 
ning öfver dessa interressanta fynd, utan äfven en kompara- 
tiv diagnos öfver Gryllus pedestris Linné, med h vilken den 
ene, eller G. /rigidus, eger likhet i kroppsform och lef- 
nadssätt. 

GrjUits elegans. Cdarp. viridis; capite valde declivi; tborace supra 
niltido, Iricaiinuto, cariiiis lateralibus modice angulatis; hemelytris cor- 
iieis, tf|iicoin versiis obsciirioribus, cxtus ultiJ medium valde dilatatis, la- 
teribus Iraiisversim altc caiinatis, dorso apiceque reticulatis; geiiiculis pe- 
dum posticorum fuscis. (]^. 

Gryllus elegans. Ciiarpentiee Horae Ent. p. 153. 

lu Oelandia ad Buda d. 26 Juni 1824 a Doiu. Sordevall semel inven- 
tus, lärde sed ionge saliens, (iubvolitaii% in cnlmtH scaiidens, sono maxime 
raiiro, nec si rideiitc. Individuum descriphuu a Dum. Zettbestedt ad Mus. 
Heg. Hoiiii. beiiitvoie don.ilum. 

Magniludo Gry/Ii btguiiuii; hemelytris maris extus valde dilatatis, 
lateriLus n basi ultia medium tiansversim sub-remote, altecarinatis, dein 
leliculatis, a reliquis facile distinclus. Caput angustnui et lantopere de- 
ciive, ut a lutcre conspectum, conum quasi productuui represen tet; viri- 
de, macuiis nonnuUis, sparsis, obsoletis, flavis variep:itum; fronte com- 
prL'S!>a, ulrinque late impressa, in medio rcmolc punctulnta; vcrtice supra 
fusco, olisulcte (lavo-variegato; oculi ovati, sat magni, prominuli, glauci. 
Antenuae capite thoraceque fcre diiplo longiores, dilutc fuscac; articulo 
priuio qiiam in G. biguttulo lougiore, validiore. Thorax latitudinc lon- 
giur, anlicc capitis latitudinc, postice nonnihil latior, obtusc anguialus, 
viridis, dorso dilule fuäcus, carinis tribus, media rccta, evidentiore, latera- 
libus ante medium modicc iutrorsum curvatis; lobis lateralibus deflexis, 
anticis oLtus-angulis, postici& rotundatis; supra iu medio stria transvcrsa, 
niiiiiiH prornndn. Hemclytra abdomiiic nonnihil longiora, sub-cornea, dorso 
pallidiora, dilute viridia, apicc leviter infuscata, ibique sat crebre reticu- 
lata^ margine exieriore ante medium sensim, dein ad \ magis dilatata. Ja- 
teribus a basi longc ultra medium transvcrsim sub-rcmote alte cariuata , 
non procul a margine nervö longiludinali ante medium tridiviso. Alac 
longitudine fere hemclylrorum, aqneae, versus apicem infuscatae. Abdo- 



— 81 — 

mcQ lestaceum, subtus lucidius. Pedes tcstacei, anterioies parce pilosi; 
|>ostici femoribus cxlus viridibus, geniculis dilalc fiiscis; tibiis bifnriam 
spinosis, spinis apice Digris. 

Secundum Dom. Cbarpertier femina mare tcrtia parte major, eloii- 
gata» gracilis; capite minus declive, antennis brcvioribus, bemelylris ahdo- 
mioe pauUo longioribus, margine dod dilatatis ab illo praeteren dislwt. 

Gryllus frigidus. Nov. Sp. fuscus; capite, signaturis pleiirarum, seg- 
meotorum apicibus, corpore subtus, feinoribusque posticis cxtiis sulphu- 
rcis, illis obliqiie nigro-bifascialis, intus et sublus cum tibiis larsisque 
miniatis; thorncc unicarinato, postice minus lale rotundato, utrinqne 
emaifinato; bcmclytris brevibus, subfalciformibus. ^9* 

Habifat locis sterilibus et aridis, circa 3000 pcdcs supra mare elevatis, 
io alpe Walli prope Quickjock, mensibus Juli et Augusti 1844 dcloctiis. 
Eodcm loco a Dora. P. F. Wahlbeeg et Dom. Ardersoiv 1845 sat frcqnen- 
ter lectus; in alpe Dovre Norvegiae, Dom. KLiicGEMANir. 

Statura et primo intuitu summa similitudo G. pedestris^ sed saepe 
Donnibil minor, thorace postice minus late rotundato, ibique utiinque 
emarginato, bemelytris in individuis siccatis abdominc dimidio, in vivia 
fere triplo brevioribus, femoribus posticis exius dislinctc oblique nigro- 
bifasciatis, tibiis tarsisque ejusdem paris pulchrc miniatis, ab illo mox 
et facile diguoscitur. Mas femina dimidio ferc minor. Caput breve, ob- 
iusum, infra antennas parum declive, autice compressum, ibique in me<lio 
sulcatum, utrinquc late luugitudinaliter impressum, anticc rcmole et pa- 
rum- profunde punctatum, sulpbureum, sub-nitidum, binc inde praeser* 
tim ad oculos maculis parvis, brunneis; verlex tborace non altior, antice 
declivis, compressus, supra apice foveola sub-ovata insculphin, fuscuft, pone 
oculos linca tenui , sulpburea. Oculi sub-ovati, inferno acurainati, brun- 
nei, in mare magis prominuli. Anteunae maris longitudine capilis cum 
thorace, feminae longitudine tboracis, in utroque 6liformes, rufo*brun- 
neae, articulis 5—6 ultimis obscurioribus, fuscis. Thorax latitudine po- 
fltica dimidio longior, anlerius sensim angustior, antice truncalu^, poslicc 
io medio minus late rotunda tus, utrinque emarginatus, supra oblougo sub- 
qnadratus, pauUo convexus, medio carinula longitudinali antice trmiiore, 
lateralibus obsoletissimis: fuscus, pube tenui, grisea parce adspersns, mox 
pone oculos ad medium vitta introrsum obliqua, sulpburea; praeterea an- 
tice obsolete, postice evidentei crebrius rugoso-punciatus, ante medium 
sirigis tribus transversis, quarum prima abrupta, duac posteriorcs per lo- 
bom lateralem ad marginem continuatae; lobo laterali deflexo, aiiguluto; 
sigDBturis pleurarum peclorisque sulphureis. Hemelylra in siccatis longi- 
tudine fere dimidia abdominis, extus ante medium late rotundalo-.impli- 
ata, dein apicem versus angustata, snb-atlenuata, transvcrsim reliciilata, 
obacure brunnea vel fusca; nervis longitudinalibus, praescrtim lateralibus 
▼alidit. Alac bemclytris nonnibil breviora et pallidiora. Ahdoraen sub- 
cjlindricum, leviter compressum, supra carinatura, obscurc fuscum, linea 
obliqua ab insertione hcmelytrorum ad femora postica dncla, segmenlo- 
ram margine apicali ventreque sulphureis. Anus maris iucra-isalus, valde 
recorvus, segmeuto ultimo supra impresso, marglnato, aj>lce tuben iib» 
parvo, brevi, inflexo; penultimo utrinque lacinia incurva, subliisque fo- 
Tcola raagna iastructis; feminae apicem versus altcnualus, mucronibua 



— 80 — 



Södra Dobbgrufvans svartmalm i Strandbergsteltet i 

Grängesberget 13684 

Lekombergsgrufvan på Brunsviks mark 04396. 



6. Två nya svenska Gryllvs-arter, jemte\nåf^' 
ra anmärkningar rörande Orthoplera. — Hr Bobe- 

MAN anförde: Då tvenno utmärkta nya arter hörande till slå^ 
tet Gryllus blifvil funna inom Sverige, sedan Prof. Zbttrr-* 
STi.OT 1821 ulgaf Orthoptera Sueciae, anhöll Hr Boheman alt 
till Akademien få aflemna icke allenast en fullständig beskrif- 
ning öfver dessa interressanta fynd, ulan åfven en kompara- 
tiv diagnos öfver Gryllus pedestris Linné, med hvilken den 
ene, eller G. /tigidus, eger likhet i kroppsform och Icf- 
nadssätl. 

Gvylltts elegans. Charp. viridis; capife valde declivi; thorace supra 
nibido, tricarinulo, carinis lateralibus modice angulatis; hemclytris cor- 
neis, a|uccui versus obsciirioribus, extus ultra medium valde dilatatiiy la- 
teribus tiausversira altc cariiiatis, dorso apiceque reticulatis; geniculU pe- 
dum posticorum fuscis. (]^. 

Grjrltiis elegans. Cuarpentier Horae Ent. p. 153. 

lu Oelandia ad Boda d. 26 Juni 1824 a Dom. Sordevall semel inven- 
tus, lärde sed longe saliens, subvolitaii.% in cnlmtH »caiidens, sono maxime 
i-aiiro, nec sirideiilc. Individuum descriptutu a Dom. Zetteestedt ad Mus. 
i|eg. Holm. beiKtvole doualum. 

Magniludo Grylli biguttuli; bemelylris maris extus valde dilatatis, 
laterilius a basi ultia medium transversira sub-remote, altecarioatisy deio 
leliculati.s a reliquis facile distinctus. Caput augustnm et lantopere de- 
ciivc, ut a Litere conspectum, conum quasi productum represen tet; viri- 
de, maciilis nonnullis, sparsis, obsoletis, flavis variegatnm; fronte com- 
pressa, utiinque late iuipressa, in medio rcmotc puuctuiata; vertice supra 
ftisco, ol.solete flavo-variegato; oculi ovati, sat magni, promiuuli, glauci. 
Antenuae capitc thoraceque fcre duplo longiores, dilutc fuscae; articulo 
primo quaoi in G. bignttulo lougiore, validiorc. Thorax latitudinc lon- 
gior, auticc capitis latitudinc, po»ticc nonuibil latior, obtusc angulatus, 
viridis, dorso dilute fuscus, carinis tribus, media recta, evidentiore, latera- 
libus aiite medium modice iutrorsum curvatis; lobis lateralibus deflexis, 
aiiticis oLtus-aiigoIis, posticis rotundatis; supra iu medio stria transvcrsa, 
uiiiuis protunda. Hemclytia abdominc nonnibil lougiora, sub-cornea, dorso 
pallidlora, dilute viridia, apice leviter infuscata, ibique sat crebre reticu- 
lata, margiuc exteriore anle medium sensim, dein ad \ magis dilatata, la- 
teribus a basi longc ultra medium transvcrsim sub-remole alte cariuata, 
non procul a margine uervo longitudinali ante medium tridiviso. Alae 
lougitudine fere hemelytrorum, aqueae, versus apicem infuscalae. Abdo- 



— 81 — 

men lestaceum, subtus lucidius. Pedes Icsfacei, anlciioies parco pilosi; 
postici fomoribus exlus yiiidibus, genlculis dilalc fiisci»; libiis bifniiam 
spioosis, spinis apice Digris. 

Secundum Dom. Charpertier femina mare tcrtia parte major, eloii- 
gata, gracilas; capite minus declivc, antennis brcvioribus, bemelytris ahdo- 
mioe pauUo longioribus, margine Don dilatatis ab illo praeteien distiit. 

Gryllus frigidus. Nov. Sp. fiiscus; capite, signaturis pleurarum, seg- 
mentorum apicibos, corpore subtus, femoribusque posticis cxtiis jdilphu- 
rei», illis oblique nigro-bifascialis, intus el sublus cum tibiis tarsisquc 
miniatis; thorncc unicarinato, postice minus late rotundato, iitrinqne 
cmarginato; bcmelytris brevibus, subfalciformibus. ^9. 

Habitat locis sterilibus et aridis, circa 3000 pedes supra mare eleviiti^, 
in alpe Walli prope Quickjock, mensibus Juli el Augusti 1844 delcctiis. 
Eodem loco a Dora. P. F. Wahlberg et Dom. Ahdersoi» 1845 sa t frcqnen- 
tcr lectus; in alpe Dovre Norvegiae, Dom. KLiicGEMANir. 

Statura et pnmo intuitu summa similitudo G. pedestris^ sed saepe 
Donnibil minor, tliorace postice minus late rotundato, ibique utiinque 
cmarginato, bemelylris in individuis siccatis abdomine dimidio, in vivia 
fere triplo brcvioribus, feraoribus posticis extus dislinctc oblique nigro- 
bifasciatis, tibiis tarsisque ejusdem paris pulchrc miniatis, ab illo mox 
et facile dignoscitur. Mus femina dimidio ferc minor. Caput breve, ob- 
tosum, infra antennas parum declive, autice compressum, ibique in inedio 
tolcatum, utrinque late luugitudinaliter impressum, antice rcmote et pa- 
rum- profunde punctatum, sulphureum, sub-nitidum, hinc inde pracser* 
tim ad oculos maculis parvis, brunneis; verlex tborace non altior, autice 
declivis. compressus, supra apice foveola sub-ovata insculphis, fuscii.ii, pnne 
Qcalos linea tenui, sulpburea. Oculi sub-ovati, infernc acuminati, brun- 
neit in mare magis prominuli. Anteunae mnriy longitudine capilis cum 
thorace, feminae longitudine tboracis, in utroque 6liformes, rufo*brun- 
Deae, arliciilis 5—6 ultimis obscurioribus, fuscis. Thorax lalitudine po-< 
itica dimidio longior, anterius sensim angustior, antice truncatus, postice 
in medio minus late rotundatus, utrinque emarginatus, supra oblongo sub- 
quadratus, paullo convexus, medio carinula longitudinali antice Icnniore, 
lateralibus obsoletissimis: fuscus, pube tenui, grisea p.irce adsper.<(u>;, mox. 
pone oculos ad medium vitta introrsum obliqua, sulpburea; praeteroa au- 
tice obsolete, postice evidentei crebrius rugoso-punciatus, ante medium 
sirigis tribus transversis, quarum prima abrupta, dune postcriorcs per lo- 
bom lateralem ad marginem continualae; lobo laterali deflexo, aiigulutu; 
ngnaturix pleurarum peclorisque sulphureis. Hemelylra iu siccatis luugi- 
tudine fere dimidia abdominis, extus ante medium late rotundnto-ampli- 
ata, dein apicem versus angustata, sub-attenuata, transvcrsim reticnhitn, 
obscure brunnea vel fusca; nervis longitudinaiibu.s, praescrtim latcraiibus 
▼alidis. Alac hemclytris nonnihil breviora et pullidiora. Abdomen sub- 
cjlindricum, leviler compressum, supra carinatura, obscure fuscum, linca 
obliqua ab insertione hemelytrorum ad femora postica diicla, segmeiilo- 
ram margine apicali ventreque sulphureis. Anus maris iuciassalus, vable 
recurvus, segmento ultimo supra impresso, margln;itn, aj)lce luberrulo 
paryo, brevi, inflexo; penultirao utrinque lacinia incurva, subliisque f<»- 
Teola raagna instructis; feminae apicem versus altcnualus, mucronibu» 



— 82 — 

quatuor curncis, [^er jiaria »eu gemiualiiu itorrcciii, sulpbureis. Pedet ui 
in G, pedestri omamo constructi; aulcnores rufo-bruonei; postici femo- 
ribus extus sulpbureis, fasciis duabus latis, mioua regularibui, unt anta 
et altera poue medium apiceque obscure bruuneis, subtus ei intus miniA- 
tis; tibiis miniatis, spinis et inlerdum aiiuulo prope basio Digris; tarm 
miniatis, arliculo secundo et ultimo saepe cum uuguibus oigricantibut. 

Variat tborace supra chocoladiuo. Tel sigoaturis omoibus aulphareis 
lactioribus et magis dilatalU vei deuiquc siguaturis cinereis aui griaeo- 
cbocoladinis. 

Gryllus pedestris, hwv. fuscus; capile, lateribus tboracis, segmcoto- 
rum apicibus, corporc »ubtus f^moribtisquc posticis sulpbureis» illit tubtiia 
miniatis; tibiis posticis caesio-cocrulesccntibu», aonulo basali spinisquc 
basi albis; tborace uuicarinato, postice late rotundato, utriiique non emar- 
gioato; bemelytris brevissimis. c^$* 

Habitat locis sterilibus, in Scania rarissime; in moDte Tbortburg 
Gottlandiac copiosc. Dom. ZETTEbsTRot ; in Suecia media passim; in Bot- 
nia boreali et in convailibus Lappouiae, nunquam vero in ipsis alpibut, 
parcc occurrit 

Då det Sr af vigt, atl närmare känna de lokaler på 
hvilka sällsyntare Insekt-arter blifvit funna, och dd dessa 
ofta endast förekomma på inskränktare piatöer, torde nedan- 
stående uppgifter, jeintc några rättelser i Orthopternas be- 
nämningar förtjcna att allmängöras« 

Uti Orthoplera Sueciae p. 61 uppger Prof, Zetterstedt 
alt endast ett han-exemplar af Locusta fusca blifvit funnet 
vid Kjellunge på Goltland. För några år sedan påträffade 
jag i Augusti månad, båda könen af denna insekt i närheten 
af Fiskartorpet på Kongl. Djurgården. Den uppehöll sig på 
högre starr-arter och var icke sällsynt. Prof. Zetterstedt, 
som jag meddelat individer häraf, har upplyst, att dessa äro 
fullkomligt öfverensstämmande med den af honom beskrifna 
Locusta fusca. Vid granskning af Fabricii i Kiel förvarade 
samling, har jag funnit, att den der befintliga Locusta fusca 
är en annan art än den som af Zetterstedt blifvit beskrif- 
ven under detta namn. Denna sednare finnes af Charpentier 
i dess Horae Entomologicae p. 112 upptagen under namnet 
Locusta dorsa/isy hvilket således för vår Svenska art måste 
antagas. L. fusca Fabr. skiljes lätt från L. dorsalis Charp, 
dcrigenom att den egcr hemelytra lika långa mod abdomen, 
honans äggläggningsrör ^cnsis) af kroppens länud och rakt. 



— 83 — 

då deremot den sistndmda har hemelylra -bälften korUirc fm 
•bdomen, honans figgläggnings-rör knappt } bl kroppens läii^d 
saml litet uppåt böjd t. 

Gryllas coerulescens Zktt. Orlhopl. SuecicB p. 78 är icke 
identisk med den af Linnjb i Syst. Nat. Il, p. 700 N:o 44 be- 
skriio» art, som hittills endast blifvit funnen i mellersta och 
södra Europa, hvarföre det af Charpentikr i Horfie Entomo- 
bgicsB p. 43 använda namn G fyllas cyanopterus för denna art 
måste antagas. 

7. Om Nanotragus spiniger (TtMM.). — Hr 
Sundevall förevisade två i sprit förvarade exemplar af denna 
art, som härstammar från Guinea och är den minsta kända 
bland de idislande djuren. Dessa exemplar tillhöra nu Riks- 
musei samlingar, dit de kommit med de öfriga , år 1801 lill 
Vetenskaps- Akademien skänkta samlingarna från Drollnin:;- 
holm, hvilka p& Linnes tid dilskaflfades af Konung Adolf 
Fredrik och Drottning Lovisa Ulrika, samt af Linné 
beskrefvos uti Museum Regis och Reginsp. Af detta nu i 
samlingar sällsynta djur tyckas ej så få exemplar hafvu hlil'' 
rit förda till Europa under 1600- och första hälften af ITuu- 
talet. Utom de två här befintlige måste fyra hela exemplar 
odb åtskilliga fötter bafva funnits i Sebas samling i Amsler- 
dam^ favilka äro afbiidade i hans bekanta Thesaurus, vol. I, 
1734, tab. 43 och 45. Vidare finnes i Jardin du Koi i Pa- 
ris ett ex. i spril samt några par fötter, hvilka alla funnos 
der (ore Buffons tid, och af honom blifvit beskrifne samt 
afbiidade. Uti British Museum fans år 1843 blott ett un<^r 
ex., som från äldre tider varit förvaradt i sprit och sednarc 
UifviC oppstoppadt. Uli Wagners Bareulher Naturalien-Cabi- 
nelt, 1763, finnes äfven ett ex. afbildadt. Alla dessa äro 
dock honor eller yngre hannar, hvilkas horn döljas af håren, 
favarföre djuret blifvit beskrifvet såsom hornlöst. Först i 
sednare tider har Tcmminck, till det rika Museum i Leyden, 
erböllit en fullt utbildad hanne, som han kallat yJnlilnpc s/n- 



— 84 — 

nigery men det Sr mig ej bekant, att flera Sn detta enda 
exemplar i sednare tider kommit till Europa. På Linnés 
tid voro denna och. flera andra djurarter från Guinea , 
CongOy Angola o. s. v., kända i Europa och hitfördes ej så 
sällan, hvilka nu nästan blott Sro bekanta af de gamla esem- 
plaren eller då gjorda beskrifningar, hvaremot en mängd 
djurarter från Java, Brasilien o. s. v. hvilka nu förekomma 
i största ymnighet, då icke eller föga voro bekanta, t. ex. 
Tragulus javanicus, som så ofta blifvit förblandad med vår 
Nanotragus spiniger. Orsaken härtill kan endast sökas uti 
en förändrad rigtning af verldsliandeln, och särdeles deruti, 
att Vestra Afrikas förnämsta exporlhandel , den med neger- 
slafvar, då bedrefs helt öppet, ulan fara för dem som id- 
kade densamma, hvarföre do gufvo sig 1*0 alt dessutom med- 
föra diverse kuriositeter till Guyana och Vestindien, hvarifrån 
de sedan kommo till Europa jcmte dessa länders naturalster. 
Ännu hitkomma dock en mängd naturalier på samma omväg, 
eller än mera öfver Brasilien, nemligen hufvudsakligen apor, 
grå papegojor och sparf-artade sångfoglar. 

De två nyss anförda exemplaren, som nu ä ro ganska ur- 
blekta, hade sednare erhållit påteckningen "Moschus javani- 
cus" och voro inneslutna i tillkittade glaskärl, liksom en, 
troligtvis sednare tillkommen, än mindre unge af Tragulus 
javanicus^ hvarföre jag ansett dem vara urblekta exemplar 
af detta allmänna djur, ulan att genom glaset och spriten 
varseblifva de föga märkbara kännetecknen, hvarigenom de 
båda djurarterna åtskiljas, och ingen anledning var att miss- 
tänka påskriftens origtigliet, eller att anställa en närmare 
undersökning. De voro mig således blott under det anförda 
origtiga namnet bekanta då den i Vet. Akad:s Handlingar för 
1844 införda öfversigten af Pccora trycktes, hvarigrnom ett 
par origtiga uppgifter om de Linneiska namnen der influtit, 
under ''Tragulus pygniisus' och '' Nanotragus spwigct\' Dessa 
hafva blifvit rättade uti slutet af samma afhandliuf?, .som in- 
föres uti Vet. Akadrs Hiindlirigar för 1845, hvarest del visas, 



— . 85 — 

alt Linné gifvit iqke mindre än tre olika namn åt det djur 
vi hSr omtala, nemligen Cervus guineensis^ Capra perpusilla 
och Moscbus pygmaeus. 

De Ivenne exemplaren från Drottningholm måste vara 
typerne för de uti Museum Ad. Friderici (I, pag. 12) upp- 
förda Cervus guineensis och Capra perpusilla, då inga an- 
dra finnas eller, enligt förhanden varande underrättelser, nå- 
gonsin funnits bland nämnda samlingar, som kunna anses för 
typer till dessa båda namnen. Men att en förvexling skett 
mellan beskrifningarna, och att Linné ej haft exemplaren 
framfor sig vid arbetets förfaltnnde, är ganska tydligt. Cer- 
vus guineensis framställes nemligen såsom den större af de 
två, och vid den mindre, Capra perpusilla, säges: "pedcs 
vix calami scriptorii crassitie"; hvilket redan kan anses något 
öfverdrifvet om det lämpas till det mindre af de båda exem- 
plaren, och blefve alldeles orimligt, i fall det skulle sägas 
om det större. Men vid samma C. perpusilla tillkommer en 
beskrifning, som ganska väl passar på det större exemplaret» 
men alldeles icke på det mindre, hvaraf isynnerhet kan an- 
märkas ullrycken: "m.if^niludo Felis" och "aures ovatae, nu- 
diasculae." — Alt Linné ej noggrant undersökt de båda 
exemplaren, synes deraf, att han alldeles icke märkt de små 
hornen på det större, hvilka väl döljas af håren, men 
som dock säkert ej hade undgått Linnes uppmärksamhet, i 
fall han hade uttagit djuret ur spritburken för att undersöka 
detsamma, ej heller den ännu qvarsitlande lemningen af naf- 
velsträngen hos det mindre, hvarigenom detta bevises vara 
en unge. 

Då man känner Linnés vanliga noggrannhet vid arters 
bestämmande och den skarpsinnighet hvarmed han plägade 
såsom kännetecken framställa det karakleristika i formen, blir 
deiina uraktlåtenhet vid behandlandet af ett så märkvlirdiijrt 
djur, som det minsta bland Pecora, nog förvånande. Man 
skulle till och med kunna föranledas till den tron, att de 
båda omtalade exemplarets vm "^v^^v väntade, men ej anlände 

• V. ' ' '} 

. . • • ^- -..-ro* 



\ • ... 



— 86 — 

till Sverige år l';54, då Linné utgaf Museum Regis^ ocb att 
han derföre vid beskrifningen begagnat de Sidre anleoknin- 
gar, som han torde hafva gjorl uti Skbas samling under sitt 
vistande i Holland. Beskrifningen af Cervus guineensis synes 
mig till och med alldeles oförklarlig, såvida man ej ISnker 
sig densamma såsom uppgjord > åtminstone till en dei^ efter 
Skbas tab. 45, fig. 1, hvilken dock ej af Linné citeras. En 
utförlig framstållning af detta djurs litteratur-historia finnes 
i den öfversigt af Linnés Peeora, som införes i Vet. Ak. Handl. 
för 1845. Såsom ett tillagg till del, som sMges om Nano- 
tragus spiniger i Vet. Akad. Handl. 1844, sid. 191, får jag 
bifoga följande beskrifning af de båda hår varande exemplaren. 

1. Ung hattne (troligUis ej fullt ett år gammal?). Hornen små, 
alldeles tiolda af bårvii; 5 mil lim. länga; vid roteD 2^ m. m. i tvärlinia; 
coniskt cylindriMka med rundad, trubbig spels. Hornslidan ar tunn, tit- 
tande pä ett smalt, conislct, 4 mm. läugt, ännu mjukt qvicke, som nt- 
gir, på vaoli{;t ställe, från det rundade cranium, utan att sitta pä nägon 
knöl eller anj«välluiiig. (Liksa syntes bornen silta pä det äldre exemplar, 
som finnes i Leyden. Pannl>ehct tyckes hos denna art ej bli betydligt 
tjockare och inuti ihåligt, för att bilda ett högt och starkt fäste It hor- 
nen, säsom bos de flesta andra Pecora). 

Färgen gulbrun (nu urblekt), undertill bvit. Den bos Skogsbockarna 
(Sylvicapriiia) vanliga mörka färgen framåt näsbenen, ända till mulen, 
är ganska tydlig. Längs ät hjessan och pannan bilda de nägot längre ocb 
mörkare bären, i motsats med de kortare ät sidorna, en sort stor, lon- 
gitudinell, mörk fläck, bvilket allenast anmärkes derfore, att Liirvi der- 
vid tyckes hafva fastat uppmärksamhet. 

Ansigtes-liuien är rät till midtpä pannan; sedan bakat rundadt böjd. 
Mulen (rhinarium) stor, säsom bos Sylvicaprac, med cu djup midtelfära 
fram om näsborrarne. Den fortsattes bred ända till läppkanlen, säsom 
hos bjort- ocb ox-familjerne. Tärsäckarne (sinus sebacei) saknas. Ögo- 
nen ganska stora. Öronen stora (se dimens.), rundade, brccJl aflänga, 
inuti alldeles nakna; utanpå och i k.nnten glest för.Nesld.i medgaixka smä, 
fina, upprätta här, som dock foga märkas. (Pä yttre sidan nf hvardcra 
örat sitta v. p. 30 ä 40 smä parasit-djur, af si. Ixodes, som likna fina vnr- 
lor. Dylika finnas ej inuti örat\ — Svansen (se dimens.) af kroppens 
färg, med en stor bvit tofs, som upptager balfva svansens längd och bar 
en for dennu art högst utmärkt form. Den är nemligen boptry<kt och 
kamformig, i det de nägot länga ocb räta hären äro uppböjda Jtill 
en rät vinkel emot sjelfva svansen. Denna form är särdeles utmärkt Ims 
liannarna , äfven bcll små ungar, och synes pa Bguren i Boffons vol. 
XII, tab. 42 (kopierad af ScHBhBKhX Pä honorna blir den aldrig sä ut- 
märkt, dock alltid tydlig. Fötterna äro länga säsom bos TraguUis, ocli 
ännu finare, än Iio.h den, utan bäi tofsar. De bakre längre och öfverallt 



— 87 — . 

iijlrbek lådde, klufvarue iro ganska amå och ajpeUiga; mindre äo pä Syl- 
vicaprse ; tydligen smalare än sjelfva tSroa, med intryckt, liten gala. Af 
littkl5fvarna (Ung. spurise) finnas på hvanlera foten t?S ganska små, 
▼årtlika och af båren fullkomligen dolda rudimenter, utan hornbeliggning. 
På uppstoppade exemplar synas de alldeles icke. Inre delarne äro uttagna; 
testiklarne hängande i en teroligen stor säck, till utseendet såsom hos 
si. Orit. Fyra spenvårtor synas tydligt. 

2. Unge af honkön. Alldeles utan horn. Hom-rudimentema synas 
blott såsom två mörka, men ej upphöjda eller hornbeklädda punkter pa 
pannan. — Liknar den nyss beskrifna, men är betydligt mindre (se ne- 
dan) och skiljer sig i följande, öronen &ro på hela utsidan, tätt och tyd« 
ligt, tilltryckt håriga (utan parasit-djur), och visa på insidan de tre hos 
Pccora vanliga håriga linierna. Svanstofsen är hvit och hoptryckt, med 
▼ertakalt utstående hår, såsom på hannen; men dessa hår äro knappt 
längre än de bruna, nedböjda håren på svansens öfriga del. Håren ofyan* 
på hufvudet bilda ej ett sådant mörkare långs-falt, som på det nyss be- 
skrifna exemplaret. Spenarnc fyra, vida större än på den beskrifna hannen, 
ntiande i fyrkant. Köndclar tydliga. — Af nafvelsträngen qvarsitter en 
8 millim. lång, förtorkad lemning, som visar, att djuret blott varit få 
veckor gammalt. Det är dock redan temligen stort. Dimensionerna af 
de båda exemplaren äro följande: 

Ung ö^. Ung 9. 

Hela längden fr. nos till svansrot . . . 330 mm. — 220 mm. 

Svansen utom håren 48 — 30 

Från brvsl till svansrul 220 — 123 

Kroppshöjd öfvcr bogen . . . omkr. 200 — 125 

Hufvudct 95 — 70 

Fi-ån nos till öga 43 — 28 

Ögats längd 18 — 15 

örats längd 35 — 33 

Framfot från tåspets , med olecr. . . . 140 — 102 

Metacarpus med carpus 52 — 40 

Tibia 85 — 65 

Ifetatarsus med tärs. (utom calcaneus) .68 — 55 

Bakfot (Planta : tåspeU — calcaneus) . . 115 — 91 

Melatarsens diameter 8 — 6. 

£n utvuxen hanne har ungefär 450 millira. längd och 250 mil lim. 

höjd öfver bogen. 

Jemförelscvis kan här bifogas ett par ipått af ett i sprit fbrvadl fo- 
ster af Tragnlui Javanieus. Det är fullbårigt och till färgen alldeles likt 
de utvuxna djuren; således utan tvifvel fullgånget, men nafvelsträngen 
visar att det ej varit framfödt. Hufvudets längd är 54 m. m. Framfoten 
(tåspets — oUcr.) 71. Bcikfot (tåspets — calcan.) 66. MeUtarsens diame- 
ter ^ Då det utvuxna djuret är föga större än det af Nanotragux, och 
således dennes foster kan antagas bli nära lika stort som detta, synes, af 
den nyss förut beökrifua^aiJ^lgWaf^rlek, att tillväxten måste bkc gan- 
ska hastigt. yé^'-'/'^,^^^ 






— 88 — 

8. Om Mus sirialus och Mus pumiUo. — Hr 

Sundevall förevisade den likaledes från Drottningholm här- 
stammande typen för Llnnés Mus striatus (Mus. Ad. Fr. p. 
10), som tydligen Sr en liten unge af den scdnare beskrifno 
Mus barbarus (L. S. N. XII, vol. I pars 2\ addenda). Exem- 
plaret dr förvaradt i sprit, och liknar den figur i Sebas The- 
saurus, som af L. citeras, derigenom, att ett par af de hvita 
sidorSnderne äro afbrutne, liksom perlbandslika; men för öf- 
rigt afviker teckningen icke från ett fullvuxet ex. af '*Mus 
barbarus", som finnes på Riksmuseum och som nu förevisa- 
des. Det äldre namnet: Mus slriaius måste alltså upptagas 
i stallet för M. barbarns. 

Sparrmans Mus jmmilio (Vet. Akad. Handl. 1784, p. 236, 
tab. 6) från södra Afrika, har nyligen af A. Wagnkr (Suppl. 
t, Schreber III, 435) blifvit ansedd såsom icke återfunnen, 
och W. har ansett det djur, som man vanligen kallat *'M. pu- 
milio Sp." för en helt annan art, som visade högst betyd- 
liga olikheter med Sparrmans figur och beskrifning samt var 
vida större. Detta sednare är ganska sant , men det var svårt 
för W. att veta, att Sp. på anf. ställe beskrifvit en nyfödd 
unge, i stället för ett ulbildadt djur, samf med uppgift att 
"del bär anseendet af att vara fullväxt." Samma exemplar, 
som Sparrmann funnit och hemfört, finnes ännu, förvaradt i 
sprit på Riksmuseum, och är intet annat än en nyfödd 
unge af den vanliga M. punulio (M. vitlalus Wagn. I. c). 
Den liknar I ill storlek och teckning ganska nära Sparrmans 
figur, och då huden, genom den flera giinger orj»!>v:'la spri- 
tens åverkan, blifvit alldeles hvit, framstår den af de svarta 
håren bildade teckningen så mycket skarpare. Utan ivifvel 
har exemplaret redan då det beskrefs och afblldades haft 
samma \åv^ som nu. Bland Wahlbkrgs nyligen från Syd- 
afrika hemförda samlingar finnas ett par lika små ungar af 
samma djur, på hvilka huden dock ännu ej blifvit hvit och 
som således hafva alldeles samma förg som de fullvuxna 



~ 89 — 



exemplaren. Namnet Mus pumilio måste alltså bibehållas så 
som hittills vanligt. 



Inlemnade afhandUngar. 

Hr Cand. C. G. Löwenhjelm: Anteckningar i Ornithologi 
nnder en resa i Lappland år 1845. 

Remitterades till Hrr Sundevall och Boheman. 

Följande afhandlingar återlämnades med tillstyrkande af de- 
ras införande i Akademiens Handlingar: 

Hr Frih. Berzelius: Åsigter af den organiska sammansätt- 
ni iigea 

Hr Adjunkt P. S. Munck af Rosensghölo: Undersökning om 
Elektricitet i fördeladt och bundet tillstånd. 

Hr Sundevall: Melhodisk öfversigt af de idislande djuren. 

Hr Loven: Om fyra nya arter af sötvattens-cnistaceer från 
södra Afrika. 

Hr Mag. Doc. Bjöbling: Om betydelsen af tecknen xv^ Log^ 
(jt). Sin Xy Gos Xf Are Sin x^ Are Gos x^ i analytisk ma- 
tbematik. 

Det är bekaat, att Caucht uldOmt ur analysen åtskilliga af ofvanstå- 
ende tecken for vissa valörer på x och j^ och basen h, neml.: 

x^ för det fall, att reella delen af x är negativ och på samma 
gång jr annat än reell qvantitel med helt tals numerisk va- 
lör eller o. 

Log^ (jt) för det fall, att reella delen af jr är negativ, och deås- 

utom för hvarje x, i det fall att reella delen af basen b 
är negativ. 

Are Sm x^ ^^ ^^^ ^^^^ ^^^ ^ -j. ^^^^^ ^y^ numeriskt större än 1. 
Are Cosxf 

Hufvudsakliga orsaken till detta Aitdömmande var, att Caucbt trodde 
sig Gnna, del man eljest blefve nödsakad, att för ofvannämde speciella 
valörer medgifva dessa signer tvenne hvarannan motsägande betjrc^elser. 

Då det emellertid har sina stora ölägenheter, att, der icke sa nöd* 
vändigt måste ske, berufva analysen något enda af sina tecken, har Förf. 
företagit sig, att närmare undersöka nödvändigheten af den ofvannämda, 
af Caucht gjorda, utdöuiningen, och han har, i allmänhet taladt, kommit 
till det resultat, att densamma icke vore af behofvct påkallad. 

För att visa detta, var det dock för Förf. oundvikligt, att gå tillbaka 
äuda till de första principerna af läran om imaginära qvantiteter, och 
sålunda har denna uppsats blifvit — såsom Förf. sjelf i inledningen säger 
— **ett JorsÖk att systematiskt framställa grunderna af läran om den 
analjrtiska mathematikens qvantiteter (reella och imaginära) till den 



— 90 — 

vidd åtminMione^ aii den allmänna betydelsen af ofvanskrifna tecken 
måtte varda Jullkomligen heatämd** 



Akademiska angelägenheter. 

Till ledamöter ai^ Akademien valdes: i andra klassen Öfver- 
sle-LÖjtnanten i Topograpliiska Corpsen, R. S. O. och K. D. 
Dannebrogs O. Hr A. Häggbladh, och i femte klassen Notarien 
i K. Bergs-Collegiura Hr A. Ebdmaivn. 

Akademien tilldelade, for tvenne af ofvon anförda afhand- 
lingar: 

det Lindbomska priset åt Hr Adjunkt P. S. Munck af Ro- 

SENSGHOLD, Och 

det Fernerska åt Hr Mng. Doc. Björling. 



Sk&nker. 

TilL Vetenskaps- Akademiens Bibliothek. 

Det Kongelige Norske Frederiks-Uoiversilets Aarsberetning for 

1844. 8:0, 
Index Scholarum in universitate reg. Fredericiana anno 1846 

hahendarum. Christiania. 4:o, samt 
Nyt Magazin for Natnrvidenskaberne. Femte Binds förste Hefle. 

Christiania 1846. 8:0. — Af Universitetet i Christiania. 
Finska LSkare-Sällskapets Handlingar. Band. II. Haft 4. Flei- 

singfors 1845. 8:0. — Af SallskaptU 
Bulletin de la soci^té gdologique de France. Deuxiéme seVie. 

T. IT. Peuilles 37—41. T. III. F. 1-3. 1845, 1846. 8:0. 

— Af Sällskapet. 
The Transactions of the Linnean Sociely of London. Vol. XIX. 

Part 4. London 1845. 4:o. 
Proceedings of the Linnean Society. N:o XXHI-XXVI. 1844, 

45. 8:0, samt 
List of the Linnean Sociely. 1845. 4:a — Af Sällskapet. 
The Journal of the Royal Geographical Society of London. Vol. 

XV. P. 2. London 1845. 8:0. -^ Af Sällskapet. 



— 9i — 

Nieuwe Verhandel ingen der eer$le KYässe van bét Kon. Neder- 

laodsche Institauh Deel XI f. St. 1. Anasterdan 1846. 4;o, samt 
Vbolir, g., Waarnemiogeo en Proeven över de onlangs ge* 

heerschl herbende Ziekte der Åai-dappelen. Amsterdam 1845. 

8:o. — Af Instiiutet. 
Mädler, J. H,, Bc*obachtungen derKais. Universitäls-Slernwarle 

Dorpat. Band XI. Dorpat 1845. 4:o. — Af Utgifvaren, 
NoBDMANM, Alex. v., Versuch einer Monographie des Tergipes 

Edwardsii. Petersbnrg. 4:o. -^ Af Författaren, 
A. DE LA KivK, Aixhivcs de rElectrjcitd JVu) 19. 1845. 8:o. — 

Af Vtgtfvaren. 
RiCHER, M^moire sur la machine å diviser la lignedroite. Paris 

1839. 4:a — Af rörfattaren. 
HAairovEB, A.y De qvantitate relativa et obsolula acidi carbo- 

nici ab bomine sano et aegroto exbalati. Havnieo 1845. 8:o. 

— Af Författaren. 
BjciBLi5G, E. G., Calculi differentiarum finitarum inversi exer- 

citntiones. P. 2. Upsaliae 1845. 4:o. — Af Författaren. 
Lindblom, A. E., Botaniska Notiser. 1846. N:o 1, 2. 8:o. — 

Af Utgifvaren. 
Commerce-Collegii underd. berättelser om fabrikernas ocb ma- 
nufakturernas ställning samt om Sveriges inrikes sjöfart ar 

1844. — Af Kollegium. 
Bergs-Collegii underd. berättelse om forhålliindet med bergshand- 

teringen år 1844. (9 ex.) — Af Kollegium. 
Tableau utvisande posternes afgång från Stockholm och ankomst 

till adress-orterne m. m. — A/ Post-Styrelsen. 
Compte-rendu sur les travaux du Comit^ p. O. de S. M. TEm- 

pereur en Orient afin d'expérimenler la chaleur comme 

moyen de desinfection d'eflFels empestés. — Af H. Exc. Stats- 

ministern for Utrikes Arender. 
TopograHska och statistiska uppgifter om Skai*aborgs län, med 

charta. — Af Herr General Akbell. 



TiU Rikets Naturhistoriska Museum. 

En Trochilns macrourus. — Af Grefvc Adlercreutz. 

En Sciurus volans. — Af Protoc. Secr. FjUCK i Helsingfors. 

lU st. Hund-cranicr. - Af Feter. Eleven R. TVegeuus. 



— 92 — 

2 st. Goluber berus. — Af Doctor SuLLoéN i fVexib* 
En Falco albicilla. — jif Pastor Nils Jbun. 
En Strix bubo, — Af Brukspatr. J. G. Cutsonr. 
En Corvus frugilegus. — Af Lojtn, A HmgcwBladh* 
En Strix nyclea. — Af fägmäst. Printzbncbeutz. 



En samling af ättiotvå Växtarter frän Sierra Leone , fordom der- 
städes insamlade af Prof. Adam äfzelius. De flesta äro 
ännu nya och obeskrifna, och tillhöra de fyra första klas- 
serna af LmiiÉs system, Gardemom-vSiter, Rubiaceer, Gräs- 
arter, Utricularier, Justicier, Jasminer o. s. v. — Af H.-r 

Prof WiKSTBÖU. 



»rOGRHOLM, 1840. P. A. HOftfTKDT & SUlTBft. 



ÖFVERSIGT 

AF 

RONGL VETEIVSRAPS-ARADEMIEIVS 

FORHANDLINGAR. 
Årff. 9. 1946. M é, 

» 

Onsdagen den 8 April. 

FAredrai?. 

1. Ozons blekningsformåga. — Sekreteraren an- 
mSlte att Professor ScHöxBErN i Basel till honom insSndt proi 
af papper, som biifvit blekt med ozongas, vid hvilka vore 
bifogade prof äfven af samma papper före blekningen. Detta 
blekningssätt skall vara både skyndsammare och mindre kost- 
sarot än med chlor, så att Hr Schönbein vore sinnad att trSda 
i underhandling med papperstillverkare, om meddelande af 
sSttef att verkstålla den. 

Ozons första inverkan på papperet är att helt enkelt 
bleka det. Af en längre inverkan undergår papperets massa 
en kemisk förändring, som består deri, att det blir mer och 
mer genomskinande, h varvid de minsta delarna likasom sam- 
mangro, så att papperet gör ett mycket större motstånd mot 
sönderrifning. Papperet blir sedermera af vatten väl vått och 
blött 9 men det förlorar intet of sitt större sammanhang och 
har samma seghet som i torrt tillstånd. Kauslikt kali verkar 
icke eller derpå, så att t. ex. tryckt papper, utsatt för ozon- 
ga6y låter sedan genom behandling med kali-lut aftvätta 
trycksvärtan, utan att förlora sitt sammanhang, och blir åter 
rent, användbart papper. Prof på ett så behandladt papper 
var äfvenledes bifogadl. — Slutligen anmärkte Hr Schönbfjn 
att växttråden, länge behandlad med ozon, öfvcrgår tili en 
sammanhängande massa, genomskinlig såsom glas, men böjlig» 
hvaraf äfven ett profstycke var bifogadt. 



— 94 — 

Sekreteraren tillade, att ttrr Ltiucus & C:o i Nurnberg 
erbjudit sig alt utl&ra konslen att bleka silke, ylle, linne 
och bomoil, med atni. luft försatt i elt elektriski tiUst^nd, 
hvilket vore sä ytterst lätt och billigt, emot andra bleknnigs- 
methoder, att t. ex. 100 skdipund silke låta bleka sig med 
en kostnad af högst 10 silfver-groschen (icke fullt 30 sk. 
B:ko), och att man dervid ieba har att befara den riogMte 
skada för sjelfva tygets festiiet, som^ på andra b lekni n g&s& tt 
så lått kan uppkomma. De rekommendera den, framför an- 
dra, till silke och ylleblekning, helst den vanliga med svafvel- 
syrlighet blott till en tid borttager färgen, som, genom syr- 
lighetens aidunstning, efter hand återkommer. 

Sekreteraren anmårkte, ati uttrycket luft i et4 elektriskt 
tillstånd tyckes utmfirka att luftens halt af syrgas genom 
elektriska gnistor förvandlas i ozon, på sått i öfversiglen II, 
&id. 173 blifvii anfördt. 



2. Pseudo^Gaytussit. — Sekreteraren anförde vif 
dåre, att Hr O; Köhnke i Ganding i Schleswig, till honom 
insfindt ett mineral utgörande krislallgrupper, som fullkomligt 
hade Gaylussilens form^ men hvilkas sammansfittning han fun- 
nit vara: 

Kolsyrad kalkjord 91.100 

Kolsyrad talkjord 1.165 

Kolsyradt natron 0l099 

Koksalt 0.058 

Svafvelsyradt natron .... 0.073 

Jernoxid 1.9ii 

Lerjord 1.777 

Kiselsyra 1.046 

Vatten l.lOO. 

Kristallerna firo likasom anfrfitta och porösa; De före- 
komma i EiderstSdtska landet i försomlingen Westdrhcven , 
några fot under jordytan, i etf lager af ett slags mulljord, 



-^ 95 — 

flotttf der mivSndes såsom mergél^ på< fiki*arna; Ihnm jord 
beslår af: 

Kiselsyra 49.f7i 

Kalt 1.675 

NatroD 5.417 

Lerjord 5.002 

Tal k Jord 1.050 

Ka I k jord . 7.912 

Jei^oxid 9.811 

iManganosid l.ioi 

Huminartade syror 3.092 

Kolsyra 7.089 

Chfor 0.488 

VafteA* 5.510. 

Deri förefalla bollar,- i hvifka lika kristaller utgöra kär- 
nao; men dessa kristaller 8ro verklig Gaylussit, CaC+NaC+6H. 
Br KöHNRE anser det i jordlagret befintliga löst liggande mi- 
neralel, sora han kallar Caleit, med stor sannolikhet hafva 
arsprungligéK också varit Gayfössif, mén hvarur natronhalten 
blifvit af vatieH' bortförd. 



t. CMi éH AnUfiarHin^svfird kldé)i af ihfiåilä 
nerier. — Hr Lecfor E. G. Björijng hade till Hr Frih, 
Berzelius inséndt följande för att Akademien meddelas. 

1. "Om terminus géneraliH Il/k för en oändlig serie år så be- 
^fTad, att mani icke kan oppgifva någon bestämd grans, tiH h vil- 
ken rallbnen' vid inde'Snil vSxände /i hårmai* sig mdefinit; 

än 

så kan man^ såsom bekant Sr, i de aldraflesta fall ingenting 
afgöra om seriens convei^eAs eller diver^ns nied ledning af 
hittills gjorda upptäckter på de oändliga seriernas gehict. 
Att icke desto mindre delta slags serier intaga en särdeles 
upphöjd plats inom detta område, inses omedelbnrt af den 



— 96 — 

bniMändighetcn , att dit hör en stor mäii^d af de serier, 
hvilka;» termini generales öro 

(1) . . . /'(/i).sin tvu och /(/i).cos W/, ; 

der y(/i) ulgör den n:te ibland de ^o«/ii;a ' (ernfierna. 

(2) • . . /(>),/('■?), /(3),/(4), &C. 

och är så beskaffad att den indefinit aftager vid indefinit 
växande n. 

Det ör ibland dessa serier (1) som beit nyligen en art, 
och just (len allmännast förekommando, blifvit af Prof. Halm- 
sten i Kongl. Vetenslvaps-Socielolons ''Nova Acta" på ett af- 
görande shtt undersökt *). På grund af denna undersök ni ni;; 
ör man nu mera förvissad, alt serier med tcrnuni gcncraics 

(3) . . . y(//).sin/iw och y*(/i).cos mv 

äro convcrgcrande för hvarje {uppgifvcn) **) reel w-valör^ 
som icke är af formen ±2k7r (k helt tal eller noll). Denna 
art fir för öfrigt^ så vidt jag vet, ibland serier af formen (1) 
den enda, som hittills blifvit nöjaktigt undersökt. 

2. Vid en nyligen företagen undersökning om Binomial- 
Theoremcts allmSngillighet, äfven för imaginär exponent i 
uttrycket (l+^r^ och då r-valörens modyl fir enheten, har 
det lyckats mig att erhålla en något vidsträcktare utsigt öfver 
de i föi^sta raderna af denna uppsats omnämnda seriers gebiet. 



•) Nova Acta Reg. Societ. Scient. Upsal. f^ol XII: *'Note sur la con- 
vergence des Series^ p. C. J. Malmsten'*. 

**) Till undvikande af hvarje missförstånd af det följande, är nödigt 
erinra uui etl i seric-theoricn bugst angeläget försiglighetsraäU, men 
som icke desto mindre ofla nog befiuues åsidosatt, hvaraf ock händt, 
att åtskilliga misstag i denna del af analysen fifven i sednare tider 
blifvit begångna. Om man nemligen lyckats ådagalägga ^ att en 
serie, hvavs termer äro J)inciioner af en qvant, r, är converge- 
rande (divergerande) för hvarje uppgifven X'Valö'r intill en 
viss gräns Xf så ma man icke förhasta sig med det påstående , att 
seriens convergens (divergens) fortvarar äfven för x'valörtr in- 
definit nära intill denna gräns. — Blotta denna erinran gor lill- 
fyttest för att 6xera betydelsen af sådana (i efterföljande tbeoremer 
mö lande) uttryck som **att en serie är divergerande för hvarje posi- 
tivt X** eller *T6i bvarjt negativt x'\ 



— 97 — 

Arten deraf kan pd förhand inses af efterföljande (renne t hcore- 
mer, bland bvilka del 3:dje innefaltnr sAsom spccielt fall det 
förenamda (heoremel om serierna (3). Jag hoppas atl inom 
kort få meddela Kongl. Vetenskaps- Akademien saken i sin 
helhet. HSr ett sammandrag! 

Först märkes, angående serier af formen (1), följande 

Theorem /. 
Om de positiva termerna 

äro sådaae, att Jor ett visst n och hvarje större 

(5) n/(n) är > ett uppgifoet tal N; 

sa skola de båda serier, huilkas termini generales äro 

W-sin(arctg^+arclg^+. . . • +arctg^) 
(t)) . . . / och 

[/]:/i).cos(arctg-^+arctg^+ .... +a«'ctg^), 

(p reel, icke negativ), 
vara divergerande Jor positivt sä väl som negativt p. 

1 omedelbart samband dermed står detta n^sta 

Theorem IL 

l:o) Om de positiva termerna (4) äro sådana som i 
förra theoremet ; så skola de serier, hvilkas termini gjtne^ 
rales äro 

sinCarctg-^+arclg-^ + . . . .+arctg-^ ) 

fW • pr 7T^ TT 

cos(arctg— jco<arctg~ j • . . cos (arotg — j 

(7) . . . . ^ och 

cos( arctg^ +arctg ^ + > > » +«^^^g^) 

I A'») ' TT TT " TT > 

j cos(arclg— jcos(arctg^...co8(arctg— ; 

Q reelf icke negativ), 
vara divergerande för posUivt så väl som negativt v. 




— 98 — 

Men 2:o) om de posäiiHi termernu (4) äro sådatte, alt 
for Ut visst n ofih hvarje större 
(S') . . • . . »./<«) är ^ ett uppgifvet tai N$ 
så skola de serier, hvilkas termini generales äro hvar sin 
af (7) affieierade med factorn ( — !>» , vara convergerande 
for kvarje reelt ¥. *) 

I sjelfva verket befii^nes den {orra delen af detta t heorem 
vara ett Corollarium af det föregående theor. I; ^en jjiednare 
fller Sr ett specielt fall af detta rfitt anmfirkningsvSrda 



*) Ett anmirkoinga^Tirdt CorolUrium bSraf är följandt: iiiaMiu ea 

serie ined termiiuis gentralu --r — är divtrgeniiyie . men serien ipcd 

n+1 ' 



1 



term. gener. (—1)" -^— convergerande; si inträffar ock, att de 
J4d9 serierna med teri^nj generalen 

sin(arctg-— +arclg-— - + . . • . + arctg -— J 

'»'M , y v ' y \ , y \ 

CQ8<arqJ^— r )co8 C»rctg— - J cos(arctg -Tj" 1 

y y y \ 

cos(arclg— — +arctg— — + + arctg — - j 

a+1 y \ y \ »'' "\ 

co8 (arctg ) cos(arctg j cos(arclg 1 

eller, som ar detsamma, 

' i i sinCarctgT y 

y y '\ 

I , + *rcig — + . . . +arctg.-— ^ ) 

|ocb • ^+2 p-k-nj 

i co8(arclg-r--+ 

/i + t ^+1 

y y \ 

+ arctg --—+ .... -i-sircl^it—- ) 

(q reel, icke negativ) 
äro diver^pfande (för positivt sä väl som negativt y), mendcremotde 
serier, hvilkas term. generales äro d.essa samma aHicierudc mttl factorn 

(— "*) , konvergerande f»)r Ii varje rcclt y. 



— 99 — 

Theorem III. 

Om de positiva termerna (4) äro sådane, att for ett 
visst n och hvarje större 

(5') .... n^JX^n) är ^ ett uppgifvet tat N ; 

så skola de serier^ kvUkas termini generales utgöras vare 
ug af 

(v y y \ 
arctg-— +arctg -— :+. . .+arclfl: ) 

iS)pro^t.aff:n-) ^ '-2±1- '.llnL 

cos (arclg^ jcos (arclg— j.. cos (arctg— j 

med sin nw elleV cos nw 
eller 



{^%')imMluct.aff(,ny 



cos(arc»g^4-arclg^-h...+arclg^) 



cos (apclg~)c08(arclg^). . .cos(arctg-— ) 

med sin /itv eller cos/itv, 

(p reel icke negativ\ 

vara convergeraade för hvarje reett v och hvarje {jipp-^ 
gifvcfi) reel wvalor^ som icke är af formen ±2ArT (A helt 
tal eller noll). 

Not. 1. Sanningen af satsen 2:o) i del föregående 
Tbeor. Il ioljer omedelbart bfiratur genom posirionen h^ = t 
i <len sednare af de båda expressionerna (8) och den sednare 
»f de bada expressionerna (9). -^ Ocb att serier med dessa 
båda "aednaro" teraiini generales åro, ior positivt så väl som 
negativt ¥y divei^rande, då w fir af formen +2Ar^ och tillika, 
för ett visst n och hvarje större, 

nf(n') håller sig ^ ett uppgifvet tal N, 

det år ådagalagdt genom förra delen af summa Theorem II. 

i 

Not. 2. Genom positionen y=sO reduceras Theoremet, 
så vidl det rör serier med iermini generales (9), till det 
ibland sina speoiela faU, som utgjorde föremålet för den of- 
van citerade afhandlingen i Kongl. Vetenskaps-Socieletens 
"Nova Acta". För detta speciela fall behöfves för öfrigt icke 



— Kifl — 

forbeliallel (^5'^ i sin helhet; u(an Theoremvl ^tiller Jå, sa 
ofta som litnf{n) är = O vid iruiofinil växande n. 

Not, 3. Vissa arter af nu nämda serier erbåltas sum- 
merade genom användning af Binomial-Tiieoremet på expres- 

sioner af formen (l+x)^+»'V-<, då modylen för x supponeras 
vara enheten. 



4. Elt inslmmenl Ull förstärkande afcontacts- 
elektriciteten , fivarigenom gnistan och slaget blijva 
markbarCL — Hr A. F. Svanbi:rg anförde: Det är bekant, 
att man på sednare tider ansett Volta's condensator icke an- 
gifva tillräckligt små grader af elektricitet , och att behofvet 
fordrat Snnu kSnsligare instrumenter. Plclet uttänkte och 
beskref derföre år 1838 en ny förbättrad sa kallad dubbel 
elektrisk condensator till mångfaldigande af den ursprungli- 
gen condenserade elektriciteten. Detta instrument multiplicerar 
proportionell med manipulationernas antal. 

Vid sina under naturforskare-mötet i Köpenhamn år 184<) 
meddelade försök öfver den vid vätskors och metallers con- 
tact uppkommande elektriciteten använde Pfaff dubbla con- 
densatorer. Dessa begagnade han på det sättet, att den ena 
condensatorn utsattes för elektricitets-källans omedelbarliga 
inverkan, hvarefter den dervid condenserade E. öfverflyttas till 
den andra. Genom repetition af försöket och fortfarande öfver- 
flyftning till en och samma condensator erhåller denna slut- 
ligen en elektrisk täthet, som blifver proportionel med mani- 
pulationernas antal. 

Detta sätt att använda dubbla condensalorer. är icke det 
fördelaktigaste. Ett förbällradt och mera ändamålsenligt för- 
farande leder till hög!>t anmärkningsvärda resultaler. 



— 101 — 



o 



• • 



O 




Om man t. ex. har två sädane, som Sro metalliskt 
förbundna genom £*, och man ät j4 meddelar en svag elek- 
tricitet, som binder den motsatta i By sä kan elektriciteten 
ifrän B öfverilyttas till D om n;an upplyfter locket J! och 
med fingret berör C, Fur att ätergifva ät B sin förra E. Sr 
na icke nödvändigt att omgöra det ursprungliga försöket. 
Emedan nemligen jJ icke förlorat nägot, sä behöfver man 
blott äter nedsätta j4 och med fingret beröra B eller D. Ty 
då mäste B blifva elektrisk genom inverkan af ^, utan att 
I) förlorar nägot^ emedan dess E. är bunden af C. Man kan 
nu änyo öfverflytta denna E. ifrän B till />, samt repetera 
dessa operationer sä mänga gänger man vill. 

Ar instrumentets condonsations-förmäga stor, sä blifva de 
elektriska tätheterna hos ^ och B nära lika, ehuru af mot- 
satt tecken; likaledes hos C och D. Efter tre öfvertlytt- 
oingar frän B till Dy har denna sednare E. blifvit 3 gänger 
så stor som den förras. Hela denna trefaldiga E. kan nu 
med en enda manipulation äterflyttas till B; nemligen om 
man upplyftar C och med fingret berör ^. Nedsätter man 
åter C och med fingret berör D eller B, sä måste elektri- 
citeten i C binda den oliknSmniga i D, som derigenom äter- 
fär sin E. utan att kunna taga den ifrän B, hvarest den är 
bunden af y/. Efter tre öfverflyttningar frän J) till B har 
man således Hit öfvcrfört elcktrioitols-miingdcn 3-1-3+3 = 3-3 



— 102 — 

= 3'. öfverflyttar man •lui denna niofaUJga E. (ill D och 
repeterar operatipaen trb '^nger, så får D en elektricitets- 
mängd = 3'+3'4-S* = ^V. 'Eft^r ytterligare tre öfverflyttnin- 
gar till B blifvr^.'iftu1nas E. = 3'+3'+3' ^ 3^ o. s. v. Han 
ser häraf^ Ati-j^ir^^majljpiilationecaas .anLaJ år Za^ sä blifver 
den slutlisyo^ r^fyy P yM ^d e ^lektrickett^n s^9*. 

Det ^it Ifitt att Imc^ sU tre ufv^lyttningar (or om- 
bytet af condensftpr gifva det fördelaktigaste resultatet* Ty 
om';rfi9n t. ex. (ördelar 24 manipulatiop^ i två öfverflytt- 
njAgSfr under 4.2 ^ipbylen, så erhåll^ ^.«;p2^'=5 4096; tre 
. '.''jöfvoffly4tnmgar under 8 om1)yten gifva E.=3' = 6561;lyi*a öf- 
*. •^.'•'verfl^ttningar under 6 ombyten gifva E.=4'?=4096. 

Det fördelaktigaste fördelningssStt af manipulationerna är 
likväl hero^nde af de pondenserande ytornas närhet. För att 
i|ise detta y låtom oss antaga, ati man vill fördela <n mani- 
pulalioner i x öfverflyttiiin^ar under ^ ombyten. Då är 

Är vidare a den urspr^ingliga eUktricitetsmängdeq bos 
j4y $amt ytornas ^ Qch B närhet sådan ^ att den bundna 
pliknämniga E. hos B är =ct-a (d. Vp s. et =;= bindningsför- 
roågan emellan ^ och j7) samt bindningsförmågan emellan 
C och /^ = i9; då blifver efter första öfverflyttniogen den i 
C bundna E. ^^afiay och efter x öfverOyttningar :=xctpa. 
Efter X återflyttningar till ^4 återkommer denna elektricitets- 
mänj^den x*ci*fi^ay och efter y ombyten blifver den slutligen 
öfvcrHyltadc elektriciteten eller 



m 



bvaraf erbålles 



E. = Cctpx)y • a = (et fix) ^ • a. 

dx 



IF 

För att bekomma största cfTecLen bör man göra-^^O, 



Nep. log (äj3x) = 1 eller x = -^ 
Skulle man äfveq taga et=p=— , så blifver vid fördel- 
aktigaste användandet x*s3,4, eller när man tager det när- 
maste hela tal x==:3. 



— 103 — 

VitI nian Irambringa den elektriska gnistan och slaget ^ 
jfii JbSra /yra igbsskifyor vara Aatade, en vid byardera afsepa- 
rationsytoma opp* A, Bj C oc[b D, Eo för del Fysiska 
Kabineltet i Upsa^a sålunda constmerad apparat gifver raed 
ind löfyerfly ttaingar under Åtta ombyien , oSr man med den ena 
bw4^ berör A ^ vf^ diem ^ndra P^ leti sli^^ son» kfin- 
nes opp uti armfoågarney då condensatoj-ja fått sin jur$pr.qng- 
\i^ £• af kopparons ooh zinkens contact. Skifvornas diameter 
j djetpna a|>para.l år omkring 35 centimeter. 



Inlemnnd afhanfllin^. 

Hr Adjunkt J. G. Agabdb i Luod: Anadema, eit nytt dag te 
bfand Algerna. 

JEji pojado» Al^Q.rpn iiPr jn InycliAa Vafvat är typen l^r 4«t 9y9 isUgte« 
•om af För/. ^ iuljaudc mU bftskrifvM. 

AsADEMA Gen. nov. Ccoi.fervearum fa^ilige. 

FroDS e canle contioao sabcorneo, fibris elongatif cootortu co«litM ^nsti- 
(UBto. Avyuif arti^pUu dc^ropMsitOTCfiDOsiMioia. Fructfs; SporMlia. 

]Fibr« ^loyga^ io^^fCfflalUe (^'cte contoit» & cCMiliUe cniileiii saJbue^raeain 
f^V»» oodaq^y ;tr|QboU>ii^jmo aqi abprta irregiiLpr><^'' irMBQsoin c^toaf^nant. 
Caalia ita cootioaaa seosim sensimqae abit io ibt>pdein ArtioalaUuv» /attigiato- 
ramoaiMimam , decoiii|)ostto-tricl)oiQiipam , ramis altimU et .esterioribas dicbo- 
tomis aat secoodatis. 

KmåxmMk oiiuiTALU sp. oov. 

Manta bipoHicaris, habita oroDino Conferrae cojasdaro eximie fattigfat», 
caale penoam passeriaam crasso, ramis setaceis. Arttcoli diaroetro a — 3pIo 
loogior«s cyliodracei, aat qai rumos sasteotant sarsam iocrassati. 

Förf. ing&r derpS i ea undersökning af de princi^r, som böra ligga 
till gmnd för Algernas Systematik i allmänhet, och tror sig af dem k un- 
na draga den slutsats, att denna nya vextform i>ör anses som ett eget 
fl2ate inom Conferv-gruppen, analogt med t. ex.Caulerpa inomSiphoneer- 
ne. Trogen d^n gf|jn4s#ts, at^ g^MPP^^r t^ samma rang böra grundas p& 
characterer af enahanda värden, söker han visa, att de charactcrcr, hvar- 
på öfriga slägten inom Confervecrne grunda sig, äro i sjclfva verket ana- 
loga med den, som skiljer Anadema ifrån de öfriga, huru mycket ock det 
nya aligtet Wd forsla åsynen derifrån synes afWka. Man ffir dock enligt 
fTörf. ^anM biJda slag lena ho^ Cooi^rreernfi annorUinda än hittills skett 
Oif ^oaT• Fmm^ l^JP^» KtiTZiiu»^ ^Am^' m. fl.) Ojch Föjif. föreslår f^lja^ 
genera såsom mera paturliga pcl^ }ivilande på vigtigare cbardctcrer ,ä;^ d§ 
af föregående Förf. förcslagua. 

1. Tiresias. Fröns cyiiodracea filiformis articolata homogenea, initto adnata, 
mox floccoso-oatans, simplicisslma ; ariicuii oroD«s conformes cootinoa sub- 
dirisiooe iterum iteramqae diTisi. Froctus daplcx? i:o Couiocystac iotra ar* 
ticalos aeqoales aat saepissime tamidos tnciosae; a:o Sporidia .... 



— 1(4 — 

Hit liura C. floccosa, C. otcillvtorioidet , C. bombycina, C. fugacissima t 
C. SaodviccDsU, C. alpina, C. ericetoruni, C. quadraDguln, C riparia, C. 
crystallifera, C. vernieom, C v^licata , C. tnbercalota, C. capillaris, C. iosigoit. 

2. Myxooema. Froos teres filiformia articnlata horoogeoea adoata aiinplez (ao 

in ona spccle ramosM?) gelatinoso-roucoaa { articuii ambitu iocrescentea B«pe 
ellipsoideo-ioflati , cootiooa aobdivisionc iteram iternnnqne diTiti. Fmctot... 
8[>oridia oodc id tphacram ex urticulo erompentem coogregata (coniocyttaa 
meotirotia), demam rnpto Yiocalo solata, naroeroaissiina: oaoc (aec. Kttnipo) 
io articulis siogulis paaca iiingolatim erampeotia. 

Hit höra C fuoicolaris, C torta (Oscillatoria Ao.)> C. lonata, Cnebnlon, 
C. flocca, Lyngbya apeciosa, C. Yoaogaaa, C. collabeos, C. Wonoskjoldii^ 
(= C Baogioides Haev.) 

3. Lycbsteb Front cylindracca filamentota articaUta hoinogenea ainplex aot ▼arie 

ramosa; articuii infimi raraoruin (io ramofb) aut infimus (in simpiicibos) im- 
motabiles longiores , soperiorcs oinn<*ft continoa divisione maltiplacati. Fmctnt 
duplex: l:o Coniocystae externa*, ad fila iateraliter sessiles; au> Sporidia tob- 
globosa , motu prxdita, per mamillara ernmpentia. 

Hit höra C. tortnosa, C. Moloccana, C. linoides, C. linuns, C. lerea, C. 
antennina, C. melagoniniD , C. flagelliformis, C. virgata och C. mirabilis. 

4> Acrosiphon ia. Froos cylindracea filiformis articnlata horoogenea, varie ra- 
mosa; articuii juniores (superiores) elongati, continua dirisione subdivisl, 

•dultis seu inferioribus ita brrTistiinis. Fructus 

Hit höra C. lanosa (= C. lanosa &c C. congregata), C. arcta (= C Vau- 
cherixformis och C. centralis) och C. merobranacea. 

5. Conf^rYa. Fröns cylindracea filiformis articnlata horoogenea sirop!«x aot ra- 

mosa; articuii adulti indivisi , $u]>eriores breviores, novi divisiooe a rticali ter- 
minalis orti. Fructut duplex: !»> ConiocysUc externse ad fila Iateraliter seasi- 
les sph«[^ricap; a:o Sporidia subglobosa motu praedita per mamillam tubulote 
prodoctam erumpentia. 

Hit böra C. fracta et aff., C diflfnsa, C. Hntchinsi», C. LebmanBi, C. se- 
riaca et afi*., C albida, C. glomerata, C. beteroneraa, C. fascicularis, C. 
Brownii, C. segagropila, C. rnpestris, C. ca]>ensis, C. cntenata, C pelluctda, 
C. prolifera, C. rectangularis &c. 

6. Acanthonema. Fröns composita snbheterogenea; inferue caulescens stuposa, 

filis radicantibus articnlatis ramosis a ramis demissis deorsnro in stupam con- 
tortis liberis; superoe filiformis articulata ramosa, ramnlis nltimis acnleiforroi- 
bns; articuii adulti indivisi; superiores breviores, novi divisiooe articuii ter- 
minalis orti. Fructus .... 

Hit hör blott A. Montagnei (= Conf. aculeata Mo!rT.) 

7. An ad em a. 

Fasläa liufvudsakligen grundade pi physiologiska charactcrcr (på 
cellulernas uppkomsUiilt och trådcus deraf beroende vcxtsätt, pa cellernas 
olika functioner) blifva dessa genera ufven praklisil lätt igenkänneliga. 

Remitterades till Hrr Wahlberg och Wikström. 



Hr Cand. Löwehhjelms i förra sammanträdet inlemnade Af- 
handling: Ornithologisku iakttagelser under en resa i Ume, Pite 
och Lule Lappmarker, soiumaren 1845, återlemnades af Hrr 
Sundevall och Bohemapt med tillstyrkande af dess intagande i 
Akademiens Handlingar. 



— 105 — 

Akademinka angelägenheter. 

PicKSfs tillkänoagaf, alt Akademiens utländska ledamnl i an- 
dra klassen, A stronomie Professorn vid Universitetet i Königsherg, 
Geheime Reg.-Aädet, R. N. O., Hr F. W. Bessel med döden a f- 
gätl den 17 sistl. Mars. 

Till praesfS under det nu ingångna akademiska året kallades 
g«*noiu anstäldt val Hr Frih. F. Wrede. 

H. Exc« Hr Frih. Ihbe nedlade praesidium med en historisk 
framställning om det sätt h varpå diplomatiska äronder i Sverige 
Mifvit behandlade. 



Skånker. 

TiU Felenskaps-jikadetniens BibUothek. 

Archives des sciences physiqiies et nnturelics, par M« M. oe la 
RiVE, Marignac et J. Pictet, (Supplement a la Biblioth. 
de Geneve.) N:o 2. — 15 Mars 184(i, 8:o. — jéfUt^ifvarne. 

RiÖBLM<>, £. G., Doctrinx serifrum innnilaruin exercitationes. 
P. 1. Upsal. 1840, 4:o. - Af Fbifaitarm. 

Li.iDDLOM, Al. E., Botaniska Notiser. 1846. N:o 3. — Af Vt^if- 
våren. 



TiU Mikets Naturhistoriska Museum. 

Två htycken Bernsten innehållande Insekter. — Af Fröken Sophie 

IVestring. 
Tre exemplar af Lepiis en ne scens. — Af I^apten N. Retzius. 
Eli Hybrid nf Canarifogcl och Sleglits. — Af Apotiwkaren Ti-- 

VjiSDER. 

Ett skelett af Simia ncmestrina och ett cranium af Antii. meta- 
nol is, -^ Af Conservator Meves. 
Nio st. Hundcranier. — Af Veterinär' Eleven Forssell, 



m^^* 



i-A-r* '■':•/'• ^J^: 

f * ' • . * A* *• v 



M^Uf^Mtt^^tka fJbtertMäåonir å StockfvMm 
i Januari XMfx 



, iiliWi>fcU». 




v-^ 


k- 


.1 














"5- 




?"-* 


li.1 


»^•i 


uc 


Ht 


»t* 


Li« 


S- 5 


Ki.» 






*, m. 


•.m- 


E *- 


-- 




t_ 






f 




'^ 


«,7« 


i»//; 


— r* 


« 


-«■,; 


T. 


\fj 


^a 


imk 


2 


2«/4 


»5^ 


«j» 


-0.7 


-2.7 


-*/: 


s-n. 


f. 


3L 





3 


K.» 


»1,77 


«^ 


-U 


-^^ 


-6/> 


1I.5.T. 


»T, 


TI.T. 


- •- 


« 


r.fr 


K/rt 


r..ri 


- 'jA 


—a/) 


-0.7 


ST- 


5.». 


^!I.T. 





•* 


r..yi 


■/v/w 


r.fA 


— ''.f 


-4^ 


— BjO 


;*. 


SJi.'i. 


S. 


9^ 


1 


■l%fA 


«.W 


r./.2 


-«/> 


-</' 


- s,* 


5. v. 


V lt.% 


v.«.'>. 


U«1 


7 


Y.Ar. 


a'->3 


2'i.W 


- 1,1 


-0.T 


+ 0/» 


VV. 


iv 


S.T. 


Smi 


H 


■r.A-. 


i'..» 


:('.,ia 


+ a/j 


+ 4JI 


+ 2jG 


5.V 


v. 


T. 


■*,. 


•J 


■i%A' 


r^fi2 


2S.7i 


+ 0,7 


+2a 


> 0.a 


V. 


K.T. 


».T. 


Kbrt 


to 


v,.'>. 


Y.,Y, 


K,K 


+ Ofi 


+2.4 


+ tjs 


V. 


TAT. 


T, 





ti 


'i',,\i 


•i';W 


,2'';« 


+ 0^ 


+0,7 


- 0,7 


v. 


T. 


T. 





IV 


■ii^K. 


■i'-M 


aW4 


- w» 


-ft* 


_2> 


T. 


T. 


T. 





11 


2ifi3 


■if-M 


r.;)2 


-3/i 


— w 


— 0,7 


SO. 


iO. 


B-a 


SM 


t« 


2'-.»T 


av/. 


■Af*i 


-4,1 


-1,8 


-4,8 


s. 


5. 


B. 


Makt 


V, 


r./n 


a'.Äl 


u'>M 


- 4/1 


-»,6 


- 4.'J 


S.V. 


V.S.T. 


TJ.T. 





M\ 


■i'..T. 


■i'im 


2'.,Vi 


-4/1 


-1/. 


- 1,8 


5.V. 


S.T, 


S.V. 





n 


VVl'. 


■J',fiH 


■i',ff.i 


— I.l 


-0,7 


— 2,7 


S.O. 


S.0, 


.S.O. 


' 


IH 


■i;.tv. 


•i'.fn 


■lUfii 


- a.3 


-1." 


- 1,3 


S.O. 


S.O. 


S.O. 





10 


■i\tÅ 


■i'>m 


■i'j.'->'' 


-1.3 


-0.7 


- Ofi 


S.O. 


S.n. 


S.O 


SaH 


VO 


■i:.m 


■i'.M\ 


■l',X> 


- 0.r. 


-0,8 


-0.2 


S.O. 


s.o. 


s.o. 





VI 


r,.i7 


-J'.,14 


n.<Mi 


+ o.r. 


+ M 


+ 1,0 


S.O. 


.s.v. 


s. 


R-8" 


vv 


V4.17 


'/*.«l 


74,7H 


+ i.a 


+ 1.1 


+ OA 


S.V. 


S.V. 


B.O. 


Sinrm 


•n 


W,77 


!I4^'. 


»4,!l« 


+ 0,3 


+0,'J 


— 2.7 


M.H,0, 


M. 


N. 





■n 


■i\Vl 


ai.M 


■i^uVi 


— 4.7 


—5,1 


-f,,G 


W. 


' N.V. 


fl.lT.V. 


Mi.r>t 


r> 


■;'-,4f. 


VS.'iJ 


•t'',V7 


- ».ii 


-»,1 


- 7/J 


s.v. 


S. 


N. 


Sas 


■u\ 


;i'.,44 


vs^ 


a'-.*! 


■- H.7 


— 7,U 


-9.9 


fl.O. 


N.O, 


n.o. 


Ull let 


■n 


a'..4(i 


v'..r.a 


liS,'.'J 


-t.VJ 


-9,8 


-13.8 


N. 


N.V. 


N. 


Kl*rt 


JM 


v;..(io 


M;..r,(i 


a5,r.5 


-ir.,t 


-8,0 


-11.0 


N.V. 


S.T. 


S.V. 





■ju 


•i\f>.i 


•i\-,.\ 


ar./,* 


-iifi 


-5.i) 


- 8.0 


s.v, 


S.T. 


O.S.O. 





:u 


ii'./rft 


■i'->}\\ 


jr-.Mi 


~u,t 


-7.5 


- 7.1 


M.n. 


N.O. 


S.O. 







iiiL 


KM 


2^,S8 


-■r" 


-.1.1 


— 4.3 


S-O, 


S, 


s. 





dlHIH 


■J'i.*1W 


.•'.,»■.'^1 


Ji[-.4W 


-4-01 


-3-fl3 


— ;f j4 


Nnlrrl» 


rdcn = 


0.5.35 U«. t... 






■-T., 


;•:. 




-3*39 


^^ 



— 107 — 
Februari 184«. 





Biirometern 
r<Kluc:<r>d till V. 


Celilua. 


VinAirna. 


J, 
















"5^ 


Kl. G 


K.I. 2 


III.9 


XI. 6 


K.h 2 


Kl. 9 


Kl. G 


m. 2 


Kl. Ö 




r. im. 












(. Ol. 








24.90 


21,59 


24,65 


— 1*7 


+ 0-3 


- l'J 


a. 


s. 


V.S.V. 


Snu 




24.fi8 


24,79 


25.00 


-5.0 


-4> 


-6.5 


v. 


w.v. 


w.o. 


M°lfl 




25.30 


M.42 


25,42 


- -A 


-4,5 


-5,2 


w.o: 


B.O. 


w.a 







25.14 


24.76 


24,79 


-4,7 


0,0 


-3,3 


N.O. 


s. 


S.V. 


Snö 




24,73 


2438 


24,87 


- 5.3 


+ 2.5 


- 23 


v. 


v. 


v. 


; Kl»l 




04^87 


24,97 


24.11 


- 3.5 


-2.9 


-Xfl 


v. 


It. v. 


B. 


Holrt 




25,23 


23,18 


25,17 


- 7,.5 


-8.2 


—10.7 


N. 


api.o- 


».O. 


. —^ 




25,25 


25,39 


25,53 


—12.5 


-9,0 


-13.3 


H,0. 


B.a 


H.O. 


Kl.rl 


9 


a5.fiO 


25M 


25,60 


-11,5 


-11.3 


-14;0 


V. K. V. 


n.v. 


V. 


— 


10 


25,56 


A46 


25,21 


-14,7 


— 5.7 


-4/> 


V. 


S.V. 


S.V. 


fillit 


11 


24,79 


24,79 


24.92 


-4.9 


— 4fl 


-3,5 


V. 


H.V. 


N.JI.V. 


Klirt 


12 


25,09 


25.08 


24.87 


-9,3 


-5,3 


-4,6 


M.K.V. 


S.V. 


V. 


Molet 


13 


24,80 


25,00 


25.01 


-6.5 


- Cfl 


-6.5 


V. 


v. 


s.v. 


, Kllrt 


14^ 


25,08 


25.25 


a5.« 


-9.7 


-8.7 


-14,7 


M. 


1* 




». 


, SdB 


15 


25,30 


35.28 


25.27 


—16,0 


-8.5 


— lOA) 


V, 


■ v 




v. 


Klirt 


U 


25,« 


25.43 


25,30 


-15fl 


-10.7 


-10.7 


V. 


v 




v. 





17 


25.00 


24.90 


24.86 


- 7,6 


^OiS 


- 5,9 


v. 


V.K 


V. 


N.K.O, 


Sdu 


la 


45,10 


25,23 


25.31 


-9.9 


^8,7 


—13,0 


N.B.?. 


N 




N. 





19 


25,ae 


i25.tä 


25.05 


-14,2 


- 5,0 


— 4,6 


H,V. 


S 




s. 





10 


25.29 


25.39 


25.35 


- 4,5 


-3.9 


- 23 


. S. 


V.S 


v. 


s. 


KUrl 


» 


35,33 


25,37 


25..W 


- .%2 


+ 1,0 


-03 


V. 


v 




v. 





25 


25,45 


25.36 


25.36 


— 3,4 


+ 0,7 


+ 2,3 


V.S.V- 


v.» 


v. 


V.S.V. 





■a 


35.29 


25,23 


25.23 


+ 3,1 


+ 5,1 


+ 4,3 


S.V. 


S.V. 


3.V. 


Mulrt 


3V 


i35;a 


35.36 


25.45 


+ 2,3 


+ 13 


+ M 


v. 


v. 


v. 





25 


35,44 


233B 


25,20 


+ 0,3 


+ 3.4 


+ 2,1 


S.O. 


3.0. 


s. 


R^B 


M 


25,12 


25.12 


25,21 


+ 4/i 


-t- 5.3 


+ 4,2 


S.V. 


sv. 


S.V. 


HdUi 


27 


25,34 


25,49 


25,57 


+ 1.2 


+ 4.3 


+ 0,0 


v. 


v. 


v. 


KiTl 


2S 


25,r,0 


35.f.i 


25,5.1 


+ 03 


+ (i.3 


+ 4.1 


v. 


S.V. 


_iiJ 





sr 


I25.1&.-1 


3S.195 


25,162 


- S^W 


— 2-!3 


- 4°4; 


Nedcrb 


urdtr, = 


0.630 


dK. tnm. 




25,160 




— 4M7 










B.irnmetern 
rcducecid till QT. 


CcUiui. 




l'i..d.ru 


. 


> 
1 1 


1 












n 


Kl. 6 

r. a. 


KL 2 


K.L 9 


XI. 6 

f. m. 


Jli. i 


Kl. U 


Kl 6 


Kl. i 


M. 9 


1 


3:>,40 


25,31 


25,28 


+0*4 


+ 4-« 


+ 2^ 


S. 


v 


r 


Bcgo 


2 


35.34 


25,42 


25,47 


+ t,-' 


+ 4.6 


+03 


V. 


v. 


o. 


Uul.l 


3 


25.44 


25,41 


25,« 


-0,4 


+0.6 


-0.3 


v. 


S.O. 


S.O. 





4 


25.43 


35.40 


35.35 


-0,1 


+ 2.1 


+ 2,3 


s.o. 


S.I1. 


S.O. 


Uimn» 


5 


^5..30 


25.24 


25,39 


+ 3,1 


+ 5,5 


+ 3..'^ 


s.(l. 


s. 


s. 





6 


25,30 


25.39 


25.41 


+ 3,7 


+ 6,5 


+ 1.(1 


V.S.V. 


v. 


s. 


Uulrl 


7 


S5.39 


25,32 


25.37 


-0.7 


+ 3.4 


+ 1,9 


u 


!., 


S- 


n.mrn. 


8 


25,20 


25.16 


35,19 


+ Ifl 


+ 5.3 


+ 3.2 


.1. 


s. 


s. 


Uglrt. 


9 


25,19 


25,25 


35,33 


+ 1,0 


+ 2.4 


+0.6 


S.V. 


v. 


IS. 


R.B» 


10 


25,4S 


25.50 


25,64 


+ 1,0 


+2,y 


-0.7 


H.v. 


H.N.V. 


N.V. 


KUrt 


11 


25.73 


25.nc 


25,68 


-3,6 


+ 3,5 


+ 03 


V.S.V. 


S.V. 


N.V. 


Hulri 


IS 


25.G8 


2j.r>6 


2^69 


-M 


+ -'.4 


+ 3.3 


s.v. 


N.V. 


N.V. 


Kl..t 


13 


25.66 


25,45 


25,23 


+0.4 


+ 5,4 


+ 3.6 


v. 


S.V. 


V. 


Mulet 


14 


25.07 


25,04 


24.90 


+1.4 


+ 5,5 


+ f." 


v. 


v. 


V. 





15 


24,S4 


24,82 


24.90 


-13 


+ 4,0 


-1.2 


S.n 


o. 


0, 


Klirt 


16 


25.07 


25,13 


25.03 


-03 


+ 1.^ 


+0.4 


so. 


s. 


.1. 


Mal>t 


17 


24.65 


24,70 


24.73 


+ 1,3 


+4,5 


+3.2 


s. 


s. 


s. 


R«gn 


18 


2i.05 


25,20 


25.24 


+ 3.6 


+ 4.1 


+0,8 


,s,v. 


,s.v. 


s.s.n. 


Bil» 


19 


25,3* 


25,45 


35.44 


+0.5 


+3.4 


+ 0,3 


,•-. 


N.O. 


N.U. 


HaM 


20 


25.17 


35,23 


25.46 


-0.3 


-1-3 


-3.0 


N.C1. 


V, 


V.S.V. 


Snö 


21 


■i\'A 


35,53 


25.52 


-0,rt 


+ 5.4 


+ 1.6 


S.O, 


.so. 


s,o. 


Kl.rl 


■n 


25,50 


35.4Ö 


35.46 


-0.1 


+3,4 


+0.4 


a.o 


o. 


O, N.O. 





23 


25.46 


25.4fi 


25.U 


-1,9 


+3,4 


+0.^ 


n.N.n, 


S.O. 


S.O. 


Matat 


24 


25.45 


25,46 


25.35 


+ 1.4 


+1.0 


+ 1,4 


S.O. 


S.O. 


s,o. 


Bllil 


2ä 


25,14 


35.2* 


35,17 


+0,4 


+4,3 


+ 13 


.l.o 


S.V. 


O.S.O. 


R,g„ 


25 


25,2S 


25.26 


25.32 


+ 2,1 


+7.1 


+3,6 


S.V. 


S.O. 


s. 


Kim 


27 


2,5,15 


25.19 


35,21 


+ 1.1 


+ 3.5 


+0,5 


V. 


V.S.V. 


N. 


B,g„ 


2-3 


25,32 


a.5,22 


25,33 


+ 0.2 


+ 3,1 


+1,4 


H.v 


v 


V. 


HulM 


29 


25,22 


25.11 


25,13 


+ 0,4 


+ 4,1 


+ 0.7 


V. 


It.V. 


H.v. 


Kl*rt 


30 


25.17 


25.27 


35,-36 


-0,3 


+ ».4 


+03 


N.V, 


Tt.Y. 


H.T. 





31 


25.41 


35.36 


25,21 


-3,3 


+ 2,3 


+0.3 


y.\ 


V, 


SV. 





iäT 


^5.29^ 


35.300 


25,300 


+017 


+ 1-4G +1M-. 


\-..j,-> 


— 


\AV-} 


d., x.m. 






r\isy 






+ 1'5 


q 





ÖFVERSIGT 

AP 

RONGL VETENSRAPS-ARADEMIEiVS 

FÖRHANDLINGAR. 

Onsdagen den 13 Mnj. 

FAredragr* 

1. Mannaregnet i mindre jlsien. — Sekreteraren 
föredrog följande: Våra tidningar berSttude, under loppet af 
Briiden vinter, att i Januari månad innevarande år regnat 
manna i mindre Asien. Svenska Ministern i Wien, Hr Fri- 
herre HoCHSCHiLD har meddelat mig en kort uppgift derom, 
af den österrikiske Naturforskaren Reissek, enligt h vilken detta 
manna-regn bestått af en lafart, som växer i de Caspiska och 
Arabiska stepperna, hvilken stundom af häftiga orkaner los- 
rifven och uppförd i luften, nedfaller på trakter, öfver hvilka 
luftströmmens .våldsamma rörelse begynner sagta sig. Den 
här nedfallna var Parmelia esculenta, men en varielel deraf 
med kornig yta, Eversmanns Lecanora afTinis. Hvarken i 
Constantinopel , eller på närmare till stället bcl!)gna trakter, 
har man lyckats att igenkänna den. 



2. HoTBRTSGS Värme -anstalt. — Densamme fortfor: 
Hr Friherre Hochschild berättar tillika, alt denna, äfven t 
våra tidningar oklart omtalade uppfinning består i en ca- 
lorileftL,' kvari luft, i en för ändamålet väl afpassad eldstad, 
kMKpphettas till den värmegrad man åslundar, För att 
^Mm ledas till de ställen, som skola uppvärmas; men att 
^del egentliga i uppfinningen består deri, alt, då man vid 
vanliga coloriferer anförtror sig åt den luftström som bör 



— 1 10 — 

« 

uppkomma £^cnom den varmare laflens uppstigande efter aéro- 
staliska lagar, hvilka man dock ofta icke lyckas alt riktigt 
iakttaga, hvarigenom värmningsanstalten icke gör den verkan 
den borde åstadkomma, sa har Hoibring haft den lyckliga 
idéen, att, med elden i den eldstad som upphettar luften, sfitta 
en liten ångmachin på i till ^ hästkraft i verksamhet, som 
sätter en blåsmachin, t. ex. en flågt, i rörelse, hvarigenom 
luften drifves genom rören i ugnen och derifrån at genom 
de kanaler, genom hvilka den vidare skall ledas till beslfimda 
ställen, hvarigenom man är oberoende af det ofta misslyckade 
draget. 

Uppfinnaren, som är Horticultör använde inrättningen 
länge endast för all hålla värme och frisk lufl i växthus; 
men den stora besparing i bränsle den medförde, föranledde 
sedan alt försöka den till boningsrum; hvarpå han nu utta- 
git ett uteslutande privilegium. Man inrättar på flera ställen 
i Wien sådana caloriferer, hvarifrån luften drifves genom i 
jorden ledda, och med dåliga värmeledarc omgifna rör, och 
hvarje hus får derur, mot afpassad afgift, sin varmluftkanal all 
fördela i sina rum. Furst Mettermch låter vid sina bruk in- 
rätta dylika, der masugnen upphettar luftrören och ett sär- 
skilt blåsverk drifver den genom kanalen in i boningshusen 
och verkstäderna. 

Del kan icke bestridas, all denna värmningsmelod måste 
hafva stora fördelar och bidraga till beständigt frisk luft i 
rummen. Beräkningarna öfver vedbesparingen, grundade på 
de mindre fördelaktiga värmningsmctoder, som användas i 
Österrike, dil våra kakelugnar icke hunnit bana sig väg, ut- 
faller så att i af veden besparas. 

Men man bar också fallit på den tanken, att begagna 
samma idé om sommaren för luftens afkylande. Man låter 
blåsverkcl leda luften genom rör, som afkylas i jorflfe. i 
brunnar eller floder, och indrifver den sedan afkyld i IVb^ 
men. Denna åtgärd skall sannolikt ganska väl lyckas och 
göra hemlifvel behagligare under den hetaste årstiden. 



— Ill — 

3. Vattenhalt ig kolsyrad kalk jord. — Lek i or 

ScHERRCH i Chrisliania hade meddelat Hr Frih. Br.aztxius följande: 
För icke längesedan tidigt på våren gjorde mig Hr Professor 
BoECK uppmärksam på en mångd små kristaller, hvilka hade 
alsatt sig på bottnen af en bäck. Genom en lått undersök- 
Ding visade sig, att dessa kristaller, en ringa främmande in- 
blandning oberäknad, voro vattenhaltig kolsyrad kalkjord. De 
tålle icke någon uppvärmning, hvaraf de sönderföllo till van- 
lig kolsyrad kalk och vatten. De inneliöllo 48 p. c. vatten; 
del återstående var kolsyrad kalk, men smittad med 1.07 p. c. 

främmande ämnen , hvaribland äfven vegetabiliska. Förhållan- 

• •• • 

det svarar till CaC + 5H, eller samma salt, som förut blifvit 
af Pelouze erhållet, då en lösning af sockerkalk kolsyrades i 
kallt rum, och som Salms-Horsmar funnit i ett vattenled- 
ningsrör. Sednare på våren ville jag samla mer af kristal- 
lerna på samma ställe; men fann dem nu alla sönderfallna i 
polverformig, vattenfri kolsyrad kalk. Den högre temperatu- 
ren i luften och i vattnet, bvilket ofta varit utsatt för middags- 
aoien, hade förstört dem. 

Sekreteraren uppläste derefter utdrag af ett bref från 
Akad. Ledamot Hr Erdmann, som för det närvarande stude- 
rar granit- och gneiss-samlingarna i det Berlinska Museum, 
ior jemförelse med de Svenska, och som med tacksamhet om- 
fönmäler den möda Prof. Gustav Rosr har osparad för att 

göra bonom dessa dyrbara samlingar i alla detaljer tillgängliga. 

■ ■ ■ 

4. Kalkoligoklaa eller Hafnejjordil funnen i 

Sverige. — Hr L. Svanbkrg meddelade, att man pålräflTat 
detta mineral såsom constiluerande beståndsdel uti en liälle- 
art, hvilken förefinnes uti trakten omkring Sala vid Hellan- 
damsbacken. Dess egentliga vigt = 2.G90. Vid kemisk un< 
d^rsökning har det visat sig vara procentiskt sammansatt af: 
Kiselsyra . . . 59.662 syrehalt 31.001 
Lerjord . . . 23.276 — 10.385 

Transport 82,978 — 



3.345 



— 112 — 

Transport 82.978 syrehalt 

Jernoxid . . . . ^ 1.181 — 

Kalkjord .... 5.173 — 

Tal k jord .... 0.363 — 

Kali 1.745 — 

Natron 5.609 — 

Glödgningsförlust • . 1.017 

Odecomponeradt mineral 0.818 

98.884 
och som leder till den mineralogiska formeln (C, Na) »$*f 3^»$*, 
enligt hvilken formel syrehalten hos r, Ål och Si borde vara 
3.505» 10.513 och 31.540. Jemföra vi härmed Forchhammers 




analys af del Isländska 


mineralet 9 som 


Kiselsyra 


. . • 61.22 s 


Lerjord . , 


. . . 23.32 


Jernoxid . . 


. . . 2.40 


Kal k jord . . 


. . 8.82 J 


Talkjord . 


. . . 0.36 1 


Natron • . 


. . . 2.56 1 


Kali . . 


spårj 



— 10.89 



— 3.25 



98.63 
sd finna vi, att det svenska mineralet väl är något min- 
dre rikt på kalkjord, men att kalkjordens stora halt dock 
skiljer det tillräckligt ifrån vanlig Natron-Spodumen , som 
vanligtvis deraf blott håller spår. När i en framtid de geolo- 
giska hällcartema blifva närmare kemiskt granskade, kommer 
troligtvis äfven detta mineral att oftare påträffas, då det der- 
emot ännu, såsom blott funnet vid de anförda tvenne ställena, 
kan sägas vara en geologisk sällsynthet. 



5. Om Fluiders rörelse i kärl. — Hr L. Svan- 
berg anförde utur en skrifvelse ifi*ån Hr E. Edlund. 

*'Det har lyckats mig, alt, såsom en nödvändig följd af 
continuitets-aequation, generelt deducera den af Lagrange an- 



— 113 — 

tagna hypothcsen, att, vid fliiiders rörelse i kärl, de partik- 
lar, som vid rörelsens början befinnas på kärlets yta eller på 
den fria ytan, fortfarande röra sig utefter samnria ytor. Den 
bevisningsmetod 9 jag begagnat, år analog med den, som Hr 
Professor A. F. Svanberg anvåndt i en afbandling om fluiders 
rörelse, införd i Kongl. Vetenskaps- Akademiens Handlingar 
för Sr 1839, dock med de förändringar, som varit nödvän- 
diga för utsträckningen af beviset, som här omfattar såväl 
compressibla som incompressibla fluida, inneslutna i kärl af 
hviiken form som helst. 

Om man i stället för coordinaterna x och y införer 
polarcoordinaterna r och 9, räknade i ett plan, som är vin- 
kelrStt mot den arbiträrt antagna z-axeln, erhålles continui- 
tets squation formen 

dq d.rfiQ d,QH d,Qw 
di rdr d$ dt 

hvarest f är densiteten och s partikelns vinkelhaslighet^ fi 
och w beteckna respective hastigheten utefter radius vector 
och z-axeln. 

Den aequation, som måste satisfieras, om de partiklar 
af den fluida kroppen, som vid rörelsens början ligga på 

kärlets yta, beständigt der skola förblifva, transformeras till 

dR dR 

^R R d$^ R dz ^ 
då man med jul , s^ och tv betecknar partikelns hastig- 
heters värden vid kärlets yta eller för r=/?. 

Bevisningen grundar sig derpå, att algehraiska skilna- 
den emellan de qvantiteter af den fluida massan, som på ett 
tidsmoment dt genomgå hvardera af tvenno successiva plan, 
vinkelrSta mot z-axeln och på ett afslånd af dz från hvar- 
andra, måste vara lika med den tillökning eller förminsk- 
ning af flaid massa, som under samma tid uppslår emellan 
saonoia plan. 

Sedan denna sats blifvit analytiskt uttryckt, nödiga trans- 
formationcr och reductioncr verkställda samt en qvantilet med 
tillhjelp af continuitets d?quation eliminerad, erhålles 



/, 



— 114 — 

2n 



ocli, emedan det kan bevisas, att elemf^ntet af föresliiendc 

definita Integral bibeliåller samma tecken för hvarje punkt 

på kSrlets yla, hvilket bevis dock b^r miJisto förbig/ts, så 

följer häraf, alt 

dR dR 

-^R^^^Rd^^^^^Rdi^""' 
För att, vid våtskors rörelse i karl, bevisa d« partik- 
lars förbi ifvande på den fria ytan, som vid rörelsens början 
åro på densamma, tanker man sig, omkring den till en ar- 
bilrår punkt på den fria ytan dragna z-axeln, tvenne cylin- 
drar med radierna r och r -i- dr, Algebraiska skilnaden emel- 
lan de qvanliteler af vätskan, som under liden dt genom- 
rinna h vardera af dessa cylindrars ytor, måste vara lika med 
den tillökning eller förminskning af vålska, som uppkommer 
emellan dem. Håraf erliålles, sedan conlinuitets «pquation 
blifvil anvånd för eliminerandet af en qvantilel , 

'dz, dz^ dz, 



: 



/ ^z\dt s, dr 2, r/9 zj 

(p y fJ- y H > w^ beteckna vårdena för ^^ fjiy 8y tv vid den 
fria ytan). 

Emedan man kan bevisa, att elementet af föreslående 
deCnila Integral för alla punkter af den fria ytan bibehåller 
samma tecken, följer, alt 

dz , dz , dz , 

dt z^dr z, «/$ *, ' 

hvilken eqvalion, som bekant är, uttrycker vilkoret, för att 
ifrågavarande egenskap skall ega rum.'* 



6. Om Flytlfoglar. — Hr Sundrvali. anförde, att 
han under innevarande vår fåll bref från flere korresponden- 
ter om Oylffoglarncs tidiga ankomst. Särdeles hade de som 
pläga komma bittida: iJirka, Stare, Vipa, Sädesärla, Cha- 
radrius apricarius, Saxicola oenanthe o. s. v. kommit 14 da- 



_ ii5 — 

gar till "en månad*' tidigare än vanligt. Dessa iaktlagcUer 
komina alt redovisas vid cll annat tillffille^ nu ville ref. 
bioll yttra några ord i anledning af den vanliga tron, att 
dessa foglars tidiga ankomst bebådar tidig vår och vackert 
väder; bviiken tro, liksom en mängd andra fördomar stadigt 
bibehåller sig, ehuru man ofta, kanske hvartannat eller hvart 
tredje år, ser ögonskenliga bevis på motsatsen , så att till och 
med de ankomna flytlfoglarna understundom frysa och svälta 
ih^l änder en påkommande eftervinter Så hände det t. ex. 
åren 1837 och 8, då en ganska sträng vinter, med yrväder 
och hårdt tillfrusna kärr, fortfor i Skåne ända till långt in i 
April månad (nemligen 1837 till d. 14, 1838 till d. 11 April), 
hvarooder Lärkor, Vipor och Stensqvältor, som inträffat på nå- 
gorlnnda vanlig tid, i Mars och början af April, omkommo i 
mängd, så att de under påföljande somrar voro mera säll- 
synta än vanligt. Särdeles hade Viporna blifvit så medtagna, 
att man knappt såg ett par i de kärrtrakter, hvarest de van- 
ligen plägat vimla i stort antal. — Andra år kan vackert 
väder inträffa tidigt på våren, utan alt andra flytlfoglar an- 
lända, än de som .alltid pläga komma vid samma tid. Or- 
saken till de olikheter, som märkas i foglarnes ankomst, bör 
således ej sökas uti en divinations-förmåga hos fogeln, till 
följe hvaraf han skulle kunna förespå vackert väder; ej hel- 
ler uti väderleken här hos oss, hvilken fogeln, på flere 100 
mils afstånd, ej kan känna, utan helt enkelt: i väderleken på 
de trakter, der han tillbringar vintern. Om tidig vår der 
inträffar, så vaknar flyttningsdriflen tidigt , och tvertom i mot- 
satt fall. Emellertid äro årstidernas omskiften i de sydliga 
länderna så regelbundna, att i de flesta fall inträffar hvarje 
fc^elarts flyttning vid en viss lid, eller nästan omkring en 
gifven dag hvarje år; men i våra nordliga trakter äro årsti- 
derna mindre bestämda, så att vårens eller höstens början 
synas mindre bundna till bestämda dagar, och all snöfall och 
köld icke äro sällsynta midl under en redan inträffad var. 
Ju närmare eqvatorn desto regelbundnare inträffa årstidernas 



— 116 — 

skiften, så att man, inom beta zonen, på förhand vet hvil- 
ken dag vinden byter om och årstiden dermed andras. Der- 
före komma de flyltfoglarne mest regelbundet, som tillbringa 
vintern inom eller i grannskapet af heta zonen , t. ex. Sva- 
lorna, Göken m. fl. Dessa komma i allmSnhet sent till oss, 
i slutet af April och början af Maj. De arter deremot, som 
tillbringa vintern något länt^re från heta zonen, i Barbariet, 
Egypten eller t. o. m. i södra Europa, såsom Vipa och Lir- 
ka, flytta mindre reguliert och äro egentligen de, som kom- 
ma vid något olika tider olika år. Till dessa foglar synas 
höra en del, som komma tidigt, såsom de nyssnåmde, och 
andra som komma sent, såsom de flesle Sylvi». Det år be- 
kant, att hos oss synes en och annan flyttfogel långt förr ån 
samma arts egentliga flytlning sker. Vi se således ofta någon 
Svala redan i medlet eller början af April, och ankomslen 
af dylika förtidigt kommande Storkar år så vanlig i Skåne, 
att Bönderne allmänt tro, att Slorkame årligen utsånda några 
hannar på recognosccring, 14 dagar på förhand, hvilka se- 
dan återvfinda och hemta de öfriga. Detta fenomen torde 
kunna förklaras på följande sått. Hvarje fogelart flyttar, så- 
som vål bekant år, från vinterstationcn tidigare till sydliga 
länder, och betydligen sednare till de nordliga så att t. ex. 
Svalan (Hirundo rustica) intråflar på Sicilien i Mars; i mel- 
lersta Tyskland nåra medlet af April; i Skåne kring d. 28 
April; vid Slockholm d. 4 a 5 Maj. Detta sker icke derföre, 
alt de sydliga länderna förr ligga i fogelns flyttningsvåg, ty 
under flyttningen stadna de ej, om inte öfver en natt eller 
för en kort stund, och resan från Afrikas kust till Stock- 
holm, v. p. 300 svenska mil, kan, t. ex. för en Svala, icke 
upptaga mera tid ån en dag; utan de komma förr derföre, 
att de som tillhöra sydliga orter förr resa åstad, ån de som 
äro födde i nordligare länder och således återflytta finda dit. 
Detta anse vi vara alldeles säkert, men vilja nu blott anty- 
da, att orsaken till den tidigare eller senare aillyttningen 
möjligtvis kan vara den, alt de, som om sommarn bo nord- 



— 117 — 

iigare, åfven tillbringa vintern i ett mindre sydligl land, el- 
ler att de, tillfölje af hemlandets sednare sommar äro födde 
sednare pA året, hvarföre flyttningsdrifllen sednare torde 
vakna. Då na en fogel återkommer på JDyltningen till sin 
hembygd, t. ex. i södra Europa, kan del hända, att den blir 
af en eller annan orsak t. ex. af menniskor, roffoglar, stor- 
mar o. 8. v. fördrifven från sitt tillämnade bostålle. Han 
forlsfilter då att flyga vidare och kommer rent af vilse. Möj- 
ligtvis torde till och med den drifl, som förorsakar flyttnin- 
gen, liksom andra böjelser och behofver, nagongång finnas i 
alltför hög grad, och leda fogeln för långt. Men sedan den 
periodiska flyllningsinslinkten upphört har fogeln ingen vidare 
ledning; han år rent af vilsekommen och finner ej mera hem. 
Dessa, från södra lånderna förvillade individer måste det va- 
ra, som vanligen visa sig hos oss, i nordligare länder, nå- 
gon tid förr än våra egna flyttfoglar ankomma. Denna åsigl 
vinner mycken styrka deraf, att foglar, som påträfias långt 
utom sitt hemlands gränser, och som med rätta böra anses 
såsom förvillade, vanligast träflas strax efter flytlningstiderna, 
vår eller höst. De förvillade exemplaren stadna nemligen 
sällan, kanske aldrig, inom den region, som bebos af deras 
samslägtingar, ålan fara vidare, till trakter hvarest deras art 
är rentaf främmande. De Storkar, som komma förtidigt till 
Skåne, flyga oftast vidare, och de som understundom visa 
sig i mellersta Sverige (hvilket i år inträfTat på flera ställen 
i April månad), äro säkert dels dessa, dels sådana som blif- 
vit fördrifna från sin hembygd i Skåne. Bland dessa spora- 
diska foglar kunna vi anmärka Otis tetrax från södra och 
mellersta Europa, skjuten i Jemtland samt, enligt uppgift, 
någongång i Skåne; Turdus varius från Åltai, Japan och 
China, funnen i Jemtland; Gracula rosea från Levanten, Per- 
sien etc. i Lappland och på flera ställen i Sverige; Diome^ 
dia chlororhynchos från Söderhafvet , funnen vid Norrige, o. s. 
v. Möjligtvis torde någongång sådana förvillade foglar qvar- 



— 118 — 

sladna och fortplanta sig, samt tlerigenom utvidga sin arts 
onnråde, men att detta högst sällan sker, Sr påtagligt. 

Vid foglarnes flyttning böra vi ihågkomma de olikbeter 
som bero derpä, att af vissa arter flytta efter all sannolik- 
het olika kön eller åldrar på något olika tider, eller olika 
vagar^ eller till olika vinlerslationer; att månljuset kan hafva 
betydlig inverkan på dem som flytta om nätlernay såsom man 
iakttagit på Morkullan (se Nilssons Fauna, 2:a upl.), o. s. v.; 
men dessa ämnens afliandlande måste här utelemnas. Jag vill 
blott tillägga, att man ofta, men oriktigt antager, att flytt- 
foglar som kommit i vanlig i tid, men träfla ondt väder, 
återvända, för att sednare komma tillbaka genom en ny flytt- 
ning. Såsom förr nämdes frysa och svälta de ihjäl eller hålla 
sig dolda och förlora sin naturliga liflighet och skygghet, 
hvarföre man ej ser dem, utan tror dem vara borlflugna. Så 
snart flyttningen en gång skett, och instinktens kraf dermed 
blifvit uppfyldt, äga de hvarken kännedom eller förmåga att 
flytta ånyo, förr än en ny flyttuingsdrift infinner sig vid ett 
nytt ombyte af årstiderna. 



T. Nya Mamwalia från Sydafrika, — Sedan 
Hr Sundevall haft tillfälle att noggrant genomgå däggdjuren 
af de samlingar som Hr J. Wahlbbrg hemfört från södra 
Afrika, hade han funnit dem utgöra 116 arter af hvilka föl- 
jande synas vara hittills obekanta: 

1. Cercopilhecus samango Wbg. conf. Akad.s öfversigt 1844 p. 160. 

2. Pleropus IVahlbergi n. molliler rufescenti-villosus, auriculis oblongis, 

ad basim, utrimque, maculä albo-villosa. — Patagium fuscum, 
ad corpus late densequo villosum: caudale totum cum pcdibus 
posticis, et brachia supra sublusque villosissima. Cauda parva, 
apice sub patagio libera, prominula. Pili laterales colli, in d^?, 
radiantcs; d^ practerea fasciculo albopiloso ante humeros ornaius. 
Prope Port-Natal et in Caffraria interiore occisus. d^ 150 mil- 
lim. Gaput 60. Cubitus 85. 

3. RhtnoloplMS caffer n. plicis postnasalibus duabus integerrimis, ro- 

(undatis (ut in div. Uh. nobilis); fuscescens, pilis dorsi albidis, 
basi apicequo fuscis; gastrasi griseis, basi fuscis; auriculis orbicu- 



— 119 — 

laribus apiculo brcvissimo, aculo, lalcralitcr, supra incisuraro 
levern, prominulo. — Antitragus ("Jobulus") auris parvus, sed 
altus, semicircularis, cum mcmbrana concbae connatus, vix ullå 
incisurft distinctus. Parvus: cubitus 48 mm. — Girca Port-Na- 
tal inventas. 

4. Vesperugo Dinganii Wbg. olivaceus *) subtus virescenti flavus, 

trago Jongo, tenui, — 70 millim. + cauda 50; cubitus 55. 
Colore, in pure flavura vergenle, absque iraraixto rutilo, inter 
mammalia fere singularis. Denles spurii f; primores inferiores 
obliquiy transvcrsim positi. Aurcs oblongse, late dislantes, ca- 
pite breviores, margine inferioro ut in Vesperuginibus Europac 
formato. Tragus valde angustus, diroidio aure longior, sed apice, 
paullura antrorsum flexo, rotundatus. Rostrum latum. In mon- 
tosis CaiTrarix interioris, prope tropicum. (Ab inventore nomino 
Ducis CafTrorum appellatus). 

5. Vesperugo sublilis n. superno griseo-fulvescens, subtus fulvo-al- 

bidus, membranis apiceque rostri (cum lateribus faciei) fuscis; 
auriculis pallcscentibus, oblongis, integris, trago brevi, dimidia- 
to-ovali. Minimus inter sp. mibi cognitas: 40 mm. + cauda 
27; cubitus 30. Roslrum angustius. Förmå affinis V. minuto. 
Uoicum specimen masculinum e Caffraria interiore allatum. 

6. Vesperugo scolinus d. (e sect. Miniopteri) nigro-fuscus pilis, prae- 

sortim gastraei, apice sub-pallesccntibus; auriculis parvis, trian- 
gularibu.s, apice rotundatis, trago parvo, angustius oblongo. -^ 
cf*^ similes; 50 mm. 4 cauda 46; cubitus 44. Dcntes spu- 
rii i. Planta tota cum apice tibiao libera. llatio articulorum 
digitorum ut in Y. Scbreibcrsii, a quo bio colore difTcrt. K. da- 
sythrix T£mv., quem non vidi, huic maxime affinis videtur, sed, 
teste descriptionum, differt "auriculis fere orbicularibus et rostro 
obtuso, usque ad apicem rhinarii valde birsuto," quod minime 
de hoc dici potest. Plura specimina e variis Caffrariae locis allata. 

7. Sorex cafer n. (e Sectione S. varii: dentibus totis albis, cauda 

tota tenui, unguibus anticis majoribus) nigrofuscus, obsoletius 
griseo-varius, subtus cinerascens pedibus fuscis. — Minor et ni- 
grior quam S. varius: 75 m.m. + cauda 35, planta c. u. 15. 
Rostrum non cristalum. Forma omnino S. varii, sed cauda 4- 
gona, paullo crassa, ut in S. russulo. £ Caffraria interioro et 
Port-Natal. [Differt a S. mariquensi Sm. cui cauda basi crassa 
dicitur; affinis videtur S. poensi Z. Pr. 1842]. 

Obs. Sorex rutilus nob., S. flavescens Smith 111. descriptio 
ad tab. 45, (sed non S. flavesc. Is. Geoffr. cui cauda multo 
brevior etc); maxime affinis S. fulvastro Act. Stockh. 1842 p. 
178: dilute f ulvescens subtus flavescenti grisens; caudå quadran- 
guia, crassa, paullo breviore quam dimidio corpore. — 110 m.m. 



*) Nomeo VetptrugOy stellam Tr^ipertinain sfgnificans, est geoeris fetninini; ntid ad- 
dita nova significatione , qiia Vespertiiiouiim specirs denotat, potissimiim , simili- 
ter ac noinen VtMpfrtiliftHi*, masciilioiim liabcndunt videtur. 



— 120 — 

+ cauda 50; planta c. u. ir>j. Rhinarium bifidum et valvulae 
auris interiores villoso-fimbriatx, ut in S. fuhastro. £ Port- 
Nalal allatus. 

Obs. Dendromys pumilio. Wag!i. (D. subtilis nob. in catal. 
rer. Yenalium 1846), specimina adulta, vitta dorsaJi nigra, c^ 
et ? 65 m.m. + cauda 85, planta c u. 19. In junioribus ?itta 
dorsalis obsoleta. 

8. Meriones {Rhombomys) maecaliniLS d. Cauda densius brevi-pilosa , 

tenui, paullo breviore quam corpore, apice undique pallida. Den- 
tes primores superiores secundum medium sulcati, tomio obliquo, 
extus longiore. — 135 m.m. -f cauda 128. Planta c. a. 37. 
Simillimus Mer. (Rh.) cafro Wagr. sed differt cauda breTiore el 
tenuiore, et dentibus primoribus paullo Jatioribus: superiores 
enim apice simul sumli fere 3 mm. lati. Sulcus eorum vix la- 
teri externo, quam interno propior; qua re haec sp. magnopere 
ab affinibus differt. Prxterea rostrum et totum caput crassiora. 
Color fere M. cafri, sed cauda griseo albida, superne angustius 
fusca, caret colore fulvo. Corpus griseo murinum, subtus c. 
pedibus pure album, orbitis anguste fuscis. Unicum specimen, 
C^j in Caffraria interiore, prope montes, nomine Maccali cogni- 
tos, invenlum. 

9. Mus incomtus n. crassus, fuscus, lateribus griseo-subvarius, ven- 

tre flavescen ti -griseo; cauda unicolore pedibusque fuscis; auricu- 
lis brevibus, latis, rotundatis. — Major: cf^ velus 160 m.m. + 
cauda 150; planta c. u. 35. Annuli caudae 10= 10 millim. Ro- 
bustus vellere longo, opaco, baud Ixvi, subsimilis Hypudxo. 
Rostrum sat acutum. Pedes Muris proprii. Dentes primores lae- 
vissimi , lati, fulvolutei; inferiores paullo pallidiores. Cauda tota 
brevissime rigidi-setulosa, ut in M. decumano. Dentes sat simi- 
les dentibus M. decumani, sed laminae vitreae molarium fere in 
planum tritae, et tuberculum parvum posticum deest in inferio- 
bus antico et medio. — E. Caffraria prope Portum Natal. 

10. Mas pcedulcus n. murino-griseus; subtus pure albus pilis unico- 

loribus; pedibus brevibus, sordide albidis, vittå subexterna gri- 
sea notatis; orbitis fuscis. Cauda corpore subbrevior, unicolor, 
fusca, apicera versus pilosior. — Paullo major quam M. sylvaticus: 
130 m.m. + cauda 120; planta c. u. 24. Aures magnae (ut 
M. sylvatici), sparse pilosae. Pedes antici et postici minus elon- 
gati, sat lati, vittå fuscescente, paullo extra medium metatar- 
sum et metacarpum sita, interdum sat obsoleta, et penicillo puro 
albo, ungues obtegente, insignes. Dentes dentibus M. sylvatici 
simillimi, sed molarcs superiores intus tantum bituborculati. Ro- 
strum ante os sat prominens, sed breve, crassum. — Habilat 
in Caffraria interiore, prope tropicum, arbores adscendens. Fe- 
mina currens, vel etiam scandens, pullos 4 — 6, mammis su- 
spensos, secum trahit. Hinc nomen spocificum finxi: pullos 
träbens, quasi kt>d^ökxogy lapides träbens. 

Obs. Mus dolichurus Smuts, nuper descriplo perafflnis, dif- 
fert caudA corpore multo longiore (ratione 1: 1^ vel 1^), pedi- 



— 121 — 

bus paullo longioribtis et anguslioribus, superne pallide fulvis , 
maculåque vix uisi ante oculos fusca. Dentes vero, caudae ve- 
stitus et color undique fuscus, vellus gastraci unicolor, basi quo- 
que album, et penicilli supra ungues albi, omnino ut in priore. 

åi. {'^Otomys^*) kypoleucos Licnr. Mus. Berol. e Caffraria, 
quem a Museo Berolinensi accepimus, vix a M. dolichuro differt 
nisi cauda minas elongata: non multo longiore quam corpore. 

M. aibipes Riipp. nob. Act. Stockh. 1842 p. 217 bis omni- 
bus maxime affinis, differt pilis gastraei basi plumbeis. 

Obs. Mus alexandrinus f in silvis Caffrarise, a mari remoti- 
oris, ut in coloniis europxis frequens, a Wahlbebgio allatus , 
nuIJa re ab Egyptiaco differt. — M. decumanus ab illo in Africa 
merid. non invenlus est. Fortasse igitur M. decum. Smithii est 
M. alexandrinus?. — M. rattum ibi non vidit, nisi unicum, in 
navi ex India reduce inventum, quem nunc in manibus babeo. 

ti. Berpestea parvu!u8 n. nigrofuscus, flavescente punctatus, ore 
coocolore, pedibus plantigradis, unguibus anticis longioribus. — 
Simillirous H. paludinoso Cuv. sed multiplo minor, sui generis 
minimus: 9-pollicaris. cf^ adultus 240 m.m. + cauda 150; 
pJanta c. u. 43. Multa specimina e Caffraria superiore, juxta 
tropicum, aliata, in quibus veteres, pulluli et femina gravida. 
Rupes earumque rimas ibi incolit. Rostrum sat prominulum, sed 
ut in Herpeste formatum. 

Obs. H, paludinosua Cuv. R. A. 1829, Smuts Gap., Mang. 
urinatrix Sm., H. alilax Wagk., in Caffraria et juxta prom. Ca- 
pense, locis paludosis frequens. 

12. Canis aduslus n. griseus, variegatus, pilis dorsi crassis, ante 
apicem nigrum late albis (curvatis); cauda nigricante apice al- 
ba, pilis terram attingentibus; auriculis extus fuscis. — Affi- 
nis C, mesomelas et praesertim C. antho Crzm. Sat gracilis, ca- 
pite angustato, elongato (fere ut in C familiari grajo), linea 
. faciali recta. Dentes, ut in C variegato et affinibus, sat vulpi- 
ni: tubere alto, interno in d. ferino superiore. Pili dorsi et la- 
terum fere ut in C. variegato colorati, sed in adultis, quos ha- 
bemus, parte alba sat crassa, curvata, apiculo nigro bio illic 
amisso, indeque speciem pilorum igno adustordm pracbentes. 
Cauda basi pallida, dein vero pilis pallidis, apice longe nigris. 
Apex caudae pilis totis albis. Pulluli habent pilos corporis te- 
nues, simplices, minus albos, caudam vero ut in adultis colo- 
ratam. Adultus 785 m.m. + cauda 330 (c pilis 430); planta 
c. u. 170. Altiludo dorsi 450. Caput 185. — Habilat in Caf- 
fraria interiore. 

Obs. Sus {Phacoch.) (eliani Crzm. Ph. barroja Ehr. in Caf- 
fraria a Wahlbergio inventus est. Plura specimina ulriusque se- 
xus retulit, nullum vero Suis aelhiopici ibi vidit. 







— 122 — 

8. Hypvdasus rufocanus, ny svensk iljurnrl. 

— Hr Sundevall anmälle upptScktcn af en ny djurart från 
Lappland, hörando till Sork-slagtet (Ilypudaeus III.), som i 
sednare tider visat sig vara ganska talrikt i norden. Det 
första exemplaret af denna art, som Hr S. sett, hade blifvit 
funnet vid Åltawaara af Hr Malm, som år 1842 gjorde in- 
samlingar för Riksmusei rSkning i Lappmarken, men della 
ansågs <lå för en tillfällig varielet af den nyss förut funna 
Hyp, rutilus. Ett nytt exemplar, som våren 1845 kom till 
Museum från Prosten L^istadius i Karesuando, gaf anlednini^ 
att förmoda någon bestämdare olikhet mellan de två former- 
ne, bvilken fullkomligt bekräftades genom sex exemplar som 
sistl. höst af Hr Löwenhjelm hemfördes från Lule och Pi(e 
Lappmarker. Den liknar ganska nära ffyp» rutilus, och skil- 
jer sig derifrån genom en starkt askgrå ftrg på kroppens 
sidor och allenast 3:ne inre vinklar (med blott 2 mellanlig- 
gande vikar) på bakre öfre kindtanden. //. rutilus har 4 
inre vinklar (åtskilde af 3 vikar) på samma tand. Dessa 
olikheter hafva befunnits alldeles conslanta och motsvarande 
olikheten i färg hos de båda formerna, men det kan här an- 
märkas, att tändernes form icke alllid torde kunna anses för 
alldeles bestämd hos hvarje djurart. Hr S. har nemligen hos 
Hyp. agrestis och amphibius funnit några mindre variatio- 
ner i deras form, och bos H, glareola några så betydliga, 
att han icke skulle draga i betänkande att framställa dem 
såsom tillhörande två alldeles skilda djurarter, ifall han icke 
badö sett fullkomliga mellanformer och funnit, att knappt två 
exemplar af nämdo art äga alldeles lika bildade tänder. Den 
nya arten kan på följande sätt karakteriseras: 

Hypuda*H8 rufocanus n. sp. obscure canus dorso verticoque rufis, pe- 
dibus fuscis; cauda brovi. — Longitudo circiter 100 millim. 4- 
cauda 20 (c. pilis 30); planta c. u. 19. Dentes fere H. ampbi- 
bii: molaris superior posticus sinubus intcrnis tantum 2; mediu<; 
angulis internis 2 rolundatis, absque angulo supervacaneo. //)- 
ferior posticus sat obliqims; anticus sinubus intcrnis 4, exter- 
nis, sat obliquis, 3. Ungucs antici posticis fcre minorcs. Ven- 
tcr pallesccns, non albus. Cauda grisea, supcrnc fusccscens; 



— 133 — 

dense piloAO, angusMor quam Hyp. nidli. Aures majusculae a 
vellcre minus perfecte occultatae. Hcih. in Lapponin fsnllem in 
reg. betulino-sylvatica), in campis el domibus, tenloria Lnppo- 
num quoque infestan^. 



9. Däggdjur i Lappland. — Hr C. . G. Löwf.x- 
HJFLM hade genom Hr Sunde:vall meddelat följande uppgifter 
om de Däggdjur han (rSlTat under sin resa i Pitc och Lule 
Lappmarker, sistlidne sommar. De utgöra tillägg till dem 
som han infört i Vet. Akad:s Handlingar för 1843, sid. 385. 

Mustela erminca och niinor tycktes båda vara allmänna i 
grannskapet af fjellen. Såväl vid Arjeploug som vid Quick- 
jock beskref man dem båda rätt tydligf. 

Mustcla martes är allmän vid foten af fjellen bland 
vidsträckta stenrösen inom skogsregionen. Den jagas der om 
vintern med hundar, och denna jagt är särdeles lönande, då 
en man kan sammanbringa ända till 30 skinn och derutöfver, 
for att dem sedermera på marknaderna afyttra. 

Sorex fodicns och S, vulgaris finnas, såsom det synes, 
ingalunda sällsynt i grannskapet af fjellen, inom skogsregio- 
nen. Den sednare kallas af folket Sharmus, emedan den om 
vintern ofta träffas på snöskaren. Ksemplar äro hemförda 
af båda. 

Mus rmisculus finnes enligt min erfarenhet, mera i den 
östligaste delen af Lappland än åt vestcr, i grannskapet af 
fjellen. (På Mas dccumanus och M. rattus^ lyckades det ej 
att få någon spaning; likaså M. sylvaticus. Måhända de dock 
finnas i östliga delen, der jag mindre uppehållit mig.) 

Sciurus vulgaris skall vissa år isynnerhet vara talrik; 
jag såg högst få. Men dess skinn utgör en väsendtlig del 
af inbyggarnes saluartiklar. 

Myodes lemmus: af detta djur fann jag under 1843 års 
resa intet exemplar, men nu (1845) hade den börjat att åter 
visa 
som 



isa sig på fjpllfn,;:^ alt jag erhöll så väl gamla individer 
5m ock u^gjrt *"*''' Ä4\^^ jag såg, voro myckel rädda och 




— 124 — 

sökte ^mma sig då de påträffades j ingen fdrm&rktes sfitin 
sig till motvärn. Om denna djurart hade man mycket alt 
beråtta. Så sade man att då de sednast, 1840^1841, förefogo 
sin utvandring, hade de varit föregångna af en roångd grå 
skogsråttor^ bvilka blefvo af Fjellmössen fördrifna, likasom 
de sjelfva förföljdes af eo mångd Hermeliner, Ugglor och 
Hökar. Likaså sades, att deras tåg ske med obeståmda mel- 
lantider. De hade tågat 1822—1823, 1835 och 1840 och 
man trodde sig ha observerat, att då deras tåg stålles åt 
nordost de blifva långe borta, men då de tåga mot sydvest, 
'*de komma snart åter." Under sina tåg yngla de, och man 
ansåg dem ej hafva någon bestämd punkt, hvarifrån de ut- 
ginge, utan skulle hela deras lif bestå i ett upphörligt stry- 
kande fram och tillbaka. 

Hypudmus agrestis förekom mycket al I mån, såvål i grann- 
skapet af fjellen, som Sfven högt upp på dessa, långt in i 
sDöregionen. Af alla råttarterna trfiffades denna högst upp. 
Från Alkavare hemfördes d. 23 Juli ett exemplar som var 
sSrdeles ljust till Rirgen, och hade halfvusna ungar. 

Hypudmus medius år allroån, särdeles i Dalarna vid 
fjellens fot. Dess lefnadssätt är lika med föregående arts och 
båda hjelpas åt att förstöra de små åkertegar, som nybyg- 
garna uppodlat. På sjelfva fjellen har jag ej funnit denna art. 

Hypudceus amphibius sägs här och der vid elfvar och 
sjöar. Ett exemplar, utmärkt för sina stora krokiga klor, 
hemfördes. 

Hypudasus glareola förekom i skogsregionen närmare fjellen. 

Hypudceus rufocanus. Af de sex exemplar som ertap- 
pades, hade trenne blifvit om vintern funna i en granstubbe, 
der de lågo döda. De andra tre fångades dels i boningsrum- 
men vid Quickjock, dels i Bagarestugan i Arjeploug. De 
voro väl bekanta för folket. 

Af Castor fiber finnas numera få exemplar. Landels 
befolkande och invånarnes utrolningsbegär hafva kommit delta 

djur 



— 125 — 

djur atl sA godl som försvinna. I Bäfver-Elfven, ^ mil vesU 
ligt om AbbortrSsk i Arvidsjaurs socken af Pite Lappmark 
lära Bflfrar i fordna lider hafva funnits i mfingd* Under vin- 
tern för tre Ar sedan fångades der trenne stycken och förtiden 
vinter fångades en^ kanske den sista. De lära der hafva haft 
boningar, af hvilka flera Snnu finnas i behålK 

Lepus borealis förekom så väl i skogsregionen som på 
fjellen, och på dessa fanns han åfven nfira Kölen på ett af-^ 
stånd af 8 å 10 mil från närmaste skog, högt uppe i snöre- 
giooen. 

Uti Lule ocli Pite Lappmarker finnas enligt de iaktta-^ 

gelser jag kunnat göra, följande arter af däggdjur: 

i Ursos arctos. Ii Sciurus vulgaris. 

2 Gulo borealis. 12 HypudiBus amphibius. 

3 Mastela martes. 13 -— medias. 

4 — * erminea. i4 — agrestis. 

5 — nivalis L. 15 -— glareola. 

6 Canis lupus. 16 — rufocanus. 

7 — vulpes. 17 Myodes lemmuf. 

8 — lagopus. 18 Caslor fiber (r). 

9 Sorex fodiens. 19 Lepus borealis. 

to — vulgaris L. (20 Gervus taranduS| tamd hos 

Lapparna). 

Dessutom såsom husdjur hos njbyggarne: Hund, HäsU 
Hornboskap, Get och Får, samt kanhända i de lägre trak- 
terna (men säkert ej i Quickjock) Mus musculus, af bvilken 
Lapparne alldeles icke besväras. 



10. Mémoire sur Canatomie et la physiologie 
du Gastruå Equi par J. L. C. Sghrobdkr van dcr Kolr 
Amsterd. 1845, lV:o, 18 Planches. •«— Detta arbete afliandlar 
anatomien och physiologien af larven till Gastrus Equi^ hvil-* 
ken, som bekant är, lefver såsom parasit i hästens mage. 
Författaren har derpå användt långvariga, svåra och mödo- 
samma forskningar, och har utredt detsamma med en fulU 
ständighet och klarhet, som förtjenar största loford. 

!j Öfv^PM, af Kongl FcL^^Akad, Förh. Arg, 5. ft\o 5. 2 



— 126 — 

Efter en noggrann ocb intressant beskrifning öfver musk- 
Icrne, bufvudet och mundelame, öfvergår Förf. till framställ- 
ningen om digeslionsorganerna, det liornartade svaljet , den 
trånga oesophagus, som öfvergår i en liten rund, tjock vag- 
gad förmage y och hvarpå följer en lång, (armlik, i tre bind- 
ningar laggd chylusmage, med en trång, lång pylori-del, 
som öfvergår i en helt enkel tarm. Denna bildar endast en 
större slynga framtill, hvarefter den går nåstan rakt mot 
kroppens bakre ^nda änder respirations-apparaten för att 
sluta bakom denna i anus. 

Spottorgancrna bestå af tvenne aflånga, smala sackar, 
som i trakten af förmagen öfvergå i trånga utförsrör, hviika 
åter vid midten af matstrupen förenas i en lika smal gång, 
som öppnar sig i pharynx. 

Magsaftsorgancrna bestå af fyra, ytterst fina, bakåt 
liggande gångar, som med bakre findarne åro fastade vid 
fetlkropparna« Dessa fyra gångar förena sig på midten af 
deras långd iill två ocb öfvergå med lika många öppningar 
i förmagen. 

Gallor ganerna. Såsom sådana antagas tvenne, bakåt lig- 
gande rör, hviika med deras blinda andar Sro fastade vid 
bakre delen af tarmen. De öppna sig i en gemensam, kort 
gång ett litet stycke ofvanom pylorus. De innehålla ett gult 
fluidum, i hvilket en mängd flockor och små korn synas. 
Samma flocculösa granulösa fluidum förekom i myckenhet i 
magen. Förf. anser dessa karl motsvara både lefver och 
pancreas. 

Mjölhsaftsroren. Dessa hafva af flere föregående ana- 
tomer hånförts dels till gallkårlen, dels till urinorganerna. 
De öppna sig med tvenne mynningar i magens nedra del 
nära pylorus. Dessa öppningar utgöra rörens början; de gå 
framåt till höjden af förmagen och ingå genom flera anaslo- 
moser förbindelser med egna alvcoler i fettkroppen. Fett- 
kroppen består enligt S. v. d. K. ej endast af celler, som inne- 
hålli) fett, utan derjemte af korta gångar, genom hviika dessa 



— 127 — 

celler stå i förening med hvarandra. Cellerna eller alveolerna 
så ?Si som deras anaslomoser innehålla jemte fettet Sfven aU 
bominösa, i alkohol stelnande ämnen» 

I magens nedersta del samlas ett någorlunda klart gul- 
aktigt fluidum, olikt både gallan och magens ofriga contenta. 
Delta tror S. v. d. K. vara den råa cliylus, som bildas i den 
långa pyloridelen. Alldeles samma fluidum innebålles i mjölk- 
saftsrdren, och bibehåller der sin beskaffenhet ända till förbin- 
deisen med fetlkroppen. Förf. antager, att chylus afföres till 
dennas celler, för all bär undergå förändring till blod, och 
för att ingå i cirkulationen. Mjölksaftsrören öfvergå derefler 
omedelbarligen i 

Urinorganerna. Dessa beslå äfven af ytterst fina rör, 
som bilda en omedelbar fortsättning af mjölksaftsrören, men 
bafva tunnare, mycket genomskinliga väggar* De börja vid 
samma alveoler i fettkroppen, i hvilka mjölksaftsrören anses 
släta, och stå liksom sistnämda rör genom anastomoser i 
förbindelse med fettkropps^alveolerna. Urinkärlen gå derefter 
bakåt och öppna sig i tarmen på tvenne med betydligt af-» 
stånd från hvarandra belägna ställen. Urinkärlen innehålla ett 
fa vit t granulöst ämne, sådant som man funnit det hos ilero 
insekter och insekt-larver, och hvilkel enligt kemiska under-* 
sökningar förnämligast består af urinsyrad ammoniak. 

De ofvannämda genom talrika anastomoser förenade al veo-' 
lerna i fettkroppen måste sålunda vara djurets lymphsystem, som 
genom mjölksaftsrören emottager den redan i magens bakre 
del beredda råa mjölksaften, hvilken i dem förändras till en 
fallkomligare näringssaft. I samma organer afsättas de äm-» 
nen, som måste, sä väl vid denna lymphförädling, som vid 
oSringssaftens. öfrige processer afskiljas, för att från kroppen 
bortföras. Afförningen sker här genom tarmkanalens bakre 
dely bvilken ock, till en betydlig del, ständigt finnes inne^ 
hålla nSmda hvita urinsalter. 

Rörande gallon anmärker författaren, att den icke som 
bos de högre djuren, synes lemna några delar till utförninaf 



— 128 — 

med exkrementerna , ulan all delta sekret helt och hAllet med- 
tages för fett* och chyiusbildningen. Denna intressanta iakt- 
tagelse förklaras af bristen pä ett venae portae system » aami 
af den stora utveckling i som respirationsorganerna hos insek- 
terna ägo. Då nemligen genom de öfverallt i kroppen ut- 
bredda tracheema nfiringsvfitskan omedel bar ligen kan renas 
från de åmnen, hvilka bos de fullkomligare djuren dels bort- 
föras genoro andedrågten och dels, i form af galla, genom 
lefvern, så komma gallorganerna hos insekterna endast att 
ernå en ringa utveckling, samt gallan endast att betraktas 
såsom sekret och ej derjemte såsom exkret. 

Nåringsvåtskan eller blodet, som enligt hvad ofvan år 
anfördt till en stor del beredes i fettkroppens alveoler och 
deras anastomoser, uttrånger derefter genom dessas vaggar i 
kroppens stora caviteter. Dessa äro fyllda med ett fluidom 
som Förf. kallar serum, och som motsvarar blodet hos de högre 
djuren. Detta fluidum utrinner i mSngd då kroppen såras, 
och afsålter når det blandas med alkohol ett hvitt coagulam 
likt det af ågghvita. De ifrågavarande cavitetema Sro att 
anse såsom stora venösa sinus, från hvilkas väggar det nä- 
rande plasma, under beröring med de öfverallt utspridda 
luftkårlen, alsättas till organernas underhåll. Då emellertid en 
oafbruten vexling och rörelse erfordras i detta fluidum, så 
förefinnas för detta mål egna organer, nemligen hjertal och 
dess karl. 

Ryggkärlet, eller hjertat med aorta. Förf. anser lik- 
som Carus, att endast den bakre, tjocka delen af ryggkfirlet 
motsvarar hjertat och den främre smalare aorta. Det sålunda 
egentliga hjertat består äfven här af två från hvarandra ge- 
nom en smalare mynning skilda rum, af hvilka det bakre, 
som Förf. kallar atrium, är helt kort, bakåt tillslutet ocb 
kort tillspetsadt. Bakre randen af hjertkammaren har vida 
större diameter än atrium, och står sålunda utom detta med 
en vidare rand. Innanför denna anser S. v. d. K., liksom 
Strauss hos Melolontba^ att öppningar med valvler férefianat. 



— 129 — 

genom hvilka blodet insfrömmar ur den kringliggande sinus. 
Den del af ryggkflrlef^ som motsvarar hjertat, 8r vid si- 
dorna Rlatad vid kroppens vSggar med egna, vinglika och 
med senor försedda muskler, genom hvilka diastole cordis 
tillvSgabringas. Hjertkammaren öfvergår småningom i aorta, 
och båda Sro musculSra; muskeifibrernas bredd Sr xuVTr a 
^^ engl. t. Från aorta utgå trenne slags kärl, dels gröfre, 
flirre, som öfvergå i de nSmda alveolerna; från dessa afs&ttes 
troligen förnSmligast fettet, Sfvensom magsaflen, gallan och 
en 5tor del af de imnen, hvilka bortföras med nrinorganerna. 
Förd bar utom dessa större ådergrenar funnit tvenne slags 
mycket finare med tunnare väggar, som ligga tali utefter 
aorta och hvilkas förlopp ej kunnat utredas. Troligtvis utsila 
dessa Smnen till det i sinus löpande serum. Ett eget ganglion 
cardiacnm som afger nerver till ryggkårlet fir beskrifvet och 
afbildadt. Serum eller blodet innehåller små korn motsva- 
rande blodkorpusklerna, dessa hafva en diameter af yiAnr e. tum. 

Respirations-organerna Sro beskrifna med en synnerlig 
fbllståndighet. Förf. antager tvenne sådana apparater, nemli- 
gen en för respirationen i luften, en för andningen under 
vatten, eller tracheer och gälar. Tracheerna hafva endast ett 
stigma, som sitter i den bakersta findan af kroppen, liksom 
gSlarna betåckt med en valvel. Såsom gSlar antager Förf. 
de små symmetriska, högst konstigt sammansatta bågformiga 
apparater, hvilka vid djurets bakdel Sro dolde under en egen 
Ijock valvel, genom hvilken tilllrSdet af det medium, hvari 
djuret befinner sig, admitteras eller uteslutes. 

Nervsystemets centraldelar bestå egentligen af det stora 
ganglion oesophagoum, som afgifver nerver till pharynx, ma- 
gen, tarmkanalen, musklerna och huden; ett mindre ganglion 
för hufvudet och palpema, samt. ett ringformigt ganglion för 
hjertat. På några stSllen har Förf. kunnat se nerverna sluta 
i slyngor. 

Vi finna af denna koKa framställning, att Författaren har 
riktat vår vetenskap med många vigtiga upptäckter, som 



— 130 — 

troligen komma att framkalla talrika förnyade undersökningar 
i samma v8g. Det, vore högeligen önskvardt, atl dessa i nå- 
gon mån komme att likna den närvarande i grundligbet 
och klarhet» 



11. Disquisitio anatomien Nertum irigeminum 
partemque cephaUcvm Ner vi sympalhici Gadi Lotm 
Livjn. cum nervis iisdem apvd hominem et Mam^ 
malia comparann^ avct. JS. F. Bonbdoktt. Helsing- 
forsiae 1846 lV:o c. lab. 1. — Redan vid första behandlingen 
af det femte nervparei hos Gskarne visa sig så många olik- 
heter^ så väl i det flerdelade ursprunget, som i grenarnas 
fördelning y att de förfallarey som hittills behandlat detta ämne 
icke förmått, att med någon fullständighet visa de olika de-* 
larnas motsvarigheter hos menniskan och de fullkomligare 
verlebraterne. Hr Bonsdorkf har deremot, jemte grundlighe- 
ten i undersökningen och uppfaKningen af de rika detaljerna, 
genom hela sin afliandling haft detta mål för ögonen. Om 
han hlirvid lemnal rum för framtida ändringar i en och an-^ 
nan bestämmelse, så är dook hans arbete så mycket mer 
välkommet, som det efter detta arbete såsom föregångare blir 
vida lättare, att närmare uppgöra flera comparationer efter 
samma plan, och dymedelst, alt närmare justera tydningen 
af motsvarigheterna. 

Femte nervparet hos Laken utgår från medulla oblongata 
och hjcrnstommen med fyra rötter, och fördelar sig icke som 
hos de högre djuren i tre, utan i fyra hufvudgrenar, afhvilka 
dock den sista, enligt ref. tanke, bör anses som en under 
den tredje subordinerad, eller, om man så behagar säga, af- 
fällig del. De fyra hufvudgrenarua äro ramus opbtalmicus, r. 
maxillaris superior, r, maxill. infcrior och r. lateralis. 

1:0 Ram. ophtalmicus uppkommer med egna rötter, soiii 
ej synas stå i förbindelse med ganglion Gasseri; den ger för- 
liämligast a) ram. nasa/is, som delar sig i flera smärre grc- 



— 131 — 

nar till huden omkring luklorganet^ samt en ciliamerv, som 
delar sig åter i (venne, licll nära randen af hornhinnan, der 
de genomtränga sclerolica och ingå i iris; b) ram, fronialis 
ger flera grenar till slemkanalcrna i framdeien af hufvudet 
och huden i samma (rakt» af hvilka grenar en är analog 
med xlen hos mammalierna (ill huden gående delen af ram. 
lacrymalis* 

2:0 Ram. maxiluris superior afger fyra hufvudgrenar^ 
nemL a) r. subcutaneus maliey som går till slemkanalerna, 
hufvudets hud och tinningmusklerna; b) r. infraorbitalis som 
ger elt rikt plexus till vomer-tänderna^ luktorganet, öfver- 
läppens hud och tänderna i intermaxillarbenen^ c) r. inf ra- 
maxUlaris (auctoris), som ger grenar till tuggmusklerna, 
skiggtömmen (cirrhus), huden omkring munnen och under- 
kåkens tänder^ samt d) ncrvus ptcrygopalatinus ^ hvilken 
nerv till en betydlig del bes(är af gulak(iga och andra rör 
från nervus sympa(hicus, genom(ränger gombenens muskler, 
följer öfra sidan af gommens slemhinna och slu(ar i ganglion 
incisivum, som ger nervrör till tänderna i os intermaxillare. 

På öfra sidan af nervus supramaxillaris, på det ställe 
der den delar sig i nervus infraorbitalis och inframaxilla- 
ris, har Hr Bonsdorff upptäckt elt ganglion sphcenopalati- 
nnm, af aflång, rundad form och svagt rödak(ig Tärg. l)e((a 
ganglion, som är en tydlig del af nervus sympathicus, er- 
håller från denna en lång rot, äfven af rödak(ig Tärg, samt 
Ivenne rötter från femte nervparet ^ af hvilka Förf. anser den 
ena vara motorisk och den andra sensitorisk. Från gangliet 
afgå icke mindre än fem grenar, bland hvilka den märkeli- 
gaste är en fortsä((ning af sympa(hici stam, likaledes af röd- 
aktig färg. Förf. har på ett trälTande säd ådagalagt, att 
denna är nervus nasopalatinus Scarpje, och att den, efter 
afgifvandet af flera smågrenar, främst i gommen, i förenin- 
gen med nervus pterygopalatinus^ öfvergär i del först om- 
nämda ganglion incisivum eller uasopalatinum Scarp^e. Do 
öfriga grenarna från ganglion spha^nopaladnum ingå dels för- 



— 132 — 

bindelser med andra grenar af femte nervparet^ oob afgd dels 
till slemkanalerna y deU till luktorganets, dels till munneiis 
ftlemhinna. I förening med grenarna af femte nervparet bil- 
das en rik plexus, som Förf. kallat plexus naso^alveolaris. 

3:0 Ram. maxillaris inferior 5r liten och ger hvarken 
tung- eller tandnerver, utan utbreder sig förnSmligast i gSllocket 
och skfiggtömmen. Ref, anser denna gren icke fullständigt 
motsvara nervus maxillaris inferior hos däggdjuren, ulan en- 
dast den del af samma, som innefattas under nervus teknpo- 
ralis superficialis, eller auricularis i/uinti samt nervus fadalis, 
hvilken såsom särskilt nerv hos flertalet af 6skar saknas. För 
denna åsigt talar dels gällockets analogi med yttre örat, 
dels dess relation till respirationsorganerna och dels den om- 
ständighet, att nervus opercularis afger, liksom facialis, en 
ramus communicans till hörselnerven, (Wagncr Lehrb. d. Zoot. 
2 Aufl. pag. 243). Besinna vi vidare, att hos menniskan och 
däggdjuren nervus auricularis genom den stora ramus commu- 
nicans ingår så rika förbindelser med n. facialis, att det i 
många fall är nära omöjligt att afgöra, hvad som tillhör den 
ene eller andre, så vinner denna åsigt än mer i styrka. 

4:0 Nervus lateralis, hvilken har sitt egna ganglion, 
och som Förf. lika med dess föregångare, upptager såsom en 
från de trenne öfriga särskilt hufvudgren, tror ref., såsom 
ofvan är nämdt, böra kunna subordineras under den tredje 
grenen. Förf. har visat, att den i hela sin utsträckning är 
sensitorisk, och utbreder sig som sådan i huden, förnämligast 
på fenorna. Ref. tror den nemligen vara en afskild del af 
de nervrörsknippen , som hos de högre vcrtebraterne ingå i 
nervus temporalis superficinlis. Förf. har ock framställt den 
åsigt, att denna nervs function skulle stå i närmaste förbin- 
delse med fiskarnes hörselapparat. Att en nerv af vissa om- 
ständigheter kan gå vidt utom sitt ratta gebiet, se vi i nervi 
facialis utbredning i platysma myoides; att sinnesorganer sjelfva 
kunna på betydligt afstånd förflyttas från deras vanliga läge. 



— 133 — 

se vi på de i maDlelranden af vissa musslor förlaggda ögo- 
nen med deras synnerver. 

Föröfrigi år Förf. framslSllning af ämnet så klar ooh 
redig 9 utredningen af bvarje grens fördelning, förbindelser 
och utbredning i vissa beslSroda delar, så utförlig, alt den** 
samma icke leronar något öfrigt att önska. 

Arbetets andra afdelning, som afhandlar pars cephalica 
nervi sympathici, fir ganska kort, men rik på vigtiga resul- 
tater och upplåckter. Den visar icke ensamt tillvaron af 
gangUon sphwnopalatinum och incisivum, utan fifven af gon" 
glion oticnm, jemte dettas förbindelser med nervus glosso- 
pharyngeus; fifven som att en del af de, hos de högre ver- 
tebraferne, dolda trådar af sympathiska nerven, som ingå för- 
bindelser med cerebralnerverne , på elt otvetydigt afitt utgöra 
sjelfva stommarna af samma oervparti under dess utsträckning 
fram till ganglion incisivdm. Förf. visar sålunda, att den 
sympathiska nerven, sedan den med tvenne strängar lemnat 
det första halsgangliet, liksom hos menniskan ingår tvenne 
ganglionära förbindelser med nervus vagns, en med nervus 
glossopharyngeus (ganglion petrosum), samt att den med femte 
nervparet bildar ganglion oticum, Gasseri, sphsenopalatinum 
och incisivum. 

Särskilt tror Ref. sig här böra fösta uppmärksamhet på 
femte nervparets utbredning i siemkanalerna, emedan detta 
förhållande så tydligen visar dessas identitet med de så kal- 
lade Stensonska Rören hos Rockor och Haijar, hvilkas högre 
sensoriela betydelse och förhållande till femte nervparet vid 
ett föregående tillAlle af Ref. blifvit afhandlade. 

Arbetet är upplyst af trenne lithographiska figurer i 
enkla conturteckningar af Hr H. v. Wrigut, åfven utmärkta 
för klarhet och redighet. 



12. Om pestsmittans förekommande. — Hr H. 

Rf:tzius redogjorde for innehållet af: Compte rendu sur les 



— 134 — 

travaux du Comité envoyé par ordre de S. M. TEmpereur en 
Orient, afin d'expérimentcr la chaleur comme moyen de 
désinfeclion d'effets empestés. Resultatet af denna andersök- 
ning har blifvit, att pestsmittade kISder och persedlar, in- 
lagda eller rättare utsatta under 48 timmar för inflytandet 
af en temperatur af -62^,5 till 75° C. desinfecterar fullkomli- 
gen, h vårföre Ryska medicinalstyrelsen anser denna utv&g 
böra införas vid karantfinsinrdttningar. 



18. Nordens Hafs-MoUusker. — Hr V^w an- 
förde. Sedan O. F. Möller 1776 i sin ZoologiiB Danic» Pro- 
dromus npprSknade de pä den tiden vid Skandinaviens kuster 
funna Mollusker har ingen samlad förteckning blifvit bekant- 
gjord öfver denna del af vår Fauna , som under den första 
tredjedelen af detta århundrade endast sällan tillvann sig zoo- 
logens uppmSrksamhet. Hvad vi för närvarande derom känna 
8r således frukten af de sednare årens arbeten, och ännu långt 
från den fullständighet, som endast länge fortsatta forskningar 
kunna uppnå. Emedlertid anhåller jag att af ett större ar- 
bete, som jag hoppas snart kunna fullborda, här få framlägga 
ett utkast, grundadt ej blott på egna undersökningar, utan äf- 
ven på de talrika bidrag jag frän flera håll fått emottaga. 
Sålunda har Hr Mag. ÖRSTii:D meddelat arter från Sundet, 
Prof. Nilsson från Bohuslän och Norge, Prof. Bofxk, Lect. 
Rasch och EsMARCK från Norge, samt isynnerhet Pastor Särs 
och D:r Koren tillsändt mig rika samlingar från kusten af 
Bergens stift. Från samma trakt erhöll Riks-Museum äfven 
af framl. Frih. M. voN Duben vackra bidrag, i Bohuslän 
gjorde framl. Prof. B. Fries talrika samlingar, och från Fin- 
marken eger Riks-Museum hvad jag derifrån hemförde år 
1837. De hufvudsak ligasto punkterna af vår vidsträckta hafs- 
kust kunna således anses sävidl undersökta, alt en jemförelse 
af vår nordiska Molluskfauna med Englands, Medelhafvels och 
Nord-Amerikas kan med någorlunda säkerhet anställas, ett ämne 
till hvilket jag anhåller all med det snaraste få återkomma. 



135 — 



IIVDKX MOIililTSCORVI» 

iiiora Scandinaviae occidenfalia habilantiam. 



Cepltalopoda. 

Ametabola, natantia; velum capitis ab ovo persistens, brachia 
emittens acetabulis, uacinis 1. cirris saepius armala; pes in tubum 
propulsorium eifonnatus. 

Cfr. Ofvers. af K. Vet. Acad. Förh. 1845, 121. 

Eledofie A RIST., Lrach. 

1. E. cirrosa Lamk., D'Orb. = S. oclopodia Penn. 

Bob. — Norv, med. 

Sephla Lbach. 

2. S. Rondeletii LcAcn. Bob. — Norv. med. 

Roåsia OwBN. 

3. R. O w en ii Ball. Bob. 

4. R* glaucopis n. — Pinnis mcdiis, bracbiis roerobrana basali con- 

nexis, acetabulorum serie duplici armatis, tentaculis gracilibus, 
membrana apicali dimidio infra basin tori sita; 85 mm. Fiom. 

Onychoteuthis ItlcUT. 

5. O. Bergii Licar. \ Bob. — Finm. 

Loligo La AIK. 'x 

6. L. Yu]garis Lamk. Fhsssund. — Norv. 

7. L. media (Sepia) L. = L. subulata Lamk. Bob. — Norv. 

Ommafostrephea D*Obb. 
é. O. Todarus D'Oa». Bob. — Finm. 

Sepia L. 

9. S. officinalis L. Fr. sund. — Norv. 



Fteropoda. 

Clio L. 

fO. c. borcalis Lkuk, = C retusa O. Fam.; annon = C. mi- 
quelonensi» Rasg./ Sm. cod. (Bkck). — Finm. 



— 136 — 



Lamk. 

11. L. are t i ca (Argooauta) O. Fabb. Finm. 

Spirialia Etd. et Sool. 

Peracle Fota. Scaea Phil. 

12. S. stenogyra (Scaea) Pul. Finm. 



Metabola, primum natantia, deinde reptantia; velum prima aetate 
motus solum instrumentum , ciliis praeditum vibrantibus, deinde aai 
persistena sed inera, aut omoino evanidum; pee primum inera, op«r- 
culigerusy postea solea reptili instructua. 

I. Testa spiralis in javene, in adalto nuUa; velam persiatens inera. 

Gymnobrancbia. 

A. Doridea. 
a. Vibracula recondenda. 

Dori$ L. 

*) Brancbiae recondends. 

13. D. tuberculata Cuv. Jodmst. = D. pseudoargus "RkP9^ Bonca. 

Cbaitt. — Coriacea, rigida. Pictura varians: ]utescensy fusca, ro- 
sea, purpurea, luteo 1. fulvo nebulösa , fusco maculata; brancbiae 
8 — 14. Dimens. ff mm., {} mm., {{mm. Specimen hoccegigan- 
teum, ab am. Boeck delineatum, porös pallii praebuit admodum 
distinctosy ad latera majores. Tubercula dorsi majora areola 
cincta laevi, granulorum circulo definita. Bob. — Norv. bor. 

14. D. obvelata Mubll. (non O. Fabb., non Joekst., non Boucb. 

Chant.] s= D. repanda A. & H. Kull. — Bob. — Norv. 

15. D. laevis L. Mull. Bob. 

16. D. fusca MuKLL. aec. descr., non O. Fabb.; non Limax bilamella- 

tus L. F. S. ed. 2, 2094, vermis intestinalis, pro quo in S. N. 
1083, sab nomine D. bilamellatae substitutum specimen Koknioii 
ex Islandia Doridis veraCy cujus icones ap. Mdell. 1. c. — Obo- 
vata, mollis, pallio convexo papillis obsito conicis, acuminatis. 
Vibracula longiuscula, gracilia, recurva, dimidio laevia; brancbiae 
amplac circ. 8; rufofusca^ cinereo 1. sulphureo punctata; j,( mm., 
47 mm. Bob. 

17. D. tomentosa Cut. non Phil.; an = D. similis A. et H? — 

Ovata, mollis, alba; pallio convexo papillis flavidis lanceolatis 
longiusculis obsito. Vibracula vagina defensa ezpansa, margine 
laciniato-dentata; brancbias 7-— 8 validae; velum incisura media 
in lobos duos divisum (?}; ^ mm. Spec. unic. vidi sp. v. con- 
serv. (Kbötkb dd.). Norv. 

**) Branchic noa recondendas, minutae, coronam poatice inier- 
rupiam formantes; corpus verrucoaum, apioulis rigidum. 



— 137 — 

1& D. muricata Mcku. Sam. — Obovata, convext, luteo-altMf pal- 
lio amplo, verrucif prsdito paruin conrerlji, magnis, Bubpednn- 
ctilatis, Iruncato-^lavatis. Vemicz dorsales et lateralea maxim», 
marginales medJocres, iatersparsjs undique minoribas, gracilibus, 
maximas hic et illic cingentibus; branchix circ. 8 — 10, minu- 
tSB, pinnalz, in ellipsin postice interruptam disposita;; anm tu- 
berculis clactus, discum stellatum interdum forinaDlibus; velum 
ntrinque in loburo ovalein productuni; ^ mm. — fi) pallio sub- 
pellucido, spiculis dense inlexto, vcrmcis confertia, DumerosiB, 
minoribuB, clavatia, e epiculis pnrrectls asperis, iDteradditis 
BOiuiallis minutis, braocbiii 10 — 11; i_%. BoL — Norr. 

19. D. echinata n. an = D. affinis A. et H. — Oborata, atba, de- 

prcaaa, pallio subpellucido papillis rigidis, conicia, mucronatis 
mnricato, pedem parum excedente; papillse aubseriata, magnte, 
iDteraparsis ininatis} vibracula gracilia, tota perfoliata; braochiae 
sex; i\ mm. Bob. 

aa. Vibracula non recondenda. 
b. Palliom aimplex, Iseve. 

Gomodoris Fobb. 

A. Brachvchlanide Ebiini. tIs diversa. 

20. 6. nodosa (Doria) Hört. = D. Barvicensis Jobkst. = G. elon~ 
gata Taoirs. =£ G. emarginata Foai. ~ Bob. 

bb. Pallium papilligerum. 
C Fröna tr un ca ta mulica. 

Idalia LniCK. 

Baplocamua Pul. Ctramqaa nomea pnus adhibitam, hoc in Le- 
pidi^lOTia, illad in Tenbellia, v. R. A., V, 420; 111, 194. 

21. I. cirrigera Puil. = Id. aspersa A. et H., an = I. caudata 

Omt. — Corptu crasaam, altum, abdomine gibbo, Tronte do- 
elivi, pallio pedi zqnilato, abbreviato, drria eirc. sadacim, quo- 
ram 4 ante tenlaoula longiorei, 2 utrinqae lateralea remoti^ 
breves, 4 utrinque juxta brancbia* mediocres. Vibracula graci- 
lia, aetacea, ulrinque anguate perfoliata, antJce siibcarinata, po- 
stice BUbaulcata. Cirri lateralea poatici apud PaiL. modo trea 
titrinque, qaorum tsmen nnua bifidtu, Tale apecimen vidi, neo 
nameram cirrorum pro charactere bono babeo, interdum anim 
p«rdanlur, cfr. A. et H. t. 26 f. I. Bob. 

jéttct^ n. 

Corpni eloagatnm, gracile} palliucn omnino adnatum, citris dor- 
aalibus styliformibiu ornatum; velum labiala otrinque in paplllam 
br«iem productum; vibracula perfoliata, basi stylia armata. 

22. A. cristata (Potycera) Ald. — Gracilii, dorao gibbum, fronte produ- 
cta; Tibraoule longa, valida^ tntia parte biaali Isevia, ibidemquA 
antice ^^fi^^Vv^ labulatia ancta; brancbix trea ano pr«po- 



/^f^ik 



— 138 — 

sitae, pinnatae; cirri laterales subclavati utrinqae tres, addito 
uno 1. altero pone anum. Pellucido-alba , cirris apice pallide 
sulphureis, branchiis niveo punctatis; 12 mm. Boh. 

cc. Fröns rotundata papilligera. 
d. Branchia; iDdefensac. 

Triopa Xohnst. 

23. T. cl a viger (Doris) Muell., Gx. (excl. syn. Bomiiei) s Bupl. 

plumosus Thomfs. Boh. 

24. T. lacer (Doris) Muell. non Cuv. — Corpus oblongam, posticB 

altenuatum, altum. Pallium convexuro, in fronte dilatatum, papillis 
fimbrialum filiformibusy antice conferlioribus, in dofso rarioribus 
subseriatis. Branchi» in quaria parte postica, circ. 5 amplae, 
tripinnatas. Soica latiuscula, margine superne granulosa. Yelam 
utrinque truncalum, plicatum, subauriformo ut in priore. Al- 
bus, cirris, branchiis et vibraculis sulphureis; ){ mm. Fiom. 

dd. Branchiac papiJJis defensse. 
e. Yibracula pcrfoliata, nuda. 

Polycera Cuf, 

25. P. cornuta (Doris) Abildg. = D. quadrilineata Muell. =: D. fla- 
va MoKT. = P. ornata D'Orb. = P. varians Sam. ' Kull. — Nonr. 

26. P. modesta n. — Yirescens, sulphurco maculata, papillis frön- 
tis 8— to, verrucaeformibus, branchialibus utrinq&e binis bifidis; 
10 mm. Boh. 

27. P. plebeja n. — Viridifusca, sulpbureo maculata, papillis fron- 

tis 10, branchiali utrinque uno, postica, majore; 11 mm. Boh. 

28. P. pu.dica n. — Oliyacea, croceo maculata, papillis frontis 12 

-^16, branchialibus utrinque quatuor; 22 mm. Finm. 

29. P. dubia Särs. — Olivacea, tubercuiosa, papillis frontis 8, bran- 
chialibus utrinque septem; 20 mm. Bergen. 

ee. vibracula simplicia vaginata. 

A,€gire$ n. 

30. A. punctilucens (Polycera) D'Orb. cfr. Öfv. K. Vet. Förh. 1844, 
'49. — Ootheca funiculus spiralis. Boh. — Norv. 

B. Triloniacea. 

Tritonia Cuv. 

31. T. Hombergii Cuv. Boh. 

32. T. blebeja Jobrst. Bob. 

Dendronotus A et H. 

33. D. ar bor esc ens (Doris) Muell. Fabr. r= Amphitritc fron- 

dosa AscAN. (Doris) Muell. = T. Ascanii Särs ss T. Reynold- 



— 139 — 

sii CouTH. etc. — Pictura varians: rusca, maculosa -* roseo- 
alba. Boh. — Finm. 

Obs. Inqairenda Telhys arborescens var. Ratbkb, Nat. hist. Selsk, 
Skr. V, I, 90, t. 3 f. 13, ad Molde capla. 

Doto Oken. 

34. D. coronata (Doris) Gm. A & H. (Tritonia) Ccv. Lame. (Melibaea) 

JoHNST. (Tergipes) D'Orb. = Scyllaea punclata Bouch. Ghant. — 
Pictura varians: albida purpureo varia, branchiis coccineo macu- 
latis, isabeJlina unicolor, olivaceo striolata, fulva niveo variegata. 
Branchiarum numerus inconstans. 3oh. 

C Eolidea. 

Cloelia n. 

35. C. formosa n. 1. c; an =s Trit. velata Örst.? Boh. 

36. C firobriala (Doris) Vahl. Norv. 

Hertncea n. 

37. H. bifida (Doris) Mont. v. 1. c Boh. 

38. H. venosa n. ]. c. Boh. 

Tergipes Cuv. 

Solea antice simplex. — Ootheca saccus. 

39. T. lacinulatus (Doris) Gu. = Limax tergipes Forsx. = Aeolis 

neglecta Johnst. A & H. — Yelo utrinque tentacaliformi; bran- 
chiis clavatis, mucronatis. Albida fusco maculata, branchiis 
apice albis. Branchiarum utrinque aut singula series aut duplex 
I. triplex subfasciculala; illa janiorum nota; 10 mm. — Oo- 
theca saccus ovalis plicatus. Fret. sund. — Boh. 

40. T. fustifer n. — Velo prioris, branchiis in fasciculos utrinque 

6—7 digeslis, validis, elongatis, tuberculosis. Pellucido alba, 
fusco maculata, vasibus fuscis; 8 mm. Boh. 

41. T. b u 11 i f er n. — Velo utrinque papillam brevem formante, bran- 
chiis inflatis bullaceis, uniseriatis. Alba fusco varia ; 7 mm. Kulleo. 

AeoUs Cuv. 

Solea antice cornuta. — r Ootheca funiculus. 

42. A. pa pil los a (Limax) L. S. N. {non F. S., qui quoad speciem 

non determinandus) Bast. Op. subs. t. 10 f. 1; (Doris) Muell. 
(non Ratbke Z. D. IV, t. 149, vix O. Fabr.) Gm. (excl. syn. 
FoRSK. et A. Vliess.) Mont. Johnst. c= D. bodoensis Gunn. A. 
Havn. X, 170. Kull. — Boh. — Norv. 

43. A. obtusalis A. et II. Boh. 

44. A. tricolor (Eubranchus) Forb. A. et H cur ngn = D. cae- 
rulea Mont. ? — Dorsum anlicum virens, vibracula ^r^lé^^i^t^olea bre- 
vilunata; anus subdorsalis. Funiculum^<)vofum' co^^^rltesum, 4 







— 140 — 

mm. latum, subspiralem, 25 mm. iongum, ovis roseis plenum, 
margine inferiore incrassalum peperit spec. 45 mm. Boh. 

45. Å. branchjalis Muell. Z. D. IY^ 33 (ezcl. syn.), i. 149 f. 

5 — 7'f annon = Ae. rufibranchialts Jobrst. Bob. — Norv. 

46. A. alba A. et H. — Branchiae in meis saepius testaceae, niveo 

punctatx*, sed inedia decolorantur. Boh. 

47. A. lineata n. — Gracilis, aJbida, vibraculis concoloribiu, medio- 
cribusy branchiis in series utrinque novem digestis, coccineis. Ii- 
neis cujusvis tribus iongitudinalibus, linea utrinque laterali, ter-» 
tia dorsali media in cirris veli excurrente, et stria vibracalorum 
postica niveis; solea brevilunata; 10 mm. Boh. 

48. A. bollula n. gracilis, alba, vihraculis roseis , approximatis, 

fere contiguis, setaceis, fronte rotundata; cirris veli elongatis, 
gracilibus; branchiis 8 — Q-jseriatis, rufotestaceis, tertia parte api* 
cali isabellinis; solea vix lunata; 15 mm. Bob. 

Obs. adde D. fasciculatam , D. auriculatam Muell. etc. 

X 

Alderia Alm. A* et H. 

49. A. mod et t a (Stiliger) n. 1. c Bob. 



Placohranchu9 v. Håsa. Quoy et Gaim. 

50. P. vi r i dia (Aplysia) Hoiit. (Actson) Okbn = A. minutum Sam. 
— Nomen Oxinn a MoirrrORno Tornatelle datum non accipieo- 
dum. -— Ootheca funiculus spiralis, gracilis. PulJi qaalet Aeo- 
lidis, v. i. c et Vet. Ak. Handl. 1839. Kull. — Bob. — Finm. 

Limapontia Xohnst. 

51. "L. nigra Jobvst. = Planaria limacina O. Fabr. = P. capitata 

MuKLL." (OasTD. BoECK dd.) Kullen. — Norv. 



Diphyllidia Cuv. 
52. D. lineata Otto. cfr. öfvers. 1. c Kullen. — Bohusl. 



II. Testa persiatens, io juvene spiralis; velum saepissime evanidum. 

Pleurobranchua Cuv. ^ 

53. P. sideralis n. — An. album, subpellucidum; pallium obluse ova- 
tum; vibracala brevia, tubulosa, superne fissa, truncata, appro- 
ximata, prona; velum utrinque transverse productum; solea 
ovata, antice truncata; pallium tenue^ spiculis stellatis 4- 1. 5- 
radiis, lucidis, dense conspersum; 5 mm» — T. oblongc ovata, 
subpellucenS) striis incrementi subrudis, longitudinaliter striata 
panctia minutissimia cavis, rotundit 1. ovalibus et passim in va- 

rias 



- 141 — 

rias formas confluentibua^ spira minuta mamillari; 4 mm. — P. 
stellato Risso affinis. Bnti. 

jiplysia L. 

54. A. puDCtata Cuv., Laxk., Flmg. = A. guttata Sam = ? A. ro-- 

sea Rathke. — Olivaceo-virens 1. roseo-purpurea nigro striolato- 
punctata, maculis majoribus albis. Boh. — Bergen. 

Akcra MuKLL. 

iVofi Akera Cuv., Lamk., Desh., Prnt., qua: = Doridium Mbck., 
quod genus ad Pbilinen (Bullaeam Lavk.) eodem modo sese habet ac 
Cryptophthalmus Ebremb. ad Akeram Mukll. 

55. A. buJlata Muell., Cheiix. X, 1358 = Bulla akcra Gm., Mont. = 

B. resiliens Don. = B. fragilis Lavk., Desh., Cantr. = B. norve- 
gica BiUG. = B. flexilis Browx. — Suturam spirx depressas ca- 
nalicuJatam explet pa]lium connaluro cirrum emitiens longum^ 
tenuem, filiformcm. Ootbeca funiculus varie tortus. Kull. — Finm. 

Philinc ASCANIUS (1772). 
Lobaria Muell. (1776), Gh.; Bullxa Lamk. Rec. 

56. P. quadripartita Ascan. = Lob. quadriloba Mlell. Gm. = Bulla 
aperta Mokt. non L , sed Gm. ex parle, = B. apcrta Lamk. = 
B. planciana Lamk. Phil. — Segnis, mucosa, limicola, prof. 10 
— 20 org. Ootbeca capsula gelatinosa, hydropbana, ovata, 30 
mm., ova continens numerosissima serie simplici in funiculum lon- 
gissimum monilarem laxe spiralem disposita. Pullum descripsi, 
Ofvers. af K. Vet. Ak. Förb. 1844, 51, t. 1 f. 7, 8, testa te- 
ctum spirali, ope veli vibrantis natantcm, oculis orbalum, oper- 
culo praeditum. Kull. — Bergen. 

57. P. pruinoaa (Bullaea) Clark. — An. parum depressum album, 

linea clypei, limbis omnibus punctisque sparsis niveis; clypeus 
vibraculorum quadrato-ovalus, antice emarginatus; solea aeque 
Jata ac longa, dimidium totius an. fere superans, anlice utrinquo 
incisa, lateribus alata, alis crassis revolutis, margine digitalo 
laciniatis; pallium medio dorso apertum, postice productum, me- 
dio incisam, margine laciniatum. Boh. 

58. P. scabra (Bulla) Muell. =: B. pectinata Dillw. , Wood. = B. 
granulosa Sars. — B. angustata PmL. proxima ut et B. lineolata 
CouTH. Boh. — Bergen. 

59. P. scutulum n. — T. quadrato-ovalis, antice subtruncata, alba, 

subpellucida, fasciis binis, incrassatis, striis excavato-punctatisy 
alternis saepe tenuioribus sculpla, margine intcgro; anfractus 
sesqai; apex minutus, rimatus, vix umbilicatus, rotundatus; 
Jabrum postice parum productum, dein leviter impressum, sub- 
rectum; margo columeJlaris sinuato-arcuatus, apertura patentis- 
sima; 7*^ mm. Forma P. quadripartitae, sculplura fere P. sra- 
brae. B. punctata Ad., Clark et B. quadrata Wood affines. Finm. 

Öfven, af Kongl f^et.-Akad Förh. Arg. 3. N.o 5, 3 



— 142 — 

Scaphander Montf. 

Bulla L AucT. Alicula Ehkbnii. 

60. S. lignariiis (Bulla) L. Mobt. Lamk. Boh. — Bergeo. 

61. S. librarias n. -^ Praecedenti simillimus, clypeo rhomboidto, 

posiice fisso, alis soleae brevibas. Testa fere eadem, miDory 
exacte elliptica, apice subtruncata, subumbilicata, labro conti- 
nue arcuatOy non impresso; sculptara eadem ac in priore, cai 
prozima ut P. catena P. scabrae; ff;{ mm. Berg. — Finm. 

62. S. Cranchii (Bulla) Leach, Fliig.; vix = B. cornea Lamk. non 

Cantr. — Epidermis cornea, nitida. — B. insculpta Tott., B. atri- 
culus Bnoconi valde affines. Bob. 

Cjflichna n. g. 

Animal breve, latum; caput depressum, subquadraturo, antice 
irnncatum; vlbracula Jata, deplanata, libera, recumbentia, transver- 
sa; oculi sub eorum basi immersi; solea brevissima, ovato-quadrata ; 
pallium limbo incrassato aperturam postice claudens. Testa cylindrica 
1. fusiformis, columella callosa 1. plicata. 

63. C. cylindracea (Bulla) Penn., Aicgl., = B. convoluta Bkocchi, 

Sow. Kullen. — ^ Boh. 

64. C alba (Bulla) Bbowr, = B. triticea Coutb., Gould = B. corti- 

cata MöLL. Bergen. — Finm. 

65. C. truncata (Bulla) Ad., Mont., Phil., S. V. Wooo ^ B. re- 

tusa Mat. et Räck. — Pullum 1. c descripsi. Bob. — Norv. 

66. C strigella n. — T. cylindracea, postice subtruncata, striis 
spiralibus tenuissimis undulosis sculpta, apex umbilico minuto 
tereti, profundo perforatus, periomphalo solido, niveo; labrum 
parum recedens; columella callosa, plica distincta; aut nuda ni- 
tida, aut epiderroide fusca tecta, haec breviuscula, sicdeCalba 
Br. monens; f mm. Boh. 

67. G. umbilicata (Bulla) Mont., Fliig., Johnst, vio; Macgill.; an s^ 
B. truncatula Brug., Pmt.? Boh. 

68. C. ni tid u la n. — Praecedenti afiinis, alba, nitens, lasvigata, sed 

magis elongata, postice altenuata, columella vix sinuosa, plica 
evanida; ^fr ^^' Boh. 

69. C acuminata (Bulla) Brug., Broccbi, Pmt. Boh. 

Amphispkyra n. g. 

Utriculus Brown, sect. sec; Bulla Turt. 

Animal testa recondendum, crassum, latum; caput latum, breve, 
transversum; vibracula brevia, conica, remota, lateralia; oculi posti- 
ci, minuti, immersi, remoti; labia tumida buccam formant inflatam, 
verticalem, antice impressam, medio os praebentem minuturo; solea te- 
sta brevior, subquadrata, antice dilatata, truncata, postice fissura me- 
dia in lobos duos divisa; margo pallii leviter incrasfatua, aperturam 



— 143 — 

lambens. Straciaram insolitam in duabus speciebus, tribus Apccimi- 
nibns eandem observavi. — T. bullacea, tenuis, ovata; apex trua- 
oatos; spira depressa medio anfractum primum juvenilem prasbens 
mammillarem 9 inflatum, hyalinum. 

70. A. glo bos a n. — T. perforata, tenuissima, hyalina, epidermide 

tecta, snbglobosa, postice leviter angastata, truncata; anfractus 
spirae 2 — 3, sutura canalicalata distincti; apertura obpyriformis ^ 
antice producta, postice sinam angustum praebens; labrum sub 
angalo obtuso abiens, dein deflexum^ leviter impressum, antice 
large arcaatum, productum; columella subrecta, leviter recedens^ 
vix reflexa; umbilicus parvus sabobtectus; y^ mm. Bob. — Finm. 

71. A. pellucida (Utriculus) Brown, Johnst. Boh. 



uicteon MoNTP. 

72. A. tor na t il is (Voluta) L. = Tornatella fasciata Lamk. 

Boh. — Bergen. 

7dL A. tenellus n. — T. ovata, sabtenuis, virescens, fusco trans- 
• ^erse Hneata; anfr. qnatuor, uJtimo f U t. aequante, juxta su- 
turam lineis duabus, per } basales lineis circ. 13 distinctioribus 
panctatis cincto, spatid intermedio omnino laevi, sutura subca- 
naliculata; V ^^' *"* 1** pellucida Macg. differt forma graci- 
liore, fasciis rubris, T. pusilla Macg. ambitu fusiformi, T. pun- 
cto-striata An. spira productiore, apertura non ultra } 1. 1. Kullen. 



Tritontum Mubll. 

*} Ommatophori velo connati. 
a) Caada producta; operculum unguiculatum, nucleo apicali. 

74. T. antiquum (Murex) L. — a) anfr. laevigatis = M. antiquus 

L., Pbrs., Turt., WooD,(Trit.) Mukll., (Fusus) Lamk., Flmg. , Blv., 
.r= M. despectus Penit., Mont. — fi) anfr. carinatis = M. dcspe-^ 
ctus L. , DaC, (Trit.) Muell., O. Fabr., (Fusus) Lamk., Flmg., 
= M. subantiquatus Turt., Wood, = M. carinatus Pknn., Do!f., 
Turt., (Fusus) Lamk., = M. antiquus Mont. = M. duplicatus Don. 
' — Carinati in mari arctico frequentiores. Kullen. — Yardöe, 

75. T. norvegicum (Strombus) Chemn." "Norv." 

76. T. islandicum (Fusus) Cbbmu. f. 1312^1313, (Murex) Gm., 

Lamk., Wood, non Kienkr. — T. fusiformis; anfr. (6 — 9) con- 
Toxi, transverse rugosi, cingulis obducti elevatis; epidermis 
tenuis, plicata, ciliata; f}, spec immatur. (Rascb dd.) Norv. 

77. T. gracile (Buccinum) DaC r= Murex (Fusus) corneus årgl., 

(non L.) = B. angustius (Lister) Wood, nomen comparativum 
ante-Linneanum non legitimum. — T. elongato fusiformis; anfr 
fere plani , striis spiralibus obducti; epidermis Ixvis, tcnax, 
nitida; ff mm. Kullen.' — Vardöe. 



— 144 — . 

78. T. Holböllii (Mangelia) Möller, an =r Bucc. rosaceuro Godld? 

— An hujus genens? Vibracula individui in spiritu vini servati 
lalissima, lobiformia, rotundata. Bergen. — Fiom. 

79. T.? nanum n. — T. ovato-fusiformis, tenuis, pellucida, alba; 

anfr. 6 striis obducti punclatis, sutura submarginata, apert, 
dimidiam t. sequante, canali brevi, subanguslo, leviter siniatror- 
8um flexo; ^^^ ^^' — Vibracula gracilia; linguae armatura aliena, 
fere qualis in Mangilia costata. Finm. 

b) Cauda truncata; operculum ovale, nucleo laterali* 

60. T. un datum (Buccinum) L. Acct. Kull. — Finm. 

81. T. Humphreysianum (Buccinum) Bekn., Thorpe. = B. anglica- 

num Flmg., Macg., (tion Gm., Lavk., CnEMN. IV, f. 1212.) 

Boh. — Finm. 

82. T. cyaneum (Buccinum) Brug. Norv. med. — Finm. 

**) Ommatophori liberi. 
a) Testa caudata, laminoso-varicosa. (Trophon Moll., vix Moictf.) 

83. T. cl a t bra tum (Murex) L. S. N. cd, 12, n. 563 (excl. syn. 

Kleinii), Gm. (ezcl. syn. Listeri, Rleinii), O. Fabr. , Muell.,Mohr, 
Moll., {non Gunnerus, non VVood) = B. truncatum Ström, Muell.,' 
Gm. = Murex Bamffius Don., BIont,, Turt., (Fusus) Flmg.,Tuor- 
PE, GouLD, (Pleurot.) Macg. = F. laminosus Jeff. ^ (Obs. 
Var. fi major, |J mm., apud nos vi va nondum inventa, maris 
Spitzbergici incola =3 L. It. Vestr. 199 t. 5 f. 6, in S. N. sub 
M. corneo subsumta, = M. Bamffius Don. = M. lyratus Lamk. 
= B. lameilalum Gm., Kamm. = Fus. lamcilosus Grät = F. pe- 
ruvianus Sow. = F. scalariformis Golld.) — T. ovato fusifor- 
mis, ventricosa, rufescens, varicibus 15-^20 simplicibus, cauda 
subtruncata; y mm. Kull. — Finm. 

84. T. Gunneri n. = M. clatbratus Gunn. A. Nidr., (non L.) = 

Troph. Bamffium Möll., non Don. — T. ovato fusiformis, rosee, 
varicibus 9 — 10 albis poslice auriculato cristatis, canali aper- 
turae dimidium xquante; ^ mm. Nordl. Finm. 

85. T. Barvicense (Fusu.s) Johnst. — T. fusiformis, alba, contabu- 

lata, varicibus 13 — 16 lamellosis, imbricatim undato-crispis, ca- 
uda gracili longiuscula, leviter sinistrorsum curvata; ^^ mm. 

Boh. — Norv. 

b) Testa brcvicauda, costata. (Defrancia Möll., non Mill.) 

86. T. pyramidale (Buccinum) Ström, N. A. Dan. Ill, 296 f. 22, 

= Fus. pleurotomarius Courn. = F. rufus Gould, {an (Murex) 
Mont. ?) = Defrancia Vahlii "Beci", Möll. Norv. bor. — Finm. 

87. T. turricula (Murex) Mont., Gould = M. angulatus Don., {an 

(Pleurot.) KiENER?) = Defr. nobilis Möll. Kull. — Finm. 

88. T. harpularium (Fusus) Couth., Gould. Christiansund. — Finm. 

89. T. roseum Särs ms. — T. fusiformis, graciliuscula, rufa, can- 

cellata costis circ. 13, apertura dimidiam longitudinem aequante. 



— 145 — 

— Priore gracilior; anfr. 6 — 7 convexi, lumiduli^ postice angu- 
lati, planulati, cingaJis obducti Jinearibus, pone angulum tenu- 
issimis, in medio anfr. majoribus, inlerpositis hic et iliic tenui* 
oribus; costae valids, elevatae, postice subsigmoidex, ia aDgulo 
subnodosas, in cauda evanidae; sulura profunda; apertura angu- 
sta, margine columellari postice vix sinuato, canali lato, sub- 
compresso; labrum al-bum acutum , postice ad angulum sinua- 
tum; fauces obscure fusbse; '2;| mm. DilTert a T. harpulario 
forma graciliore, anfr. magis tumidis, sutura profundiore, costis 
multo validioribus. (Sars dd.) Bergen. 

90. T. mitrula n. — T. fusiformi, turrita , alba, cancellata, costis 

circ. 25, apertura -j^^ t. t. aequante. — Gracilis, spira producta; 
anfr. 7 contabulati, postice planulati, carinato-angulati. Gostae 
angustae, pone carinam subobsoletae , inflexae, ad medium anfr. 
ultimi evanidae; cingula superducta pone carinam exilissima, ob* 
soleta, ante eam valida, costas fere aequantia, in anfr. ultimo 
20, in penult. 6, in antepenuJt. 4; apert. latiuscula, canali 
abbreviato; V* ™^* Bob. 

91. T. reticulatum (Pleurotoma) Brown. = "Pleur. decussata Macg." 

Rkeve 159, non Macg. Bob. — Finm. 

92. T, declive n. — T. elongato-fusiformis, alba, cancellata, costis 
circ. 12, apertura dimidiam t. long. vix aequante. — Spira pro- 
ducta; anfr. 7 convexi, postice obtusanguli, subplanulali; costae 
elevatae, angustae, subobliquae, pone angulum sigmoideae, caudam 
attingentes; cingula superducta pone angulum obsoleta, ante eum 
crassa, rotundata, in anfr. ult. circ. 15, interjecto passim tenu- 
iore, per caudam continuata; cauda longiuscula; ^^^. Finm. 

Defrancta Mill. 

Ommatophori liberi, graciles; vibracula setacea; solea depressa, 
antice biloba, ulrinque cornuta; penis dexter Gliformis; operculum 
nullum. 

93. D. lin ea ris (Murex) Mont. (Pleurot.) Bly., Kiener, Phil. 

Bob. — Bergen, 

Mangilia Lrach. 

Ommatophori liberi inflati; vibracula subclavata, breviuscula, so- 
lea antice truncata, sulco undique a pede discreta, antice subbiloba; 
penis filiformis, operculum nullum. 

04. M. attenuata (Murex) Mont., (Fusus) Flmg., (Pleurot.) Blv., Phiu 
c. syn. Bob. 

95. M. costata (Buccinum) DaC, (Murex) Mont., Don. Bob. — Bergen. 

96. M. nebula (Murexl Mont., (Fusus) Flvg., Thorpe, (Pleurot.) Blv. 

Reeve = Pl. ginnanianum "Scaccbi" Phil. — Forma nostra an- 
glicanis saipius nonnihil crassior, (an Woodianis fossilibus e form. 
Oag dicta similis/) flavida interstitiis costarum nigrofuscis; costa: 
8 1. 9, strix spirales densissiroac, transversis creberrimis sig- 



— 140 — 

moideia decusäatae, hinc passim moniliformes; linea '*filum si- 
mulans*' ad suturam in junioribus conspicua. Boh. -^ JBergen. 

97. M. tiarula n. — T. fusiforrai-turrita , anfr. 8 oonvexi po* 

stice angulati; costae octo 1. novem, crassae, elevaUe, postice 
subgibbae, abrupte depressx; striae transversae confertissimae , 
ante suturam inflexao, magisque distinctae; cingula spiralia pone 
angulum confertiora et moniliformia, praesertim prope sataram 
undulatam, ante angulum rariuacula, tenuissime rugulosa, in pen« 
ullimo 6 — 7, in ultimo 15—17, interaddito passim exilissimo; 
apertura J 1. 1. long. aequans, oblonga; ^fg mm. Boh. 

PUurotoma Lahk. 

98. P. boreale Phil. ms. — T. fusiformi-turrita, rubicunda, flam- 
mulis transversis rufis; anfr. fere 9, subteretes, rotundati, eco- 
stati, cingulis obducti exquisite exaratis, rolundatis, in anfr. 
antepenult. 8, in penult. 10, in ult. 25, posticis binis tenui- 
bus, mediis alterne crassioribus, geminatis, in cauda graciliori» 
bus, aequalibus; sulcus siituralis subplanus, declivis, arcuatim 
striatus; labrum tenue, large productum; fissura suturam pre* 
mens angusta, profundissima; apertura ^^ t. t. long. acqaans, 
oblonga, canalis laliusculus, leviter recedens; cauda brevis; 
•j,^ mm. — P. tereti Forb. aflfine, sed diversum numero cingulo- 
rum multo majore (M. v. Dueben, Särs dd.), Bergeiu 

99. P. nivå le n. — T. fusiformis turrita, nivea; anfr. fere 9 cin- 

gulis capillaceis conferlis, undulatis undique obducti, parum 
convcxi, postice leviter concavi, ante medium angulati nodulis-* 
que praediti obliquis, in costas parum conspiciias excurrcntibus, 
in penult. circ. 15, in ultimo sensim evanidis; apertura dimi- 
diam t. long. non attingens, oblonga; canalis latiusculus; la- 
brum tenue productum, sinu parum profundo, a sutura remoto; 
cauda brevis; '{;J. — Pl. torquato Phil. affine, sed multo gra- 
cilius striisque incrementi parum conspicuis. Bergen. — Finm. 

Murex L. 

100 M. erinaceus L. Sin. Cod. 

Nassa Lamk. 

101. N. reticulata (fiuccinum) L., Chemn. IV, f. 1164. — Costae in 
nostris numerosac, usque ad 30, color caerulescens fasciis albi- 
dis, anfr. rolundati. Aitcram formam, B. vulgatum Gm., nondum 
apud nos vidi. Kull. — Norv. 

102. N. incrassata (Buccinum) Ström, Lamk. Desh., = B. cocci- 
nella Lamk. = B. ascanias Phil. — ^) =r Ranciia pygmxa Lamk. 
= Tritonia varicosa Turt. = Bucc tritonium Dlv. , annon pro- 
pria species.^ Bob. — Finm. 

Pur pura Brug. 

103. P. la pillus (Burcinuui) L. Aict. Kull — Finm. 



— 147 — 

Canctllarta Lamk? 

104. C viridula (Tritonium) O. Fabr., Moll. in litt. ad Pui&. = C. 
Coathouyi Jat, Goulo, = Admete crispa Moll., vtor =s Mur. 
costellifer Sow. ut vult S. V. Wood. Bergen. — Pinm. 

Trichotropis Sow. 

105» T. borealis Sow., Goulo =: T. acuminata JErra. = Fusus ambi* 
Iicaios BiowHy (Tricb.) Macg., = T. costeJIatus Couth* = T. at- 
lantica "Beck", Moll.; annon = Mur. carinatus Laskkt Wern. 
Mem. Uf t. 8 f. 9, ad ideam M. carinati Don. veri nonnihil ac- 
commodatus ? Bergen. — Finm. 



Velutina Gray, Blv. 

Ommatophori velo connali; proboscis recondonda valida; lingua 
fere Naticae; pallium margine inflatum, in canales duos plicatum, 
braocbialem sinistrura anticum, analem dextrum sublaleralem. 

106. T. baliotoidea (Helix) O. Fabb., Möller, = Bulla velutlna Mubll. 
SS Hel. Isvigata Momt., Turt. Diet. 69 (excl. var.), (Yelutina) 
GouLD. — Angli duas sub uno noroine confundisse videntur. 

Kull. — Finm. 

f07. y. plicatilis (Bulla) Mdell., (Yelutina) Särs = B. flexilis Mont., 
Laiket, (Sigaretus) Brown, (CoriocelJa) Macg. — Pallium testae 
basin exeedit et amplectitur; color aurantio fulvas. Bob. — Finm. 

hamellarka Mont. 

Sigaretus Cuv., Grät, Flmg. etc. non Aoanson; Coriocella Blv., 
Pbil.; Marsenia Leaco. 

108. L. perspiGua (Helix) L. (Sigaretus, Coriocella) Grät, Pbil., = 
Bulla baliotoidea Mont., (Sigaretus) Flmg., Gould, non Lamk. — 
Pallium convexum domatum, crassum, tuberculosum, cineraceum, 
nigro striolatum, fulvo maculatum, plica antica media. — T. 
obovata, convoxa, antice latiuscula, nitida, pellucens, fascia 
spirali media, striata, nebulösa; spira tumidula , ad quartam 
par tern si ta. Bob. — Norv. 

109. L. tentaculata Mont. — Pall. depressum, subverrucosum, ful- 
vum, rufo pictum, plica antica media. — T. priori simillima, 
subopaca, striis evanidis. Bob. 

110. L. latens (Bulla) Muell., Ström = Sig. Strömii Särs. — "Pall. 
convexum, fuscum, plica antica media." Testa late ovali, po- 
stice obtusiuscula , spira depressa ad tertiam partem sita, striis 
evanidis. (Särs dd.) Bergen. 

llf. L. prodita n. — Pall. depressum, in dorso tenuissimum 1. scis- 
sum, subverrucosum, rubens, fusco maculatum, plica antica sub- 
siniätra, et canali lalerali dextro. — T. elongata, opaca, striis 



— 148 — 



iricremcnti subrudis, labro subrecto, membranaceo , spira minata 
in quinla parte sila. Fiom. 



Capulus MoNTF. 

112. C hungaricus L., Akgl., (Pileopsis) Lamk. — Ommatophori li- 
bcri, producli; rostrum productum, labiis in canalem longum, 
hamatum exsertis. Bob. — Norv. bor. 



I Cyprcea L. 

113. C. europaea Mont. = C. coccineHa Lam. = G. norvegica Sam. 
— Apud nos var. arctica Mont», unicolor, rubicunda, immaca- 
lata, sulcis continue superductis, sola occurrit. Bob. — Trondhj. 

Jlporrhaiå (AtDao?.) DaC. 

114. A. pes pelicani (Strombus) L., (Tritoniuro) Mukll., (Rostellaria) 
Lamk., (Chenopus) Puil. = A. quadrifidus DaC. Kull. — Bergeo. 



Scalaria Lamk. 

Animal proboscide longa rccondenda praeditum. Lingua fere qua- 
lis in Bullis, uncinis utrinque pluriseriatis. 

115. S. grönlandica (Turbo) Cuemn., Moll., Gould. = S. planicosta 
KiEN t. 7 f. 21, = S. subulala Couth. Bergen. — Finm. 

116. S. Turtonis Turt. Bob. — Bergen. 

117. S. clathrus (Turbo) L., = F. S. ed. I, 1325, S. N. ed. 10, 
549 (cxcl. syn. Gualt.), (wtfc M. L. U. 352, neque S. N. ed. 12, 
ubi variae subsumtae species, etiam S. grönlandica, ut e patria , 
"O. islandico" et verbis: "mediante carioula" colligere licet.) = 
S. communis Lamk., Phil. Bob. -^ Norv. 

118. S. TreveJlyana Leach, Johnst., Tuorpe. Bob. 



Aclis n. g. 

Animal gracile; caput non rostratum; vibracula gracilia, cylindrica, 
apico siibinflata, basi approximata; oculi eorum basi immersi, subla- 
terales; proboscis longa valida, recondenda; (lingua inermis?,; men- 
tum subiiberum, soloa anguslius, productum; lobus operculigerus am- 
plus ulrinque forma diversus, dcxtro largior, tri- I. quadriplicatus, 
sinistro in lobum unicum rotunJatum, postice plicalum produclus; 
solca linguiformis, antice truncata; operculum. — T. turrita, rimata; 
anfractus numerosi cingulis clevatis acutis obducti, aportura ovalis. 



— 149 — 

119. A. supranitida (Alvania) S. V. Wood, hucusque non nisi fos- 
siJis ID form. Crag inventa. Bob. 

Eulima Risso. 

ÅDima) proboscido longa praeditum recondenda; lingua inermis? 
PuIIum 1. c. descripsi. 

120. E. sabulata (Turbo) Don., Brocchi, Risso, = Melania Cambes- 
sedii Patb. = B. lineata Sow. = Mel. Donovani Forb. 

Bob. — Norv. 

121. E. nitida (Melania) Lamk., Desh., Phil. * Bob. — Norv. 

122. E. distorta (Melania) Defr., Desh., Phil. Bob. 



Natica La AIK. 

Yibracula in membranam transversam connata; mentum maximum 
reclinatum; proboscis Jonga recondenda; lobus operculigerus amplissimus. 

123. N. c la u sa Sow. = N. consolidata Courn. = N. septentrionalis 
BecKy MöLL.; annon Ner. afTinis Gm.? Norv. Borealis. — Finro. 

124. N. monilifera Lamk. = N. collaria Lamk. = Ner. glaucina L. 
S. N. ed. 12 ex parte [non vero F. S.), Mont., Flmg. = Cochlea 
catena DaC, (Natica) VVood. Bob. 

125. N. pulcbella Risso sec. spec. Mus. Paris. autb. = Cochlea n. 
1324 L. F. S. ed. 1 {non Ner. glaucina L. quae sola S. N. ed. 
10 nititur, sed (perdito ut videtur specimine) sub bac specie in 
F. S. ed. 12 (''olim ad me delata") et S. N. ed. 12 una cum 
priore et aliis subsumta). = C. catena jun. DaC. = N. glaucina 
jun. MoNT., var. ^ Turt. = N. intermedia PniL. = N. Alderi 
FoRB. = N. similis Koch = N. anglica Sow. (ms?). Bob. — Bergen. 

126. N. grönlandica Beck, Moll. = "N. lactea Loven" Phil. Abb. 
ind. et t. 1 f. 13 = N. livida Bean, Tborpe; an = N. pusilla 
Say? Bob. — Norv. 

127. N. Montagui Forb. = N. rutila Macg. =? Ner. rufa Mont. 

Bob. — Bergen. 

128. N. belicoides Jobnst. (1835) Ltell, Jeffr., Macg. = N. ca- 
naliculata Gould = N. cornea Moll.; an = N. islandica Gm.? 

Bob. — Finm. 

129. N. a per t a n. — A. congeneribus forma teslae recedens, Siga- 
retum fere referens, N. flavae Gould afTinis, testa rimata, tenui, 
pellucida, ovato-giobosa; anfr. 4, ultimo maximo, inflato; spira 
brevis, obtusa; apertura ampla, longitudinalis, ovata, postice 
eroarginala anfractu penultimo; lamina columellaris tenuissi- 
ma, supiM^ umbilicum omnino tectum incrassata, cfTusa, re- 

'^ V^iii)^^ sajnsim angustata, producta, et in labrum conti- 

'lum, -ieouissimum, arcualum; opemiluro ignolum; Vi^ 

i ^ .'. Finm. 




— 150 — 

Sij^lifer Brou. 

130. S. Turtonii Bröd. = Pbasian. stylifera Turt., (Velutina) Flmg., 
(Stylina Flmg.) Macg. Boh. — Norv. 



Turbonilla Lbach. 

Animal robustum, depressum Gaput latam. Tentacula aarif(»r- 
mia, extus antice canaliculata, lamina posteriore in cervice magis mi- 
Dusve prodacta, anteriore tenui, cum opposita ante ocul6s saepias 
connata; in aagulo apicali munita lobo discreto orbiculari egregie vi- 
brante. Oculi inter bases vibraculorum sat magni , immersi, omma- 
tophoris nullis. Proboscis sub basi vibraculorum recondenda, invol- 
venda; evoluta cervicom latitudine vix cedens, longitudine pedem 
aequans I. superans, teres, versus apicem sensim attenuata, ore api- 
cali minuto, (edentulo?). Mentum elevatum, a solea discretum, facie 
superna latiore, suffulcro angustiore soleae adnatum, antrorsum de- 
clive, soleae marginem anticum vix attingens, antice latius, rotun- 
datum 1. bilobum, laete vibrans. Solea lata depressa, antice truncata, 
acutangula, emarginata I. fissa, vibrans, medio angusta, postice Jin- 
guiformis. Lobus operculigerus discretus mediocris, utrinque appen- 
dice conica minuta auctus. Processus pallii dexter canaliculatus, te* 
nuis, linguiformis. 

Testa rimata, subulata I. ovata, costata 1. striata 1. laevigata, 
anfractibus primariis beterostropbis, sinistrorsis, columella verticali 
postice plica praedila jam dentiformi, jam fere evanida. Operculum 
aperturae congruum, semicordatum, vix spiratum, nucleo marginali, 
antico, striis incrementi imbricatis longitudinalibus, margine columel- 
lari subrecto et medio saepius propter plicam angulato-impresso, im- 
pressione per lineam usque ad nucleum productam dislinguenda. 

a) Columella edentuia. 
*) Subulatae, Turbonill» Ls-iCH propr., Chemnitzix D'Orb. 

131. T. rufa (Chemn.) Puil. — T. aciculata, rufa, fascia fusca, anfr. 
regularibus dextrorsis 11, convexo-planis, costis 20 reclis, striis- 
que spiralibus 6 sculptis intercostalibus, apert. i tot. tests vix 
aequante; y^y mm, Bob. 

132. T. interrupta (Turritella) Tott. — T. subulata, rufa, obsolete 
fasciata, anfract. 8 parum convexis, costis 30 rectis, striis in- 
tercostalibus 12 — 14, aperlura j 1. 1, aequante; i mm. Boh. 

133. T. Scillae (Melania) "Scaccui'* (Eulima) Phil. = Eui. Mac Andrei 
FoRB. — T. subulata, nitida, alba, anfract. 10 pJauis, ia;vigatis, 
apert. | 1. 1, aequante; %^ mm. Boh. 

134. T. producta (Jaminia) Adams. — T. aciculata, nitida, cornea, 
aibida, anfract. Ö parum convexis, laevibus, spiraliter subtilissi- 
me strialis, plica columeliari quam in praecedentibus distinctiorc, 
apert. i 1. 1.; ^^g mm. (Örstd dd.) Kullen. 

135. T. clavula n. — T. truncalo-subulata, tenuis, nitidula, al- 
bida, apice obtusa; anfract. 5 convexis, rotunJatis, glabris, su- 



— 151 — 

tara profunda; apert. i t. t., colum. subarcuata, recodens ; 9,^, 
mm. Bob. 

**) Ovatae, Odontostomiae Funo. 

136. T. obliqua (Odontosl.) Albeiu — T. oblongo-ovata , pelJucida, 
anfract. 4 modice convexis, ultimo in medio lineis 4—6 ienu- 
isaimis cincto^ apert. | t. t., elliptica, columella arcuata, plica 
obsoJeta; } mm. (Örstd dd.) Kullen. 

fi) Columella dente munita. 
a. Fauces sulcis aratse. 

137. T. plica t a (Turbo) Mont. == Turbo conoideus BaoccHi ss Vol* 
plicalula Dillw. — T. conica, glabra, anfr. reg. 6 — 7 planius- 
cnlis, ultimo subcarinato; apert. ^ 1. 1, aequante, ovata, plica me- 
dia , Tdlida, conspicua^ dentiformi; V ^^' Bob. 

b. Fauces Ixvigatae. 
*) Costa ta. 

138. T. spiralis (Turbo) Mont. = Vol. pellueida Dillw. — T. ob- 
tuse conica, tenuis, anfractibus quatuor transverse cofitatis^ ul- 
timo basi Iduvi , striis basaiibus ciucto , apert. | 1. 1. ^ plica mi- 
DUta occulta; jj\;f^ mm. Bob. 

**) Laeves. 

139. T. albella n. — T. turrito-conica , tenuis, anfr 6 rotundatis, 
apertura fere i 1. 1., ovata, vix effusa, plica parva; ^^^ mm. 

140. T. oscitans n. — T. ovato-cooica, glabra, anfr. 6 parum 
convexisy apertura rhomboidea, ^ testae fere acquante, antice ef- 
fusa, columella verticali, plica parva; ^^\\ mm. Bob. 

141. T. crassa (Odontost.) Thomps. — T. ovata^ sobrudis, anfr. 6 
convexis, ultimo medio planiusculo, apertura elliptica, obliqua, 
^ t. t. fere aequante, columella recedente, plica parva; 4'i 
tnuu Bob. 

Tyloäina Rafin. 

142. T. Duebenii n. — Animal obiongum; caput rostro destitutum, 
mento praeditum profunde fisso, lobis lanceolatis; vibracula auri- 
formia; brancbia dextra, et pone eam anus subtubulosus; pes 
validus, crassus, solea ovata. Specimen unicum examinare li- 
cait spiritu vini servatum, cujus forma, comparata icone Paiur- 
rii« me monuit genus bocce Turbonillae affine esse eadem ratione 
ac Emarginula Trocbo. Neque repugnat testa ovata, depresso- 
conica, obsolete angulato-radiata, cujus vertex recurvus anlra- 
clus praebet fere duos beterostrophos , sinistros. Color ani- 
malis el epidermidis purpureus; ^^^ mm. (Koaaic dd.) Norv. 




Trochus L. 



3. T. zizyphinus L., Auct. = T. conuliis fl Phil. — T. conu- 
lum L. ad nostras ora.s nondum vidimus. Bob. — Finm. 



— 152 — 

144. T. millegranus Pail. = T. Martini Smith. — Gingoia in no- 
slris 6 — 8. Boh. — Bergen. 

145. T. c in era r i US L., Auct. = T. lineatus DaC, Mat. et Räck., 
Blv., = T. litoralis Brown (var. conica). — Ootheca nolla; ova 
spargit flavida numerosa. Kull. — Finm. 

146. T. tum i dus Mont., Bly. = T. petholathus Dillw. non Ga. = 
T. nassaviensis Recl., an Chemn.? Boh. — Finm. 

Margarita Lba€h. 

Animal cute reticulata; vibracula tubercuHs minutis«timis hispida, 
superne canaliculata, intus lobo minuto aucta; oromatophori discreli 
breves, velo connati rostrum totum tegente; pes lateribus appendici- 
bus ornatus, quarum anterior lobiformis magna, rcliquae cirriformes; 
pes postice superne sulco excavatus; lobus operculigerus simplex. 

147. M. alabastrum Beck ms. — T. imperforata, conica; a n fr. ro- 
tundati, cinguUs carinulati postice granulosis; alba, cingulis in 
vivo aureis; VV °^°^' Bergen. — Finm 

148. M. cinerea Goutb. := M. striata "Bröd. et Suw." var. grönl. 
MöLL. Finm. 

149. M. undulata Sow.; an = T. fuscus Muell.? Berg. — Finm. 

150. M. helicina (Trochus) O. Fabr. = Hel. margarita Mört», Läsk. 
= M. vulgaris Sow. = Turbo inflatus Tott. — Obs. M. arctica 
Leacu diversa videtur forma depressiore, "operculo testaceo.'* 

Boh. — Finm. 

ScissureUa D'OiiB* 

151. S. crispata Flmg. Bergen. 

152. S. angulata n. — T. globoso lenlicularis, spira depressa; de- 
cussata, costis utrinque confcrtissimis, carina angustiuscula, ura- 
bilico parvo subtecto, plica verticali, porrecta, apertura sub- 
rbomboidea, lamina columellari subrecla, angulalo reflexa; );| 
mm. Finm. 

Emarginula Lamk. 

Animal robustum, testa tectum; caput crassum rostro valido; 
vibracula crassa; ommatopbori discreti, ovati, suhpcdicellati; genitalo 
pone vibraculum dextrum minutum, simplex, cirriforrae; pes validus 
serie cirrorum 30—35 inaequalium, brevjum cinctus; paliium am- 
plum, lirabo praeditum crasso, subgranuloso, marginem testae su- 
peranto; margines fissur.ne paliii in canalem inferne incompictum 
compressum efformati, cui adstant superne papiliae 3 — 4. Pes po- 
stice supra marginem solese auctus cirro unico valido, erecto, curvo, 
annon lobi opcrculigeri rudimenlo. 

153. E. crassa Sow., Forb. — Coslse posterius humiliorcs, remolio- 
res; long. 41, lat. 31, ullit. 17, ab apice ad märg. anticum 
30,9, fi^sura 7,6 mm. Boh. — Bergen. 



— 153 — 

154. E. reticulata Sow. s Fat. fissura Nuell., Mont., Pemn., Lamk. 
non L. ui moDuit Rbcl., minime tero =: P. laevjs Mont.; fi) ele- 
TSta = £. rosea Bell, Recl. — Apcx in omni specimine illaeso 
recurvus spiram I. testarn juvenilem praebet minutam, dexlro 
pendulam, ex anfr. sesqui celcriter crescentibus, striis a*qnali- 
bus tenuissimis sculptam, intcgram, fissura nuJIa. Bob. — Finin. 

Rimula Dbfr. 

Cemoria Leach; Puncturella Lowe; Sipho Brown. 

Animal praecedentis; e rima verticis porrigitur pallium in tubum 
majorem formatum, cum additis ' papillis minoribus anticis sex, po- 
sHcis quatuor. 

155. R. noachina (Patella) L. (Fissurella) Sow., Ltell, Lamk., (Ce- 
moria) Gould = fat. fissurella Mcell., O. Fabr., (Cemoria) Moll. 
= "Cem. Flemingii Leach** = Sipho striata Brown, Recl , = 
P. apertura Wood non Mont. — ^) elata conica, coslis humi- 
lioribus = Cem. princeps Micu. et Ad. — In utraque forma, 
ut in genere priore, costae et sulci punctis minutissimis niveis, 
seriatis ornata; canalis internus fornicatus, alis testas adnatus, 
alae vero in junioribus saepius obsoletae. Yarietates hujus et prae- 
cedentis analogae. Bob. — Finm. 



Triforh Drsh n. v. 

Subg. Mastonia Hinds. 

Animal gracile; caput latum, breve; vibracula longa, cylindrica, 
gracilia, apice subclavata, basi remota, velo sinuato connexa; oro- 
matopbori brevissimi ad corum basin; proboscis recondenda (?]; mentum 
distinctum, antice sublibcrum laete vibrans; Jobus operculigerus sim- 
plex; sipho brevis; operculum paucispirale, nucleo fere centrali. 

156. T. adversa (Murex) Mont., Turt. = Cerith. perversum Lauk., 
(Terebra) Flmg., = Turbo reticulatus Don., = Mur. granulosus 
"Ren.", Brocchi, = C. tuberculare Bl v. e parte, non vero Mont.; 
an Trocbus perversus L. ? Bob. 



Turritella Lamk. 

Proboscis nulla; caput minutum latum, rostro depresso, subo- 
vali, margine papilloso; ommatophori breves, parum tumidi vibracula 
ferentes gracilia; pes brevis, validus, antice dilatatus, cuneatus, fis- 
sus, postice abbroviatus, lobus operculigerus simplex; canalis dexter 
lobo auctus; margo pallii fimbriis praeditus pinnatis trium ordinum, 
retrorsum vergentibus; operculum margine spinosum. 

157. T. ungulina (Turbo) L. S. N., Muell., Pult., O. Fabr. = T. 
terebra L. F. S. [non S. N«), Mont., Angl., Brocchi, (non Lamk.) 
= T. cornea Lamk., Kien., = T. communis, T. striatula Risso; 



— 154 — 

an SS ''T. triplicata Stud." ?ar. Km.? — a) anfr. rotandaiis, 
basi oonvexa; fi) anfr. planiasculis, basi carioata, param con- 
vexa« Kullen. — Bergen. 



Liiorina 

158. L. litorea (Turbo) L. Adgt. == Nerita litorea Muell. = T. uslo* 
latus Lamk. Kullen. — Vadade. 

159. L. rudis (Turbo) Hont. Auct. = T. jugosus Mont. = L. ru- 
dissima Beån = L zonaria Bkåh. Kull. — Norv. 

160. L grönlandica Moll. = Nerita litorea O. Fåbr. s T. obli- 
gatus Sa7 = L. rudis Gould. Finm. 

161. L. noritoides L., "Ren.", Phil., non Gm., Lamk. el Auct. ss 
T. petraeus Mört. s= T. caerulesceus Lamk. etc. Kull. — Norv. 

162. L. tenebrosa Mört. ss N. litorea var. O. Fabk. 404 cs T« 
▼estitus Sat. Bob. — - Finm. 

163. L. saxa tills Jobrst., Maco. Bob* 

164. L. I i ma ta n. — T. subtenuis, ovata, spira elata, striis tenuia- 
iimis dense undulata; anfr. convexi, rotundoti, ultimo maximo, 
inflato; apart, raagna, dilatata, labro acuto, incrassato; flave- 
scens, unicolor L fasciata 1. lineis fuscis reticulata; |} mm. 

Bob. — Finm. 

165. L. obtusata (Turbo) L. =s Ner. litoralis DaC., Don., Pbrr., 
Mont., Flmo., Wood, non L., Dillw., Muell. = T. retusus Lamk. 
Bly. = T. neritoides Gm., Lamk., Blv., Macg. — a) Obtusata, 
angulata, fusca, reticulata =: Wood, Nerita 27; /?) Rotusa, ci* 
trina, fasciata, reticulata, DaG. t. 3 f. 13; y) Subglobosa, spira 
gibba, sordide flava; i) Globosa, subtenuis, fusca, reticulata, — 
species totidem potius quam varietates. Kull. — Nerv. 

Lacuna ToRT. 

Animal robustum; caput validum, rostro crasso; ommatophori bre- 
vissimi vibraculis adnati longis gracilibus; penis pone vibracuium dex- 
trum validus, compressus, crassus, longus; Jobus operculigerus utrin- 
que ala auctus cirrum styliformem emittente; solea panduriformis. 
Fucivorae, in fucis fuscis virides, in rubris roseae. Ootheca vermi- 
formis, crassa, in semicirculum curvata. Pullos 1. c descripsi ope 
veli vibrantis natantes. 

166. L. quadrifasciata (Turbo) Mört., Tcrt. — T. ovata, tenuis, 
unicolor I. fasciata, spira breviuscula, anfr. ultimo subcarinato; 
V inna. -^ Fasciatae unicoloribus mullo rariores. Bob. 

167. L. canalis (Turbo) Mört., Wood, Turt. Diet. non Z. J. nec 
Thorpk, "labro crasso" sed potius L. gracilior Metc. — T. ob- 
longo-ovala, tennis, cornaa, anfr. convexis, rotundatis, labro te- 
nuiy simplici; columeila latitudine varians. Mont. huic sulcum 



— 155 — 

tribuit quam in L. vincta latiorem ; in nostris variat, nec in icone 
L. vincta? ap. Hont. tam angustus. Boh. 

168. I^ albella n. — T. globoso-ovata , tenera, pellucida, nitescens, 
albida, anfr. convexis, labro simplici, columclla augusla; {;} 
mm. Boh. 

169. L. divaricata (Turbo) O. Fabr., Moll. =r T. vinctus Mont., 
TUKT., WooDy GouLD. — T. ovatd , tenuis, albida, fasciis 4 I. 5 
spiralibasy mediis dislantibus, anfr. convexis, labro tenui, sim- 
plici; f mm. Boh. — Norv. 

170. L. labiosa n. — T. oblongo-ovata, solidiuscula, albida, anfr* 
param convexis, ultimo rotundato-angulato, labro reflexo, aculo, 
intus incrassato, calJo cum Jamina columeJJari lata confluente; 
V ^^' Finm. 

171. L. solidula n. — T. oblongo-ovata, solidula, fusca, anfr. con- 
vexis, labro patulo, acuto, calio interne incrassato, apert. antico 
effasa; ^J^ mm. Bergen. — Finm* 

172. L. frigida n. an = Ström N. A. Dan. III, 297, f. 21? — T. 
oblongo-ovata , tenuis, albida, anfr. convexis, ultimo leviter an- 
gulato, labro tenui simplici; j,^ mm. Finm. 

173. L. fasciata (Helix) Ad., Mont., Macg. Boh. — Bergen. 

174. L. Montagui Tort. = Hel. lacuna Mont. = L. neritoidea 
GouLD, an = Ström 1. c n. 120. Boh. — Finm. 

175. L. pallidala (Nerita) DaC. Mont. Bob. — Bergen. 

Cerifhium Brug* 

176. C reticalatum (Strombiformis) DaC, (Murex) Mont., (Terebra) 
FiMQ. = M. scaber "Olivi,*' Broccbi, (Gerith.) Blv., Dksh. = C. 
lima Brog., Lamk., Pbjl. = G. Latreillii Patr. — An. Rissoae 
Jobo operculigero utrinque subaiato, cirro postico rotundato*Ian-* 
ceolato. Pullum 1. c. descripsi. Boh. — - Norv. 

177. G. metula n. — T. subulato-turrita , subtenuis, alba; anfr. 
15 — 16 fere plani, prope suturam tenuissimam, vix impressam 
postice submarginati, sulcis praediti transversis, angustis, parum 
profundis, arcuatis, numerosis, in ultimo circ. 35, et cingulis 
obducti quatuor, quoram primum 1. anticum bumile, laevigatum, 
angustum suturam premit, secundum reliquis validius , prominens, 
cum tertio vix cedente paullum pone medium sito, e sulcis gra- 
nulatum; quartum, in medio inter tertium et suturam situm 
filiforme, undulatbm; basis parum convexa, laevigata, striis in- 
crementi curvis notata; apertura, ut videtur, minuta, canali si-* 
nistrorsum cnrvato brevi; j,^ mm. Spec. mortua haud perfecta 
vidimus. Mur. subulatus Mont. affinis sed diversus cingulis modo 
binis, sutura et basi fuscis. (M. v. Dukbbn, Särs dd.). Bergen. 



— 156 — 

Riåsoa Frbm. 

Ånimal gracile, rostro valido; lobus operculigerus cirro unico 
postice auctus. Ootbeca capsula convexa rotundata. Pullos in actis 
Acad. Scient. 1839 descripsi. 

178. R. zetlandica (Turbo) Mokt. , Turt., (Cyclostrcma) Flmg., 
Thorpe; (Rissoa) Browm Bob. 

179. R. Beanii Hanl. , Thorpe. Bob. 

180. R. sculpta PniL., an = T. semicostatus Mont.? Bob. 

181. R. textilis Phil. Bob. 

182. R. costata (Turbo) Ad., Mont. = R. exigua Mich. = R. ca- 
rinata PniL. Bob. 

183. R. striata (Turbo) Ad., Mont. = R. minutissima Micb. 

Bob. — Norv. 

184. R. arctica n. -» T. conoidea, subfusiformis, striis crebris ob- 
ducta, plicis ante suturam nullis. Alba 1. fulvescens, solidalay 
nitidula; anfr. 5| modice convexi, postice breviler subplanulati 
et lasvigati; {;| rom. Praecedenti valde affinis, sed difersa pH-^ 
cis ante suturam nullis. Finm. 

185. R. vittata (Turbo) Don., = T. cingillus Mont., vix = T. gra- 
phicus Brown, Turt. Bob. — Bergeto. 

186. R. interrupta (Turbo) Ad., Mont. Bob. — Finm. 

187. R. par v a (Turbo) DaC, Mont. = T. costatus Lam. ex parte, 
an = R. obscura Phil.? Bob. — Bergen. 

188. R. rufilabris (Alvania) Leach, Ålder. Bob. — Bergen. 

189. R. por i f er a n. — T. ovato-conoidea, cornea, punclis impressis 
caelala. Subtenuis, pellucida, nitidula, apice rubente; spira 
conica; anfr. 6^ paruro convexi, laeves, punctis impressis sab- 
quadratis, minutissimis regulariter seriatis caelati, in anfr. ulL 
majore magis conspicuis, in primis desideratis; apert. ^ 1. 1. 
aequans, obliqua, elliptica; labium distinctum, medio obtuse an- 
gulatum, reflexum, supra rimam umbilicalcm effusum; labrum 
arcuatum, acutum, rubens, intus levitcr incrassatum, faucibus 
lacteo-opacis ; '^ m.m. Forma R. rufilabris, sed tenuior et eco- 
stata. R. punctura (Turbo) Mont. divorsa *'anfr. rotundatis", sed 
specimina quae vidi trita, in arena collecta. Kullen. — Bergen. 

190. R. membranacea (Turbo) Ad. = Hel. labiosa Mokt. (Turbo) 
Turt., (Cingula) Flmg., Tborpk. — T. turrita tenuis, apertura 
fere verticali hiante, columelia subdentata. Forma nostra elon- 
gata, quam pro varielate describit Mont. 400. T. rimata, tur- 
rita, subfusiformis, nitidula, tenuis, pellucida, fusca I. cornea 
fusco lineata 1. alba; anfr. 8 — 10 parum convexi, mediis inter- 
dum nonnibil rotundatioribus, aut transversim plicato-costati, 
aut l^evigati; apert. ^ 1. 1, aequans, subovata, fere vcrticalts; la- 

mina 



— 157 — 

mina columcllaris parum arcuata, juxta rimam umbilicalem im- 
pressa y reflexa, fere alata, et plicam fere dcDliformein oblusam 
iolernesimulansy callo formatom umbilicali, indc in plågarn pro- 
daclo lacteam, incrassatam, extus gibbam labri simplicis acuti, 
reflexo-patuli, anterius subeffusi; fauces saspius macula notatae 
fasca, dtt-l. triplici, in fasciam brevem versus labrum rufescens 
antice producta, columella rufa; ^^^ — J mm. a) Lxvis, alba, 
postice fuscescensy pellucida. fi) Cornca, postice costata; annon 
= R. similis Brown? R. discrepans Brown? y) Alba 1. cornea, 
anfr. mediis convexioribus, exquisite circ. 16 — costatis, anteri- 
oribus laevissimis. d) Alba 1. cornea, lineis transversis undatis 
fascis picta, anfr. omnibus costatis, costis in ultimo obsoletis, 
dimidiatis, in dorso nullis. Boh. — Bergen. 

191. R. cornea n. — T. ovato-oonica, cornea, apertura obliqoa, .pa- 
tente, columella subdentata. Priori valde afiTinis, sed diversa 
forma semper magis ovata, anfr. paucioribus^ apertura magis 
obliqua; |;jt mm. Boh. 

i92. R. albella n. — T. ovata, subinflata, pellucida, laevigata, ni- 
tidula. — Anfr. 6 convexi, lacvcs, lineis nonnullis spiralibu^;, 
parum elevatis, filiformibus cincli; apertura ovata, } t. t. aequans, 
labio prope rimam umbilicalem leviter angulato; columella pa- 
rum arcuata, recedens; labrum acutum, tenue; pläga faucium 
incrassata, alba, extus gibba; ^^ mm. a) Alba, glaucescens uni- 
color ]. maculis transversis ante suturam, fascia basali et labro 
rufis. fi) Cornea, pictura saturatiore, lineis spiralibus obsoletis. 
Utraque var. aut tota laevis aut plicata, plicis aut in quoque 
anfr. conspicuis, in ultimo vero semper dimidiatis et in ventre 
distinctioribas , aut in penultimo, aut in prioribus solum mani- 
festis. Forma plicata saepius magis rotundata, R. Ehrenbergii 
PbUm interdum baud absimilis, an e R. albella n. laevigala et 
R. parva bybrida? Boh. 

193. R. Sarsii n. — T. conoideo-ovata , tenuis, pellucida, laevigata, 
alba, maculis juxta suturam et in basi transversis, regularibus 
ornata. — Anfr. 6, postici parum convexi, anteriores rolundati, 
striis spiralibus omnino destituti; apertura } 1. 1, aequans parum 
obliqua, ovata; columella parum arcuata, labrum tenue, siraplex, 
acutum; j;} mm. — R. semistriat;E (Turbin i) Mont. = R. pul- 
chrae Johmst. baud absimilis, sed major, ventricosior, tcnuior el 
striis omnino deslituta; a praecedente diversa magnitudine, facie 
omnino laevi, labro tenui. (Särs dd.) Bergen. 

Paludinelfa Pfrifp. 

194. P. Ulvae (Turbo) Perm., Mört., Angl. Kullen. — Boh. 

195. P. baltbica Nilss., non = T. ulvae Angl. et a P. muriatica 
Lavk. diversa forma breviore, testa aliquantum tenuiore; Cing. 
minutae Gould valde afTinis. Kullen. — Boh. 

Öfvert, af KongL FeL-Akad. Förh. Arg. 3. N o 5, 4 



— 158 — 

Skenea Flbmo. 

Animal Rissox, lobo operculigero ala utrinque rotundata auclo, 
postice lanceolato-producto. 

196. S. planorbis (Turbo) O. Fab»., Moll. = Hel. depressa Nokt.., 
(Turbo) TuRT., (Skonoa) Flmg. Bob. — Finm. 



Pateliu L. 

*) Branchiae latorales. 

197. P. vulgala L., Auct. Bob. — Nordl. 

198. P. pellucida L, Muell., Mont. — Obs. P. laevis Akgl. = P. 
caerulea Mont., ad nostra litora undiquo granitica desiderata. 

Kull. — Finm. 

**) Brancbiae ccrvjcales. Acmsra Escn., Lottia Grät, Patelloida Q. 
et G.) Tectura Aud. et M. Edw. 

199. P. testudinalis Mukll, O. Fabr. = P. testudinaria Muell , (no» 
L.)= P. tessellata Muell. — Var. alba I. alropurpurea. Kull. — Finm. 

200. P. virginea Muell. = P. parva DaC, Dok., Mokt., = P. pul- 
chella FoRB. — Testae pictura duplex, reticulata et radiata. Illa 
saepius evanida rufa, maculis albis hexagonis, hxc plerumque 
constans, excellens, rosea. Testa minutissime squamulosa. 

Kull. — Finm. 

**] Branchix externae nullae? 

201. P. c a? c a Mukll. = P. candida Coutii. = P. ccrea Moll. 

Bob. — Finm. 

202. P. ful va Muell. = P. Forbesii Smith. Bob. — Finm. 

203. P. rubella O. Fabr., Moll. Finm. 



Chiion L. 

*) Limbus hispidus fasciculatus; Inmina? articulares in mnrgine lim- 
bali continuatae, incisa?. Acantbocbiton Lf.ach, Pbaceloplcura Guild. 

204. C. fascicularis L., Sow. Boh. — Norv. 

205. C. crinitus Penn., Sow. Boh. — Norv. 

**) Limbus hispidus, valvulx (excl. Inmina) subhinatae,#laminae ar- 
ticulares productx, inlegrae, in margine limbali nuilx'. 

206. C. Nagelfar n. — T. elongala, purpurca, valvulis granulo- 
sis, 3 — 7 latioribus, ultima prima latiore; 4a ^^' — Valv., 
1, 2, 8, 3, 4, 5, 6, 7, crassae, rotundato-carinatae; mcdiae subreni- 
formes, long. ad. lat. = 1:2,2, margine postico subrocto, bre- 
vimucronato, antico producto, medio emarginato-truncalo; v. sc- 
cunda subdeltoidea, long. ad lat. = 1 : 1,8; prima semiorbicu- 
laris, ultima <:ubrhomboidca, illa latior^ postice subcmarginata. 



— 159 — 

Area: impressione obliqua Jeviler distincl;e. Graniilu vesiculosa, 
elevata, in medio minora, ovalia, passim conncxa, per series 
mooiliformes densissimas disposita, medio longitudinales, hic et 
ilJic leviter flaxas, subbifidas, utriiique divergentes, in areis la- 
ieralibas irregulares, secundum strias incrementi rudes recurvas. 
Laminae articulares spatio tertiam partem latitudinis fere »quante 
separatae, in angulum rotundaium productae, integrae, ad mar- 
ginem ]imbalem null»; in v. prima declivis, striata, integra, 
in ultima postice nuila. Limbus crassus tumidus^ setis brevi- 
basy gracilibus, aeqaalibus dense hispidus. — In ter Earopaeos gigas. 
— Nagelfar nomen erat navis Odini unguibus bominum mortu- 
oram contextae, sec. mytb. scandinavicam. Finm. 

207. C Ilanleyi Beam, TnoRPB. — T. oblonga, alba I. fuscescens, 
valvuHs 5—6 latioribus, prima ultima majoro, costato-granulosis, 
limbo bispido subfasciculato; f4 ^^' — Valv. 8,1,2,7,3,4,5,6, 
crassiuscuiae, convexae, marginc postico subrecto, brevimucronato, 
anlico arcuato medio emai^ginato, ulrinque rotundato, long. ad 
lat. in v. quinta = 1 : 2,7, in secunda antice subangulata = 
1:2,2; prima semiovalis, ultima illa angustior. Areae parum 
distinctas. Granula in media v. minora, versus latera magna, 
infläta, papillosa, globulosa, fere pedunculata, passim decidua, 
praesertim in margine postico, quem tuberculosum reddunt, per 
aream mediam in series digesta longitudinales, medio parallelas, 
utrinque radiantes, fere costales, sulcis discretas, in areis late- 
ralibus secundum strias incrementi fere arcuatim ductas; in v. 
prima granula inaequalia concentrice disposita, ut in ultimae 
parte postica. Laminae qualos in priore sed paullum breviores 
et magis rotundatae, vix angulatae. Limbus bispidus, ad angu- 
lum posticum cujusque valvulae setas emittens longiusculas, sub- 
fasciculatas. Bob. — Finm. 

***) Limbus squamulis imbricatus; areae distinctae, granulorum serie- 
bus in media longitudinalibus, in laterali ulrinque transversis, radi- 
atis; laminae late disjunctae, integrx, in margine limbali nullae. 

208. C al bus L., Gunn., Mubll., O. Fabr. , Spglr., Mokt., Gould. 
:= C. aselioides Lowk. — T. obionga, carinata, alba 1. fusce- 

' scens, squamulis limbi aequalibus politis; ^,^ mm. Bob. — Finm. 

209. C. cinereus L., Muell., Mont., Lauk., [non O. Fabr.) = C. 
aselliiB Spglr., Cbemn., Lowb, Desh. = G. minimus Cdemn {non 
Spglr.) — T. ovata, subdepressa, cinerea fusco lineata, squa- 
mulis limbi inaequalibus, rudibus; ^^^ mm. Kull. — Bergen. 

210- C. alveolus Sars ms. — T. obionga, convexa, alba, squamu- 
lis limbi inaequalibus, angustis; V ^^' "^ ^* ^^^i^ convexa, 
vix culminata; valv. 6,1,7,2,3,6,4,5, arcualae, longae, long. ad 
lat. in quinta = 1:3, poslice rectie, vix mucronatx, margine 
antico leviter arcuato, medio emarginato, limbali rotundato. V. 
i^ecunda antice subangulata, prima semicircularis, ultima subeJ- 
liplica. Laminae spatio separatac ^ tot. lat. fere superantc, ro- 
tundatae. Series granulorum in areis laternlibus trunsvcrsu», den- 



— 16(> — 

Kx, fcrc secundum slrias incrcmenti arcuatae. Limbus albus, 
angustus, tenuis, squamis elongatis, mucronatis irregularitei^ im- 
bricatus. Bob. — Bergen. 

****) Limbus laevis ). granulosus; valvae broves, distincte mocrona- 
tae; laminas disjuDctsB) circa marginem valvae limbalem continoaUB, 
fissura Jaterali utrinque unica; välva prima ultima major. 

211. C. ruber L., Mdelu, Spglr, {non Funo., Sow.) =s G. punciatas 
Ström 9 Turt., {non L. S. N.) = C marmorens O. Fåbr. s= C 
Jatus L0WE9 Sow. = G. Jaevigatus Flvg. = G. fulminaiua Goutb. 
GouLD. — T. oblongo-ovata, rubra, albo varia, tenuissime granu- 
Josa, limbo cartilagineo loevi olivaceo; ^ mm. — Hic sine dobio 
Gh. ruber L, in oceano boreaii cum Gb. cinereo et albo frequena, 
qucm in F. S. propter granula G. punctato suo Gbinensi (S. N. 
ed. 10) adnumeravit, novam speciem in Fauna condere nolena. 

KuH. — Finm. 

2i*'i. G. lacvis Pbmv. (non Movt., Phil.) =s G. ruber Lowk, Flhg., Sow^ 
Ghbmn. VIU, 288 sec. descr., Gould = G. minimus Spglr. non 
Gbemm. — T. oblonga, convexa, rosea albo fulvoque varia, ]ae-> 
vis, limbo farinoso, rubro, fasciis albis) *V' °^<^* ^b* — Finm. 

213. G. margina tus Penn., Mont., Laxk. = G. cinereus Spglr., Lo- 
WE. — T. ovata, cineracea fusco reliculatim variegata, grannlosa, 
limbo farinoso fiisco fasciis ocellatis albi»; j\ mm. Bob. 

*****) Limbus squamis aciculatis appressis tabulatus; laminaa artica- 
lares antice continuae, incisuris utrinque tribus; välva ultima prima 
major. 

V14 G. corallinus Risso, Phil., = G. lacvis Momt., Turt., Lowe, 
Flmc. PniL., non Penn. — T. coccinea, tonuissime striata et 
granulata, limbo coccineo, maculis quatuor albis; ^\ mm. 

Bob. — Bergen. 

CIrrobranclila* 

Dentalium L. 

$15. D. en ta I is L. F. S. ed. 1 et 2, Mont. — T. leviter arcuata, alba, 
apice fissa. Long. 52 mm., diam. apert. 5,5 mm. — T. num- 
quam postice rosea. a) Postice laevissima vix corrosa, parum 
decollata. Norvegia. /?) Striis iocrementi subrudis et annula- 
ta, postice obsolete 20'angula, scmper corrosa, aetate decollata, 
baud raro truncala = D. labiatum Brown. — Pulla, modo illae- 
sa, apiccm habent leviter inflatum, cum apertura ovali, subobli- 
qua. Postea apex corroditur et subinde decoliatur. Internum 
vero ot solidius tostae stratum, tardius solutum, ex apertura 
prominet concham minulam baud male simulans, velut testam 
inlra testarn. Juniora versus apiccm magis arcuata, atque, prae- 
fcrlim in abyssis 100 org., tenuiora et exquisite angulata. 

Kull. — Bergen. 

(Fortsältuing.) 



— 161 — 

Inlemnade af handlingar. 

Hr Lektor E. G. Bjöbling: Oro en anmfirkniogsvärd klass af 
iofinita serier. 

Remitterades till Hrr Selahder och Lagerbjelm. 
Bergmästareo F. v. Sghbble: Meteorologiska iakttagelser för åren 
^ 1844 och 1845. 

Öfverlemoades till det Asti*ODOixiiska Observatorlum. 



Hr Adjunkt J. G. Agabdhs i förra sammanträdet inlemnade 
afhandling: A naderna, ett nytt slägte bland Algerna , åter lem- 
nades af Hrr Wablbbrg och Wi&sTBÖMy som tillstyrkte dess in- 
förande i Akademiens Handlingar. 



Akademisk angelägenhet. 

Till ledamot i fferde klassen kallades: Notarien i K. Bergs- 
Collcgium Hr L. J. Walluabk. 



Skånker. 

TiU Velen$kap8'Akademiens Bibliolhek. 

Det Kon^l. Danske Videnskabernes Selskabs naturvidensk. og 

matbemat Afhandlinger. Deel XI. Kjöbenh. 1845. 4:o. 

Historiske og philosoph. Afhandlinger. Deel XII. Kjöbenh. 

1845. 4:o, 
Collecfanea Meteorologica sub auspiciis Societatis scient Danicae. 

Fasc. IH. Havnix 1845. 4:o, 
Oversigt över det Kgl. danske Videnskabernes Selsksabs For« 

handlinger i Aaret 1844, samt i Aaret 1845. Kjöbenh. 

1845, 46, 8:0, samt 
Censura commentationis Soc. Reg. Dan. Se. a. 1844 ad praemium 

reportandum oblatae, etc. 8m). — Jf Sällskapet. 
Nieuwe Verhandel ingen der eerste Klasse van het Kon. Nedei^ 
. landsche Instiluut. D. XI. Amsterd. 1845. 4:o, samt 
«t instjtOfiC^r Verslagen en Mededeelingen, J. 1845. N:o 1 

i^^^:-^^ ^43^"*^' ^^*^' ^'"' "^ '^ Institulvt. 







— 102 — 

Bulletin Je la soc. geulog. de Fronce. Siii'. II. T. 111. Feiiilles 

4-10. Paris 1846. 8:o. — j4f Sällskapet. 
Mcfraoires de la soc. d'hisL naliir. de Stra<J>ourg. T. III. Ltvr. 

3. Slrasbg 1843—46. 4:o. — ^f SdllskajKt. 
Observations mét^orologiques failes a Nijne-Taguilsk. Années 

1843, 44. Paris 1845. 8:0. — j4f Hr A. Demidoff. 
Steekstbup, J. J. Sm., Undersögelser ovcr Hermaphroditismens 

Tilvaerelse i Natuien. Kjobenh. 1845. \xo. — Af Författaren. 
HAUSMÅifffy J. Fr. L., Haudbucb der Mineralogie. Tb. 2. Ablb. 

3. Göttingen 1846. 8:0, 
Gottingische gelehrle Anzeigen. 1841. B. 1. 1845. B. 1, 2. 8:0, 
Nachricbten von der Georg-Augint Universitöt und der Kön. 

Gesellsch. der Wissenscbaften zu Göttingen. Von Juli bis 

Dec. 1845. 8:0. — Af Hr Hjusmjnh. 
Pelouze, J. , Note sur le sesquicblorure de Clirome. — M</moire 

sur un nouveau raode de dorage du cuivre. (Extr. des Gom- 

ptes rendns, 1845 & 46) 4:o, — Af Författaren, 
Supplement å fa bibliotb. iinivers. de Geneve: Arcbives de TÉle- 

ctricit^y par A. de la Rive, N;o 20. — Arcbives des scien- 

ces pbys. et naturelles, par de lå Rivb, MAfiicNAc et J. Pi- 

CTET. N:o 1. 1846. 8:0. — Af Vtgifvarnc, 
Underd. Berättelse till Kongl. Maj:t angående Nativiteten och 

Mortaliteten m. m. i Sverige, Åren 1836 med 1840 m. m. 

Stbm 1844. 4:o, samt 
Tabeller börande till den till Kongl. Maj:t af Tabell -Gom mis- 
sionen 1844 i underdånighet insända Berättelsen. Stbm 1846. 

Folio. — Af Hr Leyonuarck. 
Tafel, J. Fr. Imm., Circnlar (verscbiedene Scbriften Swedendorgs 

belnffend). Tubingen 1846. 4:o. — Af Författaren. 
Ett egenhändigt bref från Carl Linne. — Af Hr Lagman Suyojy. 



Till Hikets Naturhistoriska Museum. 

En Hapale penicillntus fv, Brazilien, och 

Ett ägg af Psittacus moliiccensis. — Af Grosshandl, Rost n blad. 

En Cobitis taenia. — Af Hof marskalken M, PVaurendokf, 

Flera ex. nf (iirudo piscinm. — Af Apothekaren Molin. 

En Påfogel. — Af Hofpreil. A* C. LiiSvsTHÖy (^cnom MéV^^r 

A. LiNDSTHÖM). 



forolosiska Observuliuiier <i Slockholius Observutoriitin 
i April 1846. 



Baronielern 
r«di>reraa lill 0°. 


Cri-iuä. 


ViN,l3rii.r 


^1 


L6 


Kl. i! 


kl. •» 


Kl. (i 


Kl. 2 


Kl, 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


K i. 9 








r. 1». 














i,09 


25,10 


25,15 


+ 1-3 


+ 4~2 


+ 0-3 


s.v. 


S.V. 


S.V. 


Uulrt 


S,I3 


2504 


25.08 


+ 0.3 


+ 2.a 


+ 1,2 


o. 


l>. 


n.o. 


Sqo 


i^l 


24.96 


24,92 


+ 0,3 


+ l.G 


+ 3,2 


o. 


0. 


s. 


Rrg« 


5fl6 


25.12 


25.17 


+ 2.Ö 


+ 8,8 


+ 3,4 


s. 


s. 


S..S.O. 


Siom 


5,19 


25,19 


25.19 


-t- 2,1 


+ 7.1 


+ 2,0 


s. 


0. 


o. 


Dimmi 


ä,19 


25,17 


25,18 


+ i.a 


+ 2.3 


+ 0,7 


N.O. 


N.O. 


O.N.O. 





5.17 


25.17 


25,17 


+ 0,4 


4-,, 1,4 


+ 0,3 


O.N.O. 


N.O: 


N.O. 


R'8" 


b,IO 


25,12 


25,12 


+ 1.0 


+ 3.1 


+ 2.4 


M.O. 


O. 


O. 





5.22 


25,27 


25,40 


+ 2,3 


+ 2.2 


+ 1,2 


O. 


0. 


0. 





i.39 


25,28 


25,25 


+ 2,2 


+ 2.6 


+ 0.8 


o, 


0. 


o. 





i;« 


25,28 


25,30 


+ 1-1 


+ 3.8 


+ 2.2 


N.O. 


v. 


V. 


Mulet 


S.37 


25.43 


35.51 


-0,3 


+ 8,7 


+ 2,G 


V. 


v. 


o. 


Kl.rl 


i,59 


25.65 


25,59 


+ 0.5 


+ 6,6 


+ 0.0 


0. 


o. 


0. 





1.72 


25,72 


25,74 


- 1,3 


+ 5,3 


+ 2,3 


s.o. 


0- 


0. 





5.75 


25,78 


25,at 


+ 1.4 


+ 5.) 


+ 2,3 


N.O. 


O.N.O. 


N.O. 


Malel 


>Ä 


25.87 


25.86 


+ o,y 


+ 8,3 


+ 2,6 


N. 


N. 


N.O. 





i^ 


25,84 


25,82 


+ 1.3 


+ 7,7 


+ 2.2 


H.O. 


O. 


0. 


Kl.rt 


i,79 


25,75 


25.74 


+ 0.7 


+ 9.0 


+ 0.8 


«. 


».0. 


R.O. 


■Mulrl 


■..74 


25,75 


25,74 


+ 1.1 


+ 8,0 


+ 3.1 


S. 


O. 


M.O. 





>,74 


25,79 


25,78 


+ 1.4 


+ 7.3 


+ 3,0 


S.O. 


pt.fj; 


0. 


Klirl 


>Ä» 


25.76 


25,72 


+ 1,3 


+ 11,5 


+ 4,3 


v. 


S.T. 


S.V. 





i,69 


25.66 


25,69 


-H 4,4 


+ 113 


+ 6.0 


S.V. 


V. 


n.o. 





■ja 


2i,72 


25,74 


+ 2.1 


+ 11,2 


+ 5,6 


K. 


O.W.O. 


N.O. 





>,82 


25.88 


25,87 


+ 3,1 


+ 5.3 


+ 2.0 


N.O. 


N.O. 


N.O. 


Storm 


1,76 


25.G2 


25.49 


+ 0,8 


+ 7,3 


+ 2,3 


S. 


S.V. 


S.V. 


Klart 


i.32 


25,1G 


2^.06 


+ 3.1 


+ 2,1 


+ 0,5 


3. 


0. 


N. 


RcgD 


i.01 


25.00 


25,07 


— 0,2 


+ 1,5 


+ 0.1 


N. 


s. 


a 


Slorm 


*>,16 


25,22 


25,26 


0.0 


+ 4,1 


+ 0.8 


If. 


v. 


S.V. 


^l.rl 


V29 


25,30 


25.33 


+ 1.8 


+ 5,9 


+ 3,0 


S.V. 


v. 


V.N.V. 





|j42_ 


2:..4G 


25.49 


4- 1,2 


+ 7,2 


+ 2,9 


S.V 


v. 


V. 





i.*4l 


'lhA?& 


2-,,44G 1 + 1-29 


-f 5»74 


+ 2'14 


NeJcrJK 


rdeti = 


1,136 


cc. timi' 




"^ 


Ul 




-i^OÖ 





ÖFVERSIGT 

AV 

RONGL VETENSKAPS-AKADEMIE1V8 

FÖRHANDLINGAR. 

9. 1946. 

Onsdagen den 10 Juni. 





Föredragr. 

1. MsicHMNBJtcaa försök öfver dynämidernas in^ 
figielse på sjukligt relUga nerver. — Sekreteraren 
begirde att få fftsla Akademiens uppmärksamhet på en kedja 
af försök, som under loppet af nSsf lidna år blifvit bekant- 
gjorda af Baron Reighenbach i Wien, öfver de verkningar, 
som af dynamiderna, d. 8. ljus, värme, eiekfrisk och magne- 
tisk polaritet, frambringas på personer, hvilkas nervsystem 8r 
i del slags tillstånd, att de, antingen af sig sjelfva eller ge- 
nom konstens åtgärd > förfalla i somnambulisme, och hvilka 
han, med ett gemensamt namn, kallar sensitiva personer. 

Sekreteraren uppläste nu ett anförande derom ur hans 
närt från trycket utkommande Årsberättelse för nästlidet år, 
hTilket af detta skäl här ej intages, och tillade derefter: Hr 
Reicbenbach har genom dessa försök funnit, att, om en me- 
talltråd af flera famnars längd ledes från ett rum, der allt 
ljus fir fullkomligt uteslutet, in i ett annat, och på något 
ställe af tråden i det sednare ett starkt solljus får falla, så 
aer en sensitiv person, ställd i det mörka rummet, några fift 
ögonblick derefter, från ändan af tråden en utströmning af 
ett svagt ljus, osynligt för en person med friskt nervsystem. 
Riktigheten af den sensitives förnimmelse kan af den icke 
sensitive ej med tillförlitlighet kontrolleras, och man måste. 
förtro sig åt lika uppgifter af olika sensitiva personer. Emed- 



— 166 — 

ierlid har Hr RtiCHKNBACii lyckats finna en utvSg att båri 
komma till en bestämd kontroll. Sekreteraren uppläste der- 
efter följande utdrag ar en Hr R^ skrifvelse frän Wtea af <L 
14 nSstlidne .Maj: ''Det föll mig in att försöka fäta de ftlr- 
gade strålarna af spectram prismaticum fulla på den ena 
hoprullade ändan af en sex famnar lång jernlråd, hvars andra 
loda leddes in i ett alldeles mörkt rum, der en sensitiv 
person befann sig. Detta försök erbjöd stor titlförlitlighefy 
emedan denna person icke kan veta kvilketdera af de olika 
färgade ljusen man låter falla pä trådens andra ända» 
Hvad sägen J väl, då jag berättar Eder, att det blå lju- 
set gaf en blå, del röda en röd, och så vidiire hvarl 
och ett sin färg åt den ljusström, som af den sensitiva 
■ppfattades från trådens apdra ända i det mörka rummet, 
och att således verkningen af det färgade ljuset fortplantade 
sig med samma färg genom den sex famnar langa jemtråden? 
Härvid må dock den afvikelse anmärkas, att då del violetta 
ljuset föll på trådens ena ända, beskref den sensitiva Ijusut- 
flödet från den andra såsom utgjordl af åtskiljdt blått oeb 
rödt, — Jag ändrade sedan försöket på det sätt, att jag upp- 
tog spectrum på ett brännglas af en fots vidd, och lät den 
deraf bildade i>i'ännpunkten af i kanten iriscrande hvitt ljus 
falla på den hoprullade ändan af tråden. Den sensitiva fann nu 
Ijusutströmningen från spetsen i det mörka rummet pråla med 
regnbågens färger. Fyra sensitiva personer, af hvilka tvänne 
befunnes i sjukdomstillstånd, men tvänne voro i öfrigt allde- 
les friska, gjorde, vid de med dem, hvar och en för sig, 
anställda försöken, alldeles lika uppgifter, endast med skill- 
nad i afseende på den olika styrkan af förnimmelsen. Vid 
ombyte af fargadl ljus på trådens ena ända åtgingo 2 till 3 
sekunder, innan den sensitiva märkte det vid trådens andra 
ända. Ljus, polariseradt genom refraction, gaf ett gulaktigt 
ljus från ändan i del mörka rummet, men polariseradt ge- 
nom reOektion från glas under en vinkel af 35® gaf ett blå- 
akt igt.** 



— 167 — 

I sammanhang bdrmed anförde Hr Huss, del han å 
Seraphimer-Lazarettei eftergjort några af Hr R.3 försök 
med roineralmagnet å så kallade sensitiva personer. Dessa 
(orsök hafva dock varit för få, för att deraf kunna draga 
några mera bestämda slutsatser, hvarföre Hr Huss vid deras 
sieddelande reserverade sig mot antagandet af de resultater 
han erhållit. Svårigheten att under dessa' försök utreda hvad 
som fir verkligt eller icke verkligt, bvad som beror på den 
sjokei fantasi eller icke, ligger deruti, att dylika så kallade 
sensitiva personer tyckas så gerna vilja leda experimenta- 
tora bakom ljuset^ och, då de finna sig vScka uppmSrk- 
sambet, vilja stegra denna så högt som möjligt. Hr H« 
fore likvisst benägen att tro, att detta sträfvande hos dylika 
sjoke ej är ett begär att bedraga, utan ett symtom af de- 
ras sjukdomstillstånd, hvitket omedvetet påtvingar sig dem. 
Om således i vissa fall sanningen af det man tror sig upp- 
fatta både kan och bör dragas i tvifvel, qvarstå dock an- 
dra fall, hvilka lemna föga rum för några tvifvel. 

«) Strykningar med magneten uppfattas stundom som en 
kall 9 stundom som en varm vind eller blåsning. Vid fortsatta 
strykningar erfara somliga en känsla af behaglig domning, 
andra åter af obehaglig retning. I förra fiillet kan sömn 
iatråda^ i sednare kunna smärtsamma convulsioner och ryck- 
ningar uppkomma. Härvid visar sig olika verkan af magnet 
och af kristall, så att somliga, på hvilka den förre inverkade 
ofördelaktigt, säga sig erfara en behaglig känsla, af den sed- 
nare. På flera utöfvar hvarken den ene eller den andre nå- 
gon kännbar verkan. Genom fortsatta strykningar tyckas 
standom neuralgiska smärtor och convulsiviska anfall lindras, 
ja för tillfället upphöra; stundom visa de under samma för- 
hållanden ej ringaste effekt. Den sömn, som oppkommer 
af fortsatta strykningar, synes vara ovanligt lugn, och kan 
fortfara från några timmar ända till hela dygnet. 

b) Då magneten lägges under hufvudet, t. ex. under kud- 
den, och dess ankare i maggropen, erfara somliga häraf alls 



— 168 — 

intet, somliga erfara en kSnsla af tyngd och domning i bela 
organiimen, somliga återfalla i sömn eller dvala. Några bafva 
förblifvii i dylikt sömn- eller dvahillstånd i 12 å 24 timmar, 
ja, i ett fall fortfor det oafbrotet i tre hela dygn. 

c) I ett fall uppfattades, af flere tillstSdesvarande Ifikare, 
då magneten var placerad under hufvudkudden och ankaral 
låg i maggropen, en tydlig och stark dragning af det upp- 
lyflade ankaret mot kroppen. 

d) Ingen af de sjuke har kunnat uppfatta någon emanation 
af ljus från magneten; möjligen voro de anvånda magnetema 
dertill för svaga. 

e) I medicinskt hfinseende har ej någon curatif effekt af 
magnetens användande på ett eller annat sått erhållits, atan 
endast en palliatif lindring i sådana fall der sömn intrftdi, 
då den sjuke under sömnen varit befriad från do nervösa till* 
fålligheter, hvaraf dessa sensitiva personer vanligtvis lida. 



SS. Hafsvatlnels sammansättning. — Såsom fort- 

sfittning af de resultater Hr Professor Forchhammcr i Köpen- 
hamn erhållit vid sina undersökningar om hafsvattnets sam- 
mansättning (Ofvers. af K. Vetenskaps-Akademiens förhandlin- 
gar, II, 2()2) uppläste Sekreteraren följande skrifvelse från Hr 
FoRCHHAMMLR af d. 2 Juni 184& 

"Jeg har flitligen fortsat disse Arbeider og jeg synes at 
jeg har erholdl ikke faa Resultater ud af disse möisommelige 
Undersögelser. Jeg er nu faerdig med Atlante^havet og Po- 
larsöen omkring Grönland, navnligen Davisstraedet. Mine Re- 
sultater for Atlanlerhavet ere fölgende. Den almindelige Coef« 
ficient for Söevandet i Atlanterhavet er 1,819, det vil sige, naar 
man multiplicerer Chlormsengden fundet i en vis Maengde Söe- 
vand fra et beslemt Sted med l,8l9, orholder man den hele 
SaltmsBngde i Vandet. Över tyve Analyser jeg har anstillet 
give ikke megen Afvigning. Det höieste Tal er 1,830, det la- 
veste 1,807. Omkring de västindiske Öer er Chiormsengden 



— J69 — 

omlrenl 20 pro iniile og Saltmflengdén 3&,1 pro mille. 1 
Golfströmroeii synker den iidt til 19»9 Chlor og 35,9 Salt, men 
den stiger igjen paa Nordsiden af Gulfslrömmen hvor den sti- 
ger i Chlor-gehalt til över 20 og i Sallmaengdeo til 36,5 p, 
m. Paa Newfoondlandsbanken synker Vandet til 18,5 p« ni« 
Chlor og 33,8 Salt, og paa Reisen derfra lige imod Ost sti-» 
ger nu Chlormeengden bestandigen ligesom man nsermer sig 
£uropa fra 19,6; 19,8^ 19,9, indtil det i Naerheden af de eu- 
ropeiske Kyster synker igjen til 19,4 og 19,2. 

Imellem Island og Grönland er den böieste Chlormaeng- 
de 19,58, og synker i Nserheden af Grönland til 18,?, I 
Davisslra^et synker Chlormaengden ned lil 17,9. Mängden 
af Svovlsyre og Kalk er i Ålmindelighed meget constant; paa 
100000 Chlor findes i Gjennemsnit 1200 Svovlsyre og 300 
Kalk, men i N^rhcden af Kysterne aflager undertiden Svovl- 
syre- og Kalkmaengden. Et maerkvserdigt Exempel paa Or- 
ganisationens Indflydelse paa jSöevandets Beslanddele förekom- 
mer ved S:t Thomas i Vestindien. Udenfor Coralrevet er For- 
holdei af Chlor og Kalk som 100000: 262; indenfor Revet, 
efter at Bölgen har gaael över et bredt men lidet dybt Rev, 
er Forholdet som l(X)*j00: 192. Udenfor Oe-griippen som 
100000: 300." 

3. Om organisk utveckling utan föregående 
eell-bildning. — Prof. Boeck i Christiania hade i bref till 
Hr A. Retzius meddelat följande. 

"Som Tillasg til det Anförte*) skal jeg endnu bemaerke 
angaaende organisk Vdvikling udcn forelöbig Celledannelse 
(i aamme Form som ellers er paaviisl), at det förekommer 
mig at Lindsen i Oiet (jeg har fornemlig undersögt Fiske- 
lindsen) fremtraeder i sin fibröse Form uden at gjennemgaae 
Celleprocessen. Vist nok angiver Schwann ganske bestemt 
denne Celleodvikling at finde Sted, og naar jeg seer hen til 

*) Se ofvan pag. 44. 



— 170 — 

CoKPAS Tegninger af Patledyrlindsens Textur skal jeg ikka 
Diegte, at jeg har Aarsag til at naere nogen TtivI om' Rig* 
ligheden af roine egne lagttagelsers Nöiagtighed. Jeg vil 
imillertid vel faa större Sikkerhed ved den na efterhaanden 
foretagne Repetition og Verification af de gjorte mangfoldig* 
Undersögelser med polariseret Lys, og derved erholde udi&r- 
ligere Bekjendtskab til Forholdene, men förtiden anseer jeg 
Fortgången ved DanneUen af Lindsen hos Fiskerne ai v«re 
fölgende : 

Af Capsula lentis afsaettes Lindsestofiel (Globulin, Casein, 
eller hvad man nu i chemisk Henseende vil kalde det), t 
en temmelig fynd Opiösning. Af denne utsaelter (bundfael- 
der) sig nu den fäste Bestanddeel til den allerede dannede 
Lindsedeel i en meget klebrig Form; medens at Moleculeme 
mere og mere naerme sig til hinanden, formindskes Vand- 
holdigheden og der fremtrfieder en större Fasdied i det lid- 
ligere afsatte Stof, medens der dannes nye ydre og lösere 
eller fluidere Lag. Undersöger man den klebrige Deel af 
Lindsen, da vil man endnu ikke opdagc nogen Fiberretning 
i samme, men Icengere ind, hvor Mässen dog endnu kan viere 
temmelig seig, seer man allerede de lakkede Fibre, hvitke 
dog endnu ikke kunne godl skilles fra hinanden. Lsengere 
ind er Fibrositeten bestemlere. Undersöger man nu med po- 
lariseret Lys de forskjellige Lag, da vil man i de yderste 
blödere Lag ikke finde nogen Depolarisalionscvne, men laen- 
gere ind, og Jör man kommer saa vidt at man med Mi~ 
kroskopct kan erkjende begyndende Fibrositet y Jinder man 
Depolarisationsevne f der allerede betegner den vordende Fi- 
bjrretning y o g alt saa anviser en begyndende Ordning af 
Moleculerne directe af den opluste Lindsemat erie uden at 
den gjennemgaaer Celledannelsen. Jeg vil nu just ikke endnu 
bealeml benaegte^ al denne Celledannelse finder Sted ved Fi- 
»kelindsens furste Udvikling, men bar ikke fundet denne aa- 
derledes end anfört. 



— 171 — 

Han kan niaaske stge, naar ikke Celteprocessen finder 
Sfedy hvordan kan da Lindsebygnin^en blive hos rorskjelliije 
Dyrklasse saa forskjellig. Hvoraf Forskjelligheden? del vil 
jeg ikke paalage mig at löse, men det er ikke i Lindsen, 
(antages dens omforklarede Udvikling for riklig) livor aliene 
eii saadan Formation finder Sled. Gaaei* man ud fra den Hy- 
pofbese^ at Lindsens Formation skeer ved en uniiddelbar An- 
ordning af Lindsesubstantsens Moleculer, frembragt ved Sam- 
virken af Individets organiske Kraefter, og at denne Virkning 
paa Holecularanordningen maa antages af de naermest omlig- 
gende Organdele isaer at blive frembragt, saa maae man og 
anlage at denne , mot Lindsckapselens indre stilledo Samvir- 
ken, ikke ophörer ved den Tid, da Lindsen er udviklet, men 
maae vedblive uforandret efter denne Tid, og saaledes bevirke, 
at ikke nogen Förändring i det danncde kan opslaao. De- 
primeras derpaa den Virksomhed der bidiits har bcvirkei 
Lindsens Dannelse og Vedligeholdelse i den antagne Form, saa 
vil ogsaa Lindsens materiele Forhold letleligon forandres. Meo 
er nogen Samvirken ved Lindsens Dannelse tilslede, da maae 
den yttre sig mod Lindsekapselens Centrum fra Peripherien. 
En Modi6cation i den Lindsen dannende Virksomhed maae ri- 
meligviis yttre sig fremdeles pcripherico-central med föran* 
dret Virkning. Antages dette, da erholder man en Förkla- 
ring paa hvorfor begyndende Destruction af Lindsens normale 
Form hyppigt begynder fra Centrum, thi del er herimod al 
den abnorme Samvirken i slaerkeste Grad maae yttre sig. Da 
Lindsen just er fastest i Centrum, og hcr minst er udsat for 
ndenfra virkende Momenter, er det rimeligst at antage, al 
Centrum just maatte vaere den sidste Dcel som var underka- 
stet Förändring; men nu er det modsatte Tilfaelde; hvilken 
Grand kan da dette have? Nogen umiddelbar materiel Ind- 
virkning paa Lindsens Centrum kan jeg ikke godt tfienke 
mig som Aarsag til Förändring af dess moleculare Sammen* 
setning paa et Sled, hvor det rpateriell virkende först maatte 
have bavt Indflydelse paa de ydre Lag. 



— 172 — 

Aldeles conform med Lindsens Dannelses- og Udvikltngs- 
form fremlraBder j^mylum i Plantecellen og flere anorganiske 
Depositioner hos Dyrene, hvor vel den moleeulare Anordning 
Ican henregnes (il Stoffels Charakter, men Hovedretningen af 
denne Anordning dog rettes, modificeres, eller efter Omstosn- 
digbederne standses i sin G)ntinuation, alt som det organi* 
ske Individ behöver det. Amylum, som bekjendt, danner 
sig aldeles fritllggende i Planteceilerne, og har en i det Helo 
mere eller mindre sphaerisk, eller til alle Sider afrondet Form. 
Han har beskrevef Amylum-kornenes Sammensietning at swem 
iagviisy og man har forsaavidt Ret deri, som vrsselig Tilta- 
gelsen i-^StÖrrelse skeer ved en beständig Apposilion raodl 
om et primsert dannet Punct. Man seer ogsaa paa Overfl»» 
den bölgeformige Ophöininger der henvise til en saadan lag* 
vilt Afselning, men Kornene ere i sit Indre aldeles glasklar» 
og compacte. Den moleeulare Anordning er dog hos fdr^ 
skjellige P tanter noget o g meget constant forskjelligj saa* 
ledes et man endog af denne Molecularanordning kan sige af 
hvilken Plante Amylum er taget, Uagtet at man ber boa 
disse Planler har detsamme Stof^ der vel dannes inden i Cel- 
lerne, men ikke i nogen directe materiel Afbfiengighed af 
dem, saa tvinges Moleculerne ved en reen dynamisk Indvirk* 
ning af Individets Sum af de det betingende Krfiefter, (ii at 
antaga en viss Anordning, eller Anordningsretning. En via 
molecolar Omsetning af et vist organisk Slof, uden foregaa- 
ende Celledannelse , viser selve Cellevmggen. Denne udvikler 
sig jo af en Opiösning; er i Begyndeisen , f. ex. hos Plan«- 
terne, saa lös i sin Sammensaetning at den opiöses meget let, 
f. ex. af Vand« Den beslaaer endno al (saa kun i en mera 
concentreret Opiösning. Paa denne Tid depolariserer den ikke 
heller; den er amorpL Men efterhaanden bliver den fastare, 
modstaaer da endog de staerkere virkende Reagenlser (f. ex. 
oaustik kali) og depolariserer. Her er det jo tydeligt at deo 
amorphe Masse, favoraf Cellevseggen i Begyndeisen bestod, er 
ved en Omletning af Moiecoleme omforaodret i sin Textar» 



— 173 — 

Freingaogen beraf er meget Nig den som kan foregfiae i smel- 
tet Sukker, Tager man en liden Deel af rene og torre Kry- 
slaller og smelter dem forsigtig paa en Glasplade, indtii 
Mässen Oyder jevnt, da har den (abl sin Depolarisations-evne, 
— er amorpb. Henligger no denne Masse i ieengere Tid paa 
et tört Sted, vil man finde, a( der i samme har dannet sig 
Ponkter og Slraaler, som depolarisere, bvilkel ikke kunde 
skee naar der ikke var foregaaet en Omleining af Molecu- 
leme. — Tager man en Draabe af en Opiösning af Urinsyre 
i Kali paa en Glasplade, og (ilssetter en staerkere Syre, saa 
ialder Urinsyren som en hvid, naesten gelatinös Masse, hvori 
ikke opdages et eneste depolariserende Pund. Man opdager 
dog snart at saadanne danne sig, og man seer under Mikro- 
skopet , bvordan bestemi formede og slaerkt depolariserende 
Krystailer frerostaaOy i det at der om disse bliver en Pläds, 
hvor det oprindelige Bundfald försvinner; man har alterede 
tidligere paavist saadanne Facta. Det bundfaldte Stof, der for 
sig er meget tungt oplöseligt« og ikke opiöseligt i den ringe 
Ibengde Fluidum, der er tillstede, tvinges til Opiösning og 
til Omvandling formiddelst Drivten til at antage en vis Mole- 
eolaranordning og ved Allraction af det allerede dannede. 
Meo erinres nu^ at den Retning, bvorefler Depolarisationen 
viser sig i oi^aniske Dele, er den samme, som er Fibrernes 
Retning, saa sees, at i de organiske Dele en Molecularan- 
ordningy der belinger Depolarisation, ogsaa betinger Fiber- 
dannelse. Sammenstiller man allsaa de forskjellige Facia, saa 
er det klart, at det er noget med Forholdene aldeles över* 
ensslemmende , at en organisk FibcrdanneUe maae kunne fo- 
regaae directe af et organisk bequemt Stof i Opiösning, uden 
at dette skall gjennemgaae Phenomenerne af en CelleudvikKng. 
Hertii maae da endvidere bemcerkes, bvad jeg ved Mo- 
det i Kjöbenhavn opiyste, at det maa ansees sikkert, at uaar 
der skeer en Vdvikling i en Retning af nogcn materiel 
organisk Danne/se med et vist Afolecu/arjorholdj og denne 
materiåle Fremskriden mäder en anden, med en anden MoU' 



\ 



— 174 — 

cular-^retning, da vil begge induirke jyaa hunandem saak-^ 
des, at bcgge Molecularretninger soger opnaae ParnileUsme* 
Dette seer man tydeligt vid Amylum-korns Förening, ogsaa 
vid Cellers Samleien og Sammensmeltning. Naar aaaledes 
kan skee, saa sees det klart, at naar en Organdeei hvori en 
vis ftlolecularretning er udtalt, er i Berorejsc med et Plasma, 
der er beqvemt (il at overgaae (il organisk Form, saa vil 
den allerede vaerende Slolecniarretning i det Fäste nddvaBndig 
yttre en Indflydelse paa Molecularre(ningen i det Flutde, naar 
dette bogynder at overgaae i fast Form. Fn directe organisk 
Udbilding af Plasma vil saaledes foregaae. Dervid skeer da 
ikke heller noget andet end hvad der foregaaer ved Celle* 
vaeggens Tiltagelse i Tykkelse, i det denne jo kon kan for- 
öges ved at amorphe Partikler leegge sig til den allerede 
dannede Vaegmasse, og ordne sig overensstemmende med den- 
nes allerede (ilvcerende Molecularretning, hvorved der fore- 
gaaer en Apposition saaledes som ved Krystallernes Tillagen. 
Med den foregaaende Ondeining af Molcciderne skeer 
der ogsaa som ofiest en Omforandring i chemisk Betydnimg 
af det i Plasma oploste förste Sto/, At Amylum (rimelig- 
viis endog Gummi og maaskee Sukker) udgjör Grundstoffet 
för Plantecellon i Almindelighed tor vel ansees afgjort; men 
da nu Cellevseggen ikke er noget af disse StoiTe, saa maae, 
i det Amylum overgaaer til Cetlevaeg, en chemisk Oms®tning 
finde Sted. Saaledes foregaaer det nödvendigviis ogsaa i den 
dyriske Organisme. Bindevev, vedvcurende Brusk og Been- 
brusk have nseppe for sin Udvikling et Liim- eller Chondrin- 
holdigt Plasma, (hi man Gnder jo ikke Liim i Blodet eller 
det Organerne gjennemtraengende Serum, ligesaalidt som i 
injlammatorisk Exudat. Det sidste er jo med noget iEghvide 
blandel Fibrin eller et Oxyd af Protein, hvis Sam mens«et ning 
ikke godt, eller mere ligefrem kan sammenföres med Liim, 
<^S ^^ ^" ^^ nydanncde Membraner i Brysthinden efter 
nogen Tid befindes at vaere liimgivende, overeensstemmende 
med Brysf kindens Natur. Ved Heelmngsprocessen er det saa- 



— 175 — 

ledes fra fiere Sider betragtet, megen Sandsynlighet for at 
aotage, at de fra hinanden adskille Organdele i inange Til- 
fblde direcle tilegne sig af det omgivne Plasma de Dele, 
bvorved der igjen opslaaer en materiel Förbindelse, og tvin- 
ger de oplöste Moleculer til en formel Anordning, og Stoffet 
til en chemisk Oms«tning, naar dette beböves; saa at der 
fiiellem de afbrudte Partier opstaaer en, med disse conform 
Forbindelses-Masse , en Conformilet, der i Tidens Löb bliver 
tydeligere og tydeligere, og mere bestemt, medens den i en 
tidligere Periode er ufuldst^endig. Man veed al Carlsbader-van* 
deC har den Virkning at opblöde en nydannet Callus; er ikke 
ber al Sandsynlighed for al en Deel af det vi ber kalder 
Callua, endnu er i en amorpb Tilstand, skjöndt ligesaa fast 
og tor som de övrige organiske omliggende Dele? Först 
efter laengere Tid bliver Moleciilarretningen fuldkommenl ord- 
net, bvorved Hassen bed re modslaaer Opblödningen, Noget 
Beatemt angaaende Forboldene kan jeg dog ikke yttre, da jeg 
ikke bar hävt Anledning til at undersöge nydannet Callus. 

Det förekommer mig at endogsaa Beendannelsen henvi" 
ser tU en organisk Bildning uden dirccte Celledannelse. Vel 
findes der en Celledannelse al forudgaae Beendannelsen, men 
den J'orud dannede chondrinholdige B rush, der er Grundlaget^ 
under gaaer aldeles bcstemt ikke en continuerlig Omforandring 
ved at overgaae til Been. Bruskcelle-udviklingen afbrydes 
ved Beendannelsen, og det allerede Dannede opiöses aldeles 
för den nye Dannelse begynder. Fed Fremkomsten af de 
förste Beenpunktcr sees aldeles ikke nogen nye Celledannel- 
se» Det förste Skridl er Marvcanalernes Udbulning i Brusk- 
roassen ved at denne partieviis opiöses, og en directc Depo- 
sition af Liiro og Beenjord, medens at de ramificerede Been- 
eeller synes at opstaae, som Harvcanalerne, ved en tilbage- 
blivende Udbulning i den afsatte Masse, men ere ikke fra 
Begyndeisen af med egne Ysegge forsynede og ved den saed- 
vaolige Celleudviklingsprocess dannede Hulheder, Den egent- 
lige Beensobstants maatte i andet Fald blive at betragte som 



— 176 — 

en interponercl Intercellularsubslants. Den oprindelige Brmk 
bliver altsaa et slof^ivende Substrat, hvoraf og hvori Beensob- 
slantsen bygges ved en direcie Ordning af Moleculerne i dea 
blivende Form, uden Cellemelamorphose, og under en obe* 
roisk Omseetning af Stoffet. Mueligen jeg lager Feil i deone 
Förmening om Forbeeningsprocessens Fremgang, opätaaet ved 
Mangel paa tilstraekkelige ombyggelige lagUagelser, mén for- 
liden maa jeg antage Forholdene at vsere som omforklaret. 

Foröfrigt er det vist, at Celleudviklingen meget alrain* 
delig viser sig ved mangehanndc Nybildninger, men jeg kan 
ikke antage den for den eenesle og altid nödvendige Udvikling9* 
retning. Tager man Hensyn til de mere uorganiske Vdvik^ 
Unger i Organismen, eller ved Organismen betingede Depasi" 
tioner af anorganishe Stoffe, da maa man erliolde en ny Stylte 
for den Mening, at organisk Form ikke behöver at vaere be- 
tinget ved Gjennemlöben af nogen Cellcmelamorphose* Sea- 
ledes ved den aldeles anorganiske Masse, der danner öresie^ 
nene hos Fiskene^ hvitken dog har en fuldkommen organisk 
Form, (eller en Form, som om Materien her havde vseret 
overladt ene til sin Krystallisalionsdrivl, ikke vilde have frem- 
staaet), finder man den ikke at havc sit Udspring af nogen** 
sombelst primaer Celledannelse. Den anorganiske Malerie tvert- 
imod.dens iboende Drivt til at danne Kryslaller af bekjendt 
Form, sees at have antaget en ikke allene ydre Begrendsning, 
overensstemroende med de forskjellige Arts-individers Behov» 
men man finder endog, at de forskjellige Partier af saadan 
Oresteen hos de forskjellige Fiskeorter ere forskjelligt anord- 
nede. Dette förekommer mig som el unegteligt Be v i is paa 
at ved Samvirken af Individets organiske Krfefter er den an- 
organiske Masse (med dens egen iboende Natur) bleven tvun- 
gen til at antage en anden , den egentlig fremmed og i an- 
den Hensigt fordret Form. Kan altsaa den organiske Virk- 
sofflhed her directe indgribe i en anorganisk Materies Opbyg- 
ning tversimod dens Natur, saa inseer jeg ikke der kan v«ere 
nogei til Hinder for at formene, at ogsaa et organisk Stof 



— 177 — 

kan bringes lil ved den organiske Virksomhed, indenfor hvis 
Omraade det foreGndes, til directe at antaga en vis Form og 
Molecularanordning, uden försl at bli ve en Celle. Fortsatte 
Undersögelser vil vel med större Sikkerhed belaere os angaa* 
ende denne Sag. 

Undersögelsen af Fibr^rne i Iris skal jeg forsöge. De 
forskjellige Former ere interessante. Den fineste Stribning 
kan jeg dog ikke antage som Rudiment af Cellevaeggene. Det 
er mig sandsyn I igere, at de ere Fölger af en secundser Ud-^ 
vikling efter at Celletexturen er fuldkomment svunden, da de 
ere for naert ved hinanden/* 



4. Om Py^maena fuscaria. — Hr Boheman an- 
förde: Den fjäril-art, som af Professor Thunbbkg först blifvit 
beskrifven och upptagen i dess Insecta Suecica 4:de Part. p» 
53 under benämningen Bomlyx fusca^ har i sednare lider 
af de flesta Lepidoplerologer, som insett dess rätta plats i 
Systemet y blifvit hänförd till Geomctrae samt släglet Psodos. 
BoisDuvAL har deremot i den sist utkomna upplagan af Ge- 
nera et Index methodicus Europaeorum Lepidopterorum (Pa- 
risiis 1840) af denna art bildat ett eget slägte, som han be- 
Bfimt Pygmaena. I hänseende till det specifika namnet sy- 
nas alla de författare, som efter Thunbergs tid upptagit denna 
fjSril, med undantag af Professor ZtiTTKRSTEDT (Insecta Lap- 
ponica p. 956) hafva varit okunnige om, att den redan dr 
1792 af den förstnämde blifvit beskrifven, hvarföre den hos 
HObner, Trfjtschke och DupONCHEL m. fl. benämnes Fenctaria 
och hos Freyi^r Canitiaria. Då likväl dessa namn tillkom- 
mit långt sednare, måste de förkastas och benämningen yii- 
scaria för arten antagas. De flesta skriflstullare, som om- 
nämna denna art, synas endast hafva känt ena könet eller 
hanen. Zetterstedt och Hubner antyda väl, att båda kö- 
nen varit dem bekanta, men då den förre såsom skillnad 
dem emellan endast anför: "Antcnnae maris euidenier pecti-- 



\ 



~ 178 — 

natae*^ och den sednare '*Die Fuhler des fFeiies faden/Sr* 
mig'' sä har jag, som varit i tilHalle, att observera flera 
bonar, under en i våra fjeltlrakler verkställd resa, trott roig 
böra framställa de flera väsendlliga skillnader som emellan 
könen förefinnas , jemle några upplysningar om denna arts 
förekommande. Så vSl i Södra Europas alp-trakter som i 
våra fjell, Sr denna fjäril icke sållsynt. Den trSflades af mig 
1832 under Juni och Juli månader i stor mängd på Dovre, 
i dalen som omgifver Drivstuen. Vid granskning af del icke 
obetydliga antal individer som der blifvit insamladt, befunnoa 
de alla vara hanar, hvilket gaf mig anledning förmoda, att 
honan saknade förmågan att flyga. Vid en sedermera 1843 
företagen förd till Luleå Lappmark, återfanns denna fjäril-art 
i närheten af Quickjock på Valli-fjellet, vid en höjd af un- 
geför 3000 fot öfver hafvet. Till en början erhöllos åter en^ 
dast hanar, men genom användande af en annan insamlings- 
method lyckades det slutligen att upptäcka honan. Denna är svå- 
rare att finna då hon icke kan uppflyga, utan förekommer kry- 
pande i den med dvergbjörk och andra buskarter beväxta 
sluttningen af fjellen. Honan eger visserligen någon likhet 
med hanen, men skiljes lätt från denne genom de karakterer 
som nedanföre angifvas. 

Pygmaena fuscaria: nigro-fusca (d^) vel cinerea, (?) parum vil- 
losa, alis anticis strigis duabus, transversis, obliquis, tenuibus 
maculaque media minuta oigris. 

Mas Antennis peclinatis; alis latioribus, corpore dimidio lon- 
gioribus, posticis immaculatis; abdomine tenuiorc, sub-lineari, subtus 
longius piloso. 

Femina. Antennis simplicibus; alis angustis, sub-cuneiforinibuS| 
tenoiler fusco-raarginatis, corpore baud longioribus, posticis roedio 
macula parva, obsolela, fusca; abdomine crassiore, apicem versus at- 
tenuato, subtus breviter piloso. 



5. Ny art of slägtet Chionea, — Hr Bohkman 
föredrog: Att nordens kalla vintrar äfven hafva något att bjuda 
pA i entomologiskt hänseende, bevisar den upptäckt framlidne 



— 179 — 

Prafesaor Dalman gjort iaf elt nyll slägte ocb en ny arl inom 
Diplemas eller Tvévingarnes ordning, och bvilket insekt-sUgle 
han, i anseende (ill dess förekommande på snön benamt é^Ai- 
onea. Så vSl (ill dess skapnad ocb förg, som äfven i dess 
gång liknar det så fullkomligt en spindel, att ett vid insek- 
terna mindre vandt öga, åfven efter närmare påseende, knappt 
öfverlygas om olikbeten, bvarföre ock arten blifvit benfimd 
antnetddes. Detta roSrkvSrdiga djur, som mig veterligen 
hittills blifvit' funnet endast inom Sverge ocb äfven hos oss 
synes sparsamt förekomma , upptäcktes 1815 af Dalman i We- 
stergötfaland, ocb bar i sednare tider blifvit återfunnet af Hr 
J. Wahlberg 1835 inom Norrbotten, i närheten af Luleå, 
samI af Professor C. Sundevall under första hälften af Januari 
månad 1841 i Södermanland. Vid granskning af en af Stu- 
deranden Halm i Torneå Lappmark gjord mindre samling 
insehter, fanns en annan distinkt art af detta paradoxa in- 
sekt-sldgte. Den igenkännes genom följande karakterer. 

Chionea crassipes, No v. Sp.: fusca; pedibus fcrrygineo-testaceis, 
piloäis, femoribus posticis valde incrasiiatis. d^. 

Habitat in Lapponia Tornensi, a Dom. Malu detecta. 

Statura et simililudo Chioneae araneoidis et individuis majoribus 
longitudine aequalis, sed crassior: capile thoraceque obscurioribus, 
pedibus Jongius et densius pilosis, femoribus posticis valde incrassa- 
tis, ab illa mox et bene dignoscitur. Caput parvum, subglobosum, 
fusGam; in vertice pilis rigidis, anlrorsum flexis; oculis lateralibus, 
rotundatisy modice convexis, nigris; ore crassiusculo, modice producto, 
dilatiore; palpis fuscescentibus, parce pilosis, longitudine dimidii ca- 
pitis. Antennae fascae, longe pilosae, articulo tertio sequentibus, ut 
Tidetar, parum crassiore. Tborax parvus, fuscus, laevis, pilis ere- 
ctis, ferrugineis obsitus. Halteres distincti, clavati, pallidi. Abdo- 
inen ovatum, fuscum, antice ferrugineo-postice fusco-pilosum , seg- 
oentis octo distinctis constans; segmento penultimo maris supra pro- 
fande emarginato, ultimo ferrugineo, superne impresso, forfice brevi, 
▼alida instruclo. Pedes elongati, ferrugineo-testacei, dense et longe 
pallide pilosi; tibiis rectis, simplicibus; tarsis elongatis, distincte 
quinque-articulatis, leviter infuscatis; femoribus anterioribus minus 
incrassatisy posticis crassis, basi valde angustatis; tarsis anterioribus 
metatarso articulis ceteris longitudine sub-acquali, posticis metatarso 
irticalis reliquis loogiore. 



— 180 — 

6. Om fisket t Bohuslän. — Ur bref från Hr Ek- 
ström meddelades af Hr Sundevall följande. ''Den 24 tialL 
Februari stolte nés^ sillslimmar in i Tjörns och Horlanda 
skArgårdar och vid Sm^en. I forsla kastet fångades vid 
Tjörn omkring 60 T:r utvSxt sill. Troligen hade denna vorit 
på vag till leksiallena, men stördes , gick bort, och lemnadt 
endast ynglet qvar, bvaraf nu h varje natt fångas några tmh» 
nor, — jag har sjelf varit med och sett på härjningen — « 
nistan blott tvåårigt yngel med en och annan stor, kaiiiÉ* 
en på tusen. Hvad som blir öfrigt af det yngel, som sittes 
om våren och bortsopas om hösten, kommer åter denna ti* 
den året derpå, och blir då till större delen vadfiskarens roL 
Det obetydliga som håraf öfverblifver, får ändteligen tillvixa 
för att föröka sig. Det år således icke underligt att leksil-* 
len icke besöker strSnderna, der han tvenne gånger blifvit 
förföljd, först som slagg och sedan som loddsill, och ganska 
låll inses, att salånge finmaskade vadar få ny II jas, utan af<>. 
seende på tid och ställe, kan något sillfiske aldrig komma 
till stånd. Säkert blefve vadarne snart aflysta om våra lag- 
stiftare kände huru litet de gagna, och huru mycket de ska- 
da. De rikta alldeles icke, eller åtminstone ganska litet den 
fiskande allmo;<en, ty de egas till större delen af possessio- 
nater eller förmögna bönder. Ått afskafla dem och utfösta 
prsemier för sillgarn är enda medlet att upphjelpa sillfisket. 
— Jag har, som jag förut nämt, köpt från Norge fyra sill- 
garn, dem jag lemnat till en pålitlig fiskare. Han har der- 
med fiskat sill, hela våren, visst icke mycket, ty derlijl äro, 
gamen för få, men har likväl fått så myckel, att icke alle- 
nast han anselt det löna mödan att sköta garnen, utan exem- 
plet har äfven till min stora glädje verkat, atl sillgarn bin- 
das snart sagdt i hvarjc sluga, der icke fattigdom gör del omöj- 
ligt att följa exemplet. Jag har öfvertalat min garnfiskare 
att söka sillen på åtskilligt djup. Detta har så lyckats att 
han fått den slörsla vid bottnen på 16, 18 famnar. Den 6 

April 



— 181 — 

April lemnade ban mig några tjog sill, Ångade p& 15 fam- 
närs djup. De voro 10 till 10^ lum långa, fela och fulla 
af mjölke och romra, så lös ad den var nära att håtlas. Sill 
fiooes nu i alla Tjörns fjordar, men den r&ckes endati aå» 
gongåag af vaddragame, garnen deremot fiska jemt. Jag 
tror också ganska sfikert, att garafiske skulle komma i gång 
om praemier alAstes for detsamma. Men dessa praemier borde 
emot borgen i fSrskolt öfverlemnas till sådane fiskare, som 
hade håg och vilja alt begagna garn; lemnas de ej förr fin 
gamen uppvisas blifva icke mänga förfkrdigade, ty fiskaren 
saknar beklagligen både kredit och medel.** — "Underrättad 
att praemier vore alt pårSkna, begaf jag mig ut i skåren , 
sammankallade alla de fiskare, som ville nyttja garn, och fick 
253 y -^ ett stort antal om 75 praemier. Gamen böra vara 
som de i Fiskareboken beskrifvas, 10 famnar långa och aldra 
minst 8 alnar djupa." — I el t sednare ankommet bref anför 
Hr Ekctröm, att sill i Juni månad fanns i största mSngd i 
Kaftegat, i den s. k. rfinnan, omkring tre mil från kosten. 
"No vfinta vadfiskarena att hon skall stöta in i "Kilarna" der 
hon rftckes af vaden, men ingen som har rad att kosla 1000 
Rdr på en vad, har råd att sålla upp några sillgarn och 
fånga henne der hon nu går.** 

"Om "Ganeskaret" har jag erhållit följande upplysningar. 
Det ir massor af små Cnislaceer, arter af Calanus, Celochilus 
D. fl. samt till mindre del Amphipoder och Acalepher, som 
samlas i de så kallade ''blek-rosfoma,'' de afldeles stilla 
fidiar på sjön, som bildas af ström från ett håll och en 
sakta vind eller dyning från del molsatla. Våra fiskare, som 
kalla det Ganeska eller Ganeflo, såga all det visar sig från 
Maj till Oktober, och i början beslår af fina runda korn, Kk- 
som atströdd fiskromm, och mest synes vid intrfidande sliltja 
ocb solsken med fint regn. Skarp- ock amåsill samt makrW 
söka då blekrostorna, uppehålla sig i stora cirklar omkring 
dem och "gana", som fiskaren sfiger, d. v. s. de sluka de 

Ofvers. af Kon/fl, Fet.-Akad. Förk. Arg, 3, Nio €, 2 



— t82 — 

flytande kraken. Fiskal i ii) men liar dA en sakta rörelse , ocb 
ses med öppet svalg ocb gan gå med gapet i sjelfva vatten- 
ytan , Sr mindre skygg och uppmärksam vid buller och an- 
nan rörelse y eller som det beter pä skärgärdsspråket : "ban 
går ocb vurmar i trinsiar/' och Sr lätt fångad om han år 
inom kast. Af ullig vind drifves delta ganeska i land i stora 
mafsor, och somliga såga då att vattnet blommar." 

"Storfisket har varit ganska dåligt. Endast de som gå 
änder Norge hafva gjort någon fångst, de som ligga vid Jul- 
land få obetydligt. Jag har nu fått ett bevis för milt på- 
stående att Bohuslånska fiskaren har for grof redskap. En 
dansk båt nödgades af storm följa Tjörns Skagenfiskare till 
KISdesholmarne. Han var nåra lastad med torsk medan Tjdrns- 
boerne fått nSslan intet, men hans slorbackor, försedda med 
engelsk krok, voro också icke gröfre fin våra Koljebackor." 

Med anledning af hvad Hr Ekström ofvan meddelat om 
det s. k. Ganeskarct anförde Hr Loven, alt han haft tillfklle 
att iakttaga detsamma såvSl vid Sverges veslra kuster, t. ex. vid 
Kullen, som i Finmarken. Afven vid Skottland ar det kSndt^ 
och har åfven der fått ett egot namn, "Maidre", enligt Gooo- 
sm, som derom meddelat underrättelser i Ed. n.> PhiL Journ* 
XXXV, 102, 336. I Finmarken ses del stundom drifva in i 
smala vikar till sådan myckenhet, att det, serdeles på grun- 
da, sandiga slfillen, bildar en lång ljusröd sky utefter stran- 
den. Det är i sådana, men finnu mycket större samlingar af 
dessa små, till en del nästan mikroscopiska djur, som ej blott 
fiskar utan synnerligen hvalar finna riklig föda. 



7. Nordens Hafs-MoUusker. — Hr Loven fram- 
lade fortsättningen och slutet af den förteckning öfver vestra 
Skandinaviens Mollusker hvaraf början meddelades i öfver- 
sigten af föregående sammanträde: 



— 183 — 



Terehrafmla (Lwyd) Murll. 

216. T. geptigera n. — T. Ixvis, ovato-triangula, fronto tnincaU et 
leviier biplicata, apertura magna, orbiculari| deltidio aeciante in- 
i€grOy apopbysi in area reflexo dilaUU, Talvae inferioris aepto 
medio elevaio; //*,^ er. 17 mm. — T. alba tenuia, subpellaci- 
da, sabtilissime punctata, tumida, crassitudine maxima pone 
mediam; margines Jaterales leviter arcuati, parallell I. Tersos 
frontem cooDiventes, cardinales nonnihil impressi, froDtalis aub- 
rectus, truncatus, cum lateralibus utrinque sub angalo obtuso 
GonveDiens; rostram validam, paruro deflexuro, obliqae reseclam; 
v. sap. Tersas frontem Inviter devexa inter sinas daos param 
prominentes; t. inf. versus frontem medio paullum convexa in- 
tar dapreesiones duas leves, angalis subtamidis; apopbysis ar- 
cam elongatam format per } alt. testae versas frontem descen- 
dantemy gracilero, ibi vero reflexum et valde dilatatum, soperne 
ilerum anguslaluro; seplum v. inf. a cardine ad finem apopby« 
aaoa et ultra extensam, extas linea opaca proditam; deJtidiam 
validum, coonatam, trancato-trigonam , apertare qaadrantera 
definiena» Norv. med. — Finm. 

217. T. craniam Mueix., Gm., Mört. — T. laevis, ovata, apertara 
magna, incompleta, deltidiis angustis, late separatis, apopbysi 
prioris, sed lineari, v. inf. intas striis convexis quatuor a car- 
dine radiantibas, qaaram binae medi;e frontem petunt; ^^^^ crass. 
14 mm. — Margines laterales conniventes, frön talis interdam 
leviter trancatus; rostram satis deflexam. fioh. — Finm. 

21d» T. capat serpentis (Anomia)L. = A. retasa L == A. pabescens 
L., MuBLUy =s A. aarita Gu., (Terebratula) Futc, = T. nucleus 
Muux. = T* costata Lowb. Bob. — Finm. 

219. T. psittacea (Anomia) Ga., Auct. Finm. 

Crania Rrti. 

Orbicala Cuy., Labk., non Recent. 

220. C an omala (Patella) Mdell. = Pat. distorta Moht. = Orbi- 
cala norvegica Lamk. [non Sow. Gen. f. 3-5, nec Lin. Tr. XIII, 
4(58 t. 2Ö f. 2), = Crania personala Sow. ib. 471 f. 3. (excl. 
«yn. L., Poui; vix Id. Gen. f. J, 2, non Lam.) — Umbo sub- 
marginalis, namqaam medias. Bob. — Norv. 



Acepliaia* 

ar. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Id44, 52 t. 1 f. 9—11. 

Anomia L. 

221. A. striata Baoccmf Pdil. = A. andulala Tuit. (non Ga., Mosir*), 
an = A. sqoama Ga., CnKnn.? — T. subovala, alvm t^\^U 



— 18+ — 

creberrimisy undulatis, imbrieato-tquamoRis , foramine subtrian- 
gulari, umbonc submarginali; }} mm. — Squaroae fornicatx; t. 
inlus fundo viridis, exlus albida radiis rafis, nisi ofTuscata; var. 
magis minusve coDvexa. Bob, -^ Norv. 

222. A. patelliformia L. N. A. Ups. I, 42, 1. 5, f. 6, 7, Chemii. 
VIII, f. 699 (fion s ib. f. 700) s= A. undulata Gm., Mont., 
Macg. -— T. suborbicularis, plicis radiata 20 — 30 convexis, le- 
viter flexis, striis conccntricis tenuibus, crebris, soblaminaceis, 
foramine ovato, ambone subprominulo, acuto, a raargtne remo- 
tiuscnlo; {} mm. — T. intus fando viridis, extus albida ^ faacia 
interstitiorom rufa. Bob. — Nor?. 

223. A. aculeata Muell.. Ströii, Mört., Tcrt., Gould. — T, aub- 
orbicalaris, striis prxdita concentricis, radiatim squamoao^cale- 
atia, foramine ovato, umbone submarginali Ixvi; ^4^ mm. — 
T. saepe longior quam alla, striae magis minusve crebrx, lami- 
nos», y. inferior interdum aaperiori simillima. 

Kullen — Norv. 

224. A. sqaamula L, Gu. = A. flexuosa Gu. =: A. rugosa Gu. s 
A. cylindrica Gu., an sa A. punctata Guhr., Gu.? 

Kullen •*• Finm. 

Oåtrca L. 

225. O. edulis L. Bob. -* tr&oen NordL 



Pecten Murll. 

*) Sinus auriculae ant dextra; obsoletu?, margine muticus. 

226. P. maximus (Oslrea) L. Auct. Bob. — Norr. 

**) Sinus distinctus, margine denticulatus. 

227. P. opercularis (Ostrea) L., Aöct., [non Mukll.) = P. 20-sul- 
calus MuELL. Kullen -^ Bergen. 

228. P. sulcatus Mukll. Pp. 2995, (non (Ostrea) Gu., Laiik. etc) 
= O. arata Gu. — <• T. aequivalvis, aequilatera, coccinea I. rosea, 
fere aeque longa ac älta, margine cardinali { longitudinis toU 
acquante, costis radiata elevatis, inaequalibus, crebre articulatis, 
interstitiis sublilissime rimulosis et reticulatis striis costarum ar- 
ticulos connectentibus; auriculae inaequales, anterioribus fere du- 
plo longioribus, reticulatae; ^-^mm. — a) Costis primariis circ. 35 
modico crassis, simplicibus, secundariis singulis. — /?) Costis prima- 
riis circ. 15 — 18, crassis, fasciculatis, superne nodulosis, inferius 
inflatis, fragilibus, striis porosis ornatis, secundariis binis, ler- 
nis. Bob. — Bergen. 

229. P. vari US (OslreaJ L. Auct. Bob. — Bergen. 

230. P. islandicus Muell., Au(;t. Bob. — Finm. 

231. P. distortua DaC, (Ostrea) Mont., =: P. pusio Pkrn., I)(m.> 
Sow. (tion L.), Ä O. sinuosa Gu. (Pecten) Turt., Tuokpe, (Hin- 



— 185 ~ 

nites) Desn. — V. dextra rarissime libera, plcrumque Cyprinae 
L OcQliDae adnala. Sinus non nisi deformitale ciniisa», profun- 
diUy anga^aa, margine pectinatus. Boh. — Bergen. 

232. P. aeptemradiatus Muell., (Ostrea) Gm., = P. triradiatus 
MuBLU = P. danicus Chesis., Sow., = P. pscudamusium Gbkhr. 
(sub O. hybrida Gm. subsumta;, = P. adspersus Lame., Dssn. =3 
P. nebalosus Baowit. — Slriac jam tenuissimas, jam notabiles; 
plicaa 5 — 10, sxpias 7—8, rotundal^ I. acutae; sinus parum 
profundua, vix acutus. Kullen — Bergen. 

233. P« tigrinas Muell., Dbsh. = P. parvus D.vG. = P. obsoletus 
Pbrh., AngL = Cbemn. XI f. 2031 — 2036. — T. convexa, al- 
tior quam longn, solidula; plicx 3, 5 obsolctae, costellae nume- 
rosae, supra mediuia rarissime dislinguendae; sculptura o striis 
sabtilissimis arcuatim d ivergen t i bus, undulatis, gyrosis; auricul» 
posteriores anticis diraidio breviores; margo cardinalis dimid. t. 
iongitad. vix aequans; ,V!f« Mif» ii.i ^^' ^h* ~ Finm. 

234. P« fartivus n., an =: O. Ixvis Mont., Mat. et Hack.? {non 
Peiin.) — T. parum convexa, ten u is, xque älta ac longa; plicae 
nallae, costellae nullac nisi ad latcra, ubi interdum 5,6 lineares^ 
squamoss; sculplura qualis in priore sublilissima e striis sub- 
dicbotorois, flexuosis, moniliformibus; auricula poslerior dimidia 
antica nonnihil ioiTgior; margo cardinalis dimidiam longiludinem 
tealx auperans; pictura mire variabilis; -{J, Vi!?? M? 9 iV.t "^^' 
-— Species pro juniore praeced. male habita, tenuiar, rotundatior. 
Juoiores in hoc genere adultis eiongatiores. Boh. — Bergen. 

235. P. striatus Muell. = O. fuci Gm., = O. vitrea /? Gm., Cbemm. 
VII, f. 637 b, c, = P. aculeatus Jeffr., Sow., = P. rimulosus 
Pbiu — T. inxquivaivis;, auricula postcrior antica dimidia vix 
brevior; radii circ 70 squamis muricali oiinulis fornicatis; 
^„}j mm. Kullen — Finm. 

236. P. vitreus (Pallium) CnEHif. (Ostrea] Gm., {non Risso, non Sow.) 
— T. tenuissima, alba, orbicularis, tumidula, subsequ i latera, po- 
stice plenior, rimulis lincaribus mterruptis subtilissime radiatim 
Ca^lata, striiit concentricis ornata capillaceis, crebre squamiferis^- 
squamis minulis, fornicatis, inferne resectis; märg. card. = ^, 
J long. 1.; auriculae postico; angustx, oblusangulae, a disco le- 
vias distinctae, = f 1. ^ anleriorum, quarum sinistra subrectan- 
gota; sinas profundus acutus. Var. Jaevigata, squamis ad latera 
solum obviis; ||;J mm. Boh. — Finm. 

***) Sinus distinctus, margine muticus* 

237. P. imbrifer n. — T. tenuissima, fragilis, alba, inxquivalvis, 
v. sin. majore, xque alla ac longa, subxquilatera, antice levius 
producta, parum convexa, striis notata concentricis, imbricatis, 
crebris, in v. d. simplicibus, in v. s. squamatis, squamis per 
radios circ. 28 inaequales dispositis, vesicularibu.s oblongis, spi- 
nuiis muricalis, vcrsus mar^ineui sensim auctis; margo cardin. 



— 186 — 

dimid. t. longit. sHperans; auriculae postiue acuUDguISy anticx 
duplo majores, obUtaaDgulaB, sinu profundo, acuto; jgmm^ Fioni. 

238. P« iumidus Tdit., Mac6^ Sow. = P. pygmxus "MuBRar/*, Phil. 

Bergen — Finn». 

239. P. groenlandicus Sow. = P. vilreus Giat. — T. tenuissi- 
ma, byalina, planulata, alba, undique glabra, asquivalvis, sub- 
jvquilatera, antice producta, vix longior quam alla; margo card. 
= I long.; auriculae subaequales, oblusangulx, praesertim sini- 
stra anterior, dextra longiore, rotundata; sinus brevisaimusy acu- 
tus; }| mm. Finm. 

Lima Brug. 

*) Testa iaaequilatera. 

240. L. ezcavata (Oatrea) J. C. Faii. Bob. — Norv. 

241. L. b i an 8 (Oslrea) Gu., Scbröt., =: L. tenera Tuit., Phil. (jon.) 
as L. oblonga S. V. Wood. = L. Sarsii Kröt. =s "L. infläta 
Lam.?" FoRB. = L. aperta Sow. Nofy. med. 

242. L. Loscombii "Leach/* Sow. = L bullala Tuar, Pbil., {non 
Cb£iir.) =s L. fragilis Moht., {an Wood?) Bob. — Bergen. 

**) Testa »qiiiiatera; Limatula S. V. Wood. 

243. L. aabanriculata (Pecten) Mont., Turt., Wood, Sow., (an 
Phil.?) — T. cordalo-inflata, ovalis, alttt ad long. fereut8:5, 
cardine in adultis = ^, in junioribus } aliit.; costellae tenues, 
mediis binis retrorsum nonnihil vergentibus; *^^9 § mm. 

Bob. — Bergen. 

244. L. sulculus Lbach. = ''L. sulcata Lkacb'', Moll. — T oblon- 
ga, subspathuiata, altit. ad long. =s 9:5, cardine | altit. vix 
squanle; costellae acutae, mediis binis verticalibus; ^%j {;| mm. 

Bergen — Finm. 

Limea Bronn sec. Phil. 

245. L. Sarsii n. — T. subglobosa, rotundato-ovala, suhsequilalera, 
undique clausa, costis dense radiata rolundalis, elevatis, imbri- 
cato-squamosis e laminis concenlricis .supcrductis; margo cardi- 
nalis vix obliquus, omnino reclus, denticulis utrinque circ. 15, 
fovea ligamenti trigona, area vix concava, longitudinaliter stri- 
ata; umbones prominuli; margo crenatus; costae utrinque obso- 
lelae, mediis circ. decem validis; {;f , crass, 3,7 rai.i. — Pallium 
cirris destitulum; versus Limopsin Iransitus. (Särs dd.) Bergen. 



Vrenclla Brown. 

246. C. ducussata (Mytilus] Moxr., Läsk., Macg. = C. elliplica 
Browr. = Mod.? cicercuia Moll. — A Modiola faba O. FabrI 
el M. glandttla Tott. 9L*que diversa. Boh. — Finm. 



I 



— 187 — 

Modiolaria Brck. 

247. M. discors (My(ilus) L.: "T, ovali cornoa subdinphiina antiro 
longitudinaJiter, poslice transversalitcr striata; . . magnitudino 
fabae . . . marginibus virescentibus . . . Hab. in Norvegia et Islan- 
dia'*. = M. discrepans Mo!«t. 169 = M. discors fi Mat. et Räck. 
— "M. diäcors collectionis Linncano: tesle Fonui^sio est M. discre- 
pans MosiT." Aldkr in litt. Bob. — Norv. 

248. M. laevigata (Slodiola) Gray App. Parr. Voy. 245 (cxcl. var. 
^, quae fortasso ^ M. discrepans Gould) = M. discors O. Farr., 
Sow.y Beck, Moll., = Chemn. VIII L 704 a, b. Finm. 

249* M. nigra (Modiola) Gray I. c. = M. discrepans Mont. Suppl. 
65, t. 26 f. 4, Leach App. Ross 176, Sow., = Schröt. Hinl. 
Ill, t. 9 f. 15, = CiiEMx. Vill f. 766, 767; an = M. nexa 
GouLD? — Juniores olivaceae. Kullen — Norv. 

250. M. marmorata (Modiola) Forb. = M. discors DaC, Mört*, 
Tukt., A^cgl. {non Godld), ^ M. discrepans Lamx. (nou PniL.), = 
"M. earopxa lyORB." Mus. Par. Bob. — Bergen. 

Modiola Lam K. 

251. M. vulgär is Flhg. =: List. Con. t. 1057, f. 5 = Myt. modi- 
olus MoNT., Do?i., = M. barbalus L. F. S.; an = M. fjirnn- 
dis Pbiu.' — M. modiulus L., sooundum S N. ed. 10 el M. K. 
U. definiondus, vidolur == M. Tulipa Lamk., Puil. Kullen — Finm. 

MjfliluB L* 

252. M« edulis L. Augt. Kullen — Finm. 



jirca L. 



25X A. navicularis Bhug., Desh., JMiil. — A. tclragona Lamk. 
{no9^ Blv.]; annon = A. Noae Mi'ell.? — Speciminn nostra mu- 
dilcrranea polius quani A. britannicam Reeve referunt. 

Bob. — Bergen. 

254. A. nodulosa Mckll., Ciikmn. VII, 201, {non Brocciii), = A. 
Jactea fl Gm.; annon =s "A. scabra Poli" Piiil.? — T. oblon- 
ga, antice* abbreviata, subangulnta, poslice producta, latior, ob- 
lusangula et mjr,^inc dorsali compressa, slriis radiantibus el lon- 
gitudinalibus decussatis nodulosa; ^'j,^^^ mm. — Umboncs invan- 
tar, fliti; area angusla, octies I. novies longior quam lata; no- 
duli poslice fero squamiformes, majores; striae longitudinales an- 
tice crassiores; sinus impressus ab umbone ad marginem ven- 
tralem medium, pone quem testa tumidior; cardinis linea utrin- 
que subarcuata, dentibus rugulosis antice quinquo, poslice decem ; 
testa aiba, epidermis fusca, lacera. Var. poslice angustior, et 
angulo fere acuto antico terminata, sculptura omnino eadem, = 
A. aspera Phil. — A. lacloa f, , Mumt., Puil., dillert umbonibus 



— 188 — 

fere ad ^ sitjs, sculpUira subreticulala, lalere antico non anga- 
stiore. Norf. 

i355. A* peetanculoides ''Scjcchi/' Phil. Bergen «- Finm. 

Nucnla Lamr 

Sipbonee nnlli; pes securiformis , brevis, solea plicaiili margine 
cilialo-crenata; '*palpi" magni, Jali, ad basin poslice appendice pre- 
dili. Testa subtrigona, antice produclior, dentium cardinis majore 
parte ante foveam ligamenti cocblearem, aotrorsuiii vergentesiy Yer- 
iicalem. 

256. N. sulcata "Bborr,*' Pdil. Bob. 

257. N. nacleus (Area) L., Mokt., Tuit. s Olycymeris argentea 
DaC — /}) Luteola, laBvioacola. Kullen — Bergen. 

258. N. nitida Sow. Bob. 

259. N. tenuis Mokt., Gould, {an Möllei? — apecim. grOnL am- 
bitu angulato-trapezoidea, margine dorsali producto, compreaso.) 
— ^} Major, subtriangula. margine dorsali vix compreaao, e Freto 
aundico (Örstkd}, an propria species? Bob. 

Leda Schum. (1817) 

Lembnlus *'Lbjich," Risso. 
Sipbones distincti; pes elongatus, subclavatus, solea plicatili, 
margine crenulala; "palpi*' elongati, externi majores, apice in cirrum 
producti, ad basin appendice fiiiformi valido auCli. Testa postice lon- 
gior, rostrata, dentium majore numero pone foveam ligamenti deltoi* 
deam, demissam, retrorsum obliquam. 

260. L. pernula (Area) Mukll. Bescb. Berl. naturf. Fr. IV, 57(1779) 
= A. rostrata Gm. (Nucula) Lahk., Macg., (non Mont., Bbowf, 
quae = N. Montagui Gbat), = N. fluviatilis Sow. — a) Major, 
turoida, inlerdum abbreviata, epidermide viridi, N. Jacksonii 
GoDLO aiTinis, L. buccatae Stenstb. fere analoga. — /9) Minor, mo- 
dice convexa, saspius graciliuscula , epidermide olivacea, «n ^ 
N. oblonga Brown/, annon =: N. tenuisulcata Couth?, L. maci- 
lentae Stkmstb. analoga. Kull. — Finm. 

261. L. ca u da ta Doii. =3 Area minuta Mont., (NueuKn) Turt., (non 
O. Fabr., non S. V. Wood) — a) Venlrieosa, subabbreviala, N. mi- 
nut» O. Fabb. analoga, (Boh. — Finm.) — fi) Compressa = L. 
intermedia Örst., L. complanalse Moll. analoga, (Boh.). — Obser- 
vandum enim Ledas grönlandicas nostrates reddere forma qui- 
dem magis compacta et ventrieosa, sed lamen analoga, eo ut 
varietates diceres potius quam species. Boh. — Finm. 

YoiJia Möi>t. 

262. Y. lucida n. — T. oblonga, tenuis, albji, nilidu, modice eon- 
vexa, antice ellipUco-potundato, postice producla, subtruncala, 
fere rectangula, comprest^a; margo doi-salis Icvitcr convexus, \en- 



— 189 — 

Iralis pflram arcaatas; fossa ligameirii minuta, lata, domissa; 
umbones paullom anfe medium »iti, parvi, parum prominuli; 
dentet antici 11, poslici 12, validi, carvi; f;} mm. -— N. navi- 
cularia Goitld diversa margine ventrali magis arcuato, umboni- 
bus prominulis, fossa ligamcnli cochleariformi. Boh. — Finm. 

263. Y. pygmxa Muehst., \VooD| Puil. = "N. peclunculoides Smith*' 
sec. WooD =: N. Icnticula Moll. Boh. — Finm. 



Cardimm h. 



264. C norvegicum Spkiigl. = C. laevigalum Pern., Mont., Tubt., 
Macg., Bbown, (noit L., nec Cueiin. , nec Laiik.) = C serralum 
Laxi., Dem., Tbobpk {non L., Cheiin., nec Bkuo.) ^ "C Pen- 
Dånli BmcMj* Ree?e. -— T. ovato-trigona , umbonibua parvis, co- 
•tis radiata circ. 30 obsoletis, utrinque Jaevigata, margioe in- 
lus crenulalo. — a) Äeque älta ac longa, obliqua, subtrigona, 
postice subrecla, margino antico medio et veatrali parum arcu- 
atis, epidcrroide ^aepius violacea, pictura obsoleta, postico rufa, 
maculosa; V?*> crass. 31; <^*, crass. 26; VV crass. 16 mm. 
= "C Pennanti Beck", Rekvb; annon jun. = C. serratum 
TuBT. = C. laevigatum Tuorpe? — fi) Longior quaro alla, sub- 
ovafa, parum obliqua, sub epidermide flava rufo nubilosa i. macu- 
lata, IJ, crass. 27; Jg, crass. 15; {f;J, crass. 5,8 mm. = C. 
norvegicum Spglb. =3 C. laevigatum jun. Moift. — y) Altior 
quam longa, subovata, parum obliqua, vcntricosa, coslis admo- 
dum obsoletis, epidermide olivaccofusca, pcllucentibus flammulis 
rufis; {g, crass. 40 mm. Bob. — Norv. 

265. C ecbinatum L. Kullen — Norv. 

266. C edule L. Kullen — Finm. 

267. C fascialum "Mont.," Rkevk 118, {non Munr.) = C. exi- 
guum "Gm.'*, Macg. {non Gm., »o» Mokt. , non Phil.); annon 
= C elongatum "Mont." Turt-, {vtx Mokt.) — T. subcordala, 
obliqua, ventricosa, costis 25 parum convexis, anticis plicatis, 
posticis muricalis, mediis laevigatis planiusculis; tV.t» tt!| ^^' 
*«- T. alba, dorso rosea, fasciis rufis concentricis, postice laeti- 
oribus, antice rotundata, postice obtuse angulata el inferne 
producta; inflafa, postice impresso-planulata; costae parum con- 
vexac; anticae 1—10 plicis prxditas scmilunatis, appressis, nn- 

. gustis, inferius irabricatis, angulatis, costarum latitudinom fcre 
totam occupantibus, in costis 8 — 10 sensim rarioribus; medi;e 
11 — 16 planiuscul;e, saepius laevissimae, raro inferne tuberculis 
nonnullis minutis praeditse; posteriores 17 — 25 convcxae, fere 
carinale, muricatas squamis compressis minutis obliquis, lineam 
mediam modo occupantibus, primum minutis, raris, dein majo- 
ribus, confertis, ercclis, acuminatis; interstitia angustissima. an- 
tice et postice impresso-puaclata, medio cnpillacoa, saepius lae- 
\ia. Var. costis fere lx*vigatis. — Cardia curopxa misere ron- 
fusa. C. fasciatum Mont. (= C. cdule jun. scc. Sow.) ''subor- 



— 190 — 

biculare, costis aDtico el intcrduin propc marginom voDtralem 
luberculatiä'* , et sec. fig. postico rotundatuin. Icon a Rkevb 
data descriptioni Mont. parum congrua; testa longior etiam 
quam noslra. C exigtium Mont. {non PniL.) subtriangulare, te- 
stis viginti tubercuiatis. C. ovale Sow. ("=s C elongalum Mont.") 
forma qiiadrat, sed costas babet "anticas obscure sublilissimo 
rouricatas"; costas dat Mont. 21, Turt. 25. Bob. — Finm. 

26S. G. nodosum Mont., Turt. — T. ovato-orbicularis, parum con- 
vexa, xquilatera, postice truncata, costis 26 tubercuiatis; {;{ 
mm. — Umbones mcdii, tubercula antice elongata, medio ova- 
Jia 1. teretia, postice acuminata; interstitia punctato-rugosa. 

Bob. — Finm. 

2G9. C. suecicum Reevb 132 (''Suedicnse*' — lapsus calami) = 
G. Lovéni Thompi. — T. cordato-orbicularis, obliqua, tomida, 
alba, costis 30 dcnse squamosis; ^]if ram. — T. leviter marga- 
ritacea; squamae laminares utrinque crebriores; interstitia utrin- 
que profundiora, striata. Bob. — Finm. 

270. C. parvum PmL.? {non Sow., quod prius descr.) — T. oblique 
cordata, convexa, costis 21 parum elevatis, anticis luberculosis, 
interslitiis punctatis; {;$ mm. — ITnicum spcc. ad ins. Koster 
prof. 70 org. inveni. Gostae roediae subplanuiatae, anticae tres 
tuberculis teretibus praeditae; interstitia utrinque profundiora, 
punctis impressis striata, medio minus conspicuis. Forqaa cum 
specim. a Phil. communicatis con venit, sed costarum numero et 
epidermide laxiore, rugosa diflert. Bob. 

Isocardia Lam k. 

271. I. cor (Gbama) L. Bob. 



Astarte Sow, 

Species noslrae admodum variabiics usque ad doronnitulem, val- 
varum convexitalc, plicarum numero, latere postico oblusalo, reluso, 
cxfolialo, margino incrassalo, cardine luxuriante. — Improssio nb um- 
bonibus ad mediitm marginom posticum decurrens siniim elficit elsi 
levissimum. — Venus borcalis L. non hujus gencris; vido ad Luci- 
nam infra. 

272. A. danmoniensis (Venus) Mom., (Crassina^ Lamk., Dksh. , 
Bhown, Thohpk, (Astar(e) Sow., Flmg., Macg. = Cr. sulcata Turt., 
Phil., {non ^ Venus) Mont.,) = Ghkmn. VII, f. 413. — T. ro- 
tundalo-cordata, poslioo oblusa, solida, äubxquilatera, plicis 22 
— 30, margine crasso, intus crenulato, epidermide castanea; 

•^f , crass. ii,^; tt'i> crass. ii,r)^ tk' ^^» 7, oj is.ti ^^» o,d 
mm. — Pullos margine crenulato non vidi. Kull. — Finm. 

273. A. scolica (Venus) Mat. et Räck., Mo.\t., LAMit. , Desh. , (Aslar- 
te) Flhc, Macc. , TuoRpt f. 107 (s. n. A. ellipticae), ((irassina) 



— 191 — 

Tukt., Bkown. — T. ovalo-cordata , postico truncala^ subacqui- 
iatera, plicis 20—- 28, margine tenni, intus Jaevi, opidermide 
caslanea; i^, er. 8,5; »fö», cp. 9; 4|;t, er. G,9; j|;J, er. 5,3; 
49ll er. 5; i;J, er. 3 mm. — Var. rarius margine incrassalo, 
sed aemper laevi. Fraecedenli nimium affinis, sed distincta la- 
tere postico lalius truncalo et, una cum venlrali, magis com- 
presso, margine Jasvigato, tenui, el colure nonnihil lastiore. Utra- 
que lunalam praebet ovato-lanceolalam satis cavam, aream du- 
plo longiorem et ligamontum breve gracile, arex i nonnibil su- 
perans. Color intus rubens, rarius albus. Bob. — Norv. 

274. A. seroisulcata (Crassina) Leaco, Moll., [an Jkffb.?] = A. 
gairensia Nichol, = C. ovata Brown, = C elliptica Bbown, = C. 
sulcata NiLss. (non Mört.) — T. elliptica, inaequilatera, plicis 20 — 
25, margine iaevigato, epidermido viridifusca; j|, er. 11,3; iS;} 
er. 7; ^IJg er. 4,6 mm. — T. compressa, postice longior; um- 
bones in | antica siti; lunula ovato-lanceolata, sat profunda; 
area duplo fere longior, lanceolata; ligamentum validiusculum } 
arcae long. xquans; margo lunularis modice sinuatus, arealis di- 
midio fere longior, reelus; anticus rotundalus, posticus trunca- 
tus, ventralis arcuatus; plicx rotundatac, coneentrice tenue stri- 
atae, antice et praeserlim postice evanidae, in adultis ad margi- 
nem ventralcm sacpe obsoletae. Color viridifuscus, in umbonibus 
fulvescens, radiis nonnullis fuscis obsolotis; intus albus. Var. 
magis minusve convexa, margine inlerdum incrassato, numquam 
crenulato. Bob. — Finm. 

275. A. corrugata (Crassina) Bbown, =s A. cyprinoides Duv., Wood 
Hamu, = C borealis Nilss., Phil. Abbild. (tion L.) = Cbemn. 
VII, 412. — T. cordato-trigona , inaequilatera, postice longior, 
coneentrice obsolete plicata, epidermido fibroso-striata , fusca; 
II, er. 17; )}, er. 19; |} er. 12' mm. — T. jam veotricosa, 
jam subcoropressa , solida; umbones ad ^ anler. siti; lunula obo- 
vata 1. lanceolata, profunde excavata, obscure fusca; area lan- 
ceolata impressa, ligamento valido prominulo duplo longior; mar- 
go arealis longus, subrectus, in posticum fere absque angulo 
continuatus; anticus postico amplior; plics superne distinguen- 
das, at obsoletae, inferno evanidae; epidermis in umbonibus le- 
nuis, dein erassa, striata, striis fibroso-lamellosis, subsericis, ad 
marginem creberrimis; testa crassa, fere ponderosa; limbus in- 
ternus a margine ad impressionem pallii consolidalus, planus. 

Finm. 

276. A. striata (Nicania) Lracu 1819, Moll., (tion Sow. 1822], 
(Crassina) Gray, WoodHanl., Nilss., Brown, = C compressa 
TcRT. (non Mont.), = A. multicostata "Smith*', Macg., Phil. = 
A. pulchella Jon., Pdil. — T. rolundato-trigona, subaequilatcra, 
plicis linearibus rcgularibus 50 et ultra, epidermido luteo-fusca; 
■fi?4> er. 7; '^j/, er. 5; J;}, er. 4 mm. — Var. inter formam 
rotundatam et trigonam, inlerdum elongata, sacpe deformis, 
incrassata, postice obtusa, aut comprebsa, aut ventricosa. Lu- 



— 195 — 

nula oblonga, parom profunda, } arex aequans; ligamentam =: 
f areoe; margo arealis subarcuatus, Junularis leviter tinaatus; 
margo anticus ample rotundalas, posticus vix iranoatos, ven- 
tralis arcuatus; plica; sacpius omnes lenues, sed interdom in 
fascias laliores colleclae. Kullen — Finm. 

277. A. Banks i i (Nicania) Lkach, (Crassina) Gbat, WoodHarl. — 
T. rotundato-trigona, subasquilatera , concentrice deose striata, 

epidermide Jateo-olivacea; ^it ^^' ^9 tt!!? ^^' ^9 v%j c>** ^»^ 
mm. — Praecedenti affinis sed rarius deformis, jam ventricosa, 
jam subcompressa 9 sa^pe nonnihil obliqua; lunula et area prio- 
ris; margo lanularis modice sinuatas, arealis subrectas, posticas 
subtrancatasy ventralis postice baud raro subreclus, antice in 
marginem anticum ample arcuatus. Testa postice levissime pli- 
cata, nitidula, striis subtilibus densis, irregularibus. — V. com- 
pressa Mont. differt ambitu fere lentiformi, margine intus ad- 
modum piano, ut in A. corrugata. Bob. — Finm. 



Cjfprina Lamk. 

278. C. islandica (Venus) L., Auct., Gould. = Venus mercenaria 
L. F. S. (non S. N.) Muell., Pemn. Kullen •— Finm. 



Lucina Brvo. 

279. L bo realis (Venus) L. S. N. ed. 12, 1134 n. 143 (excl. syn. 
List. Angl. t. 4 f. 23, quae Trigoneliam planam DaC. reprsesen- 
tal), inter "impuberes orbiculatas" enumerata, |)0.st V. exoletam 
''testa lentiformi, alba, angulata, ad rimam recta et quasi trun- 
cata, striis merabranaceis, erectis, inxqualibus, remotissimis", 
Don. t. 130 fan Penw. 82 ?), = V. spuria Gm., Chemn. VJI, f. 399 
(excl. syn. List. et Klein.), Dillw. 194 = Tellina radula Mont. 
(Lucina) Turt. , Laxk., Macg.; {an Guuld?; non PniL.) 

Bob. — Finm. 

280. L. spinifera (Venus) Mont., Piiil. , (Myrtea) Turt., Flmg. 

Bob. — Bergen. 

Cryptodon Turt., Ptychina Phil. 

281. A. flexuosus (Tellina) Mont., Dillw., (Cryptodon) Turt., (Lu- 
cina) Flmg. (fix Gould), (Amphidesma) Lamk. , = Lucina sinu- 
ata Lame., (Axinus) Puil. := Luc. sinuosa Thorpk. — T. ovato- 
orbiculari, antice subangulata, subpellucida, plicis distinclis, 
poätcrioro acula, lunula parum profunda, cardine unidentato; 
^^y er. 4,2 mm. Kullen — Finm. 

282. A. Sarsii PniL. — T. orbicularis anlico rotundala, subprodu- 
cla, subopaca, plicis exoletis, lunula vix distincta, cardine cdcn- 
lulo; j{;|, er. 11,5 mm. Boh. — Finm. 



— 193 — 

Aritmi» Pou. 

283. A. exolota (Tenos) L., Morr., (Cytherea) Lahi., Macg., (Ärt.) 
Agam. — Lanala ad long. t. ut 1 : 7,?. Boh. — Bergen. 

284. A. Ii DC t a (Venus) Pult., (Cytherea) Lamk., (Artemis) Agass.^ 
Baomr =s V. exoleta p Mat. et Räck. = List. t. 290 f. 126. Bob. 

285. A. c o ro t a n., an ^=> A. lincta Macg.? — T. sublentiformis, non- 
nibtl Jongior quam älta, tenuis, convexa; margo ligamentalis 
aabrectus, productus, cum po5>tico subangalalus; JunuJa impres- 
•a» Gordata, convexa, ad long. t. ut 1:6,7; striae tenuea, pa- 
rom regulares, medio appressd^, utrinque erectae, sublaroelJaceae; 
lamina cardinalis angusta, postice attenuata, apicem impression is 
moscularia vix attingens; dens lunularis v. sio. cum cardinali 
angulum fere rectum formans, d. cardin. et ligaroeDtalis ap- 
proximativ hic subrecius, fosso ligamentalis angusta, linearis; 
d. accessorius validus; in v. d. fossa cardin. magna; )§« or. 16; 
^ cr. 13; ^%^ er, 10,5 mm. -^ Diflert ab A. exoleta testa ma- 
gis convexa y striis tenuioribus, lunula nonnibil longiore, ab A. 
lincta, striis paullum fortioribus, ab ulraque forma magis elon- 
gala, lamina cardinali angustiore; dente accessorio valido, testa 
tenuiore, Boh. 

VenuM L. 

286. V. caaina L., Gm., (excl. syn. List.) Cschn., ScniÖTaa, Tcrt., 
Baoww. — T. ovato-oordata; lunula depressa, convexa, cordala; 
nargo anticus sub lunula subito prodactus, doin arcuatus; la- 
meilaa circ. 4ö antice conferte, revolut», poatice diseedentes, 
potentes; }$, crass. 24 mm. Bergen — Yardöe. 

287. V. fa se ia t a (Pectunculus) DaC, Don., Desh., Pbil. [non Gm.), 
= V. paphia Most, [non L.), = V. dysera "L." Broccoi (non 
L.) =s Y. Brogniarti Pays. Bob» — Bergen. 

288. y. striatula (Pectunculns) DaC, Don., Mört., Hanl. sr V. 
rugosa var. A Pkrr. = V. gallina L. F. S., Dillw., Tubt. (non 
L. S. N., Cbemr., =: Harl., 16, 42; an = List. Con. 281, 119/); 
annon = V. senilis BROccni, Pbil.? — a) = List. Con. t. 282 f. 
120. -^ T. cordato-trigona, tumida, solida, nitidula; lamiiMc nu- 
merosas, aonfcrtae, antice et postice tenues, hic arcuatx*, illic si- 
nuatx, medio reclinatae, deplanatae, imbricatx, rugas saepius 
formantes, binis 1. ternis scil. confluentibus; alba, radiala, li- 
neolis fulminatis rufi»; |t cr. 15,5. — /?) s= V. laminosa Tdst. 
(OKT MoiiT,, Läsk.) =s V. siilcata BaowR =3 V. prideauxiana "Uucb", 
Hac«. — T. cordato-trigona, elongata, roodice convexa, tenuis, 
stthrildift; laroinae pauciores, distantes, undique tenues, foliaceae, 
aimplices; aordide albida, piclura obaoleta; |jt, cr. 12,5 mm. 
Speciem crederes propriam, sed formae connectentes non rarae, 
laminis tenuibus, simplicibus crebris, I. crassiusculis distantibus; 
utraque, dum junior, laminis simplicibus prsedita = V. coslata 
BftowR. Adulla voro esV y) aficliea. pumila, postice oblusa, mo- 



I , 




— 194 — 

dice convcxa, angulo dorsali valde obtuso, margine ventrali ar- 
cuato, laminis parum nnmerosia (18-^20) medio appressia, utrin- 
quo liberisy lenuibus, postice angulato-recarvia; ^\%j cr. 5, 
2 mm. Kullen — Finn. 

289. V. o vata Penn., Mokt., Lavk., =s V. radiata Bioccm, Pbil., =s 
y. pcctinula Lamk. = V. spadicea "Rer.'* Nyst. Kullen — Finm. 

290. V. un da ta Penii., Mont., Pbiu, (Lucina) Lamk., Tuit., Bbowh, 
(Cytherea) Macg., (Ärtemis) Recl. Bob. — Finm. 

29i. ¥• virago n., s Y. virginea Argl., {non L); an s= Y. 
▼irginea var. latere antico attenualo-elongato Tumt. Biv. 156?; 
an =s Y. florida Lah«.? — T. crassiuscula , modice convexa, 
clliptica; umbones ad ^ anticam siti, parvi, parum tumidi; mar- 
go dorsalis posticua modice arcuatusi angulum obsoletum prae- 
bens 9 pone' ligamentum utrinque in carinam obtusam elevatus, 
cum margine ventrali sub angulo subacuto rolundato conflueos; 
margo anterior subrectus; lunula cordato-lanceolafa , viz impres- 
sa; sulci concentrici lineares, regulares, passim leviter undati, 
postice profundius exarati, juxta margincm ventralem crebri, 
irregularcs. Denles divergentes, eztimis angulum rectum 1. sub- 
obtusum forroantibus; in valva sin. medius validus, bifidas, an- 
ticus compressus, prominulus, posticus lenuis, cultratus; in v. 
dextra medius et posticus bifidi, anticus compressus, cultratus. 
Sinus palliaris semiellipticusy lat. ad long. =5 1 : 1,8, medium 
testae non alliogens; angulus acutissimus. Colore var. a) alba 
lineolis rufis fulguratis, in radios tres interruptos congeaiis; fi) 
roseo-alba, rufo punctata, radiis quatuor anguslis albis apadiceo 
^ maculatis. Lunula in utraque rufa,,area ad medium ligamenti 
utrinque macula angulata spadicea, umbones unicolores, rosei, 
apicibus flavis; ^, cr. 28; ^J, cr. 22 mm. — Forma inter Y. 
Dcshaysii Uanl. 16,35 = Chesin. YII, 439 a Turt. citalam, et 
Cbemr. YII, 443 (= Y. lexturata Lavk. elc.) a Mört. citatam 
fcre intermedia. (Särs, Körer dd.) Norv. 

292. Y. aurea Gm, Mört., Turt., Lamk., Phil. = Y. literata L. F. 
S. {non S. N.) Bob. — Norv. 

293. Y. pullastra Mört., Turt., Lamk. (Yenerupis) Flmg. . ' 

Bob. — Finm. 



Saxicava Fl. db Brll. 

294. S. rugosa (Mytilns) L., Mört., Dor., Tdrt., Lamk. = Myt. 
pholadis L., Muell , (Saxicava) Lamk., Desh., Turt. = Mya bys- 
sifera O. Fabr. = S. distorla "Sat," Gould. — Cardo plerum- 
que cdentulus, nymphae intus tumidac. Kullen — Finm. 

295. S. arctica (Mya) L., Muell., O. Fabr., (Cardi(a) Brug., (Ilia- 
tella Daud.) Lamk., (Analina) Turt. (d. card. v. d. fracto?) = 
Chama aculeata Ström = "Donax rhomboides Poli" (Saxicava) 
Desh. = S. distorta "Sat" Gould. — a) Antice oblique Irun- 



— 195 — 

cata, carinis spinulosis. — fi) Anlico subproducta, ecarinata = tt. 
obloiiga TuBT. — ji) ÄDtioe retusa, saepias ecariData, = Myt. 
praecisas IIort.; an ^ Agina purpurea Turt.? {non (Mya) Mont.) 
— Cardo rarissime edentulus; v. d. dente valido cum fossa po- 
stica parum profunda, v. s. dente parvo cum fossa antica pro- 
firada, marginaJi^ pervia. Kullen — Finm. 



Tellina L. 



29d. T. crassa Peiim., Mont., TuRt., Lamk., {an Phil.?), (Venus) 
Gm., %\rcopagia] Lbach/' Browh, =: T. rigida Pult., Dom. 

Bob. — Bergen. 

297. T. lata G«. {non Q. et G.) = List. Con. t. 407 f. 253 (a Woooad 
TrigoneJJam planam roale citata) = "T. triangularis Wahlenb.'% 
LfELL, {non Gu.) = "T. proxima Smith.'* = T. calcarea Ltell, His., 
Möller (an Gm., Cbemn. VI, f. 13C?) = T. sabulosa Spclr. ; an =. 
T. sordjda Couto? — T. ovata, calcarea, antice aliquantum lon- 
gior et ample rotundala, postice obtuse angulata, dentibus ulrin- 
quo binis, postico v. d. majore et antico v. s. bifidis, lalerali- 
bos nullis; |J, er. 16; jj. er. 10,5; 'jjf , er. 7 ram. — T. 
opaca, modice convex^ 1. subcoropressa, epidermide tenui rugu- 
losa tecta, postice subtruncata, modice plicata; umbones in | 
posticis siti, minuti; margo dorsalis lunularis leviter arcualus, 
nonnihil elatus, ligamentalis rectus; strix increroenti distinctae, 
irr^ulares; lamina cardinalis subangasta; dentes v. d. basi an- 
gusti, anticus fere bilobas, posticus siroplex, minutus; y. s. an- 
ticus compressus, basi constrictas, posticus minimus, acutus, 
fragilis; impressiones musculorum intus lacerae, extus angulalo- 
rotundata*, superne auctae, inferne subtruncatae, antica major; 
impressio palliaris longitudinalis, in v. d. baud parum brevior, 
primum brcviter adscendens, dein margini dorsali antico paralle- 
la, angulum formans valde acutum, mediam testarn superantem, 
postice Jinea auctum { posteriorea attingenle; limbus internus 
obsolete radiato-striatus. Kullen — > Finm. 

298. T. ten u is DaC, Mont., Lavk. = T. planata Pehn. {non L.) 
:= T. balauslina Dillw., {non L.) == T. carnaria Born, {non L.) 

Kullen — Finm. 

299. T. solidula Pult., Mont., Lamk., (Psammobia) Tort. = T. ru- 
bra DaC. = T. zonala Dillw. {non Gm., quae = T. ballhica 
Pbil., vix L.) s= T. carnaria Penn. {non L.) — Sinus palliaris 
longitudinalis, oblongus. — T. grOnlandica Beck, Goulo = Ve- 
nus fragiiis O. Fabr. (Tellina] Moll., sinum habet fere eundem, 
sed testarn magis rotundatam, laminam cardinalem validam etc. 
— T. balthicam L., aqux parum salsac incolam, in sinu codano 
nondum invcntam, pro varietate degeneri haberem nisi obstaret 
singularis diversitas sinus palliaris, profundi, acuti, umbones 
petenlis. Bob. — Finm. 



— 196 — 

300. T. pygmaea Priu ms. — T. ovato-oblonga, tenoisgime striata, 
postice breviflsiroay obtase angulata, rubra, obaolete radiaia, fa- 
•ciis concentricis palliJis; ^,^9 ^^' ^* — T* donacinae forma baud 
absimilis, sed minor, tumidior, et sinu palliari minus producto, 
denie cardinali antico magis remoto. Bob. — Borgen. 

PMommobia Lamk. 

301. P. feröensis (Teliina^ Gm., Hont. = T. truncata **L.'% Spqul. 
{non L.], = Concha n. 1337, L. F. S. ed. 1 =a List. App. 32 
f. 8 = T. incarnata L. F. S. ed. 2 {non S. N., quae = T. de- 
pressa Lamk.) KuJien — Fiiim; 

302. P. Tospertina (Solen) Gm., Mört., (Psammobia) Lamk., Turt., 
PmL., =? P. florida Lamk. = Tellina radiata L. F. S. ed. 2 {nom 
& N.) Bob. — Bcrgeiu 

303. P. tellinella Lamk. s= P. florida Tukt. {non Lamk.) (Saks dd.) 

Bergen. 



304. D. trunculus L. Auct. 'TJor?." 



Mcaodeama Dbsh. 

305. M. extguum n. — T. ovala, inaequilatera , postice abbreviati, 
anlice producto, rotundata, vrx attenuala, margine ventrali et 
dorsaJi leviter arcuatis, subparallelis; albida, subrudis, leviter 
marg0ritacea, epidermide teoui ferruginea; umbones minuti, 
subacuti, in ^ postica siti; cardo: v. d. dens posticus brevis, 
compressus, prominens, anticus Jongior, rotundalo-rcctangulus; 
v. s. d. posticus opposilo minor, triangularis, anticus elongatus 
parum prominens; fovea ligamcnti media, sub umbone demissa; 
ligamentum e maxima parte osteum, ossiculo robuslo^ nitido, 
medio constriclo; impressiones musculares magnae, simplices, 
impressio palliaris simplex; ^^ mm. — Speciem grönlandicam 
dedit MöLLKR afTinem, sed majorem, subaequilateralem , d. v. d,. 
ant, crasso, postico minulo. — Genus fere dubium propter li- 
gamentum osteum iineamque palliarem integram. Bob. 



Cyamium Pmu? 

Testa ovata, inaequilatera, aequivalvis, clausa; ligamentnm ex- 
tcrnum; cardo ntriusque valvae dente lunulari et cardinaK approxi- 
matis, cum laterali remoto, pone ligamentum. — Ligamentum inter- 
nnm vix adest. 

306. C min u tum (Venus) O. Fabiu, (Lesaea) Höllkr = Mya pur- 
parea Momt. "(Montacuta) Bkan'% Au>Ea in litU, (Erycina) Bkcl. 

— T. 



— 197 — 

—• T. OTBta, Bubcordata, postice loogior, ventricosa, tenois, con- 
centrice sabstriatay porpareo-f usca , intus nitida; ambones id 
i ant. aiti; lamina cardinalis angusta, sub umbone prominens, 
sinaosa; cardo v. d. fossa lunulari parum profunda, d. lunulari 
sobtrigonoy valido, fodsa cardinali angusta, profunda, sabtrigona, 
d. cardinali fere sub medio umbone aito, lunulari paullum mi- 
nore, rotnndato; v. sia. d. lunulari minuto» antrorsum obliquo, 
fossa lanalari magna, trigona, d. cardinali valido, fossa card. 
Uagna, sal profonda; dentes laterales parum prominuli, longi- 
tadinales; impressio muscularia antica duplex, auperior minuta, 
inferior ovalis, verticalis, posterior ovalis, saperne emarginata; 
impressio palliaris \ix discernenda integra videtur. -«> A Mon- 
tacuta (Lesaea) plane diversa Cyomio antarclico appropinquare 
fidetur babitu, cardinis dentibus, facie test» interna Yesiculosa, 
— at ligamentum internum detegere non potui. Bob. — Finm. 



Maniactåtm Tort. 

Cardo: in utraque välva processus posticus, cristam formans, ab 
opposito alterius valvs sensim discedentem, cui inseritur ligamentum 
triangulare, postice lalissiraum, antice sensim angustatum, demum 
in foramine umbonum minuto exiens; lamina cardinalis ante foramen 
in dentem unicum efformata. 

307. M. ten el la n. — T. exacte elliptica, alba, pellucida, antice 
longior et aliquantum aitior, nmbonibus in ^ sitts, tenuissima, 
fragilisy convexa, dente antico v. d. minuto, rotundato, promi- 
Dulo, Y. s. obsoleto, crista ligamentali parum elevata, sublongi- 
tudinali; }:|, |;}. — Specimina anglicana M. fermginosae Mont. 
diflferunt forma magis elongata, postice nonnibil angustiore, mar- 
gine dorsali et ventrali subrectis, dentibus validioribus, crista 
Jigamenti subverticali, elevatiore. M. oblonga Turt. diversa vi- 
detur "dentibus omnibus erectis", Tellimya gtabra Brown car- 
dinis stractora. Sed cavendom He ligamentum exsiccatum pro 
dente describatur. Bob. 

308. M. sulistriata (Ligula) Mört., (Hontacuta) Turt., Håcg. 

Bob. — Finm. 

KeUia Turt. 

Bornia Pbil. Por6nia Ricl. 

Cardo: ▼. s. dentes cardinales bini approximati, quorum posticus 
sub ipso umbone situs; pone eum incipit fovea ligamenti intcrni an- 
gusta , obliqna^ retrorsum vergens, jam (in sp. infra enumeratis) in 
fnndo ombonis abscondita, jam (in K. rubra Turt., Poronia Adanso- 
Dii Rbcl.) apophysi suffulta prominente, cristam formante; dens late- 
raiis posti<^s elongatus, remotus; v. d. dens card. unicus magnus, 

öfvtrt. af Kongl, yel.-JJiad. Förh. Arg. 3. iV.o 6. 3 



— 198 — 

recurviis^ fovea ligamenti qualis in v. s., dens lateralis tcnuior, op- 
po.silum excipiens. -^ Pes bysso prxdilus. 

309. K. suborbicularis (Mya) Mont., Dillw., (Kellia) Tuit., (Ery- 
cina) Recl. = Amphidesma physodes Lamk. sec. Recl. — T. 
iumida, flavescens, fasciis albidis, slriis incrementi distiDCtis; Ii- 
gamenlum dimidium dentem laleralem tegens; cardo robustias- 
culus, dentes ragulosi, lalerali postico abruple truncato; i^ mm. 

Bob. — Bergen. 

310. K. lactea Baowv, an =: Bornia infläta PniL.? — T. coDvexa, 
alba, sabpellucida, nitidula, laevigata; ligamentum dimidium den- 
iia lateralis vix attingens; cardo anguslus, dentes quam in pri- 
ore malto minores^ fere leves, laterali postico oblique trancato; 
|;f mm. Bob. — Finm. 

Syndosmya Recl. 

311. S. alba (Mactra) Wood, Recl. = Mactra Boysii Moht., (Am- 
pbidesroa) Lamk., Tukt., Browv, s= "Erycina Renieri Bborh", 
Phil. = Toliina pellucida Broccdi, '*= T- opalina Reh.'% {non 
Gremn., Gv. 36.) — T. solidula, subopaca, inaequilatera, po- 
stice brevior, subangolala, angnlo margin i ventrali propiore; fo- 
vea ligamenti majuscula, semiovalis, callo subnymphali postice 
abrupte constricto; dent. laler. v. d. subrectanguli, acie eoncava, 
antico in angulum rotundatum elalo, alliore, postico subrectili- 
neoy remoliore; cardo inter dentinm apices | long. tot. testae 
aequans; testa manifeste flexa, subantiquata; *(^, -}|;4 mm. — 
Forma valde variabilis, jam sublrigona, jan) sobelliptica, jam 
rotundato-ovata , margine dorsali postico jam subrecto, jam ar- 
cuato. Sinus palliaris aliis obsoletus, aiiis sal distinctus. 

Kullen — Norv. 

312. S. radiata n. — T. fragilis, pellucida, poslice brevior, rotun- 
dato-angulata, angulo submedio, märg. dorsali poslico arcuato; 
fovea ligamenti parva, sublunata, callo subnymphali postice sen - 
sim angustato; dentes cardinales approximali; dentes laterales v. 

'd. obtusanguli, antico vix elato, postico rectilineo, altiusculo; 
cardo inter dentium apices ^ t. long. t. non attingens; {|;},4i't 
mm. — T. alba, nitidula radiis binis po9ticis pellucidis. Bob. 

313. S. nit i da (Mya) Muell. Prodr. n. 2963, collala descriptione 
MuELLERi ab O. Faiir. in Nat. Selsk. Skr. IV, 2, 45 citata, et 
Chemn., X, 345, {non vero M. nitida O. Fabr. 1. c. 46). — T. 
tenuis, pejlucida, eliiplica, subsequilatera , antice parura longior, 
rotundato-producla, postice subrostrata, apice medio, margine 
dorsali postico propo umbonem impresso, deinde arcuato; fovea 

-ligamenti parva, sublunata, callo subnymphali postice abrupte 
constricto; dentes cardinale^ approximati, subparalleli, aequales; 
d. lat. v. d. subrectanguli, postico nonnihil remotiore oblusius-. 



— 199 — 

culo, antico altiore, elato; cardo inter dentium apices | t. 1. t. 
vix excedens; Vj mm. — T. subaotiquata, nitida, subvitrea. 

Kullea — Borgen. 

314. S. prismattca (Ligula) Mont., (Araphidesma) Lamk., Deso., Turt. 
— T. tenuisy subpeJlucida, concentrico fasciata, oblonga, inaequi- 
latera, antico fere dupJo longior, postice subroslrata, apice roar- 
gioi ventrali propiore, margine dorsali postico arcuato; fovca Ji- 
gamenti parva, lunata, callo postice Jeviter conslricto; dent. lat. 
v. d. obtuaaoguii, postice remotiuscuJo, antico altiusculo, eJato; 
cardo inter dentium apices | t. J. t. aequans; ^%j ^^^^r ^^' 



Bob. — Bergen. 



Trisonclla DaC. 



315. T. plana DaC, (TelJina) Don. = Mactra com pressa "Sol.", Pdlt, 
MoHT.y (Lutraria) Lamk., Bbown, (Lislera) Turt., (Ampfaidesma) 
Fuic. = Mactra Listeri Gm., (Lutraria) Macg. , = M. piperala 
Gm., (Lutraria) Lamk., (Scrobicufaria) Puil. = Mya hispanica 
Chemit. = Blya gaditana Gm., = M. orbiculata Spglr. = Venus 
borealis Piusn. Bob. — Bergen. 

Mactra L. 

316. M. ponderosa Puil. = M. ovalis Gould. Finm. 

317. M. elliptica Brown, Macg., Tuorpe. — T. anticu breviuscula, 
rotundato-angulata , roargino dorsali antico arcuatiore, postice 
sabr09trata, sinu palliari linguiformi; Yi?5> i!r!7> ii "n™' — ^^r- 
do \ long. t. occupans; lamina cardinalis in v. s. longa, sinuo- 
sa, medio Jeviter prominula, deindo utrinquo impressa, in v. d. 
medio vix prominens, laleribus altior, incrassata; fovea magna, 
triangularis , inaequilatera, satis obliqua, ad basin antico rectan- 
gula, margine antico verticali L levissime retrorsum vergenle; d. 
card. v. s. ) alt. laminae occupans, lobis subaequalibus, postico 
breviusculo, margini foveae subparallelo, in v. d. lobus posticus 
ereclus, fere ad basin foveae productus; dent. lat. validi, rotun- 
dati, striati, elongati, antico denti card. parum propiore, in v. 
d. siraplici. — Hane s. n. M. luteolae Guuloio olim dedi, qui 
eam pro M. solidissima jun. habuit. Ha;c vcro differt testa non- 
nihiJ altiore, margine dorsali antico parum arcuato, sinu palliari 
latiore, cardine brevioro, y\ long. t. aequantc, fovea majore, mi- 
nus obliqua, d. card. v. s. { alt. lamina; card. occupante, lobo 
postico abbrevialo, propendente, dent. låter, angulalis, antico 
denti card. proximo^ in v. d. iine postica lamina aucto etc. 

Kullen — Finm. 

3*18. M. subtruncala (Trigonella) DaC, (Mactra) Mont., Angl. = 
M. stultorum Penn., [non L.) = M. limbata Menke; non M. del- 
loidea Lamk. Bob. — Norv. med. 




- 200 — 

Embia n. g. 

T. aequivalvis, postice 
hiansy truncata; ligamen- 
tom internam c foTeaeutri- 
usque valvae inserlam, an- 
te quam in v. d. dens car- 
dinalis bj in v. a. fossa car-> 
dinalis 6 / in v. s. dens la- 
tera lis anticus a et posti- 
cus d» in v. d. foasa late- 
ralia d^, dentes laterales nulli. Impressio palliaris lata, duplicatay 
postice leviter sinuosa. Änimal paliio ventre aperlo, postice looge 
cirrigero, siphonibus instructum. Specimen anicum mancum vidu 

319. E. Koren i i n. — T. ovata, ventricosa, su ba&qu i latera , antice 
rotundata, postice truncata, alba, aculeis minutissimis creberri- 
mis truncatis aspera, cpidermide tenui; umbones prominentes, 
paullum ante medium siti, incurvi et ant^orsum flexi; lunula 
diatincta, brevissima, lata; margo lunularis loviter concavus, li- 
gamentalis nonnihil arcuatus, ventralis levissime sinuatus, posti- 
cus angulato-truncatus, hians, plica subduplicala obsoteta ab 
angulo inferiore ad umbonem currenle; cardo v. s.: dens latera- 
lis anticus a obsoletus, marginalis; fossa cardinalis b' profunda, 
rotundato-trigona , infra aperta; fovea ligamenti c subovalis, lon<- 
gitudinalis, antice et infra callo definita, postice aperta; dens 
posticus d laminaceus, marginalis; cardo v. d.: dens card. 6 bre- 
vis, validus, prominens, apice truncato fissus, superne sulcatus; 
fovea ligamenti c oblonga, obliqua, fossa postica d', ill» proxi- 
ma, triangularis; impressio muscuiaris anlica ovata, posterior 
major, rotundata, utraque superne lobo aucta; impressio pallia- 
ris interna lacera, postice sinu levi, externa integra; \'jl mm. 
(Koren dd.) Bergen. 



Thracia Lkach, 

a20. T. convexa (Mya) Wood, (Anatina) Turt., (Amphidesma) Flmo., 
(Thracia) Brown, Tuorpe, = T. declivis Macg. Bob. 

321. T. phaseolina (Amphidesma) Lauk., (Thracia) Kiener, Coutb., 
Pbil., annon = A. declivis Turt.? (non Penit., Dox. 82, Brown, 
quae = M. pubescens Pult.), annon = T. pubescens Macg.? 
— Processus cardinalis longitudinalis, subangustus, sed quam 
in praecedente nonnihil robustior, ossiculum validum; testa te- 
nuissimc scabra. 

322. T. distorla (Mya) Mont., Dillw., (Anatina) Turt. — Processus 
cardinalis prominulus, semiovalis; ossicuhim validum; sinus pal- 



— 201 — 

Jiarts parom profundus, arcuatus, angulus sutxrectus; testa jam. 
antaoe, jam poatice loDgior. fiergen — Finm. 

323. T. pretenuis (Mya) Pult., Hqnt., (Anatina) Turt.^ Macg., 
(Amphidesma) Flmc, (Ligula) Brown, (CochJodesma) Coutb., an- 
non = Ä. oblonga Phil.? quse modo magis compressa videlur. — 
Processus cardJnaJis cochleariformis, validus, antrorsum obliquus, 
postice ad basin e minore parte trinngulari subplanus; parti ca- 
yx inseritur cartilago valida cardinalis fusca,^ parti planae liga- 
mentam minutum, semilunatum, viride, fere omnino internum; 
ossiculum gracile; testa forma varians; {{}, crass. 9,2; {}, er. 
^»^9 H ^^* '^ ^^' ^ob* — Bergen. 



Lyonaia Turt. 

Magdala "Lkach*% Brown, Bfyatella Brown, Osteodesma Desr., 
Paodorina "Scacchi", Phil. 

324w L. norvegica (Mya) CnEiiif., Grät, A. N. H. IV, 305 c. syn. 
bona; an vere = A. rostrata Lamk.? quae Thraciam potius spe- 
ctare videtur. Bob. — Norv. 

Necera Gray. 

Cuspidaria Nardo. 

T. saepe nonnihil inaequivalvis, v. d. (an semper ?) mioore, minus 
coofeza; umbones recl i 1. vi x antrorsum vergen tes, saepeobliqui; margo 
ligamentalis v. d. illum v. s. superans; ligamentum tenue angustum, 
per rostrum conlinuatum; area sacpius distincla, saltcm in v. s., ut 
etiam baud raro lunulo. Lamina cardinalis angusta; in utraque v. 
processus cardinalis canaliculatus, obliquus, jam prominulus, fere co- 
cbleariformis , jam angustus longitudinalis, fossa praeditus profunda, 
per incisuram marginis sub umbone exiente, cartilaginem fovente, 
jam e minore parte, jam fere totam osteam; in v. d. dens lateralis 
poslicus, in v. s. callus modicus respondens; in utraque costa a car- 
diDe versus marginem ventralem extensa; impressiones musculorum 
magnae; impressio palliaris sinum parum profundum format et angu- 
lam fere rectum, dein margini parallela. 

325. N. rostrata (Wya) Spclr., Cbemn., Dillw. {non = "Tellina cu- 
spidata Olivi, (Corbula) Bronn", Pmt., non = Anatina longi- 
roslris Lamk.) — T. fragilis, ovala, antice rolundato-producta, 
postice contracta et longe rostrata, tenuissime concentricc stri- 
ata, processu cardinali parvo, dente approximato minuto, costa 
obsoleta; alt. 6,5, long. praeter rostr 8, cum r. 12 mm. — T. 
ventricoäa, oblonga; margo ligamentalis rectus, absque angulo I. 
sinu continuatus in lunularem, scnsim arcuatum, productum, 
cum antico angulum levern rotundatum formantem; margo ven- 
tralis postice profunde sinualus; rostrum linearc, superne rugo- 
sum. Boh. — Norv. 



— 202 — 

326. N. o beså n. — T. tenuis, rotundato-ovata, postice in rostrum 
breve sensim conlracta, concenlrice tenue striata^ procasta car- 
dinali angusto, demisso, deote remoto, humili, costa aubobaole- 
ta; alt. 12, long. pr. r. 13,5, c r. 18,5, crass. 9, 4. — T. in- 
fläta, margo ligamentalis vix concavus, sub angulo obtasissimo in 
lunularem abiens, primo breviter subrectum, deinde sensim ar- 
cuatum; sinus ventralis posticus parum profundus; ossicalum 
minutuDiy cartilaginis vix i occupans, subcretaceum. Bob. 

327. N. brev i rostris (Thracia) Brown, annon =: Erycina cuspidala 
Rfsso? [non = "T. cuspidata Olivi" (Corbula) Phil., sed opus 
Olivh comparare non licuit; Brocchi dentes duos laterales déscri- 
bit.) — T. solidula, subtrigona, exaltata, postice sensim con- 
tracta, modice rostrata, concentrice rugosa, processu cardinali 
prominulo, dente laterali robuste, triangulari, recurvo, costa va- 
lida; alt. 12,2, long. pr. r. 12, c. r. 16,4, crass. 9,3 mm. — 
T. infläta, antice planubta; margo ligamentalis levitor concavus 
angulum fere rectum format cum lunulari, primum breviter ar- 
cuato, deindo ad medium fere latus anticum subrecto; sinus ven- 
tralis posticus distinctus; ossiculum longum, subcretaceum; lu- 
nuia distinguenday area lanceolata. Bob. 

328. N. sulcata n., an == N. costellata (Corbula) Desh., Hiros. ? 
(Specimina nostra in coll. Gummingiana huic specici adnumerat 
HiROs A. N. H. XIII, 307, tabulam citans Dksu. Mor. 7, f. 1,2, 
3, sed longe diversam sub eodem nomine dcscribit Phil. ad t. 
ejusd. op. 24 f. 2 relegans; neutram comparare licuit); C. Wae- 
lii Nyst 80*1013. — T. subtenuis, rotundato-ovata, postice in 
rostrum gracile tubulare contracta, coslis radiala 15 — 20, po- 
stice remotis, processu cardinali parvo, dcpresso, dcnle contiguo 
brevi, robuste, costa valida; alt. 6, long. pr. r. 7, c. r. 10,5, 
er. 4,5 mm. — T. tumida, antice et postice Ixvigata, costula 
rostri diagonali; margo ligamentalis satis concavus, absque an- 
gulo in lunularem continuatus, primo elalum, deinde ad medium 
latus subrectum; sinus ventralis profundus; rostrum fere assur- 
gens; ossiculum cardinale validum, solidum, longum, nitidum; 
lunula distinguenda, area in v. d. angustissima. Bob. — Bergen. 

329. N. vitrea n. — T. fragilissima, laevis, ovata, in ros! rum breve 
sensim producta, plica profunda, processu cardinali angusto, lon- 
giludinali, antice dente munito, ossiculo magno, lato, laminaceo, 
dente laterali obsoleto, costa gracili elevata; alt. 5,5, long. pr. 
r. 5,6, c. r. 7,6 mm. — T. infläta, pellucida; raargines dorsa- 
les subrecti angulum formant obtusum; sinus ventralis parum 
profundus; rostrum rotundatum; costa ab umbonc fere abiens, 
in plicam producta usque ad marginem vcniralem. — Ad Ana- 
tioeliam accedero videlur. Cave ne in bac et afl*inibus ossicu- 
lum fraclum pro dente habeas. Boli. 



— 203 — 

Corhula BnuG. 

330. C. gibba (Tellina] "Olivi'',. BROccBiy sr Mya inaequiTalvis Hört., 
= C nucleus Lamk., Tukt., Phil., sz C striata Flmg. 

v Rullen — Norv. 

331. C. rosea "Lbacb", Baowii. Boh. 



Mya L* 

332. M. a renaria L., Auct., O. Fabb., Gould. Kullen — Norv. 

333. M. troDcata L., Auct., O. Fabb., Gould. Kullen — Finm. 

334. M. Swainsonii (Sphenia) Turt., Flvg., Browr, Macg. — Vera 
Myae species a pullis M. arenariae plane diversa testa oblonga, 
minus tumida, margine dorsali obtusangulo, poslice recto, um- 
bonibus roinutis, ante medium sitis, fine postica attenuata, trun- 
cata, dente card. v. s. angustiore, sinu palliari minus amplo, el- 
liptico, mediam t. vix attiogente; {;£ mm. Boh. — Finm. 

Panopcea Men. 

.335. P. norvegica (Mya) Spglr. [non M. norvegica Chemn., Gv.) = 
Glycymeris arctica Låhk., (Panopa>a) Defh., Gould, WoodHanl., 
= P. Spengleri Val. = P. Bivonae PniL. — Valvam dextram 
anicam possideo in sinu codano a piscatore inventam forma eJon- 
gatiore ab icone Spebglbri, vix vero specie diversam. Long. ha- 
bet 100 mm., altitudincm 45 mm. Antice brevior est, umbone 
in ^ antica sito, postice latior, truncata, sed vix oblique. Nym- 
phae in dorso prominulae, intus parum tumidac, nfarginis dorsalis 
postici ^ occupant. Impressio pallii interrupta, maculosa. Icon 
Pbilipph baud male quadrat, sed latus anticum quam in nostra 
longius, magis declive. Sow. M. C. 610, 611 comparare non 
licuil. Sin cod. — "Norv." 

Solen L. 

336. S. en 8 18 L.^ Auct., Gould, {an Pbil.7) Bob. — Finm. 

337. S. vagina L. Norv. 

338. S. coarctatus Gu., Chevn., Lasib., = S antiquatus Pult., 
MoRT., Lamb., (Psammobia) Tubt., (Azor) "Leach'*, Bbown, = S. 
cultellus Perb., (non L.). Boh. 

339. S. pellucidus Pekb.| Mobt., = S. pygmscus Lahb. 

Kullen — Norv. 

Pholaa L. 

340. P. candida L., Auct., = P. papyracea "Solarder** (cum di- 
agnoai P. papyraceap »^ol.", Tubt.!) Spglr., Nat. H. S, Skr. 11, 
I, 98, t. i f. 4. Norv. 



— 204 — 

341. P. da c ty lus L.^ Aoct. Noft. 

'342. P. crispata L., Åucr. Norv. 

Xylophaga Turt. 

S4i. X. dorsalis Turt., = Pholas xylopbaga Dbsh. Norv. 

Teredo L. 

344. T. na va I is L., Skll., Deso., in Cuv. R. A. = T. batava Spglr. 
— Opercula lunata, bicaspidata. Bob. — NorV. 

345. "T. norvagica Sp^lr/', rs T. navalis Turt., Disb. Alg. — 
Opercula oblonga. ^Norv." 



Inlemnade af handlingar. 

Hr Adjunkt J. G. Aoårdh i Lund: Om den sammanvuxna ca- 
lyx hos några Looicera-arter, och Isika upptaget som eget 
alägte. 

Remitterades tili Hrr Wikstböm och Wahlbebg. 
Hr Gbecb Delicata: Plantas nunc usque Melitae lectae. 

Remitterades till Hrr Wikström och Wablberg. 
Hr Bruksinspektör Björkman: Meteorologiska observationer (or 
fem år. 

Öfverlemnades till det Astronomiska Observatorium. 



Hr Lector E. G. Björlings i förra sammanträdet insända 
afhandling: Om en anmärkningsvärd klass af infinita serier åter- 
lemnades af Hrr Selandeb och LagebbjelM) som tillstyrkte dess 
införande i Akademiens Handlingar. 



Till Vetenskaps- Akademiens BibUolhek. 

F. S. W. Struve, Description de Tobservatoire astronomique 
central de Poulkova. S:t Petersb. 1845. 1 vol. Texte. i 
vol. Planches. Fol. — jéf Haws Mjjestat Konung sn. 

Abhand- 



— 205 — 

Abhandlangen der mathem. physikaL Classe der Koo, Bayeri- 

scheo Akadenie der WisteoschafteD. & IV. Abtb. 2. Miin- 

chen 1845. — der historischep Classe ... B. IV. Abth. 2. 

1845. — der philosopbish-pbilolog. Classe . . B. IV. Abth. 

1. 1844. 4u>, 
BuUetiD der Löoigi. Akademie der WisseoscbafteD, Miincheo 

1844: N» 51—57- 1845: N:o 1-52. 1846: N:o 1—5. 4:o, 
J, T. GöRBES, Die Japhetideo und ihre gemeiosame Heimatb Ar- 

menien» Festrede* Miinchen 1844. 4u>, 
A. Waonbr, Andeutungen zur Charakteristik des organischen 

Lebens nach seiDeoi Auftreten in den verscbiedenen Erdpe- 

riodeo. Feslrede. Mtincben 1845. 4:o. samt 
Almanach der Kön. Bayerischen Akademie der WisseDSchaften 

fur das Jahr 1845. Miinchen. 8u). — Af Akademien. 
Flora Balava. Aflevering 137—141. Amsterdam. 4:o. — Af 

KongL Nederländska fiegenngen. 
Observations roade at tbe magnetical and meteorolog ica I obser- 

vatory at Toronto in Canada. Vol. I. 1840 — 42. Lond. 

1845. 4:a — Af KongL Brittiska Regeringen. 
Philosophical Transactions of the Royal Society of London. 

1845. P. 1, 2. 4:o. 
The Royal Society, 30:th Nov. 1845. (List of Members). 4:o. 
Reduction of the observations of planets, made a t the roy. ob- 

servatory, Greenwich, fi*om 1750 to 1830. London 1845. 4:o, 
Astronorotcal observations roade at Greenirich| 1843. London 

1845. 4:o, 
Magnetical and roeteorological observations made at Greenwich, 

1843. London 1845. 4:o, 
Patb of the new planet Astraea for 1846. samt 
Pkoceedings of tbe Royal Society. 1844. N;o 50. 1845. N:o 61. 

8;o- — Af Royal Society i London. 
Transactions of the Royal Society of Edinburgh. Vol. XVI. Pi. 

1. VoL XVII. P. 1. Edinb. 1845. 4:o och 
Proceedings of tbe Royal Society of Edinburgh. Vol. II. N:o 

25 , 26. 8:o. — Af Royal Society i Edininirg. 
Report of the 12:tb, 13:th and 14:th Meetings of the British 

Association for the advanceroent of science, at Manchester 

1842, Cork 1843, York 1844. Lond. 1843 -45. 8x>, 
The catalogue of sta is of tbe Britjsh Association. Lond. 1845. 

4&P» »amt 
Öfvers. af Kongi. Ftt.-Almd Förh, Arg, 3, N:o S, ♦ 



— 206 — 

Proceédiogs coonected with the magoetical and meleorological 

confercnce, Iicid at Cambridge 1845. Lond. 1845. 8:o. — 

Af Brittiska Föreningen. 
Bullclin de la sociétc^ g^ologique de France. Sér. II. T. 111. 

F. 11-^15, 
Tabteaii indicatif des dons re9as, Sept 1841 — Sept 1842, M 

Table des Matföres du Bulletin, 1841—42. fira -^ Iko d:o 

1843—44. 8:0. samt 
Liste des membres de la socic/té g^logique, en Mars 1846. Paris. 

8:0. — Af SdlUkapet. 
Soci^tc Philomatique de Paris. Eitraits des procés-verbaux des 

sdances pendant Fannie 1845. Paris 8n>. — Af Sääskapet. 
Bulletin de la Soci^l^ Imp^r. des Naturalistes de Moscoa. Année 

1845. JV:o 2, 3. Moscou. 8:0. — A/ Sällskapet. 
R. P. A. DozT, I>ictionnaire d^taill<^ des noms des vétemenis des 

Aiabes. Amsterdam 1845. 4:o och 
D. ViTBiou, Xiphios. Carmen. Amstelod. 1845. 8:0. — A/ Ktmgl, 

Nederländska Institutet. 
Tijdschrift voor natuurl. geschiedenis en phystologie. Uitg. door 

VAN DER HoETEN eo DB Vriesb. D. XII. St. 3, 4. LeidtD 

1845. 8:o. — A/ Utgifvarne. 
J. Plana, M^moire sur la distribution de T^ectricit^ k la stir- 

face de deux sphéres conductrices . . Turin 1845* 4:o. — 

Af Författaren. 
A. Pbestandrea, Pochi articoli letti al congresso scientifico in 

Napoli. 1845. samt 
— — Pel concorso al posto di professore sostituto alla catle- 

dra di botanica nella R. Universitå di Catania. 1845. 8:0. 

— Af Författaren. 
G. Majoccbi, Delle condizioni necessarie alla produzione della 

correnlc voltaica, memoria 2:da. Milano 1846. 8:0. — A/ 

Författaren. 
Storia della societa medica d'incoraggiamento di Malta. Vol. 1. 

Fasc. 1. Malta 1845. 8:0. och 
Memorie della socielå medica d'incoraggiamento di Malta. Vol. 

1. Fasc. 1, 2. — ^ Sällskapet. 
Storia celesle del R. Obseryatorio di Palermo dal 1792 al 1813. 

T. I. Vienna 1845. 4:o. — Af Observatorium i Palermo. 
Magnetical and meteorolog. Observations made at Washington , 

by J. M. GiLUSs. Washington 1845. 8:0. — Af the Secre^ 

iary af the navy {United States.) 



~ 207 — 

E. J. BontiMMfirFi Disquisilio nuatomic^y ncrvum tiigeininutn etc. 

€oroparans. Helsingf. 1846. 4:o. — Af Författaren, 
Coi|Miierce-06tiegii tinderd. Berflttetse oro Sveriges Utrikes Han* 

del och Sjöfart år 1844. Sihm 1846. 4:o. — Af Kollegium, 
Skandioaviens Fiskar, af v. Wright, Ekström och Sundevall. 

Haft 9. Sihm 1846. 4;o. — Af Utgifvarne. 
Ghalinertka Sldjd-Skolaas Årsberältclse; afC. Palmstedt. Gölheb. 

1846. &o. — Af Författaren. 
Botaniska Notiser, af LmoBLOM. 1846. N:o 4. — Af Utgifvarcn. 



Till Rikets Naturhistoriska Museum. 

En Uapale penicillalus och 

Ett ägg af Fsittacus moluccensis. — Af Grosshandl. Rosenbljéd. 

En Cobitis tsenia. — jif Hofniarskalken TVabrendorff, 

Åtta exemplar af Hirudo piscium. — Af Apotekaren Z. Molin. 

En FåfSgelshöna. — Af Hofpred. A. Lindgren. 

Tvenne exemplar af Cuculus caoorus. — Af Fabrikör Arnbebg. 

En Falco haliaetus. — Af Trädgårdsmästaren Sterneman, 

Eo Coracias garruia. — Af Ryttmästaren Svan. 

En Cypseius apus. — Af Mälaren Torsselius. 

En Fringilla oryzivora. — Af Simlararen Söderuoltz. 



fogiska Observationer d Stockholms Obtervatorium 

Maj 1846. 







Thorinomelevn , 
Ccl.l..'.. ^ 






> 




rrduceml lill (T- 


Hadiirai. 


-1 




1) ti- i mil mm. 


1 








M. Ii 


Kl. 2 




Kl. 6 


M, 2 


Kt. 9 1 KL 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


t 


r.- 




c. m. 


r. m. 




c. m. 1 r. ID. 




>. IB. 


? 


<5.56 


25,S9 


2:'.,55 


- 0-3 


+ 5-4 


+ 3M 


V. 


V. 


s. 


HalfkL 


3 


25,43 


35,28 


25,19 


+ 3.0 


+ 5.3 


+ 0,8 


S.V. 


0. 


0. 


Htit, 


3 


25,37 


35J6 


25,44 


+ 1,6 


+ 4.1 


+ 0,5 


N.O. 


R. 


K. 


8dS 


4 


25.4* 


35,55 


25,ia 


- I.I 


+ 1.7 


-0,7 


N.V. 


H.V. 


M.V. 


KUti 


5 


35,57 


25,59 


25.G3 


+ 0,2 


+ 5.5 


+ 1,1 


M.V. 


M.V. 


N.O. 





6 


25^ 


25,66 


25.62 


+ 1.3 


+ 5,'. 


+ 1.6 


N.O. 


O.8.O. 


S.O. 





7 


25,56 


35.53 


35,45 


+ 2.2 4- 2,1 


+ 1.3 


O. 


S.O. 


N.O. 


Rq. 


a 


25.37 


25,37 


25.35 


+ 1.9 + 5,1 


+ 3.3 


N.O. 


S.O. 


9. 


"■'* 


9 


25.39 


25.47 


25.57 


+ 4.1 + 8.7 


+ 3.8 


S. 


N.B.V. 


S.O. 


H^ 


10 


25.67 


25.70 


25.72 


+ 1,2 + y,2 


+ 3,0 


O. 


li.O. 


O. 


Klirt 


It 


35,73 


35,72 


35.71 


i- 3.9 


+ 9.0 


+ 6.6 


s.o. 


S.O. 


S.O. 


Mttt 


13 


25.70 


25,70 


35,74 


+ 5.6 


+ 11,2 


+ 5.8 


.S.O. 


S.O. 


SO. 


Mibt 


13 


25,73 


35,72 


25.71 


+ 4.2 


+ 10JJ 


+ 6.4 


H.V. 


B.O. 


N.O- 





1* 


25,70 


25,65 


25.64 


+ 4,3 


+11,8 


+ 7.2 


IT. 


0. 


0. 


UmI 


15 


25.62 


25.58 


25.59 


4- 9.5 


+15.1 


+ 9.1 


S.V. 


S.S.O. 


s. 





IG 


25,J9 


25.60 


25.C1 


+11.1 


+ 19.3 


+■10,3 


S.V. 


V.S,T. 


o.s.o. 





17 


25,0) 


35,M 


25.44 


+ 8.(i 


+ 12,7 


+ 93 


0. 


0, 


0. 


UdM 


ta 


2'.„33 


35,35 


25.32 


+ 9.9 


+ 9.0 


+ 9.3 


O. 


0. 


o. 


K.p 


19 


2i,34 


25.39 


25.44 


+ 5,9 


+ 6.5 


+ G.7 


0. 


S.O, 


so. 




20 


25,56 


25,6» 


35.69 


+ 6,6 


+ 15.6 


+ 10.0 


v. 


S.O. 


so. 


Dim» 


21 


2574 


25,77 


3J,71) 


+ 6,8 


+ 16.1 


+ 10,8 


o. 


o. 


0, 


Klart 


32 


35,81 


35.77 


25.63 


+ 9.9 


+ 17.3 


+ 12,7 


o.s.o. 


s.o. 


so. 


. 


33 


35,56 


25,51 


25,49 


+ 12.7 


+ 16.1 


+ 13.2 


s. 


S.V, 


v. 





34 


2^4ö 


25.50 


25.39 


+ 9.Ö 


+ 1*,* 


+ 11.0 


vs.v. 


v. 


v. 





■r, 


25.27 


25.20 


25,14 


+ 9,4 


+ 7.4 


+ 4.3 


v. 


S.V. 


T. 


H^ 


36 


25.11 


25,1G 


2'->,t7 


+ 3,9 


+ 1G.9 


+ 7.8 


NV. 


V,«i.V. 


B. v. 


. 


27 


2'i,t3 


35,10 


25.11 


+ 8.1 


+ 11,4 


+ 10,8 


v. 


v. 


N.T. 


Klirf 


23 


25.14 


25.2.1 


25.29 


+ 6.4 


+ 8.8 


+ 6.0 


N.V. 


K. 


K.V. 


R«(. 


39 


a-i.i? 


25.47 


25.51 


+ GJJ 


+ 9,G 


+ 8,6 


S.V. 


K.V. 


V.N.V. 


Mglrt 


30 


2^i.4ä 


25.,M 


25.24 


+ 10,4 


+ 10.2 


+ 9.5 


V. M.V, 


V.N.V. 


V. 





31 


2',J0 


2'.,r 


2 '..30 


+ fi.l 


+ ll,'i 


+ 9.7 


V- 


NV. 


N.V. 


"'g^ 




r>.vx\ i\m 


JJ.5,49Q 


+ 5-58 


+10'.15 


+ ess 


Nntcrbt 


nlcD = 


0.53el<l 


«. N* 


2h.iyi~~' 




+ 7*50 







ÖFVERSIGT 

AF 

RONGL VETElVSRAPS-ARADEMfEIVS 

FÖRHANDLINGAR. 

. Onsdagen den 9 Septen;ber. 



Föredrag. 

1. ScHöXBEiys Krut -ull. — Sekreteraren anmalte, alt 
Hr Pror. ScHöNBEiN i Basel, i bref af d. 20 sistl. Juni, (ill- 
fcfionagifvit sin uppläckt af ett exploderande pr»parat af 
bomull, som han kallat Sc/iicsswollc , emedan det kan använ- 
das sfisom krut, hvilket det öfverträiTar i flera hänseenden, 
nemligen l:o skyndsam beredning, som, när alla anstalter 
dertill Sro i ordning, icke fordrar mer än få timmar; 2:o 
tlyrkan af drifkraften, som är, på lika vigt, dubbel mot det 
bistå krutels, och 3:o alt det i kanoner och gevär lemnar 
sfi liten återstod, att läskning och rengöring först efter ett 
dort antal skott beböfvas* Två lod deraf kastade ur en mor- 
tare eo granat af 18 sv. skålpunds vigt till ett afstånd af 
1670 fot, och i lod krutull i en bössa dref en kula af U 
lods vigt, på ett afstånd af 500 fot, flera tum djupt in i en 
stock af träd* Hvarken handgevär, kanoner eller mörsare 
behöfva någon ändring i sin form eller i de sednares lavet- 
ter. Anlåndningen sker med knallhattar. Vid försök att an- 
Tinda krutullen till bergsprängning, befanns dess verkan 6 
gånger större än det vanliga bergkrutets. 

Hr Prof. BoKTTGER i Frankfurt am Main har, i bref af 
d, 16 sistl. Aug., meddelat, att han, sedan tidningarna kun- 
gjort den Schönbeinska upptäckten, försökt eftergöra krutul- 
len och slutligen lyckats deri. Han har besannat dess för- 



— 210 — 

delar i krutets ställe ocli förenat sig med Schönbkin om alt 
till Europas alla regeringar^ emot en beslfimd betalning, opp- 
gifva beredningssättet. En inlaga till den Svenska Regerin- 
gen vore öfverlemnad till Svenska ocli Norrska Konsuln i 
Frankfurt, Ridd. af K. Wasaorden, Hr v. Freinsheiii, för att» 
genom hans försorg, insändas. Sekreteraren yttrade sin för- 
modan, att K. Akademien bäröfver torde komma att af K. H. 
blifva hörd. 

Hofrddet Wöhler i Göttingen, som, innan Hrr Schön- 
BEiNS och BöTTGERS skrifvelser ännu ankommit, blifvit af Se- 
kreteraren i bref tillfrågad hvad han rörande Sghönbeins 
krutuU hade sig bekant, har meddelat en skrifvelse frän en 
af dess, för detta, elever och medarbetare, som innehåller 
följande: 

"Jag har hos Hr Prof. Schönbein i Basel sett Åtskilliga 
anmärkningsvärda försök med ozon. Han inbjöd mig der- 
jemte att vara vittne till verkan af hans nyligen upptäckta 
krutull. Denne kropp har en särdeles explosif kraft. För- 
söken skedde i Baseler skjutsällskapets lokal och i öfvervaro 
af sällskapets ledamöter." 

''Man använde i gevären 2 d. bästa slags bösskrut och 
1 d. af ScHÖNBEiNS krutull (ill jemförelseföräök. Vigten af 
de kulor, som der allmänt af sällskapet nyttjas (ill profskjut- 
ningar, är ^ baseler skålpund. På 531 fots afstånd blef ver- 
kan af båda alldeles lika. Gevären laddades såsom med krut^ 
men krutullen stampades hurdt med laddstockcn, derframiSr 
instöttes en stark pappersförladdning, omkring ^ tum högre 
än till ett krutskott, och derofvanpå infördes kulan såsom 
vanligt med fetlapp. Gevären hade alla percussionslås, intet 
enda skott klickade. Schweitziska artilleriet har med önskad 
verkan användt krutullen till kastning af bomber och grana- 
ter, och man berättade, att 1 lod krutull vid bergsprängning 
gjort samma verkan som 6 lod bergkrut." 

"Jag biträdde Hr Schönbein att förfärdiga patroner till 
da försök, som i min närvaro anställdes. Bomullen var af 



— Ui — 

elt fioare slag, hvil, med ndgot mindre sammanhang an van- 
lig bomull; pÄ tungan smakade den starkt, om jag ej miss-^.^. VV\ 
lager mig, salpeterlikL Den afbrinner mod ett sken, som y 
vid dagsljus drager i violett, men nalictid «ir gult, och m|dL^ '/f^ 
en knappt märkbar återstod. Sciiönbfjn försäkrade, all startlit' .,.. 
trjck ej bringar krulull till explosion, man kan slä den på 
en sten med hammare, utan att den antändes, stenen låter 
iiirr sönderslå sig. På ett stad under starkt hammarslag tän- 
des den icke eller, utan förstöres och dammar bort, fördelad 
i finaste stoft." 

"Fördelarna af detta prseparat synas blifva ganska stora, 
om dess beredning kan göras noi; litet kostsam. Men det kan 
få kosta dubbelt så mycket som krut, och står då, i abeende 
på verkningarna , al pari med detta. Man får icke svarta fin- 
ger vid dess användande, gevären behöfva mera sällan ren- 
göras, och man har ej, vid transporter, mer än halfva vig- 
ten* ScHÖNBEiN uppger dessutom, att gevären ej upphettas 
så starkt, gevärselden är ej så stor, allt förbrinner och ger 
obetydlig rök. Knallen är ock mindre stark. Han säger vi- 
dare, alt krutullen kan förvaras under vatten^ man behöfvcr 
sedan endast torka den, innan den skall nyttjas. Bomull skall 
på 2 timmar låta förvandla sig till krutull/' 

Sekreteraren anmärkte, att denna upptäckt hörer till 
nSrkvBrdigare kemiska rön. Det uppgafs i allmänna tidnin- 
gar, alt den vore frambragdl af ozon med bomull. I åt- 
skilliga afhandlingar har Hr Schönbein (Poggendorffs Ann. der 
Physik and Chemie LXVII, 211—232), som ännu alltid vill 
finna något mer än syre i ozon, sökt ådagalägga, att ozon 

ir en isomerisk modification af vätesuperoxid, H, och att 

••• ■ 

den röda salpetersyran N är en förening af qväfoxid med 
ozon, N + U. Deraf vill det sålunda synas, som skedde krut- 
ollens bildning i detta slags prsesumtiva ozon, och det är 
temligen tydligt, att den är en förening af en organisk oxid 
med salpetersyra, hvaraf vi känna flera, hvilkas explosioner 
äro ännu våldsammare än krutets. Hr Mosander har, utgå- 



— 212 — 

enJc från denna Asigt, Idtil bomull några timmar ligga i ea 
aUnosfer af röd gasformig salpetersyra, och erbillit ett pre- 
parat, som, vid antSndning med en glimmande sticka « av- 
brinner hastigt, men utan våldsamhet och utan eldfenomen, 
med utveckling af qvåfoxidgas och efterlemning af mycket 
kol. Man finner deraf, att vågen år anvisad, men det vore 
säkerligen mycket att klandra, om man på detta sått ville 
gå uppfinnaren i förvåg, för att beröfva honom den frukt, 
han kan draga af sin uppfinning, och ersfittning för de kost- 
nader han säkerligen falt vidkfinnas för dess utarbetande. 
Suum cuique. 

2. Nyn mineralier, — Hr Professor Brf.ithaupt vid 
Bergskolan i Freybnrg har meddelat Sekreteraren, i bref af 
d. 13 nåstl. Augusti, följande uppgifter om nya mineralier* 

"1. Konichalzit. Under detta namn får man fåra 
kanna ett mineral från Hinojosa i Andalusien. Dess utseende 
år så likt malachit, att jag långe tog det derför; men efter 
en nyligen gjord analys af Amalgamir-Probierer Fiutsche be- 
står det af 1 af. kalkjord och 1 at. kopparoxid, förenade 
med arseniksyra och vanadinsyra." 

"2. Pistomesil år ett dubbelcarhonat af jernoxidul 
och talkjord, som förekommer vid Flachau i Sa I zburger kret- 
sen. Del år blekgul», dess klyfnings-rhomboéder har 107* 
18' lutning, dess hårdhet är flusspatens, dess »eg. vigt 3.4. 
Vi hafva förut ett dubbelcarhonat af samma basis, mesiten, 
som blifvit i jemförelse med detta analyseradt af FritschE; 
Pislomesitår FeC+MgC, men mesilin år 2FeC + 3MgC." 

"3. Plinian, sä kallad forntidens store Naturforskare 
Plinius till åra, Sr ett nytt slag af föreningen FeAs»+FeS\ 
Den förekommer på quarlz från S:t Gotthard och i större 
stycken vid Ehrenfriedsdorff. Den har en hemirhombisk kri- 
stallisation, ganska lik den schweitziska sphenens. Eg. vigt 
6.2 till 6.4, alltså högre ån den vanliga arsenikkisens (miss- 
pickelns), med bvilken den ior öfrigt i alla andra egenskaper, 



— 2i3 — 

an kristal I form och eg. vigt, fullt öfvcrensstämmcr. Sam- 
mansfiltningeriy bestämd af Plattnlr, Sr svafvel 20.07, arse- 
nik 45«46 ock jem 34.45, hvilket afven dr niisspickelns. Nic- 
kelglans från Loos Sr, efter Kdra försök, NiAs' + NiS% och 
bar en till den tesserala formen hörande kristallisation, hvaraf 
del således vill synas, atl denna sammansättningsformel dr tri- 
morf, bvari plinian, misspicke! och kobolt- eller nickelglans 
förete bvar sin form." 

"4 och 5 Ca st or och Pollux. Under dessa namn för- 
slår jag tvenne nya mineralier, som i mineralogiskt och ge- 
ognostiskt hSnseende förete en broderlig förening. Druser i 
Elba-graniten Sr det Ledas ägg, ur hvilket de härstamma. 
Han bar hittills tagit dem båda för quartz, emedan de helt 
och hållet hafva utseende af bergkrystall med störd bildning. 
De 8ro vattenklara, men i grad mindre härda än bergkry- 
slallen. Caslor har beslämdt en hemirhömbisk kristallisation, 
ej olik plinians och lika klyfningsriktning; dess eg. vigt är 
2.38 till 2.40. Pollux deremot visar endast spär till genom- 
gångar, men som den har 2 optiska axes, måste den vara 
rbombisk. Dess eg, vigt är QJ86 till 2.88. Prof. Plattxer 
fann casfor sammansatt af kiselsyra 78.00, lerjord 19.29 och 
lilbion 2.71, LiSi' + 2ÅlSi'. I Pollux fann han kiselsyra 
46.20» lerjord 16.39, jernoxid 0.87, kali 16.51, natron med 
spår af lilhion 10.47, vatten 2.32, förlust 7.24. Denna förlust 
Br stor; tillgång på mineralet förhindrade utforskandet af 
hvari den bestått. De funna beståndsdelarna leda till formeln 
3kSi + 3NaSi + 3ÄISi + 2H. Castors sammansättning är märk- 
vSrdigy såsom det kiselsyrerikaste^ kända silicat och Pollux's 
såsom det alkalirikaste." 

"6. Zygadit förekommer på harz vid Andi*easberg, i 
en malmgång med Desmin och Chabosit, och liknar Stilbif. 
Den förekommer endast i ganska små tvillingskrystaller. Nam- 
net har den derföre af ZvyoSy jugum. Hårdheten 7 till 74, 
^8' ^'c^ '^'^^' Mineralet består af kiselsyra, lerjord 6ch Ii- 



— 214 — 

tbion, men synes icke kunna liSnföras bvarken till Caslor el- 
ler till Pefalit." 

*'7. Kassiterit har ett ftldre förekommande i Cora* 
wall, och har blifvit mig lillsfind under namn af weisses 
Zinnerz. Den liknar den täta, hvita siberiska granaten. Den 
fir hård som quarts^ derb, kanske med bladighet i två sned* 
vinkliga riktningar, eg. vigt 3.S3 till 3.55. Den håller 36) 
p. c. tennoxid y det öfriga Sr kiseljord och lerjord. Om den 
åfven håller alkali fir finnu oafgjordt; men deri trfiffas ingen 
annan jordart." 



8. Sträck ffräshoppor. — Hr Wahlberg anförde: De» 
i Tartariet och andra Asiens ISnder inhemska Sträck gräshop^ 
pan (firyUus migratorius) ^ som förelager sina vidstrSckte 
hSrjningståg i mer 'eller mindre vestlig riktning, besöker 
hfirunder ej sfillan Europas sydliga och mellersta delar ocb 
har fifven någon gång, ehuru till ringa antal, blifvit sedd i 
norden. År 1748 antrfiflades den af vår ryktbare Entomolog 
De Geer vid Löfsla bruk. Den har sedan hos oss s&IIao 
blifvit funnen, och merendels under varma somrar samt i de 
östliga landskapcrna. Så fångade jag hfirstfides ett exemplar 
år 1834 i Carolinska Institutets trfidgård, och 1843 observe- 
rade Hr von Yhlen ett tåg deraf streckande i nordvesllig 
riktning öfver Bråviken. Afven vid Slåttbacken hade man 
iakttagit detsamma. Under den resa jag denna sommar inom 
Skåne företagit träffade jag i slutet af Augusti en icke ringa 
mängd af ifrågavarande djurart på de märkvärdiga sanddy- 
nerna vid Sandhammaren, fifvensom en och annan individ pi 
Kåseberga backar och på sandfälten vid Ystad. Vid min hem- 
komst till hufvudstaden erhöll jag åter ett exemplar i träd- 
gården vid Carolinska Institutet. Detta exemplar får jag nu 
förevisa lefvande. Alla de svenska individer jag varit i till- 
fälle att se hafva varit hanar, och endast De Gkkr anför 
honan såsom hos oss funnen, lianens lättare flygt än de 



— '2 15 — 

tunga honornas förklarar delta, dä ett sä vidsträckt vatten 
som Östersjön mäsle öfverfaras. Af honornas sällsynthet torde 
del lill vSsendtlig del bero, att detta skadedjur ej hos oss 
kunnat föröka sig. Det flyger med samma lätthet som en 
Ibgel, och när det ifrigare förföljes intar det höjden, och sträc* 
ker sedan sä långt ögat kan följa det. Att dessa gräshoppor 
ulllast visa sig vid Sveriges östra kust beror naturligtvis deraf, 
all de flesta qvarstanna i den trakt der de först nätt land. 
Mänga omkomma i hafvel och uppdrifvas af vågorna pä stran- 
den , hvilket jag flerestädes kunde iakttaga. 



4. Fröns förmåga att bibehålla sin groningS'- 
kraft. '^^f Wahlberg anförde som ett tillägg till de iakt- 
tagelser han förr meddelat om ett större antal utländska väx- 
ters fr6n, som efter 20 års hvila i jorden , vid en djupare 
ongrSfning af en trädgård vid Carolinska Institutet här i 
staden oppkommit och utvecklats, att i samma trädgärd denna 
sommar oppkommit ett stånd af den Nordamerikanska Gurk- 

irlxten Sicyos angulatus^ hvilken, samtidigt med de tillfö- 
rene eppgifne växterne der varit odlad, men icke förr än nu 
Mer blifvit synlig, sedan dess frö vid senaste gräfning opp- 
skaffafs till jordytan. Denna rankväxt hade på tvä månader 
honnit en sådan utveckling, att ett enda stånd tätt beklädde 
ell plankstycke af öfver 10 alnars längd och 4 — 5 alnars 
höjd, samt när grenarna åt båda sidor utsträcktes intog en 
lingd af omkring 20 alnar. 

Månggrenigt JHågax. Slutl. förevisade Hr Wahlberg 
dt af Hr Kapten Svanberg från Bladåkers socken i Stock- 
holms län hemfördt rågax, som utskjutit ej mindre än 16 
iklogrenar. 

5. Om Phryganea phalaenoides och Phrygn- 
nea panlherina. — Hr Boheman anhöll att få fästa Aka- 



— 216 — 

demiens uppmSrksamhet på en af de interressanlare upplftck* 
ter, som till riktande af fäderneslandets Insekt-Fauna änder 
sednare åren blifvit gjorda. Kandidat Löwcnhjelm har nem- 
ligen, i Nerike i närheten af sjön Tysslingen, funnit en ut- 
märkt Neuropfer-art af slägtet Phryganea, hvilken väl redan 
1753 af Uddman i dess Dissertation, Novs Insectorum Species, 
blifvit bcskrifven och igenkånligt afbildad, dock utan tillagdt 
specifikt namn, och enligt uppgift endast funnen i Finland. 
Linné upptog sednare i dess Fauna Suecica, andra editionen, 
samma art under benämningen Phryganea phalaenoides, men 
äfven han kände den endast såsom Finsk. Under en i Lapp- 
marken 1832 verkställd resa upptäckte Prof. Zettcrstedt och 
beskref sedermera i Insecia Lapponica under benämningen 
Phryganea phalaenoides en art, som i flera hänseenden lik- 
nar denna, men som likväl genom constanta skiljemärken 
derifrån afviker. I Riks-Musei Entomologiska samlingar har 
den sednare blifvit af framlidne Prof. Dalman frånskild och 
benämd Phryganea pantheritia. Den rätta Phryganea pha^ 
laenoides, hvaraf Zetterstedt likväl endast egt Finska ezenn- 
plar, har han ansett utgöra varietet af den i Lappmarken fö- 
rekommande arten. Hos nyare utländska Författare finnes den 
rätta Phryganea phalaenoides mig veterligen endast tvenne 
gånger beskrifven ncmiigon i Fischers Entomographien och 
i GuÉHiN och Percherons Genera des Insectes, men dessa 
Äuctorer synas varit okunniga om den äldre litteraturen, 
emedan de tilldelat denna art ett nytt specifikt namn, Phry^ 
ganea daurica, hvilket likvlil af flera orsaker måste förkastas. 
En märklig företeelse är denna slora och genom färg- 
teckningen utmärkta arts upptäckt, så godt som midt i lan- 
det, utan att den hittills, oaktadt alla forskningar blifvit 
funnen på något annat ställe inom Sverge, och det torde 
icke vara lätt att förklara huru ett djur, som eger förmågan att 
med lätthet genomsväfva luften och som måhända någon gång 
kringföres af vindarna, endast tillhör en inskränktare lokal; 
men sådana företeelser äro bland insekterna icke sällsynta och 



— 21'? — 

dessa djar synas ofta med CSrkfirlek qvarstadna inom den nejd, 
hvarest de undergått första stadierna af sitt lif. 

Rörande upptSckten af Phryganea pkalacnoides medde- 
lar Hr LöwENHJKLM följande: "Denna art bemärktes första 
gfingen omkring d. 24 Maj 1844 då ett exemplar fångades 
vid den så kallade Bruksdammen vid Frösvidahl. Några da- 
gar sedoare syntes vid Frösvidahl backens utlopp i sjön Tyss- 
lingen flera individer^ som jag af okunnighet om denna in- 
sekts vSrde icke bemödade mig att ertappa. Sedan det er- 
hfillna exemplaret blifvit lemn^dt till Prof. Wahldkkg och 
han upplyst mig, att denna art förut icke blifvit funnen i 
Sverige y gjordes på min anmodan af en af mina bekanfa föl- 
jande året under min bortovaro jagt efter dessa djur, hvilken 
ock lyckades, men af en tillfällighet gingo de insamlade ex- 
emplaren förlorade. Under 1846 har min fångst slagit båttre 
ot, så att jag till Riks-Musei Entomologiska samling kan öf- 
verlemna 8 exemplar, tagna längs hela vattendraget, emellan 
Frösvidahl och sjön Tysslingen, ifrån d. 4 till d. 18 Juni. 
Den klåckes förmodligen vid bäckens utlopp i sjön Tysslin- 
gen, ty der visade sig de första exemplaren, men genom sin 
egen och vindarnas åtgärd omkringförd, har jag slutligen sett 
den förekomma på i mils afstånd norr från nänide sjö. Till 
flygt och öfriga beteenden synes den likna sina samslägtin- 
gar. Ehuru vid första ögonkastet under flygten lik en större 
hvil fjäril, skiljes den likväl snart derifrån, genom dess ving- 
lande och mer fladdrande flygt. Den är ej särdeles svår alt 
fånga, så vida den icke drifves af vinden. Den slår ofta ned i 
gräset^ der den än kryper på marken, än sitter längs något 
sirå. Ofta springer den på vattenytan och synes vara lifli- 
gare i sina rörelser på det våta än på det torra elementet. 
Dess flygt är tung, och frambringar den derunder ett smat- 
trande ljud med vingarna.*' 

De karakterer hvarigenom förutnämde tvennc arter lätt 
skiljas från hvarandra äro följande: 



-- 218 — 

Phryganea pbaiaenoidei, aJis dilule flavesccnlibus, maculis aftticaravi 
magnis innequalibus, margineque poslicarum late de6nito, cora- 
ciDis, pedibas nigris , tibiia posticis testaceia. c^* Alae loogHi 
27 miUim. 

Phryganea, Uodm. Diss. Novae Insect. Spec. p. 26. 53. T. IL f. 16* 

Phryganea phalaenoides. Linn* Faun. Suec. ed. 2. p. 378. 1481. — 
Syst. Nat. ed. 12. I. II. p. 908. 3. — Syst. Nat. ed. Gmel. L 
V. p. 2631. 3, 

Sembiis phalaenoidet. Fabiu Eni. Syst II. p. 73. 6. — Spec Ins. L 
p. 38G. 5. — Mänt. Ins. I. p. 244. 5. 

Phryganea daurica. Fucber, Entomographien. 

Olostomis daurica. GuéMR et Pkbcbkeoit Genera des Insects. Livr. IV. 
N:o 9. pl. 3. 

Phryganea pantherinaj alis dilule flavescentibus, anticarum maculis 
irregularibus minoribus, poslicarum margine nebuloso striaqiM 
transversa, fusco brunneis, pedibus testaceis, femoribus fosoo* 
variegatis. cf^- Alae. Jongit. 21 millim. 

Phryganea phaiaenoidet» ZKTTsasTioTy Ins. Lapp. p. 1060. 1. 



6. Underrällelser om resande Nalurjorkare, 

— Från Mag:r E. Hunck af Rosenschöld hade Hr Sund£Vaix 
erhållit ett bref, dateradt Asumcion i Paraguay d. 17 Febr. 
1846. Det var i korthet affattadt, blott för att lemna on- 
derrStlelse till hembyggden då Hr R. oförmodadt erhållit till- 
fölle dertill Vi lemna följande utdrag. — "Den enda sSkra 
vag att nu få ett bref härifrån till Sverige år genom Brasi- 
lianske Ministern hårstådes, som då och då skickar en post 
landt vågen till Rio Janeiro, och det är denna lågenhet jag 
nu begagnar, då han haft godheten tillbjuda mig den; men 

jag har allenast en kort stund att skrifva på . • • 

Jag kan vara nöjd alt det lyckats mig finna en fristad, un- 
der det kriget varar, i Farnguay, dit vi hoppas att fienden 
ej vågar sig. Vi vSnta dagligen att få höra underråttelsen 
om en batalj, som vi hoppas måtte vinnas af Corrientes'8 och 
Paraguays förenade armé, hvilken år starkare. I motsatt fall 

blir ställningen ganska beklaglig i dessa två länder 

Paraguay har nu börjat antaga ett liberalare system mot ut- 



— 219 — 

llnningar, så alt nSstan alla utländska handlande, som varit för- 
viste till Neemboco, fått tillsfAnd att fara opp till Asumcion 
i5r ati uppgöra sina affärer. För en månad sedan ankom 
bit ett Franskt Krigsånfffarty;, Fullon ^ det forsla ångfarlyg 
som varit i Paraguay. Nalurliglvis vSckle det allmän beun- 
dran. Det medförde Agenten frän Frankrike, England och 
Banda OrientaL Agenter hafva äfven hilkommit frän Nord- 
amerika, som önska uppgöra en traklat med Paraguay. Se- 
dan under nSra i Ar ej ndgot handelsfarlyg från Buenos Ay- 
res f&tt bit anlända , har ändlligen nu en handelsconvoy af 
60 fartyg afgålt hitåt, från Slontevideo, under Engelskt och 
Franskt beskydd. Den säges redan hafva anländ! till Corri- 
enles, men under vägen hafva varit hcisad med 600 skott 
från Kosas artilleri, som gjort mycken skada och dödat flere 
personer. När den blir färdig att åter nedgå skall jag med- 
sanda ett omständligare bref. — Jag vågar ej afsända mina 
samlingar torr än kriget blir slut, men det kan tyvärr 

racka ännu i flera år I slutet af Januari fortidet år 

reste jag till en trakt inåt landet , kallad los Cordilleras, 
•om jag undersökte i flera riktningar och fann ganska rik 
på naforalster. Der finnas dock blott få ställen hvaresl man 
kan få hyra sig rum. Det var en bergig , ganska skogbe- 
vJIxt trakt med talrika kärr och klara bäckar samt svalare 
temperatur. Jag insamlade mycket nytt af djur och växter, 
men hinner ej nu att redogöra derfore. Jag har börjat an- 
l8gga en samling af ved-sorter, hvaraf Paraguay äger om- 
kring 100 olika slag. Infödingarnes och Spanjorernes namn 
på hvarje sort utsattes dervid, och jag skall söka att äfven 
kunna uppgifva de botaniska namnen.'* 



7. Testudo, funnen i Sverige. — Hr Sundkvaix 
förevisade en lefvande landsköldpadda, Testudo grceca^ som 
blifvit af en arbetare fångad nära Kalmar, och af Hr Doktor 
D. G. Peterson dcrstädes skänkt till Riks-Museum. Hr D:r 



— 220 — 

Petrhson hade tillika meddelat, att delta exemplar enligt 
uppgift blifvit funnet i parning med ett annat ^ som undkom- 
mit i en stenhög, att tvä utom staden boende personer för* 
s5krat sig hafva sett dylika djur, dem de undvikit såsom far- 
liga, samt att skalet Snnu vore i behåll af ett dylikt, som 
samme man sade sig hafva hittat förlidet år, med det otro- 
liga tillägget, "alt det varit åtföljdt af 7 ungar". 

Det nu hitskSnkta exemplaret år detsamma, om hvilket 
några tidningar i medlet af Augusti innehöllo en kort un- 
derråttelse under det oriktiga namnet Emys lutaria* Det 8r, 
såsom redan D:r Peterson i sitt bref riktigt anför, en verk- 
lig Testudo grceca Linn., Bonap. (Iconogr. della Fn. Ital. 
etc). Skalets största längd är 4| sv. tum (115 millimeter), 
således något mindre än samma arts vantiga storlek i Ita- 
lien, der den plägar uppgå till 5 a 6 tum. 

Denna art har hittills ej varit bekant såsom förekom- 
mande utom de länder, som närmast omgifva Medelhafvet , 
nemligen Italien, Grekland, Syrien och Barbariet. Ehuru 
således fyndet förljenar all uppmärksamhet^ måste vi dock 
anmärka, att det finnes föga sannolikhet, att detta djur kan 
vara en vårt land tillhörig art. De funna exemplaren hafva 
troligtvis undkommit ur fångenskap, ehuru detta möjligen 
kan hafva skett för flera år tillbaka. Det synes nemligen ej 
osannolikt 9 alt någorlunda utbildade exemplar kunna un- 
der många år i dvala uthärda våra vintrar; men om de 
äfven skulle vara flera, ännu i samma trakt Icfvande, och 
om äfven dessa under en så varm sommar som den sista, 
kunna upplifvas nog för parningens förrättande, så är det 
föga tänkbart att de skulle kunna här fortplanta sig. Helt 
annat är det med Emys lutaria ^ hvaraf skal blifvit funna i 
Skåne och östergöthland. Den lefver nemligen i fritt till- 
stånd uti Tyskland, i ett klimat, som icke så betydligen af- 
viker från vårt. 



— 221 — 

8. Ny Antelop art. — Hr Sundkvall anförde: bland 
de samlingar, som Ur Baron W. von Dueben hemfört, fanns 
eti lilel idislande djur, som hiUills ej synes vara beskrif- 
vet. Han har således gifvit det ett namn och deröfver lem- 
nai följande beskrifning: 

Nesotragus M. v. Dueben. 

{v^aoOf insula, tQayogj hircus.) 

Novum genus e familia Sylvicaprinarum inter Neotragum et Nanotragum. 

Yertex Ixvis. Rhinarium } narium acquans. Sinus lacrymalis 
arcoatQs. Cauda mcdiocris. Ungulae spurix desunt. 

iV. moichatus, Auriculas ^ capitis aequantes. Cornua maris 20-an- 
nalata, in femina desunL Occipat gibbum. 

Dt9eriptio, Mm. Cornua 3''l''', basi disianiia, in toto retrorsum 
vergentia, Jeviter inclinaia, apice anlrorsum et extrorsum flexa. 
Capal 5"4'". Aures 2"G'". Antibrochium 3"l'". Crus 3"6'". Cauda 
cnm flocco Z"2"'. 

Fem. Caput 5". Aures 2"4'". Antibrachium 2"6'". Crus 3"5'". 
Cauda cum flocco 3". 

Color (maris et feminae idem) dorsi, colli supra, verticis et 
frontis brunneus, pilis singulis cincreo, brunneo, albo et nigro annu- 
latis; laterum et extremitatum pallidior, harum miniatus; menti, pe- 
ctoria, ventris, partis interioris femorum, et rcgionis analis albus. 
In naso e rhinario sursum linea fusca. Aures paene depilatae, fult- 
ginosae. Pedes postice macula fusca, antice linea longitudinali nigra 
pracditi. FJoccus caudae supra brunneus, infra albus. Linea faciaiis 
convexa. 

Specimina duo, c^9 in Chapani (Anglis French island) occisa, 
insula prope Zanzibar in Lat. Austr. 6^9', Long. Orient. 39^14' a 
Greenwich sita, fruticibus dense tecta et fonle irrigata. Ab insula 
Zanzibar 2 milL angl. remota, 3 mill. angl. ambitu est. Ibi 
Nesolragum una cum Ant. caerulea copiosissime inveni. Propter car- 
nem siccum, moschum redolentem, venatores eum non lurbant, prs- 
sertim cum valde timidus solummodo supra frutices saltans ictu fe- 
riri potest. Graminibus in litore crescentibus et ramusculis fruticum 
vescitur. Yulneratus ovi simillime balat. 

Hr Sundevall anmärkte hSrvid, att ehuru nära detta 
djar kommer intill slägtet Nanotragus, kan det för nSrva- 
rande svårligen dermed förenas, dä det afviker derifrån ge- 
nom lydliga, djupa sinus lacrymalesj men detta ar dock den 
enda olikheten af någorlunda vigt. Båda dessa genera, jemte 
Neciragus, Calotvagus m. fl. äro egentligen alt anse såsom 
afvikciser från det stora slägtet Sylvicapva. Samma förhål- 



— 222 — 

lande visar sig hfir, som nSstan öfverallt, att ett stort genusy 
beslående af ytterst nArslftgtade och lika bildade arler^ ooi- 
gifves af en mSngd andra, något afvikande, som, ifall da 
skiljas från htifvudgenas, måste bilda nästan lika många sli^ 
ten som arter. Råttast borde de kanbånda oppC5ras aåaom 
bibang vid hufvudgenus» såsom skett uti fortsättningen af Meth. 
Öfversigt af Pecora, i Vet. Ak. Handl. 1845, med de arter 
som sluta sig intill de egentliga Gazellerna. Af de derstlkles 
uppräknade, bafva A. saiga, cervicapra, Hodgsoni och fur- 
cata redan förut erhållit egna slägtnamn. För A. euchore 
föreslås der slågtnamnet Antidorcas och för Ant. melampus 
LiCHT., namnet JEpyceros, dock utan att såsom genus utfö- 
ras. Det kan hår anmSrkas, att just delta slägte, JEpyccros^ 
synes vara det enda, som med skål kunde bibehållas aåsom 
eget slågte, jemte det der uppförda Dicranoccros* 



9. Ny svensk fogel. — Hr Sundevall Rk-evisade åt- 
skilliga exemplar af Muscicapa collaris Bst. (M. albicollis 
Tem.) hvilka Conservatorn Mf.ves hemfört från Gottland. Hr 
Mevms hade först träflat en fullt utbildad hane af denna art 
uti en fogelsamling från Gollland, hår i Stockholm, och se- 
dan, under ett besök på nSmde ö, i sednare hälften af 
Augusti månad, funnit, att den alldeles icke är sällsynt der- 
slädes, men att den blifvit förvexlad med M. alricapilla. Hr 
M. hade ej der påträffat något enda exemplar af denna sed- 
nare art, hvarföre det kan synas tvifvelakligt huruvida den- 
samma finnes derstädes. Emellertid inträffade hans vistande 
på ön så sent, att samtliga exemplaren af bada formerna 
då redan fått höstfärgen, uti hvilken honarna och ungarna 
svårligen och hanarna ej lätt på afstånd kunna igenkännas så- 
som hörande till den ena eller andra af dem; hvarföre frå- 
gan ännu kan anses oafgjord. 

Denna fogels allmänna förekommande så nordligt är nog 
märkvärdigt. Den säges redan vara sällsynt i mellersta de- 



— 223 — 

len af Tyskland , och tyckes , enligt beskrifningy blolt ytterst 
fåUaUf såsom förirrad , vara sedd i norra Tyskland. I Ita- 
lien Ir den allmSn. Den måste någongång bafva blifvit fun- 
nen i Danmark (kanhfinda i Holstein eller Schlesvig), ly i 
MuELLERS Zool. Danica, pl. 136 , finnes en figur af hanen i 
sommardrfigt, under namn af M. atricapilla. 



10. Gottlands fo^eljauna, — Densamme anförde, att 
nnderdcn nyssnSmda resan hade Hr Meives delssjelf trfiffat nägra 
arter, som ej voro upptagna i den förteckning vi hittills 8ga öfver 
Gottlands foglpr, nemligen af Andréc i Vet. Ak. Handl. 1841 
p. 207, med lillligg och rättelser i Vet. Ak. Ofversigt 1844 
p. 176: dels hade han ur de samlingar från ön, som Hr 
Konsul Chasseur i Wisby uijort och derstSdes uppställt, samt 
ur dem som Hr J. Wahlbeho skfinkt till Riksmuseum i Stock- 
holm^ utletat ftnnu några flera, hvarigenom Gottlands fogel- 
faana erhåller en tillökning uf följande 10 arter. 
Faico cineraceus. Häckande. 9 Maj 1B34 (J. Waiilb.). 

— - lagopus L. ung fogel under höstflyttn. (Chass.). 
Striz nisoria. Accidentell; Juli. (I<1*)* 

Muacicapa collaris. Hackande; (M:s.). 

(Obs. H. atricapilla synes tvifvelaktig såsom Gottländsk fogel.) 
Anthos campestris. Hackande , r. \ 41 (Chass.). 

— pratensis. Under höstflyttning i Augusti (H:s.). 
Sylvia curruca. Hackande i Aug. 0<iO- 

— hortensis. Häckande, allmän. (^^O* 
Alauda arborea. Under vårflyttning V 44. (Chass.)* 
Lozia pithyopsittacus. Allmän i Augusti. (H:s.). 
(Oba. Meves träffade ej L. curvirostra på ön). 



11. Om namnet Muscicapa. — I anledning af den 
nyss meddelade iakttagelsen af Muscicapa colParis gjorde Hr 
Sundevall följande anmärkning rörande slägt namnet Musci- 



— 224 — 

capa. Det fir l&nge sedan man insäg, att de arter som plåga 
uppföras under detta namn icke kunna, uli en naturlig opp- 
ställning af fogelklassen, bibehållas i ett genus, och sirdeics 
att de båda hos oss allmfint förekommande formerna (H. gri- 
sola och M. atricapilla) icke kunna föras tillhopa. BoiE åt- 
skilde först dessa sednare i det han (i Isis 1826 p. 974 och 
1828 p. 318) antog ett nytt genus, Biiialisy med M. grisola 
såsom typ. M. atricapilla omtalas ej, och öfverhufvud lem- 
nar B. obestSmdt, hvilken art som egentligen bör anses så- 
som typ för slägtet Huscicapa. — Sedan G. R. Gray, Strick- 
LAND, m. fl. under de sednaste åren med råtta börjat anstfilla 
en noga revision af fogelgenera, och sökt fastställa betydel- 
sen af slåglnamnen, hafva de bibehållit namnet Butalis för 
M. grisola, och antagit M. atricapilla såsom typ för namnet 
Muscicapa Linn. Detta år emellertid orfitt. 

Slägtet Muscicapa antogs först af Brisson, i Ornith. Vol. 
II. p. 357, hvarest han, såsom typ, under namnet åtusdeapa 
(Gobemouche) utan epithet^ och först i slägtet, uppförer 
de nyares JU. grisola. Denna måste således för alltid blifva 
typ för detta slägte, och bibehålla namnet Muscicapa, ehvad 
fördelningar som kunna komma att göras; namnet Butalis år 
alltså synonymt med Muscicapa, såsom bildadt för samma 
art. Om man allenast ville hålla sig till Linnés skrifter, 
hvilket i detta fall vore orätt, så skulle namnet Muscicapa 
icke heller dereftcr kunna företrädesvis tillkomma M. atrica- 
pilla; ty i Syst. Nat. XII, hvarest genus Muscicapa, efter Bris- 
sons arbete antages, uppföres denna art alldeles ej såsom ty- 
pisk. Den slår under n:o 9, p. 326; M. grisola har n:o 20, 
p. 328. Förut hade L., i Fauna Sv. och Syst. N. X, upp- 
räknat de båda europeiska arterna uti sicigtet Motacilla, bland 
sednare författares SylviaB. I Fn. Sv. Ed. 2 förblandas till 
och med Musc. atricapilla med Sylvia atricapilla rec. 

Då jag, uti Om. Syslem, i Vet. Ak. Handl. 1833, p. 
8^j, var angelägen att bibehålla namnet Muscicapa i desi 

rätta 



— 225 — 

rBlla belydelse, samt att förena 31. grisola med de Iropiblj^^v^Vr^ 
formerna y med hvilka den närmast öfverensstämmer, och/ti'tl«* \ x 

afskilja den frän M. atricapilla^ begick jag, fur att undfiiifu' />'][^^^^] 
bildandet af ett nytt namn, det felet, att på denna sedn^r^r'^ .x^ 
öfverflylta namnet Butalisy hvilkel dock alldeles oj gär an',''^"' 
såsom med rätta blifvit anmärkt. För närvarande är således 
Af. atricapilla utan slägtnamn, ocli ett nytt mfiste för den- 
samma bildas. Detta är sa mycket angelägnare, som man 
väl svårligen gär in pä att räkna denna fogel till slägtct Syl- 
via, med hvilket den otvifvelaktigt äger närmaste slägtskapen. 
Del kan vara nog att erinra derom, att M. atricapilla liksom 
Sylvierna är en liflig, starkt och väl sjungande fogel, som 
älskar solljuset och är försedd med hvälfdt, naket lock öfver 
näsborrarne samt visar, åtminstone hos ena könet, en ganska 
betydlig olikhet mellan sommar- och vinlerfärgen; hvarcmot 
J£ grisola j liksom dess tropiska samslägtingar är en dyster, 
tyst och trätgirig fogel, med ganska föga utbildad sångför- 
mä^, som ständigt synes lura pä rof , och oftast smyger tyst 
fram mellan trädens grenar samt har tätt Qädcrbctäckta näs- 
borrar, utan valvel. Den undergår blott enkel ruggning och 
ir lika Krgad om vintern som om sommarn. 

För att afhjelpa den antydda bristen får jag tills vidare 
loreslå namnet Hedymcla C''}Sv^^Xr^g, suaviter canens) och upp- 
fikoar på följande sätt de Svenska arter, som förr varit sam- 
manförda under namnet Huscicapa: 
Maacicapa grisola L 
Hedymela atricapilla (Musc. atric. L.)- 

— collaris (Musc. coll. Bkchst.j 



Inlemnade af handlingar. 

Hr C. J. ScnöxHEBR, Manlissa secunda famiiijc Ciirculionidiiin , 
seu descriplioncs novorum quoriindarn ccncimn (^urculic- 
nidum. 

Remitterades Ull Ilir Boiiemax och WAHLnERc. 
Öfumrs, af Kont^l Vei.-AkaiL />>>// ./V .7 ?. V.o 7. '-^ 



— 226 — 

Ilr G. Ljunggre:», Några experimenlei med af^ecnde på de elek- 
triska inductioDsphenomenerna. 

RcmiUerades till Hrr Wallmabk och Siueström. 
Hr Professor Schimper i Strassburg: Musci Scandinavici novi de- 
scripti et icoaibus illustrati. 

Remitterades till Hrr Wikström och Wahlberg. 
Hr D:r Bonjean i Cbambery: Actiou de Tergotin dans les h^- 
morrhagies internes. 

Remitterades till Hrr Ekstböner och M. Retzius. 



Hr Adjunkt J. Agardhs i föregående sammanträde inlem- 
nade afliandling, om den sammanvuxna Galyx hos åtskilliga Lo- 
nicera-arter etc, remitterad till Hrr Wikström och Wahlberg, 
samt FIr C. J. Schönberrs ofvan anförda, Manlissa secunda fa- 
milix Curculionidiim, återlemnades, begge med tillstyrkan att i 
Akademiens Handlingar införas. Den af Hr Grecb Delicata in- 
leninade afliandlingen om Maltas vegetation öfverlemnades till 
Hr WfKSTBUM, för att i dess årsberättelse redovisas. 



Skånkcr. 

Till Fetenskaps-Akademiens Bibliolhek. 

Voyage aulour du raonde sur la Frcyale La Vcmis, 1836.— 9 

par M:r Abel de Petit Thouars. Allas Hydrographique 1 

vol. gr. fol. Paris 1845; Atlas d'hisl. Nalrlle. Livr. 12—16, 
Voyage autour du monde, 1836—1837, sur la Corvetle La 

Bonile, commande'e par M:r Vaillant. Physiquc; Obss. 

Magnetiques. Torne H, 8;o, 
Voyages en Scandinavic clc, 1858—1840, sur la Corveito La 

llechercbe, pubiies par M. Paui. Gaimard. Tcxle, Livr. 

9, 10 & 11. — PlancLcs Livi. 31-41, sainl 
R. J. MuRCRisoN, E. DE Veuneuil cl Comlo A. de Kayserlino, 

Gdologie de la Russie d'Europc ti des Monl. de TOural. 

Vol. I et II av. Atlas. — Af H- Maj.t KoNUNCty. 
Transaciions of the American Philos. Sociely. Nen- .Series Vol. 

IX, part 2; och 



— 227 — 

ProceediDgs of the Anier. Philos. Soc. N:o 32, 33, 34 Jdu. — 

Dcc. 1845). — jé/ Socicteten. 
SiLLiMAVy American Journal N:o 96. (vol. 47: 2.) — j4f Ul%if* 

vartn. * 

Transactions of the Philos. and Literary Soc. of Leeds' Vol. 1 , 

part 1, London 1837, 
Ännual Report of the Council of the Leeds Philos. and Literary 

Societj, Leeds, 8:o, 6lh Repor», 1825—6; 7lh 1826-7; 9lh 

1828—9. lllh— 24lh 1830—1844, samt 
Laws and Regulations of the Leeds Philos. Society. Leeds 1841, 

8:0. — Af Hr H. Densv. 
Uebei*sicht der Arbeiten u. Veränderungcn der Schlesischen Ge- 

seilscb. fiir vaterl. Kultur im Jahre 1845. — Af Sällskapet* 
Neue Denkschriften der allgem. Schweiz. Gosellsch. fur die ge- 

sammten Platurwissenschaften. (Noiiv. Mein. de la Soc. Hei- 

▼etique), Band VH. Neuchat. 1845 m. 21 tabb., 
Verhandlungen der Schweiz. Maturf. Gesellsch. bei Ihrer Ver- 

sammlung zu Chur 1844 (29 Versamn)!.), 
Actes de la Soc. Helv. rcunieå Geneve 1845, (30:e session); sarol 
Mittheilungen der Pia tu rf. Geseilschaft in Bern in dem' Jahre 

1845 (39—56), Bern 1845. 1 vol. 8:0. samt lösa n:o 57—67 

(Jan. — April 1846.) — Af Allm. Schwfitz. Na tu rf -Sällskapet, 
Abhandinngen bey Begriindung der Kön. Sächsischen Gesellsch. 

der Wissenschaflen. Herausgegeben von der Fiirsll. Jablo- 

oowskischen Geseilschaft; 1 vol. 8:0. Leipzig 1846. — Af 

Jablonowskiska Sällskapet. 
Nieuwe Verhandelingen der Eerslen Klasse van het Koniglijk 

Nederlandsche Institut von Wetensch. etc. te Amsterdam. 

vol. 12, stuck 2. 1846. — Af Institutet. 
Diario del Settimo congresso degli scienziali Italiani, in Neapo- 

Ii, 1845- — Af Hr Jac. Gråberg da Hemsö. 
Annales de la Soc. Entomol. de Fronce 1845: Trimestre 1 — 4. 

— Af Societeten* 
Bulletin de la Soc. Imp. de Moscon, 1845, n:o 4, och 1846 n:o 

1 — 2. — Af Societeteru 
Bulletin de la Soc. Geologique de Francc. 2:me Serie. Torne 2, 

feuilles 43 -48. (14—24 Sept. 1845.) — Af Socicteten. 
Verhandlungen des Kays. Russischcn Minera logischen Geseil- 
schaft zu S:t Petershourg Jahre 1842, 43 och 44, 8:0, sam I 
Scbriften der Kais. Russichen Geseilschaft fiir die gesammir 



— 228 — 

Mineralogie; I Bd. Abtli 1 et 2. Petersbourg 1842. 8."o. — 

Af SallskapcU 
Denny, Monographia Pselapliida rum et Schydmaenidaram Bri- 

tannix. Norwicli 1825. 8:o, 
Dt^scriplion of six new species of Parasites, samt 
Joiix Dlayds, Account of an Egyplian Mummy. Leeds 1828. 

8:o. — Af M. H. DEyyr. 
Oeuvres de Laplace, Tome 5me. — Af Franska ^etensh^Aka" 

deniien. 
Finska Läkare-Sällskapets Handlingar, III, ]. Helsingf. 1846. — 

Af Sällskapet* 
IsBxsEE, Morbi Cutanei. Berlin 1843, 
Id. Neuere nnd neueste Gescbiebte der Heilfvissenscbafleo und 

ibrer Litteratur; Otes Buch mit Inbalt, Uebersicbt lu Ge* 

neral-Register v. d. 3—0 Bncbe; samt 
Id. Grnndriss einer Gescbiebte der Nalnr- ii. Heilkunde. Berlin 

1845. 8:o. — Af Förf af tåren. 

BoNiEANy Jos., Traitt^ Tbeoriqne et Pratique de TErgot de Sei- 

gle. Paris, Lyon el Turin 1845 (i vol. 8:0). — Af För- 
fattaren. 
Vromr, g., Nadere Waarnemingen en Proeven över de Zi- 

ek le der Aardappel«'n. Amsierd. 1846. 8:0. — Af För~ 

fattar en. 
BiASOLETTO, Bart., Viaggio di S. M. Frkderico Auousto, Rc di 

Sassonia, per l/Istria elr. Trieste 18 H. 1 vol. 8:0. — Af 

Författaren. 
ANDERSSON, N. J., Couspectus Vfgelalioiiis Lapponiex. Upsali« 

1846. — Af Författaren. 

Zetterstedt, W., Diplera Scandlnavi^e, vol. 5, 1846. — Af 

Författaren. 
Index Scbolarum in Universitalc Regia Fredericiana 1845 (Hösl- 

lermin) samt 
Forlegr.else ovcr den Tilivrexl, som drl Kongl. F^redriks-Uni- 

versitets Bibliotliek bar erlioUll i Aarel 1845. — Af Uni' 

ver si tetet, 
MiTSCHEBLicn, E., iiber ein Goniometer (Ur Bfrl. Vet. A c 1843) 

— Af Författaren. 
Nyländer, Wilh-, Adnotationes in Monograpbiam Formicarum 

borealium Europx. — Af Författaren. 
»Sciiröder, J. ir, Ilistoirc de la Syc. Roy (K's Srienccs d'Upsal. 

(Tiadiiclion). — Af FÖrfitUircn. 



— 229 — 

AaojTM> Versuch die aitronomischen Tafeln mit deo Finster- 
nissen der Alten in Uebereinstimniung zu bringen. Leipzig 
1846, 8:0. — Af Författaren. 

Slohimsky, RäLeninstrument. (Brocb. på Ryska). Petersbourg 1845. 
— 4f Comnw-Rådet v, Löwenstim. 

PalmkBi a. H.y Letter to tbe bon. G J. IngersoU on tlie 

present state of Gonimerce etc. oftbeCamon Islands, Abys- 
sinia, Persia and Japan. New- York 1846. Brocb. 8:0. — Af 
Författaren* 

Pelouzb et GÉLiSy M^nioire sur TAcide Biityrique. — Af För- 
fattaren. 

Majoocbi, Delle Gondizioni necessarie alla Produzione della Gor- 
rente Voltaica. Milano 1846 8:0 , samt 

lo. Esperienze intorno alTorigine della Gorrente Voltaica. — 
Af Författaren, 

Pblovze, M^raoire sur les Equivalents de corps simples; (nr Gom- 
ptes Rendiis XX; 14 Apr, 1845) — Af Författaren. 

HoLMBOEy G. A.y Sanskrit og OIdnorsk; 32 sid. Gbristiania 1846. 
4:u. — Af Förjattaren. 

Bjöblisg, £. G., Doctrinae Serierum Infinitarum exercilationes 
(ur Ad. Ups. 1846.) — Af Författaren. 



THU RikeU Naturhistoriska Museum. 

Tvenne lådor innebållande 30 st. perlsnäckor. — Af IL 31, 

KoNUlfGEN, 

Ed Ca via porcellus. — Af Hr TV, Gujllemot, 

En Anas perspicillata. — Af Kronolotsen IVinséN, 

Tvenne ägg af Fringilla erytbrina. — Af Kammar j, IV, von 

Eo Delfin från Gap Horn, bud ocb skelett, 
EtI skelett af Delfin från Magellan-sundet, 
Tvenoe Gacbelott-tänder från Stilla bafvet, 
Ett horn af Ovis nivicola från Kamtscbatka, 
Tolf st. foglar från Ny Holland, Sandv.öarna etc. 
Eo burk Ormar från Oregon, 
Tvcnne Fiskar från Westindien, 
Div. Crustacecr från A ti. bafvet, 



— 230 — 

Insekter fråo Oregon, Nyholland, in. ni. 

Snäckor och Musslor frdn Sandwiclisäarna, 

Snäck-tufF från Florida , samt 

Kläder och husgeräd från Sandwichsöarna. — AJ Co/rv.^ Kapten 

Åtta st. Phryganea phalaenoides. — uéf Cand. LöffENHJStM» 

Tre ägg af Scolopax gallinago. — Af Prof. SciirxorrsAr. 

En Cypselus apiis, — Af Prof pyiKsrnöy. 

Sex foster af Ekorre. — ^f Hr Rich* Bergström. 

En samling svenska fogelägg. — Af Ingeniör J. IVAaLBERo. 

En Simia cjnoraolgtis. — Af Hr LundxtröMj fun.-r. 

En nyfödd Arahisk häst. — Af Öfv.^Dirckt, Noruitg. 

Div. Concbylier och 

Trenne Salamandrer från Kärnthen. — Af Prof Boremjs. 

En Strix altico. — Af HandL A. Ekström, 

En Landtsköldpadda, funnen vid Galmar. — Af Mc<L DtKlor 

Petterson. 
En Muscicapa albicollis från Gottland. — Af Grosshandl. Bromah. 
Tvenne d:o d:o ,, d:o — Af Conscrvator Meves. 



STOCKHOLM, 1 S 4 0. C A. K O R .v T E n 1 & S O n £ r.. 



ÖFVERSIGT 



AP 



RONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 



Äårgf. 9. 



1946. 



M S. 



Onsdagen den 14 Oktober. 



Föredrag. 

1. Talkjordshydrat, motgift for Arsenik. — 

Sekreteraren anhöll atl få fästa K. Akademiens uppmårksam- 
het, på en upptSckt af Hr Bussy under loppet af denna som- 
mar, hvarigenom vi vunnit ett säkrare och lättare anskaffadt 
motgift Riot arsenik, Sn det gelatinösa jernoxidhydralet. Detta 
motgift Sr Talkjonishydrat, 

Man bereder det på ett af följande sätt. Magnesia alba 
(icke af det korniga, utan af det lätta slaget, hvilket vanli- 
gen finnes på Apotheken) inlägges i en hessisk degel ^ som 
icke fylles till mer än hälften och upphettas deri, under om- 
roring med en jernspade eller skaftet af en lerpipa. Eldnin- 
gen Eftr icke blifva starkare än att degeln högst blir mörk- 
röd i bottnen, icke på sidorna. Vattnets och kolsyrans bort- 
gång förorsakar i början en rörelse i massan, hvaraf en del 
af t^Ikjorden kan blifva utkastad, om icke omröringen sker 
flitigt. När man anser bränningen tillräcklig (aller man ett 
litet prof i utspädd saltsyra, som då icke mer åstadkommer 
fråsning. Degeln tages då af elden. 

Den svalnade massan utblandas med 25 gånger sin vigt 
ratten, hvarmed den, om bränningen skett vederbörligt, sväU 
ler at till en gelatina af talkjordshydrat. Sker ej detta så 
bar brånningen skett för hårdt, lalkjorden har öfvergått till 
en annan isomerisk modification, som icke mer binder vatten. 



— 232 — 

och dtnna 3r, sAsom motgift, oduglig. Beredningen af lalk- 
jordshydratet behöfver icke upptiiga mer än i limmas tid. 
Det är således hastigt anskafTadt, när del ej Bnnes i förhand 
beredt, som dock hädanefter torde böra föreskrifvas. 

Ett annat sätt är att pä väta vägen bereda det af svaf- 
velsyrad talkjord, som upplöses i 25 gånger dess vigt vatten, 
hvarefter det utfälles så jemt som möjligt med en lut af ca- 
uslikt kali, som bör vara kolsyrefri, tages på linne och se- 
dan vätskan gått igenom utpressas det hårdt, utröres med li- 
tet vatten försatt med litet svafvelsyrad talkjord och utpressas 
åter, för all borttaga allt fritt kali, som skulle hindra talk- 
jordens verkan såsom motgift, genom bildning af ännu gan- 
ska giftigt arseniksyrligt kali. När det utpressade är kali- 
fritt, utröres det med vatten och är färdigt till användande. 
Den förra metoden till hydratets beredning är dock på 
en gång den bästa och den som går forlast. Man ger 
hydratet, blandadl med vallen, så all den sjuke får från 3 till 
4 drachmer talkjord i timmen, under 10 till 12 limmar. 
Hydratblandningen är för sig sjolf alldeirs oskadiig. 

BussY försökte detta motgift först på hundar med full 
framgång. Sedan framslällde sig elt tiliralle all försöka del 
på en person, som, efter elt begånget mord, hnde tagit 15 
grammer (något mor iin ett lod finslöt t rirscnik), men hvaraf 
de olideliga plågorna omsider nödgade honom alt emollaga 
hjelp. Läkaren tillgrep det nyss bekantiijorda mot<^iflel, som 
i hast tillagades, och efler 10 timmar, hvaninder 10 gram- 
mor talkjord i timmen, eller tillsamman lOO gr., använ- 
des, var den förgifne plågfri och utom all fara. Kfler tre da- 
cor fördes han fänsrslad till orlen der undersökningsdomstolen 
sall, och då han der fann all afrällning skulle blifva slutet 
af målet, hängde han sig i fängelset efter ett par veckors 
förlopp, sedan han fåll förut gagna, såsom en hård pröfvo- 
sten för del nya n)0lgi(tel. 

TaJkjordshydralel är ett allmänt motgift. Den sönder- 
delar sublimat, tårtorns anlimonialis, salter af giftiga vext- 



— 233 — 



aikalier, hvaraf alla dessa sedan försättas i en mindre gif- 
tig; form. 



2. Krul-ulL — Sekreteraren anmälte» att efter honom 
samma dag meddelade uppgifter, Prof. Orro i Braunscliweig 
funnit och bekantgjort den i sista sammanträdel omtalade 
krutoliens beredning. Man doppar bomulln omkring | minut 






i rykande salpetersyra , upptager den och utpressar syran //v 
emellan tvenne starka glas- eller porslinsskifvor, hvarefter(!' "^^ A'.^^ 
den sköljes med vatten, för att utdraga resten af fri syra, ^/ 
utpressas och torkas. Orro hade pä sitt praeparat besannat ^^^ 
det märkvärdiga användandet i krutets ställe och krutullens 
större kraft. Beredningen kostar således ganska litet och 
går fort 






*) Hr Frih. Berzglius har sedermera meddelat reduktionen af för- 
handlingarna följande tillägg att här bekantgöras: 

Den i handeln hos oss förekommande röda rökande salpe- 
tersyran frambringar icke krutull af bomull; men det lyckas 
förtrafritgt om denna syra blandas med lika volum koncen- 
trerad svafvelsyra, af 1.85 eg. vigt, hvarvid syrans färg försvin- 
ner. Operation beror derpå att nägra atomer vatten utg»^ ur 
bomullen, bvars sammansättning är C^M1^^0'\ och ersättas af 
några at. salpetersyra, svafvelsyran bemägtigar sig vattnet, 
som ersattes af den tillblandade salpetersyran. En salpetersyra 
af den styrka, att den bemSgtigar sig vattnet, dr mycket dy- , 
rare att anskafTa och blir, genom det vatten hon upptager, för 
vidare verkan obrukbar. Tillblandningen af svafvelsyra fram- 
bringar följande fördelar: l:o kon en i handel tillgänglig syra 
anvflndas,' hvars volum fördubblas så att dubbelt så mycket 
bomull kan dermed genomblötas, som med salpetersyra ensamt. 
2:o kan operation ske i kärl af bly, som af salpetersyran en- 
samt förstöras, men som af denna syreblandning icke det rin- 
gaste angripas; den färdiga bomullen kan utpressas emellan bly- 
plåtar, bvilket är en vigtig sak, emedan den syra, som icke ut- 
pressas, vid uttvattningen går förlorad och gör derigenom till- 
verkningen dyrare. Del utpressade kan än en gång nyttjas. 
Oförsökt är huru ofta det utpressade kan göra Ijenst; men det 
kan alltid genom tjenlig åtgärd, dock ej med tillsats af mur 
•vafvelsyra, göras användbart. 



— 234 — 

3. Samtidiga Observationer. — Hr Sundrvall re- 
dogjorde för de Observationer på zoologiska föremal under Ar 
1845, som inkommit i Oclober sistlidet är och följande må- 
nader, tilifölje af de genom Akademiens försorg utsände ob- 
servationstabellerne. Af 62 personer^ till hvilka tabeller bliT- 
vit skickade, hade 27 ätersändt dessa med gjorda antecknin- 
gar, och dessutom hade 2:ne haft godheten sjelfmant insSnda 
likartade iakttagelser. Inalles Gnnas således uppgifter att re- 
dovisa från 29 särskilla observatörer, hvilka vi, med tacksamt 
erkännande af det visade inleresset för saken, upprSkna uti den 
första af nedanstående tabeller, hvaruti Sfven observationsslil- 
lenas namn och läge anföras. 

Så väl för en lättare öfversigt som för utrymmets skull, 
har det varit nödvändigt alt bringa alla uttryck till den stör- 
sta möjliga korthet. I enlighet härmed utmärkes hvarje ob- 
servatör, och således äfven hvarje observationsställe med en 
egen versalbokstaf, enligt anvisning uti första tabellen. 

Om man på kartan utmärker observationsställena, finner 
man att de äro belägna i någorlunda sammanhängande serier 
genom hela landet. Tommarp (A) och Lund (B, C) ligga norr 
och söder från hvarandra i sydvestra Skåne; Ystad (D), Hö- 
gestad (E) och Löderup (F) äro belägna nära tillsamman vid 
sydöstra liörnel af Skåne, och Wram (G) 5 mil norr om dessa. 
Carlskrona (H), Lyckeby (1), och Rödeby (J), som ligga gan- 
ska nära tillsamman, äro de enda slälien från sydöstra kusten, 
h varifrån observationer för 1 845 inkommit. — Uti norra de- 
len af Götha land ligga följande ställen: Götheborg (K), Tjörn 
(L) och Oroust (i\l), som upptaga södra delen af Bohusläns 
Skärgård; Främmestad (N) och del i Entomologiens annaler 
väl kända Sparrsätor (O), ligga i det inre af Westergöth- 
land; Wisingsö (P), Skeninge (Q) och Askersund (T) till- 
höra Wet torns region och Östergöthland. Finspong (R) och 
Mariedamm (S) tillhöra det skogiga och bergiga höglandet 
mellan Svea och Götha land, och sluta sig till den series, 
som fortsattes åt norr, genom mellersta delen af Svea land, 



— 235 — 

uti Frösvidal (U) och Svabensverk (V). Trosa (W), Slock- 
iiolm (X,Y), Enköping (Z) och Gefle (A) tillhöra öslra de- 
len af Svea land. Skellefte (A) och Lycksele (ö) äro slut- 
ligen de enda punkter i Norrland och Lappland, som vi nu 
kufina omnämna. 

De kSruli meddelade observationerna lemna en mängd 
inleressanta upplysningar, som äro tydliga för en hvar, men 
deras egentliga värde skall först då synas, när man far till- 
mie att jemföra dem med flera följande ärs iakttagelser, samt 
med dem, som blifvit samtidigt gjorda i andra länder. Vi 
hoppas alltså på ett fortfarande nit uti deras insamlande. Vi 
hoppas Sfven, att ingen måtte låta förleda sig af den sken- 
bara osäkerheten i dessa uppgifter, eller deraf, att anteck- 
ningama om samma ämne visa ganska betydliga olikheter, 
att anse dem obrukbara. Vi böra härvid erinra, att enstaka 
observationer på fritt lefvande djurs ankomst, uppvaknande 
m. m. sällan kunna anses säkra, och att man nästan blott 
derigenom kan erhålla visshet om iakttagelsens riktighet, att 
flera, af hvarandra alldeles oberoende uppgifter från olika 
håll, sinsemellan öfverensstämma. — Nu tyckas väl, vid första 
påseendet, uppgifterna om h varje sak i dessa tabeller nästan 
blott visa olikbeter; men det är ganska tydligt, att de ej 
kunna fullt öfverensstämma, dä sjelfva fenomenen ej alltid 
göra det. T. ex. grodans uppvaknande kan, genom lokala 
orsaker (såsom brant sluttning mot norr eller söder), inträffa 
ett par dagar olika inom en vidd af några hundrade alnar. 
Flyttfoglarne, som komma i flockar till en trakt, sprida 
sig väl ej alltid genast hvar till sin hemort, och vi veta 
dessutom, att sjelfva hufvudtåget sker under flera olika re- 
priser, efter olika ålder m. m., samt att enskilta individer 
komina långt före eller långt efter den stora mängden. Dess- 
ofom är det knappt möjligt att hvarje observatör skulle lyc- 
kas varseblifva hvarje fenomen samma dag det inträflar. 

Då man, med besinnande af allt detta, betraktar våra ta- 
bfiler, skall man finna, »tt uppgifterna vanligen så väl öf- 



— 236 — 

verensstSmma, a(( de kontrollera hvarandra, och alt man nå- 
gorlunda kan bedöma, hvilka som Jhro oriktigt antecknade, 
och ännu mera skall detta bli förhållandet då nåf^ra års er- 
farenhet hinner samlas. Man kan således, enligt de lemnade 
uppgifterna, väl ej betvifla, att grodans uppvaknande år 1845 
skett d. 16 — 17 April nSrmare kusterna i hela södra Sveri- 
ge, och ett par dagar sednare, d. 20 — 22, i det inre af 
landet och i Svea rike. Flädermössen hafva öfveraUl i mel-» 
lersla Sverige (K — X) visat sig omkring d. 20 April. Af 
anteckningarna om Svalorna (Hir. ruslica och urbica), skulle 
man kunna föreställa sig, att strödda individer, som varit i 
sällskap med de flockar, hvilka sfadnat i sydligare länder 
komnf^it hit i slutet af April, titt större antal har återkom- 
mit till södra Sverige d. 4 ä 5 Maj och med dessa torde 
hafva följt några» som härstammade från nordligare orter, dit 
de fortsatt sin resa och der de strax derefter blifvit observe- 
rade (T, U). D. 11 — 13 Maj torde största flyttningen hafva 
skett till mellersta Sverige, då några kunna hafva medföljt, 
som stadnat i södra delen af landet och några, som d. 15 
blifvit sedda i Lappland. Egentliga tåget till norra provin- 
serna torde först hafva skett d. 23 — 25. Vi framställa denna 
tills vidare uppgjorda enskilta föreställning om förloppet, så- 
som ett exempel , men måste öfvcrlemna åt de förut omtalade 
jämförelserna att bekräfta dess riktighet eller oriktighet, d. 
v. s. att upplysa sanna förhållandet, och vi öfveriemna den- 
na, kanske förhastade framställning till allmänt skärskådande, 
endast för att visa, att en enda observation på ett helt van- 
ligt djur är af värde, så snart den är noggrann, samt för alt 
möta det inkast som från alltför många håll blifvit oss gjord t, 
att del 'ej lönar mödan insända tabellerna då de blott inne- 
hålla ett par iakttagelser på vanliga djurarter.'' Det är just 
de för ändamålet passande allmännaste arterna som nu blifvit 
valda till föremål för observationer, på det att så många flera 
uppgifter må kunna erhållas. 



— 237 — 

Dels uti tabellerna dels på särskilt medsända blad liafva 
frän flera observatörer inkommit antecknin^^ar öfver en mängd 
ämnen 9 som ej finnas uti tabellerna antydda, särdeles öfver 
flyllfoglarnas ankomst. För denna uppmärksamliet fä vi af- 
lägga vår tacksägelse, men då dessa anteckningar sällan kun- 
nat användas uti den närvarande redogörelsen, liafva do blif- 
vit gumde till något annat tillfälle, då de kunna komma till 
nytta. Blott några få, som ansetts suppleera tabellerna, eller 
hvaröfver underrättelser kommit från flera håll, äro i det föl* 
jande intagna, nemligen: om Muslela minor och Triton^ pun* 
ctalusy samt flyttningen af Corvus-arterna , Falco milvus, Co- 
lumba oenas och Vanellus cristatus. 

Uti de följande tabellerna finnas alla de bestämda upp- 
gifter anförda, som inkommit såsom svar på de i tabellerna 
framställda frågorna. Obestämda uppgifter, såsom *allmän 
hela året" eller "i början af N månad'' o. s. v. äro oftast 
aleleronade, såsom icke enliga med ändamålet för dessa ob- 
servationer, bvilka allenast afse bestämda' uppgifter. Dock 
hafva de på några ställen af åtskilliga anledningar blifvit bi- 
behållna. 



ZÖO 



Frän följande personer hafva observationer iDkomroit: 

l:o Från Södra Sverige, sigo. Ställett oamo och läge. 

Prosten J. Bruielius A. Tommarp, i mil NV. fr. Trelleborg. 

Akad.-Adj. W. Lilueborc . . B. Land (och B 2:o Trelleborg). 
Tradg.m. C. J. Lundberg . . C. d:o (55**45'N.) 

Frih. KapL G. Kaclbars . . D. Yslad (55«25'N.) 

Inspektor N. Orstadius . . . E. Högestad, J mil NNO. fr. Ystad. 

Prosten M. Brczelius . . . . F. Löderup, 1} mil ö. från Ystad. 

Akad.-Adj. W. Lilljeborg . . G. V. Wram, 1} mil SV. fr. Christianstad. 

Provisor B. Söderström . . . H. Carlskrona (56« 10' N ) 
Studeranden C. Aspegren . . I. Lyckeby, i mil NO. fr. Carlskrona. 

J. V. Rödeby, 1 mil. N. fr. d:o. 



« » jj 



2:o Från öfre delen a[ Götha laåd. 

Conservator J. A. Mesch . . K. Götbeborg (57}® N.) 

Prosten C. U. Ekström . . . L. Tjörn (58®N.),3i mil NV. fr. G. bor g. 

Kammarj. W. v. VVright . . M. Torebo, Oroast, SJ m. NN V. d:o. 

Löjtnant F. P. Hjkrta . . . N. Frflmmostad (58;® N.), 2 m. SO. fr, 

Wenersborg. 

Dem.ile Jos. Schönherr ... O. Sparrsöter (58i®N.), 2 m. NO. fr.Skara. 

Jägmästare O. B. Starce . . P. Wisingsö i Wetlern (58®5'N.) 

Kapten H. Sundkvall .... Q. Örnsnds, | m. N. fr. Skeninge (SS^^N.) 

Skogsförvalt. C. VV. Lundborg R. Finspong (58J® N.) 2} m. NO. fr. Norr- 
köping. 

3:o Från Svea land. 

Bruksförv. J. VV. Grill . . . S. Mariedamm (68j®}, 2 m. V. fr. Askersund. 

Doctor J. W. Lagerstedt . . T. Askersund ((I:o), Wetterns N, ända. 

Cand. C. G. Löweniijelm . . V. Frösvidal (59J® N.) l.J m. V. fr. Örebro. 

Brukspatron J. de Ron ... V. Svabensverk (01,^® N.) vid S. öndan af 

sjön Annungen, 4^ m. N. fr. Fahlun« 

Handlanden A. Lancman . . \V . Trosa, 5 m. SSV. fr. Stockholm. 

Hofjägmästaren J. af Ström . X. Stockholm (59^® N.) 

Öfverjagm. A. H. Kasten . . Y. d:o. 

Aptekaren L Tivandkr . . . Z. Hnköping, 6 m. NV. fr. Stockholm. 

Bruksinsp. J. F. Björkman . A. Tolffors | m. V. om Gefle (60|* N.) 

4:o Från Norrland och Lappland. 

Aptekaren M. Dyhr A. Skellefte, 64®42'N., vid kusten. 

Kyrkoherden N. J. Sundelin Ö. Lycksele, 64'^38'N.; 12 m. fr. kusten. 



239 — 



1. Observationer på Mammalier och AmGbier. 



Mustela erminea. 

åtur Somm. dr. Viotdr. 
Eoit. Ällin. 

K. — 8 Maj (en i ren S.dr.) 
L — 3 „ ( „ d:o d:o.) 

Mustela minor. 

8. — — 2 Nov. (en i 

ren vinterdr.) 



Lepas variabiJis (var. bor.) 

S. 10 Äpr. 

n 27 jy (en alldeles hvit sedd.) 

19 — — 2 Nov. 

j9 — — 5 „ (en D. hvit). 

D. 20Apr. 12 Maj (obs. en n. hvit 
sköts ännu d. 26 Maj). 

V. 27Apr. 3 Maj — 

X. 22 yy — — 

Råna temporaria. 

£nst. Allm. FofsT. 

C. lOApr l8Apr. — 

D. „ 16 „ — 



j> 



j> 



22 „ - 



20Apr. — 



F. 16 

6. Ungar med stjert d. 15 Maj. 

K. 17 Apr. — — 

NT. 18 „ 

O. 20 „ 

P. - 

Q. 16 „ 

R. 19 ,, 

S. 21 „ 



-- — Ägg d. |. 

21 „ — 

23 „ — 

24 jy 30Sept. 
„ (Små ungar d. 15 Maj]. 

T. — 24 Apr. — 

V. 18 Apr. 22 „ — 

W. — - — Äggd. V- 

T. 20 „ — — 

Z. — 19 „ — 

Å. 12 Maj 14 Maj — 



Vespertilio. 

Itörjar Försviu- 

synas. Allm. uer. 

E. 23 Maj — — 

K. 22 Apr. — — 

M. 20 „ (V. pipistr.; ej aJIm.) 

JV. 17 „ (V. auritus). 

O. 20 „ — — 

P. 7 Jun. — — 

R. 23 Apr. — — 

S. 24 „ (V. mystacin. et Dau- 
bentoni). 

T. — 23 Maj — 

U. — 13 „ — 

X. 22 Apr. — — 

A. 23 Aug. [De komma väl till 
Norra orterna först då natten 
der börjar bli mörk. C. S.] 

Bufo Yulgaris. 
K. I parning d. 22 Apr. 
L. 24 Apr. — — 
V. 22 
R. 20 „ 
S. 24 „ (Små ungar d. 15 Maj). 
U. (Allmänt i parning d. 15 Maj). 
Z. 14 Apr. — — 



9J 



jj 







Tri 


ton 


palustris. 




s. 


24 


Apr. 


. (i 


vatten, r. c^ 


utan 






flik 


vid 


und. käken). 




yj 


- 


— 


14 


Laj (allm). 




T. 


24 


Apr 


• ■" 


— 




U. 


17 


jj 


— 







Y. 


20 


jj 


- 







Z. 


— 


- 


24 


Apr. — 





Triton punctatus. 
S. Id Apr. (ännu på land). 
24 „ 14 Maj (i vatten). 



>? 



»? 



— 240 — 



2. Observationer på 

Scomber scombr. (Makrill). 

Börjat 

gå in. Allmän. 

K. 23 Maj 3 Jun. (i mängd; vid 

Rösund). 

L. 24 „ 10 y, (intill kusten). 



Clupea barengus. 

K. 11 Apr. (vid Kalfsund). 

L. 31 Mars (Sträksill). 

„ 12 Apr. ^Leksiil). 

„ Ny kläckt yngel d. 25 Maj. 

M. — 17 Apr. (lekande; ej 

ymnig). 

„ Yngel af 2 tum d. 30 



Fiskar och Insekter. 

Scarabaeus stercorarius. 

Eost. Allra. 

D. 23 Apr. — 

L. — (rar i orten ; ej sedd i år) 

M. 28 „ (d:o d:o). 

N. 22 „ — 

O. 17 „ - 

Q 24 „ 

S. 21 „ 

T. 24 „ 

U. 20 „ 

X. 17 „ 

Z. 26 „ 



Salmo salar. 

L. Allman i bafvet, bland Sillen 

d. 5 — 15 Maj. 

W. 6 Apr. (i Trosa å). 

A. 21 Maj (i Gefle ä vid staden). 

24 ,y (d:o, I mil opp). 



10 Maj. En sågs änni 
d. 6 Nov 



3 Maj. 



Melolontha vulgaris. 
M. 12 Jun. — 
O. 12 „ — 
S. 14 



j> 



» 



Libellula depressa. 
L. 24 Maj — 
M. — 5 Juni. 



O. — 12 Juni. 
»S. 1 Juni 15 ,, 



Papilio cardamines. 
O. — 25 Maj. 
Y. "13 Apr." — 



På Lytta vesicaloria 

Locusta viridissima 

Epbemera vulgata 

Ilirtsea marci 
hafva inga observationer inkommit 



— 241 — 



3. Observationer på Foglar, sedde nedanstående dagar. 



Uoder 
Tårfl. 



Huftt- Nvårftt. Sommar 
a>ttn. d.H-V- V- V. 
Pyrrhula rulyaris. 
B. — 2ON0V. — — 

L. — 6 0kt. — — 

Mj O. (ej sedd i är}. 

R. — 5 Ok t. 9 Dec. — 

S. — 23 Sept. ^blott enstakaX 

30 Okt. (somm. 

U. Finnes alla årst. men r. om 

O. Blir qvar om vintern. 



Fringilla montift-ingiUa. 

L. — 2 Okt. 4 Jan. till bör- 
ÖC följ. jan af Maj. 

M. 12 Apr. 25 Sept. — — 

B. 19 „ — — — 

S- — — 22 Dec. — 

U. 23 Mars Hela Hela 
= 15 Apr. Sept. tiden. 

X. — — — 16 Dec. 

— 17Fbr. 

A. 13 Maj 12 Sept. — — 



Fringilla spinns, 

B. — 28 Sept. — — 

S. 24 Apr. Hela O 1 Juli 

Okt. etc. fr. 

Ä. 28 „ — — — 

U. "Alla årstider." 



Emherisa citrinella. 

L, M, U. ''alla årstider." 

B. 11 Apr. 3 Okt. 8 Jan. 20 Juni 

S. — — Allm. Allm. 

X. — — „ vid — 

busen. 

O "Finnes alla årstider." 



Undrr Höst- Nyårst. Sommar 
Varfl. avttn. d.ii-V. V" V- 

Corvus cornix. 

L. — 27 Sept. — — 

M. 24 Mars — — — 

O. 3 Apr. — — — 

Q. 1 6 Mars — — — 



B. 


28 „ 16 Okt. — 


4 Juli 


S. 


20 „ — 


Häckar 
årligen. 


u. 


Alla årst. ih om 

vint. 




v. 


16 Apr. — — 


— 


X. 


— — d:o 


— 


A. 


6 Apr. 15-19 — 
Okt. 


— 


Ö. 


10 „ - ^ 


-^ 



Ampelis garrulus, 

L, M, B, S, X. "ej sedd i är.'' 

U. — — 27 Dec. (7 styck). 

A. — — 16 Jan. till d. 10 

Blars. 



Turdus lorquatus. 
B. 21 Apr. t. — — — 
4 Maj. 

K. 14 Apr. — — — 
L. — 20 Maj (bäckar bär). 
M. 22 Apr. — d:o d;o. 
Ö. 28 „ — — — 

X. Aldrig sedd bär. 



Regulus cristatus, 

B. — 3 Okt. — — 

?^. 23 jy — — 

U. dagl. dagl. allm. allm. 



— 242 — 



4. Observalioner på Flyttroglarnes 






Ad kom st Bort- 

Eost. Allm. flytto. 

Hirundo rustica. 
B. 29Apr. — Omkr. d. 10 Okt. 
D. 5 Maj 12 Maj — 
I. 5 
J. 5 
K. 27 Apr. 
L. 8 Maj 13 Maj 28 Aug. (l4ågra 

qvar tilld. 12Sept. 

En sedd d. 5 Okt.) 
M. 12 „ 14 „ — 

P. 14 „ 23 „ — 

R. 11 „ 14 „ 
T. 6 






U. 5 

w. - 

X. 15 „ 
A. 14 „ 



15 
18 



16 






» 



V.p. 30 Aug. 
V.p. 1 5 Sept. 



A. 23 „ 25 „ 
O. 15 „ 



5 Sept. 



Mascicapa grisola. 
M. Sedd d. 28 Juni. 
R. — d. 14 Maj. 
tJ. 20 Maj. 22 „ Sept. 



Muscic. atricapiUa. 

B. 4 Maj — — 

C. 19 „ — — 






12 Maj — 



M. 9 

N. 11 

R. 2 

8. 4 

U. 13 „ 22 „ Aug. 
X. 27 Apr. — — 



Sylvia philomela. 
B. — 5 Maj — 
J. — 13 



» 



Sylvia atricapilla. 
K. 12 Maj — — 

R. 25 „ — — 

U. — — 23 Sept. 

Z. — 20 Maj — 



Aokorost Bort' 

Eoat. Allm. flyttm 

Hirundo urbica. 
A. 28 Apr. 12 Maj — 
D. ^ 12 „ — 
K.. — 30 Apr. — 
M. — 16 Maj — 
N. 24 Apr. — — 

O. 9 Maj (en funnen död.) 
„ — 10 Maj (3 st.) 

Q 17 „ — - 

R. 3 „ 14 

T. 6 „ - 

U. - 16 



» 



V. — 

W. 18 Apr. 16 „ 
X. 14 Maj — 
Z. 12 „ — 



V.p. 30 Aug. 
Börj. af Sept. 



15 „ — 



Hirundo riparia. 
B. — 22 Apr. — 
K. - 27 



» 



Cypselus apus. 
B. 11 Maj — — 



D. 12 



» 



1 5 Maj — 



R. 


— 


25 „ 


L. 


— 


15 Juni 


N. 


26 „ 


^— 


Q 


17 » 


— 


K. 


28 „ 


— 


u. 


23 „ 


— 


X. 


2* „ 


25 Maj 


z. 


-^ 


22 „ 



Sylvia phoenicurus. 

B. — 3 Maj — 
R. — 29 Apr. — 

L. 10 Maj — 2 Sept. 
M. 26 Apr. 30 Apr. — 
O. — 1 Maj — 
R. 2 Maj — — 

S. 30 Apr. 1 Maj — 
U. 26 „ 4 „ — 

X. 29 „ — — 

Z. — 7 „ — 



— 243 — 



Ankomst Burt- 

Entt. AUm. flytta. 

Saxicola oenantbe. 
— - 14 Apr. — 
— 23 „ — 
12 Apr. — — 



5> 



>» 



4 Maj 5 Sept. 
1 9 Apr. — 



B. 

I- 

&. 

L. 13 

H. 16 

N. 29 « — ' — 

l 

8. 
CT. 
X. 

z. 

A. 



— 30 „ — 



» 



26 ^^ — — 

20 






IMaj — 
30 Apr. efter 15 Sept. 



ö. 17 



19 

18 

-" 23 „ — 

10 Maj 12 Maj — 



w 



n 



Motacilla 


alba. 


B. - 


11 Apr. 


— 


I. 12 Apr. 


— 


— 


J. 11 „ 


— 


— 


Jk. 3 „ 


2 Maj 


— 


L. 13 ,, 




29 S« 


M. 4 „ 


10 Apr. 


— 


N. 2„ 


— 


— 


0. - 


15 „ 




P. 13 „ 


19 „ 




Q. 10 „ 


16 „ 


— 


R. 13 „ 


— 




S. 15 „ 


20 „ 


— 


T. 17 „ 


20 „ 


10 


U. 12 „ 




— 


v. 19 „- 


24 „ 


— 


X.14,, 




— 


a! 11 „ 


13 „ 




17 „ 


— 


A. 22 „ 




— 


0. 22 „ 


' 


~^~ 



Anthus rupestris Nilss. 

(obscurus Penn.) 
K. — 3 Apr. — 
L. — — qvar Öfv. vintr. 



M. — 31 Mars d:o 



w 



d:o 



i mindre antal. 



Ankomitt Rort- 

Enst. Alim. flytta. 

Saxicola rubetra. 
B. — 4Maj — 

M. 13 Maj 14 „ — 

R. 15 ,, — - 

U. 10 „ 17 „ börj. af Sept. 
A. 5 Juni — — 



Sylvia bippolais. 
M. 7 Juni — — 



Sylvia trochilus. 

B. — 28 Apr. — 

R. 25 Apr. — — 

L. 26 „ 2 Maj — 

R. 11 Maj 14 „ — 

S. 1 Juni — — 

U. 27 Apr. 4 Maj — 



Motacilla fl av a (vulg.> 
B. — 3 Maj * — 

K. — 7 „ Irar här i or- 

M. 25 Maj — J ten. 
N. 14 „ — - 

Q. ~ 10 „ - 

S. 14 „ Hackar ej här.) 

T. — 5 Maj. — 

U. 4 „ 16 „ Flyttar i börj. 

X. 24 „ — — (af Sept. 

Z. — 9 



» 



£ad. var. capite nigncante. 
K. 7 Maj (genomflyttande). 
U. 29 Apr. 6—9 Flyttar mot S 
Maj 



A. 28 Maj — 
O. 16 „ — 



i Sept. börj. 
Häckar ej här. 
23 Aug. 



Anthus pratensis. 
B. — 4 Apr. ISOkt. 
R. 12 Apr. — — 

L. 24 „ — — 

R. 26 „ — — 

D. 22 „ — Ok t. 



— 244 — 



Aokomtt Bort- 

Enst. AUm. flytta. 

Emberiza hortalan a. 

L. 10 Maj 18 Maj — 
N. — - 

R. 18 „ — — 

U. 10 „ — — 

A. 22 „ 28 „ 20 Sept. 



Fringilla caclebs. 
K. — 31 Mars — 
Ii. — — några Öfv.vintr. 

M. — 30 „ c^ öfv.vintr. 
O. — lOApr. — 
R. 6 Apr. 9 „ — 
S.o^l „ 5 „ — 

»» TT 1" JJ 25 j^ — 

U. 25 Mars 1 „ 
V. 17 Apr. 24 „ 
A. — 28 



Okl. 



)> 





Alauda arvensis. 


D. 


10 Mars — 




J. 


— 31 Mars 


— 


K. 


25 „ — 


— 


L. 


^ » ^5 » 


— • 


M. 


25 „ 2 Apr. 


— 


P. 


28 „ 6 „ 


— 


R. 


31 „ 1 „ 




S. 


1 Apr. 20 „ 


— 


u. 


17 Mars 1 „ 


Omkr. 1 Nov. 


v. 


9 Apr. 15 „ 




X. 


27 Mars — 




z. 


— 31 Mars 




A. 


16 Apr. 18 Apr. 





Turdus musicus. 
X. 13 Apr. — — 

S. 13 



>j 



Corvus frugil. kom: F. 24 Mars. 

A. 22 „ 
G. cornix kom: J. 24 

C. moned. 



» 



79 »J 



Columba oenas. 
O. 3 Apr. — — 

»S. — 13 Apr. — 
X. 3 



57 



JJ 



»> 



Ankomst Bnrt* 

Enst. Allin. flytto. 

Sturnus vulgär is. 

A. 25 Mars 30 Mars med. Sept. 

De kommo i otalig mängdxi. 

30 Mars, 4e. m.; flögo efter | 

t:a mot NO.; återk. i med. Ang. 

F. 25 „ 28 
I. 25 „ 
J. — 30 
K. 30 „ 

L. 28 „ 17 Apr. — 
M. — 31 Mars — 

0. 21 Apr. — — 
P. 10 Mars — — 
Q. — 15 Apr. — 
R. 3 Apr. 7 „ — 

S. 1 „ ^ v — 

X. 24 Mars — — 

Z. - 2 „ — 

A. 25 Apr. — — 

Cuculus canonis. 
C. 26 Maj — — 

G. 27 Apr. — — 

1. 6 Maj — — 
J. 4 „ - - 
K. 12 „ 20 Maj (galer). 
L 14 „ — 
M. 13 „ ^ 15 „ 






12 



» 



N. 9 
O. 12 
P. 7 

R. 3 „ 14 „ 

S. 24 Apr. 12 „ (d:o.) 

slutat gala 5 Juli. 

T. 9 Maj — 

U. 14 „ 18 Maj 

V. 14 „ 20 „ 

W.14„ - 

X. 4 „ - 

Z. 15 „ — 

Ä. 13 „ -- 

O. 27 „ - 





Fa 


! C 111 i 1 v u s. 


I. 


2 Apr. 




p. 


15 „ 


— — 


s. 


20 „ 


— — 


X. 


6 » 


— — 


T. 


* ,, 


— _ 



— 245 — 



ADkoniBt Boit- 

Eost. AUm. Bvtto. 

Ciconia alba. 

A. 19 Apr. 28 Apr. (många; dröj- 
de flera dagar. 
C. 19 -„ (4 mot V.) 
K. 7 Maj — 
L. 9 Apr. 6 Maj (flera.) 

Anm. att Slorkarnes bufvud- 
tillhåll i Skåne, vid Baldringe, för 
2 å 3 år sedan förstördes, genom 
Näst-trädens fällande, deraf deras 
ovanligt vidsträckta utvandring kan 
förklaras. Många äro sedda i VVe- 
stcrgöt bland. 



Rallus crex. 

B. 29 Apr. — 

I. 22 Maj — 

J. 10 

K. 12 „ 20 Maj 

L. 26 

M. 25 

R. 17 „ 21 „ 

S. — saknades i år. 

T. — 20 Maj 

U. 18 „ — 

X. — 25 „ [r. i år C. S.] 

Z. — 25 „ 






8 



8 



fj 



Scolopax rusticola. 

B. 29 Mars 4 Apr. — 
K. 30 „ 

N. 18 „ 

o. — 

R. 18 
S. 17 
T. 22 
X. 15 
Z. 16 
U. 9 



?> 



79 
79 



20 



99 



28 



>» 



— Efter 20 Okt. 



20 



v. 4 Maj 7 Maj — 



Omkr. 1 Nov. 



Aukomat fiort- 

Enst. Allin. flyttn. 

-Charadrius apric. 
B. — 1 Apr. — 

L. 31 Mars 12 „ 20 Sept. 
M. — 13 „ — 

P. 16 Apr. — — 

S. 14 „ 16'Maj — 
13. 23 „ — — 

X. 14 „ -- — 

A. — 16'Maj — 



Vanellus cri status. 
A. 23 Mars — — 

I. 31 „ - — 

J. — 3 Apr. — 

P. 6 Apr. (7 öfverflyttande.) 

S. 1 „ - - 

VV.18 „ - — 



Anser segetum. 

C. — 13 Apr. (mot Norr.) 
J. 24 Febr. — ( „ NV.) 

„ — 13 Apr. (21 „ „ ) 
L. — — 30 Aug. 27 Sept. 
M. — 27 „ (mot NO.) 
N. — — 4 Okt. 
P. 18 Apr. — — 

R. 21 Apr. — 4 Sept. 
V. 18 „ 20 „ 8 Okt. 
W. — 4 Maj (mot NO.) 
X. — — 7 Okt. 
O. 26 Apr. — — 
S. — — 1—20 Okt. tal- 
rika , flytta öfver mot S. 

5. öfverflyttande foglar. 
Grus cinerea; böstflyttn. 

D. 19 Aug. kl. 6|f.m. 27 mot S. 
23 „ - 12} m. 9 — Ö. 

K. 11 „ -12midd. 9 — SSV. 

Q. 18 „ - 11 f.m. 14 — SV. 

S. 18 „ - 12Jm. 25 — S. 

23 „ - lljf.m 7 — S. 
A. 22 Sept. — — — 



— 24(5 — 



Grus cinerea 

Direkt 
Dag Kl. Antal oiot 

A. 21 Apr. 8 e. m. 35 NO. 
22 „ 2ie.in. 30 N. 



25 yy 12 m. 



12 N. 



B2.18 „ le. m. 43 ^^' 
^ 19 „ llf. m. 30å40N. 



B. 14 



>j 



1 e. m. 8 NO. flögo 



17 „ 11 f.m. ? N. (lågt. 

21-23 10-2 mänga flockar. 
Apr. 

Anm. Vid Widarp, 1 m. NV. 
från Lund, är en stor mosse, der 
Tranorna plflga bvila sig. 



D. 


. 18 Apr. 12 m. 28 N. 




lem. 12 N. 


E. 


17 „ lOjf.m. 4 Ö. 




18 „ 1| e. m. 9 N. (sar. 


\' 


22 „ 9if. m. 1 — ikret- 




10 f. m. 2 — d:o 




(D. 5 och 15 Maj sågos större 




flockar, sittande i åkrar, midt 




på dagen). 


F. 


18 Apr. 8 f.m. 20 N. 


I. 


(Blott en gång, melI.20-25Mars) 


J. 


13 Apr. 2ie. ra. 4 NO. 




jTranor 


K. 


15 „ 6e. m. 3 N.lsessal- 


L. 


— — 1 lan i 




forten. 



vi 


Irflyttningcn. 






Difckt 




Dag 


Kl. Aoul not. 


P. 


1 5 Apr. 


12 m. ? N. 


9 


18 „ 


3 e. m. 5 NO. 




25 „ 


2 e.m. 16 0. 


R. 


Inga sedda bSr i år. 


S. 


15 Apr. 


3 e. m. 6 V. 
1 e. m. 5 NO. 




17 „ 


11 f.m. 12 N. 




20 „ 


5ie.m. 12 NO. 




24 „ 


9 f. m. 10 kretsande. 



l|e. m. 3 d:o. 
2^e. m. 2 N. lågt. 
Några qvarstadna i trakten, att 
häcka. 






T. 20 Apr. 8 f. m. 5 NO. Ej fle- 
ra sedda i orten i år. 



U. 15 Apr. 8 f.m. ? N. 

27 „ 12im. 7 NV. 

9 Maj 5ie. m. 11 NO. 

10 „ 10 f. m. 5 N. 

12 m. 12 N. 

121 m. 6 NV. 

3 e. m. 9 N. 

5^ e. m. 7 N. 

Obs. d. 17 och 19 Maj sågos 
några flyga mot V., troligen 
bosatte i orten. 



O. 14 Apr. 9if.m. 20 N.i2floc- 

16 „ 7 f.m. 6 N. (kar. 

20 „ 10 f. m. 9 (slogoned.) 

8 e.m. 40 N. 

8^0. m. 16 N. (sande. 

22 „ 4}e.m. 12 N. kret- 

23 „ 10} f.m. 22 — ? 

24 „ 12 m. 3 — ? 

(Ett par vistas på en mosse i 
trakten hela sommarn}. 



V. 20 Apr. 2^6. m. 10 N. 

6 e. m. 2 N. 

8 e. ra. 2 N. 
22 ,, 11 f. ra. 5 (sittande 
på isen.) - Några bo qvar i orten. 

W. 28 Apr. 3 e. ra. 3 NO. 
X. inga sedda. 
Y. d:o d:o. 

f. 15 Apr. några. 
. Inga sedda. 
Ä. 24 Apr. 
O. 26 „ 2 e. ra. — N. 

Tranor vistas har hela som- 
marn. 

Cygnus 



I 

Cygnos musicus. 



Dag. 
B. 2 

C 19 Apr. 

J. 8 Mars 
14 Apr. 



Kl. AotaL Direktion. 

— — NO. 

— — s., flögo lagt. 

— CD flock. 

— 9 SV. 

— slogo ned att hvila. 



N. 
V. 
slog nod. 



K. Börjat komma till Skärgården 
medio Mars; tilltogo dagligen;! 
h<^t ymnige i slutet af Mars; 
alla som erhöllos voro angripne 
af sjukdom i inelfvorna. 

18 Apr. 5 e. m. — N. talrika. 

20 ,y 3 e. m. 9 0. 

6 e. m. 6 

21 „ sr. m. 12 
LlOOkl. llf. m. 1 
L, M. De komma årligen i Oktob. 

och bli qvur tills de grunda 
vikarna frysa; lägga sig dä i 
hafvet, tills äfven del fryser. 
M. Hafvet var i vinter tillfruset; 
Svanen började återkomma d. 
16 Mars; vistades här till d. 5 
Apr. Sågs derefter på flyttning: 
18 Apr. 8f. m. 27 S. " 
20 „ — 14 NO. 
23 Maj — 4 liggande. 

R. 3 Apr. 1 1 f. m. 4 ? 

17 „ 8f. m. 6 N. 

19 „ 7e. m. 3 NO. 
& 19 Apr. 64f.m. 11 NO. 

21 „ 11 f. m. 5 ONO.flhögt 

22 „ 8f.m. 12 ö. - lågt 
U. Ej sedd i är. 
W. 1 Maj 6i f. m. 5 NO. 2 grå. 

4 Okt. 8 f. m. 4 SV. 
T. 23 Okt. laf. m. — S. (obs. 6 
mil norr om Stockholm.) 
O. öfverflyttar i Mars. 

6. Fogelarter sedde mellan 
da 15 Dec. och 1 Febr. 



Lozia curvirostra - - . 
JL pithyops. Stbm 4 fr. . 
Gorythas enacleat. - . 

Pyrrhula vulg. . 

Priogilla chioris — 6 



u 






r/ — 








Fringilla cannabina 


G 


• • 


1 ' *^ 

. Vy- i 


— linaria 


» 


. u 


• V'"/*" 


— spinus 


w 


99 


^^:^- 


— coelebs ^ „ 


# • 




— montifring. - 


* 


. fr. 




— domestica - - 


„ P fr. 


1 


— montana 


99 


. u 




— coccothr. - - 


. 


[ . 




Emberiza citrin. - 


P 


Åf 


— nivalis - - - 


. i 


99 




Parus major - - - 


jy 


99 




— caeruleus - - 


» 


99 




— äter 


99 


99 




— palustris - - 


99 


99 




— cristatus - - 


91 • 


' 99 




— caudatus - - 


. « 


99 




Regulus cristatus 


99 


fr. 


Xfr. 


Anipelis garrulus 


. . 


ii 


Å 


Corvus corax - - 


19 


99 




— cornix - 


P 

99 * 99 




— monedula - - 


,9 P 




Pica melanoleuca - 


P 

9' * 99 


Ä 


Garrulus glandar. 


99 


99 




Laniiis excubilor - 


99 


9 • 




Turdus pilaris - - 


99 


9: 


A ii 


— viscivorus - - 


99 


• • 




— merula - - - 


99 


9» 




Cincius aquaticus 


• 


99 


Z 


Troglodytes eur. - 


99 


99 




Ccrthia famil. - - 


9» 


99 




Sitta europaea - - 


99 


99 




Picus martius - - 


• 


»9 




— major 


9» 


»9 




— leuconotus - 


• 


99 




— minor - - - 


• 


99 


k 


— 3-dactylus - 


• 1 


99 


Å 


— \iridis - - - 


• « 


99 




— canus - - - 


• 1 


99 




Strix funerea 


99 


• 




— passerina 


• • 


V 




— otus 


99 


m 




Falco chrysaélus - 


99 


• 




— palumbarius - 


• t 


» 




— nisus - - - 


• fl 


9» 




— gyrfalco - - 


• fl 


4 
TT 




Tetrao urogallus - 


• • 


9» 




— tetrix 


• • 


99 




— bonasia — - 


• < 


99 




Larus canus - - 


• 


1 * 


t« 



Öfven. af KongL ret-Ahati. Förh. Arg. 3. IV.o 8. 



2 



— 248 — 

4. Öm Sylvia auecica. — Ur cll brcf Trån Hr W. 
LiLUEBORG i Lund uppläste Hr Sundevall följande underråt* 
telse: Den förmodan som yllras i Vel. Ali.s Ofverstgt 1844; 
p. 177, rörande Blåhakesångarns flyttning genom södra ^ve^ 
rige, har nu blirvit besannad. Jag var nemligen för några 
dagar sedan, d. 7 Sept., lycklig nog, att nSra kusten af 
södra Skåne fä skjuta tvenne yngre hannar af denna fogel. 
De träffades i en Åker, beväxt med temligen hög potates, der 
de ganska snabbt sprungo längs fårorna och ogerna fl^o opp. 
Utan tvirvel bör man tillskrifva deras förmåga, att s&lahda 
väl dölja sig, orsaken, hvarföre de hittills blifvit förbisedde 
under sina flyttningar genom södra Sverige. De erhållna ex- 
emplaren hade blott skalinsekter i magen. 



5. Om Fisket i Bohuslän. — Akademiens Leda* 
mot. Hr C. U. Ekström, hade i bref till Hr Sundevall med- 
delat följande nog märkliga uppgifter. "Uti ett föregående bref 
har jag anmärkt , att storfisket i år varit ovanligen knappt 
och småfisket i fjordarna så lilet lönande, att fiskrarna med 
svårighet kunnat dermed lifnära sig, men alldeles ej samla 
förråd för vintern. Några fiskare hafva trott att fisken, tvin-^ 
gad af den starka hettan under rötmånaden, dragit sig från 
de grundare ställena till djupet; andra åter hafva förmodat, 
att den hållit sig åt vattenytan, ditlockad af den mängd små- 
sill som under sommarn der visat sig. Endera af dessa om- 
ständigheter har man lillskrifvil det dåliga småfisket, eller 
fisket på grundare ställen. Emellertid har nu den rätta or- 
saken visat sig, som var ganska oväntad och hvarpå man 
ej hade tänkt. Fisken synes nemligen, såväl i denna (Tjörns), 
som i den norra skärgården, hafva varit angripen af en slags 
pest. I början af September hafva Vadfiskrarna på åtskilliga 
ställen i denna skärgård, och särdeles i Lyrö sund, fått en 
stor mängd död torsk i sina vadar. Detta fortfor ännu i slu- 
tet af månaden, och från Norrige spörjes den klagan, ätt 



— 249 — 

man i groDdare vikar och sund finner död lorsk i roSngd. 
Ma» ej blott torsken bar varit angripen af sjukdom. På Kalf- 
TeQorden bar man funnit en stor mSngd af Tånglake (Zoar- 
eiBiis viviparus) död, flytande på vattenytan. I en grund vik 
vid Mjöms stränder hafva närboende torpare med blotta hän« 
derna plockat torskar, flundror och tånglakar, som dels voro 
döda, dels så svaga att de ej kunde fly undan. Af tidnin- 
garna ser jag, alt ål, mört m. m. funnits död i faslnings- 
grafvama vid Landskrona. 

Det kan synas troligt att den sjukdom, som förorsakal 
denna allmSnna fiskdöd, varit en följd af den starka hettan. 
Eo och annan gammal fiskare säger sig hafva öfverlefvat ett 
år, då fisken på samma satt, som nu, funnits död i stor 
mSngd,* men jag har ej träflat någon som kunnat uppgifva 
hvilket år det var, eller påminna sig redigt huru väderleken 
ooder det året var beskaflad. 

Hen det är icke endast småfisket som lidit; afven de 
fiskar, som utgöra föremål för storfisket, tyckas hafva på ett 
tikartadt salt varit angripna, åtminstone på grundare ställen, 
I. ex. på de vanliga fiskställena vid Skagen, der fisket va* 
rit ganska dåligt. Deremot har storfisket vid Norrska kusten 
varit ganska lönande, särdeles långefisket på skutorna. Men 
iom värmen i början af Augusti var ganska stark och våra 
skator, i år, tillfölje af det ständigt lugna vädret, behöft 3 
veckor till hemresan derifrån, hvilken annars plägar ske på 
8 dagar, har fisken, som, af envishet och vana, ej eller illa 
lallas om bord, ruttnat under vägen. Det berättas, att en 
ikata Iran Mollösund, så starkt lastad med fisk, att barlasten 
måst Dtkastas, blifvit nödsakad att vid hemkomsten utkasta 
kela lasten, som utom annan fisk innehöll 170 vålor långor. 
Detta £r en i sanning ej ringa förlust. Vid Gullholmen skall 
eo nSra lika skada hafva inträflat af enahanda orsak. Man 
bar vfil försökt att torka en del af de minst skadade lån- 
gorna på bergen, men ulan framgång, hvartill slutligen ett 
Wtigt regn bidragit. Detta är en allvarsam läxa för våra. 



— 250 — 



för nyheter sA obenägna fiskare, och jag hoppas alt den 
förlust de lidit skall göra dem benSgnare för att upp- 
taga de förbättringar som länge, men förgäfves, blifvii den 
förevisade. Med fägnad har jag hört , att mfinga skutfi^kare 
nu på allvar beslutat, att till ett annat är inrätta liiiia sko- 



lor f5r saltning om bord. 



6. Den nya Planelen. — Hr Sclander anfSrde: 
Ehuru underrättelsen om upptäckten af en planet utanför Ura- 
nus icke numera är nägon nyhet, anhåller jag likväl alt, or 
ett nyligen erhållet bref, få meddela några detaljer rörande 
detta ämne. 

I slulet af Augusti innevarande år framlade Hr Le Vcr- 
R1EH för Vetenskaps-Akademien i Paris resultatet af de kal- 
kuler, hvilka han verkställt till utrönande af möjligbeten att 
härleda anomalierna i Urani bana från perturbationer af en 
utanför denna himmelskropp varande planet. Han visade då 
att dessa anomalier kunde nöjaktigt förklaras, om man antoge 
tillvaron af en planet, som på ett medelafstånd från solen, 
hvilket vore 36 gånger större än jordens, fulländade silt omlopp 
på 217 år; han meddelade derjemte öfriga nödvändiga ele- 
roenter fur att approximativt beräkna den nya himmelskrop- 
pens apparenta ställe och uppgaf tillika dess från perturba- 
tionerna härledda massa till ^^W af solens. Sednare uppma- 
nade Le Vehriek genom bref D:r Galle i Berlin, att efter- 
söka den förmodade planeten, och redan första aftonen efte^ 
brefvets ankomst, den 23 Sept., upptäcktes, endast en grad 
från det af Le Verrier uppgifna stället, en liten stjerna (af 
8:de storleken), som icke fanns på den af Bremiker upprät- 
tade kartan öfver 21:s(a timmen. De tvenne derpå följande aft- 
narna, d. 24 och 25, observerades samma stjerna, som då 
verkligen befanns hafva flyttat sig. Härvid bör såsom sär- 
deles märkeligt omnämnas, att den nya planetens observerade 
retrograda rörelse, 73"8 dagligen, äfven temligcn nära öf- 



— 051 — 

verensstdmmer med den hastighet, som brriilv ningen ur Le 
VERRieBS elementer gifver, nemli^en ()S"7, hvaraf följer, att 
planetens appgifna solafslånd icke eller kan betydligt afvika 
från sanningen. Med 320 gångf^rs förstoring kunde Encke 
och Galle varseblifva en liten skifva, hvars diameter, enligt 
medeltalet af de gjorda mätningarna, befanns = 2"&, 

Jag anhåller, att här i korthet fä i minnet återkalla 
hvad som vid en af Akademiens höt^tidsdagar (1843) yttrades 
rörande detta ämne vid omnämnandet derof, att Airy genom 
berSkning af några nyare Urani oppositioner funnit denna 
planets solafslånd betydligt mindre än Bouvards tabeller angifva. 

**yi ha häraf anledning att ana möjliga tillvaron af en 
oapptSckt planet utanför Uranus. Ty om detta verkligen vore 
händelsen, måste han, i mån af sin massa, inverka på Ura- 
nus och åstadkomma rubbningar i dess lopp. Men emedan 
dessa rubbningar äfven bero af de båda himmelskroppamas 
inbördes afstånd och läge, som i anseende till dessa planeters 
stora solafstånd och deraf följande stora omloppslid, endast 
långsamt förändras, blifva de under en lång följd af år nästan 
constanta och kunna först efter en längre tidrymd blifva märk- 
bara genom iakttagna afvikelser från den bana , hvars beräk- 
nande grundar sig på observationer, som verkställts under en 
annan period. Delta har, såsom nämdt är, inträffat med 
Uranus, ty hvarken de äldre observationerna före 1781, eller 
de nyare efter 1820 kunna bringas i tillförlitlig öfverensstäm- 
melse med Bolivards tabeller, hvilka grunda sig på observa- 
tionerna mellan 1781 och 1820. Det är således icke osanno- 
likt, att utanför Uranus finnes en oupptäckt planet, och icke 
eller är det omöjligt, att den madieniatiska kalkulen en gång 
.skall Gra en af sina största triumfer samt genom theoretiska 
combinationer anvisa läget för en himmelskropp, som det 
menskliga ögat, understödt af de bästa optiska hjelpemedel, 
icke ännu hunnit upptäcka.*' 



— 252 — 

7. Svärmar af BladlÖHs. — Hr Wahlberg an- 
förde: Under en resa i Oster^ötbland blef jsg kort före solned- 
gången den 2 Oktober detta år vid Skönberga pastorsboslille 
nSra Söderköping varse, huru luften h vimlade af små kring^ 
flygande insekter, hvilka befunnos vara Aphis bursaria 9 som 
lefver på poppelarter i sSrskilda af densamma orsakade pung- 
lika utväxter på bladen. Ehuru både djurens mSngd och sena 
framkomst ådrog sig min uppmärksamhet, fastade jag dock 
mindre afseende härpå, till dess jag genom ett till Profesaor 
Huss stäldt bref från Apotbekaren Lidman i Södertelje eribr, 
att detta fenomen i vida högre grad samma dag iakttagits i 
den sislnämda staden. Hr Lidman meddelar derom följande* 
'*På förmiddagen den 2 Oktober syntes så väl i Södertelje stad» 
som i dess grannskap, en otalig mängd små flygande insekter 
(^Aphis bursaria) ^ hvaraf de personer, som voro ute besvära- 
des vid andning och hindrades alt klart se. Inifrån rummen 
syntes luften uppfylld liksom af fin snö. Himmelen var klar 
i söder, i zenith och norr stodo regnmoln, vinden var vest- 
lig men ganska svag och temperaturen +16. På eftermidda- 
gen sal te djuren sig på popplar, hvilkas stammar och grenar 
de betäckte, och sa många nedföllo på marken, att denna på 
några alnars omkrets kring träden var till 2 — 3 tums tjock- 
lek öfverhöljd af dem. Man ki^nde samla kannfals deraf, 
ehuru hvarje djur är mindre än ett knott. Den följande da- 
gen var luften mulen och temperaturen några grader lägre 
än förut. Få djur syntes då kringflyga, men på popplarnas 
stammar och grenar sutlo de hoptals orh på marken qvarlågo 
massorna lefvande." 

8. Malavologiska notiser. — Hr I^ovén framställde 
några anmärkningar öfver de Skandinaviska Hafs-Molluskernas 
geografiska utbredning. 

Den allmänna iakttagelsen, att djurarternas antal aftager 
mot norden bekräftas af jemförelsen mellan antalet af Hafs- 
Mollusker vid södra Europas och vår halfös kuster. 



— -253 — 



Cepbalopoda 

Pteroppda 

Heteropoda 

Gymnobranchia . . . . 
Gastropoda cochteata . 

Brachiopoda 

Acepbala 



Sici- 
lien. 



15 

13 
6 

54 
313 

10 
189 



(KKJ 



Eng- 
land 



iuml. 



dkiin- 
dina- 
vien. 



i 

O 

o 

65 

214 

4 

195 



14 

2 

r» 

34 

184 

3 

152 



485 



389 



-9 

3 

O 

40 

163 
5 

125 

345 f 



Mas«a- 

chu- 
iietts. 



2 
1 
O 
5 

99 
2 

81 



Grön- 
land. 



5 
3 
O 

8 
74 

1 
36 



19^ 1// 



En blick på denna (abell visar likväl genast , alt tre 
ordningar, Cephalopoder, Pteropoder och Gymnobranchier, Sro 
samlade tili en alltför olik fiillstSndigliet för att vid jemfö- 
relsen konna användas, så mycket heldre som inom den tal- 
rikaste af dem, Gymnobrancliierna , det i de flesta fall är 
nästan omöjligt att afgöra, hvilka af de frän olika baf be- 
skrifna arterna äro identiska eller skiljaktiga. En fjerde ord- 
ning, Heteropoda, finnes allenast i Medelhafvet. Det är så- 
ledes till de tre sista ordningarna vi böra vända oss med 
hopp om någon säkerhet vid jemförelsen: de äro utan tvif- 
vel de bäst undersykta, och torde kunna anses att vara med 
samma fullständighet samlade vid alla de ofvan anförda lo- 
kalerna. Summorna af dessa äro: 

Sicilien. England. Irland. Skandinavien. Massachusetts. Grönland. 

5 i 2. 413. 339. 293. Ib2. 111. 

Men den nordiska halfön, med en hafskust af 15** ut- 
sträckning» tillhör ej en, utan två olika regioner» i söder den 
i^ermaniska, i norr den arcliska. Nordsjöns Fauna råder från 
Kullen till Stadt. och aClur småningom derifrån ända till Vestfjor- 
den, men blir norr om denna gräns mera underordnad; från Nord- 
kap till Vestfjorden åter har det högnordiska skaplynnet öfver- 
handen, men aftar närmare Bergenstrakten^ och är i Bohuslän 
jemförelsevis föga märkbart. Den germaniska Faunan, hvil- 
kcns hem är ett på tre sidor begränsadt bäcken, är europeisk; 
den högnordiska y som bebor kusterna af det öppna ishafvet, 
är allantisk, och dess arter tilJ stor del gemensamma för 
Europa och Amerika. 



— 254 — 

Det »r dessa (venne faunor JHg i följande förleck- 
ningar sökt framställa , en germanisk och en högnordisk ^ och 
livardera liar jsTg försökt att upplösa i tre stammar. 

Det har nemligen varit en tid, då en högnordisk Mol- 
luskfauna rådde Sfven vid våra sydligaste kuster. Den iakt- 
tagelse jag i December 1839 inför K. Akademien anmSlte, alt 
de fossila skaldjur^ som utefter vår vestra kust på många 
stallen finnas lagrade högt öfver hafvets nuvarande niveao^ 
antyda, för den period då de lefde, ett högnordiskt klimat, 
har blifvit^ hos oss och utomlands, förnyad och vidare ot- 
förd. Dessa snåckor och musslor Sro, å de från kusteo mest 

Hotpitea e mar i siculo. Civ€s germani. Ahorigin9s. 

G astropoda. 

Picurobranclius sidcralis. 
Akera bulla ta. 

Pbiline quadripartita. Philinc pruiiiosa, »cabra. 
Scapbander lignariiis. Scaph.inder CraucKii. 

Cjlicbna truncata, acumi- Cylichna eklind racea, um- 
nata. biticuta, strigclla, oiti- 

dilla. 
Ampbifipbyra pellucida^ 
glohosa. 
Actaeon lornatilis. Actaeon tenellus. 

Tritonium tindatum'*', bar- TriUiniiim .intiquiim ^, 
viceii&c, roseura, milrula. gracile "*", Humpbrey&ia' 

iium'*', clatliratum'*, lur- 
ricula*, reticulatum. 



Apijsit punctata. 



Defrancia lineari». 

Maiigeliaattenuata.iiebula. Maugelia costata , tiarula. 

Murex eriuaceus. 

Nassa iucrassata, reticulata. 



Purpura lapillus'^. 



Velutina baliotidea'^, pti- 
catilis. 
Lamellaria perspicua^. Lamellaria teutaculata. Lamellari» lalc»». 
Capulus bungaricus. 
Cypraea europcea. 
Aporrhais p. pelicaui. 

Scalaria clalbrus. Scilaria Turtonis, Tra- 

vel lya na. 
Arli5 supranilida. 
Eulima subulala , nitida, 
distorta. 



— 255 — 

aflågsna fundodery sddiinH som nu fur (iden återfinnas iden- 
tiska eller analoi^a anlinij^n endast i ishafvets nordligaste trak- 
ter, vid Grönland och Spitzbf^rgen, eller vid Finnmarkens ku- 
ster, men ju närmare lagren äro iiiiill stranden, desto färre 
blifva de nordiska arterna, hvilk.i småningom ^lemna rum åt 
de sydliga former, som nu uti^öra en sA stor del af vår liafs- 
fauna. Det arktiska elementet, enKang allena lierrskande, har 
s&Iedes, småningom försvagadt, vikit undan för ett sydligare, 
som med efterhand ökad styrka inkräktat pa dess område, 
under det sannolikt vår halfö, fordom till naturbeskaffenhet 
ett polarland, antog ett mildare klimat. 

Mospites 9 mari siculo. Cives germani. Aborigines. 

Gaitropodii. 



Akera Lalla t a. 



Pliiline scutulum. 
Scapliander librariii». 
Cylichna alba'*'. 



Amphidpbyra glohosa. 



Trilouium undatuni'*'. 



Tritoniu m antiquum'", Dor- 
vegicuiu, isiandicum'*', 
gracile* , Holböllii'*', na- 
num, Huiuphreysia- 
iniai'*', cyaneiira'*', cla- 
thratum'*', Guoneri'*', 
yramidale*, tiirricii- 
a*", harpiilarium'*, reti- 
culatum, declive. 



I 



Nas»a iucra»»alu. 



Plciirotoma boreale, nivale. 



Purpura lapillus'*'. 
Admete viridiila"^. 
Tricbotropis IwrealiN". 
Velutina haliotidea''', pli* 

catilis. 
Laoiellaria prodita, läten». 



Scalaria groenlAndicu*. 



— 256 — 

Nalic;j pukhella. ^atica Motitagui, moui- Natica grueiilauJica 

lifera (Ccit.?). Hcoidei^ 

Stylifer Turtoni. 
TurboDiUa rufa, Sctllae, Turhooilla iiitcrrupta '''y 
plicaU. producta'*', clavula, ob- 

liqiia, spiralis, albelia, 
oscitans, crasta. 
Tylodina Duebenti. 
Trocbas zizypbinu;», mil- Trocbus cinerarius, tumt- 
legraous. dus. 

Margarita helicina^. 

Scissurella crispata. 
Emargioula crassa, reli- 
culata. 

Rimuia noacbina'^, 
Triforis adversa. 
Turritella ungulina. 

Litorina neriloidea. Litorinaobtusalaylitorea*, Litorina teoebrosa*. 

pudis, ftaxatilisf limata. 
Lacuna quadrifasciata, ca- Lacuna Montagui'*, 
nalis, fasciata, pallidu- ricata^. 
la, atbella. 
Cerithium reticiilatum. Cerithium metula. 
Ristoa sculpta, textiits, co- Rissoa membranacea, par- 
stata, striala, yittata. va, zetlandica, interru- 

pta, ruKlabris, Beanii, 
porifera, cornea, aibel- 
la , Sar»ii. 
Pahidinella Uivae,baltbtca. 

Skcnea planorbis'*'. 
Patella vulgata, pellucida, Palella testudinalis* 
virginea. ca*, fulva. 

Cbiton fascicularis, crini- Cliitoo cinereus, margina- Cliiton Hanleyi, al 
tus, coraJlinus. tus, aiveohis. rnber^, laevis^. 

Dentalium eiitalix. 



Brac 11 iopoda. 
Terebratula cap. serpcn- Terebiatuia craniun 



tis*. 



Crania anoraala. 



Aceph ala. 

Anomta striata, paiellifor- 
mis, (aculcata, squamula?) 
Ost rea ediilis*. 
Pecten opercularis, varius. Pecten maximus, distortus, P. islandicus'^, striatu 
tumidus. septemradiatus, tigri- treus. 

nus, furtivus. 
Lima Lnscombii, hians, 
subauriculata, excavata. 



— 257 — 



Nalica cltf lisa **, grociilaudi- 
ca'*', lielicoides'*', aperta. 



rochuf zizypliiiiU5i. Troclui» tiiieiariuB, luiiii' 

Margaiit:i alabastrum, ci' 
iiciea^, undulala'^, beli- 



ciiia*. 



Scissurella angula^a. 
Emargiiiiila reticulata. 

RiDiula uoachina'*'. 



Litorina liturra^, lioiala. Litorinasroeiilandica*, le- 
ne bro < a*. 



Lacuna iabiosa, injidula, 
frigiila, Moutagui*, di- 
varicata^. 



Rissoa iuterrupla. Rissoa arctica. 



Skenea planorbis'*'. 
Patella pellucida, virgioea. Patella teitudinaliV, c»- 

ca^**, ful va, rubella*. 
Cbitoo Nagelfar, Hanleyi» 

albus***, ruber*, Isvis*. 



3. 10. 56. 



Brach io poda. 

rebratula cap. serpcii- Tcrebralula cranium, lep" 

u*. ligcra, psitracea'*'. 



1. O. 3. 



A c e p b a 1 a. 
Aiioraia squamula. 

ten (umidus. Prcten septemradiatusy ti* Pectcn itlandicus^, stria' 

grinus, furtivus« tus, yitreus, imbrifcr, 

groenlandicus^. 
Lima sulculus^. 



— 258 — 

Lioica Sarsii. 

Crenella deciiit.s.iU'^. 
Modiolaria marmoryta, Modiolaria nigra*. 

diacors. 
Modiola yulgaris*^. 
Mytilus edulis'*'. 
Nucula sulcata. Nucuia nitida, nudeu». Nucula tenuit*. 

Leda pernula, cauda 
Yoldia pyginwa^. Yoldia lucida. 

Area naviciiUris. Area nodulota. 

Cardiumechiuutum, edulc, Cardium norvcgicuro, sue- 
parvum. cicum,^ fasciatum, uodo- 

suro. 
Isocardia cor. 

Cyprina islandica^. 
Astartc scotica, danmoni- Astarte semlsulcata*, 
ensis. ata'*', Banksii"'. 

Lucina spinifera. Lucioa borealis. 

Axious Uexuosns. Axinus Sarsii. 

Ariemis lincta. Artemis exolefa , comla. 

Venuscasina, fasciatff, ova- Venus striatula, virago, 

ta, undata, a urea. pullastra. 

Saxicava arclica*. Saxfcava ruitosa**. 

TMlina tenuis. Tellina crassa, soltdula, Tellina lata*. 

pygraapa. 
Psammobia feroensis, ve- Psammobia tellinelia. 

sperttna. 
Douax truncului. 

McsoJcsma cxiguum. 

Cyamiuni? nituutuni^. 
Montacuta tenella, sub- 
striata. 
KcUia lactea. Rellia suborbicubris. 

Syndosmya alba, prisma- Syndosmya nitida, radiata. 
tica. 



Trigonella plana. 



Mactra sublruncata. Mactra olliptica^. 



Embla Korrnii. 
Thracia pbaseoliua. Tliracia convexa, praele- 



Lyonsia norvegica. 



iiuis, dislurta. 



Ne.nera rostrafn, obesa, bre- 
virostris, Aulcalu, vitrea. 
Corbula gibba. Corbula rosca. 



Panopaea uorvcgica*. 
Solen vagina, coarctalus. Solen eusis'^ , pcUucidus. 
Pbolas candida, dactylus. Pholas crispata'*. 

Xylophaga dorsalis. 
Tercdo navali^, uorv.igica. 

37T GÖ. 



Mya arenaria*. truuc 

c • 
owainsonii. 



— 259 — 



r 

Mjtilas edulis^. 
Toldit pygmaea*. 
Ctrdiom edule. 



Aiiout fleiuosot. 



ModioU vulgaris*. 



Yoldia lucida. 

Cardium fascialuin, nodo- 
sum, sueciciim. 



Crenella decussata'*. 
Hodiolaria I »vi gata'*', ni' 
gra*. 

Nucula tenuis*. 

Leda pernula, caudata. 

Area nodulosa, pectuncu- 
loides. 



Cjprina islandica*. 
Astarte scotica, danmoni- Astarte eorragata, temisul- 

*ii«ift. rata*** ■■'riofa * l\»tn\»ti* 



eiisis. 
Lucioa borealis. 
Axinus Sjrsii. 



cata*, ftriata,* Banksii' 



Vfant casina, ovata, an- Venus strialula, pullattra. 
data. 



Saiicava aret i ca*. 
Tellina ten u is. 

PainiDobia feroeosts. 



Kfltia lactea. 



Teliina solidula. 



Montaciita siibstriata. 



Saxicava rugosa^ 
Teilina lata*. 



Cyamiiim? minntum*. 



Tbracia distorta. 



Mactra ponderosa*, ellip- 
tica*. 



Soleo easis*. 



Mya arena ria*, truncata*, 
Swaiasonii. 



12. 



19. 



27. 



— 900 — 



De Skandinaviska arternas utbredning. 

• atmltker identisk, ! näraUgUd, f utddd art. 



Sidl. I 
I 

I 



Id. EDgld. Gennaniiika arter. 

! ! Pleurobrancbua aideralis. 
^biliM pruinosa. 
-^ acabra. 

^pbtoder Crancbii. 

Cylicbna cylindråcéa. 

— umbilicata. 

— plrigella. 

— nitidula. 



Hö|aordiska artar. Maaa. GiteU. 



iMiilin* tcutulum. 
Scapbander librariiia. 



Scalaria Turtoni. 

— Trevelljana. 
Aclia au pra nitida. 
Natica Montagui. 

— monilifera. 



Stylifer Turtoni. 



a 





Cylicbna alba. 


• 


• 


Amphitphyni pellocida. 


•f 






-» globoaa. 


« 






ActaaoD tenellua. 




1 

• 




• 


Tritonium anliquuoi. 
— norvegtcum. 




ft 




— islandicum. 




• 


# 


-^ gracile. 


* 






— Holböilii. 


• 


• 




— nanum. 






TritoDiam nndaluia. 


• 


• 




• 


— Humpbreyaianum. 




• 




— cyaneum. 




• 


• 


— clatbratum. 


« 


• 




— Gunneri. 




• 




— pyramidale. 


• 




• 


•— turricula. 


• 


• 




— barpularium. 


• 




• 


— reliculatum. 

— declive. 






— barvicenae. 








— roseum. 








— mitrula. 








Mangelia coalata. 








— tiarula. 










Plearotoma boreale. 


1 

• 






— nivale. 






• 


Purpura lapitlu!i. 


• 


• 




Admete viiidula. 


« 


• 




Tricliotropis boren 1 is. 


• 


• 


• 


Velutiaa haliotidea. 


« 


• 


• 


— plicatilis. 






LiBtelltria tentaculata. 


1 

• 








Lamellaria latens. 




1 

• 




— prudita. 








Scalaria groeulandica. 


• 


• 



Natica groenlandica. 


• 


• 


— clausa. 


• 


• 


— belicoides. 


• 




— apcrta. 


1 

• 





— 261 



^mL IrU. fcogU. Germaoitka arter. 

Turbonilla interrupla. 
— producta. 



Uögnordiiia arter. Maia. GröblUI. 



a 



a 



• 
• 



— clavula. 

— obliqua. 

— spiralis. 

— albella. 

— oscitans. 

— crassa. 
Tylodina Duebeoii. 
Trochus cinerarius. 

— tumidus. 



a 
a 

a 



a 
a 

a 

a 



* 



* 

• 



Scissurella crispata. 

Emarginula crassa. 

— reticulata. 

Litorioa oblusata. 

— litorea. 

— rudis. 

— saxatilis. 

— limata. 



Lacuna quadrifasciata. 

— fasciata. 

— canalis. 

— pallidula. 

— albéila. 



a 
a 



Cerithium metula. 

Rissoa membranacca. 

— par va. 

— ^ zetlandica. 

— interrupta. 

— ruBlabris. 
— • Beanii. 

— porifera. 

— cornea. 

— albella. 
«— Sarsii. 

Paladinella Ulrn. 
— balthica. 

PaUlla Tulgata. 

— pellucida. 

— yirginea. 



• 



• 



Margarita alabastrum. 

— cinerea. 

— undulata. 

— belicina. 

Scissurella angulata. 



Kimula noacbina. 



I 



* 



Litorina groenlandica. 
— tenebrosa. 



• 






Lacuna labiosa. 

— solidula. 

— fri g i da. 

— Montagui. 

— diyaricaU. 



• 



Rissoa arctica. 



Skenea planorbis. 

Patella testudinalis. 

— cdeca. 

— Ailva. 

— mbella. 









— 262 — 



Sicil. Irld. Engld. Gernaoiftka arter. 

« • Chiton cinereus. 
« • — marginatus. 



Hognoriliska arter. 



Mata. GriMdl 







-^ 


alvcolus. 


Chiton Nagelfar. 








• 




• 


— Hanlcyi. 






• 


« 




• 


— albus. 


• 


« 


• 


• 




• 


— ruber. 


• 


• 


• 


# 




♦ 


— laevit. 


• 




* 


* 


DeoUli 


iuro entalis. 






1 



* Crania anomala. 



Terebratula cranium. 

— aepHgera. 

— psiltacea. 







* Anomia striata. 


^im^mm 






* — patellirormis. 




f 

• 




• — aculeata. 








* — sqiiamula. 

• Ostrea edulis. 


• 












* Pecten maximus. 








* — distor lus. 








• — 7-radiatu8. 


• 






• — tigrinus. 


• 






• — furtivus. 


• 






* 


Pecteii islandicus. 


+ 




• 


— striatus. 


a 




• 


— vitreus. 

— imbrifer. 

— groeolaDdicus. 


+ 


• 


• Lima Loscombii. 




• 


» 


♦ — hians. 




1 

• 


• 


• — subauriculata. 
— excavata. 

Limea Sarsii. 


Lima sulculus. 




• 


* » 


Creoella decussata. 


1 

• 


• 


• Modiolaria marraorata. 






• 


• — discors. 


Modiolaria l.Tvigata. 






* • 


— iiigia. 


1 

• 


» 


* Mod i nia vulgaris. 


* 


• 


« 


• (Mytilus edulis.) 


• 




• 


• Nucula nittda. 




1 

« 


• 


• — nucleus. 








• • 


Nucula tennis. 






• • 


Leda pcrnula. 


, 


•• 


» • 


— cuudata. 






Yoldia lucida. 


• 


ft 

f 




(— pygmaea.) 


• 


1 




• 


Area nodulosa. 






— pectuDCuloides. 




• 


* Cardium norvegicum. 






• 


* — suecicum. 


♦ 




a 


* —— fanriafiim. 


» 






• • 



I 
I 



Cardium 



— 263 — 



SiciL TrM. Eogld. GennanMka artrr. 

* * Cardium nodosum. 

t 

* * Astarte Danmoniensis. 

* • — scotica. 



t? 



a 
a 



a 

t . 

a 
a 



a 
I 

a 



t : 






• 

ai 



» 

* 

» 



9 

a 



• 
a 
a 

* 
a 



Lacina borealis. 
Axinus Sarsii. 
Arlemis exolela. 

— coQita. 
Venus slriatula. 

— virago. 

— puUastra. 

• 

Tellina crassa. 

— solidulii. 

— pygmaea. 

a 

Psammobia tellinella. 
Mesodesma exiguum. 

a 

Montacuta tenella. 

— sobstriata. 
Kellia suborbicularis. 
Syndosmya nitida. 

— rad i a ta. 
Mactra siibtruncata. 



Högoord iftk a arter. 


Mj 


asft. Griinltl 


Cyprina islandica. 

a 




a 
1 

• 


a 
Astarie corrugata. 






— semisulcata. 




a 


— striata. 




! a 


— Bank si i. 




• a 


a 






a 




1 1 



Saxicava rugosa. 



Tellina lata. 



Cyamium? miniitum. 



Mactra pondcroftu. 
— clliptica. 



a 
I 



a 
I 



a 



Embla Korenii. 






Tbracia convcxa. 






— prsetenuis. 

— di stortå. 


a 




Neaera rost ra ta. 






— obesa. 






— brcvirostris. 






— sulcata. 






— vitrea. 






Co r bula rosea. 






a 


Mya arenaria. 


a a 


a 


— truncata. 


a a 


a 


— Swainsonii. 




Panopaea norvegica. 
Solen ensis. 


a 


a 
a 


— pellucidus. 
Pholas crispata. 




a 


Xylophaga dorsalis. 







Det §r strömmarne i hafven^ som, oberoende af polhöj- 
den, bestämma de varmare och kallare vattnens områden, 
ocby i icke ringa mån, gfven hafsdjurens utbredning. Om un- 
der ishafspcrioden den rådande strömmens riktning var, såsom 
DQy vid Grönland, från norr mot söder, måste den hafva hål- 

öfvert. af Kongl. Vei.-^kad. Förh. Jvg, 3. N:o 8. 3 



— 264 — . 

Ill vår hafsfauna isolerad från inblandningen af sydliga arter, 
ocli om den var, som nu i vårt haf, från söder mot norr, 
tordeden likväl då, lika litet som nu vid Spitzbergen, bafva 
förmått inverka på vår fauna. Men om den genom förfio- 
dringar i kontinenternas lägen, i förra fallet, erhöll en mel- 
satt riktning, eller, i det sednare, landet af andra orsaker i 
öfrigt antog ett mildare skaplynne, så erhöll den sydliga 
strömmen ett ständigt ökadt inflytande, och gjorde våra ku- 
ster beboeliga för den cel tiska och medel bafs- regionens djur- 
arter. Delta inflytande varar ännu, och gynnar troligen Jkn 
idagen gradvis förflyttning af söderns hafsfauna mot norden. 

Det är under denna föreställning om en långsam förän- 
dring i vår litoralfaunas karakler, som jag vågat försöket, att 
inom hvardera af våra begge regioner urskilja liksom tre 
stammar, en af urinvånare, som ännu qvarlefva, sedan många 
af deras stamförvandter, hvilkas lemningar vi finna i skal- 
bergen, redan dragit sig undan till nordligare trakter, en an- 
nan af germaniska arter, som längesedan bosatt sig och blif- 
vit rådande inom den germaniska regionen, och en tredje af 
sydligare arter, som från medelhafvet eller det celtiska hafvet 
först i en jemförelsevis sednare period nalkats våra kuster. 
Att denna fördelning här torde pga få anspråk på att anses 
fullt riktig beror på svårigheten, att i alla händelser utleta 
arternas rät la hem, särdeles så länge det vestra^uropas na- 
turforskare blifva oss skyldiga beskrifningen öfver den celtiska 
faunan. Jag har också icke kunnat taga hänsyn till denna 
fauna, hvarigenom den germaniska fått några måhända nog 
främmande gäster. 

Gastropoda cochleata. Den första kolumnen upp- 
tager inom germaniska regionen 39 arter Gastropoda gemen- 
samma med Siciliens haf. De flesta af dem tillhöra slägten, 
som i de tropiska hafven nå sin största utveckling, och några 
af arterna hafva i söder en vidsträckt utbredning. Sålunda 
angifves Cylichna truncata från röda hafvet, Actaeon tornat ilis* 
från röda hafvet och Scchellesöarna, Nassa reticulata från Ca- 



— 265 — 

nariöarnay Mang;alia attenuala* från Cuba, Eulima distorta frän 
Canariöaraa, Triphoris adversa* frän Canariöarna, Cuba och 
rödabafvety Cerilhium reticulatum från Canariöarna och röda 
bafvetf och Chiton fascicularis* frän Canariöarna — så vida 
eljest bestSmningarna af dessa arter, dem Philippi omsorgsfullt 
sammanstSllt y firo sSkra. Af dessa äro de med * mSrkta hos 
oss mer eller mindre sSllsynta. — Af de i kolumnen upp- 
tagna bar för öfrigt Lamellaria perspicua ensam en vidsträck- 
tare förbredning inom den atlantiska oceanon. Don an£>ifves 
att förekomma på kusten af Massachusetts. — Inom den ark- 
tiska regionen har motsvarande kolumn endast tre af dessa 
39 arter, och bland dem förekommer Akera bullata Sfven vid 
Spitzbergen, men Nassa incrassata och Trochus zizyphinus Sro 
redan i Finmarken mindre allmänna. 

Den andra kolumnen innehåller för den germaniska re- 
gionen 68 arter, som icke äro kända att lefva i Medelhafvet, 
som bafva sin största utveckling inom Nordsjöns bäcken, och 
blott i några få fall sträcka sin utbredning långt utom det- 
samma.» åt söder eller norr. Tre^ af dessa arter återfinnas 
Sfven vid Massachusetts, Turbonilla interrupta och producta, 
samt Tritonium undatum, hvilket tillhör ett för den högre 
oorden karakteristiskt slägte, men likväl är rikare på indi- 
vider inom den germaniska än inom den arktiska regionen, 
ocb icke finnes vrd Grönland. — Den motsvarande kolumnen 
inom den arktiska regionen visar 10 Gastropoder, af hvilka 
Tritonium undatum ensamt är germano-atlantiskt. 

Den tredje kolumnen framställer slutligen vår Mollusk- 
faanas högnordiska element, som engång var det rådande vid 
hela vår kust. Det har inom den germaniska regionen 25 
arter af hvilka 20* äfven äro nord-atlantiska och förekomma 
vid Massachusetts och Grönland. Bland dem hafva några en 
vidsträckt utbredning inom Europas germaniska, och till en 
del celtiska region. — I den arktiska regionen är denna ko- 
lumn mycket rikare. Den innefattar der 56 arter, af hvilka 



— 26(3 — 

35* ^ro nord-atlanliska och 25 återfinnas vid Englands och 
Irlands kusler. 

Bracbiopoda. Af fem arter har var fauna en ge- 
mensam med Medelhafvet och Nord-Amerika , Terebralula ca- 
piit serpentis, en annan, Crania anomala, år germanisk , och 
tre åro högnordiska, nemligen Terebratula cranium, septigera 
och psittacea, den forsla gemensam med germaniska regio* 
nen, den sista med Grönland. 

Acephala. Den första kolumnen innefattar 37 arter, 
som Sfven finnas i Medelhafvet. Af dessa Sro dock tre, Sa- 
xicava arctica, Mytilus edulis och Yoldia pygmsea, af sä vid- 
sträckt utbredning i norr, till Finmarkens yttersta grSns och 
(irönland, att de icke kunna anses som sydliga gäster hos 
oss, ulan snarare, jemte LilorLna litorea och Terebratula ca* 
put serpentis, såsom nordliga i Medelhafvet och dess grann- 
skap. De åro återstoder af en liten nordisk fauna, som lefdeder 
samtidigt med våra kusters ishafsperiod , och hvars tillvaro 
bevittnas af Tritonium undatum, Patella vulgata^ Pecten stria- 
tus, Lima Loscombii, Area nodulosa, pectunculoides, Cyprina 
islandica, Venus striatula?, Saxicava rugosa, Thracia prae- 
tenuis?, Mya truncata^ Panopaea norvegica, nu enligt PniLiPPi 
fossila på Sicilien*), och de arter från södra heniisphe- 
ren man beskrifvit under namnen Saxicava arctica och Myti- 
lus edulis Sro säkert icke identiska med våra, ulan analoga, 
såsom fallet är med flera det södra polarhafvets Mollusker t. 
ex. af slägtena Natica, Margarita, Rimula m. fl. — En vidsträckt 
utbredning i söderns haf förete Cardium edule och Psammo- 
bia vespertina till Canariöarna, Donax trunculus till Canari- 
öarna och Senegal, Trigonella plana till Senegal, Solen va- 
gina? till röda hafvet, Teredo navalis till Senegal, och af 
dessa lefver Cardium edule ensamt utefter hela vår kust, till 
och med i Östersjön. — I den arktiska regionen omfattar 
denna kolumn 12 arter. 



*) Jfr Philippi Enum. II, 28. — Agassiz i Dksor, Excursions I, 13. 



— %: — 



De germaniska Acephalerna äro ()0, bland hvilka (i^, 
Anomia sqaamula, Oslrea edulis, Modiola vulf|;aris, Panopipa 
norvegica, Solen ensis, Pholas crispata, äfven bebo kusten af 
Hasaachasplls^ medan större delen af de öfriqa Sr vidstrilckt 
utbredd vid England och Irland, och 19 ötver^^ i den liö<^- 
nordiska regionen. 

Den tredje kolumnen, v5r faunas urinvånare bland Ace- 
phalerna , omfattar i den germaniska regionen 20 arter, af 
hvilka 14* dfven bebo atlantiska oceanens motsvarande kust, 
men i den arktiska 27, deribland 18 nordathmtiska. 

Vera tvenne faunor hafva således följande sammansättning: 

Gastropoda Cochleata. 

Germflniska rrginoeti. Arctitka rrgiuiieu. 



Medelhafs- och sydliga arter 
Europeiskt atlantiska . . 

Germaniska 

Germans-atlantiska . . . 

Nordeuropeiska 

Nordatlantiska 



38=f),29 
1=0,0075 



^^]68=0,515 
3j 



2oh=^^' 



19 



3=0,043 



9i 

^ M0=0,14; 

211 
3^56=0,81 



132. 



69. 



Bracbiopoda. 



Europeiskt atlantisk«'i 
Germaniska . . . . . 
Nordeuropeiska . . 



• • 



%9 



» 



»> 



I 
1 

I 



1 

O 

3 



Acephala. 



3ledelhafs- och sydliga . 
Europeiskt atlantiska . . 

Germaniska 

Germano-atlant 

Nordeuropeiska 

Nordatlanliska 



?> 



>9 



» 



» 



>« 



» 



3. 

34=0,29 
3=0,025 



54 



4) 
}60=0,5I2 

14j20=0,n 



4. 

9=0,155 

3 = 0,05 



IC^ 



3J 
9 

18 



119=0,328 



[27={),4(;r) 



117. 



58. 



— 2()8 — 

Dessa tal kunna nu i sISllel för hela antalet af skan- 
dinaviska arter insättas i tabellen öfver Europas kSoda hala- 
faunor, som då få delta utseende , 



1 

Gastropoda 
cochleata . 

Brachiopodfi • 

Acepbala . . • 


Sici- 
lien. 


Eng- 
land. 


Ir- 
land. 


Scaod. 
germ. 


Scand. 
arkt. 


Massa- 

cbus. 


GrCD- 
land. 


313 

10 

189 


214 
4 

195 


184 
3 

152 


132 
3 

117 


69 
4 

58 


99 

2 

81 


74 

1 

36 


502 


413 


339 252 


131 


182 


Ull 



och visa ett någorlunda jemnt aftagande af faunornas sum- 
mor från söder mot norr. Men proportionen mellan de tvenne 
större ordningarna är icke i öfverensstämmelse dermed. An- 
tages antalet af Gastropoda cochleata inom hvarje fauna så- 
som enhet y så utgöra Acephalerna vid 

Sicilien. England. Irland. Scand. gerro. Scand. aret. Massach. Gröal. 

0,6 0,91 0,820 0,886 0,84 0,818 0,486 

hvaraf synes, att dessa sednare inom den germaniska ooh 
nordceltiska regionen äro jemförelsevis talrikare än i Siciliens 
och Grönlands^ i det de i medeltal utgöra 0,84 af Gastro- 
poderna. 

Förhållandet emellan dessa ordningar i afseende på an- 
talet <if i alla haf kända arter har varit 

hos LiN.NÉ enl. S. N. ed. 12 som 1 : 0,542 

„ DiLLWYN „ 1 : 0,483 

,, LamarckDksh.ayks „ 1:0,453 

eller i medeltal „ 1 : 0,492 

och oaktadl sednare liders omfattande forskningar, torde man 
try^gl kunna antaga det till 1:0,5. I Grönlands haf uppnå 
Acephalerna icke della förhållande, i Sicilinis ufvcrstiga de 
det något, men i den germaniskt-cellibka regionen ganska 
myckel, nemligen som 0,84 öfverstiger 0,5. 

Följande omständigheter tyckas mig leda till en någor- 
lunda antaglig förklaring af Acophalernas stora, antal inom 
detta område. 



— 269 — 

a) Af 313 medelb. Gaslropoder aterGnna:i i den germanisjp 

regionen 38=0,lKt': VJ// 

Af 189 „ Acepbaler 34=0,l8Vj^ 



»■,--.- 



b) Af 313 medelb. Gastropoder återfinnas i den arktiska re^s^^J I 

gionen 3=0,009 

Af 189 „ Acepbaler 9=0,0+7 

c) Af 65 germaniska Gastropoder Återfinnas i d<>n arktiska 

regionen 9=0,138 

Af 54 „ Acepbaler 16=0,328 

d) Ar 56 hö^ordiska Gastropoder finnas i den germaniska 

regionen 25=0,446 

Af 27 „ Acepbaler 20=0,74. 

Del synes af de jemförelser som vid a, b, c öro anför- 
da, alt af sydliga Acepbaler ett större antal utliSrdar i den 
h^re norden 9n af Gastropoder, ocb af d), att af högnor- 
dUka Acepbaler många flera än af Gastropoder trifvas i den 
germaniska regionen. Lägga vi bärtill den omståndigbeten, 
alt bland de ofvan uppröknade, på Sicilien fossila nordiska 
ftkaldjuren största antalet är Acepbaler, att af högnordiska Ga- 
stropoder ingen enda art återfinnes lefvande vid Sicilien, 
men att Sazicava arctica, Mytilus edulis, Yoldia pygmsBa, 
Terebratula caput serpentis, bvilka ofvan äro uppförda såsom 
europeiskt-atlantiska , genom sin vidsträckta utbredning ocb 
stora rikedom på individer i norden, tyckas tillkännagifva 
sig såsom verkligen arktiska arter, så visar det sig, att Acc- 
phalerna i vida bögre grad än Gastropodorna bafva förmå- 
gan att trifvas under sådana olika ytlre inflytelser som en 
olika polböjd föranleder. Om de ega denna förmåga, ocb 
om del ofvan framställda antagandet är rikti;;t, att vår Nord- 
sjö, fordom ett isbaf, småningom bllfvil sådan den nu är, 
ocb alt denna förändring fortgått undor inflytandet af en syd- 
lig ström, så är det tydligt, att af den sydliga fauna, som 
nalkades vår nord, Acepbalerna måste utgöra ett större an- 
tal ocb liksom gå förut, under det att inom den nordliga 
faona. som småningom drog sig tillbaka, arterna af denna 
ordning måste längre ulbärda förändrade förhållanden ocb 



— 270 — 



derföre längre dröja qvar. I följe häraf blir således en (au* 
na, som, sä alt säga, befinner sig i rörelse, jemförelsevis 
rikare på Acephaler än den, som är i stillhet. I delta sed- 
nare förhällande är Grönlands fauna, hvars region öfverallt 
är omgifvcn af endast den nordliga polarslrömmen« och der- 
före ej eller innehål ler något främmande element. Der 8ro 
också Acephalerna till Gastropoderna som 0,486:1. Men vid 
Massachusetts mötas två motsatta strömmar, en nordlig och 
en sydlig, och i den kustens fauna förhålla sig Acephalerna 
till Gastropoderna som 0,818:1 *). 

I tabellen på följande sida äro de vid våra kuster funna 45 
genera af skalbärande Gastropodor, och 43 af Acephaler upp- 
ställda i den ordning, att grupperna från a) till och med e) 
innehålla de 2() Gastropod- och 17 Accphal-slägten, hvilka 
hafva arter inom den arktiska regionen, medan de från O 
till och med i) innehålla de 19 Gastropod- och 16 Acephal- 
genera, som hos oss lefva endast i den germaniska regionen* 
Man öfvergår således, uppifrån nedåt, småningom frän de 
mest afgjordt nordiska till de rent medelhafska. Acephaler- 
nas större härdighet synes äfven här. Ej allenast , att af 43 
genera inom denna klass 1?7 uppnå den högre norden, meo 
af de 45 (iastropodslägtena blolt 26, det visar sig SfveD 
vid d), att den grupp, som i den högre norden har ii^a 
egna utan endast uthärdande arter, är inom Acephalerna myc- 
kel talrikare. Ueremol äro grupperna a), b) och c), som 
innehålla slägten, hvilka i den högnordiska regionen uppträda 
i egendomliga arter ^ vida större a (jaslropodernas sida, och 
denna regions fauna är i detta hänseende fördelad på (ol- 
jande vis. 



Gas t rop 0(1 a. 
a) 7 släglen med endast egen- 
domliga arter 29. 

i) j »I ,, ,, ,« ^/» 

IJl härdande arler af 4 si. 
under a), b) och c) en- 
ligt första tabellen ... (i. 
d) e) 5 slägten med end;isl 
uthärdande arler ... 7. 



(J9. 



A c e p h a I a. 
a) 5 släglen med endast egen- 
domliga arter 8* 



yy 



11. 



b) 3 

cO <> „ ., „ 

Uthänlande arler af 5 si. 
under a), b) och c), en- 
ligt första tabellen. . . 9* 
d) e) 13 slägten med en- 
dast uthärdande arler '2*2, 

"la 



*) Jemför Arsberältelse i Zoologi 1840 --42, Hl, p. 161. 



— 271 — 



3 CA ir. 

fr w 

t» a ■ 

4 O. O o 

« A C C. 

»♦ mm 

' C" s 

^ i I 

m • 

e ...... . k 

olropis ... { 

rita . \ 

Da .. I 

I 

■ .• ... • "T 

iuni tV 4f 

i iV A 

•toma ! } 

rs ••••^•« • • "f 

B • 1 

■ ••••••• • • T 

ella \ ii 

t '. \ \ 

\ I 4 

A tV A 

" i i I 

»««•»« \ \ \ 

iDder i ii 

'• i i i 

e i * i 

na 4 i i 

A i; tV 

'• I f .. 

i . . 

I .. . 



eioiila .... ! I 
ispbjra . . . . ! } 



»branclius . . ! 

loclla ! 

lium ! 



lua 



»Dilla A 

;lia \ 

n k 

lium i 



I 

I 

T 



I 

I 

i 

i 



■ 
IX 

\ 

I 



la . 
icia 
c . . 

US . 

la . 

haifl 

•i» . 
tella 

la . 



I 

T 
I 

4 
i 
+ 

T 

I 

T 
I 

7 



sS 

• 1 


c 

m" 
a 
C 

• 


• 


• 


• 


• 


■ •« 


••« 


• 


• 


• 


• 


••••••• 


• •• 

• • • 
■ • • 


• ■ 


• 


1 

• 




• 


■ 


• 


• 


• • 


••• 


• • 


• • • 


• ■■ 


•• 


•• 


• • 


• 


1 

• 


1 

• 


1 

• 


• 


• 


1 

• 




• 

1 

• 


• 
• 


1 

• 




1 

• 




f 

• 




1 

• 




• • 




1 

• 




1 

• 




; 





< Q. 



Mya .... 
Leda . . . 
Cypriiia . 
Creiiclla . 
Cyamium? 



Macira ' 

Astarte • 

Modiolaria ! 



Pecrcn tV 



Saxicava 
Area . 
Telliua 
Lima . 
Mucula 



U) 
i 
i 
i 
i 



• • » 



Artemis i 

Syndosmya f 

Corbula i 

PholaM I 

Lyonsia i 

Trigonclla \ 

Doiiax i 

Tcrcdo i 



(r. 


ir 






ir 


w 






a 


9 


o S 


• 


• 




B 


00 

(1 


, 


• 


•t 


1 






a 


c 




• 




#• 






• 


. 






• •■ 


i 


■ • 


• • 




1 


II 


II 


•• 


• ■ 


• • 


• 


i 


• 






1 


1 




• 


T 


■ 


• 


• 


i 




B 


i 


\ 


• • 




1 


1 


1 

• 


• •• 


4 


\ 


1 

• 


• • 


A 


A 


• 


• • 


• « 


i 


• • 


• • 


•• 


\ 


1 

• 




i 


i 


1 

• 


• 


i 


i 




• 


\ 


i 


• 


1 

• 



Cardiiim | 4 

Venus. . . ^ i I 

Axinus i i 

Yoldia (4) 4 

Tliracia \ 

Psammobia | 

Solen \ 

Kellia ^ 

Lucina ^ 

Mytilus (^) 

Anoinia • 

Modiola ' 

Montacuta ! 

Erobla 

Limea 

Xylopliaga 

Nexra • 

Mesodesma * 

Ostrea • 

Panopsca ! 

Isocardia . . 



s 

■v 



I 

T 



— 272 — 



Kéi 



Sammandrag af föregående tabell. 



a) Slägleo som saknas i Medelbafvet, egentligen hög- 

nordiska, Gastropoda 7 

Acepliala S 

b) Sligten som Uro genom andra arter representerade 

i Medelbafvety Gastropoda ^ 

Acepbala 3 

c) Slugten af medelbafs*, germaniska och bögnordiska 

arter, Gastropoda 9 

Acepbala 6 

d) Slägten af medelhafs-arter, som utbärda i den ger- 

maniska ocb arktiska regionen, Gastropoda 3 

Acepbala 10 

e) Slagteii af germaniska arter utbardandc i den arkti- 

ska regionen, Gastropoda 2 

Acepbala 3 

f) Slägten, rent germaniska, saknade i Medelhafvet och 

i arktiska regionen, Gastropoda 2 

Acepbala 3 

g} Sligten af germaniska arter representerade i Me- 
delhafvet, Gastropoda 4 

Acepbala 5 

b} Slägten af medel bafska ocb germaniska arter, 

Ga.stropoda 4 
Acepbala 4 

i) Slägten af endast medelbafska eller sydliga arter, 

Gastropoda 9 
Acepbala 4 

Inom den germaniska regionen, f) — i), hafva deremot 
Gaslropoderna 19 slSgten^ Acephalerna endast 16. De begge 
grupper^ g) och h), inom hvilka egendomliga arter utbildas 
hos oss 9 Sro ä båda sidor nästan lika stora, men inom Ga- 
stropoderna gr i) talrikast, som innehåller endast uthärdande 
arter. Och dessa hafva, om den ofvan framställda förmodan 
är riktig, i den sednaste perioden nalkats våra kuster. 

De yttre vilkor, som bestämma hafsdjurens utbredning, 
äro utan tvifvel i främsta rummen hafsvaltnets sälta och tem- 
peratur. De olikheter i afseende på mängden af koksall, som 
förete sig inom de regioner, hvilkas faunor vi ofvan jemfört, 
äro ännu for ringa för att kunna anses utöfva något stort 



3 


? 


► 


sr 


•• 
•V 


•* 


i 


g 


?* 


9 

■i 
a 


5* 

5* 


a 


B 


S* 


r 


• 


ti 


»r 




*% 


a. 


■i 






•_ 


^ 


m 


9 


m 
1 


t 


1 


1 


r 










9 


29 


» 






8 


8 




4 


9 


13 




5 


8 


13 


16 


30 


18 


64 


8 


14 


11 


3S 


5 


2 




7 


18 


17 




35 




4 




4 




7 




7 




2 




2 




3 




3 




5 




5 




9 




9 


7 


12 




19 


6 


6 




12 


11 






It 


5 






5 



— 273 — 

inflylande på hafsdjiirens ulbredningt och det Sr försl inom 
(^tersjön del »ola vallnets öfvervSlde verkar förarmandts och 
vid Spilzbergen, der de smSltande glaciererna troligen mer an 
hafsisen, göra alranden sä fattig pä djur. Ett större infly- 
tande mAste utan tvifvel tillriiknas hafsvatlnets temperatur, 
och årstidemas vexlingar, sSrdeles i hafvets yta, och del kan 
ej betviflas, att om vi egde nog tillförlitliga uppgifter för att 
kunna jemfora de sdrskilta bathymelriska zonerna i Medelliafvet 
ocb hos oss, olikheten ingenstädes skulle blifva så stor som 
inom den litorala zonen. 



Germauiska regioneo. 

Litorina litorea. 

— rudis. 

— obtusata. 

— limata. 

— saxatilis. 

— lenebrosa. 
-— neritoides. 

Palella vulgata. 

— testudinalis. 
Purpura lapillus. 

Skenea pianorbis. 
Mytilus edulis. 



Arktiska regionen. 

Litorina litorea. 

— groenlandica. 



— limata. 



— tenebrosa. 



Patella testudinalis. 
Purpura lapillus. 
Tritonium cyaneum. 
Skenea pianorbis. 
Mytilus edulis. 



Kissoa membranacea. 
Hya truncata. 
— arenaria. 
Cardium edule. 
Nassa reliculata. 



Mya truncata. 
— arenaria. 
Cardium edule. 



Lacunae species. 
Trochus cinerarius. 
— tumidus. 



Lacunse species. 
Trochus cinerarius. 
— tumidus. 



— 274 — 

Marga rita lie lic i na. Hargarila hpiicina. 

Patella pellucida. Patella pellucida. 

— virginea. — virginea. 

Saxicavs. Saxicavae. 

Rissoa parva. Rissoa arctica. 

— interrupta. — interrupta. 

— rufilabris. 



porifera. 
cornea. 



Margarita cinerea. 



Akera bullala. 

Denna Sr liloral-zonens fauna inom isothermbällel (f — l(f, 
i vår germaniskt-arkliska region, och i hufvudsaken dfven på 
andra sidan om atlantiska oceanen. BSltet i 5^ — 20^ har en 
helt annan. Af de arter här äro uppräknade har samma li- 
toralzon i Medelhafvet endast fem, af hvilka Mytilus edulis 
och Saxicava troligen icke äro ursprungliga invånare, och 
bland Italiens lertiära 31ollusker äro endast Patella vulgata, 
Saxicava rugosa och Mya truncata litorala arter. — Det 
är först med zonen under Laminarierna, som medelhafsfau- 
nan begynner alt visa sig inom den germaniska regionen. 
Den är talrikast i medeldjupen, och aftager mot vår djupaste 
zon, der egendomliga och arktiska arter hafva öfverhanden. 



Inlemnade af handlingar. 

Hr Adjtmct P. S. Munck af Rosenschöld: Om en fÖi bättrad kon- 
struktion af den elektriska duplikatorn. 

Remitterades till Hrr A. Svanbebc* och Wallmark. 
Ur Lcctor Scheebee i Christiania: Ueber das Atomgewicbt der 
Talk-Erde nebst nachträgiichen Bemerkiingen iiber die poly- 
mer-isoiDOi phe Erstnttung derselben durch basisches Wasser. 
Remitterades till Hrr Mosander och L. F. Svanberg. 



Hr Piofessor Schimpers i föregående sammanträde inlemnade 
afliandling: Musei Scandinavici novi descripti et iconibus illu- 
strati, rum tnbb. XVII lapidi ineisis. återlemnades af Hrr Wahl- 



I 

1» 



— 275 — 

KBG ocb Wi&sTBUM, soiu tillstyrkte dess infÖraiKie i ALndemien^ 
Handlingar. 

Arhandlingeo innehAller utförliga beskrifningar och sköna 
figurer ofvcr 18 med få undantag i Norrige, dfls af Författa- 
ren, dels af inhemska Botanici anli'afrade arter, hvaraf de flesta 
äro e| blott for Skandinavien utan äfven för vetenskapen nya. 
Arterna äro: Desmatodon syslylius n. sp., Cinciidiuro arcti- 
cum n. sp., Mnium hubglobosum n. sp. , Mn. hymenophylluni 
n. sp., Mö. Blyttii n. sp., Bryum archangelicum n. sp., Er. ar- 
cticum (Pohlia arctica R. Drow/ii), Br. purpurascens (Pohh'a ptir- 
purascens B. Brown), Br. Brownii (Pohlia bryoides R. Brown), 
Br. asneum Blytt in heib. n. sp. , Dr. rutilans n. 8p., Br. spha- 
gnicola n. sp. , Br. roicrostegium n. sp., Dicranum robuslum 
Blttt in herh. n. sp., Dier. Blyttii n. sp., Dichelyma capilla- 
ceum (Fontinalis cnpillacea Dill.), Fontinalis hypnoides Hartm. 
Skand. Fl., och Font. Dalecarlioa n. sp. — De nya Hypnaceerna 
iro att förvänta för en kommande årgång. 



Skänker. 

Till Vetensknps-Akademiens Bibliothek. 

Abhandlungen der Königl. Akademie der Wissenschaften zu Ber- 
lin aus d. Jahre 1844. Berlin 1846. 4:o. — Af Akademien. 

Verhandlnngen der Kai^erl. Leopoldinisch-Carolinischen Akade- 
mie der Natnrforschcr. Ablh. 2. B. 13., mit 21 TafT. Bresl. 

1845. 4:o. — Af Akademien. 

Proceedings of the Academy of natural sciences of Philadelphia. 

Vol. III. N:o 3. (|>. 50—75.) 8:o. — Af akademien. 
Journal of the Royal Geographical Sociely of London. Vol. 16, 

1846. Part. 1. Lond. 1846. 4:o. — Af Societeten. 
Bulletin de la Societ^ Géologique de France. Ser. XII. T. XIII. 

Feuilles 16—28. Paris 1845, 46. 8:o. - Af Societeten. 
M^moires de la Soc. de Physique et d'histoire naturelie de Ge- 

nive. T. XI. part. 1. Geneve 1846. 4:o. — Af Societeten. 
Report of the fifteenth Meeting of the Britisch Association for 

the Advancenient of Science for 1845. Lond. 1846. 8:o. — 

Af Britt. Association. 
KvPFFER, Annnaire Miigne'tiqne et M^leorologique du Corps des 

logenieiirs des Mines de Bussie oii Recueil d*observations 



— 276 — 

etc. Add^ i84i: N.-o i, 2, 1842: N:o 1, 2, 1843: Nu> 1, 2. 

— Af Ryska Bergs- Ingenieur^orpsen. 

Flora Batava, Afleveriog 142 & 143. Tytel en Registert, IXl 

Deel. — j4/ Ministerium i Holland. 
Stbvve, F. g. W., Dcscription de rOb«ervatoire Astronom iqtie 

central de Poulkova. Pelersb. 1845 , fol.y 
(Jeber den Flächenitihalt der 58 westL Goavernemrols 

u. Provinzen des Europäisch. Russlands (2 ex.) 1845. 4:o; 

— — Aslronomische Or tsbestim mungen in der Europ. Tiirkei^ 

in Kaukasien a. Klein-Asien. S:t Petersb. 1845. 4:a (2 ex.); 

— — Expedition Chronom^trique ex^cul^e en 1843 enlre Poul- 

kava et A I tona; samt 

— •— Librorum in Bibliotheca Speculae Poulcovensis contento- 

rum Catalogus Systematicus. Petrop. 1845. 4:o. — ^ Af Hr 
Stbuwe. 
RoBEBT, L. E. D:r, Notice pittoresque el physique sur Saint Va- 
lery-En-<]aux, publié<^ par le Journal de Fcfcamp en 18431 
F^caiiip 1843. 8:o; 

— — Dt&ouverlc d*un proci^d^ propre a arréter les ravages des 

insectes, qui font perir les ormes Paris 1845. 8:o, 

— — Recheivhes sur le mineral de fer pisolithique cl sur la 

palc^ntologie du bassin de Paris; Rapporl å TAcad. des 
Sciences, 

— — Traces anciennes el concrelions calcaires de la Seine; 

samt 

— — Recherches Pal^onliques, Melallurj>iques & Geologiques, 

8:o. — Af Hr E, Robert. 
Argelander, Fr. VV. A. D:r, A^ttronomische Beobachlungen auf 
der vSternwarte zu Bonn. B. 1. Bonn 1844. 4:o; s^mt 

— — Almae Academiae Albertinae Tria Sxcula. Bonnx 1844. 4:a 

— Af Författaren, 

WiLKEs, Ch., Nairalive of the United States Exploring Expe- 
dition during 1838—42. Vol. 1—5 med Allas. Philad. 1845- 
8:o. — /{f Hr Consul Akfwidsson, 

ScRÖNBEiN, c F., Beilräge zur Pliysikai. Themie. Basel 1844. 
4:o; samt 

— — rjeber die langsame u. rasche Verbrennung der Körper 

in atmospb. Lufl. Basel 1845. 4:o. — Af Författaren, 
Selys-Longcbamps, Nolice sur les BeccroiscTs Leucoptére & Bi- 
fascbid 8:o; 

— — Sur les Oiseaux Americains, admis dans la Faune Euro- 

pcfennr. Liége 184(i 8:o; 



~ 277 — 

SiLTS-LoiiGCHAiiFS, RecapituUlion des Hybrides observdes daos la 

famille des Anatidées. 8:0; sam I 
GimiDUDications au sujet des Phenoniénes Pdi'iodiques, 

Eilr. du T. XIII. N:o 2. du Bull. de Bi iixelles. — Af För- 

Jattaren* 
IVbwfobt, g., Adress delivered at ihe anniversarj Meeting of 

Ihe entomological Society of London, on ihe 22 Jan. 1844. 

London 1844, 

Addiess etc. on ihe lOth Febr. 1845, 

— — Oo the Means bj whicli the Honey-Bee fi nds ils way 

back to the hive. (From ihe Transacl. of llie Enl. Soc. Vol. 

IT.) samt 
On ihc habits of Megachite Centuncularis. (From Trans- 

acl. Vol. IV.) — ^ Författaren. 
Anoali delle Scienze del Regno Lombardo-Venelo. N:o V, VL 

1845. 4:o. — Af Hr GrJberg af Hemsö. 
Davlbom, Skandinavisk Hyroenopter-Fanna. Lund 1846. — Af 

Författaren. 
LuoBLOM, A. E.» Botaniska Notiser N:o 9. Sept. 1846. — Af 

Författaren. 



TiU Rikets Naturhistoriska Museum. 

Ed Pleuronectes flesus var. pallida. — Af Ryttm. Hammarsköld. 
En Notonecta glauca. — Af Kyrkoh. Ekdahl. 
En Astacus fluviatilis, var. riibra. — Af Slaktaren Ingermas. 
En Grylliis migratoriu». — Af Trädg.eieven Forsberg. 
Tvenne st. Falco apivorns. — Af Löjtn. Hjerta. 
Ed Motacilla flava var. capile nigro. — Af SkogsfÖrv. Lundborg. 
En Saxicola oenantlie, var. albina. — Af Dens. 
22 st. foglar från Stockh. trakten. — Af Conservator Meves. 
En Strix b 11 bo. — Af Gårdsdrängen Hjgerström. 
En Ciconia alba. — Af Hr A. Malm. 
Tvenne st. Fri ng i Ila carnaria. — Af Hr Guillemot. 
16 species exotiska Conchylier. — Af Hr C. A bom. 
En samling fossila snäckor från Tusendalersbacken å DaULind. 
— Af Hr Brukspatron C. F. JVmrn. 



— 278 — 

En Dioptas, 

En Chrysoberyll, 

En Leuchtenbergity 

Två fragmenter af Topaz-k rista II. — jéf Hr Of t^r^ Intendenten 

NORDENSCHÖLD^ 

En Wöhleiit, 
En Euxenit, 
Två st. Cordierit, 

Fyra st. Aspasiotit. — Af Hr Lector ScheeheB' 
Tre st. Lava från Oivaihi, samt några bergarter från Kami- 
schatka. — Af Hr Kapten Pi^EBNCREir* 



Meteoro" 



— 279 — 

Metewof<^iska Observationer rf Stockhi 
i Juni 1846, 



/j//;it Observatoriék y 





B. 


■ 


^^S^ 


TI, 








VioJaii. 


^^^= 


B 


re<lucei3.i l.ll 0". 








OcrinxlUa- 










7 s- 


liLG 


Kl. L' 


KL 9 




Ki 3 




Rl, 6 


Kl. 2 


Kl. 'J 


t 










J-JP- 












■Jh,U 


25.54 


35,59 


+ 7*0 


+ l.!-2 


+ I0'2 


N.V. 


S.V. 


N.V, 


Mul'i 


2 


A57 


25..i3 


35,00 


+ 9,8 


+ 10.8 


+ 7,1 


.^.v, 


N.V. 


M. 


Rrgn 


3 


25,67 


V5.5-J 


35,54 


+ 7,0 


+ 14,7 


+ 13,7 


N.y. 


y. 


W.V. 


Kl.r> 


4 


25^ 


25.66 


25^9 


+ 10,3 


+ 14.3 


+ 10.4 


«. 


V.O. 


».O. 





5 


25,69 


25.65 


35,65 


+ 10,4 


+ 15,.( 


+ 11.5 


n. 


v. 


N.S.O. 


Udlti 


6 


25,64 


25.54 


85,53 


+ 9.0 


+ 18.8 


+ 13.^ 


N. 


S.V. 


M.O. 


i$k. 


7 


25,54 


25.53 


25,53 


+ 13,7 


+ 17.8 


+ 13.7 


N. 


S.V. 


SV. 


Kl., t 


8 


25.54 


25,53 


25,55 


+ 1.1.3 


+ 1J.1 


+ 11.1 


s,v. 


N.O. 


y.o. 


Regn 


9 


25.53 


25,48 


25.48 


+ 11.5 


+ 17,5 


+ U.5 


n.o. 


O. 


o. 


RUtt 


10 


25,« 


25.4ä 


25,47 


+ 15,0 


+ 20.1 


+ 17,8 


,s.o. 


V. 


S.V. 





II 


25,U 


25,45 


2538 


+ 16.3 


+ 30,8 


+ 17.0 


v. 


SV. 


s.v. 


nci» 


13 


■.■5Jl 


25,.^ 


35,45 


+ 13.3 


+ 14,1 


+ 14.1 


S.V- 


N. 


W.V. 


Kl.rt 


13 


25.50 


35,46 


35,41 


+ 13.3 


+ 20,1 


+ 17.8 


R.V, 


V.S.V, 


v. 





U 


25,42 


2:..4;( 


25.3'J 


+ 14,4 1 +18.1 


+ 14.2 


V. 


N.O. 


n.T. 


HiKkl. 


IS 


25,ir. 


35.40 


35,4C 


+ 11,0 


+ lli,l 


+14,8 


N V. 


V. 


v. 




IC 


25.57 


35.55 


25,49 


+11,6 


+ 18,1 


+ 18.3 


H, 


V. 


VS.V. 





17 


25,56 


2.5.57 


25,61 


+ 17,6 


+ -'2,0 


+ 15,8 


T*. 


n,o. 


s,o 





18 


35.62 


35.62 


25.62 


+ 16,7 


+St,4 


+ 3U 


SV. 


s.v. 


w.o. 


kUrl 


19 


25,66 


v5,64 


35,64 


+ 18.3 


+ 24.3 


+ 19,3 


^.o, 


K. 


S.O. 




30 


25,59 


35.51 


35.52 


+ 1'J.2 


+ 3,5,5 


+ 15,6 


s. 


S,V. 


v. 


A.k. 


21 


25,62 


25.65 


35,67 


+ 11.6 


+ie..i 


+ 15.3 


B. 


N.O. 


N.O. 


Kl>rl 


22 


25,73 


25.72 


25,73 


+ 12,1 


+ 17.1 


+ 12,3 


W,0. 


s. 


s. 





23 


25,62 


35,55 


3S.50 


+ 15,6 


+ IG,3 


+ 9,2 


s,v. 


NO. 


M.O. 


H.irki, 


24 


35.46 


25.34 


25,39 


+ 9,4 


+ 13,8 


+ 7.3 


S.O. 


K.O. 


N.O. 


Siorm 


25 


35,23 


35,23 


35,32 


+ 8,5 


+ 11.5 


+ 9.8 


o. 


0. 


N.O. 


Hiini. 


26 


v5,2I 


35.29 


25,39 


+ 9,7 


+ 15,0 


+ 12.5 


w.o. 


W. 


«. 





r 


35,44 


25.47 


35,46 


+ 9,3 


+ ti,4 


+ lt,6 


N,V, 


H. 


9. 


Mnlct 


28 


25.44 


25,41 


35,38 


+ 12,7 


+ 30,1 


+ 15.5 


W.V. 


S. 


s.v. 


Kl>r> 


29 


35.44 


25.41 


25.43 


+ 15,0 


+ 23.6 


+ 30,1 


SO, 


V. 


s,v. 




% 


35.4:? 


25.11 


35,11 


+ H1,.3 


+ 17.0 


+ 17.0 


sv. 


.5, v. 


S.V. 


"'Ä" 


dia» 


?1.5«*l 25,49*1 -."i 499 


+ 13^5 


+ 17M5 


+ 1VII 


!tr.lcrlK 


*.= 


US2 .1 


te. t»m. 






25, 


>U3 




+14*74 


- 



fl/Wr.. m/ Ki^gl. f«..,/i«rf, Fårh. Jrg. 3. JV:» 8. 



— 280 — 
/ Juli 1846. 
















>• 




rcducfr-a till «■. 
0«i-i>ltiiffl. 


Tkrruioiueterii 
C<l.lu.. 


V.ndaru 




"sl 


KJ. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


t.\.-2 


Kl. 9 


Kl. ti 


Kl. 2 


Kl. 9 


i 


f. ri. 


<. ra. 


r, .B. 


f- ni. 


r. m. 










f 


2i.31 


25,27 


35.25 


+ ]4tl 


+ 19*1 


+ 15M 


"ir" 


v.s,v. 


s.v. 


K^ga 


2 


25,34 


25,22 


25,23 


+ 14.4 


+ 19,0 


+ 15,1 


s,v. 


v. 


.S.V. 


Mgin 


3 


25.34 


25,40 


25,48 


+14.5 


+ 17.4 


+ 14.5 


K.V. 


S.V, 


v. 


Kbrt 


4 


25,60 


25.57 


25,57 


+ 16,2 


+ 22,6 


+ 180 


V. 


v. 


v. 




5 


25.47 


■i5.,33 


25,34 


+ 17.9 


+ 2.1.7 


+ 21,7 


S.V, 


v. 


v. 





G 


25.3J 


25,2G 


25,20 


+ 18.Ö 


+ M.4 


+ 19.0 


V. 


s.v. 


3. 





7 


1!5.20 


25.14 


25.03 


+ 1G,8 


+ 19.0 


+ 16,0 


SV. 


s.o 


ss,o. 


Kega 


8 


243S 


24,90 


25,06 


+ 13,5 


+ 17.6 


+ 14,4 


SV. 


s.v 


v. 




9 


25.25 


25.41 


25,34 


+ 1'.8 


+ 17.8 


+ 15.8 


v.s.v. 


v. 


,s.o. 


Kl.rt 


10 


25.37 


"•« 


2530 


+ 15.1 


+ 18,3 


+ U.5 


v. 


S.0 


n. 


R.,. 


11 


2r,.M 


25,22 


25.23 


+13,'J 


+ 19,7 


+ 15.8 


v. 


.S.V. 


y.y. 




12 


25,24 


25.aG 


25.28 


+lfi,4 


+ 18,2 


+ 15,8 


N,V. 


N.V, 


v.s.v. 


H>ini. 


)3 


25.32 


25,.17 


25.40 


+ I2,T 


+ 16.1 


+14.3 


«.V. 


s.v. 


.S.O. 




14 


25,44 


25,40 


25.38 


+ 16,2 


+ 22.4 


+ .7.0 


n V. 


ri,v. 


n.v. 





IS 


25,35 


25J2 


25.32 


+ 17,3 


+ 19,3 


+16.4 


n.v. 


K, 


«.o 


9.t%o 


16 


a5.30 


25„10 


25,2^ 


+ lfi,7 


+ 17.5 


+ IC,9 


S.H.O. 


NO, 


«. 




17 


25.J8 


25,23 


25.17 


+ 15,8 


+ 15.7 


+ 1G.0 


o. 


0. 


s. 


Dim Ull 


18 


25.1.1 


a5,0<J 


25,15 


+ l(i.3 


+ 20Ä 


+ l(i.O 


s,c). 


-s.o. 


»v. 


RriB 


19 


25,;>9 


2\M 


25,42 


+ t:.4 


+ 19.7 


+ 17,7 


S.V. 


S.s.V. 


sv. 


H«irn. 


20 


2,5.57 


2.-.,Cl 


25,60 


+ 17.4 


+ 20.1 


+ 17,0 


.vv. 


s.v. 


so. 


Brgfi 


Si 


25^16 


2i.3ö 


25.,3G 


+ 17.4 


+ 20,8 




.s,o. 


v 


v. 


Molcl 


22 


25,37 


25,32 


25.27 


+ 17.2 


+ 2(1,- 


+ 17.0 


v. 


s. 


s. 


K^-SH 


23 


25.29 


25.,30 


25..38 


+ 17,3 


+ 21,7 


+ .7.1 


.s. 


.s.o. 


v. 


Kl.rl 


24 


25,48 


2.S.'.7 


25.fi2 


+ 17,(i 


+ 2,3.9 


+ 19,0 


v. 


S.V. 


o. 





25 


2:>.fi3 


25,59 


i;5,5fi 


+ 18.6 


+ 'J5.3 


+ I9,G 


NO. 


s.o. 


s. 





2Ö 


25,51 


2^50 


25.51 


+ 20,9 


+ 2.1.0 


+ 1*5. i 


s. 


s,o 


^.0 





27 


25/,.t 


2i,(ii 


25.(1!> 


+ 1^'.4 


+ 20.8 


+ 18.9 


.so. 


v. 


v. 


H.iai. 


2Ö 


25.77 


:T..:6 




+ 1(i,0 


+ 24..i 


+ 20,(i 


v 


v.s.v. 


v. 





39 


25,74 


25.74 


25,74 


+ 19,4 


+ 2J.() 


+ 21,2 


v 


v. 


v. 


Kljrl 


30 


25,71) 


■j:..t: 


«.-6 


+ 21.1 


+ 2li.3 


+ 22,0 


v. 


,, 


., 




31 


2.5.:g 


25.T3 


25.09 


+ 22,0 


+ «,5 


+ 22,3 


n 


so. 


M, 





dinm 


25.400 


25,397 


25„398 


+ I6'8(i 


+ 20-90 


+ 17'44 


N*Jrr[- 






■^ ■ 






r;.VM 






+ iÖ'40 




""'" ~ 


1,400 d 


■c lum. 



— Ml — 
(■ Augusti 184(». 



K 
ivdu 







— 


== 


^ 


ViiKlari, 




> 


er.<,l till [T. 


riisrniofnelir» 


n'-i™»n««- 










''i 


Kl. ä 


kl. ;^ 


Kl.il 


Kl, 


K-l. 2 K t. a 


Kl ti 




Kl. 9 


^J^ 


*. «. 


r .n. 


f. m. 


*. m. r. in. 


f. m 


,-. m 




? 


25^ 


a.i35 


V.\6<J 


+221J 


+ :.-:'7 


+ 2,™ 


0, 


1). 


0. 


Kt.,1 


25*5 


25,(4 


25,63 


■\-n.i 


+20.1 


+ 32.3 


0, 


su. 


S. 





9W4 


35.02 


25,6.1 


422,2 


+ 30.5 


+ 23.3 


S. 


s. 


S.O. 





25^ 


25JSÖ 


25,71 


+2 [,.1 


+2:.o 


+ 24,3 


V. 


N.O. 


M.O. 


&.k. 


a5.75 


W,76 


25.76 


+20..'. 


+ ■•■0,7 


+ 24,1 


v. 


S.V. 


s. 


Dina» 


2VJ 


.!5.(W 


25,64 


+ 30.!) 


+ 29.3 


+ 3,1,0 


s. 


s. 


S.U. 


KUcl 


».W 


25.14 


25.5.1 


+ S3,2 


-»■31,0 


+ 2.1,7 


s. 


a. 


S- 


A.k. 


2.133 


25.54 


25.53 


+W.4. 


+24,4 


+ 20,fl 


s. 


.N.O. 


S.O. 


H.B« 


253* 


■ibfi-l 


35.54 


+ 30,5 


+ 24,9 


+ 20.!i 


N.l>. 


0. 


M.O. 


BUrt 


35,SI 


25.49 


25.48 


+ 21,0 


+21,4 


+ 20.5 


S.V. 


0. 


0. 


»'gn 


25^ 


aJ45 


25.46 


+ 22,3 


+ 2J,1 


+ 1!).9 


s. 


Y. 


S.V. 




25.47' 


25.46 


25.47 


+19,* 


+ 23,3 


+ 19,3 


s.v. 


V. 


v. 


KUtl 


25,47 


25.46 


95,46 


+ia,5 


+ 23.8 


+ 19.1 


v. 


V. 


S.V, 





25.49 


25.51 


25,5,1 


+ l'-l,2 


+21,4 


+ ld,8 


v. 


s. 


s. 





35.56 


25,r,7 


23.ä.'j 


+ l'J,0 


+ 24,9 


+ 19.3 


s. 


s«. 


s. 





«36 


'WA 


25,^1 


+ If,2 


+ 25,3 


+ 20.5 


so. 


s. 


s. 


^__ 


25.» 


2S4Ö 


25,47 


+ 20,0 


+ 25,4 


+20.5 


s. 


s. 


s.o. 





25.44 


25.47 


25,51 


+ 1V 


+ 23,1 


+ 10,3 


ÖO. 


v. 


v 


H.ga 


«s,sa 


25.51 


2549 


+iö.fi 


+ 23,0 


+ 30,4 


v. 


u. 


0. 


H.lfkl 


25.44 


25,4i 


2143 


+ 31,0 


+ 23.4 


+ 30,3 


0. 


0. 


0. 


_ 


25.42 


25,40 


25.47 


+ 21,6 


+ 24.6 


+ 21,3 


s.u. 


S,l>. 


S.U. 





25.46 


25,45 


25,44 


+ 21,1 


+ 26.0 


+ 21.0 


S.O. 


S.V. 


S.V. 





25.44 


25,46 


25,53 


+ 17.0 


+ 22.0 


+ 14,4 


>. 


». 


H. 





25.5! 


25.55 


25,57 


+ 14,7 


+ lfi,9 


+ 14.0 


». 


s. 


«.o. 


M.il,( 


itWS 


25.61 


25,65 


+ 11.1 


+ ('v 


+ 1A^ 


s. 


S,N.U. 


N. 





25ÄT 


25.G7 


25,65 


+ 12.G 


+ 1'J,' 


+ 10.0 


M. 


>. 


S.O. 


Klirt 


2i.6T 


25,67 


25,«( 


+ H.0 


+W,3 


+ 1C,3 


N.V, 


S.O. 


H.O. 





aä,70 


25.ffl) 


25,71 


+ 11,1 


+ 22.0 


+ 16,7 


K.t). 


.so. 


S.O. 





25.73 


25,:.s 2:.,;4 


+ U,8 


+ 21,0 


+i:,o 


SO. 


&.O. 


n. 





25,74 


25.72 25.72 


+i:,2 


+ 32,0 


+ 17,0 


s.o 


Sll. 







»■"" 


25.71 2^,69 


+ 17.3 


+ 21,4 


+n,7 


.s,o. 


v,s.v. 


v,s.v. 


H-R" 


^25.574 


25,57.) 2'i,57fi 


+ iyN)i 


+ 24-(K, 


^-m*i 


-- 




3.'<9H 






!''3: 


t 




+ 20n* 


n 



— 382 — 
; September 1846. 







1 0*, 


ThirmmiiFtfin 


V\„A,rn$. 


II 


Kl. 6 
fm 


Kl. i 


Kl. 9 


Kl. e 


Kl. 2 


Kl. y 


Kl. ii 


Kl 3 


ki. 9 


35,67 


35.65 


35,li5 


+ 16M 


+21*6 


+ 17'3 


V. 


N.V. 


0. 


1t,ltt 


2 


2S.6* 


35.63 


35.01 


+ 17.0 


+2i.a 


+ 17.7 


v. 


V. 


S.V. 


K Un 


3 


3S.BI 


35.G0 


25,57 


+ 14.8 


+ 31,1 


+ 17,9 


v. 


V. 


V. 





4 


35,57 


35.57 


35 67 


+I6.a 


+ 21.* 


+ 18,2 


S.V. 


v. 


If. 





5 


25.77 


25,77 


35.77 


+ 13.7 


+ 31.0 


+ 17.5 


K.V. 


K.V. 


v. 





6 


25.79 


25.78 


25,76 


+ 15 3 


+2^.5 


+ 17.2 


V. 


V. 


V. 





7 


25,73 


25,73 


35.73 


+ 1»,0 


+ 23.0 


+ 1M 


S.V. 


S.V. 


S.V. 





8 


25,74 


35,77 


25.72 


+ 13.* 


+21.5 


+ 16,0 


S.V. 


S.V. 


S.V. 





9 


35.7Ö 


25.71 


25,69 


+ 15.3 


+ 31,7 


+ 16.3 


v. 


v. 


S.V. 


»iau 


10 


25.7(3 


25.74 


25,76 


+ 15.0 


+ 23,3 


+ 18.4 


S.V. 


v. 


S.V. 


Cl.rt 


11 


a5,62 


35.50 


:-5,4G 


+ 17,0 


+ 19,4 


+ 17.4 


S.V. 


v,s.v. 


v. 


Siom 


13 


25,43 


25,41 


25.49 


+ 13.3 


+ 15.3 


+ 13..t 


V.*(.V. 


NV. 


N.V. 





13 


25,47 


35,58 


25.65 


+ 8,7 


+ 11.4 


+ 10,3 


N.V. 


>,N.n. 


N. 


RV 


14 


35,GC 


35.49 


25,3.t 


+ 7.6 


+ 1.5,7 


+ 15,0 


V. 


S.V. 


v. 


H.lftL 


15 


35.3.1 


25,32 


25,.W 


+ 8.6 


+ U.0 


+ 10.0 


v. sv. 


K.V. 


N.V. 





IG 


35,29 


35,» 


25,.15 


+ 6.1 


+ 13.3 


+ 11.3 


v.w.v. 


■a.v. 


N.V. 


Kl>n 


17 


35.15 


25,31 


25,31 


+ 6,1 


+ 11.3 


+ 7.3 


v. 


N.V. 


V.K.V. 





id 


25.30 


25.31 


35,32 


+ 5.7 


+ 11.2 


+ r.,7 


T«, 


N. 


N. 





19 


35,30 


25,03 


25.00 


+ 5,7 


+ 10.4 


+ 4.8 


N.V. 


V. 


V. 


B-IM. 


20 


25.0* 


35.1 Ö 


■.•5.2I 


+ 5.3 


+ 7.3 


+ 4i3 


N.V. 


N.V. 


N.V. 




31 


25,18 


25.01 


25,(13 


+ 3.9 


+ 11.4 


+ 9.0 


.S.V. 


V 


V. 


■ 


32 


35,10 


35,33 


25,31 


+ 3.3 


+ 10.6 


+ 7.3 


S.V. 


NV. 


N.V. 


Kliiit 


23 


35.43 


25.50 


25,54 


+ 3.7 


+ 10.8 


+ 6,0 


v. 


S.V. 


B. 


■ 


34 


35.54 


35.52 


35,54 


+ 3,1 


+ 13.3 


+ 6.4 




V. 


S.V. 





25 


35.51 


35.4a 


25,46 


+ 5.3 


+ 14,2 


+ 11.4 




S.(). 


s. 





:g 


35.43 


35.;« 


25..t4 


+ 12,2 


+ 10.4 


+ 11.8 




s. 


s. 


MgIrt 


37 


25.37 


35,34 


25,41 


+ 13.3 


+ 15,5 


+ 9.4 


S-V. 


V. 


s. 


Rt- 


23 


35.49 


35.47 


25.4-. 


+ 8,0 


+ 9.4 


+ 93 


o. 


0. 


o. 


MDlrt 


29 


35,43 


35.43 


25.49 


+ 10.0 


+ 12,2 


+ 11,8 


o 


S.O. 


(1. 




30_ 


'2VA 


25,55 


25.56 


+ 11.3 


+ ll.fi 


+ 11.3 


o. 


n 


o 


J>ai^ 


M- 


25.43:1 3i.4T8 


2S,4.'i3 


+ UC33 


+ V.ti^ 


+ (2"1'.) 


ScJcrb. 


,...= 


0.J37 








25,4'^3 






+ 12', 





ÖFVERSIGT 



AF 



RONGL VETENSRAPS-ARADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 



Jbrp* 9. 



iS46. 



Onsdagen den 11 November. 




Föredraf^. 

1. Bomullskrutet. — Sekreteraren anförde: Till full- 
ISIjande af de meddelanden, som Icmnades i Förhandlingarna 
l&r Kongl. Akademiens sisf:i sammanträde, har jag fortsatt 
försöken öfver det exploderande preparat, som nii i dagligt 
tal thXi namn af bomullskrut, och anhåller all fä meddela 
Kongl. Akademien resultaten af de iakttagelser jag gjort. 

Det har dervid visat sig, att det växtämne, som far 
namn af ligmriy är den kropp, som frambringar det explode- 
rande preparatet, och att alla ämnen som innehålla lignin 
Sro dertili användbara. Bomull, äfvensom tågan af lin eller 
hampa, består af lignin i en nära ren form, och egna sig 
således bäst, att, utan annan föregången beredning, än på 
sin höjd en tvättning eller bykning, användas till detta krut. 

Men våra vanliga trädslag innehålla lignin i den rikli- 
gaste mängden. Det utgör dock i dem en cell byggnad och 
▼Iggar af kärl, hvilka celler och kärl äro fyllda med andra 
vixtämnen: albumin, gommi, stärkelse, hartser, flygtiga oljor 
m. fl., hvilka pläga kallas trädets inkrusterande ämnen, och 
som dels alldeles icke förena sig med salpetersyra, utan 
deraf sönderdelas, dels väl gifva föreningar med salpetersyra, 
men som, sedan massan under eldfenomen förbränt på salpe- 
tersyrans bekostnad, lenma en kolig återstod. Då man be- 
handlar sågspån af träd med blandningen af svafvelsyra och 



— 284 — 

salpetersyra, så får man visserligen den åstundarfe föreningen 
af lignin med salpetersyra, men én del af salpetersyran sön- 
derdelas (illika, och om man, i stället att till syran sfttta 
sågspånen i små qvantiteter isender och omröra vll, slår sy- 
ran på sågspånen, så utvecklas vid deras ömsesidiga beröring 
qvfifoxidgas med häftighet och massan tSnder sig hSr och der, 
hvarvid beredningen icke lyckas. 

Då sågspånen småningom tillblandas, utvecklas vål min- 
dre qvfifoxidgas, men syran fårgas alltid af frSmmande Im- 
nen, som bildat sig på dess bekostnad och som upplösas deri. 
Den ut tvättade och torkade sågspånen har det salpetersyrade 
lignins egenskap att ögonblickligt afbrinna, men lemnar kolig 
återstod af de inkrusterande ämnena. 

Då det af den både här och i andra länder redan (i5r- 
värfvade erfarenheten, visat sig, att safpelersyradt lignin icke 
allenast gör krutets verkningar, utan, vid lika vigt, gör dem 
ända till dubbelt starkare, och företer fördelar, som krolei * 
saknar, t. ex. att icke gifva rök och icke orena gevdren, 
beggedera af stor vigt, särdeles för krigsbruk, så låter del 
förutse sig, att det torde komma att efter hand alldeles ut- 
tränga det vanliga krutets bruk. Det blir då, för dess be- 
redning i större skala, af vigt att kunna erhålla rent lignin 
till ett lägre pris än bomullens eller till och med blårens. 
Man skulle förmoda, alt då lignin utgör vedens hufvudbestånsdel , 
så borde detta icke vara svårt. Men att med kemiska medel 
'utdraga ur veden, äfven i form af såi^spån, de inkrusterande 
ämnen, ■ som deri innehållas, har stora svårigheter, emedan 
dessa så omslutas af vedcellcrnas väggar, att lösningsmedel ej 
åtkomma allt. Och just denna svårighet har vållat, att man 
först i sednare tider lyckats att få ett riktigt begrepp om 
den egentliga arten af vedens natur. 

Jag har försökt alt, i brist af annan för ögonblicket 
tillgänglig sågspån, för detla ändamål använda den spån af 
cederträd, som fås hos tillverkare af så kallade blyertspennor 
och som äfven nyttjas i stället för skrifsand. Genom fortsatt 



— 285 — 

ulkokning med kauslikl kali och med hi-illsyra, efler livaran- 
dra, har det icke lyckals all ens fa den fSrglös. Del salpc- 
lersyrade lignin jag deraf beredt har visserligen den basliga 
furbrSnning, som gör del användbart i eldgevSr, men pd sBit 
det visar sig, dA del pä ett papper afbrännes, efterlemnar 
del kolade fimnen i rörbrSnningslillslånd. Del ar användbart 
^ men står i det fallet efter det som bcredes af blår eller 
I bomnliy att det måste smutsa gevSret och kan lemna delar 
[ deri som några ögonblick fortfara alt glöda. Alt med ke- 
miska medel bereda rent lignin af sågspån, kan derigenom, 
oaktadl råfimnet kostar föga eller inlet, göra det renade lig- 
nin dyrare fin t. ex. blar. 

Jag har sedan försökt använda kryptogamiska vSxler, 
hrarpå våra skogar och kärr ofta lemna öfverflödig tillgång, 
och som medelst bykning i skarp lut lätt beröfvas sina deri 
idsliga fimnen. Jag får bär framlägga ett salpetcrsyradt lig- 
nin beredt af Sphagnum palustre (Hvilmossa). 

Men jag önskar att fä fasla K. Akademiens uppmärk- 
samhet på en beredning af lignin, som naturen sjelf vcrk- 
sliller. Del Sr bekant , all lignin längre emolstår förstörelsen 
lo något annat växtämne; träd, som länge utsattes för fuktig- 
het och luflens oafbrutna inflytelse, blir efter hand hvad vi 
kalla rourket och skört , så att det kan smulas mellan fingrarne. 
I detta tillstånd hafva de inkrusterande ämnena blifvit för- 
störda, lignin har förlorat sitt sammanhang, och har regnet 
haft lillfklle att utskölyi de i vatten lösliga ämnena, som un- 
der tiden bildat sig, så återstår lignin nästan pulverformigt, 
hvanir man med en skarp (kauslik) lul kan' utdraga humin- 
syra, efter bvars utlakning med vatten, lignin återstår i det 
nSrmaste ensamt. Jag har försökt att af ett sådant murknadt 
tråd erhålla lignin och deraf beredt salpetcrsyradt lignin, 
hvars förbränning i hastighet öfverträffar den af bomullskrulet, 
på sått ett lätt nu anstäldl försök visar. 

De högar af sågspån, som samlat sig kring våra såg- 
qvamar, och hvilka innehålla spån, som i många år varit 



utsatt för samtidig verkan af fuktighet och inlrJingande luft, 
ftfvensom de stockar och stubbar, som i skogen murknat till 
en lös massa, torde således blifva det billigaste rcASmnel för 
beredning af salpetersyradt lignin till tekniska findamfil, sedan 
de undergått en ullakning först med skarp b} klut och der^ 
efter med vatten. 

Jag önskar ocksä att, för ett ögonblick få fästa Kongl. 
Akademiens uppmärksamhet på denna exploderande kropps 
kemiska sammansåttningsart. 

Man har ansett den vara den samma med en af Bra- 
CONNOT år 1833 upptåckt kropp, som han erhöll af den star« 
kasle salpetersyra med stärkelse och kallade Xyloidin. Bm- 
C0N>i0T upptåckte vid samma tillfälle, att sågspån* också före- 
nas med salpetersyra, men han studerade endast föreningen 
med stårkelse, och ansåg den med lignin för dermed ena- 
handa, och varseblef icke ens att stårkelseföreningen håller 
salpetersyra, hvilket af Pklouzk upptåcktes. Den förmodMi, 
att föreningarna af stärkelse och af lignin med salpetersyra 
skola vara enahanda är icke riktig. Den af Schönbkin upp- 
täckta kroppen är en annan och har förut icke varit känd. 
Skilnaden emellan egenskaperna af xyloidin och bomullskru- 
tet är ganska betydlig, såsom jag får tiliralle atl visa, men 
deras sammansättning är likartad. Salpetersyran frambringar 
nemligen med många växtämnen föreningar, i bvilka den oför- 
störd ingår, och som vid upphettning förpuffa. Vi känna flera 
.sådana, som afbrinna med en större häfti£>:het än bomulls- 
krutet, t. ex. pikrinsalpelersyra , slyfninsalpetersyra; men dessa 
erhållas först efler en större vissa råämnens förvandling, och 
salpetersyran bildar af dessas beståndsdelar den kropp hvarmed 
den förenar sig. 

Deremot inträffar med stärkelse och lignin^ att de, vid 
behandling med den högst koncentrerade salpetersyran, icke 
sönderdela något af syran, hvilken förenas med dem direkte, 
utan utveckling af qväfoxidgas eller salpetersyrlighet. 



— 287 — 

Åtskilliga växler eller växters delar bildo sitt skelett 
icke af li^nin, ulan af ett annat, till sammansättningen med 
ligoin visserli]|$en likartadt, men till egenskaperna skiljaktigt 
Srone, som vi kalla sllirkelsearlad växträd, amylin, till skill- 
nad från den vedarlade^ lignin. Sådana aro t. ex. lafarterna, 
LuiNES Lichenes. För att jemföra dessas användbarhet med 
lignioballiga växtämnen, liar jag begagnat renmossa, Lichen 
rangiferinus (nu mera Cladonia rangiferina), livarur jag först 
med en lösning af kali i alkohol, och sedan med vatten ut- 
dragit allt livad som icke hörde till skelettet och detta bar 
jag aedan behandlat med blandningen af svafvelsyra och rö- 
kande salpetersyra. Det prof jag här har tillfälle visa har 
alla egenskaper af xyloidin* Vid upphettning ger det en ha- 
alig och häftig . förbränning y och lemnar sedan mycket oför- 
brindt kol, som länge fortfHr att glimma. Det är salpeter- 
syrodi amylin, men icke salpetersyradt lignin, livilka visa 
aig vara tvenne beslämdt skilda föreningar. 

Ugnin består, efter SIuldkrs och BAUMHAUFJiS förnyade 
aoalyaer, af C^H^^O^'. Denna sammansättning är nära lika 
ned atfirkelsens, och skulle, med 6 at. väte och 3 at. syre, 
d. i. 3 al. vatten, mera^ vara 2 at. stärkelse; men troligen 
»kilja sig båda åt genom grundämnenas föreningsrätt. 

Vid bildningen af dessa tverrne föreningar inträder sal- 
petersyran oförändrad i den organiska kroppen, och släpper 
dervid den vattenatom, hvarmed den förut var förenad, hvil- 
keo af svafvelsyran upplages. Men det är högst sannolikt, 
man kan nästan taga för afgjordt, att ur sjelfva lignin ut^år 
ett \isst antal vattenatomer, i ett beslämdt förhållande till 
antalet af salpetersyreatomer som inträda, hvilket man i ke- 
mien kallar att vatten substitueras af salpetersyra. Denna 
ersättning sker så jomt att lignin fullkomligt behåller hilt ut- 
seende och alla sina yttre egenskaper, bomulln är boniulL 
lintågan är lin eller blår, och sågspånen sågspån som förut, 
de förra kunna spinnas och väfvas, och ingen kan af de yttre 
egenskaperna gissa, att väte och syre, i förhållande all bilda 



— 288 — 

vallen, blifvil utbytte mot en med vatten sé olikartad kropp 
som salpetersyra. Deremot äro de kemiska egenskaperna all- 
deles Törfindradcy pä sätt den ögonblickliga förbränningen med 
våldsam explosion i inneslutet rum ulvisar. Det salpelersyrade 
lignin upplöses i ljum kaustik lut inom ganska kort, nästan 
ulan att ftirga den; är luten I. ex. +80^ varm, sä upplöses det 
genast med en sä stark värmeutveckling, att lolen kommer i 
kokning om den är stark. Detta inträffar icke med oförån- 
dradt lignin. 

Genom ulbylel af vatten mot salpetersyra försvagas den 
använda syran, sa alt den syra, som frän det sal petersy rade 
lignin afrinner och utprassas, icke mera kan användas, till 
ny beredning, om rätta proportion emellan syra och lignin 
varit träffad. Har man deremot användt ett öfverskolt af 
syran, såsom vanligen mäsle ske, om alla delar af del an- 
vända lignin skola räkas och förvandlas till fullt salpelersy- 
radt, sä kan syran, allt efter öfverskottets storlek, än en 
eller par gånger användas, men alllid med växande äfv^lyr 
att lignin icke blir fullt salpotersyradl. Alt till denna bered- 
ning använda ren salpetersyra af 1.52*2, eller den slarkasle som 
kan erhållas, är icke fördelaktigt, emedan det ulbylla vattnet 
så väl ur syran, som ur lignin, gör resten af salpetersyran 
oanvändbar, då deremot, vid lillblandning af svafvelsyra, 
denna bemäktigar sig vatlnct och gör all mycket mer af 
salpetersyran ingår i förening med lignin, än då salpetersyra 
ensam användes. Man bör till blandningen taga den starkaste 
rökande salpetersyra som kan fås. Under 1.45 eg. vigt bör 
den ej användas. Man får under namn af rökande salpeter- 
syra en som har endast 1.40 e. v., denna }^r oduglig för än- 
damålel. Sva fvc I syran måste liafva 1.85 e. v., hvad den håller 
dcrunder gör den oanvändbar. Rökande svafvelsyra är ännu 
bällre, men om den fördel den gor, svarar till dess högre 
pris, kan endast genom försök i större skala utredas. 

Den syr^^blandning som redan gjort sin 1 jensl , hvartill 
man för vattnets qvarhåilande säUer ännu en portion svafvel- 



— Q69 — 

syra af l^i, gor vid deöfillation först don qvarvarande sal- 
petersyran dier i det skick alt ånyo kunna användas, och 
svafvekyran läter sedan hopkoka si*; till o^. vigt af 1.85. Når 
(oraöken anslfilias i smått kan del icke binva fråga om ett 
sådant tillgodo^rande af syrorna , men den blir af stor vigt 
nfir beredningarna komma att ske i stort. 

Blandningen af salpetersyra och svafvelsyra har vid 
denna beredning utom den fördel , som jag i Förhandlingarna 
för Akademiens sista sammanlråde anmSrkt, att beredningen 
kan ske i biykSrl, Sfven den, att massan kan upplagas och 
handteras ined instnimenter af jern, emedan jernel deri ge- 
nast dfvergår till det passiva tillståndet, och icke löses af 
syran 4 hvilket vid operationer i stort år en fördel. 

I Akademiens Förhandlingar för Seplember-sammant rådet 
sid. 211, anfördes, att en person, som haft tillfålle att lägga 
en portion af det ånnu hemligt hållne bomullskrutet af Schön- 
BEIN8 tillverkning på tungan, funnit det smaka af salpeter. 
Detta (&ranledde mig alt försöka indrånka bomullskrutet i en 
svag salpeterlösning och torka. Det antändes sedan på ett 
thefat och afbrann med mera rök ån det rena, och på fatet 
funnos sedan fina kulor af salpeter omkringkastade. Försöket 
visade, att denna tillsats år åndamålslös och försämrar bomulls- 
krutet; men det ådagalade en teoretiskt viktig punkt, den 
nemligen att bomullskrulet innehåller salpetersyra i del jemna 
fdrhållande till kolet i lignin, att kol och väte förbrännas, 
ty de smälta salpeterkulorna hade icke blifvit sönderdela- 
de, bvilket nödvändigt varit händelsen om någon del af 
kolet behöft syrsätta sig på bekostnad af salpetersyran i sal- 
. petern. 

Jag har icke haft tillfälle att företaga en förbrännings- 
analys af salpetcrsyradt lignin, i ändamål att deri precist 
beslAmma förhållandet emellan kol, väte, qväfve och syre, 
men af det anförda torde den slutsals kunna dragas, alt det 
mot 6 atomer kol innehåller 2 atomer salpetersyra, hvar- 
af vid förbränningen bildas en blandnin^r af kolsyregas, 



— 290 — 

koloxidgas och qv^foxidgas. Huru mycket vSte och syre i 
förhällande att bilda vatten, som deri ingår, kan förat genom 
analysen beMSmmas; men att det icke Sr sä obetydligt ser 
man deraf, att eif tapp bomullskrut, som afbrinner på en kall 
kropp, I. ex. i ett långt glasrör, lemnur en imma efter sig, 
deraf att vattenångan afkyles deremot. Denna nirvaro af 
vattenånga i ligninkrutets förbrännings- produkter, bidrager 
otvifvelaktigt till dess vida starkare drifkraft. än det vanliga 
krutets, i bvars förbrännings-produkter vattengasen saknas. 

Att föröfrigt salpetersyradt lignin innehåller salpetersyra 
och icke någon dess lägre syrsättningsgrad, visar sig deraf, 
att efler dess upplösning i en lut af kal ihydrat, dennas mfitt- 
ning med ättiksyra och afdunstning till torrhet, lemnar kon- 
centrerad alkohol en brun massa olöst, som, upplöst i vatten, 
fålld med en lösning af blysocker, silad och befriad från bly 
med vätesvafla, efler afdunstning afsätter salpeter, i kristaller. 
Ijgnin återställes dervid icke af alkalit, utan, såsom det &r 
vanligt med alla dessa föreningar af syror med organiska 
oxider, omsattes i andra föreningar hvaribland jag trott mig 
igenkänna glucinsyra och npoglucinsyra. 

Man har begynt i dagligt tal kalla den af SciiÖNBElN 
upptäckta exploderande kroppen Bomul/skrut. Det är en 
ganska lämplig benämning, da beredningen sker med bomull, 
men passar ej då det göres af sågspån, blår, murket träd 
och dylikt. EU mera passande allmänt namn är Ligninkrut, 
och för olika arter: bomullskrut, linkrul, spänkrut o. s. v. 
hvari krut betyder den explosiva föreningen, och förordet ut* 
märker hvaraf den är ^jord. Det vetenskapliga namnet blir 
alltid salpelersyradl li<j^nin, ehuru den med salpetersyra före- 
nade kroppen i så måtto icke är lignin, att den påtagligen 
innehåller mindre väte och syre än fritt lignin. 

Herr Mosander anförde i sammanhang härmed, att han 
försökt till beredning af ligninkrul använda råghalm, utan 
annan föregången beredning än halmens torkning och sönder- 
stötning. Herr Mosandkr förevisade en portion halmkrut, som 






— 291 — 

vid antSndning pä papper förbränn likt bomullskruf och lem- 
nade en ylterst ringa återstod af en ISlt fallaska, som vid 
lindrig påblåsning genast bortflög. AnvSndt (ill laddning i 
eo liten fick-pislol afbrann skottet såsom med bomullskrut. 

Herr Hosandrr anförde, att han försökt utröna bvad vårme 
kunde uträtta till beredningens fullkomnande, hvarvid han 
fanoil att vid en viss temperatur andra fenomen intrlida. 
Massan upplöstes med utveckling af qvafoxidgas, och vid ett 
af dessa försök hade, under lösningens afsvalning, tålll sig ett 
bvitt stfirkelselikt pulver, som icke innehöll salpetersyra. 

Prseses Hr Baron Wredk tillade, alt han försökt bereda 
bomullskrat direkte af en blandning af svafvelsyra och sal- 
peter, 3 atomvigter af den förra mol I al. vigt af den sed- 
nare, och föreviste ett så beredl bomullskrut , som på papper 
ögonblickligt afbrann utan lemning. 



2. Om ialkjordens atomvif^l , och dess polymer- 
isamorpha ersättande if^enom basiskt vatten; af 
Jbeklor ScHSEBER i Christiania. — Af denna uppsats, 
aoiD i förra sammanträdet remitterades till Hrr Uosanorr och 
L. Svanberg, meddelade den scdnare följande öfversättning: 

Vid kemisk undersökning af några vattenhall iga talkjords- 
sulfater förvånade det mig, att jag alllid bekom en något 
for liten qvantitet talkjord i förhållande till svafvelsyran och 
vattnet, då jag vid den slöchiomelriska beräkningen begag- 
nade mig af den utaf Berzelius för talkjorden bestämda at.- 
vigten =258,14. Demf syntes följa, att detta tal (som blif- 
vit beslämdt till följe af blolt några få försök) möjligtvis 
konde vara något för högt. För att bäruli skaffa mig någon 
närmare reda, har jag gjorl några försök, hvilka här skola 
0Dföras. 

Jag begagnade mig af följande metod för att bestämma 
talkjordens atomvjgt. En större povtion af den kristalliserade 
vattenkaltiga svafvelsyrade talkjorden, hvilken jag erhållit såsom 



— 292 — 

Magnesia sulplnirica pura ifrån Schönebecks fabrik, omkri* 
slalliserades (venne gånger, hvarigenom jag bekom ed aalt, 
hvaruli jag icke kunde upptäcka del ringaste spär af någon 
främmande beståndsdel. Af delta salts kristaller utsöktes de 
mindre och fullkomligt vatlenklara, hvilka användes till de 
enskilta försöken, som anställdes på qvantiteter af 2,037 till 
5,384 grammer. Först upphettade jag dervid en afvägd mängd 
af saltet uti en beläckt platinadegel med - en småningom 
stigande temperaturförböjning, tilldess alt allt förnimbart vat- 
ten var bortdrifvet, hvarefter jag upphettade återstoden fSr 
nå^ra minuter till rödglödgning. Härvid bortgår icke någon 
vligbar qvantitet svafvelsyra. öfvergjuter man den qvarva- 
rande vatlenfria talkjorden med vatten, så upplöser den sig 
fullkomligt klart, och lösningen visar sig vara fullkomligt 
neutral. Att den glödgade återstoden är neutral visar sig 
dessutom deraf, att, då man genomfuktar den med svaf* 
vcisyra och ånyo glödgar den, så tilltager ej dess vigt, hvar- 
vid likväl måste iakttagas att glödgningen blifver tillrfickligt 
stark och får fortfara tillräckligt länge. Har detta deremol 
icke varit händelsen, så får man alldd en ringa vigttillök- 
ning, men hvilken härrör af icke fullkomligt uldrifven svaf- 
velsyra, som blifvit tillsalt i öfverskolt, hvarom man äfven 
kan öfvertyga sig af den sura reaktion, som saltets lösning i 
vatten har. Sålunda erhöll jag t. ex. vid ett försök, genom 
förnyad glödgning af omkring 2 grammer vattenfritt salt, hviU 
ka förut blifvit fuktade med några droppar svafvelsyra, en 
vigtstillökning af 0,002 gram; men lösningen af detla salt rea- 
gerade mycket tydligt surt, och denna reaktion försvann först 
då, när saltet igenom fortsatt glödgning återfält sin förra 
vigt. Den vatlenfria svafvelsyrade talkjorden vägdes omedel- 
bart efter dess afsvalning, löstes derefter uti en ringa mängd 
kallt vatten, lösningen utspäddes med en större qvantitet ko- 
kande vatten, hvarefter den gjordes sur med svafvelsyrefri 
saltsyra. Den så heta lösningen försattes nu med en lös- 
ning af chiorbarium i öfverskolt , hvarefter den lemnades i 



I 



hvila under 24 å 48 limmar, bvaraf 12 (immar pd ell varmt 

satidbad och den öfriga tiden vid vanlig temperatur. Den 

svafvelsyrade barytens tvStlning skedde med kokhett vatten^ 

men denna tvättning muste fortsältns l5nge och i flera veckor, 

såvida icke några spår af chiorbarium skola blifva qvar. 

Delta hårrör deraf, att den högst fina och tunga fällningen 

sammanbakar på filtrum till en hård massa , som ytterst svårt 

igenomtrSnges af vatten. Nedsköljer man icke den på filtrums 

vaggar fasthfingande fällningen, så går tvåltvaltnet ytterst 

långsamt igenom; och om man samlat fällningen uti filtrums 

botten 9 så bildar sig der en propp, som igenomlrSnges 

af blott en mindre del vatten, under det att det mesta söker 

sin våg igenom sidan af papperet. Derföre gör man bfist om 

man, genom omröring och afhålliiing, tvSttar fällningen så 

iBjckel som möjligt uti glas innan man tager den på fillrum. 

Eiker glödgning och vågning af den svafvelsyrade baryten bör 

mm aldrig försumma att behandla den med svagt saltsyre- 

halligt vatten, ty derigenom har jag alllid utdragit en liten, 

ehoru visserligen oftast en högst obetydlig qvantilct saltsyrad 

baryl, som, sedan den blifvit ulfölld såsom svafvelsyrad , 

biifvit medtagen uli berSkning såsom outtvSttadt vattenfriti 

dilorbarium. 

Vid fyra försök, som af mig blifvit utförda, enligt den 
M beskrifne metoden, har jag erhållit följande rosullater, 
vid bvilkas beräkning jag antagit svafvelsyrans atomvigt 
==5lJ0,75 samt barytjordens =955,29. 

Den vatlenfria svafvelsyrade talkjorden innehöll: 

• • • 

Bli l:8ta försöket 66,57.) p.c. S, samt följaktligen 33,427 p.c. lalkjord 

» 2:dra » 66,(i0S » » 33,392 » » 

> 3:dje » 66,(>39 » » 33,.^6i » » 

» 4:de » 6n,r>92 » » 33,408 » » 

livarigenom talkjordens al. v. enligt i :sla försöket bl i f ver 251,43. 

» » Y> 2:dra » » 251,04. 

» » » 3:dje w » 250,(». 

» » )) 4:de » » 251,22. 



— 294 ~ 

Enligt medium af dessa fyra försök består således den 
vattcnfria, neutrala svafvelsyrade talkjorden af 6696a) prooeol 
svafvelsyra och 33).i97 procent talkjord, hvaraf äter följer atl 
talkjordens atomvigt blifver =251,09. För att likvdi pröfva 
riktigheten af detta resultat, gjorde jag följande försök. Till 
en lösning af 2,324 grm vattenfri svafvelsyrad talkjord sattes 
en upplösning af 4,010 grm kemiskt ren vattenfri chiorbarium. 
Uti den vSlska, som gick igenom filtrum efter atfiltrering af 
den dervid uppkomna iallningen, Asladkommo nAgra droppar af 
en chiorbariumlösning Snnu en ringa grumling, som logs på 
ett filtrum, sedan den fullkomligt afsatt sig, hvarefter den 
vfigdes, dl dess vigt befanns vara 0.006 grm. Pa samma 
satt mides 2,622 grm vattenfri svafvelsyrad talkjord med 
4,4S5 grm vattenfrilt chiorbarium, hvarefter, 0,0'>2 grm 
svafvelsyrad barytjord utfSlldes utur den affiltrerade vfitskaa 
igenom tillsats af chiorbarium. Af första försöket följer en 
atomvigt för talkjorden =250,82, och af det andra en atom- 
vigt =250^64. Tager man medium af alla sex försöken, så 
får man 

Talkjordens alomvigt =250,97. 

De omstSndigheler, hvilka möjligtvis kunna hafva haft 
något inOylande på detta resultat, äro följande: 

1:0 kunde den svafvelsyrade talkjorden, som blifvit använd 
till dessa försök, måhända icke hafva varit fullkomligl fri ifrån 
främmande baser, oaktadl all använd möda. 

2:o kunde den vattenfria svafvelsyrade talkjorden hafva 
dragit till sig något vatten under vägningen, ehuruväl den 
flera gånger om^jordes, och derigenoni angifvit en högre vigt 
för den än den rätta. 

Hvad den första omständigheten beträffar, så måste man 
härvid påminna sig, atl alla oorganiska baser, med undanlag 
af lithion, hafva en högre atomvii^t än talkjorden. Om så- 
ledes det af Bkh/ki.ius angifna talet, 258,U, voro det rätta, 
sä skulle jag, i händelse det af m\*r använda saltet icke va- 
rit fritt ifrån främmande baser, hafva bekommit en ännu 



— 295 — 



högre atomvigt hn 258,14 i stället fur en tninärc; ty något 
lithion kunde ej deruti finnas. Alt del andra inkastet skulle 
utöfva elt fullkomlio;! lika inflytande, inses likaledes ganska 
ISIt. Om således det af mig funna talet 9r behaftadl med 
nfigot fel, så kan det vSl vara händelsen derigenom, att det 
8r för stort, men svårligen derigenom att det år för lågt. 

Den hår angifna förändringen af talkjordens atomvigt, 
år till sina följder icke utan vigt i afseendo på den poly- 
mera isomorphin. Uti de föreningar, hvilka infiebålla blott 
mindre qvantiteter (alkjord, omkring 10 procent och derunder, 
Sr den skilnad, som uppkommit till följe af denna lågre al,- 
vigt af så liten inflytelse, att den icke behöfver tagas i be- 
traktande^ men uti de föreningar, hvilka åro mera rika på 
talkjord, år detta ingalunda händelsen. Uti det följande har 
jag jemförelsevis sammanställt så många af dessa, som min 
tid finnu tillåtit mig att beråkna. 

Först och främst vill jag anföra de förändringar, hvilka 
Sga rum för serpentin, som utgör en så vigtig stödjepunkt 
för den polymera isomorphin, då man vid beräkningen af dess 
syreförhållanden begagnar sig af talkjordens nya atomvigt. 
Ull min förra afhandling *) har jag anfört de syreförhållanden, 
hvilka följa af 13 skiljaktiga serpentinanalyser; dess förhål- 
landen förändra sig nu på följande sätt: 

(R) (R) 

Si ^R *R 

^* =258,14 a) =250,97 



1) 21,91 : 20,27 


20,75 


2) 21,90 : 20,46 


20,95 


3) 21,99 : 20,78 


2I,V9 


4) 20,03 : 20,34 


20,82 


5) 21,30 : 21,09 


21,56 


ö) 20,93 : 20,95 


21,43 



') PoGG. Ann. B. 68, sid. 319. 

') Egentligen =258,35 såsom talkjordens atom vigt ursprungligen 

blifvit bestämd af Beazelius. Igenom förändring af svaflets 

atomvigt blef den nedsatt till 258,14. 



Slutligen m& det tillåtas mig att Ksta upproårksamhcf 
derpä, alt jag nyligen tillsändt Geheimerédet Leonhard en 
skrifning pä de för ej längesedan af mig besökta fyndorten 
för Åspasiolithen och Cordieriten, för all införas uti hans Jak v^' 
buch. Dä de hufvudsakligaste omstSndigbeter i hvad betrifl^S^r 
tiden för det basiska vattnets förening med dessa mineralier finiw^*' 
angifna uli nSmda uppsats » så tillåter jag mig blott att derf^^ 
fästa uppmärksamheten. Blott det vill jag här anmärka , m^^ 
alla omständigheter^ såväl vid aspasiolithens och serpentinetv^ 
o. 6. v. förekommande häntyda på det bestämdaste deq>A^ 
att dessa mineralier upptagit i sig deras basiska vatten in 
statu nascente, och icke efter deras bildning (ofvergång tiU 
fasthet). Aspasiolith och Serpentin voro således icke förut 
Cordierit och Olivin, utan de bildades redan ifrån första bör- 
jan till de förra. Härvid förutsätter jag naturligtvis^ att man 
stöter sig emot den föreställning: att talkjorden, jernoxidolen, 
vattnet o. s. v. kunnat röra sig midligenom en fast stenmassa, 
såsom t. es. quarz. 

8. Om en förbättrad konstruktion af elektri- 
ska Duplicatorn, — Denna af Adjunkt P. S. Munck af 
RosENSCHÖLD till förra sammanträdet insända uppsats, och som 
varit remitterad till Hrr A. Svanbkrg och Wallmark, före- 
drogs nu af den sednare. 
•t 

"Ar 1787 uppfann Bennut ell instrument, bvarme- 
delst en alldeles omärklig elektricitelsmängd sä länge kan 
fördubblas, till dess den omedelbart ger sig tillkänna pÄ 
en elektrometer, eller genom märkbara gnistor. Appara- 
ten, som erhöll namn af Elektricitets - duplicator, bestod 
af trenne runda, lika stora, messingsskirvor ^, B och C, 
af bvilka A och C voro fernissade blott på den ena sidan, 
men B på båda sidor. Om ^4 isoleras i horizontel ställning 
med den fernissade sidan uppåt, och B, som bör vara för- 
sedd med ett i randen fSstadt isolerande handtag, lägges 

derpå , 



— 299 — 

derpåy så erhåller B, sedan den blifvit vidrörd med Bngern, 
n&ra lika mängd molsatl eieklricilet med den, som blifvit 
meddelad till A. Upplyftes B isolerad, och C lagges derpå 
ocli vidröresy så erhåller C motsatt eloktricilet med eleklri- 
cileten i By och således likartad med den A eger. Åtskiljas 
no B och C, medelst sina isolerande handlag, och B lagges 
äter på A och vidröres med fingern, under det randen af C 
slottet i beröring med nedra ytan af A, så öfverflyttas den 
elektricitet y som C äger till A, hvars elektricitetsmängd så- 
ledes blifvit nära fördubblad. Genom repetition af samma 
operation erhåller A i det närmaste 4, 8, 16 o. s. v. gån- 
ger större elektricitetsmängd än den ursprungligen meddelta, 
A att instrumentet multiplicerar proportionelt med de hela 
potenserna af 2. 

Så påtagliga än fördelarne af elt dylikt instrument i 
början syntes , märkte man likväl snart, att detsamma 
gaoska illa svarade mot silt egentliga ändamål, att göra de 
staÅ elektricitetsmängder märkbara, som meddelades till skiT- 
van A. Dess hufvudfel bestod deri, att sedan instrumentet 
en gång blifvit begagnadi, blef det sedermera af sig sjelf, 
utan att utifrån hafva erhållit någon elektricitet, efter elt 
visst antal fördubblingar, elektriskt, och angaf vanligen lik- 
artad elektricitet med den, som första gången blifvit med- 
delad. Ca v ALLO, som förmodade^ att felet härrörde från de 
fernissade ytorna, som lätt kunde blifva elektriska, förfärdi- 
gade sig en annan apparat, der skifvorna blott voro åtskilda 
genom ett luftlager. Då, oaktadt denna förbättring, instru- 
mentets verkan likväl var osäker, förmodade han, att orsaken 
antingen måste tillskrifvas luftens elektricitet, eller snarare 
den elektricitet, som efter etl föregående försök vidhängde 
de isolerande glasrören, hvilken elektricitet icke en gång me- 
delst en ljuslåga kunde bortskaffas. 

Aret derpå, eller 1788, uppfann Nicholson en förbättring 
af Bbnnets duplikator, hvarigenom dess bruk betydligt under- 

Ofvtrt, e{f K, Fetj-zlkad, Förh. Arg. 3, N.o 9. 2 



— 3(HJ — 

i^tiäde». NiciiOLSON aiibragtc vid de Ire skifvorna en sinnrik 
mekanism, så alt man endast beliöfde krin^vrida en svingel, 
för att åstadkomma fördubblingen. Skirvorna ué och C voro 
här orörliga, B deremot rörlig, men vidrörde icke de (orra, 
utan kom dem endast helt nära. Detta instrument har sam- 
ma fel som Cavallos, och Nicholson tillstår, att detsamma af 
sig bjeir frambringar elektricitet , hvilken efter 11 till 20 
kringvridningar redan ger sig tillkänna genom en gnista mellan 
skifvorna. Detta oakladt blef instrumentet af flera, till och med 
VoLTA, begagnadt till undersökningar, och kort efter upptSek* 
ten af elektriska stapeln visade Nicholson med biträde håraf, 
att zinkpolen var positivt, kopparpolen deremot negativt elek- 
trisk. Då det icke lyckados Cavallo, att befria instrumentet 
från egen elektricitet, förkaslnde lian detsamma alldeles^ ucb 
upp^af en annan apparat med 4 skifvor, kallad elektricitets^ 
multipUcator, som var fri från nämda fel. Elektriciteten öf- 
verflyttades har successivt från det ena skifparet till det an- 
dra, men multiplikationen går så långsamt, att den icke en 
gång år proportioncl med manipulationernas antal. 

Eleklricilets-duplikatorn har i nyare lider föga blifvit 
begagnad, och slutligen råkat i fullkomlig förgätenhet. I 
Kongl. Vetenskaps- Akademiens öfversigt för innevarande år, 
N:o 4, har Hr A. F. Svanbrrg bekantgjort ett instrument till 
förstärkande af kontakts- elektriciteten, hvarigenom gnistan 
och slaget blifva märkbara. Förstärkningen beror här på 
enahanda principer, som ligga till grund för förstärkningen 
med Bennlts instrument, men någon olikhet uppkommer deraf, 
att den förre begagnar 4 skifvor, den sednare endast 3. Enligt 
det sätt Hr Svanberg uppgifvil som det fördelaktigaste vid 
bruket af sitt instrument, tilllaga elektricitets-mängderna pro- 
portionell med potenserna af 3, då de deremot med Bknnets 
tilllaga såsom potenserna af 2, men då till erhållande af hvarje 
ny polens af 3, med det förra behöfvas 3:ne manipulationer, 
deremot med det sednare endast 2:ne, till hvarje ny polens 
af 2, så blir, som räkningen ulvisar, Hr Svanbergs metod 



— 301 — 

föga öfverlSgsen Bennets. Hr Svanbergs s§tl all begagna de 
fyra skifvorna är också icke det, som ger den hastigaste för- 
stärkningen. För all visa detta antager jag (se Hr Svanbergs 
figur)^ alt A och B^ C och D aro hvarandra myckel nära, 
med sina metalliska ytor, samt att ledaren E kan isolerad 
borttagas, när sä behöfves. UpplyTtes A, och C vidröres, 
öfverflyttas elektriciteten i ^ till Z^, och C erhåller nära 
lika stor mängd elektricitet, likartad med elektriciteten i A, 
Upplyftes nu Cy sedan E blifvit isolerad borttagen, och sättes 
i beröring med Ay som äter blifvit nedlagd på By och B 
vidröres, så fördubblas elektriciteten i Ay och B erhåller 
fifven dubbel mängd motsatt elektricitet. Upplyftes A ånyo, 
efter återställd förening mellan ^ och Dy medelst den isole- 
rade ledaren E, och C vidröres, efter att vara nedlagd på Dy 
sä erhåller D tre gånger så mycken motsatt elektricitet, som 
den ursprungliga i A. emedan den dubbla mängden i B nu 
öfverflyttas till den enkla mängd, hvilkcn D redan förut ^o^^w 
Upplyftes C åter, sedan E blifvit borttagen, och får vidröra 
Ay under samma omständigheter som förra gången, så er- 
håller A tredubbel eleklriciletsmängd från Cy och har således, 
då den förut egde dubbel mängd, 5 gånger så mycken elek- 
tricitet, som den ursprungliga. På samma sätt erhåller D^ 
vid nästa manipulation, femfaldig elektricitet från By då den 
förut eger trefaldig, och dess elektricitetsmängd är således 
3+5 = 8. Man inser nu lätt, att nästa tal blir 5-1-8=13, sa 
att de elektricitetsmängder, hvilka erhållas vid fortsatta mani- 
pulationer, representeras genom 1, 2, 3, 5, 8, 13, 21 o.s.v. 
hvilka tal bilda en series, så beskaffad, att hvarje term är 
lika stor med summan af de båda nästföregående. Förhållan- 
det mellan en gifven term och den föregående approximerar 

här till =1,618, så att serien mer och mer närmar sig 

till geometrisk. Jcmföras de elektricitetsmängder, hvilka er- 
hållas genom Hr Svanbergs metod och den här uppgifna, sä 
inses, att de efter 3, 6, 9, 12 manipulationer, enligt den 



— 302 — 

förra rcprcsenleras genom talen 3, 9, 27, 81, nfien enligt 
den sednare genom 3, 13, 55, 233, så aU fördelen af den 
sednare metoden blir deslo mera öfvervJigande, ju iångre 
operationen fortsattes. 

Hvad Hr Svanbergs kalkyl till bekommande af största 
effekten, angår, kan jag icke underlåta att anmårka föijaode. 
Då a Sr den ursprungliga elektriciteten hos ^, samt a och ^ 
bindnings-coéfBcienterna mellan A och By C och Z>, antager 
Hr SvANBKRG, s. 102, att den i C bundna elektriciteten efter 
första öfverflyttningcn blir A/3a, och efter x öfverflyttnmgar 
X u fi a. Detta år icke riktigt, så vida man filligger /3 elt 
värde, som afviker från enheten. Af samma skål, hvarfÖre 
elektriciteten i D icke kan binda en med sin egen lika stor 
mångd motsatt elektricitet i 6*, kan den bundna elektriciteten 
i C icke binda lika stor mångd tillbaka i D. Håraf följer, 
att D, och således åfven B måste hålla fri elektricitet, men 
då den elektricitet, som till följe håraf qvarstadnar i B, icke 
kan binda någon i C, år klart, att den bundna elektriciteten 
i C, efter första öfverflyttningen, år mindre ån a p a. Kallar 

man densamma y, så blir hela elektricilelsmångden i />, 

och — /3j den elektricitet, hvilken y binder tillbaka i />. 

y (1 — P')r 

Den fria elektriciteten i /> är således — — +/3v= — -^ -, 

men då B och D äro metalliskt förenade, måste de hålla 

lika mängd fri elektricitet, och således uttrycker — ^ 

P 
åfven den fria elektriciteten i B. Emedan summan af elek- 

tricitelsmängderna i B, D och £* är — ata, så blir, då ytan 

2(1— /3^)y 
af E antages mycket ringa, — aa^ L den bundna 

elektriciteten i />, hvaraf uppkommer eqvationen 

2(l-/3^)j 



— 303 - 

Häraf erliålles v= , h vilket värde är mindre än 

Ä/3a, emedan j3, och ännu mera ]3* är <1, och således 
^ — i9*>I. Nediiältes ^, och B vidröres, försvinner all fri 
eleklricitet i B och Z>, och — ota bindes åter i B. Upp- 
lyftes ^ åter, är — (flta+/3j) summan af eleklricitetsmängderna 
i B och D. Kallar man derföre den elektricitet, som bindes 
i Cf efter andra öfverflytt ningen, y\ sä erhålles på samma 

/3 

säei som förut / = (*« +i3/) x ;^ . På samma satl blir, cf- 

2 /3 

ler tredje öfverflyttningen y=(Ärt+i3y)x o. s. v. Inför 

man successivt i dessa expressioner värdena på v, y' &c., 
och kallar den i C efter oändligt antal öfverflyttningar bundna 
elektriciteten F, så erhålles 

J^= — ■ — ( 1+ + + + . ... V 

2— /3\ 2-/3' (2 — i30' (2-/30' / 

Serien inom parenthesen är, som man ser, geometrisk 

och aftaij^ande. Summeras den, erhålles JK= , hvil- 

^ 2(i— PO 

ket värde på den bundna elektriciteten i C är den gräns, 
hvaröfver man toke kan komma vid repeterade öfverflyttningar. 
Cavallo anmärker också vid sin multiplikator, att förstärk- 
ningen efter högst 30 till 40 öfverflyttningar icke kunde drif- 
vas längre, ehuruväl Cavallos sätt att öfverflytta elektricite- 
ten är fördelaktigare än Hr Svanbergs. 

Hr SvANBF.HGs instrument till förstärkande af kontakts- 
elektriciteten har naturligtvis samma fel, som Bennets och 
NiCHOLSONS. Begagnas ^lasskifvor all åtskilja metallskifvorna, 
förekouimes visserligen elektricitetens öfvergang, och förstärk- 
ningf^n kan drifvas vida längre, men härigenom blir instru- 
m<^ntot i hög grad osäkert, och knappast användbart, när 
fråga är om att förstärka den svaga eleklricitet, som upp- 
kommer genom kontakten mellan ledare. Vid en undersöknings 



— 304 — 

livilken jag redan för tvenne är sedan anställt med Bhinnets 
duplikator, fann jag Cavallos förmodan bekräftad, aU instru- 
mentels egna elektricitet till en betydlig grad beror på elek- 
tricitet, som efter ett föregående försök vidhänger de isole- 
rande glasrören. Dä det icke lyckades mig, att bortskaffa 
denna elektricitet, föll det mig in, att isolera skifvorna pfl 
sidenträdar, bvilka i anseende till sin ringa yta icke kunna 
emottaga sä mycken elektricitet som glasrören. Jag fann ap- 
paraten härigenom betydligt förbättrad, men da fernissan eller 
de små gummilackstycken, som lades mellan skifvorna ^ lltt 
kunna qvarhålla elektricitet, använde jag en egen mekanism, 
hvarmedelst skifvorna med säkerhet kunna närmas hvarandra, 
så att endast ett tunnt luftlager åtskiljer dem. Först i år 
har jag bragt saken till verkställighet, och tager mig frihe- 
ten här meddela en beskrifning, jemle teckning (Tab. Il) på 
intrumentet, hvilket synes mig förtjena att bekantgöras. 

D och E äro tvenne runda bottnar af träd, 6 tum i 
diameter och | tum tjocka. 1 den nedra bottnen D äro nära 
omkretsen, till lika inbördes afstånd, fastade trenne runda 
pelare af träd, a, a, a, 8 tum långa och 5 linier tjocka. 1 
öfra ändan af pelarne äro fastsatla ståltrådarne b, b, b, hvilkas 
längd är 6 tum, och hvilka i öfra ändan äga skrufgängor 
med skrufmuttrarne c, c, c. Till lika afstånd frän pelarne, 
nära omkretsen a{ D, äro fastade trenne andra ståltrådar d,d, d, 
lika långa och tjocka med de föregående. 1 den öfra bottnen 
E äro på samma sätt som i den ncdra fastade trenne med de 
förra alldeles lika trädpelare e, e, e, hvilka från nedra ändan 
äro urhålkade, så att de noga passa efter trådarne d, d, d. 
Till lika afstånd från pelarne äro vid omkretsen borrade trenne 
hål, i hvilka trådarne ä, b, by gå. F är ett handlag, hvar- 
medelst bottnen E kan föras upp och ned. Ay B och C äro 
trenne cirkelrunda, planslipade skifvor af koppar, nära tre 
tum i diameter, och endast Viv t""i tjocka. Vid omkretsen af 
hvardera af dessa skifvor finnas trenne utsprång g, g, g, i 
hvilka hål äro borrade, och dessutom vid skifvan C, till 30^ 



— 305 — 

från g, g, g, Irenne särskiha ufspriinir //, /i, h. h, h, Ä, 
Itro nio stycken messingshylsor, hvilka (ill | omfalta pelarne 
a, a, a, och e, e, e. Pd invändiga sidan, der messingen 
npphör att sluta till pelarne, är den böjd inåt med hål i 
midten, hvarigenom ga små skrufvar med sina muttrar. Skif- 
vorna j^ och C äro upphängda på de fasta pelarne a, ö, a, 
medelst fina sidentrådar, som äro fastbundna vid g, g, g, &c. 
och inträdda i små hål på de nyss omtalla skrufvarne. SkUj^ ^ 'J 
van B är på samma sätt upphängd på de rörliga pelafnfw ^\^ 
e, e, e, mellan ^ och C. /, /, /, äro glasrör inkitladc i M^/ ^^\ 
i bottnen Df midt för de rörliga pelarne e, e, e, och något^^glj 
längre från bottnarnes axel, än omkretsen af skifvorna, hvilka 
glasrör bära koppartrådarne p, p^ p^ hvilkas öfra ända är 3 
tum upphöjd öfver D. m, m, m, äro dylika glasrör, fastade i 
öfra bottnen E öfver //, A, //, men något längre från axeln, 
hvilka bära koppartrådarnc q, q, q, som i nedra ändan äro 
inåt böjda till krokar, hvilkas afstånd från E är ungefärligen 
6i tum. Vid randen af skifvan C är, 30^ från endera af gy 
på andra sidan om /i, fast lödd en tunn koppartråd r, som är 
så böjd, att den af sig sjelf vidrörer A under något sned 
vinkel. Till något afstånd från denna, är nära omkretsen af 
D tåstad en i båge böjd mcssingstråd s* Trådarne r och s 
äro sammanbundna genom en sidentråd, som håller r på ett 
visst afstånd från j4.\ På den närmaste rörliga pelare är, ett 
stycke från nedra ändan, horizontelt fästad en något böjd 
messingstråd t. u är en böjd koppartråd, som är fastsatt vid 
p, och slutar med en ögla, hvari tråden y glider, v är en 
annan koppartråd, som vidrörer u och ledes ned i ett träd- 
karl fyldt med vatten, tv är en koppartråd, som är fästad 
vid ^. Förmedelst hylsorna k, k, k &c. som äro rörliga 
långs åt pelarne, kunna ^, B och C ställas högre och lägre 
efter behof. Hylsorna fastklämmas medelst skrufmuttrarne och 
genom skrufvarnes vridning kunna sidentrådarne spännas, för 
att hindra skifvorna från att betydligt vackla. D kan medelst 
en krämpa fastskrufvas vid ett bord. 



— 3(iG — 

Om brickan E nedtryckas medelst liandlaijet /% gl><Is 
pelarne e, c, e, ned långs ät trAdarne ä, dj «/, och skifvaH 
B närmar sig till jéy men kan icke komma i beröring der- 
med, emedan utsprången g, g, g, slutligen stöta mot trådarm 
p, p, p. Rmedan dessa sednnre genom u och v slS i (iBre* 
ning med jorden, behöfves intet sfirskilt vidrörande, l^pp* 
lyftes £y nSrmar sig B isoler.td till C, men hindras från att 
vidröra densamma, derigenom att Sndarne af krokarne till 
^, ^, ^, som böra ligga nägot högre fln öfra ytan af j9, tföla 
mot /i, h, h, och något upplyfta 6\ som med detsamma ir 
förenad med jorden. LSngre rörelse nppät hindras af matt- 
rarne c, c, c. Nedtryckes nu E^ sISppa krokarne och C flr 
åter isolerad. B bör vara så ställd, att nSr den Ifigger sig 
på trddarne p, p, p^ böra pelarne e, e, e, ilnnu icke fullt nå 
bottnen />. Detta spelrum Ar nödvändigt, för att i behörig 
lid kunna åstadkomma kommunikationen mellan ^ och C* 
Trådarne s och t böra nemligen vara sA böjda, att når pe- 
larne föras llingre nod, trycker t mot s och böjer den så 
mycket inåt, att r kommer t beröring med ^. Upplyftes 
åter £, nfbrytes kommunikaiionon, innan B ånnu börjat aflågsna 
sig från ^. 

Det är nu lätt att inse, att don svaga elektricitet, som 
blifvit meddelad åt ^, i det närmaste fördubblas hvarje gång 
E efter föregående uppflyltning nedskjutes till dess pelarne 
e, e, e, vidröra bottnen D, Förmedelst skrufvarne vid 
Al, Al, Al, &c. kan afståndet mellan A och J9, samt B och C, 
utan alt man behöfver befara vidröring, bringas till mindre 
Sn tjockleken af ett kortblad. Emedan skifvorna aro isolerade 
på tunna sidentrådar, influerar den elektricitet, som efter ett 
föregående försök vidlåder dessa, icke på resultatet, åtmin- 
stone ånnu icke vid 20:de fördubblingen, når guldblad-elek- 
trometer användes, i hvilken guldbladen sjelfva aro isolerade 
medelst sidentrådar. Äfven bolydligt starkare elektricitet, som 
meddelas åt ^, afledes fullkomligt på ringare än | minut. 
Detta oaktadl har det icke lyckats mig, att helt och hållet 



— 307 — 

befria inslrumenlct från del förr omniimda felet , all af sig 
sjelf ange elektricitot. Denna eleklricitet Sr oftast positiv, 
och vanligen märkbar efter 12 till 13 fördubblingar, ehuru 
dertiii understundom beliufvas 18 till 20. Fråga uppstår nu, 
bvarifrfin denna elektricitet kan bSrröra. I min tanke kan 
den icke bero på annat, än sjelfva kontakten, särdeles mellan 
kopparen och den vätska, hvarmedelst afledning sker, till följe 
hvaraf skifvorna B och C till en ringa grad blifva elektrise- 
rade. Den skulle ännu förr blifva märkbar, om icke kontakten 
vid C till en del motverkade kontakten vid B. Denna för- 
nuxlan bekräftas deraf, att eleklricitet redan .vid 9:de till Khdc 
{5rdubbiingen framkommer, om lill vattnet, hvarmedelst af- 
ledning sker, sättes ett lösligt salt eller en syra, hvarigenom 
kontakts-elektriciteten ökes. Då man besinnar, att redan vid 
12:le fördubblingen är den ursprungliga elektriciteten 409(3 
gånger förstärkt, inses, att slutligen äfven de minsta orsaker 
till eleklricitetsutveckling, till och med skifvans B rörelse 
och gnidning mol luften måste influera på resultatet. 

Trådarnes p, p, p^ och y, y, q isolering medför den 
fördel , att man kan åstadkomma hvilken afledning som helst. 
Bäsl torde likväl vara, att använda rent vatten. För att för- 
stärka den ursprungliga elektriciteten är för öfrigt icke nöd- 
vändigt, att någondera af skifvorna förenas med jorden. Bort^ 
tages tråden v, och en isolerad kopparmassa förenas med u, 
fortgår förstärkningen likafullt, ehuru mindre hasti^t. Nichol- 
:»0N förenade icke något of instrumentets delar med jorden, 
utan B och C sattes omvexlande i beröring med en isolerad 
messingskula. Det är lätt att Inse, att den isolerade massan 
måste få likartad elektricitet med Ay då B vidrör /;, ^, p. 
Denna elektricitet afgifver den sedan till Cy som derefter 
meddelar den till A o. s. v. Detta sätt har det företräde 
för afledande vidröring, all all kontakt mellan olika ledare 
kan förekommas, men den olägenheten uppstår, att glasrören 
ly ly I, och lUy m, m, vid fortsatt förstärkning lätt bli elek- 
triska och inO'iern på resultatet vid nästa försök. Delta kan 



— 308 — 

endasl förekommas cbiigenoniy alt den isolerade kopparyfan 
görcs betydligt stor. 

Oaktadt det h§r beskrifna instrumentet icke Sr fullt fel- 
fritt, kan det likväl med mycken fördel begagnas, endast 
man icke drifver förstärkningen för långt. Den elektricilety 
som uppkommer vid kroppars inbördes kontakt, kan med bi- 
träde häraf med mycken säkerhet undersökas, särdeles om 
densamma först kondenseras i skifvorna A och B. Om dessas 
afstånd är ungefär lika med tjockleken af ett kortblad, når 
B hvilar pä p, p, p, och man vidrör A med ett stycke zink, 
anger guldblad-elektrometern redan vid tredje fördubblingen 
negativ elektricitet. Afskiljes tråden t;, och B vidröres med 
zink, då A är förenad mod jorden, framkommer vid samnM 
antal fördubblingar positiv elektricitet, sedan v åter blifvit 
förenad med u. Ett dylikt molförsök bör aldrig försummas. 
På samma sätt kan visas, att koppnrn är negativ mot tenn, 
bly, vismut, jern m. fl. metaller, men positiv mot silfver, 
guld, platina, kol, brunsten, blysuperoxid. 

Vidröres A med zink, innan B blifvit nedfälld, blir den 
visserligen negativ genom kontakten, men denna elektricitet 
är icke kondenserad, och märkes nu först efter 8 fördubblin- 
gar. Som ett bevis på pålitligheten af instrumentet, vill jag 
anföra, alt detsamma utan kondonscring säkert anger den 
elektricitet, som uppkommer vid kopparns beröring med mes- 
fiing. Den iir nei^ativ, då messingen vidrört A^ och positiv, 
då den vidrört /?, men icke märkbar förr än vid lt:te för- 
dubblingen. Som bekant är, står messingen kopparn ganska 
nära i elektriska serien. När kondensering tillika användes, 
kunna ännu mindre skilnader upptäckas, t. ex. mellan valsad 
koppar och koppartråd , hvarnf inses svårigheten , att före- 
komma all anledning till eleklricilels-utveckling genom kon- 
takten mellan instrumentets särskilta delar. Troligen blir in- 
strumentet ännu säkrare, om skifvorna A^ B och C, jemte 
metalltrådarne göras af förgyldl silfver, eller förgylld messing, 
emedan kontakts-elektriciteten mellan guldet och vatten, i 
anseende till bristande kemisk inverkan, troligen är ytterst svag. 



— 309 — 

Sedan konlnkfs-eleklriciteten genom det här uppgifna 
instrumentet blifvit betydli^j^pn förstiirkt» kan den sedan genom 
Hr Svanbergs apparat, der i^lasskifvor lags^as mellan skifvomdy 
uppdrifvas 5nda derhan, alt gnistan och slaget blifva märkbara". 



4. AJlondimmor. — Hr Adj. Kosknschöld hade dess- 
utom meddelat följande: "Det dr bekant, alt då efler en varm 
ocb klar sommardag luften hastigt afkyles efter solnedgången, 
bilda sig ofta dimmor öfver åar, insjöar och sumpiga stallen. 
En dylik dimma syntes den 15 Juli detta år om aftonen efter 
klockan 9 vid klart och lugnt vader öfver en söder om Lund 
befintlig dam. Vid dammens brädd syntes dimman tydligen 
på motstående sidan, men då jag aflägsnat mig omkring KM 
fol från stallet, var den mycket försvagad och försvann kort 
derpä alldeles. Dagen derpå, vid enahanda tid och väderlek, 
spatserade jag i sällskap med tvenne andra personer långsefter 
en sydvesl om staden beGntlig vall. En mycket stark dimma 
syntes då på afstånd öfver en större äng, mellan vallen och 
en väg som leder till staden. När vi hunnit till stället, syn- 
tes dimman ännu mycket tydlig på nAgra få famnars afstånd, 
men under det gången fortsattes utåt vägen > syntes dess rand 
aflägsna sig och dimman liksom fly mot vallen. Då vi hunnit 
slutet af vägen fanns intet spår till dimma, och denna var 
ånnu icke återkommen \ timma sednare. För alt närmare 
lindersöka förhållandet gick jag den 18 Juli, närmare klockan 
10 om aftonen, vid klart och lugnt väder, i sällskap med 
tvenne andra personer öfver den väg som leder till den om- 
talfe vallen, men då här icke syntes någon dimma, fortsattes 
fl>;ången kring södra sidan af släden. Då vi hunnit längre 
fram, syntes en stark dimma icke allenast öfver den förr om- 
talte dammen, utan äfven öfver en bredvid liggande äng, mellan 
denna och staden. Vi gingo nu in i dimman, följande en 
gångstig, och då vi hunnit midten af ängen, syntes dimman 
v&l framför, men icke bakom oss. Då vi hunnit tillbaka till 



— 31.) — 

del »(alle, der vi nyss betraktade dimman , syntes di^n myckel 
svag, endast på de aflSgsnare delame af ängen, ocb inom ett 
par minuter var intet spår deraf synligt. Dimman återkoan 
icke sednare pä aftonen, och sedermera hafva dylika diiamor 
härstades icke varit synliga. Då jag nu (renne gånger varit 
i (ilirälle, att iakttaga samma fenomen. Sr min öfvertygeise 
den, att dimmans försvinnande icke kan bero på något lill- 
fålligt, utan måste härröra från någon inverkan af mennisk»- 
kroppen, hvarigenom dimman upplöses. Då dimmans upplös- 
ning till vattengas utgår från stallet der personen beBnoer 
sig, och sedan fortgår på längre och längre afstånd, så sy- 
nes dimman liksom aflägsna sig. ' Orsaken till delta fenocnen 
är icke lätt att inse, ty ehuruväl den värma, som sprider 
sig från menniskokroppen, i dess närmaste omgifning kan 
verka upplösande på dimman, så synes likväl obegripligt, 
huru den på så kort tid kan inverka på öfver 100 fots af- 
stånd. Jag tror snarare, att någon molekulär verkan Äger 
rum, till följe hvaraf dimmans upplösning af sig sjelf forlgår, 
sedan den på ett ställe börjat gå för sig. 

Ofvanstående anföres endast såsom isolerade fakta, utan 
iitt jng vill pasta, att upplösningen alltid äger rum, under 
här uppgifna omständigheter. I sammanhang härmed vill jag 
likväl nämiin, att jag hört personer intyga, att dylika dim- 
mor icke gerna uppkomma pa ställen, der kreatur om nät- 
terna gå ute, hvilket måste bero pä enahanda orsak." 



5. Samlidi^a observationer. — Hr Sundkvall an- 
mälle, atl efter tryckningen af de i förra numret införda ta- 
hoiierna för samtidiga observationer under år 1845, hade en 
tabell, äfven för år 1845, inkommit frän Prosten Ljest.adius 
i Karesuando, hvilken, ehuru sent ankommen, lortjenade att 
särskilt kungöras då den innefattade de nordligaste af alla 
observationerna, gjorda vid Norra gränsen af Svenska Lapp- 
markon, 08i'' N. lat. 



— 311 — 

Anteckningar om djur Sro följande: 
Hiriindo urbica ankom: cnst. 23 Maj; allm. t Juni. 



''Motacflla flava" 


» 


» 


19 


)) 


» 


» alba 


» 


» 


3 


» 


» 


Cnculus canorus 


» 


» 


2 


Juni 


» 


Cbaradrius apricariaa 


i» 


» 


10 


Maj 


» 


Anser segelum 


)> 


» 


11 


» 


» 



Cygnoa musicus, Maj 11, kl. 11 e. m., 1 par, fr. S. nrH)l N. 
(obs. Svanen kliicker oj vid Karesuando, men vSl 6 — 8 

mil nSrmare fjellen). 
Grus cinerea fir bloK en gäng sedd i orten. Kläcker 20 mil 

sydligare. 



6. Fossil björn i Skåne. — Hr Professor Nii.ssox 
i Lond hade uti bref till Hr Sundkvall meddelat följande 
mdrkliga underrättelser: '*Kedan för flera dr sedan har jag 
fätl dels under resor, dels mig tillsända björntänder ur södra 
Skånes torfmossar. En och annan gång har jag fått veta, atl 
der länderna funnos lågo äfven en del andra bon, förmodli- 
gen utgörande hela skelettet. Men jag har hittills, oaktadt 
alla eflerspaningar, ej kunnat erhålla rtågot skelett. Under en 
resa, som jag i förra månaden företog långs kusten mellan 
Ystad och Falsterbo, fick jag i Beddinge fiskläge höra, att 
man förlidel år, vid torfskärning under Jären (den höga 
grus- och stenvall, som ligger parallelt med stranden i hela 
denna trakt) funnit i nedra lagret af torfven en hop ben, och 
deraf tagit ett par tänder, som blifvit lemnade till en skol- 
mästare i trakten. Då jag af beskrifningen märkte, att fyndet 
var märkvärdigt, reste jag till skolmästaren, hvilken likväl 
redan lemnat tänderna till en 3 mil derifrån boende herre, som 
roar sig att samla hvarjchanda kuriosa. Jag reste då till 
honom och fick låna tänderna , som jag genast såg vara hörn- 
tänderna ur underkäken af en björn. Afven erhöll jag till 



— 312 — 

läns innersta kindtanden af sanrima djurart, funnen i en annan 
mosse. Anländ till Lund, jeroförde jag nu allt h vad jag hade 
af björnben ur Skånes torfmossar, med de cranier af na lef- 
vande björnar, som finnas i museum till ett betydligt antal. 
Jag fann genast, att alla de fossila tänderna voro vida större 
än de största af våra nu lefvande. Dcrefter jemförde jag dem 
med några tänder af Ursus spelceus, som jag fått i Berlin 
1828, och som sitta uti kalktuff ur en bengrolta. Med dessa 
öfverensstämma de, så att jag ej kan betvifla det de tillhöra 
samma art. 

Sedan denna upptäckt var gjord, började jag något när- 
mare jemföra alla våra fossila torfmossben, med dem som 
finnas i bengrottorna i Tyskland o. s. v. och jag fann snart, 
att vi uti våra torfmossar redan funnit en stor del af de 
djur^ som finnas i Tyska bengrottor, och som nemligen kunna 
förekomma i torfmossarna, d. v. s. med undantag af de större 
och mindre rofdjuren utom björnen o. s. v. Så hafva vi re- 
dan fossila hästen (äfven under Jären^, fossila renen, fossila 
hjorten, råbocken, elgen — alla större än de nu lefvande 
arter, som stå dem niirmast ; äfvensom Bos primigenicis, Bos 
Bison priscus och Emys lutaria. 

Det som torde mest förljena uppmärksamhot är, att allt 
hvad vi finna under Jären har legal der från årtusenden och 
har lefvat samtidigt, Jären (den stora grusvallen) har på 
en gång kastats öfver dem. Det är ett sigill, som blifvit 
satt på archivet och som först i sednare åren hlirvit öppnadt. 
Under sigillet i samma archiv, hvari hen ligga af Tyska 
grottdjury ligga äfven jagtvapen och andra redskap af landets 
äldsta invånare. Jag har nu för mig en hel, liten, samling 
deraf, bestående af pilar, af flinta och ben, j.igtlansar o.s.v. 
Det kan nu mera icke vara något tvifvel, att ju de menniskor, 
efter hvilka man träffat ben i Tyska bengroltor bland ben af 
så kallade antediluvianska djur, lefvat samtidigt med dessa djur". 



— 313 — 

7. Mufinkifferbrollel vid Lalorp i Nerike. — 
Hr L« Svanberg meddelade udir en skrifvelse ifrån Hr E. C. 
NoRLiN följande derom: 

"Grufvan strScker sig i nästan rakt norr och söder, sd- 
som nedanstående plan uti ^rAm af rätta storleken utvisar. 



Fig. 1. 



C 




' <^L.. E 



ull 



\ 



Nedansldende figur utvisar en profil ^eflcr A — B, hvar- 
liingden 8r ^^^,^ af den naliirliga samt höjden ^Av deraf, 

Fig. S. 




oeh nedanstående figurer utvisa profiler i samma skalor efter 
ISngd och höjd, tagna efter 

C — D och E — F 

Fig. 3. Fig. i. 





— 314 — 

Det lager, som på |)ro6lern<i utml^rkes med N:o 1 » ut- 
göras af grof sand, blandad med kalkslen ocli lera. I södra 
ändan af grufvan utgörcs lagrets nedersta tvä tredjedelar af 
slora kalkstensblock med mellanligi^ande sand. Dessa block 
ligga aflagrade sa, som de prickade linierna på Fig. 2 ut- 
visa. Lagret N:o 2 ulgöres af kalksten, liggande i nllstan 
horizontala lager närmast skitfern, bvarpä den omedelbart 

hvilar, och den har dervid öfvergält (ill orsten, hvilken stun- 
dom visar sig fuktig i brottet, härrörande, som det vill sy- 
nas, af el t niörkfSrgadt oljlikt fluidum (petroleum, ampelin?). 
N:o 3 på profilerna utgöres af skiffer i nästan horizontala la- 
ger med inmängd orsten, såväl i bollar, som i lager, bland 
hvilka ett lager, hvilket synes på Fig. 2, nästan oafbrutet 
igenomgår hela grufvan. Delta utgjorde förut bottnen för 
grufvan, men är nu till en del igenomsprängdt. Den nu blif- 
vande grufbotten utgöres äfven af orsten. Vid N:o 4, Fig. 2 
har försök blifvit gjordt att igenomborra orstenslagret och 
när borren hade gått 5f fot, utvisade dess förändrade gång 
att man kommit uti en lösare materia. Med borrningen ha 
försök blifvit gjorda till 12 fots djup, hvarvid dock ej någon 
förändring uti det upptagna bergmjölel blifvit förmärkt, eme- 
dan det visade samma färg, som den öfver sk i (Tern liggande 
flolägriga kalken samt fräste starkt med syror.*' 



8. Dubbelsalt oj svajvelsyrad ialkjord med 
svafvelsyrad jernoxidul och vallen. — llr L. Svan- 
berg förevisade vid detta tillfälle ett i slora rätvinkligt fyr- 
sidiga prismer kristalliseradt salt af ofvannämdc beståndsdelar, 
hvilket man bekommit vid Latorps alunverk (fordom Garp- 
hyttan kalladt) i Nerike, som ägcs af Brukspatron Duggk. 
Detta salt utkristalliserar då man ytterligare koncentrerar den 
moderlut, hvarutur alun förut anskjutil. Hr Genteix har vid 
analys af detta salt funnit dess procentiska sammansällning vid 
tvenne analyser vara: 



• ••• • •« 



— 315 — 

a. b, 

Talkjord 10.95 10.75 

Jernoxidul .... 9.78 9.01 

Svafvelsyra .... 31.83 — 

Vallen — 49.4G. 

Del 9r sålunda sammansall enligt den kemiska formeln 

• •• • • 

2MgS+FeS-h2lU, hvarefter dess berSknade procentiska sam- 
manilttning borde vara 

Talkjord . . . 10.74 

Jernoxidul . . 9.10 

Svafvelsyra • . 31.18 

Vatten .... 48.98 
och visar sig således vara ett dubbelsalt, som förut ej blifvit 
nppmSrksammadt , samt i så måtto af intresse, alt då den 
STifvelsyrade jernoxidul alltid kristalliserar med 7 at. vatten, 
så tSrefinnas Sfven 7 at. vatten för hvarje at. af svafvelsyrade 
talkjofdssaltet uti nSrvarande förening, eburuvål den vanliga 
vattenhalten för svafvelsyrade talkjorden utgöres af 6 atomer, 
och en 7-atomigt vattenhallig svafvelsyrad talkjord erhålles 
fönt då, nllr den får kristallisera vid en temperatur, som ar 
under +15° C. Det hår anförda saltet hade dock kristalli- 
serat vid en temperatur, som var öfver +15° C. 



Skånker. 

Till Fetenskaps-j^kademiens Bibliothek. 

Yojages en Scandinavie, en Lapponie etc. PubhVs par M. P. 

GAiiiAai). T. I. p. 2. Meteor ologie, L. 11. — T. I. p. 2. 

G^ogr. physique, L. 10. — p. T. Aurores Boreales. Livr. 9, 

Texte; Livrais. 31 — 41, Planches. — Af Kapten Liueböök. 
Proceedings of the Academy of Natural Sciences of Philadelpliia. 

Vol. II. N:o 9—12. Vol. III. N:o 1—2. — Af Akademien, 

Ö/vert, af K. FeL-Akad. Forh. Arg. 3. N.o ^. ^ 



— 316 — 

Tavchou, le Dr, Enqiiéte sur 1'AuthenliciU' des PhenoiiifaMS 
electriques d'Angclique Cottin. Paris 1846. — AfForfatlartm,. 

Proceedings of ihe Zoulogical Society of London. P. XlII^ 1845, 
8:o; samt 

Reports of tlic Conncil nnd Audilors of tbe Zool. Society of 
London. April 29, 184C, 8:o. — Af Socittettn, 

lufoai, lMif.y Bidrag till biordens sjukdomshistoria. Del. L Hel- 
singf. 1846, 8:o. — Af Författaren. 

Zeume, a. Dr, Ucber Scliådelbildung, zur festern Begriinduog 
der Mcnschenrassen. Mit Taf. Berlin 1846, 8:o — Alf För- 
fattaren. 

Brogniart, Al., TraitcT des Arts Ceramiques ou des Poteries. T. 
I, II, med Atlas. 8:o. — Af Författaren. 

Jaziwivsky, a., Un tableau formc' de dix carr^s dont chacun 

est composc/ de cent cascs, qui contiennent toutes les com- 

binaisons de Consonncs a Tinstar de celles de chifTres depuis 

1 jusqu' å 999 samt 

— — L'etymologie etc. Båda på Ryska. — Af Författaren. 

Nova acta regis Societatis Scieotiarum Upsaliensis. VoL XIH, 
Vol. I. — Af Sällskapet. 



Ull Rikets Naturhistoriska Museum. 

Två st, Salmo trutta? — Af Brukspatron L. H^mkn. 

En Perdix coturnix, skjuten i Sverige. — Af Löjtnant GntfEir^ 

STEDT. 

En Ripor re. — Af Öfverfdltläkaren B. F. Lefin. 



Ett skfirp från Sandvichsöarne. — Af Frih. G. von DuEBEif* 



9TO<~KROLM, \^\'S. ?. k. RORSTEDT CT lUVCI. 



ÖFVERSIGT 

AF 

RONGL. VETENSRAPS-AKADEMIEIVS 

FÖRHANDLINGAR. 



Jkrp. «. 1946. M MO. 

Onsdagen den 9 Deceriiber. 



Föredrag. 

1. Gallans sammanaättninf^. — Hr Frih. Berze-^ 

L1US meddelade, att Professor Mulder i Utrecht tillsflndt ho- 
nom ett skriftligt utdrag ur ett större arbete öfver bestdnds- 
delame af färsk ozgalla. 

Hr Frih. Berzelius erinrade Akademien derom, att han 
i dess Handlingar för 1841 nedlagt ett utförligt arbete i sam- 
ma vag, innehållande beskrifning på en mfingd af honom i 
gallan funna Smnen, som förut varit antingen alldeles okln- 
da, eller ock sammanblandade och antagna för oblandade* 

Tvenne år efter meddelandet af dessa resultat, oppgaf 
Professor Liebig i Giessen (Ann. der Chemie nnd Pharm. 
XLVII. 1.), att gallan, efker hans försök, består hofvudsakli- 
gasl af en enda kropp, som har saltarlad natur, och hvilken 
han kallade "gallensaures Natron", blandad med litet koksalt, 
samt med gallblåsans naturliga slem, till följe hvaraf han 
f&rklarade Hr B.s uppgifter för misstag, hvilket han ytterligare 
Idtit sina elever bestyrka genom analyser af det salt, som 
efker hans förmodan utgör gallans enda vSsendtliga bestånds- 
del. För alla dessa förhandlingar har Hr B. redogjort i de till 
Akademien afgifna Årsberåttelser för 1844 sid. 505 — 12 och 
,1845 sid. 643 — 6, och liar der anfört de inkast han an- 
såg sig hafva fog att göra emot den Giessenska skolans sått 
alt gå till våga, utan att Liebig eller hans till dessa under- 




— 318 — 

sökningar anvfinda elever » dera behagat fästa någon upp* 
märksambet. — Då det låg uppenbart för ögonen » alt 
arbetena öfver gallan i denna skola hade ett annat syf- 
temål , ån en riktig och noggrann kfinnedon> deraf» och 
detta syftemål genom deras utgifna artiklar var vunnet, så 
borde han icke eller vönla, att denna skola skulle gå ISngre 
åo alt få hans arbete ansedt såsom en samling af villfarelser. 
Han har, utan all oro för följderna deraf, lemnat della ftmne 
åt framtiden 9 saker derom, alt, förr eller sednare, nya forsk- 
ningar, utan biafsigter, skulle ådagalågga till hvilkendera si- 
dan den större noggranheten hörde, om det också icke .hunne 
intråfTa under hans lifstid. 

Men det bar inträffat vida snarare fin man kunnat för- 
moda. I den undersökning, hvaraf 3Iulder nu meddelat sina 
resultat, har han vid slutet af en kort framstfillning om de 
föregående arbetena rörande gallans sammansåttning, begagnat 
följande yl Irande, som hår ålergifves med hans egna ord: ^^Ei- 
nige Jahre spfiter unternahm Berzblius eine neue und ans* 
fCihrliche Untersuchung der Galle, welche von spfiteren For- 
scbern gånzlich verworfen wurde. Und dennoch hat die Zeit 
gelehrl, dass Berzelius in jener Arbeit ein solches Muster 
chemischer Forschung geliefert hat, dass ein Anderer, wenn 
er seiner Forschung unbefangen folgt, allés vollkommen wabr 
und richtig findel, was jener Chemiker uber die Galle mit* 
getheilt hat/* 

MuLDER tillkännager i sitt arbete, att han funnit gallans 
hufvudbeståndsdel ^utgöras af det ämne Hr B. beskrifvil under 
namn af bilin, fifvensom han i gallan, efter detta ämnes på- 
begynta förändringar, hvilka (oregå med oväntad skyndsamhet, 
funnit alla de ämnen, denne derur utdragit, samt alt den Lie- 
bitska gallsyran, hvilken Hr B., under namn af bilifellinsyra, 
beskrifvit såsom en förvandlingsprodukt af bilin, och som utgöres 
af en förening af bilin med fellinsyra och cbolinsyra, verk- 
ligen också innehåller dessa; men SIulder har dervid gått 
vida längre än Hr B., ty han har också analyserat de produk- 



— 319 — 

ter ban fraroslSllt. Dessa analyser framslfilla i klar dager 
förhAllandet vid en stor del af de underbara förvandlingar, 
som organiska åmnen, i eller utom den lefvande kroppen^ un- 
dergå, endast derigenom, alt väte och syre, i det lorhöllande 
bvari de bilda vatten, tillkomma eller afs$å ifrån en redan 
varande kropp- 
Följande ur afhandlingen utdragna exempel visar detta 
på ett upplysande sitt: 

Dyslysin =C»W«(y 

— anskjulet ur alkohol =C*«H"OVH 

Cholinsyra =C'*H'H)V2H 

Fellansyra =C^H"0*+3H 

Fellinsyra =(?*H"(y+4H 

Cholsyra =C*^H"(y+5H (?). 

Hvad som hfir uttryckes med H betyder likvSl Icke 1 
at. vatten, utan 2 at« vhie och 1 at. syre i det förhållande 
att bilda 1 at. vatten, framställda på delta sitt endast f5r 
alt lätta öfversigten. 

Hvad bufvudåmnet i gallan, bilin, angår, så fann MuL- 
DER det, lika som Hr B., så underkastadt förvandlingar af de 
obetydligaste orsaker, att det icke kunde framstSllas i den 
oförändrade form, som hade fordrats för att deraf göra en rik- 
tig analys. Hen han fann deri qvfifve och derjemte svafveL 



2. BomuUékrutet. — Prssses, Hr Frih. Wrede med- 
delade följande resultat af försök, anställda af Hr Kapten We- 
STERUNG och Hr Löjtnant Staaf. 

Hrr Wbsterling och Staaf hade, i afseende på bomul- 
lens vigtstUlökning y genom förvandling till bomullskrut, er- 
hållit följande resultat, hvarvid blifvit begagnad en salpeter- 
syra af 1.557 e. v. och en svafvelsyra af 1.829 e. v. 

a. 5.25 grammer torr bomull lemnades 10 minuter i syre- 
bbndningen och vigde efter full uttvSttning och torkning 9M 
grammer. 



— 3» — 

b. 5.16 gr. bomull y som legat 5 minater i syran, vigde, 
tvfittad och torr, 891 grammer. 

Således hade, i Törsta försöket, 100 d. bomull gifvii 
173.13 och i det sednare 17267 d. bomullskrut. 

Detta lemnades åter för 5 minuter i ny syreblandning, 
och återficks, efter tvåltning och torkning, med oförin- 
drad vigt. 

I hänseende till bomullskrulets egenskap att ur luften 
upptaga fuktighet, hade Hrr Westerling och Staaf funnit, 
alt i eldadt rum af +16®, vid yttre temperatur omkring frys- 
punkten, torrt bomullskrut ökade sin vigt, hvilket dock under 
vågningar, anställda vid olika timmar, befanns än litet mer, 
än litet mindre. Det högsta var, alt 100 d. torrt bomullskrut 
tilltagit i vigt lill 100.736 d. eller icke fullt | af en procent. 

Då bomullskrutet lemnades i ulhus, vid temperaturer om- 
kring O* och derunder ända till —8°, i dels klar, dels mu- 
len väderlek, blef tillökningen i vigt större och varierade, på 
lika sätt, vid olika vägningar. Det högsta som anmärktes 
inträffade vid — 5®, under dimmig väderlek, och var att 
100 d. ökat sig till 103.2 d. eller med 3^ procent. 

I afsigt att bestämma den värmegrad, bvari bomullskrut 
af det omgifvande rummets temperatur antändes, hade flera 
serier af försök blifvit anställda med bomullskrut, som inla- 
des i ett glasrör, öppet i ena ändan och insänkt i ett om- 
gifvande oljbad, hvars värmegrad med en termometer bestäm- 
des. Vid dessa försök visade sig att, sä länge temperaturen 
i badet icke fallit under +158°, skedde antändning då bom- 
ullskrutet infördes, men icke derunder. Försöken skedde på 
det sättet, alt temperaturen i badet upphöjdes till +180° a 
200°, och under temperaturens sänkning gjordes antändnings- 
prof vid hvarannan grad, hvarvid +158° befanns den lägsta, 
hvari antändning skedde. Derigenom vanns det resultat, att 
temperaturen inuti röret måste befinna sig nära nog lika med 
temperaftaren i badet, åtminstone icke under densamma, då 



— 321 — 

deremot, vid en motsatt gång af försöket, rörets inre tempe- 
ratar skalle icke bafva fällt upphunnit badels. 

Hr Cavalli, Artillerikapten i Konungens af Sardinien 
Ijenst, hade till Akademien inlemnat en berSttelse ora nAgra 
af honom y vid Åkers styckebruk » med den vanliga kastprof- 
varen anställda försök till jen^förelse emellan kastkraften hos 
bomullskrutet och vanligt krut. 

4:8ia försöks-ferien, anstaUdes midi på dagen i klart 
och vackert väder, 

fot. 

Bomullskrut 4 grammer, kasthöjd .... 6.75 

6 11.75 

8 21.01 

6 11.65 

6 11.90 

vanligt krut 21.4 (l44 lod) 10.75 

— 1140 

— 1085 

S:dra serien, på aftonen i mulen och dimmig väderlek. 

Bomullskrut 4 gr. . • • • • 6.35 

4 64» 

6 11.14 

6 10.85 

6 11.00 

8 16.90 

8 % 17.90 

vanligt krut 21.4 10.02 

— ...... ^ 9.80 

— . . 10.7a 

De iakttagna skiljaktigheterna i kaslhöjder af samma 
laddning i båda serierna , hfirröra uppenbart af luftens fukti- 
gare beskaffenhet vid det sednare tilll^llet. — Oro man åsi- 
dosätter de försök y hvari 8 grammer bomullskrut användes, 
af det skål, alt de ej framställa en lika öfverensståmmelse 
som de öfriga, så finner man den mekaniska effekten, som 



— S22 — 

hår år proportionel mot kasthöjden, vid den lediMre aertes i ji 
förelse med den företa minskad till (X95 k (X93 för hn— II»- 
krutet y ock till 0.92 för det vanliga. 

Jemför man de olika kaatböjdema för laddning road 4» 
6 och 8 grammer bomulUkrat, så visar tigy att kaatkdjdaa 
vftxer i ett större förhållande Sn viglen af det anvtoda iMMir 
allskrutet. Vigierria af krutet Sro, sig emellan, sAsom i, iJS 
ocb 2'j men de deremot svarande kastbojderna sAsom i, 1.74 
och 3.11, i den förra, och såsom i, 1.71 och 2.40 i doi aad- 
nare serien. 

Jemför man sedan kraften af de olika krotsbgen, då 
kasthöjden af 6 graramer bomdllskrnt jemföres med deo af 
21.44 gr. vanligt krut, hvilka kasthöjder varit föga skiljak- 
tiga frfih hvarandra, och om dervid fifven den ringa olikhe- 
ten dem emellan medtages i berSkningen, sfi visar sig, all 
1 d. bomuliskrut bar gjort lika verkan med 4 d. vanligt 
krut, bfida tagna efter vigt, i hvilket fall de ungefilrligen 
intaga lika volum, under anvfindande af vanligt sammaa- 
tryckningssfitl. 

Försöken anstStldes i ett tillstangdt olhas, der man kunde 
jemföra detonations styrka ocb rökens myckenhet. Detonalion, 
vid lika kasthöjd, tycktes vara litet starkare af bomullskru- 
tet. Skottet af det vanliga krutet fyllde huset med rök, det 
af bomullskrutet gaf enda&t en ringa, efter skottet ur morsa- 
ren uppstigande hvit ånga med någon lukt af salpetersyrlig- 
het, men som genast försvann, då den aflågsnade sig från 
mynningen. 

Efter flera förnyade skott med bomullskrutet, fanns prof- 
varens insida lindrigt smutsad af ett kaffebrunt öfverdrag, som 
man varseblef, då den inuti rentorkades med litet hampa. 



3. Om tillök ningen i vigt vid bomulls förvänd^ 
Ung till bomullskrut. — Hr L. Svanberg meddelade, att 
han gjort några försök för alt utröna huru mycket ligninkrut 



— 323 — 

8001 EAs af en gifven yigl bomull. Medium emellan någi^a 
•insemellaa inom en procent ufverenellmmande iJSrsdk) som 
blifvit gjorda pA bomoll af eamma sorl, bafva visat, att af 100 
delar torr bomull erhållas 169.95 delar krut. Då medium 
emellan tvenne försök , som af Hr Staaf i samma rigtning 
blifvit gjorde t angifvit en vigttiilökning af 72 proc. af 
bomullns vigt, ansåg Hr Svanberg dessa försök snarare vara 
en bekrftflelse på hvarandra , ån att ett större förtroende kunde 
skinkas mera åt den ena ån den andra bestfimmelsen, innan 
en analys blifvit gjord på elementarbeståhdsdelarna& inbördes 
▼igtsförbållanden, så mycket mera som försöken litt kunna 
ntlalla något olika till följe deraf, att, då bomullen ej förut 
blifvit befriad från sitt fett medelst kaustikl kali, den ena 
sorten deraf kan hålla litet mera af fettartade och andra ftm- 
nen än den andra. 

Hr Svanberg hade anno ej haft tiimile att göra denna 
elemenlbestämning, men ansåg likvål, att den slutsats kunde 
dragas af hans best&romelse utaf bomullns vigttillökning vid 
dess förvandling till krut, att ej så mycket salpetersyra fin^ 
nes uti det sednare för handen, att kolet vid detonationen 
kan förvandlas till kolsyra på bekostnad af salpetersyrans sy-^ 
rehalt. Skulle man ISgga till grund Baumhauers analys på 
lignin, samt den för detta åmne af Mulder adopterade formel 
Q34^42Q2i^ och forsökd att af vigUillékningen vid förvandlingen 
tiii krut beräkna ligninkrutets sannolika sammansättning, så 

• « « « 

komme man antingen till formeln C»*H»*0"+5N eller C**H'H)^*+5N. 
Den förra af dessa formler förutsätter, alt elementema för 4 at. 
vatten utgått ur lignin , samt alt 5 al. salpetersyra ingått, 
under del att den sednare formeln förutsätter, att för deSat* 
salpetersyra som ingått, lika många atomer vatten utgått. En** 
ligt den förra formeln borde af 100 delar bomull 170.2 delar 
krut erhållas, under det att man enligt den sednare formeln 
borde erhålla 172.2 delar. 



— 324 — 

4. Bidrag till thearién om högre Differential' 

eoifftcienter. — Hr Hauisten föredrog: Redan f5r mer in 
ett och ett baifi decennium sedan framstBllde Jacou i Crellgb 
Journal ett problem » som för den högre analysen ir af dea 
största vigt, det nemligen, att finna generella expresiimem 
på n:te derivatan af <p (jc^ y), da y sjdf år en funkiion af a. 
En fullslöndig solution af delta problem skulle, jemtedetdea' 
fyllde en vfisentlig lucka inom sjelfva difTerential-kalcolem 
teori, fifven högst betydligt vidga grfinsoma för dess appli* 
kationer pä funktioners utveckling i serier, p& teorien oro de» 
finita integraler o. s. v. Men oaktadt denna stora vigt, aon 
det nSmda problemet eger, står det ännu i dag i sin goie* 
ralité osolveradt, till följe af de stora svårigheter och kom- 
plicerade kalculer, som dermed åro förenade. 

Afven om man inskrånker problemet till det, att ^fifks 
generella expressionen på n:te derivatan af <p {y), då y år 
funktion af x, så återstå lillråckligt många svårigheter, all 
det Snnu synes öfvergå analysens nfirvarande krafter. Visser» 
ligen hafva för speciella fall flera vackra solutioner blifvit gifna, 
hvaribland så val för dess enkelhet som dess vigt i frfimsla 
rummet bör nfimnas Jacobis märkvärdiga formel för (n — l):te 

derivatan af (1 — o;*) 5 men den försle mig veterligen, som 
gripit det ofvannåmde problemet an, visserligen långt ifrån i 
dess fulla allmSnlighel, dock mera generellt än andra, 8r Prof. 
SCHLÖMILCH i Jéna, hvilken fur nära ett år sedan i en i Crel- 
LES Journal införd afhandling uppgaf generella expressionen 

på mte derivatan af (p (y) för de tvenne fall: y=^x^ och y=e'. 

Föranledd af de vackra resultater, hvartill Schlömilch 

kommit, försökte jag redan i början af innevarande år, om 

icke genom samma metod, som han begagnat, del skulle 

lyckas, att äfven för andra funktionsformer, än y=x ochy=c , 
finna den ifrågavarande generella derivat-expressionen. Men 
ScHLÖMiixiis metod var dock su speciell för dessa funktions- 
former, ad, med undantag af en enda t/=logx, dertill föga 
gafs någon utsigl. 



— 325 — 

Sjelfva svårigheten i det ifrågavarande problemet ligger^ så- 
som man strazt finner, mindre i upptäckandet af den sökta expres- 
sionens form» ån i finnandet af den allmänna lagen för de nu- 
meriska coéfficienterna. Genom en metod helt olika Schlömilchs 
har det lyckats mig, alt för flera andra ån de af honom be- 
handlade funktionsformer få dessa coefficienter bestämda. Jag 
kan icke vid detta tillAlle ingå i någon utförligare framståll- 
niDg af denna metod, utan måste åtnöja mig med att i stör- 
sta korthet omnämna, att den sökta lagen erhållits genom di- 
rekt integrering af ~de partiella differens-equationer, hvartill 
problemet leder. Jag har redan, i förliden vår, i skrifvelse 
till Hr L Svanberg haft iran meddela Akademien ett och 
annat resultat, hvartill jag då redan kommit; det torde til- 
låtas mig att vid detta tillflllle med några ord komplettera 
mina förra meddelanden. 

Del mål jag närmast föresatte mig var att solvera det 
ifrågavarande problemet (d. v. s. finna generella expressionen 
på n:le deri vätan af ^ (y)) då y s= h vilken som helst af de 
så kallade enkla funktionerna af x. Och detta har äfven lyc- 
kats mig för alla, med undantag af den enda y=Arcsina?, 
•n funktionsform, hvilken såsom inverterad af den enkla Sina?, 
visserligen upptages bland de enkla, men i sjelfva verket är 
långt mindre eiikel, är t. ex. Arctangx. Men utom dessa har 
jag äfven för en mängd andra funktionsformer funnit den ifrå- 
gavarande derivat-expressionen , såsom för 

1 

X nx r nx x' . *■ 

y=« 9 y—oce , y=na5 . e , y=:e , y=a?±-, 

y=Tangj?, y=Cotanga;, y=Arctangj?, y=ArcCotanga;. 
Alla dessa resultater äro funna medelst en och samma 
metod, nemligen genom direkt integrering af de partiella 
differensequationer, som i sig innehålla lagen för de obekanta 
numeriska coellicienlerna. 

Slutligen torde det tillåtas mig omnämna några af de 
applikationer jag gjort af de i det föregående antydda under- 
sökningar : 



— 326 — 

1:0 En expression pA (n^iyte dcrivalan af (l+a?*)*"^, som 
uliriSrker sig för en enkelhet , nfislan lika stor, som den mot- 
svarande Jacobiska formeln för (1 — x) 

2:0 Utveckling af (l+o?)" efter stigande dignileter af 

Wy deri inga imaginfira binomial-coefBcienter förekomma. 

3:o Utveckling af n:te digniteten af en bege efter stigaade 
digniteter af dess tangent. En sAdan utveckling har förat en* 
dast 'varit kind för bégens första dignitet. För bågens qvadrat 
erhAlles en ganska enkel formel, som förtjenar sårskilt anmir- 
kas. Den år för atvecklingen efter tangentens digniteter kvad 
den bekanta SrAiNviiXEa formel år för atvecklingen efter di- 
gniteterna af Sinus. 

4:0 Utveckling af fnnktionen y^x efter digniteterna af 
logo;. Den gifver, medelst en för alla positiva vården på x 
convergerande serie, vfirdet på y, och completterar således den 
i Crelles Joamal införda appsatsen af Eisrnstein, som fram* 
ståller den omvfinda soiutionen, d. v. s. gifver det varde på 
X som svarar emot eti gifvet, inom vissa grånser liggande» 
varde på y, 

5:0 Tvenne symboliska expressioner, hvarpå jag vågar Asta 
en särskilt uppmärksamhet: en på me differensen af en funk-» 
tion hvilken som helst, uttryckt i de successiva derivatorna: 
den andra på r:te derivalan, uttryckt i de successiva diffe- 
renserna. Det är bekant, att förut tvenne sädana expressio- 
ner finnas, som visserligen bestämma formen på de ifrågava- 
rande expressionerna, men åter hänskjuta frågan om de nu- 
meriska coefGcicnterna — hvilkas finnande just medför de 
största svårigheterna — till en ny undersökning, hvilken 
dock hittills icke fullständigt blifvit genomförd. Deremot 
gifva de af mig deducerade formlerna icke blott den sökta 
formen, utan äfvcn den fullständiga bestämningen af de nu- 
meriska coe (Ti c i en terna. Dessa expressioner kunna dessutom 
med tillhjelp af den af C.AUCfiY inventerade Kcsidu-calculen 
presenteras under en högst enkel form. 



— 327 — 

5. Om jernvågars kosinatl och under hålL — 

Hr v. Sydow föredrog: En temiigen aliroSn öfvertygelse har 
ot«pridt sig, att i Sverge, såsom i flera andra ISnder, jern- 
vigar skolle, jemie det de otvifvelaktigl befordrade hastigare 
omsStfning och ökad prodaktion, gifva en sådan inkomst ^ att 
privata associationer derati kunde med hopp om vinst, utan 
allmånoa understöd, insatta sina kapitaler. Det torde derföre 
intressera att kanna några data i afseende på de siörre jem- 
vfigarna i England, Frankrike, Belgien och Tyskland, hvilka 
iro hemlade dels ur utlftndska journaler, dels ur ▼. Redens 
verk om Tyska jemvågama. 

Berfikningen öfver en jemvågsanlåggning, betraktad or 
en financiel synpunkt, omfattar 3:ne hufvudpunkter, nemL: 
1» Anläggningskostnaderna med allt hvad dertill hörer; 
2:o Årliga kostnaderna för transporterna, vSgbanans underhåll 

och administration, och 
3:0 Den inkomst, som traffiken måste gifva för bestridandet 
af sistnåmde kostnader, och för alt derutöfver lemna rftnta 
på byggnadskapitalet samt ett öfverskott för all till större 
reparationer reserveras. Efter detta behof måste tariffen 
beräknas å det antal passagerare och varor, som man för- 
modar komma att på jem vågar transporteras; men denna 
tariff måste likvål, om traffik skall intrSffa, vara mycket 
lägre fin de vanliga forlönerna landvfigen, och ej mycket 
högre än transportkostnader å kanaler, fragt och afgifter 
inberäknade. 
Anläggningskostnaden för jernvägar i England, Belgien 
och Frankrike uppgifvas af Ingenieur Jullien i Annales des 
ponts et chaussées för 1845, efter authentika handlingar, till 
följande belopp per svensk mil, beräknad till 10} kilométre, 
och omkring 6} engelsk mil, neml. 

De största Engelska jernvägarna med dubbel bana af 
omkring 250 sv. mils längd, hafva medtagit i anläggnings- 
kostnad högst 5 millioner K:dr B:ko, minst U million ^ och 
per, medium 2,80;.),000 R:dr B:ko per sv. mil. Denna enorma 



— 328 — 

kostnad härleder sig dels af öfverflödig lyx i anlS^fniiigeii, dels 
af den mSngd tunnels, viadncter, broar och andra konstarbe- 
ten, som den i allmSnhet missgynnande lokalen föranledt, dels 
af de höga kostnaderna för förberedelsen och utverkandet af 
concessions-billerna, bvilka uppgått till 80^000 R:dr per milan 
för jernvSgen emellan Manchester och Leeds, och till 266,000 
R:dr milen för v9gen emellan London och Brighton, och dels 
af de höga jordersSttningarna , utgörande per medium 400,000 
R:dr B:ko per mil. 

Kostnaden för de Belgiska jernySgarna, hvilka otfSras 
pä Statens bekostnad , berdknas, komplett flirdiga, till per me- 
dium 1^600,000 R:dr milen, eller 700,000 R:dr mera An pri- 
mitift var kalkyleradt. Om man likväl utesluter de delar 
deraf, som i följd af svårare lokalförhållanden medtagit extra 
kostnad, såsom emellan Lättich och Preussiska grånsen, ned- 
går medelkostnaden till 1,400,000 R:dr. Linierna från Gheni 
till Gmrtray och till Bruges, der marken 8r horisontal, bafva^ 
med enkel bana, ej koslat mera fin 600,01)0 R:dr milen. Jord- 
ersfittningarna hafva per medium uppgått till 240,000 R:dr på 
sv. mil. 

Af de i Frankrike anlagda jernvSgar kostar den emel- 
lan Strasburg och Basel, på jemn mark, 1,600,000 R:dr, emel- 
lan Paris och Orleans 1,900,000 R:dr, och emellan Paris och 
Rouen 2,100,000 R:dr milen. Den emellan Rouen och Havre 
anses komma att, i följd af svårare lokalförhållanden, med- 
taga nära 3 millioner per sv. mil. Till denna höga kostnad 
bidrager dels det höga priset å jern, dels jordersfittningarna, 
hvilka emellan Paris och Orleans uppgått till per medium 
288,000 R:dr milen. 

Inom Tyska Staternas områden 8ro redan omkring 300 
mil jernvågar anlagda, och omkring 700 mil återstå att en- 
ligt uppgjorda planer utföra. Enligt v. Redens uppgifter har 
kostnaden för de redan anlaggda, hvaraf de flesta med enkel 
bana, uppgått till per medium 800,000 R:dr B:ko milen. Vå- 
gen emellan Wien och Gloggnilz öfver bergåsen Semmering 



— 329 — 

har kostat mesl, eller öfver lyJilOfiOO R:dr, och minst den emellan 
Nörnberg och Furth, på jemn mark, eller 430,000 R:dr mi- 
len. Bland vSgar med dubbla banor har den emellan Berlin 
och Cöthen koslat minst eller 620,^K)0 R:dr per mil. Den 
ligre medelkostnaden för de tyska jernvSgarna härleder sig 
dels deraf, att de flesta hafva enkel bana, dels deraf^ att 
mån bortlagt all ö(verflödig lyx, dels af de billigare jorder- 
sättningarna, hvilka uppgått till högst 120,0.X) R:dr milen, 
men på många banor till ej mera Sn omkring 40,000 R:dr 
och derunder. 

Det höga beloppet af jordersåttningarna förorsakas icke 
ensamt af det stegrade priset å marken, utan åfven deraf, att 
större areal ån man föreställer sig, behöfves för en jernvåg; 
ty utom sjelfva banans bredd tillkommer en ganska betydlig 
jordvidd vid utgräfningar och fyllningar, för mötesplatser, 
gmstSgt och stationernas områden, der plats måste finnas för 
raagasiner, remiser, verkstäder, administrations- och andra 
byggnader. Såsom exempel må anföras, att ehuru den dubbla 
jernbanan emellan Paris och Orleans icke håller mera än 28 
fots bredd i toppen, utgörande omkring 18 tunland på milen, 
har likväl så stor areal behöfts, att den fördelad på hela jern- 
vägens längd gifver en medelbredd för banan af 140 fot, el- 
ler 90 tunla^nd på milen. 

Ärliga underhållet af en svensk mil jernväg, inberäknade 
transport- och administrations-kostnaderna, har de sednare åren 
uppgått till per medium (oljande procent af anläggningskost- 
naderna^ 
i England å de stora jernbanorna 4 procent eller 112,000 R:dr B:ko. 

i Belgien 3} — eller 60,000 „ 

i Frankrike, Orleanska vägen 5 — eller 98,000 „ 

„ Baselska dito 4 — eller 59,000 „ 

i Tyskland, Wien och Gloggnitz 4 — eller 73,000 „ 

„ Berlin och Steltin 4| — eller 25,600 „ 

Af dessa summor utgöra transportkostnaderna med lo- 
komotivers och vagnars underhåll omkring hälften; andra 



— 330 — 

hSlften åtgår till banans underhåll, adminiatratioB och be- 
tjening. 

För att betScka dessa at^ifter, erhålla rinta å det ut- 
lagda kapitalet, samt afsSlta omkring 1 procent till reaenF- 
fond för större reparationer^ såsom nya underlag hvart lOede 
år, nya skenor m. m., måste brutto-inkomsterna uppgå till 
minst 10 procent af anlåggningskostnadeny eller mera ftn dolH 
beit så mycket som underhållskostnaden; och efter detta be- 
hof har man beståmt tariffen för resande och varor. 

Medeltariffen å de större jernvågarna Sr: 
i England , för resande 24 sk. och för varor 8 sL SkBt, milen, 
i Belgien, „ „ 12 sk. „ „ 4 sk. „ 

i Frankrike, „ „ 18 sk. ,« ,, 6 sk. ,, 

i Tyskland, „ „ från 8 sk. till 32 sk. och från 3 till 18 

sk., allt efter klasserna af vagnar och varor. 

Med ilfart betalas 1 SkiU. varor nåra lika som resandew 
På kortare och mindre kostsamma jernvågar firo likv&i afgiC* 
terna i Tyskland något lägre. 

Af bruttoinkomsterna å de Tyska jernvågarna hafva pas» 
sagerare-afgiflerna vanligen uppgått till emellan 66 och 80 
procent; och i England och Frankrike ännu högre. 

Netto- inkomsterna af jernvågarna uppgifvas för år 1844 
hafva varit: 

i England omkring 5} procent af anläggningskapitalet, hårle- 
dande sig dels af den starka traffiken dels af den högt 

tariffen; 
i Belgien, der tariffen Sr låg, 2 procent, hvarvid måste an- 

mfirkas, att mera ån hälften af dessa jernvägar gifva 

förlust, och endast på kortare delen deraf traffiken år 

så stark, att denna förlust kunnat betäckas, och derat- 

öfver erhållas förenämda behållning; 
i Frankrike, emellan Paris och Orleans 7 procent, härrörand? 

af den ovanligt starka traffiken i granskapet af hufvud- 

staden; 

„ emellan Strasburg och Basel Ii procent, och 



^ 331 — 

i Tyskland emellun 1 och 7 procent, allt efter olikiielen i 
anläggningskostnad och traiBk. 

I allmSnbet kan antagas, all de järnvågar gifva största 
revenu, som sammanbinda folkrika på icke allt för långa af- 
atåod belägna fabriksstäder sinsemellan och med de större sjö- 
stSderna, ty der uppstår största traffiken med så väl resande 
som varor. På det öfvervägande antalet af de förra beror 
likväl den hufvudsakliga inkomsten ^^ ty de jernvägar, på 
hvilka varutransporten är hufvudsak, gifva i allmänhet mindre 
inkomst. 

En jernvägs-anläggning i Sverge, der lokalen väl i all- 
mänhet icke medför stora hinder/men likväl är mindre gyn- 
nande än i norra Tyskland, lärer icke, oaktadt de ringa 
jordersättningarna, kunna anses kosta mindre än per medium 
6u0,r)0() R:dr milen, på några ställen mera och på andra 
mindre, då man betraktar den stora qvaotitet ballast, eller 
grus- och stenslagsfyllning som här måste anbringas å ba- 
nan till stöd för underlagen, för att hindra verkningarna af 
vår starka källossning å de många ställen der vägen måste 
tagas öfver lerig och lös mark, dera stensättningar alltid fö- 
rekomma, hvilka utan en djup och tast beläggning skulte 
rubba jernskenornas läge, och göra banan vådlig och mån- 
gen gång ofarbar. Sannolikheten af detta kostnadsbelopp sy- 
nes bekräftad genom resultatet af det nyligen genom en er- 
faren Tysk Ingenienr upprättade förslaget till en jern vägsan- 
läggning emellan Wenersborg och Uddevalla, hvilket uppta- 
ger en kostnad af 1,500,000 R:dr B:ko för 2^ mil, eller 
600,000 R:dr mileo, ebom lokalen med andantag af i mils 
llngd närmast Uddevalla och Wenersborg Ar sftrdetes jemn 
och lör en sådan anllggiiiiig gynnande. 

Efter denna beräkning borde en mil jernväg, för att 
erhålla 10 procent i bruttoinkomst, afkasta 60,000 R:dr om 
året, hvilken summa förutsätter en transport af 720,000 SkM 
varor a 4 sk. per Skli, eller 180,000 resande a 16 sk., — 



— 332 — 

eller ock motsvarande af begge, — en IraflBk» aom icke på 
Ifinge i vårt land synes kunna inlrfiffa. 

Privata associationer torde således icke kunna på- egen 
hand i Sverge öfvertaga jemvågsanlfiggningar. Och ftfven i 
Frankrike och Tyskland, der en lifligare traiBk kannal mot- 
ses, hafva ofta dylika associationer ej kannal bilda sig, med 
mindre Staten bekostat en betydlig del af anlfiggningen , eller 
ock garanterat bolagen en viss procent i nettorevena. 

För tillvfigabringandet af dessa nyttiga kommonikationer 
i Sverge, synes det derföre blifva nödigt, att de bolag som 
åmna åtaga sig utförandet, erhålla understöd eller garantier af 
Staten, och måste dessa understöd i förhållande till anllgg- 
ningskostnaden blifva större fin hvad i andra Europeiska sta- 
ter bestås, emedan man hfir icke på Ifingre tid kan vSnta 
så liflig traiSk, hvarken med resande eller varor, som i de 
mera folkrika och industri-idkande länderna på andra sidan 
Östersjön. 

Inlemnade j4JhandUngar. 

Hr Doct. Chr. Stenhammar: Om Gottlands Laf-vegetation. 

Remitterades till Hrr Fries och Wahlberg. 
Hr Assessor £. Burman: Meteorologiska Observationer i NeJer- 

Calix, Nov. 1845 — Nov. 1846. 

Öfverlemnades till det astronomiska observatorium. 



Akademiska angelägenheter. 

Praeses tillkänuagaf, att Akademiens ulldndske ledamot i 
tredje klassen, Kejs. Ryske Vice-Amiralen Hr A. J. von Kru» 
8ENSTERN med döden a fgä tt. 

Till ledamot i andra klassen valdes Aslronomie Professoren 
vid Universitetet i Bonn Hr F. E. A. Argelander. 



— 333 — 

Skänker. 

Till FetenskapS' Akademiens BibUothek. 

3uveaiix Mc^raoires de la Sociéle Impt/riale des Naturalistes de 
Moscou. T. VIII. Moscou 1846, 4:o. — Af Socicteten, 

illetin de la Sc3ciéle' G^ologique de France. Ser. II. T. 2, 3 
f. 23—42. Paris 1845 , 8:o. — Af Soaeteten. 

iPLACB, De. Oeiivres. T. VI. Exposition du Systeme dii Monde. 
Paris 1846, 4:o. — Af Franska F'etenskaps- Akademien. 

»mptes rendus hebdoroaires des Seances de PAcaderoie des Sci- 
ences; par MM. les Secrelaircs perpdluels. T. XXI. 184(>. 
N:o 1—26. Paiis 1846. 4:o. — Af Akademien. 

>!fAPAfiTE, C. L. Pr., Gatalago Metodico dei Pesci Europei. Nap. 
1846, 4:o — Af Hr J, Ghabebg af Hemsö. 

ABTiNs, Gu., Voyagc botaniqiie le long des^cotes septentriona- 
les de la Norvege, depuis Dron(heimJusqu'au Gnp Nord, 8:o. 

— Af Författaren. 

SRREY, ÄL., Sur les TremblemenU de terre de la Peninsulc 

Scandinave. — Af Författaren. 
BMONViLLE, Philosophic Primitive. Vol. I, och III, 8:o. — Af 

Författaren.. 
iwY, M. B., Rechcrches sur les d iverses especes de Gires. Extr. 

d. Ann. d. Ghimie et de Physiqne, Sec. 3, t. XIII. 
— Recherches sur la Gompositton des Gaz que Teau de mer 

lient en dissolution dans les difFt/rents moments de la jour- 

nt^e; Extr. d. Ann. de Ph. et de Ghimie, Sec. 3, t. XVII; 

samt 
• — Sur quelques combinaisons nou velies du perchlorur^ 

dVlain. Paris 1846. — Af Författaren. 
ora Batava. Aflevering 144, 145. — Af K. Ministerium i 

Holland. 
upuis^ F., AiAÉ, Exposé succinct du Polyskématisme. Paris 

1846, 8;o. — AfFörfattaren. 
lAVAis, M. A., Sur les ParhcHies, situés å la m^me hauteur 

que le soleil et sur le Phénom^ne de farc-en-ciel blanc. 

(Extr. d. J. de rÉcole polyt. XXX Gahier). Paris 1845; 8:o. 

— Af Författaren. 

FSTRÖM, N. G. Åsigter i frågan om fri kolhandel i Sverige*. 
1846, 8:o. — Af Utgif våren. 



Öfvers. af KongL yet.-Akad Förh. Arg. 3. y.o to. ^ 



— 33* — 

7Ul Rikels Naturhistoriska Museum. 



En Falk och 2:ne Ex. af Anas albeola. 

Diverse Crustaceer och Fiskar i sprit , samt 

En Spongia, alla frän Nordamerika. — Af GrosshamdL «/l R 

Abfwedson, 
En större samling af Brasilianska In^kt-bon. — Jf Consul LiwO' 

GREN i Bahia, genom Grosshandl. Rosenlöf. 
En Muslela erminea. — Af Handl. Laxgmjn i Ti osa. 
En lefvande Proteus anguinus. — Af Cand, C. G. Löwenujblm» 
En Ololicnus sp. inc och en Papegoja från Zanzii>ary 
7 s\. Papegojor från Singapore, och 
3:ne Fasaner från Cbin.i. — Af Hr F» Rosenund. 
En Unio från Ohio. — Af Hr fV^ Natoorst. 
En samling Graptolither från Dalarne. — Af Hr Brukspatron 

IVegeun. 



— 335 — 

Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium 
i October 1846. 





B 


romelern 


Tliermomefcrn 

CcUius. 


— 




== 


=^ 




rf dl. 


eraJ till 0°. 


Vind.ro 




„ 3 




D 


rim.llnn,. 










'^ l: 




Kl. 6 


K.I. 2 




Rl. 6 


Kl. ■£ 


Kl. 9 




Kl. 2 


Rl. 9 




f. m. 


f.n. 


* m. 


r. m. 


c. m. 


r. m. 


f. m 


..m. 




? 


1 


23,62 


25.48 


25,42 


+ 10^ 


+ 13'9 


+ 1.3-i 


0. 




~7~ 


Muin 


2 


25,45 


25,40 


25,46 


+12,5 


+ 16,9 


+14,0 


V. 


V. 


v 


H.in.1. 


3 


25,41 


25.^4 


25,32 


+ 12,2 


+ 13,0 


+12.3 


SO. 


o. 


o. 


Mulci 


4 


25,31 


25;Z4 


25.3* 


+ 12,3 


+ U,0 


+13,4 


S.O. 


v. 


N.V. 


Brgp 


5 


■ih,m 


25,50 


25,55 


+ e,4 


+ 12.4 


+ 9.2 


>.v. 


N.T. 


w.v. 




G 


25.13 


25,50 


25,5G 


+ 4.3 


+ 11,4 


+ 9,4 


N. 


0. 


0. 


U.mni. 


7 


25,51 


25.49 


25,43 


+10.2 


+ 12.3 


+ 10.4 


o.s,o. 


&0. 


s.o. 


MdIcI 


8 


25,26 


25,23 


25,2.3 


+11,0 


+13,7 


+12.3 


SO. 


s.n. 


S.O. 


R't- 


9 


25,2fi 


25.23 


25.33 


+ 9,3 


+ 14,4 


+ 11,2 


S.T. 


S.V. 


8. 


Kliit 


10 


25,.15 


25,29 


25,29 


+ 9,7 


+ 13.4 


+ 12,3 


S.V. 


S.S.V. 


S.V. 


Rffip 


II 


25,21 


25.16 


25,2.1 


+ 12,2 


+ 15,2 


+ 11,6 


S.V. 


s. 


s. 


Hulct 


t! 


a5,3(! 


25,4Ö 


25,50 


+ 7,3 


+ 11,0 


+ 9.2 


S.O. 


S.O. 


S.O. 


Kltrl 


13 


25.5! 


25,49 


25.41 


+ 9,3 


+ 8,4 


+ 9.6 


o. 


o. 


o. 


R^go 


U 


2ä.-Jfi 


25,22 


25,19 


+ 10,3 


+ 13fl 


+ 10,8 


0. 


.SO. 


S.O. 


Målet 


13 


,i:.,i4 


25,23 


25.40 


+ 10.G 


+ 13,4 


+ 9,3 


S.O. 


S.O. 


a 





16 


35,40 


25,43 


25*i 


+ 9,6 


+13,2 


+ 11.2 


0. 


O.S.O. 


0. 





« 


25,48 


25,52 


25,57 


+ 9.3 


+ 12.3 


+ 11,2 


0. 


S.O. 


so. 


HilfLI. 


18 


■•■|,fi6 


25.6» 


25.(ia 


+ 10.3 


+ 12,3 


+ 11,3 


0. 


s.o. 


S.O. 


Mulci 


l'J 


25,G3 


25,G1 


25,58 


+ 11.4 


+ 10.8 


+ 10,8 


S.O. 


so. 


S.O. 


Storm 


X 


25,'.0 


25,42 


25.39 


+ 10.3 


'+12,1 


+ 12,5 


S.O. 


S.O- 


S.O. 


R»gn 


!l 


2VW 


25.W 


25.39 


+ 12,0 


+ 1.3.4 


+ 12,3 


so. 


s. 


s.o. 




a 


25.16 


25,39 


25.35 


+ 11,0 


+ ll,t 


+10,7 


S.O. 


s.o. 


S.O. 





23 


25, !0 


2j,4* 


25.49 


+ 10,2 


+ 10,2 


+ 9,2 


S.O. 


S.V. 


s. 





n 


25,53 


25,57 


25.58 


+ 9,3 


+ 10,5 


+ 9.7 


SS.O. 


S.V. 


S.V. 





is 


25,M 


25,53 


25.51 


+ 10.6 


+ 11,2 


+11.0 


S.0- 


S.O. 


s.o. 


Uulrl 


16 


25,51 


25,57 


25.59 


+ 11.2 


+ 11,8 


+ 11.3 


S.S.O. 


S.O. 


S.O. 





27 


25,04 


25,70 


25.:g 


+ 9,3 


+ 10,2 


+ 10,3 


0. 


0. 


0. 


Rcgd 


29 


2:.,82 


25,83 


25,91 


+ 9,3 


+ 12,0 


+ 7,8 


0. 


S.V, 


s. 


H.irkt. 


!9 


25,91 


25,i)0 


25,(10 


+ 8.3 


+ 10.5 


+ 8,2 


0. 


s. 


s. 


Rrgn 


30 


25,91 


2i,98 


25,M9 


+ 7.3 


+ 7,1 


+ 6,.3 


s. 


s. 


s. 




i 


25.H'. 


25.79 


25," 


+ 7,1 


+ 9.0 


+ :j 


s. 


s. 


s. 


. 




■.■5,47« 


25,495 


■y:,Mf) 


+ O-rti 


+ 12-00 


+ 10X4 


WsdlTb. 




1,508 


...... 






1^ 






+ 10"» 


l""^ 



ÖFVERSIGT 



AP 



KONGL 
VETENSKAPS^AKADEMIENS 



FéRHAlVDIiIlirOAR. 



FJEBDE ÄROANaSN. 



Med sju Taflor. 



arocMLMOMtjm» f S4S. 

Kn«gl. Boktryckarv» 



ÖFVERSIGT 



AP 



KONGL 
VETEN8KAPS*AKADEMIEN8 



FéRHAlVDEtllirOAR. 



riEBDE ÄROåNOEN. 

1949. 



Med sju Taflor. 



P. A. MOKIVBB* & ■Ö>KK, 

KoagI, Boktryckare* 



ItitieliAll. 



Mathematik. 

Sid. 

BiÖRLiNtt, om lecknen x» och Log^(x) etc 62. 

MåLHSTÉH, om ellifitiska fanctioDers utveckling i continuerliga 

bråk 295. 

Astronomi och Fysik. 

Sklandeb, om plaDeten Neptunus 66, 102. 

SfAifBERGy A., om olika magnetiserings-metoder 60. 

— — — om galvanometertråds motsläod mot elektriska 

strömmar 88. 

— — •--> om electromotoriska kraften i den Daniellska 

kedjan 109, 

Svanberg, L., om Yidis barometer. . 216. 

Wallmark, en ny goniometer 162. 

Kemi och Mineralogi. 

Berlin, analys af Ramlösa helsovatten 114. 

— — om tartrylsyrade salters vattenhalt 227. 

Bbrzelius, om knallsyror 1. 

— — om oeoanthsyra 3. 

— — om glycerin vinsyra och glycerindrofsyra .... 4, 

— — om animaliska saltbaser 119. 

— — om allophansyra 151. 

— — om kolsvaflad etbylozid 49. 

— — ref. Fritzschb om vftxtbaser i Peganum barmala 2. 

— — „ Zantbokscoi om bomullskrut 5. 

— — „ ScHÖNBEiN om ligninkrut 83. 

•— — „ Wöhlbr om cyanursyra 153. 

Schberkr, om talkjordens atomvigt 68. 

— — mineralformler 69. 

-— — om augitens och ampbibolens constitution .... 70. 

— — om neolitb 70. 

— — om mineralier inneh. tantalsyrelika metallsyror . 230. 



^ 



nr 

SfAiriEito, L., om salpetersyrans fOrening m. några kroppar 51,214^ 

— - — ^ — om zirkons egentliga vigt 54b 

— - — — om aphlhonit 85. 

— — — om mesozalsyra 113. 

— — — om talkjordens atomvtgt 1 20, 

— — — om ricinoljsyra 124 

— — — om bomullskrut ; . 16S. 

WALLHAfeiy en ny Gasomeleri Tab. 1 153. 

Geologi. 

Enhuåvjff om Sferges bornblende- och aagitfOr^nde bergarter 90. 

«-* --om Ofvergångs-sandsten i Ångermanland .... 245. 

— — om gångar af granit i hypersthenfels 249. 

— — om svenska vallens höjning 274w 

«• — om vattenmftrken i Nyköpings skirgård 297. 

-« — ref. NissKR om guldfOrande bildningar i Syd- America 240. 

Botanik. 

AoAfeDB) J.) om nya alger från Mexico 5. 

AaiKBOU«9 om Fucus potatorum och Durvillaea 267. 

.-^ — om Lamtnaria bulbosa vid Norge 272. 

Paits, mycologiska anmSrkningar lA^S. 

Stbkbamvar, om Gottlands laf-vegelation 17, 

Waolbkro, samtidiga observationer 128. 

Zoologi. 

BoBBHAR, om Slräckgrflshoppor 250. 

— — nya svenska Homoptera 263. 

— — nya svenska fjSrilarter 299. 

LpvtR, om tungans bevflpning hos Mollnsker, Tab 2 — 6 . . 175.^ 

v^ — ref. MuRCBisoN om siluriska fiskar 145. 

NiusoN, om nya fossila vildoxar i Skåne 116. 

— . — om de fossila djurens storlek 273. 

HsTiirs, A.y ref. Falconkrs och Cautlkts Fauna antiqua Siva- 

lensis 72. 

-^ — ref. J. MiiLLBR om Basilosaurus 114. 

Surdkvall, om vSitfltande Carabici 200. 

— — om Perdix coturnix i Sverge 201. 

— - — om Tetrao tetrix lagopides 201. 

Wablbho, om missbildningar hos Insekter 100. 



T 
Sid. 

Wahlbkrg, om Stickmyggornas fiender 257. 

— — nya siflgten af Agromyzidac, Tab. 7 259. 

Anatomi, Fysiologi, Medicin. 

Ekströmer, om inandning af ethergas 90. 

Retzius, a., om Sgg inuti Sgg 37. 

— — — om en egen hudkörtel hos Rdfven 78. 

Retzius, M., om chloroformgasens medicinska verkan .... 300. 

Ethnografi. 

Retzius, A., om cranier af Frankrikes flidsla invånare . . . 27. 

— — — om cranier af Sandwichs-öboer och Oregon-indianer 34. 

— — — om cranier af Siaver och Turkar 115. 

— — — om grekernes hufvudskålsform 207- 

— — — om finnarnes hufvudskålsform 211. 

— — — ref. Zkuhe om menniskoracerna 19. 



Inlemnade afhandlingar ... 38, 80, 106, 217, 252, 292, 302. 
Akademiska angelägenheter . 117, 145, 202, 218, 252, 292, 302. 
Skänker till Bibliotheket 39, 80, 107, 145, 202,218,252,292,303. 

— — — zoologiska Museum . 40, 80, 107, 118, 147, 204, 222, 

255, 293. 

— — — botaniska Museum 40, 304. 

— — — mineralkabinettet 222. 

— — — fysiska instrumentsamlingen 107. 

Meteorologiska observationer . 43, 81, 108, 148, 204,223,257,294. 



Rättelser. 

Sid. 255, rad. 14 nedifr. stir NTMåR, liis Harmor. 

— — — 5 nedifi'. atår Ämar, läs kwou. 

— 270, — 9 uppirr. sUr: utveckling, läs: form. 

— 272, — 12 o. fiilj. uppifr. slSr: GomrBnos lofvar — — — 
med Laminaria buibosa; läs: GuinrBnus lofvar i Flora Norvegica 1. c, 
att i Act. Nid. gifva en Ggur af Fueus hifurcatus, men dl denna 6giir 
(som af Ehducbm hänföres till Lam, Bongardiana; jfr En. Pbyc Scand.}» 
si vidt jag hunnit efterse, ej hos dessa författare citeras, är anledning 
förmoda, det ingen upplysning frSn detta hill förauledt dem att anse 
FiicHs bifurcatus Goiiir. synonym med Laminaria buibosa. 



-m-^^m- 



ÖFVERSIGT 

AP 

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FÖRHANDLINGAR. 

Arg. 4. 1949. M #. 

Onsdagen den 13 Januari. mS^^^Z/. 
I ' 




Föredra V. \l 

1. KnaUsyror. — Sekreteraren erinrade Akademien ,^-t^:^; ^^ 
atl hao under 4 84 i fOr densamma föredrog en flsigt med an- 
ledning af den så kallade knallsyrans kemiska natur (örvers. 
484iy sid. 17), enligt hvilken den vore en kopplad syra, hvari 
kopplingen Ar en gväfmetall, genom hvars ögonblickliga sön- 
derdelning i metall och qväfgas, den häftiga explosionen upp- 
kommer, samt att vi, från denna synpunkt, kunna anses kvinna 
tre sSirskilia knallsyror, i hvilka syran, C^NK)*, Ur densamma, 
men kopplingen fir antingen AgN, HgN eller ZnN. 

En fjerde knallsyra har nyligen blifvit upplflckt af Col- 
legialrådet Fritiscrb i Petersburg, som jemte Hr Struvk un- 
dersökt dess sammansättning. Denna syra fås förenad med 
kali, då en lösning af osmiiimsyradt kali med ofverskott af 
kali blandas med caustik ammoniak, hvarefter småningom an- 
skjuter ett salt i gula octaédriska kristaller. Detta salt inne- 
håller kali, fOrenadt med den nya knallsyran, och afbrinner 
vid upphettning Ofver ^400® med en häftig knall. 

l)eii tnéd kalit förenade syran består af 4 at. osmium- 
syra kopplad oied 4 at qväfosmium, som innehåller 4 at. os- 
oiium ocb % enkla atomer (1 eqvivalént) qvflifve, OsN, hvars 
Ögonblickliga åtskiljaiide i qvlfgaa och osmium, vid en upp- 
hög lonperaturi ftrtadkommer knallen. 

Genom utvexling kan syran flyttas från kali på andra 
baser, t ex. barytjord, hvarmed den ger ett skönt i prismor 



— i — 

kristalliseradt gult salt, kalkjord, silfveroxid, hvanned den ger 
en gul fällning, som redan vid + 60® exploderar. Sjelfva sy- 
ran kan for någon stund erhållas upplöst i vatten, då baryV- 
saltet blandas med litet utspädd svafvelsyra, men snart be- 
gynner qvflfosmium deri oxideras och en brun fälbing af am- 
moniakhaltig osmiumoxid uppkommer. Formeln för denna sy- 
ras salter »r R Ös+OsN. 

Jag anser denna syras sammansättning såsom ett indi- 
rekt, men fullgiltigt bevis på riktigheten af den ofvan anförda 
åsigten af de förut bekanta knallsyrornas kemiska natur. 



2. Växtbaser i fröen af Pef^anum Harmala. 

«-* Sekreteraren erinrade, att han 4845 meddelat K. Aka- 
demien en upptäckt af Hr Fritzschb af tvenne nya växtbaser, 
hvartill det sedan 4844 bekanta Harmalin låter genom rea- 
gentia förvandla sig (öfvers. 4845, sid. 49). Hr Frttzschb 
har i bref af d. 48 nästl. Dec. meddelat, att den ena af 
dessa, förut kallad Leukoharmin, hvilket namn sedan blifvit 
utbytt emot det af Harmin, förefaller också af naturen färdig- 
bildad i fröen af Peganum. Hr F. har upptäckt ett nytt och 
ganska enkelt sätt att ur dessa frön utdraga baserna, hvilket 
består deri , att fröen stötas till pulver och utdragas med vat- 
ten, surgjordt med svafvelsyra eller ättiksyra, h varefter lös- 
ningen blandas med kolsyradt natron just till dess att fällning 
vill begynna, men icke så, att den uppkommer. Genom upp- 
lösning af koksalt eller salpetersyradt natron i vätskan, litet 
isender, utfällas basernas salter, i form af bruna fjäll, så att 
nästan intet deraf återstår i lösningen. Genom upplösning af 
fällningen i rent vatten och behandling med animaliskt kol 
borttages den främmande färgen, hvarefler baserna, med ka- 
lihydrat, utfällas färglösa. Ammoniak föranleder deras färg- 
ning åt brunt. De upplösas i en blandning af acelylsyra med. 
litet alkohol, hvari syran mättas med en lösning af kali i al- 
kohol, hvarvid harmin straxt utfaller i fma nålar och ur den. 



— 3 — 

genast siiade vätskan anskjuter harmaliD i secundUra former af 
en liiombisk octaéder. 

Harmalin är ej, såsom vi förut ansett det, en färgad 
kropp y utan färgldst, men blir sä lätt brunt af luften, särde- 
les då ammoniak medverkar, att det är svårt att fä det färg- 
löst. Dess salter äro svafvelgula, men harminsalterna färglösa. 

Harmalin består efter Hr Fiitzsghis försök af 

at. procent 
kol 87 73.672 

väte .... 28 6.346 

qväfve ... i 14.718 

syre .... 2 7.264. 

Harmin skiljer sig derifrån endast genom 4 at väte, som 

harmin håller mindre. 



3. Oenanihsyra. — Sekreteraren anförde: Den af 
LiBMG och Pblouzb upptäckta så kallade oenanthsyran , har af 
desse kemister blifvit ansedd såsom bidragande till vinets 
bouquet och derföre fått namn af grekiska orden för vin och 
blomma, oivog och (xv&ogj oaktadt den tillhör så väl vinets 
som bränvinets fuseloljor. Man har derjemte ansett den för 
en lägre syrsättningsgrad af radikalen till en annan syra, som 
erhålles genom behandling af oljsyra eller af ricinolja med sal- 
petersyra, och derfbre kallat den förra oenanthylsyrlighet och 
den sednare oenanthylsyra. Till undersökning huruvida denna 
åsigt är grundad, har jag försökt att af den lägre oxiderade 
syran frambringa den högre, genom oxidation dels med sal- 
petersyra och dels medelst sammansmältning med brun blysu* 
peroxid, utan att dervid den högre oxidationsgraden blifvit 
frambragt. Med salpetersyra uppkomma andra syror, och der- 
ibland en fet syra, som synes vara ny, hvilken, då salpeter- 
syran utblandas med vatten, utfäUes i form af ett lätt pul- 
verformigt ämne, som först efter en eller annan vecka sjun- 
ker till bottnen. Med brun blysuperoxid åter sönderdelas en 
liten del af syran och reducerar superoxiden till oxid, hvar-^ 



— 4 — 

med (len oförändrade syran fOrenas till ett blysalti ur h vilket 
den med sina fOrra egenskaper kan afskiljas. Då vi hafva 
många isomera syror, och man icke kan saga» att likhet i 
sammansättning af en organisk syras brännbara beståndsdelar 
utvisar samma kemiska kropp, så kan man dock icke antaga , 
att tvonne syror, som efter utseende äro olika syrsfittmnga* 
grader af samma radikal, också verkligen äro det, flå vida 
icke den lägre genom syrsättning låter förvandla sig till den 
högre syrsättningsgraden, och då detta här icke visat sig vara 
fallet, så kunna också icke de tvenne ofvanföre anfbrda sy- 
rorna betraktas såsom olika syrsättningsgrader af samma ra- 
dikal. Till undvikande af de förvillelser, som kunna uppkom- 
ma af den antagna från oenanthyl härledda nomenklaturen, 
föreslår jag derföre dess bortläggande, och att kalla den af 
LiBUG och Pbloukb upptäckta syran Sitinsyra^ af oleum Siti- 
cum. Bran vins fuselolja, hvaraf den utgör en beståndsdel, och 
den högre oxidations-graden, med en bokstafsförändring af dess 
af Laurbnt gifna första namn Azoleinsyra, Aboleinsyra. 

Yid försök att genom blandning af koncentr. svaf- 
vclsyra, glycerin och vattenfri sitinsyra, frambringa en ny 
olja, sitinsyrad lipyloxid, som dock ej lyckades, erhöll jag en 
kopplad svafvelsyra, af svafvelsyra och sitinsyra, som vid ut- 
spädning med en mindre portion vatten afskiljer sig och fly- 
ter upp. Denna syra är olöslig i svafvelsyrehaltigt vatten, 
men löslig i rent vatten och ger med kalkjord ett deliquescent 
färglöst salt af sitinsvafvelsyrad kalkjord. 



4. Glycerinvinsyra och Glycerindrufsyra. — 

Sekreteraren tillade, att då glycerin i högst koncentreradt 
tillstånd blandas med sin dubbla atomvigt vinsyra eller fati- 
scerad drufsyra och upphettas till +150® eller deromkring, 
så uppkommer en utveckling af vattengas omkring hvarje korn 
af syran , och detta fortfar till dess syran är upplöst , då mas- 



— 5 — 

san flyter lugnt och är förvandlad till en kopplad syra, hvari 
glycerin Ur kopplingen, lika som i de motsvarande syrorna 
med ethyloxid och methyloxid. — Efter afsvalning är den 
nya kopplade syran halffast, brunaktig (af hettans inflytande) 
och seg så att den läter spinna sig i tråd såsom smält glas. 
Båda dessa syror äro hvarandra fullkomligt lika. De de- 
liquescera långsamt i luften och gifva med kalkjord ett lätt- 
löst ofiirgadt salt, fällbart ur sin lösning med alkohol, som 
intorkar till en genomskinlig klar och glaslik massa. Saltet 
hestår af i at. kalkjord, i at druf-- eller vinsyra och 1 at. 
glycerin samt kristallvatten. Med kali bildas också ett amorft 
salt, som icke utfätles af Ofverskott af syran. Då till dessa 
saker sättes ett ofverskott af basens hydrat, a&kiljes genast 
glycerin och ett vinsyradt eller drufsyradt salt bildas. Dessa 
syror voro fOrut obekanta. 



5. Bomullskrul. — Till Akademien har Professor 
Zantbdbschi i Venedig insändt en kort tryckt afhandling, Os- 
servazioni ed esperienze sulla pirosselina di Schoenbein ed in 
particolare sulla sua termo-elettricitä , hvari han tillkännager, 
att bomullskrutet vid upphettning blir negatift elektriskt, och 
att detta elektriska tillstånd tilltager i intensitet med tempe- 
raturen till en förvånande hog grad, men försvinner Ögon- 
blickligt vid afbränningen. Det antager äfven negatif elektri- 
citet vid rifning så väl mot lack som glas. 



6. Nya alger från Mexico. — Hr Adjujokt J, Agarbh 

i Lund hade i bref till Hr Wahlbiiio meddelat, att han nu 
fulländat beskrifningen af de i Mexico samlade alger, som Pro- 
fessor LiEBXANN i Köpenhamn ofverlemnat till hans granskning. 
Då emedlertid ännu någon längre tid torde fbrgå innan det 
stOrre arbete utkommer, i hvilket dessa beskribingar skola 



— 6 — 

intagas y hade Hr Agamdh Ofversttndt följande utdrag demr for 
att Akademien fbrelaggas. 

1. Lyngbya craasa noo, ip. casspite atroviridi aubpaniciUatim la- 

ciniatOy filis crassis, annulis 4 8aa longitudine diameiram fili fix 
superantibus. 

Yid mezicanska stranden af stilla Oceanen. 

2. Calothrix cyanea nov, gp. cespite cyaneo minuto faacicolaCOy 

filis a callo scatelliformi radiantibus simplicibnsy inträ tabam 
latum byalinum annulos diametro subbreviores foventibos. 

På Sargasser i Caribaeiska sjön. 

3. Prasiola mexicana nov, ip, fronde irregulariter crispata et la- 

ciniata in laminam subumbilicatam expansa, areolis regalariter 
qaaternatis. 

I backar vid Alpatlachna. 

I. PuicTSTis noo. gen. Fröns capillaris (simplex aut) ramosa, tnba- 
losa, articulata, irregulariter areolata; diaphragmatibas toban 
inlernum dividentibus hyalinis; areolis peripherico strato singolo 
tubum circumdantibusy in cellulas irregulares indefinitas divisis. 

4. Pericystis eraginosa nov. ip. 

Vid Havanna. 

ObaervcUio. Altera species bajus generis est Lemania? CarinakH 
(Mkrkgh., Lett. di 9 Nov. 1840) ex thermis lu lian is orianda. Genns 
ita constitutum inter Ulvaceas et Lemaniam ambigit. Illis, mediante 
prxcipue Enteromorpha clatbrata, proximum, ex altera parte seden 
in systemate certam amphiboli generis Lemaniae figit. An polius tri- 
bus peculiaris constituenda sit, prope Ulvaceas disponenda, cui prak- 
ter Lemaniam et Stigonema Pericystis quoque adscribatur, dnbito. 

5. Bryopsis pennatula nov. $p. fronde simpliciascula, circumscri- 

ptione sublineari, distiche pinnata, pinnis simplicibus subacque- 
longis cylindraceis obtusis. 
Pä mexicanska stranden af Stilla Oceanen (S:t Augustin). 

Observatfo. Species Caulerparum et in collectionibus et apud Au- 
ctores magnopere confusae saepius obveniunt. Plurima nomine Coii- 
lerpie Sedoidis circumvecta specimina ad Caul. claviferam pertinent. 
Haec autem species a Fuco Lamourouxii et Fuco Uvifero Tuss., qui 
una cum nostra varietate turbinata (in Alg. Ruf.ppel.) speciem singu- 
lam formare videntur, forsan diversa ponenda est. Caulerpa flageUi" 
formii Ag.j qnae a Kuetzirg cum Amphiboli filiformi Suhr conjungi- 
tur, est species ab bac diversissima. Nomine Catderpee Eridfolim vulgo 
obvenit planta a Turneriana specie ejusdem nominis distinctissima, cum 
Caulerpa Selagine ramentis cylindraceis elongatis undique egredienti- 
bus multo magis conveniens, et vix nisi statura firmiore et apicibus 
ramentorum obtusis cum mucrone ab hao distincta. Hane e mari Bra- 
siliae et Indiae Occidentalis oriundam Caulerpam Lycopodium nominavi. 
Aliam speciem {Caul. verticillatam nob.) coram oculivS habeo, fronde 



— 7 — ' 

minata bipollicari taperne verticillis ramentoram pluribas ornata, ra- 
mentis decompositiB dichotomis sensim attenuatis cylindraceo-filiformi- 
bas insigDem. 

6. Ectocarpus breviarticulatns ncio. tp, caespite minato fusce- 

scoDte, frondibas repentibas radicantibas alterne ramosis, ramis 
abbreviatis apice incarvis extrorsum ramalosis rigidiascalis, arti- 
culis fil i primarii diametro sabbrevioribas^ secandariorum vix ses- 
qaiJongioribus. 

Parasit på Ghnoospöra pacifica, vid S:t Augastin. 

7. Myrionema (?) ezpansum nov, «p. crusta ezpansa circumscri- 

ptione subdefinita fuscescente, filis cylindraceis arctissime slipatis 
articulatisy articulis diametro longioribus, endochromate granuloso. 

På kalkklippor vid Vera Cruz. 

8. Asperococcus intricatus nov. 8p. fronde tabulosa ramosa vage 

expansa subrepente, ramis intricatis sensim attenuatis decompo- 
sito-dichotomis, apicibus furcatis. 

Vid Vera Cruz. 

9. Dictyota crenulata nov, sp. fronde basi stuposa decomposito- 

dicbotoma, sinubus påtentibus, segmentis linearibas margine cre- 
nulato-dentatis, inferioribus angustioribus subincrassatis, supé- 
rioribus lingulatis, areoUs rectangularibus, sporis per totam su- 
perflciem sparsis. 
Pik mexicanska stranden af Stilla Oceanen (S:t Augustin). 

II. Ghnoospöra nov, gen. Fröns cylindraceo-comprcssa ecostala, a callo 
radicali estuposo sorgens repetite dichotoma, cellulis hexagonis 
per totam frondem »qualibus, superficialibus minoribus, endo- 
cbioma granulosum foventibus contexta. Fruetus ... an in 
verrucis lateralibus, e cellulis radiantibus constitutis, demum 
evoluli ? 

Genus Sporochnoideum^ Carpomitrae proxiraum. 

10. Ghnoospöra pacifica nov. sp. fronde caespitosa e cylindraceo- 

compressa, decomposito-dichotoma fastigiata , segmentis nudis con- 
formibus, axillis aculis. 

På klippor vid S:t Augustin i Stilla Oceanen. 

11. Ghnoospöra atlantica nov. sp. fronde caespitosa e cylindra- 
ceo-compres$:a sensim atlenuata di-polychotoma decomposita ra- 
mentisque conformibus prolificantibus obsita, segmentis infra 
axillas dilatatis. 

Vid La Guayra och Puerto Gaballo pä stranden af sddra America, 

(Binders Herbarium). 

12. Sargassum hystrix nov, $p. caule filiformi teretiusculo un- 

dique ramoso, foliis oblongo ellipticis acuminatis costatis obso- 
lete glandulosis serratis aut integriusculis, vesiculis in petiolo 
ipsis breviore sphaericis muticis, receptaculis axillaribus dense 
aggregatis ancipitibus verrucosis tortis dentato-spinescentibus. 

På Gampeche bankarne* 



— 8 — 

13. Sargassam Liebmanni nov. <p. caule flliformi tereiiiuoulo 

nndique ramoio, foliis lanceolaiis aeominaiii cottatis cglandiHo- 
tis spinuloso-dentatis ondulatia tortisque, vesicolis in peiiolo 
fubfiliformi ipsia breviore sphaBricit submargioatit apiculaiit, rar 
ceptacalis axiliaribiia denaa aggregaiis ramoaiHcymoais irjquetro- 
priamaticia tortia dentato-apineacentibua. 

På mexicaoaka atranden af Stilla Oceanen. 

14. Sargaaaum af fl ne noo. sp. caule filiformi laevi, foliia ooalatia 

aingala ntrinqae aerie glanduloais laDceolato-lineeriboa argule 
aerratisy veaicalia in petiolo teretiuaculo ipsarum longiiudine 
aphaericia maticia, receptacnlia axillaribua furcato-ramo«ia cylin- 
draceo-lancpideia verrucoaia inermibua. 

Emellan Gaba ocb Jamaica. 

15. Nemalion virena nov. $p. fronde compreaaa, e gelatinoao eor- 

nea, abbreviata repetite fnrcata, aenaim attenuala. 
På Mexicanaka atranden af Stilla Oceanen. 

16. Liagora leproaa nov. <p. canle compresFO anbgelatinoao. oalee 

pulverea incraatato, dicbolomo-faatigiato ramentia denudatO| teg- 
mentia angviatioribua y ultimia apice virescentibua. 

Vid Yera Cruz. 

Excuratia de naXura Nemalkeciorum. Organa illai quae Nemathe- 
cia et Sirotbelia appellarunt, licet in multis Algis et quidem Tulgatia* 
aimis obaervata fuerint, naturae tamon magnopere dubia manaerunt 
Eadem reproductiva organa ease anapicatus est Gkbvii.lb. MoittacrIi 
detectis aphacrosporis Fuci Griffithsiaé Tuta. — in ipsis articulis filo- 
rum Nemathecii nidulantibua — , primam obtulit observationem , lu- 
men quoddam aupra baec organa spargentem. Suadentibus iisdem 
Fuci Griffitbaias spbaerosporis, banc quoque opinionem de Nematbe- 
ciisy nimirum ut in ipsis articulis Glorum moniliformium spbaerospo- 
ras gignerenty fovisae videtur Phycologiae celebris Auctor. Ipse or- 
gana illa, quas consentiente voce Algologorum Nemathecia dicuntur, 
cum aliia quibusdam alio nomine in Peyssonellia et Polyide designata 
comparans, et raram obvenientiam sphaerosporarum in plantis saepis- 
sime Nemathecia gerentibus pcrpendens, Nemathecia fructns esse ste- 
riles et abortientibua sporis mutatos declaravi. Eadem vero aut, ab- 
ortientibua sporis capsularibus, capsularum loco esse, aut abortien- 
tibus spbasrosporis (in aliis individuis) evolutionem sistere abnormem 
atrati apbaaroaporaa procreantis. Uoc autem adjicere ausus sum, ut 
si aliquando sphaerosporis Nemathecia onusta detegerenlur, inter fila 
Nemathecii, potiua quam in ipsis articulis filoruro^ sphaerosporas nä- 
tas exspectarem (Alg. Med. p. 64). 

Hypothesin olim prolatam facta obAcrvatione hodie confirmare 
contigit. In apeciminibus recens investigatis Sphmrococci repentis fo- 
liola quaedam Nemaiheciis incrustata deprchendi. Nemathecia haec in 
media pagina frondis, pulvinaris ad inslår minuti expansa, filis mo- 
niliformibua densissime stipat^is constabant. Fila aulcm ipsa, quam 
in aliia Nematheciia tenuiora, et endochromale dilutiore colorata. In- 
ter fila et cum bis ad atratum exterius frondis eranl adfixx sphxros- 



— o — 

HTi^ pediceJla broYlssimo «uffii)|aB, ^iQpgp-fphfiroidee, cr^ciatim 
viss 9 forma et siia cum ap|)aerQ#pori^ Peysspnelliip omninq conv^ 
enlM. 

Yarie ax hac observatiooe flquni conseqneDti»: 
l:o Divenw naturas apparent Nematheciii illa, in quibos aphac- 
aporae in ipsis articQli9 filorum genaraptor, ^ qiue spkMerosppfaa ai 
gaaa propria filis circamdata gerunt. Spao^aa itaqae diverais his 
uctibus donatas ad diversa genara referri debare, facila patet. Cojd- 
at insuper sphasrosporas in Chondro crispo infra epidermidem fron- 
8 ut in Gigartina nasci. Nec minores soni differenti«| quae in atru- 
ara frondis generum Spongiocarpearam obaervantor. Aui itaque ex 
ic tribu genera nonnufla eliminanda sunt, aui foraan melios tota 
ibus dissolvetur et genera, quas continuit in alias et divarsaa tribus 
irooveantur. Quod quidem imprimis suadent l:o Sphoffocoecui repens, 
ii pqm atructura frondia Gracilariae Nemathecia Spongiocarpaaruqn 
^git; 2:0 Hypnwa pannoaa nob.j quae sphaerosporaa in verrucis Ne- 
atbecia aemulantibus et extra frondem prominentibus gerit; 3:o Fu^ 
4 Griffilhsuej qui sphaerosporas aliter constructas et aitaa fart, et qui 
aeterea, considerati| ejusdem cum Åbnfeldtia afifinitate, forsan etiam 
uctum capsularera diTorsum olim monstrabit. 

2:0 Nemathecia detecta Sphmrococci repentis removent banc spe- 
em, quam antea auadenta structura frondis ad Gracilariam referri 
»se credidj, in aliud genus, forsan identicum aut saltim non longe 
ienum ab illo, quod Kuaniaa nomine Pbyllotyli et typo Fuco mem- 
anifolio condidit. Hoo autem sequenti modo definitum et liautatum 
fuerim. 

iTLLOTTLUs. Frous collulis rotundatis versus superficiem minoriboa ra- 
diantibus, granuloso endochromate farctis, contexta. Fa?el]idia (?) 
inträ pericarpium pedicellatum , apice demum carpostomio aper- 
tum, nidulantia, nucleum sporarum compactum, reticulo filorum 
cohibitum foventia (species 1, 2, 6). Spbaerosporae in Nematheoiia 
aupefficialibus pulrinatim expansis evolutae, inträ perisporium, 
paginae frondis pedicello brevissimo affixum, singulae nidulantea, 
oblongae, cruciatiip divisae (spec. 1). Huic pertinent species: 1. 
Sph. repens Ae.; 2. Pbyll. australis J. Aa. mscr.*); 3. Spb. 
microcarpus Ag^ 4.Spb. concinnus Aa. (excl. var.); 5. PhylL 
flabellatus J. Ac. mscr.^*), et 6. Pbyll. membranifoliua 

KUKTZ. 

3:o Si conjicere fas est Spbaerosporas in speoiebus Gbondri, quar 
smatbeciis instructae sunt, eodem modo sitas et constructas esse ac 
as in Pb. repenti vidimua, sequitur, ut genus Gbondri in duo divida- 



)I7. Ph australis nov. sp, fronde linaari tubplaoa aracta repetilc 
dicholoma, apicibus acutiusculis, favellidiis • margine pediccllalis. 
(Mar. Austral. in Hbrio Aoaidi). 

) 18. Ph. flabellatus nov* sp, fronda angusta lineari compressa de- 
composito-dichotoma fastigiatat apicibus acuniuatis. (C B. Spei» 

Haivet!) 



' _ 10 — 

tur, quorum unam fronde filis plus mintu denaif longitodinalibaiy 
versas saperficiem in fila moniliformia abeuDtibtu, contexta et tpb»> 
rosporis infra superficiem evolutis dignoscetur, et buic nomen Ckinåri 
cum KuBTziNGio forsan conserremas; alterum genus fronde cellalis an- 
gulatis versus superficiem minoribus constituta et spbcrosporir inter 
fila Nematheciorum evolutis distinctum. Illud Gbondr. crispam el Gh. 
canalicalatum complectitur, buic pertinent reliqu» species veteria g^ 
neris, nomine Oncotyli forsan nominandas. 

Grateloupia Sternbergil var? oertkolor (J. A«. mscr.) fronde 
subcarnosa plana pluries pinnata, pinnis linearibus utrinque at*- 
ienuatis, fere ad apicem frondis continuatiS| sursum aeosim bra- 
vioribus, ultimis subspinoliformibus. 
Vid 5:t Augustin på Mexicanska stranden af Stilla Oceanen. 

19. Grateloupia prolongata noe. sp. fronde submembranacea (da- 
na, infra medium subsimpliciter pinnata, supra medium siibniida 
et in bminam lineari-attenuatam longe prolongata , marginibtts 
integerrimis. 

Vid Pochetti på stranden a( Stilla Oceanen. 

Observatio öe HmiUbuM Gigartinw. Genus Gigartin«« qutle in 
ÅigiB medilerraneis (p, 103) construere ausus sum, in plura dissoWcre 
oonatus est Kuktzikg; sed nec ab ipso ullos nova genera disjuDgentaa 
characteres propositos video, nec mihi ullos invenire bucuaque oooli- 
git. Characler enim Cystocarpiorum, quae in Chondracaiitbo daoaa» 
in Gigartina carpostomio aperta nuncupat, ita certe est corrigeodoai 
ut in utroque gencre cystocarpia^ initio clausa, demum aperta sint 
Praeter species olim (1. c. p. 104) a mo goncri adscriptas, sequentes 
bodie eidem vindicare potuerim: F. alvealus Tvrs.j Gig. canalieuUUa 
Harv. (= G. Undleyana /. Ag, Symb,)^ G, Lessonii BorTj Sph, papUiaiMS 
Ag,j Sph, volans Ag.j Sph. sliriatus Ag.j et Sph, radula Ag, A genere 
autom ullerius expellendx: Gig, muricata Post» el Rupr.j quae est 
species Endocladiae J. Ag; Gig, gelaiinosa Esdl.j G. gelidium EitoL,, 
G, isiformis En dl,. G, spinosa Esdl, et G. serra, quae genus proprium 
Sphaerococco Grev. proximum formare videntur; Gtg? corniculata /• 
Ag,j g, horrida Grev, et G, sp-.iella Grev,, quae ad Ilypnaeam träns- 
ferri opportut; G. subulaCa Grev,, quae est Gystoclonii species; Gig, 
lenera J, Ag. Symb j quam Cbrysymeniae speciem existimo. Reliquae 
ab EKDLicnEBO (Gen, Plant, Mänt, IlL) enumeratae species sunt mibi 
tantum descriptionibus coghitae. 

20. Chaetangium cbilense nov^ sp, fronde decomposito-dicbotoma, 
scgmentis subcuneato-linearibus carnoso-crassiusculis a margine 
sxpe prolificantibus, prolificationibus fructiferis elongatis simpli- 
ciusculis. 

Vid Yalparaiso (Binders Herbarium;. 

In roullis cum dcscriplione Nothogeniae variolosac Mont. convenit, 
an vero idcnlica sit haec cum nostra, nullo viso speciminc de- 
Hn*ro nen audeam. 



— 41 — 

21. Gelidiam serrulatam nov, 9p. radice fibrosa, fronde filiformi 
compressa^ 3-4-piDData| pinnia suboppoaitia diaiichia, piDoellis 
davato-linearibaa aubtiliaaime aerrulatia. 
Vid La Guayra och Puerto Gaballo på atranden af Södra America. 

(BiNDBis Herbarium). 

Bxcwriui de GeHdiorum tribu eoniUtuendeu Fruetum capaularem 
Geltdii a fructibus aliarum Algarum non parnm differre, antea mon- 
atrare conatus sum. Pustulae ad inatar apbaericae capaula novella ori- 
jtur, in lateribus plan is frondis compressae eque et hemispbaerice pro- 
minula* Si haec dissecatur, apparet placenta compressa inter angulos 
capaulae ancipitis extensa, iisque ita concreta, ut conceptaculum in 
loculamenta duo longitudinalia dividatur, quorum quodque hemisphae- 
ram auae paginae efficit. Placenta , quae inter hemisphaeraa interme- 
dia extenditur et utriusque bemispbaerae planam basin constituit, a 
fornicato bemisphaeras tecto libera et separata est, filia tantum sparsis- 
aimis inter utraque extensis. Sporas minutae obovatae, placentae sub- 
▼erticaliler insidenles, inträ spatium hemisphaerae numeroaae, in ter- 
mioali articulo fili sporigeri tantum evolutae. Ipsa placenta filis in- 
tricatis constituta apparet. 

Gelidia itaque fruetus formam offerunt, favellidiis veris forsan 
indole proximam, at conatanti obvenientia geminorum, aimul evolu- 
torum, diversam* Dum tantum in generibus illis Suhriae et Gelidii, 
aflFinitate proximis, conceptacula ista innotuerant, rectius mihi vide- 
batur eadem ut favellidia geminata existimare. Quum vero bodie ean- 
dem structuram in alio quoque genere inveni, capsularum propriam 
formam in istis fructibus agnoacere cogor, quam nomine DiclinidH sa- 
lu ta re debere credidi. 

Quo vero facto fortan justum erit, novam tribum illia constitu- 
ere Algis, quibus basc est fructuum indoles. Genera bia donata aunt 
GeKdiuMj Suhria et Euthora. 

Characteres (jelidii et Suhriae antea (m Alffis mediterr. et Adver^ 
$ar. p. 42 et sequ.) exponere conatus sum. Suhriam a genere Gre- 
villeano Phyllophorae aejunxi, praeter Phyllophoram vittatam etiam Ph, 
priatoidemj Ph. spissam Suan et Ph, reptantem Soan (si haec a Pb. 
pristoide revera differat) complectentem *). Sequentes autem characte- 
res exhibet: 

III. EuTHoiA nov. gen. Fröna cellulis rotundatis in axi majoribus con- 
texla. Diclinidia frondi (juxta 'margioem) immersa et utrinque 
hemispbaerice prominentia, inträ pericarpium tenue cellulosam 
bilocularia, sporas pyriformes pedicellatas ad placentam longitu- 
dinalem, loculos disjungentem, utrinque gerentia. Sphaerosporae 



^) E reliquis speciebus PhjllophorsB pertinent Ph, seminervit «t Ph, 
crenuiata ad Cryptonemiain ; Ph, obtusa G»Er. est Delesseriearum 
genuj, coccirlia bemisphaBrica et sphaerosporas nbloDgas cruciatim di- 
visas in foliolis propriis a fronde prolificantibus gerens. Phjllophor» 
veris speciebus pertinent fruetus a Gieville eximia depicti et illustraii. 
mihi autca obscuri, bodie fructibus maturis visis pcrspicui. 



— It — 

frondfi imioerMB, rotnndaUty triangule dtvisc. äpecies fleqneå- 
ie«9 9d Rbodoraeniam antea relatas, oompleoliiar: 

1. ^utlv cristata; 2. Euth. ro«trata; 3. Eath. Fabricia- 
na; 4. Eutb. Baerii (Rbod. Baeri Post. ei Rura.) 5. Eath.? Jaer^ 
gensii; 6. Eutb.? Bangii; 7. Ettth.? perreptana. 

Excunus de Cystoclonieis. Opinionem olim protuli {Alg, JM» 
p. 64) favellidiis non aemper eandem ease origiDem. Favellldia ni- 
miruin nonnulla, qaalia in Gbondro ex. gr. proveniunti ita oriri, oi 
stratum filorum aut cellularam sporas producentium magia magiaqoo 
evolvatur et plexus producatur filoram laxioram, inter qaae, par oo- 
hortes singulas aut plares, cellalae sporigenae nascantar, aiogate ain- 
^ulas sporas generantes, sed omnes cujasvis cobortis in nacleoa ain- 
galos aut plures demum conglobatae. Quot itaqae sporis conatat, tot 
cellulis suam originem debet cobors aut nacleus quisque. In fafdli- 
diis aatem aliis aliam sporaram originem observare credideram; ain- 
gulis nempe cellulis, quarum endocbroma in sporas namerosaa dilapaam 
fueraty nacleos aut cobortes singulos oriri. Rem ita se baberei ho- 
die convictus sam, unde bujus generis fructas voce KaUdii deaignatoa 
volui, illis termino Fayellidii servato. 

Algas diversts bis fructibus donatas tribua diversas formare da- 
bere, justi barum reram aestimatores nobis forsan concedant. Novaii 
itaque familiam e membris in systemate dispersis hodie conatitoimoay 
cui nomen a Kubtzinoio datum conservari posse crediderimua. Genera 
sequentia buic tribui subjungo: 

1. AwivaLiiiTiA (Fa. F/, Scan, mut. UmiU)* Fröns cellulis hexagono-pria- 
malicis versus superficiem minoribus, endochromate granuloao it- 
pletisy contexta. Kalidia frondi innata, subprominentia, extas 
stralo nemalbecioideo tecta, sporas numerosas inträ cellulas prae- 
gnanles evol ventia. Sphxrosporae in slrato Nemalbecioideo evolu- 
tac Algae teretiusculae cornea;. 

Species sunt: Abnf. plicata (Sph. plicatus A o.) 

Ahnf. concinna (Sph. concinnus var. immeraoa Ae.) 

22. Ahnf. gigartinoides nov. «p. frondibus caespitosis teretibns 
decoraposito-furcatis ramentisque simpliciusculis oblusis subsecun- 
dis obs i t is. 
Vid S:t Augustin på Mexicanska stranden af Stilla Oceanen. 

2.? Gymnogongrus (Mart, Bros. mut. limit,) Fröns cellulis angulatis, 
intertextis minoribus anastomosantibus, versus superficiem In cel- 
lulas radiantes abeuntibus constituta. Kalidia Spbaeros- 

porae in strato Nemalbecioideo extra superficiem frondis promi- 
nente evolulae, in articulis filorum natae, radiatim dispositas, era- 
cialim divisas. 

Unica mihi nota species est G. Griffitbsiae (Sph. Griffithsia: Ag.) 

3. Cystoclomum {Kuetz, PhycoL p. 4(74.) 

Originem sporarum multarum inträ cellulam singulam evidentissi- 
mo vidi. Prxlerea in analysi a Kuetzingio data nibil mutandum. 



— 13 — 

Specite auiem generis hujus insuper sunt Sph, »tibukUus Ag, et? 
1^ digtctiis ÄQé 

4. Calophtllis {Kostx. PhydoL p, iåoy Froiis telltilis roiandatis gra- 
nalosiSy reticolo minoraitt cibctis^ contettak Kalidia hd frbndem 
aut ad fidabf ias sessilia j extiis atrato cellularaitt anåétomosantiam 
el radialitiutti tecta, sporaa name^osas in <!(ftllulia pregnantil^ua, 
retiottlo anadtomoaantiaffl citictiS) evolfentiai Bphefo^pérae iH fa^• 
ticalia éupfemis strati superficialia aingdla^, ^otundatae, cruciatim 
diviaae, maeulaa infotiAes in pagiua frondls éUbprotninetitaa éffi«- 
cientea. Algae planas rosese, aaepe fimbriBtas. 

Speciea sant 1. CaL variegata Kusn. 

2^ Gal. alcicörnié (Rbödofioenib éltticortiis J. Ao.) 

3. Gal. laciniata Kusn. 

4. Gal. discigera (Rbodomenia distigerä J. Ag. *). 

5. Gal. australis noo.ép,**) 

Observ€Ltio. In disaerialione de Gienodo, Öeliséa et Lenormandia, 
inter multa quae praeclare disputat Gel. MoiiTACiiKy nonnulia obveniunt 
baud adoptanda. De Gtenodo verba faciens, conlendit: "Dans cette 
ainguliére fructification , on voit de la maniére la plus évidente, que 
les filamenls, dans lesquels se förment les tétrasporea, sontlépanou- 
iasement et la terminaison de ceux qui parcourent le centre de la 
fronde et constituent son systeme médullaire ou aiile, ce qui cen- 
tredit formellement Passertion suivante de M:r J. Acaidh: si denique 
vera sunt, quae de utriusque organi diversitate atlulimus, nimirum 
utraque in eodem individuo numquam obvenire, evolutionem utrius- 
qae esse plane contrariam, anum esse interioris, ällerUm veto étte^ 
rioris strati productum/^ Piantam ffuctiferam mibi quoqtie éiaminan- 
ti, nibil sese obtulit, quöd legi generell a me eAuntiataK dé ortu Spbae- 
rosporarum contrarium existimandum sit. SträtUm meduHfil^e 6önsti- 
tuitur tubo centrali articulato singulo, fllis ienuioribus clfcumdato; 
ex bis proveniunt alia fila moniliformia fadiantia, et ad baec adfixac 
sunt sphaerosporae. Spbasrosporas itaque esse stfati exterioris produ- 
ctum, baeo planta «que ac omnes alise demonstrant. Quod vcvo in 
Nemathecioso itlo strato exteriör! immers» nidulantur spbaerosporae , 
boc non magis in bac planta , quam in unaqnaque alia (Hypnaea, 
Peyssonellia)} cujus sphairosporae in Nematbecioso fttrato evolvuntur. 



*) Pottqaam banc speciem in Synbolit meis descripseram, specimina 
fructigera tam plantae Capensis tum TingitaoaB videre licuit, quae plan- 
tas diversat esse monstrant. Planta Capensis est reveni Gal. laciniatae 
affinitate proxima et åtructura conveniens, at Kalidiis frondi immer- 
sis diversa. Alga vero Tinaitana ChrysymenisB species videtur, unde 
non immerito Mchtagheus eandcm ad Genus Halymeniaei quale olim 
constitutum fuit, retulerit. 

*'^) 23. Gal. australis nav. ip, fronde dichotöiMa, marginibus integer- 
rimis, segmentis cnneato^lifieeribus» ultimis rotundato^btusis, 
Kalidiis dlaeo frondis immersis. 
Mate ansCrale in Hetb. AtjOMk. — Habitas fefe Sph. corallini Bort. 



— 44 — 

legem mulat. Nec ullani plane dat anaam hec alga, antlogitm qvan- 
dam inter ulraque organa fractificationit assamendi; ui poUeaeiOTa- 
Juoiy polartter oppoaita sunt et semper manebunt! 

Deliseam quod attinet, incertom puto an genus hoc revera cum 
Galocladia identicum sit. In Delisea fimbriala abeunt ner?uli eviden- 
tes, tubo cenlrali percursi, ad quemque dentem frondis; an idem in 
reliquas species a IfoNTAeifi allatas quadret, dubito. Caeteram siae 
dubio a MoNTAen injuria conjunguntur Calocladia fuldira el SpluenH 
eoecuB flacddus Suaåu Licet enim specimen nullum autbenticum Galo- 
cladiae viderim, et forma dentium frondis, et situ fruciificationis, 
utraque differre suspicoFi velut loco natali longe disjunguniur. 

24. Hypnasa pannosa nav, «p. frondibus a caespite decumbente 
densissime-intricato decomposito-ramosissimo surgentibus, ere- 
ctiusculis teretibusy infra medium nudis, supra medium ramu- 
losisy ramis simpliciusculis conico-subulatis subsecundaiis. 
Yid S:t Augustin, i Stilla Hafvet. 

Exeurius de limitaHone Generum Sphterococeoideorum, Opasculom 
de algis Mediterraneis scribenti mibi, struclura spbaerosporarom in 
paucissimis tantum bujus tribus speciebus innotuerat. Strnctura ila- 
que frondis et diversitate coecidiorum cbaracteres generum fnndare 
tunc tantum licuit. Kubtzirg vero dein, detectis sphaerosporis in phi- 
ribusy insignes spbaerosporarom differentias adesse monstravit, quibus 
dncentibus genera nonnulla bene condidit. Ulterios hac directione 
procedensy sequenti modo genera definire et circumscribere tentavL 

1. Htpnaba. Fröns cellulis oblongis angulatis versus superficiem mi- 

noribus contexta. Coccidia bemisphxrica , juxta marginem fron- 
dis sparsa, sporas obovatas, ad placentam basalem affixas, inträ 
pericarpium cellulosum, carpostomio apertum, foventia. Spbae- 
rosporae ad basin ramorum hinc tumidam dense stipatas, inter 
fila subnemalheciosa nidulantes, oblongae, zonalim divisae (spe- 
cies 3! 4! et lO!}. 

Species sunt: 1. H. flagelliformisGRsv. mscr. (ex India Orientali.) 

2. H. nigrescens Grev. mscr. (? F. hamulosus Esp.) 

3. H. spicifera Harv. (Gracilaria spicifera Sona.) 

4. H. musciformis Lamocr. 

5. H. Rissoana J. Ag. Alg. Med. 

6. H. hamulosa Grev. (? Gigartina cornula Lamour.) 

7. H. spinella (Sph. spinellus Ao.) 

8. H. divaricata Grev. 

9. H.? rangiferina (F. rangifcrinus Turii.) 

10. H. pannosa J. Ao. 

11. H. corniculata (F. corniculatus Torn.} 

12. H.? horrida (Sph. horridus Ao.) 

2. Gracilaria. Fröns cellulis oblongis, aut angulatis, aut rotundatis et 

eodochromate granuloso repletis, versus superficiem minoribus 
contexta. Coccidia ad frondem ramosque sparsa hemisphaerica 
apiculata, sporas obovatas ad placentam centralem affixas inträ 



— 15 — 

pericarpiam, carpostomio apertum^ foventia. Sphaerosporae per 
frondem sparse oblongae cruciatim divis» (spec l! 2! 4! 8! et 9!). 

Species sant: 

A. Gracilahia. Frondis celloJis angulatis, cellulis pericarpii inordina- 
tis angulatisy placenta elevata bemispheriGa. 

1. Gr. erecta Grey. 

2. Gr. confervoides Gr. 

3. Gr. divergens (Spb. di?ergens Ag.) 

4. Gr. armata (Spb. armatas Ag.) 

B. Plocaru. Frondis cellulis rotundatis eodocbromate granuloso re- 
pletis, cellulis pericarpii radiatis, placenta minuta basali. 

5. Pl. Helmintbocborton Ekdl. 

6. Pl. dur a Erdl. (? Gracil. Durvillasi Post. et Rupr.) 

7. Pl. licb en oides (Sph. licbenoides Ag.) 

8. Pl. polycarpa (Grac. polycarpa Gret.) 

9. Pl. compressa Ehol. 

10. PL disticba Endl. 

11. Pl. cervicornis (Spb. cervicornis Ao.) 

12. Pl. corticata J. Ag. (Symb.) 

13. Pl. mul t i par t i ta Ehdl. 

I4é Pl.? Lambertii (Spb. Lambertii Ag.) 
c. Acropeltis (Melantbalias et Acropeltidissp. Montaghb). Nul- 
los cbaracteres, quibus a Plocaria distinguatur, detegere valui. 

15. Acr. cbilensis Mört. 

16. Acr. obtusata J. Ag. Advers. 

17. Acr. abscissa J. Ag. Advers. 

18. Acr. Jaubertiana (Melantbaliae sp, Montagrb.) 
In structura Pericarpii et frondis, nec non in placenta aut basali 

aut elevata, differentiae adsunt, quae sectiones supra allatas po- 
stulare videntur. An vero bae sectiones rite circumscriptae sint, 
nondum dicere ausim, coccidiis in dimidia fere tantum parte 
apecierum adbuc cognitis. E genere autem excludendae: Sph. 
repen» Ag.^ qui spbxrosporis detectis, species Pbyllotyli nobis 
evasit; Sph. difftcUU Ag. et Sph. purpuraseentj qui Cystoclonii 
species sunt, atque Plocaria cordaUå EndUj quae typum sistit 
Solieriae. Reliquae ab Endlicirro receptae et supra a me non enu- 
meratae species, nobis tantum descriptionibus cognitae sunt. 

3» Rhodojibria. Fröns cellulis rotundato-angulatis, versus superficiem 
minoribus, contexta. Goccidia bemispbsrica juxta marginem fron- 
dis sparsa, sporas obovatas, ad placentam centralem affixas, inträ 
pericarpium cellulosum, carpostomio apertum, foventia (spec l! 
2! 3! et 4!). Sphaerosporae juxta apices frondium in soros in- 
definitos collectae, rotundatae, cruciatim divisae (spec. t! 2! 5! et 6!). 
Species sunt: 1. Rh. palm et ta Grbv. 

2. Rb. corallina Grbv. 

3. Rb. linearis J. Ag. Symb. 

4. Rb. flabellifolia (Sph. flabellifolius Bort). 

5. Rb. polyides J. Ag. 

6. Rb. palmata Grbv. 



— 16 — 

4. CAtLtBLKi^HAftis. FröiM celiulis hHondaio-iiigBlaiiSy y^&nam Mperfi- 

ciem minoi'iba8, contexta. Gooöidiå Mbipterica, id fimbriis 
f rondis sessilia, sporas ad placentam centralem affixaa inträ pe- 
ricarpiamcellalosoiD^ carpostooiio apertumi foventia. Sphaurosporc 
per frondem aut in Arabriia apan») oblonge, zonaiim diviac. 

Species sunt: 

a. Spluerosparis in fiwibriii Hidulanlihfit. 

i» G. ramentacea (Deleaséria rainentacea A«.} 

2. G. fiinbriatå Kuin. 

3. Gi jikbaia Kvik. 

Ih Sptueroaporii in if^ia firondetitii^ 

4. G. ciliata Kuin. 

5. C bifida (Spb. bifidas Ao) 

Obs. C. biflda, que babitii a c«teris abladit^ a RumiRaio ad Spbcro- 
coccum trahiiar. Spberospore evidebier zbnatim diviaaB| qoin 
antecedentibus generibaa adnameretar^ veUlnL Pericarpii cellalx 
intim» polyedrae, saperficiales rotundatae^ 

5. Hkbiiigia (J. äg. Alg. Hedit. et Advers. p. 44.) 

6. SpBABtococcus (Gbbv. Alg. Britt, et J. Ag. Alg. Med. p. 154.) 

7. (I?.) EucBBimA (J. Ag. mscr). Fröns costata, coata vix prominen- 

te, celldlis medullaribas tenuissimis filiformibos ihlHcatia (tribo 
centrali nallo)| extérioribut rotondatis, peripbericis minutiaaiais. 
Goccidia • • • • Sphaerospor» (oblongae criicialim divisae?) 
Species sant: 1. Ene b. ecbinata (Spb. ecbinatoa Stma macr)» 

2. Eoch. gelidium (Spb. gelidium J. Ag.) 

3. Ench. serra (Oigartina serra J. Ag.) 

4. Eucb. spinosa (Spb. spinosus Ag.) 

5. Eucb. i si form is (Spb. isiformis Ag.) 

6. Eucb. gelatinae (Spb. gelatiiius Ag.) 

7. Ettch. ? Wrigtii (F; Wrigtii TUBw.) 

A Spbaerococco boc genus difTert defectu tubi centralis, quera me- 
dullaria fil3 in Sphaerococco tingunt, et spbäirosporis briiciaiim 
divisis (si minimum F. Wrigtii huc revera pertinet). In Sphaero- 
cocco sunt spberosporaé zonatiib divis» (fide KuBTitaa). 

25. Polysipbonia perpiisilla nov. sp, c^spilé minutissimo ob- 

scure purpureOy filo primario repente radicante, secundariis ver- 
ticalibus sparsis subulatis subsltnpIicibctSy articillis diåmetro ih^ 
vioribus. 

Vid S:t Augustin i Stilla Oceanen. 

26. Polysipbonia cuspidata nov, sp, filo primario a basi articu- 
lato polysiphonio simpliciusculo, undique obsito ramentis abbre- 
viatis subulatis, ad basin ramuio singulo aut binis conniventi- 
bus armatisy apice dein producto nudo, articulis ramentöram 
diametro subaequalibus. 

Vid Vera Cruz. 

27. Polysipbonia dictyurus nov, sp, cxspite erecto abbreviato, 

filo primario a basi articulato polysiphonio simpliciusculo , un- 
dique 



— 17 — 

diqne ob«ito ramentis ibbreYiatis ba«i nudis mox ramalosisi ra- 
malis divaricato-reflexM subulatis, infarioribus compositis, arti- 
culis fili primarii diametro duplo brevioribus, ramenlorum aequa*- 
libaa. 
Vid Pocbeiti på Mexicanska atranden af Stilla Oceanen. 

29. Polyaipbonia tbyrsigera nov. ip, caespite erecto abbreviato, 
filo primario a basi articuJato polysiphonio simpliciusculo, undi- 
que obsito ramentis abbreviatis ramosissimis thyrsoideis, ramulis 
craasis, inferioribtia subreflexia simplicibus aat farcalia^ articulia 
diametro duplo et ultra brevioribua. 
Vid La Guayra på stranden af Södra America. (Birdibs Herbarium.) 

Cum antecedentibna duabua speciebus ad aeriem Polysiphoniam hu- 
jna generia referenda (Cfr. J. Ao. Alg. Med. p. 142). 

29* Dictynrua occidentalia nao* $p, fronde dicbotomo-ramosa , 
ramis inferno paucis nudis, superne numerosis, reliculo continuo 
sacculiformi vestitia cylindraceis ulrinque atlenuatis, ramentis 
alternis snrsum deorsomque cum vicinis connatis reliculum fe- 
oestratum formantibus arliculis diametro subaequalibua. 

Vid Vera Gruz. 

Huic generi pertinet, praeter speciem Boryanam nostramque, 
Qriipthtia auBtraUå Ao. Sp. 11^ p. 135 (s Ciado9UphM aiutraUs Aq. 
SysL), Quae vero aepius in collectionibus obveniunt sptcimina no- 
mine Cladostepbi australia insignita veram Gladoslephi speciem si- 
atant, cum suo nomine retinenda. Utrnm ad bas an ad illam perti- 
neat Bindera Ckuioslephui DåCAiaaB^ cui subjungitur Cladostepbua 
australis Ao., dicere non aof^im. — Genus autem ipsum Rhodomeleis 
rite adscriptnm faisse, mönstrat , fructificatione adhuc ignota, stru- 
ctnra caulis fere omnino Polysiphoniae» In DicL purpurascenti et in 
D. occidentali adsunt aipbones pericentralea 4, in D australi sunt 
iidem (in infima saltim parte) duplo numerosiores. 



7. Ooltlandå Laf-vegetation. — Denna Hr af Doktor 
Cm. Stuihåmmar inlemnade afhandling, som varit remitterad 
till Hrr Faiia och WAHLino, fbredrogs nu af den senare. 

Att Gottlands Flora , bland .sina alster, utur de rulikom* 
ligare organiserade vflxtemas familjer, eger icke få, som hafva 
sin ursprungliga hembyggd i Sodra Europas subalpinska re- 
gion, ar bekant sedan Linné besökte Gottland, och genom 
fortsatta iakttagelser efter hans tid. Men inga observationer 
Ofver Gottlands växter inom de lägre familjerna hafva blifvit 
bekantgjorda, af hvilka man kunnat upplysas, huruvida samma 

Öfvtn. af Kongi. f^ei.^Mad. Forh. Arg. 4- ^^^ ^' 



^ 48 — 

subalpioskft region likaledes till GoUlaod (ifverlflUi n&gra af 
sina egendomliga , ibr nordens Flora fr&mmande alster or dessa 
familjer. I denna athandlings fOrra afdelning meddelas na så- 
dana iakttagelser Ofver Gottlfindska laf-vegetatiooen. De åda- 
galägga, att på Gottland förekomma af denna familj fler» ar- 
ter och former, som tillhora Schweitziska alpernas och Pyre- 
néernas utskott, men icke från dessa sprida sig i norra delen 
af läellerstä Europa. De nu på Gottland funna, ^ntligi^ 
sydeuropeiska, och fOr Scandinaviens Flora nya arterna ttro: 
Lecid. epigaea (forma) intermedia Schkåd., Opegrapha uioca- 
iU%8 dbCånd., Petradis exarUhefn€Uica (Smith) Fbu». Summft 
Yegg. Scand. , Sagedia verrucarioides Fwes , Verrucaria conoi- 
dea Fans, och Verruc. Dufourei Sghaer. på kalkgrund , samt 
Biatora erythrocarpa Pers. formerna arenaria och fi l/dlav^ 
(Fries Lichenogr. Europ.) på sandstensbildningen. GottUnds 
Flora utmärker sig således inom Lafvarnes familj genom samma 
syd-europeiska lynne, som inom de fullkomligare vartemas. 
— Föga mindre anmHrkningsvSirdt ar ett annat resultat af de 
har meddelade observationer: att Gottland afven hyser flera, 
endast på kalkbildningen i högsta norden funna, och af Sov- 
MSRFELDT (i Supplcm. Fl. Lapp.) beskrifna lafformer: Biaå. 
erythrophcea , Lecid, litophila, Lecid. immersa atrosangvinea 
o. s. v. — Tvenne nya Lafarter beskrifvas, den ena aflin med 
Biat quemea, liksom denna på ek, den. andra i Lecid. alUh 
atrce grupp, forekommande i stora falt på de stOrre kalkber- 
gens lodräta branter, tillafventyrs identisk med Lecid. candidå 
Engl. Bot. (I Summa Yegetab. Scand. aro de af Fries upp-^ 
tagna under namn af Biat. straminea och Lecid. Stenhamnuxn^ 
Afhandlingens senare afdelning upptager forteckning Ofver* 
hittills på Gottland funna Laf-arter. Dervid framstalles Göta- 
lands egna La f- vegetation fOr sig, afskild från de framlingaCf, 
som från fasta landet Ofverkommit med granit-bildningens Of--> 
ver ön spridda block och spillror. Ty öns Lafvegetation utPT^ 
gOres endast af egentliga träd- och kalkgrunds-lafvar jemta 
en och annan ftjr sandstens-bildningen egen, och de jord- 



— 19 — 

lafvar, som träffas i GotUands barrskogstrakter, förråda genom 
sin magra vext och ofruktsamhet, att de icke beGnna sig i 
sin ^entiiga hembyggd. Genom en comparativ framställning 
af lafvegetationens förhållande i Scandinaviens fasta land till 
den Gottlandska, och speciella anmärkningar öfver kalklafvar- 
nes utbredning särskilt på Gottland och i andra trakter inom -^ "^ ' 
fäderneslandet, visas det utmfirkande och egna i Laf-fioransi ., 
pbysiogoomi pä denna 0. Dess mest karakteristika drag *^^\^^^^ 
att då de utmärktaste, för nflstan alla Europas fjelltrakter ge- 
menBamma Lafarter endast sporadiskt förekomma på någon en- 
staka punkt af Scandinaviens fasta land, utbildas de i största 
yppighet på öfversta slsittema af Gottlands kalk-berg, att en 
mflngd ursprungligen alpinska arter, bland dem afven BicUora 
fusco4utea, och den nu afven här funna Parmel. verrucosa 
igenfinnas på dess kalkhedar, och att det södra och nordli- 
gaste Europas Lafvegetation på denna ö möta hvarandra. 



8. A. ZtvirMi indelning af menniska-racerne. 

— Akademien hade i en föregående sammankomst anmodat 
Hr A. Rirnirs att afgifva yttrande öfver ett, till henne af 
Förf. öfverlemnadt, tryckt arbete med titel: Ueher Schådel- 
bildung, zur fesieren Begriindung der Menschen-rassen von 
Prof. Dr. A. Zevnb, Berlin 1846, för h vilket Hr Rsrnus nu 
redogjorde. 

I början af arbetet bestrider Förf. den på gamla Testa- 
mentet grundade åsigten om menniskoslogtets ursprung från 
samnte stamUraldrar, hvarefter han i tredje stycket, som har 
till llfverskrift tSchadél-polaritat)» framställer Referentens in- 
delding af folkslagen. Förf. beklagar härvid, att såväl han 
qalf Ami flere mera öfvade Anatomer, vid genommönstringeri 
af den rtka craniisiamlirigen i Berlinermuseet, funnit svårt, 
att' Air flera specimina bestamma till hvilken af Ref. klasser 
d» JbiVde httnföras. Såsom exempel namnes, att ett Svenskt 
, tom blifvit förttradt till museum af Ref., befunnits 



— 20 — 

kortare an cranierna af tvS Rysska fruntimmer i samma sam- 
ling; — att Ref. rfiknat Inkas till Brachycephals, då de enligt 
Förf. tanke tvertom aro utmärkte fbr långa cranier, och hflnvi- 
sar till bekräftande haraf på den långa Peruanskallen, som 
står afbildad hos Prichard. Likaledes yttrar FOrf. sitt ogil- 
lande af namnet ciTartarer», såsom varande obestttmdt^ och 
an anvandt fOr Turkar, an fOr Mongoler. 

Ref. får i anledning haraf erinra om de stora svåri^e- 
ter, som aro förknippade med bildandet af ethnologiska cra«- 
niisamlingar, och det olika forhSllande som eger rum med dem 
och samlingar af andra naturalster. Hela menniskoslflglel 
tillhör en art; de olika typerne ^ro varieteter i flere olika 
grader, som på många stallen aro med hvarandra hybridiee- 
rade. I de flesta länder ar mer an en typ af folkslag hem- 
mastadd. I många hafva folkvandringar egt rum, efler hvilka 
ofta en liten del af föregående stammar qvarblifvit. I flera 
länder hafva de qvarboende tillegnat sig den rådande stam- 
mens språk, såsom förhållandet larer vara i norra Tyskland , 
hvars befolkning, i grunden Slavisk, i tidernas laogd antagit 
Tyska språket och tyska seder, och derjemte blifvit amal- 
gameradt med den germaniska stammen. Likartade förhållan- 
den förekomma på många stallen i den gamla så val som i 
nya verlden. 

Härtill kommer ytterligare inflytandet af smärre inflytt- 
ningar af fremmande folk, afven som af den större mflngd 
individuela formskilnader, som framträda i länder med högre 
civilisation. 

För att under sådane omständigheter utreda grundfor- 
merna erfordras talrika undersökningar. Så vidt ske kan böra 
dessa anställas både på lefvande individer och hufvudskålar. 
Sjelfva bedömandet af formerna fordrar ett vid naturforskning 
vandt öga. För att studera en craniisamling bör man, om 
möjligt, hafva för sig ett större antal specimina, som betrak- 
tas i olika ställningar, dock alla samtidigt i samma ställning. 
Såsom cranieme aro uppställda i Museerna ser man vanligen 



— *l — 

endast framsidaD. Att företaga stOrre mönstringar kostar möda 
och bringar samlingen lätt i oordning; hvarföre ock dylika mön- 
stringar i ett stort museum svårligen oftare kunna repeteras 
utan skada fiir samlingen. Behandlar man saken pä vanligt 
satt, med att se ett eller några 1% specimina i sender, så 
vinner man ingen säkerhet i omdömet, i fall man ej i för- 
väg har ett desto mer vandt öga. I de stora museerna i 
Paris, Berlin och London dr antalet af national-cranier ganska 
stort. En betydlig del har blifvit hemtad, om ej Ref. allt 
for mycket misstager sig, efter 4842^44 års krig, från 
faltsjakbusen och slagtl^lten; andra i ännu större mängd hafva 
blifvit hemförda af sjöfarande och andra resande, eller anskaf- 
fade genom naturaliehandlare , men i de flesta fall saknas nö- 
diga ethnologiska upplysningar. Enligt hvad redan är nämdt, 
ar det ej nog att veta, att ett cranium är af Fransos, Eng- 
ländare. Ryss o. s. v. Frankrike är befolkadt af Basker, Ger- 
maner, Norrmanner, flere stammar Celter o. s. v. Förhållan- 
det i England är det i Frankrike föga olikt Det är den 
lärde Förf. mer än väl bekant, att antalet af olika folkstam- 
mar är ännu större i Ryssland, från hvilket vidsträckta rike 
de flesta europeiska folk och äfven Svenskarna, anses härstamma. 
Grefve Dimidopp räknar sålunda för Krim 14 särskilta folk- 
stammar. Ref. finner det alltså icke innebära någon grundad 
anledning till anmärkning emot sin åsigt, att tvenne rysska 
iranier befunnits längre än ett svenskt. Det torde tillika här- 
vid böra anmärkas, att Ref. icke i sin uppställning infört nam- 
net Ryssar, utan Slaver, och om dessas craniiform är ju Förf. af 
samma mening som Ref. då han pag. t 'i yttrar: »Der weit 
verbreitete Stamm der Slawen, welche vorherrschend Turani- 
sche Schädelbildung haben», och pag. 20 uppför »Turanracen», 
som synonym med den Mongoliska, i sin klass »Breitschädel» , 
då deremot Förfs. »Iran- eller Kaukasiska-race» föres till hans 
»Iloch-Schadel-klass». 

Forf:s inkast deremot, att Ref. räknat /n&a-stammen till 
brachycephala) beror likaledes på en icke mindre irring. Förf. 



— *Ä — 

httnvisar nemiigen sjelf till Tab. 4 vol. 1 af PiicaiARDs «Re- 
aearches into the Physical History of Man kind». Den hflr 
afbildade skalle från Titicaca-dalen i Peru, som hemfbrdes, 
jemte flera dylika specimina till Europa af Pkrtlari) och de- 
ponerades i det Hunterska museet i London, är icke af Ph- 
CHARD utgifven att vara af Inka. Alla ethnographer, sft vidt 
Ref. känner, anse dessa länga cranier hafva tillliOrt ett folk, 
som innehaft Peru fore Inkastammens ankomst. Tschuih, som 
funnit ttnnu lefvande familjer af dessa ISngskallade Peruaner i 
Departementet Junin och liksom Pentland undersökt en maogd 
gamla, stammen tillhörande, grafvar, kallar samma tribns af 
Perus urinvänare Huanca. Ref., som förofrigt kunde anllDra 
flera skal for den plats han gifvit Inka, tror dock, att deo 
bHsta auktoritet i detta hänseende är MoRTorf, hvars klassiska 
arbete: %Crania Americana» (Philadelphia 4839) afven FOrf. 
på tvenne stallen åberopar. Morton yttrar neml. pag. 445 
om Inkas: »the skull in this people is remarkable for ib 
small size, and also, as just observed, for its quadrangolar 
form. The occiput is greatly compressed, somctimes absolutelf 
vertical ; the sides are swelled out, and the forehead is some- 
what elevated, hut very retreating». 

FOrf. ogillar benämningen »Tartarer», säsom obestämd, in 
använd för Turkar, än för Mongoler. Han kunde lika vll 
hafva tillagt Tunguserne, bland hvilka räknas Mandschu-Car- 
tarérne. Namnet Tartar, liksom Tartari, är visserligen fk^ 
bestämdt, men deremot i historien sä märkvärdigt och sä all* 
mänt i bruk, att det enligt Ref. tanka icke borde saknas i 
en uppräkning af folkslagen, helst dä Ref. vunnit den öfver- 
tygelse, att alla de folkstammar, som föras under denna be- 
nämning höra till brachycephalae. 

Forf. ogillar vidare Ref. indelning af craniets former så- 
som hvilande pä en ensidig polaritet eller antithes, da rum* 
mets mätt är trefaldigt, nemiigen efter längden, bredden 
höjden. Ref. iiKr i anledning häraf upplysa, att han grui 
denna indelning pä den erfarenhet han under längre tids foi 



— 43 — 

ning tnheiniat, och ett han haft sA mycket st^T6 skHl att anse 
den riktig, aom den befunnits stå i det nttitnaste sammanhang 
med utvecklingen af hjernloberne. Ref. (är dock tillägga, att 
han redan vid Naturforskaremötet i Christiania Ar 4844 yt- 
trat den Asigt, att i nppstlllningen flera dfvergAngsklasser 
emellan de redan framslftllda torde pAkallas, men att deras 
uppgCk^nde fordrar hOgst grennlaga och mAhSinda afven vid- 
stfUckta undersökningar. SAIunda hafva de folk, som Dnw- 
PBifBAGfl (Travels in New Zeeland, London 4843) kallar »True 
Polynesians», och anser fOr en afart af Malayerne , nUra fyrkan- 
tiga hufvudskAlar, som icke aro korta, men deremot höga med 
stora tubera parietalia. De bilda en ofvergAng frAn brachy- 
cephaias till dolichocephalsB, men stA de fOrra närmast. 

En god indelning af craniiformerna kan möjligen uppgö- 
ras efter den af FOrf. föreslagna tillämpningen af rummets 
tre dimensioner, om den ratt utfores. Men deri synes dock 
ej Forf. hafva lyckats, dA han förvexlat ansigtet med den 
egentliga hufvudskAlen Han yttrar sAlunda pA ett ställe, att 
man igenkänner «die Formen der Hochsdiädeln; pA den ovala 
amigtsformen af Vest- och Syd-Europeerne , äfvensom Vest- 
och Svd-Asiateme flnda till Indien. Det är dock en allmttnt 
kand sak, att denna ovala ansigtsform tillhOr likaväl de lAnga 
ovala, som de korta fyrkantiga och de runda hufvudskAlama. 
Ehuru yackert det lAter, att hafva en hög hufvudskAl efter 
aurbilden af Apollo di Belvedere», sä tror Ref. dock, att vi 
mAste erkänna verkliga FörhAllandct , att nemligen Skandina- 
vemes ^ Normannernes, Batavernes och Germanernes med flere 
Vest- och Sydeuropeiska, sA väl som Vest- och Sydasiatiska 
folkslags hufvudskAlar äro långa ovala, ej höga, utan ofta 
tvertom, ganska lAga. Detta hindrar dock ej att ansigtet 
framställer en vacker oval. Anatomien lär oss nemligen, att 
endast en liten del af hjernskAlen, eller den ^ntliga hufvud- 
skalen, ingAr i ansigtsbildningen och formerar pannan; allt 
hvad som li^er under ögonbrynen hör till ansigtet och kä- 
karna, ej tiU hufvudskAlen. Om främre hjernloberne äro väl 



— t4 — 

utvecklade så är pannan hög; kommer härtill ett vilbildadt 
ovalt anaigte, så kan indivklet forete framtill karaklereo af 
Forf. »Hocbschadelni men i verkligheten hafva en Ung, låg 
hafvudskål. Samma oriktiga behandling af saken äger iFfW 
rum vid Forf. ii^Lang9chådel%. Han yttrar nemligen om dem: 
«endlich in der Form der in den Kiefem verblngerten , wid 
im Gebiss nadi vom gericbtelen Schadel der Neger, eraofaaMl 
man die Tusdinauzenartigen Formen der Langediåddik, Bir 
framträder fOrvexlingen af ansigtet och hufvudskålen bogsi på- 
fallande I 

Förf. anser Papus och Älfanis vara Mandningsraoer af 
Turanier och Sudanier (Negrer) liksom Hottentotter och Buaoh- 
män, blandning af Sudanier och Malayer. Hvad de f(5rrm aiH 
går, så hafva de deb olika craniiformer, dels stödjer s% sat- 
sen på ganska osäkra grunder. Beträffande de sednare aå Ir 
det nära nog fullt bevist, att Hottentotterne äro Sydafrikas 
v^in vanare, och att Kaffrerne fbrst i sednare århondradeo in- 
trängt i och inkräktat deras land. 

FOrf. antager en polar motsats emellan jordhalfvoroM 
nordlighet och sydlighet, i hänseende till craniets höjd eller 
flathet, äfvensom en motsats i craniebildningen emellan östra 
och vestra jordhalfvans invånare, förnämligast uttryckt i till* 
varon af ett os interparietale , i spetsen af lambdasOmmen, 
hos invånarne i nya verlden. Likaledes antager han, att i 
norr herrskar den raka ansigtslinien, då mot soder käkame 
äro utstående. 

Ref. anmärker häremot bland annat, att de s. k. äkta 
Polynesierne hafva hoga hufvudskälar, då tvertom Skandina- 
vernes äro i allmänhet låga och långa; i Amerika furokomma 
de lägsta af alla craniiformer de s. k. »Flatheads» i det nord- 
liga Oregon, då deremot Araucanerne i Chili hafva höga cra- 
nier. Lika litet öfverensstämmer Förf. sats rörande ansigts- 
och käkbildningen med verkliga förhållandet. Såsom exempel, 
hvilka tala häremot, må anföras, att Grönländarne hafva stora 
utstående käkar, då deremot Tagalerne i Söderhafvet, enligt 



— u — 

Mbtiiii och flere PolyneBiska folkslag enligt Duppiniåoi o. fl. 
hafva en ansigtsbildning, som nttnnar sig Europeernes. (»In their 
features they approach the Caucasians»; Dhfpuib. L c. »on True 
Polynesians» p. 4) ; åtminslone kan man antaga , att deras kä- 
kar ej )lro mera utstående an Grönländames. 

Den karakter af interparietalbensbildningen, som Forf. 
UUampar på Amerikaname i aUmttnhet, ar dock hittills endast 
iakttagen hos Pernaneme. Forf. medgifver ock sjelf, att den 
kan, afven, ehuru sällan, förekomma bland Europeeme. Ref. 
kan upplysa, att den likval fbrekommer vida oftare an FOrf. 
tra*, och att Carolinska Institutets samlingar innehålla ett icke 
ringa antal Europeiska cranier med interparietalben, liksom med 
coronalsOm. 

Forf. åsigt, att det konstiga formandet af hufyudskåien 
bland flere Amerikanska stammar har sin grund i liknande 
naturliga bildningsanlag, delar Ref. fullkomligt. 

FOrf. kommer derefter till den af honom uppfunna an* 
ordning af craniiformeme. Han antager, att de fOrsla men*- 
niskorna uppkommit på de betydligaste landthojdema , somaro 
trenne på Östra och trenne på vestra jordhalfvan, nemligen i 
den Östra Iran, Turan, Sudan, i den vestra det Boliviska, Guia- 
Dlska och Appalachiska höglandet. — I de nordliga landen 
placerar han racer med höga skallar; i de medlersta de med 
breda och i sydliga de med långa hufvudskålar. Uppställnin- 
gen ar följande: 

Norden* 



Veslern.i 



Vestra halfklotet, 


»sira halfklotet, 


(nya Yeriden). 


Vm 


(samla verlden). 


4U) 






Apallachiaka efler 




Caooasiska eller 


Natcbei-raceD. 


2» 


Iran-raeen. 


5:o 


BreiUkaihr» 




Guiansica eller 




Mongoliska eller 


Caraibraceiu 


3U> 


Taran-racen. 


6:0 


Lång$kaUar. 




Peruanska eller 




Aethiopiska eller 


Inca-racen* 




Sodan-racen. 



►östern. 



Södern. 



— «6 — 

Af favad redan Ur anférdt torde dét Tara satt atom tvif- 
*rtty å%t denna anordning icke ar lyckad; Ref. tälåter sig doek 
att ytterligare Mmarka. (bijande: 

POrf. har placerat sina faogskallar, nemligen Iran- och 
Natches-racerne , iKigat i norden. I den gamla verlden ir 
tvertom Turen-racen, neml. Lappar, Samojeder, Takater och 
Kamtachadaler kända som Nordstammar. De redan nSmdå 
Flatbeads i Oregon aro nordligare an Natches som, harstaoH 
■mande från Anahnac, sednare haft sina bostHder i Florida 
-och Louisiana. Ännu nordligare än de lågskallade Oregoneme 
förekomma stammar med en annan , icke heller hog cranii-* 
fom neml. Esquimauer, Huroner, m. fl. 

Att ställa Guianiska eller Karaibracen i bredd med Mba-^ 
goleme Br alldeles oriktigt, de Uirra hafva länga, de sednare 
korta cranier. 

Långskallarne skulle enligt Fdrf. i Östra halfklotet re- 
presenteras af Negrerne och i det vestra skulle Inkas (Huan- 
cas TscHODi), bilda typen (br Sydlandarnes craniiform. Ref. 
anmärker häremot, att Malayeme med Papus i Soderhafvei 
icke aro lungskailar, utan måste i Förf. uppställning höra till 
hans »Breitschadel». Likaså tyckes det hafva undgått Forf., 
att Puelchos afvensom Araucanerne, de forra i Ai^entinska 
republiken och Patagonien, de sednare i Chili, ej heller hOra 
till Forf. »Langschadel», utan hafva liksom Malayerne en Mon- 
golisk craniirorm. 

Pag. ii uppställer Förf. sina sex racer, och ger dem de- 
ras diagnoser, men har icke utmärkt de folkslag som tillhora 
hvardera racen. Om Forf. användt denna profvosten för 
sitt systems riktighet, så skulle han ofelbart kommit till sam- 
ma inkast som Ref. har tillätit sig framställa. 

Afbildningarna äro naturtrogna och förträffliga; men just 
derigcnom blifva de vittnesbörd om Förf. misstag. De racer 
i nya Och gamla verlden , som höra till samma forraklass hos 
Förf., förete på planchen nära motsatta former. — Så står 
den korta, höga, ITälnackade NcUches i bredd med don lån- 



— 87 — 

ga, tagre, med utstående nacke utmärkta Tydta huTvudskålefs^ 
4et läflga Makusricraniet i bredd med den korta, hOga Mon- 
goi-ekallen. Likasfi skuHe rorhållaodet faafva varit om en 
verklig Inka^kalte hade stsillts bredvid Negerns. Det är of- 
van anmärkt, att Förf. tagit Huanca Ibr Inka. 

Ref. har med en sfirdeles fagnad genom dessa goda figu- 
rer funnit bekräftelse i några åsigter om hrars riktighet han 
hyst ovisshet; han har sålunda lange haft den Ofvertygelsen, 
att Tyskarnes cranier hafva samma form som Skandinavernes, 
Batavemes, NorrroSlnnernes och Anglosaxemes. Det Tysk-cra- 
nram Forf. meddelat ur Frokibps uCharacteristik des Kopfes» 
ar fullkomhgt likt ett Svenskt cranium. Makusi-craniet visar 
den form , som Ref. har ansett vara typisk , så vfli fbr Karib- 
som Guarani-stammen ; Burät-craniet öfverensstämmer noga med 
en afgjutning i gyps af en Burat-hufvudskål, som blifvit med^ 
delad af Prof. Baei i S:t Petersburg. 

Ehuru Ref. haft mycket att anmärka mot detta arbete, 
tror han sig dock böra göra rattvisa åt Förf. iHrdom och akt^ 
ningsvUrda bemödanden, att fullkomna den ännu unga etfano^ 
graphiska craniologien. Hade Förf. egnat mera tid åt detal- 
jerna, och varit, måhända, mera vand vid behandh'ngen af ana- 
tomiska och naturhistoriska fbremål, så skulle han utan tvif- 
vel bättre hafva lyckats, och förvärfvat större anspråk på 
tacksamhet. 

I slutet af arbetet oämnes Ref. bland dem, som antagit 
flera Ur-racer. Här torde derföre böra upplysas, att Ref. i 
sina skrifter hittills endast afsett craniiformer, och ansett frå- 
gan om racorne icke kunna utredas förr än de olika formerna 
blifvit närmare bestämda och ordnade. Den uppställning af 
folkslagen Ref. framställt är endast ett försök till ett sådant 
ordnande. 



9. Cranier och fiwnlemningar af Frankrikes 
äldsta invånare. — Hr A. Rimos meddelade, att han från 



~ M — 

Doktor EuGJDii Rouit i Paris, som till Akademieo insaiidt 
en berättdse om de Archseobgiska undersokiuiigar baa jenle 
Hr Sniis och flere under halten 4845 anstttllt vid Meudon, 
nära Versailles, (ätt emottaga flora bref i samma flmney tillika 
med ett forntida menniskocranium och flera benfragmenler, 
hvilka voro uppgrafda vid Marly i närheten af Heudon och 
under alldeles enahanda fbrhållanden. — Vid slottet Meudon 
fanns en dålig, ojemn, nttstan ofarbar väg, i hvars yta opp- 
stucko hörn af flata stenhällar, samt benpipor af djur och 
menniskor, äfvensom stycken af hufvudskålar. En ombyggnad 
af denna vag företogs sommaren och hOsten 4845. Då un- 
der arbetet flera märkvärdiga fynd påträflades, och dessa ådrogo 
sig Hr RoBiiTS uppmärksamhet, så begaf han sig till stället, 
åtföljd af Hr Staais m. fl., samt antecknade och undersökte 
hvad som under gräfningen Ibrefanns. Man träffade under 
gräfningen ben af omkring 200 mennisko-individer af olika 
kOn och alla åldrar, ända ifrån foetus i 6:te eller 7:de må- 
naden; ett antal stora hällar, som ansågos hafva hvilat på 
andra stenar såsom pelare; en häll, som hade en rund urhålk- 
ning, en ränna samt några genomgående häl och ansågs hafva till- 
hört ett celtiskt offeraltare; flere lerurnor, en myckenhet sten- 
redskap, bestående af bilor, spjut och lansspetsar; armband af 
sten; flera föremål af ben; borrade gräfsvinsständer, som an- 
sågos hafva tillhört en hulskedja; en hjorthornsspets, som trod- 
des hafva varit använd såsom hårprydnad, samt en liten brons- 
bit, sannolikt begagnad såsom mynt, samt taktegel , hvilka fbr- 
modades härrOra från en sednare (romersk) period. Hennisko- 
cranierna tillhörde tvenne olika racer, som båda ansågos 
vara celtiska. Hr Seribs kallar den ena »type Kymrim^ den 
andra »type Gall.n Den fOrra forekom närmare jordytan, den 
sednare, med tjockare, grått skifferfUrgade hufvudskålsben, dju- 
pare under de förra. Ingenting rorekommer i berättelsen om 
den olika formen af dessa tvenne slags eranier. 

Det cranium, som Hr Robbrt hitsändt, är litet, rundt 
och har väggar af endast vanlig tjocklek. Att det är ai ena- 



— 29 — 

hända beskaffenhet , som endera af de, hvilka fiinnits vid 
Heudon slutas af hans bref till Hr R. hvari det afven heter: 
»celui ci vient de Marly le Roi ou je Tåi receuilli tout recem-' 
ment dans un monument identiqué avec celui de Meudon». I 
profil 2ir dess utseende såsom den här anbragta figur utvisar: 




Hjernskålen ofvanifrän sedd visar en kort kilformigt äggrund 
omkrets (forma cuneato-ovata), hvars längd endast med unge- 
fär i ofverstiger största bredden. Pannan vackert hvalfd , främ- 
sta delen nära lodrät med små nära sittande pannknolar; bakre 
tinningtrakterne emellan hjessknolama och värt-utskotten an- 
senligt hvälfda; hjessknolarna äro rundade, temligen hOgt ställ- 
da; hjessan något, ej betydligen hvälfd. Spetsen af lambda- 
sOmmen är högt ställd; hjessbenens nackplan, temligen tvärt 
stupande; nacken rundad. Vårt-utskotten äro medelmåttiga; 
Oronöppningarna uppifrån nedåt ovala; främre tinningtraktema 
flata; nackbenets iedutskott utstående, ögonbrynsknölarna äro 
medelmåttiga, flinten tvärt hvälfd, något framstående öfver näs- 
roten. Okbensutskotten , som voro an>rutna, tyckas så väl som 
de öfriga ansigtsbenen , hafva varit af en nätt bildning; un- 
derkäken låg. 

Marly-craniets mått, 
uppställas här i bredd med motsvarande mätningar på ett forn- 
cranium ur en ättehög vid Stege på Möen , livaraf en förträff- 
h'g afgjutning i gyps blifvit år 4838 godhetsfullt meddelad af 

Hr ESGBRIGHT. 



— 30 — 

Cr. (r. Mariy. Gr. fr. Sit^e. 

längd 0,168 0,168 

pannbredd 0,095 0,095 

nackbredd 0,f44 0,140^ 

omkrets 0,500 0,494 

höjd 0,135 0,136 

maBioidalbredd 0,122 0,121 

underkäkens uppstigande grens höjd 0,056 
liggande grens d:o 0,030. 

Ofverensstämmelsen emellan dessa tvenne cranier är på- 
fallande. Båda äro ovanligt små, af rundaktig form och nfltt 
bildning. Det ifrågavarande cranium ofverenssUlmmer ej alle- 
nast med dem Hr Escbbicbt beskrifvit i Danskt folkeblad (15 
Sept. 4 837) , och Hr Nilssoiv i Skandinaviens urinvånare 2:dra 
Gap., båda från Stege, utan afven med en afbildning af ett 
Fom-Irlaindskt cranium i WiLins »Ethnology of ancient Irish», 
uppgräfdt nSlra Dublin och troligen beslflgtadt med tvenne 
cranier i Irländska Akademiens Museum i Dublin, uppgräfda 
i Ph»nixparken (Dublin), hvilka Prichard omtalar och till- 
skrifver en turanisk d. ä. en brachycephalisk form. 

Om de af Eschiicbt beskrifna , små rundaktiga craniema 
från Stege yttrar Wildb: »the dcscription of head from which 
this was taken, has many anologies with the globular-headed 
Irish, found in the ancient remains in our own country». 

De vid Meudon och Marly funna craniema anses vara 
af Celter, och deraf, att det här beskrifna är litet med 
medelmåttigt tjocka väggar tager Ref. sig anledning förmoda 
det vara af den form Hr Sbrrbs benämner »type Kymri.» 

Hr Nilsson har på ofvannämda ställe visat, att namnet 
Celter blifvit tillagdt flera olika folkstammar; att man med 
visshet känner Celtcranier med lång oval form, som i gämla 
grafvar ofUist träffas tillsammans med bronsvapen och metall- 
prydnader, äfvensom, att de små craniema af den runda for- 
men äro från en äldre tid, samt åtföljda af sten- och ben- 
redskap. 

Under Ref.s vistande i Frankrike och England sistlidet år 
var han i tillfälle att taga någon kännedom om de former der* 



— »♦ — 

varande invftnarea craoier rtM*ete. Han fann följande tre for- 
mer gemensamma för båda länderna I men ferekomroande i olika 
tbrhållanden. 

4:0 Den runda foitnen, aom har sitt hemland i sikira 
Frankrike, samt några stallen i Skottland och Irland. Ref. 
anser denna form härstamma från de fordna Iberierna. 

2:o En läng, oval form, den rätta Celtiska. 

3:o En kortare, oval form, .med mera hvälfda sidor, som 
är den Norrmanniska, nära beslägtad med den Germaniska, 

Antager man med Prighard, enligt citater ur Strabo 
Apmåiius, Diodorus, Luganus, och Siuus Itaugus m. fl., att 
Iberier och Celter i Spanien och Frankrike^ efter långvariga 
strider ingått fred och Ofverenskommelse att bebo samma 
länder, hvarvid de starkare Celterne blifvit rådande, och de 
med dem sammansmälte Iberierne fått namn af Celt-Iberier, 
sä låter det förklara sig huruledes båda erhållit de rådandes 
allmänna namn: Celter. I ofverensstämmetse med denna åsigt 
tror Ref. sig böra anse det här framställda cranium från idarly 
vara af Celtiberisk eller Iberisk stam. — »Rask skall anse dé' 
äldsta invåname i Yestra odi Södra Earopa hafva tillhört den 
Euscariska racen, från h vilken Iberiema härstammlä^, eeb han' 
har ansett sig kunna upptäcka spår af Euscariska språket at' 
väl bland Baskerna i Frankrike och Spanien, som bland de 
Finska, Lappska och Danska folkstammarna)». Réf. har be^ 
gagnat detta stycke ur Wiuns citerade skrift , då han ej haft 
Rasks arbete tillhands, Rlr att antyda samma ådigt Soni Nils- 
8<m redan (I. c. p. M) yttrat, nemligen sannolikheten af 
en forntida stamförvandtskap emellan dé äldsta invånarna i 
andra , vestra och norra Europa. 



10. Cranier från Sandwichs-öarna och Ore-. 

g(Mm — Hr RsTzins fortfor: När Hr Kapten Wabrugrkn som-> 
maren 4843 återvände från en resa till Söderhafvet medtbrde 



— 8t — 

han det ftsrdta har sedda cranium af en Australier från Port 
Adelaide i Nya Holland. Nyligen hemkommen från en resa 
kring jorden har han åter ihfigkommit våra samlingar, Natur- 
historiska Riksmuseum med dyrbara naturalster, Carolinska 
Institutet med ett cranium från Sandwichs-Oama och tvenno 
från Oregon i Norra America. De forete följande karakterer. 




Cranium af Sandwichs-öbo. 
Denna hufvudskål utmärker sig tör sin ovanliga hOjd, 
storlek , starka och täta benbyggnad, betydliga vidd emellan de 
stora hogtbelägna hjessknolarna, smala basis, särdeles ofver 
vårtutskotten, stupande nacke, boga panna, (bga utstående 
ögonbryns- och ok- bågar, stora orbitae, något plattade små 
näsben, samt för sin stora näsöppning och låga alveolar-pro- 
cess, med ej obetydligt framåt vettande alveoler. — Seddof- 
vanifrån företer den en baktill bred kilform, tinningarna äro 
flata och så mot hvarandra convergerande , att deras planer, 
framåt utdragna, mötas 32 centimeter framom ansigtet i en 
32* vinkel. Bakifrån sedd visar den en hög fyrkant, hvars 
öfra sida, som ligger emellan parietalknölarna, är större odi 
hvars undra sida, belägen mellan vårtutskotten, är mindre än 
den öfra. Den öfra sidan är något hvälfd, ytorna mellan pa- 
rietalknölarna och bakre tinningstrakterne äro raka. De lod- 
räta linier, som dragas från parietalknölarna mot basen träffa 
dennas plan öfver ett tum bakom värtutskotten. Icke desto- 

mindre 



— 33 — 

mindre ar nacken frän sidorna nedtill sammantryckt, med en 
lågt belägen liten nackknol, som är sammanfallen med de 
bägformiga nackliniemas förening (stället fOr protuberantia oc- 
cipitalis, som här saknas och ersattes af en liten grop). Pla- 
nerna för lilla hjernan äro små, mycket uppätstående och väl 
åtskilde genom en grop. Ryggmergshälet oranligt långt, ovalt; 
ledutskotten små; gomhvalfvet smalt, långt, djupt, framtill 
utplattadt; choanerna små; vomer riktadt mycket framåt. Un- 
derkäken felades. 

Mått. 

Längd a 0,187; pannbredd 0,094; nackbredd 0,U8; 
omkrets 0,549; höjd 0,454; mastoidalbredd 0,424; längd af 
ryggmergshålet 0,039, bredd 0,032; okbågsbredd 0,435; 
ögongropshöjd 0,072, bredd 0,038; öfvérkäkshöjd från näs- 
roten 0,072. 

Jemfördt med ett cranium af Nyseländare visar detta 
cranium mycken öfverensstämmelse , men skiljer sig derifrån 
förnämligast genom den nämda kompressionen i undra delen 
af nacken. Nacken på Nyseländarn är nästan alldeles flat och 
mera framåtstupande än lodrät 

Ehuru denna typ, genom sin betydliga längd, jemförd 
med det smala intermastoidal-afslåndet, vid första påseendet 
vacker villrådighet till bvilken klass det skall föras, tala dock 
de stora parietalknölama och den fyrkantiga nackregionen, m. 
m. för dess plats bland braohycephalerna. Under mitt vi-- 
stande i London såg jag ett stort antal cranier af Polyne- 
sier med samma form. Jag var i början något tvekande om 
deras rätta plats, men är nu förvissad, att de utgöra ett af 
de yttersta leden i den brachycephaliska prognathiska klassen, 
och bilda en öfvergång från denna tiU den dolichocephaliska. 
IhipriNBÅCH (Travels in New Zealand), räknar Sandwicb-öbo- 
ama tiU »True Poly nesians» , som han anser vara en varietet 
eller underafdelning af Malayeme , hvilket öfverensstämmer 
med formen af craniet 

ÖJvgrs, af Kongl f^H»'jékmä, Förh. 4 Jrg. N:o t, 3 



— 34 




Cranier af »Flathead^-lndianer från Oregon. 

Det ena är, enligt påskriften, af en Chinouk, det andra 
har endast påskrift »Oregon». Detta sednare, hvaraf en profil 
1 i storlek bar meddelas, är af ett 6 års gammalt barn, tio^ 
ligen gosse, och i så hog grad platt-tryckt, att det derige- 
nom äger ett utmttrkt värde. 

Det är en känd sak, att liksom våra damer hopdraga 
bröstkorgen med snOrlif, och de förnäma chinesiskoma genom 
trånga skoplagg i högsta grad missbilda fötterna, så är det i ' 
bruk bland flera Amerikanska folk, att genom konstiga medrf 
förändra hufvudskålens naturliga form. En del (Caribenie} 
nedtrycka pannan, andra (Natches) flattrycka nacken; andra 
åter (Chinouks, Klickakirs, CIatsap\s, Klatstoni's, Cowalisk's, 
KathlameFs, KiIIemock's och Chelaki*s vid Columbia-floden: 
samt Klickatafs, Kalapoyah's och Multnomah*s vid Walla- 
muth-floden) nedpressa hjessplanet, och benämnas derföre af 
Anglo-americanerne FIathead's. Alla dessa stammar hafva en- 
ligt Irving samma tungomål, nemligen Chenoukspråket. De 
utgöra troligen samRlldt en större grupp, som hör till G. bra- 
chycephalae prognathae. 

Genom flera resande, som i sednare tider besökt Ore- 
gon-landet, nemligen Lbwis och Claril, samt Irving, men i 
synnerhet genom Townsbnd, hafva dessa Indianers historia och 
hushållning blifvit nogare kända. Det som rör hufvudskåls- 
formerna Bnnes samladt i Mortons förträffliga arbete »Crania 
Americana» p. 202 etc. 



— 35 — 

Platt-tryckningen af hufvudet sker under den späda bar- 
na-äldern på flera olika sätt hos olika stammar. Wallamut- 
Indianerna placera barnet kort efter födelsen på ett bräde, 
vid hvars ränder äro fastade snOren af hampa eller läderrem- 
mar, med hvilka det fastbindes. Vid ena andan af brädet ar 
ett hål för nacken, och vid detta ar en brädlapp fastad med 
haogslen af läder, som pressar på hjessen och pannan. Tryck- 
ningen verkställes oafbrutet medelst strängar, som dragas g9^!?^!.i7v^ 
nom hål i kanterna på apparaten och hållas jemt späi 
Chenoukerna och andra, som bo närmare hafskusten, begsna {^ix*^- 
till denna operation en urhålkad trädstock i form af en lilm^»^* ^ ^r^ 
vagga , 8 ä 9 tum djup. I denna nedlägges barnet på sm?^ 
gräsmattor och fastbindes med löpande snören, öfver hjessan 
går en tjock, af gräs hopflätad, tvärslå, som fästad vid högra 
sidan af vaggan tilldrages genom en Öggla på den venstra och 
verkställer tryckningen. I denna belägenhet får barnet ligga 
i flere månader utan att rubbas, intilldess suturerna hopvuxit, 
samt hufvudskålen antagit stadga och fasthet. Sällan eller al- 
drig tages det ur apparaten om ej sjukdom inträffar. 

Denna tilldaning af hufvudet hålles i stort anseende och 
får icke verkställas på slafvamas barn. Den lilla patienten 
skall i denna belägenhet förete ett ohyggligt skådespel. Ross- 
Cox säger: »att dess små svarta ögon stå utdrifna ur ögon-» 
groparna såsom på en liten råtta, som har hufvudet i klämma 
i fällan». Genom tryckningen på hjessan och ställningen i 
vaggan drifves ansigtet fram och vidgas, facial vinkeln minskas 
och bredden mellan hjesskuölarna ökas betydligt., 

MoRTON tillägger dock, »att hufvudets inre rymlighet icke 
förminskas, liksom att icke heller de intellektuela förmögenhe- 
terna på minsta vis lida». Tvertom uppgifves, att desse In- 
dianer äro vettgirige, pratsamme och utrustade med godt 
förstånd, som ej saknar skarpsinnighet, liksom de äfven hafva 
godt minne; de älska högtidsnöjen och äro i allmänhet vid godt 
lynne, men aldrig muntra. I handel afslå de alltid de första 
anbuden, om än aldrig så höga, och truga sedan bort varan 



— 36 — 

för tiondedelen. 1' detta hänseende aro de olika de Ofriga 
stammarna i America, som tvertoro ofta hcit tanklöst bort- 
sfllja det bastå de ega för en obetydlighet, som fallit dem i 
smaken. 

Town8e:<d yttrar om dem i sin Journey to the Colum-- 
bia River p. 175 (Morton 1. c.) »J ha ve never seen (with 
a single exception, the Kayouse) a race of. people who appea- 
red more shrewd and intelligent». Morton omtalar, att han 
4839 hade besök i Philadelphia af en ung akta Cbenouk, 
iO år gammal, med ett särdeles utplattadt bufvud. Den 
samme hade varit 3 år i undervisning hos en missionär; för- 
varfvat sig särdeles skicklighet i engelska språket, och talte 
det grammatikalL^tkt riktigt, med god accent. M. tillägger om 
samme Chenouk: »att han syntes ega mer skarpsinnighet an 
någon af honom kand Indian, var meddelsam, vanlig och hade 
godt satt att vara , oaktadt hufvudskälen var fullt sä vanstalkf, 
som någon af de mest missformade i hans stora samling af 
indianskallan). 

En annan märkvärdighet ar, att ehuru ifrågavarande 
missformning sannolikt utöFvats från urminnes tid, har den 
likval icke egt något ärftligt inflytande på den naturliga na- 
tionela formen. Townsexd anför således: att han träffat både 
Chinouker och Chickitater med runda ordentligt skapade huf- 
vuden, hvilka tillfölje af sjuklighet i barndomen undgått ned- 
tryckningsprocessen. Såsom redan ar namdt, ar den artifici- 
ela formningen af hufvudet ej tillåten bland slafvarna; afven 
en person af högre börd kan aldrig vinna inflytande eller an- 
seende, om han ej i barndomen fatt hufvudet nedplattadt, 
utan blir ej sällan tillfölje af denna brist såld såsom slaf. 

Båda de ifrågavarande Flatheads-cranierna aro små, samt 
af lätt, tunn benbyggnad, med särdeles utstående haka och 
spetsig ansigtsvinkel , samt stora bakåt skjutande hjessknölar. 



— 37 — 

II. Jlgg inuti ägg. — Hr A. Rbtzius förevisade ett 
litet ägg, funnet i hvitan af ett för öfrigt vanligt hönsägg. 
Han hade erhållit detta specimen af Hr Öfverläkaren Doktor 
CAftLssoif, som varit närvarande dä det Hlla ägget påträffades. 
Enligt Dr Carlssons berättelse var moderägget af vanlig be- 
skafifenhet, försedt med fullständig gula. Det lilla ägget , som 
legat inneslutet i hvitan af det större, var till storleken som 
en spansk hasselnöt, hade ganska fast kalkskal och syntes ej 
innehålla någon gula. Hr Retzius hade icke tillförene sett 
något dyHkt fall, men kände, att flera sådana bHfvit beskrifna 
af Barthoun, Jung, Flourbns m. fl., hvarom en fullständig 
redogörelse är lemnad i Isidorb Gboffrot Saixt Hilaire*s 
»Histoire génerale et particuliöre des Anomalies de Torgani- 
sation chez Lllomme et les Animaux» T. Hl. Par. 1836. Hr 
Gboffrok Saint Hilairb räknar denna anomali till klassen 
Monstres doubles endocymiens (par inclusion). Denna mon- 
strositet företer den skilnad från de öfriga formerna af du- 
plicitas monstrosa per inclusionem, att de båda äggens frö- 
ämnen (då båda förefinnas, som ej här var fallet) icke med 
h varandra stå i ringaste beröring, utan tvertom äro från hvar- 
andra fullständigt afskilda genom det inre äggets kalkskal m. m. 
Om sålunda kycklingar i båda äggen komme att tilldanas, så 
skulle deras bildning ske oberoende, den enas af den andras. 
Hr R. ansåg denna dupplicitet kunna uppstå på tvennebanda 
sätt; ncmiigen antingen hade det mindre ägget primitivt bil- 
dats i hvitan, eller ock i oviducten der hvitan bildats och i 
denna blifvit händelsevis innesluten. 

Hvarje ägg är i början endast en cell, som redan ti- 
digt förses med kärna, hvilken åter omgifves af sin cell. I 
många bildningar uppstå flera än en kärna och kärnceller, 
som dels kunna utbildas på modercellens bekostnad , dels sam- 
fäldt med denna o. s. v. Hr R. antog sålunda som en möj- 
lighet, att en cell med ovanlig bildningsdrift uppstått i ägg- 
hvitan. I stället för att stadna på en lägre utvecklingsgrad, 
såsom en ägget tillhörande del, hade den tilldragit sig bygg- 



— 38 - 

nadsmaterial från modcrcellen och ordnat samma material i 
likhet med denna. I detta fall skulle synnerlig märkvärdig- 
het ligga i formationen af det hårda skalet på det inre ag- 
get. Äggskalen danas, som vi veta, genom en afsUttning frän 
ett särskildt ställe i oviducten, hvilket ej kunnat vara fallet 
om det lilla ägget primitivt bildats i hvitan. — Då ingen 
gula i förevarande fall var förhanden, så tyckes denna om- 
ständighet antyda, att det lilla agget ej blifvit bildadt i ova- 
rium. Det andra bildningssättet är, att det lilla ägget legal 
färdigt i oviducten då det större ägget dit inträdt, för att 
blifva försedt med skal, hvarefter det blifvit intryckt i hvitan 
af det större ägget och inneslutet af dess skal. 



Inlemnade jÉJhnndlin^ar. 

Hr Mag. P. A. Siljestrom: Observationer öfver magnetiska in- 
k linatinnen i Stockholm, samt oro sättet alt anstSlla dessa 
slags observationer. 

Remitterades till Frih. Wrede och Hr Wallmark. 

Hr Löjtn. LENifGREii: Meteorologiska observationer vid Calhrine- 
berg i Östergöt bland, 

Öfveriemnades till det Astronomiska Observatoriuro. 

Hr Mag:r N. J. Andersson: Berättelse om en resa i Skåne och 
Halland, sommaren 184(), samt 

Hr Studer. G. L. Sjögren: Anteckningar under en botanisk resa 
i Jemtland och Norge sommaren 1846. 

Remitterades till Hrr af Pontin och Wahlberg. 

Hr D:r Stenhammars i fdrra sammanträdet inlemnade afhaod- 
ling, om Gottlands Lafvegetation, som varit remitterad till 
Flrr Fries och Wahlberg, tillstyrktes till införande i Aka- 
demiens handlingar. Se ofvan p. 17. 



— 39 — 

Sk&nker. 

TtU Vetenskaps- Jkademiens Bibliothek. 

Mémoires de rAcadiTmie Imp^riale des Sciences de S:t Peters- 
bourg. — S^r. VI. — Sciences Matheoiatiqnes, Physiques 
et Naturelles. T. VI. — Part. 1 , Sciences Malheraatiques 
et physiques. T. IV, Livr. 2. S:l Petersb. 1846. 4:o; 

— — Ser. VI. — Sciences Mathemathiques, Physiques el Na- 
turelies. T. VIII. — Part. 2, Sciences Naturelles. T. V, 
Livr. 3, 4. — S:t Pet. 1846. 4:o, samt 

Mémoires present^ h, rAcadcfmie Impér. de S:t Petérsbourg par 
divers Sa vants. T. V. Livr. 1 — 6. Tom. VI, Livr. 1. — 
jéf Akademien, 

Bulletin de la Soci^te' Inip<^riale des Naturalisles de Moscou. 
Ann. 1846. N:o III. Mosc. 1846. 8:o. — Af Societeten. 

Transactions of the Linnean Society of London, Vol. XX, P. I, 
List of the Linnean Society of London. 1846. 4:o, 

Proceedings of the Linnean Society p. 261— 304. — Af Societeten< 

Annals of the Lyceum of Natural History of New-York. Vol. 

IV. N:o 5—7. New-York 1846. 8:o. — Af SäUskapet. 

Mitlheilungen der Nf^turforschenden Gesellschaft in Bern aus d. 
J. 1844. (N:o 13—38.) Bern 1844. — Af Sällskapet. 

Norges gamle Love intil 1387, udgivne ved Ketser og Muncb. 
B. 1 1846. 4:o, samt 

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, B. 5. st. 2. Chris t 1846. 
8:o. — Af Collegmm Acadetnicum i Christiania, 

Behdz, H. c. b., Haandbog i den allmindelige Anatomie. H. 1. 
K iöbenh. 1846. — Af Fårf altaren. 

MiDLER, J. M., Die Centralsonne. Dorp. 1846. 4:o. (2 ex.) — 
— Af Författaren. 

Minnesteckning öfver Nils Gabr. Sefström. 4:o. — Af Hr IVjUL* 

MJBK. 

Upplysningar om Rikets Styrelse Mu år 1810 till Kon. Carl 
d. XIV JoHAiii dödliga från/alle, grundade på authentiska 
handlingar. Stkh. 1845. 8:o. ^ Af Författaren. 

Gråberg da Hemsö, Jac, Ultimi Progretsi della Geografia. IVfi- 
lano 1846. 8:o. — Af Författaren. 



— 40 — 

Knowsiey Menagerie. Gleaniogs from tlie Mcoagerie and Aviarj 
at Knowsley Hall. Knowsley 1846. (Si. M.) — Af RåtiL 

OF DERBr. 

MuBCHrsoiiy R. T.9 On the su|>erficial detrilus of Sweden, ur Pro- 

ceed. Geol. Sociclyy Vol. II, p. I, samt 
— — Addrcss to the Biitihh Association for the advancemrat 

pf Science, Southampton 1846. — Af Författaren. 



Till BikeU Naturhistoriska Museum. 

Tvenne Petrifikater. — Jf Hr Doktor ^ettekbekg. 

En Simia cephus. — Af Hr PVilb* Davidson* 

En Cervus Tarandus. — Af Hofjd^mdstarn /. af StbÖm. 

Fem st. Foglar, 

El t Fogelskelett, 

En Sjöorm j 

Sexton Fiskar, 

En Scolopendra, samt 

Flera glas Grustaceer och lägre djur; alla från Nya Zeeland och 

Sdderhafsöarna. — A/ Kapten A. Schlöer. 
En Väf af Tinea granella. — Af Kapten Borg. 
Ett Hyposloma af en okänd Trilobit. — Af Ur Doktor Goés. 
En Unio sp. inc. från Skeninge å, och 
Sju st. Fiskar från Östergölhland. — Af Hr Doktor C njmsGHS, 



Mimiamisikm jåftSeinin^em. 

En samling af 166 arter skånska växter, innehållande större de- 
len af detta landskaps sällsyntare arter. — Af Magister 
Docens N, J. AjwERSsoif. 

En samling af 17 sällsyntare Täxtarter från Öland, h varibland 
Galium rotundifolium, Eryngium maritimum, Kochia hir- 
suta, Artemisia lacioiata, Halymus peduoculatns m. fl. — 
Af Hr Pastor 8' Adjunkten Sjöstrand. 



— 44 — 

Eo tamling af 114 phanerojamiska och 67 cryptögamiska r|äll- 
växter från Jerotland j af hvilka flera bitfvit nu for första 
gängen anmärkta inom denna provins, t. ex. Valilodea atro- 
pqrpurea, Viola unibrosat Hieraciqn» t>or^|ey paånga mossr- 
arter^ m. fl. '^ jf/ Studeranden S/o^k^n* 

En samling af 100 växtarter med särdeles många varieter från 
nejderiia af Slockholoi) deribiapd P^it^mpgeton fliiitaps och 
marioMSy Schedooorus asper, Arabis fiaecica, Yerbascuro 
Lychnitis, Carex tricostata» prplixa, m. il. -^ Af Stud, N. 
och C. Ljgerheim. 

En samling af 34 växtarter, till större delen från Bohuslän, t. ex. 
Lathyrus platyphyllos, Rubus suberectns, Radula och thyr- 
soideus, Callitriche haroulata, ro. fl. — Af Stud. Ljndebebg. 

En samling af 20 växtarter från norra delen af Östergöthland, 
h varibland Rubus horridus och fruticosus, Epipactis atro- 
rubens, flera arter af Ghara o. s. v. — Af Stud, Enroth. 

Tio växtarter från Stockholms omgifningar, t. ex. Samolus Va- 
lerandi, Balrachium marinum, m. fl. — Af Stud» West-' 

BERG, 

Sexton växtarter från Gottland och sex från Stockholms nejder, 
h varibland Rosa poraifera, Bellis perennis, m. fl. — Af 
Stud E. Bergb. 

Trettio växtarter från Stockholms omgifningar, t. ex. Carex re- 

mota, Lolium linicola, Melica ciliata, Cardamine amara 

o. s. v. — Af Stud, G, IVestfelt, 
Ett betydligt aotal af växtarter från Stockholmstrakten och dess 

trädgårdar, särdeles Trädgårdsföreningens. — Af Prafectus 

Herbarii, 

Trehundrade växtarter samlade t Nubien af Kotsght, 
Etthnndradesextio arter från Arabien, samlade af W. Scbimper, 

Stirpes normales Muscorum exoticorum, centuria prima, inne- 
hållande arter förnämligast från Nord-Amerika, Mexico och 
Goda Hopps-udden, samt 

Stirpes normales Bryologiae europé», supplemenlum primum, in- 
nehållande 37 moss-arter. — Af Hr Prof. W. P. Scbimper 
i Strassburg. 

Fyratio växtarter från Zanzibar, Trettio från Goda-Hopps-ud- 
den, samt Femtio-ett från Whampoa. Från Zanzibar fo- 
rekomroer Dicerocaryon sinuatum, märkvärdig for dess fruk- 



— 48 — 

ters ovanliga byggnad , en art af nöt, som p& ena sidan 
har en upphöjning med tvenne spinae. — Af FrUu G* v. 

DUEBEN. 

Tjugosju vSxtarter frfio Oregon och tolf från Kamltchatka , de 
flesta från båda lokalerna ifven förekommande i Europa. 
— Af Hr KapUn Wjerngrbn. 

Tio iiSllsyntare växter från nejden af Hamburg , hvaribland Utri- 
cularia neglecta, Juncus tenuis och diffusus, Fumaria ni- 
crantha, m. fl, — Af Hr Prof Lehmjnn. 



Meteorologiska observationer å Stockliolms Observatorium 
i ISo^yember 1846i. 





Baraioetern 

rcluMfaJ Ii II 0*. 

DKin»llgm. 


Thermomelrrn 


ViDd>™«. 


>■ 


K.I. 6 


Kl. a 


KL 9 


Kl. 6 




Kl. 9 


Kl. 6 


K.t. 2 


Kl. 9 


1 


r. IB. 


e rn. 


r. m 


f. m. 




r. ni. 


r. m. 


(. n. 


e. m. 


? 


2S,74 


25,74 


25,78 


+ ff7 


+ 6M 


+ on 


s. 


S. 


S. 


»ul.l 


2 


25,79 


253) 


25,83 


+ 63 


+ 8,2 


+ 73 


S. 


s. 


3. 


K.g» 


3 


a5.90 


25,95 


25,'J8 


+ 7.3 


+ 7j; 


+ 58. 


.S.O. 


S.O. 


Ha 


Hukt 


4 


25.99 


25,99 


26,07 


+ 53 


+ 5,4 


+ 5.3 


H.O. 


w. 


K. 





5 


26.06 


26,a^ 


26,10 


+ 5.G 


+ 6,8 


+ 6,7 


s. 


S.O. 


S.O. 





6 


26J)9 


26,07 


26,05 


+ 5.3 


+ 7.0 


+ 4.9 


so. 


o. 


w. 





7 


26.00 


25.95 


25,93 


+ 3,3 


+ 5.3 


+ 3.9 


K.O, 


so. 


S.O, 





S 


25,91 


25,*(4 


3532 


+ 4,3 


+ 33 


+ 3.7 


S.7. 


s.v. 


S.V, 


HcgB 


9 


25,91 


25,95 


25,M 


+ 2,6 


+ 4,3 


+ 3..3 


K.V, 


v. 


V. 


Klirt 


10 


25,93 


25,90 


25,66 


+ 3,2 


+ 53 


+ 2.6 


V. 


v. 


V. 





11 


25." 


25,74 


25.75 


+ 2.3 


+ 6,3 


+ 43 


V. 


v. 


v. 





12 


25.91 


25,86 


25,77 


+ 0.7 


+ 3,5 


+ 43 


v. 


v. 


v. 


Moln 


(3 


25,55 


2^49 


25,41 


+ 4.1 


+ 6,4 


+ 73 


v. 


v. 


T. 





U 


25,S3 


25,36 


25,44 


+ 4,.3 


+ 4.1 


+ 1.1 


v. 


n,v. 


n.v. 


Xlirt 


IS 


25,56 


25,60 


25,83 


-0.2 


+ 0.1 


- 2.0 


1*,T. 


M. 


I», 





16 


25,92 


25,95 


2534 


-3,0 


- 1.6 


-0.4 


s.v. 


K.V. 


S.V. 


Mslal 


17 


25.T(i 


25,71 


25,70 


- 1.3 


+ 0,6 


+ 0,4 


v. 


v. 


v. 


Bilfil. 


18 


25,59 


25,51 


25,47 


— 1^ 


-1.0 


— 0,2 


v. 


v. 


V. 


Halcl 


19 


25,U 


25,4.( 


25,42 


+ 0,5 


+ 3.0 


+ 4.5 


s,v. 


v. 


v. 





30 


25,39 


25,41 


25,42 


+ 5,3 


+ 6.3 


+ 63 


sv. 


s,v. 


S.T. 





31 


25.31 


25,23 


25,22 


+ 7.4 


+ 7.4 


+ 6.6 


S.V. 


s.y. 


ST. 


Slorn 


22 


25,27 


25,28 


25,29 


+ 5,9 


+ 73 


+ 73 


s.v. 


8-V. 


S.V. 


B'go 


23 


25,27 


25,30 


25,33 


+ 0.1 


+ 6,3 


+ 43 


S.O. 


0. 


0. 




24 


25.35 


25,39 


25,40 


+ 3.5 


+ 3.0 


+ 23 


0, 


ir. 


K. 


Hal.t 


25 


25,37 


25.30 


25,18 


+ 3.0 


+ 33 


+ 4.1 


v. 


s. 


S. 





26 


25,08 


24.ff7 


24,89 


+ 4,3 


+ 4.3 


+ 0.6 


3. 


o. 


N.O. 


81!'' 


27 


24,99 


25,05 


25.04 


+ 0.4 


+ 0,1 


— 2,2 


N.0, 


N.O. 


B.O. 




28 


24.95 


24,86 


24,94 


- 1.6 


0.0 


- 2,5 


N.O. 


K.O. 


N.O. 


Snö 


29 


25.14 


25,26 


25.35 


-3,2 


-33 


-5.5 


N.V. 


N. 


N 





30 


25.39 


25.43 


25.M 


~ 5.6 


-73 


-13.3 


H.O. 


w.n 


N. 


Storn. 


dia» 


25.5ffl 


S^ 


25.,'i85 


+ 2*74 


+ 3*5 


+ 2-63 


nidcrbu 


rdcn = 


0,485 i 


..,.„. 






25.586 






+3TJ1 





— 44 — 

i December 184(5. 



1 


B..oinet«rD 
reducerad iHl O". 


Tliarmoinalei-ti 
Celtiui. 


Vindsriu. 


> 

il 


KL ti 


Ki. 2 


Kl. y 


XI. 6 


Ki. 2 


Kl. 9 


Kl. G 


Kl. 2 


Kl. 9 


25,« 


25,31 


25,22 


-ir4 


-6*7 


— 3n 


N.M.V. 


S.V. 


S.V. 


■■Ib 


2 


25,13 


35,10 


25.12 


- 0.1 


+ Oi6 


+ 0.7 


S.V. 


S.V. 


S.V. 





3 


25,15 


25,17 


25.21 


+ 0.2 


- 1,5 


-5,0 


V. 


H. 


T. 


nmm 


4 


25.38 


25,38 


25,44 


-B,4 


-6.7 


-63 


T. 


B.T. 


B.T. 


Mikl 


5 


25,42 


35,39 


25.35 


-7.3 


— 5.6 


-3.1 


H.V. 


V. 


V, 





6 


25,36 


25,43 


25.54 


- 2,5 


— 2,7 


-3.1 


SV. 


SV. 


O. 





7 


25.G5 


25,74 


25,75 


-1,4 


-0.4 


- Ifl 


o. 


N.a 


v. 


Se» 


8 


25^ 


25.59 


35,49 


-3,1 


-0.1 


+ 1,2 


S.V. 


.S-V. 


S.V. 


Uilri 


9 


25,4S 


35.33 


35.29 


+ 1.3 


+ 1^ 


4- 0.6 


S.V. 


v. 


v. 





10 


25,10 


34,97 


24,77 


- 0.6 


— 1.7 


-1,3 


v. 


S.T. 


S.T. 


— 


11 


24,70 


24,71 


24,79 


- 1.9 


- bfi 


- 6.7 


S.V. 


v. 


V. 


Srt 


12 


25,02 


25,19 


35,21 


-10,0 


-10.5 


-12^ 


K.V. 


B.V. 


M. 


M4tl 


13 


25,09 


35,01 


25,04 


- 9.9 


—10,9 


-11.5 


K. 


w. 


1*. 





« 


25,07 


25,02 


24,99 


-10,7 


-4.5 


-5,2 


w, 


V.S.V. 


aN.o. 


Sh 


15 


24,90 


24.89 


24,93 


~ 7,5 


- 7.S 


-ifi 


H.T. 


v. 


v. 


Ibhl 


16 


25.07 


25,14 


25,13 


-13.3 


-11.3 


- 9,0 


O. 


S.O. 


s. 


5» 


17 


25^2 


35.2i 


25,33 


- 5.7 


- 6.9 


-10.2 


>. 


N. 


N. 


HilOl. 


IS 


25.42 


3.^43 


25,.W 


-11,0 


-12,7 


— 11.1 


K.V. 


V. 


V. 


H.lti 


19 


25,33 


:;5,1G 


25.03 


-9.3 


— 5,0 


- 4,2 


S.V. 


V. 


V. 


H>1[U 


30 


35,05 


35,04 


35,04 


-8,4 


-9,8 


-9,6 


V. 


v. 


v. 


»>lcl 


21 


35.06 


25,02 


24,97 


-1 1.7 


- 7,4 


- 3,7 


v.s.v. 


N.O. 


MO. 


S» 


22 


24,80 


34,71 


24,74 


— 2,7 


— 3,7 


-G.7 


N.O. 


\.o. 


M.O. 





23 


24,72 


34,69 


24,73 


-7.8 


-6,8 


- 9.8 


^.o, 


w. 


H.V. 


llolcl 


24 


M,81 


24,87 


24,91 


-11.5 


- 9,7 


-8.7 


K.V. 


v. 


v. 





a5 


24,0G 


25,05 


25.18 


-6,2 


- 9,4 


-10,5 


N. 


:«. 


N V. 


S>£ 


36 


35,39 


35,37 


25,45 


-11.0 


-10,8 


-11,8 


V. 


v. 


W.V. 


Mabl 


27 


2.1,54 


35.69 


25.85 


-8.1 


-8,1 


— 8,7 


V. 


a. v. 


K.V. 


Klirt 


aa 


25.95 


35,96 


25,92 


-13.3 


— 13,7 


—11,0 


K.V. 


S.V. 


S.V. 





29 


i'.,90 


2S.90 


25.88 


— 5.1 


— 1.1 


+ 0,3 


S.V. 


S.V. 


S.V. 


Hubt 


30 
31 


25,84 
2S,fiO 


35,85 
25,57 


25.78 
35,00 


+ 1.0 
+ 3.3 


+ 1.2 

+ 2,8 


+ 1,5 
+ 1.5 


S.V. 
S.V. 


S.V, 


S.V. 
S.V. 


Malrt 


«r^ 


a.i.254 


3i,3W 


35.365 


— 6-2£ 


-5*5Ö 


- 5T3 


Nedtrb. 


L.rJ.a = 


1.1G3 d 


,.,... 1 






25,358 






~5W 





Termins-ObservalioDcr pä magnetiska dfcljnations-varialione 

i SlocLboIm 1S46. 

Obs. Observationerna 8ro hSnrSrda tilt Göltioger meridian. 

Febr. 27— 2a 






HK 


_oJ ^- i 


10' 


1^' 


20- 


25' 


30' 


35' 


40' 


45' 


^0' 


55; 


ht. 37 


^JTT 


-2VT 


-2O 


-m 




22,2 


-m 


"^ 


-m 


"Tt:? 


W 


tt;» 






17.2 


ia,i 


1Ö.3 


18,3 


is\i 


18,7 


19,2 


15,1 


13,9 


15,2 


17,5 


19.0 




Ii 


19,0 


I8..1 


17,8 


1C,7 


16,4 


15.7 


15.7 


16,1 


16,1 


15.9 


14.9 


14.9 






1V2 


15.6 


16,0 


15.6 


15.6 


15,3 


14.8 


12,0 


10.7 


10,3 


11,1 


15.3 




14 


12.2 


I2,G 


13.4 


13,5 


12„1 


12,6 


13.3 


14,6 


15,7 


17,9 


20,7 


19,7 




15 


19.4 


21,5 


20.5 


20.5 


21,7 


22,4 


23.1 


23,7 


23,7 


23,2 


22,6 


21.5 




IG 


20.7 


21,0 


2.5 


20,6 


20,2 


20,0 


18,9 


19,2 


19.6 


19,6 


19,2 


20.8 




17 


21.4 


20,6 


19,8 


20.2 


21.0 


20,9 


21.7 


22,2 


21,1 


20,3 


21,2 


22ja 




le 


22.0 


21,7 


22,2 


22.1 


24,2 


23,7 


22.4 


22,8 


21,7 


21.3 


20.1 


21.1 




19 


20,9 


20,2 


20,7 


19.1 


18,5 


18.8 


18.8 


iSji 


19,4 


18,7 


17.7 


19.0 




20 


17,6 


15,6 


15,^ 


15.1 


15.1 


14,1 


13.7 


13,5 


11,6 


13.6 


13.5 


12J1 




•n 


13.5 


14,2 


15,0 


1.1,6 


13,6 


12.8 


12.0 


12,1 


12,4 


11.9 


11.1 


10.6 




22 


lOJ 


10,ö 


10.2 


9.6 


9.3 


7.2 


s.^ 


4.1 


3.1 


4.0 


5,0 


4,1 




23 


4,5 


4.4 


4;g 


4,1 


3,4 


2,5 


2.7 


2,8 


2,5 


•■i^ 


1.9 


2,1 


br. 28 





1.T 


1,2 


o,e 


1.1 


0,9 


0,0 


0.4 


1.2 


1.9 


1.9 


2.4 


2.7 






2.^ 


2.() 


2,9 


3.0 


3,:. 


3.6 


3,0 


4.3 


4.8 


4,3 


3.4 


3,4 




2 


4.4 


4,8 


5,') 


7.1 


7,4 


8,2 


9.4 


10,.i 


11.5 


12.2 


13.0 


13.7 




.1 


140 


14,3 


14.6 


15.1 


16,0 


16,0 


16,4 


16.6 


173 


17.3 


17.6 


18.3 




4 


ia.5 


18.7 


19.2 


19.S 


20,2 


ao.8 


21.0 


21,4 


22.5 


22.7 


23.2 


22,9 




s 


22.9 


2.1,3 


23.7 


23.3 


21.9 


22,7 


2.1.8 


23,0 


21,6 


19.5 


18.4 


*I'f 




G 


17,9 


16,9 


ir..8 


15,5 


15,2 


14.7 


14.9 


13.5 


14Ä 


13,1 


14,9 


14* 






11.:') 


14,4 


14.9 


15,8 


16,1 


16.3 


16.1 


15,8 


15,5 


15,1 


15,.3 


15.7 




8 


IG.l 


ica 


16.6 


16,7 


18,8 


17,0 


17.1 


17.4 


17,9 


18,3 


18.3 


18,1 






ld,5 


10,4 


20,0 


19,6 


21,7 


24.2 


25,4 


2G,1 


25,7 


24.8 


2.S,0 


24,9 





I0< 


0- 


5' 


10- 


15' 


W 


25' 


30- 


35' 


40" 


45' 


SCf 


55' 


>j 29 


■jr^ 


-W 


"35J 


■3BJ 


"36T 


■SSiS 


■557 


"ST 


•^ 


"W 


■377 


■413 






45,6 


48,4 


50,1 


51,7 


53,8 


57.3 


56,4 


57,7 


59,3 


58.2 


61,6 


60.4 




12 


62,6 


60,0 


59,2 


59..1 


56,5 


55,2 


59,1 


S6,5 


54,8 


55,6 


54,7 


543 




l.t 


53,4 


51,6 


49,1 


48,2 


46,9 


46,3 


46,3 


46.8 


483 


49,6 


61,2 


523 




14 


54,1 


54,1 


58,8 


58.5 


59.0 


58.6 


58,0 


59,4 


61 fl 


62,1 


63.7 


62,7 




15 


63.0 


65,4 


64,7 


62,5 


60,0 


58.6 


57,5 


55,8 


573 


61,6 


60.5 


58.9 




16 


56,9 


54,7 


54,2 


4817 


48,4 


46.9 


42,0 


41.9 


46,7 


483 


51,7 


51,1 




17 


51,5 


5,1,3 


49,4 


48.9 


53.7 


54,9 


55,0 


56.1 


57.6 


573 


58,1 


58.0 




18 


60,3 


60,6 


62.0 


67:o 


68,9 


62.8 


59,3 


56,0 


53,9 


50,6 


51,7 


53,6 




19 


55,5 


57,6 


5Ö.5 


59.7 


5916 


58.1 


58,2 


593 


60,7 


553 


57.9 


St-^ 




20 


54,1 


55,0 


55.2 


56,4 


58,1 


57.8 


573 


55.5 


52,4 


46,2 


44.8 


43,7 




21 


45;6 


403 


42,0 


44.2 


43,7 


43.8 


39,5 


41,1 


39,0 


37,4 


34,1 


33,9 




22 


33,0 


32,5 


32,7 


30.3 


30.5 


31,1 


26,8 


30,4 


25,1 


26.1 


25,5 


24,1 




23 


20.4 


19,0 


18,2 


17.8 


16,3 


16,1 


16,4 


16,7 


16,5 


14,5 


123 


10,5 


.JM 





11,2 


6,8 


7,0 


7,4 


8,0 


8,1 


7,5 


5,6 


2,4 


0,8 


0.0 


0,1 




1 


0.9 


0,8 


1.3 


5.7 


9.0 


9.9 


8,6 


8.5 


9,3 


8,2 


8,3 


9,6 




2 


9.3 


11,1 


10,0 


7,6 


4.5 


2.4 


1.1 


1,5 


3.1 


7,9 


13,5 


173 




3 


20.3 


22.9 


245 


26.3 


28.1 


28,4 


30,5 


38,9 


303 


31,4 


s-s 


29.1 




4 


28.8 


30,0 


31,8 


32.6 


31.9 


30,0 


28,7 


243 


24.1 


26,7 


30,4 


30,4 




5 


31,5 


32.1 


313 


27,9 


27.3 


25,2 


253 


26,5 


27,1 


30,4 


31.5 


30,7 




6 


32;o 


33.0 


30.7 


33,3 


37,5 


52.4 


67,9 


67,6 


70,0 


68.2 


67,0 


55-? 




7 


62.2 


57.5 


51,1 


40)3 


43,S 


44,2 


46.0 


46,6 


453 


i*' 


44,4 


43,4 




8 


42.7 


41.6 


40.4 


36,5 


3*^ 


33,0 


34,0 


34,2 


35.2 


tL-i 


2?'I 


il-t 




9 


36,6 


36^ 


35^ 


34,3 


35,4 


35^ 


343 


34,9 


35,4 


-Ä» 


35,5 


36,3 



— 46 — 



Au|(. 28—29. 





1(K 


0' 


UrJ 


i(y 


15' 


20' 


25' 


30' 


35' 


40^ 


45' 


sa 


55' 


Aug. 28 


"TU 


24j 


18|5 


TTT 


ITJt 


"TJJ 


TSJ 


TUJ 


TI!I 


TBJ" 


■^l? 


T^ 




11 


74,9 


77,7 


74,4 


76.7 


89,7 


963 


95,2 


84,2 


783 


763 


723 


72,» 




12 


75,5 


76,8 


78,0 


75,5 


74,4 


753 


803 


77.9 


76,9 


743 


73,7 


70^ 




13 


09,3 


68,1 


71,1 


723 


70,9 


713 


733 


72,1 


71.2 


723 


68,7 


61^ 




14 


65,2 


68,8 


703 


74,6 


743 


71,4 


68,5 


723 


683 


61,9 


513 


37^ 




15 


26,5 


16,8 


8,3 


1,0 


0,0 


73 


193 


34,2 


513 


54.1 


48,5 


41J 




16 


37,9 


43,4 


42,3 


48,2 


57.0 


64,2 


68,7 


77.2 


80,5 


83,6 


83,2 


m 




17 


87,3 


79,3 


85,0 


853 


81,7 


79,5 


743 


803 


82,2 


793 


763 


nfi 




18 


74,0 


79,8 


753 


79,1 


78.5 


77,2 


74,2 


75,5 


75.4 


76.4 


79,6 


85i) 




19 


70,4 


80,2 


78.1 


70,9 


77,5 


78,2 


66,2 


69,1 


72,9 


72.3 


71,7 


72,4 




20 


74,1 


74,9 


72,1 


74.4 


723 


69,5 


69,4 


70,9 


70.1 


70.3 


69.4 


6d^ 




21 


67,2 


65,9 


65,1 


63.1 


61.4 


63,4 


603 


61,3 


59,4 


59,4 


55,0 


54,5 




22 


52,2 


49,2 


47,8 


47,2 


48.0 


50,2 


473 


433 


36,5 


433 


40,4 


36,6 




23 


39,9 


37,7 


38,0 


383 


39,1 


38,3 


38,4 


35,1 


34,3 


323 


32,9 


33^ 


Aug. 29 





32,4 


31,8 


30.6 


31,7 


30,7 


30,1 


28,7 


293 


25,9 


23.5 


21,4 


23,5 




1 


19,6 


15,0 


16,3 


— 


22.8 


26,8 


30,5 


33,7 


39,4 


37,2 


35,5 


33^ 




2 


30,0 


30,5 


37.3 


44,1 


48,4 


47,9 


43,5 


45,5 


47,3 


47.2 


463 


w 




3 


48,8 


53,2 


55.4 


553 


54,7 


54,9 


553 


53.1 


51,9 


50,0 


503 


52*4 




4 


50,3 


52,9 


54.5 


543 


56,5 


55,4 


55,1 


56,9 


55,1 


54,8 


55,0 


6(U 




5 


61.7 


64,8 


66,3 


67.9 


693 


68.2 


74,5 


80.4 


82.8 


873 


86.7 


84^ 




6 


78,3 


74,4 


72,5 


77,5 


80.3 


79.7 


78,2 


77,3 


T8.9 


82,1 


88,6 


90J9 




7 


85,9 


81,1 


77.8 


72.5 


73,7 


733 


74,4 


75.1 


73,6 


74,4 


713 


67,7 




8 


68,1 


69,7 


703 


69,8 


70,8 


683 


68.5 


673 


67,2 


68,1 


673 


65^ 




9 


63,2 


62,7 


62,2 


623 


62,4 


62,5 


603 


59,1 


57.8 


56,3 


55,6 


373 









^ 






Nov. 27—28. 
















lO' 


0' 


5' 


10' 


15' 


20' 2.V 


30' 


35' 


40' 


45' 


50* 55» 


Not. 27 


"2i;5 


ISIT 


133 


■53!3 


%'2,i 


32,5 


"323 


UT7 


ISjS 


i5;i 


26,6 — 




11 


183 


19,6 


21,9 


23,2 


31,9 


37,7 


363 


32,6 


22,9 


13,1 


10,2 


13,2 




12 


22,4 


283 


34.1 


26,6 


19,1 


15.3 


15.8 


18.9 


23,1 


27,2 


27,1 


263 




13 


243 


19.3 


12,5 


7,2 


53 


53 


43 


4,4 


63 


93 


12,4 


18.2 




14 


19,4 


26,3 


25,2 


26,2 


303 


32,2 


30,5 


30,5 


323 


37,9 


39.2 


39,0 




15 


43,3 


41.2 


40,2 


403 


38,5 


34.8 


27,9 


24,5 


26,3 


21,0 


18.5 


ia3 




16 


18.1 


15.0 


6.9 


63 


5.9 


8.2 


10.9 


10,7 


12,7 


20,0 


24.2 24,4 




17 


25,4 


253 


26.2 


26.7 


23,7 


233 


23,2 


21,7 


22.7 


20,8 


20,3 21.2 




18 


21,2 


22,4 


23,0 


21,6 


21.2 


i8.:> 


22,6 


26,7 


28.7 


27,6 


26,1 24,2 




19 


23,9 


21.9 


20,7 


20.6 


2U.4 


213 


22,7 


24,1 


2.5,1 


28,0 


25,8 


28.Ö 




20 


28.1 


26,8 


26,6 


25,5 


26,3 


2li:2 


28,0 


28,0 


27.3 


31,4 


32.3 


2.^.5 




21 


23,4 


24.J 


25,7 


27,9 


27,1 


2(),7 


26.3 


24,3 


313 


27.8 


22.9 


183 




22 


18,1 


143 


16.1 


16.7 


17,1 


19.0 


14,7 


213 


26,5 


29,3 


29.7 


31.0 




23 


26,7 


243 


24,2 


25,2 


23,0 


25.2 


23,V 


173 


19,1 


17,6 


18.4 


18^ 


Nov. 28 





18,7 


17,5 


233 


16.1 


15,9 


16,3 


183 


15,8 


16,4 


15,5 


16,4 


17.7 




1 


19,7 


19,4 


153 


14,5 


12.4 


13.7 


13,7 


153 


12,3 


183 


213 


25,6 




2 


26,6 


253 


30,9 


343 


'M\,2 


34,7 


36,2 


35,4 


32.0 


31,7 


29,4 


26,7 




3 


25.4 


25,2 


22,9 


20.6 


22,2 


233 


22,7 


22,4 


22.8 


21,6 


24.5 


23.4 




4 


243 


24,7 


23.5 


23.2 


24.1» 


263 


27,5 


29.5 


32,(> 


34,1 


41.1 


4a6 




5 


363 


373 


30.1 


30,7 


333 


38.5 


42,1 


45.3 


M\i 


44,5 


35,8 


,25,5 




6 


25.4 


20,2 


30.3 


34.4 


453 


46,9 


03 


3.0 


33 


10,0 


30,2 


55.7 




7 


44,3 


34.5 


39,3 


38,4 


31.3 


51, y 


643 


53,3 


44.1 


4:^,2 


44.6 


43p 




8 


43,7 


40,1 


39,R 


393 


403 


423 


423 


43.7 


46.3 


51,7 


56,0 


573 




9 


55,4 


523 


51,2 


50,1 


50,6 


51,8 


48,5 


453 


46,2 


43.1 


39,5 


33p 



Hrtrje scaladel moUv. 19''12 i Lage, och, om man med n betecknar obseryattonsUlct, ir 

Absoluta Deciination 
Febr. 13'>55'12"— /1. 19"12 I Aug. 14° 6'36"— n. 19"12 
Maj 14. 2. 8 —/1. 19, 12 | Nov. 13. 53. 32 —/t. 19, 12. 

STOCKHOLM, 1847. P. A. VOKSTEDT ET SUKEIU 



ÖFVERSIGT 



AF 



KONGL VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FORHANDLINGAR. 

År0. S, 194?. M 9. 

• * 

Onsdagen den 10 Febnian. 

Féredragr* 

1. Kolsvaflad etyloxid, JTcmthogensyra Zsise. 

— Sekreteraren anhöll att ftJr ett ögonblick fä fasta Akade- 
miens uppmärksamhet pä' denna märkvärdiga förenings egent- 
liga sammansättningsart. Zbisb, som upptäckte den 1822, an- 
säg den fbrst för en vätesyra, hvilken åsigt nya ''försök för- 
anledde att ändra till den af en syresyra, och*efter förnyade 
undersökningar, rörande dess qvantitativa sammansättning, lyc- 
kades han att ädagalägga , att den i sitt fria tillständ kan an- 
ses bestä af 1 at etyloxid, 1 at. vatten och 2 at. kolsvafla, 
och att denna vattenatom kan utbytas emot ^ at. af en sy- 
rebasis, t. ex. kali, blyoxid m. fl., hvaraf ett neutralt salt 
uppkommer. Hans flera gänger förnyade analyser Instämma 
sfl fullständigt med denna äsigt, att den sedermera blifvit all- 
mäat antagen. Dylika föreningar hafva sedan blifvit fram- 
bragta med ketyloxid (den basiska organiska oxiden i Vallrat) 
metyloxid och amyloxid. 

Föreningar af ett sulfuretum med en oxid, ett haloid- 
salt eller ett syresalt, af samma radikal med den i sulfure-* 
tum befintliga, äro kända; men vi hafva intet exempel, att 
en svafla kan förenas med en syrebasis och gifva ett neu- 
tralt salt. Den här ifrågavarande föreningen, enligt hvilken 
kolsvafla skulle bilda neutrala dubbelsalter, t. ex. med kali 
och en af de nämda organiska basiska oxiderna, är således 
ett undantag frän vanliga förhållanden. 



— 50 — 

Taga vi i ofvervtfgonde hvad som fOregår då en «vafla 
behandlas med en upplöst syrebasis , t. ex. kali, så visar sig, 
att en del af svaflans radikal utbyter med kalil syre moi 
svafvely så att tillräckligt svafvelkaliam uppkommer att mllta 
det ofriga af svaflan. Den bildade syresyran fOrenas med 
ofarändradt kali, och lösningen häller en blandning, stundom 
val också en förening, af ett syresalt och ett svafvf^isaHy men 
alltid i ett sådant forhåll^de, att det ser ut som hade syre- 
basen och svaflan, utan inbördes förändring, ingått förening. 
Man kan, i de flelta fall, ur upplösningen utfalla svaflan till 
oförändrad vigt, ehuru det gifves flera sSItt att på direkt vSg 
afskilja syresaltet. 

Gå vi till sjelfva kolsvaflans förhållande till kali i vat- 
ten, så blir detta alldeles detsamma, man får kolsyradt kali 
och kolsvafladt svafvelkalium, men verkan går högst långsamt 
om icke kalilösningen Ur mycket koncentrerad. Gå vi deri- 
från till förhållandet af kalihydrat med öfverskott af kolsvafla 
i alkohol , så visar sig den skillnad , att en del af sjelfva al- 
koholn dervid förbytes till etyloxid; men dervid intrafl^ar in- 
tet i öfrigt, som talar för att kolsvaflan dervid följer andra 
lagar, an de för svaflo? vanliga, d. a. att icke ett kolsyradt 
syresalt och clt kolsvafladt svafvelsalt bildas, men dessa ingjk 
med hvarandra den kemiska förening, som vi kallat kolsvaf- 
ladt etyloxid-kali. . 

Efter den åsigt denna benämning innebär, består detta 
salt, om Ae betyder etyloxid, af KC + AeC; men om saltet 
innehåller 3 gånger så många atomer af de enkla grundäm- 
nena, så består det, utan rubbning i deras relativa antal , af 
(KC + AeC)+ 2 (KC + AeC), hvari sammansättningen följer de 
vanliga lagarne och blir normal, och då man af analysens 
resultat skall bedömma den rationella sammansättningen, så 
ar det val allt skal att föredraga den, som instämmer med 
vanliga fbrcningslagar, framfbr en sådan, som från dessa gOr 
ett undantag. 



— 54 — 

Följande exempel af den fria så kallade tvttfaldt kol- 

evaflade etyloxidens sammansättning till grundämnena visar 

detta tydligast: 

äldre åsigt. sedDsre åsigt. 
atomer. atomer. procenU 
kol 6 is 29.486 

väte .... 12 36 4.899 

svafvel. . . 4 12 52.531 /a 

syre .... 2 6 43.0S4. ;! 

Den procentiska samihanstattningen flr efter båda fullkorn-* "": 

Kgt lika, men den rationella är mycket olika , nemligen: s 

flldre åsigten. sednare tsigten. 

at. pc. ai. pc 

etyloxid . . 4 30.281 etyloxid . . 4 40.095 

vatten ... 4 7.359 vatten ... 4 2.453 

kolsvafla . . 2 62«360 kolsyra. . . 2 4 4.996 

svafveletyl .2 24.582 

vatesvafla . 2 9.300 

kolsvafla . 4 41.554. 

Vid föreningar med syrebaser ersattes vattnet af syre-* 

basen, och af vStesvailan reduceras, under bildning af vatten, 

syrebasen till svafvelbasis. 

Dessa dubbelsalter torde derfOre hädanefter böra kallas 

Eiyl-oxi-sulf(hcarbonaier, for att i namnet utmärka närvaro af 

både kolsyra och kokvafla, och deraf göres då Kali-etyl-oxi* 

milfocarbonai, Baryt-eiyl-oxisfjdfocarbonat o. s. v. 



t. Salpetersyrans' förening ined några kfop^ 

par. — Hr L STANaiaa antorde, att han i sällskap med* 
Hr C. StAÅF sysselsatt sig något med att forsOka utreda, hvilken 
ibrandring gummi och rOrsocker undergå, då de behandlas 
med en blandning af svafvelsyra och salpetersyra, h vardera 
med en vattenhalt af Mött en atom till en atom vattenfri 
fliyra. Då rörsocker sålunda sammanreb i tvenne timmar' 
med en blandning af de^sa syror samt den fria syran deref- 



— 52 — 

ter uttvSSttades med vatten , luade sockret blifvit fullkomligt 
olösligt i vatten, samt tilltagit i vigt, h varefter det, oak- 
tadt vid upphettning eller antändning ej exploderande med nå- 
gon väldsamhct, dock antände sig efter torkning vid en lägre 
temperatur samt; en gång antandt, fortfor att med starkare 
häftighot förglimma. Det visade sig deraf sannolikt, att sock- 
ret afgifvit vissa atomer af väte och syre, i förhållande att 
bilda vatten, hvarefter det så nybildade ämnet ingått förening 
med salpetersyran. Dervid bildas ej något xyloidin, åtmin- 
stone förhåller sig den så bildade föreningen helt olika emot 
såväl den xyloidin, som blifvit berodd antingen genom ren 
salpetersyra, eller genom en blandnings af salpetersyra och 
svafvelsyra inverkan på stärkelse. Föreningen, som väl -är 
olöslig i vatten, utfaller som ett gelée, och intorkar cfler tvätt- 
ning högst långsamt till en halftgenomskinlig, glaslik massa, 
hvilken i början luktar af salpctersyrlighet då den torkas vid 
lindrig värme, men efter någon tid, och sedan den genom 
pulverisering blifvit fint fördelad, upphör att lukta deraf. Den 
har nu något afgifvit i vigt, men behåller ändock fullkomligt 
sin förmåga att förglimma. 

Liksom rörsockret förhåller sig äfven gummi arabicum; 
men den salpctersyradc föreningen synes här vara af en skilj- 
aktig natur emot sockrets ^ emedan den vid torkning sönder- 
faller till ett ^ogenomskinligt pulver. Vigtstillöknincen för gum- 
mi utgör omkring 69 procent af gummits vigt då det be- 
handlas med salpetersvafvelsyra. Vid utsättning för luften 
i flera dagar aftager dess vigt något, hvarcflcr den dock ef- 
ter en tid blir könstant, sedan den likväl ej afgifvit mera, än 
att vigtstillökningcn ännu är omkring 56 procent. 

Att pä grund af dessa försök, hvilka blott angifva vigts- 
tillökningen, fastställa någon sammansUttningsformel torde vara 
alltför tidigt, innan analytiska försök afgjort föreningens art, 
så mycket mera, som sannolikt flera föreningar existera emel- 
lan de olika radikalerna och qväfvets oxidationsgrader, hvilka 
sednare, efter all anledning, utgöras af dels salpetersyrödo 
föreningar, dels af dubbelföreningar af salpetersyra med sal- 



— 53 — 

petersyrlighet. Åtminstone synes den vigUillökning, som upp- 
står då bomull (med kali befriad från lOsliga ämnen), behand- 
las med salpetersvafvelsyra , ej kunna förklaras på annat satt. 
Ty då dertill en rOd salpetersyra blifvit anvUnd i blandning 
med svafvelsyran , har vigtstillökningen vid flera försök visat 
sig vara 72^ procent (med ej i proc. i variation) af bom- 
uUns vigt; men då en lika rei;ad bomull blifvit behandlad 
med en förut använd och till beredning af ligninkrut begag- 
nad salpetersvafvelsyra, har denna vigtstillökning alltid varit 
stOrre, eller 76.32 procent (med dfvenlcdes ej mera än J proc. 
variation), hvilket synes liärröra deraf, att ligninkrutet af för- 
sta beredningen utgöres såvUl af salpetersyradt som salpeter- 
syrligt lignin (beröfvadt en del af elementcrna för vatten), un- 
der det att den förening, som tillkommit vid bomulls behand- 
ling med en redan använd, dock ännu stark syreblandning, 
utgöres af blott salpetersyradt lignin (minus vatten), utan in- 
blandning eller förening, af dess salpetersyrliga salt, och hvilket 
sannolikt blifvit förorsakadt af salpetersyrligheten i den använda 
salpetersyran, som, vid syrans första inverkan på bomull in- 
gått förening med ligninbeståndsdelarna, och deraf på sätt och 
vis blifvit utfälld. Tillika förklaras häraf hvarföre så många 
skiljaktiga uppgifter redan ftnnas pä bomullskrutets och Avloi- 
dins sammansättning. 

Oberäknadt att sålunda skiljaktiga vigtstillökningar, hän- 
tydande på skiljaktiga föreningar, uppkomma vid behandling 
af bomull med salpetersvafvelsyra, allteftersom denna sednare 
är saipetersyrlighetshaltig eller ej, synas äfven andra förenin- 
gar kunna uppstå emellan de konstituerande beståndsdelarna, 
hvilket synes deraf, att då man i stark salpetersyra upplöser, 
så fort som möjligt, bomullskrut i värme (+70*"), samt se- 
dermera indryper denna lösning uti mycket vatten, så falles 
dervid en salpetersyrad förening, men som ej mera bibehåller 
den starka explosiva -egenskap, hvilken utmärker det ämne, 
som ursprungligen löstes i salpetersyran, ty det liknar mera 
i sitt förhållande xyloidin, samt det ämne som fäs genom sal- 



— 64 — 

petersvafvelsyras inverkan på gummi. Derjemie tyckes — aU 
döma efter yttre förhållanden — ganska skiljaktiga foreaiiigar 
förete sig, då en lösning af bomullsknit utfaHes naed vatten 
ur dess lösning i salpetersyra, allteftersom syran fatt ii» 
verka en kortare eller längre tid, samt allteftersom dea varit 
af olika styrka och befriad från salpetersyrlighet eller demied 
till större eller mindre grad förenad. 

Vid detta tillfSille anser jag det ej böra lemnas oanmSrkt, 
att, efter utseende, ej allenast rörsocker och gummi, utan af* 
ven de skiljaktiga starkelsearterna af t. ex. hvete och pota- 
tis, gifva upphof åt sinsemellan alla skiljaktig salpetersyrade 
föreningar, ty vigtstillökningen vid salpetersvafvelsyraa inver- 
kan på hvetestarkelse har vid flera försök alltid varit emri- 
lan 75 och 753 proc, under det att den, med samma ayra, 
för potatisstärkelsen alltid varit högre, samt uppnått cnellaQ 
16s och 79 proc. Dessutom må anföras, hvad starkeieear-* 
temas förhållande till salpetersvafvelsyra beträffar, att, då deo 
salpetersyrade föreningen fått ligga i luften, den sUmdoHy 
oaktadt förut val uttvSttad från syra, afgifvit salpetersyrlig- 
het samt till följe deraf aftagit uti vigt, hvilken vigts(br^ 
minskning dock efter några dagar upphört. 

Af hvad som hUr blifvit anfördt om sockers och gum- 
mis förhällande till salpetersvafvelsyra, ser det ut som om alla 
de kroppar, hvilka hålla väte och syre i förhållande af att 
jemt bilda vatten, skulle hafva egenskapen att vid behandling 
med denna syra gifva upphof åt salpetersyrade organiska för- 
eningar. En närmare undersökning af detta ämne sysselsätter 
oss för närvarande, hvaröfver jag hoppas att framdeles få fOr 
Akademien afgifva en närmare redogörelse. 



3. Zirkons egentliga vigt. — Hr L. SvANsstft 
meddelade derom följande: De uppgifter man eger pä detta 
minerals egentliga vigt Hro sinsemellan mycket varierande, 
och med undantag af de bestämmelser, som redan af Haut 



~ 55 — 

Air langfe tider tillbaka gjordes för att reda denna fråga, sy- 
nes icke någon bafva egnat en stOrre omsorg åt detta ämne. 
tUvi$ våningar gtngo dock mera ut pä att bevisa detta mi- 
nerate högre egentliga vigt än andra på den tiden dermed 
fOrvexlade mineraliersy och var ett vigtigt bidrag för sin tid i 
deoiia del, då vi påmiona oss, att Klaproth just nyss hade 
i^ptäckt zirkonjorden , h vilken upptäckt man i Frankrike skyn- 
dade att bekräfta, hvarvid man lyckades att uppleta materia- 
let för denna nya jordart uti andra lokaliteters fossilier än 
joat de, som legat till grund för dess första uppdagande, neml. 
Qti Ceyloner-mineralet. IIauts bestämmelser, likasom alla an- 
dras efter bonom, kunna derföre anses vara af en större vigt 
Ikir utezamineriogen af detta mineral och dess åtskiljande ifrån 
nftgra andra (hvilket äfven var dess hufvudsyfte), än de kunde 
inein zirkoDeos egen familj uppdaga något nytt. Då det emed- 
lidrtid härvid visade sig, att man vid Expaijily ägde inom 
Frankrikes område en riklig tillgång derpå, upptäcktes efteråt 
samma mineral på flera andra ställen inom såväl Europa, som 
andra verldsdelar, hvarföre det, oaktadt på hvarje ställe förc- 
kranmande sparsamti numera ej kan sägas vara ibland de säll- 
synta. 

Då jag fbr tvenne år sedan (se Öfversigt af K. V. A. 
Förhandl. 4845, sid. 3 i etc.) för Akademien omnämde, att 
nya jordarter blifvit uti den för enkel ansedda zirkonjorden 
påträffade, samt dervid äfven tillkännagaf, att Stockholmer- 
zirkonens observerade betydligt lägre egentliga vigt än den 
ifrän Ceylon och Expaijily , gaf första anledningen till att ifrå- 
gasätta zirkonjordens enkelhet, ansåg jag det vara nödvändigt att 
förskaffa mig mineralet zirkon ifrån flera lokaliteter, samt före- 
kommande uti skiljaktiga hällearter, således tillhörande olika 
geologiska bildningar, och detta så mycket mera, som de fö- 
reteelser, bvilka presenterade sig vid denna undersökning för 
mig, tycktes leda derhän, att något skarpare sätt för att åt- 
skilja de skiljaktiga jordarterna ifrån hvarandra svårligen stod 
att finna, och hvarföre äfven en olika mängd af de eflersökla 



— 56 — 

beståndsdelarna borde kunna supponeras vara för haodeD uti 
de zirkoner, hvilka karakteriserades genom stOrre och mindre 
skillnader uti deras egentliga vigter. Visserligen åstundade 
jag att dervid förskaffa mig tillräckliga qvantiteter för alt ej 
allenast kunna bestämma den egentliga vigten for de olika 
lokaliteternas zirkoner, utan fastmer fOr att. sedan denna blif- 
vit bestämd, kunna liigga^^materialet till grund fOr en nttr- 
mare kemisk undersökning; men då det härvid lyckats mig 
utt blott ifrån några få ställen bekomma materialet i så stor 
qvantitet, att jag derpå kan fortsätta den kemiska hufvudfrå- 
l^ans utredande — en omständighet, som beror till större de- 
len derpå, att detta mineral oftast förekommer sparsamt på 
hvarje ställe samt dervid äfven ofta i blott högst små iovexta 
kristaller, hvarpå såsom exempel må anföras, att jag, för att 
förskaffa mig något material af den i Stockholm vid Cartha- 
gobacken förekommande zirkonen, sönderslagit flera lispund af 
den bergart, hvaruti zirkon är insprängd och dervid ändock 
tagit mineralogiska stuffer, som vid första påseendet tyckts 
böra innehålla temliga förråder, men ändock ej kunnat utbe- 
komma rena kristaller till större qvantitet än J gram — har 
jag dock ansett det ej sakna intresse att meddela det obe- 
tydliga, som i afscondc på de af mig tagna egentliga vigler 
redan visat sig. 

Uti Journal fUr Prakt. Chemic, Tom. 38, sid. 508 har 
IIennebbrg sökt visa, att zirkonens egentliga' vigt är högre 
efter dess glödgning Un före; en omständighet, som förut blif- 
vit iakttagen för flera mineralier. Han har ncmi. funnit denna 
egentliga vigt före glödgning vara 4.615 samt efter gludgning 
= 4.71. Detta instämmer ej med min erfarenhet såvidt den 
har afseende på Expaijiy-zirkonen (Hennrberg angifver i sin 
uppsats ej lokaliteten för sin zirkon), af hvilken ensamt jag 
haft tillräckliga qvanti(eler för all kunna göra fullsUlndiga 
iakltagolser. ioii har ncnil. atskill ngkifjgade kristallkorn af 
donna /.irkon i 5 olika sorter samt flor\icl funnit: 



— 57 — 

4. Ntfra forgidea kristaller hafva före glödgDing en egentlig 
vigt af 4.66486. FOrsdket gjonles pä 49 gram. Vid glddg- 
ning förlorade dessa 0.0497 procent uti vigt, och efter glodg- 
ning befanns egentliga vigten vara i.66572. Oaktadt de voro 
nära terglosa fore glodgning, kunde dock efter glodgning en 
hop kom utplockas, hvilka ej bibehållit sig färglösa i glodg- 
ningen, och då de så, äfven efter glodgning, fullkomhgt vat- 
tenklara utplockades för sig samt undersöktes på deras eg. 
vigt 9 befanns den vara i.68i. 

2. Något rosenrodt färgade korn. Eg. vigt tagen pä 23 
gram oglodgade korn var = 4.65968. Dessa förlorade i glodg- 
ning 0.05223 procent, samt hade efter glodgningen en eg. vigt 

=s 4.66522. 

3. Mera färgade korn, nästan rOda som pyrop. Eg. vigt 
tagen på ii gram oglodgade korn var = 4.63009. 1 glodg- 
ning var vigtsfOrlusten = 0.1329 procent. Egentliga vigten på 
de glödgade kornen var = 4.63185. 

4. Gulbruna korn. Eg. vigt tagen pä 23 gram oglodgade 
korn var 4.5625, och då dessa glödgades, förlorade de 0.1312 
proc. i vigt samt hade efteråt en eg. vigt af 4.5853. 

5. Mycket mOrka korn, af flerfalldiga färgnyancer. Eg. 
vigt tagen på i\i gram var = 4.5212 fOre glodgning. Vid 
glodgning förlorade dessa 0.1461 proc. af sin vigt samt hade 
efteråt en egentlig vigt af 4.5211. 

A. Då det häraf visar sig, att den franska zirkonen ej för- 
ändrar sin eg. vigt efter glodgning, torde man kunna antaga, 
att 4.681 utmärker egentliga vigten på de korn uti Expaijiy- 
zirkon , som hafva den hOgsta tyngd och hvilka äro efter glodg- 
ning fullkomligt färglösa. 

For Ofrigt torde man hafva svårt att finna någon kon- 
stant egentlig vigt fOr de Ofriga, då de, oaktadt skiljaktiga 
till färg, dock kunna vara och sannolikt äro blandningar, 
svåra atl aUkilja frun hvarandra, af flera skiljaktiga zir- 
konartcr. 



— 5« — 

De andra zirkooer, hviUuB egentliga vigt jag Jutft till- 
fälle att taga bafva yarit Mjåtdey b varvid jag fiuinit: 

B. a. Ryssk zirkon iErän sydvestra sidan af Ilmeoberg^, 
4 i werst fr&n Miass , förekommande med g^immer i hombko- 
de, bar eo eg. vigt af 4.599. 

B. b. Ea annan zirkon ifrän sannolikt samma lokalilet, men 
som jag ej egde uti dess matrix, bar en eg. vigt af i^eia. 

Då dessa zirkoners egentliga vigter differera biott på 
0.011 ifrån bvarandra, torde man utan fel kunna antaga, att 
mediom 4.6045 utmärker egentliga vigten på MiasB-zirkoDy i 
dess renbet 

C. Zirkon, förekommande vid Fredriksvem i Norge i den 
bekanta zirkonsyeniten , har en • eg. vigt = 4.531. 

D. Zirkon från Ceylon, hvita brglösa, afnötta och runda 
kom y har en eg. vigt ss 4.453. 

E. Norsk zirkon, förekommande med jemmalm vid Soelbergs 
jeragrufva vid Naes jernverk , bar en eg. vigt =s 4.375. 

F. Zirkon ifrån Byströms villa på Djurgården vid Stockholm, 
förekommande med oligoklas och svart glimmer i de vanliga 
utskiljningsgångarna , hvilka vanligtvis förefinnas omkring Stock- 
holm, har en eg. vigt =4.222. 

G. Zirkon förekommande vid Carthagobacken på Kungshol- 
men i Stockholm i samma bergart, som den föregående, men 
med en ljusare glimmer, har en eg. vigt = 4.072. (Anm. Jag 
har förut angifvit denna arts eg. vigt vara 4.a'), men jag har 
sedermera med större omsorg bestämt den, och tagit ett me- 
dium af flerfaldiga vägningar, hvartill jag varit nödsakad, då 
jag haft en så högst ringa tillgång af dem). 

Af andra zirkoner, men hvilka ej varit så rena, att jag 
vill svara för deras homogeneitet har jag äfven bestämt den 
egentliga vigten samt funnit: 

CL. Ryssk zirkon i Hornstensskiflfer, 8 werst fr. byn Ana- 
tolia i området Mariupol, distriktet Alexandrowsky, gouver- 
nementet Ekatrincnburg, har en cg. vigt = 4.249. 



59 



^. Ryask zirkon med barnUende och filltap»ib, från syd- 
vettra sidaa af Ilmenberget, 20 werst frän Mma, har eo 
egentlig Vigt :9 439?. 

y. Byask zirkon med glimmer och f^kapalh, från sydveslra 
aidanafUmenberget, 20 werat från Miaas, har ^. vigt « i.659. 
Uppatalla vi bh de under A, B» Q D, E, F, G anfOrda 
lirkoaemaa egentliga vigter tabellarisk t, samt så, att de fortgå 
allt efter aom denna förminskas, aä finna vi, då den efter- 
följande aohtraheraa ifrån den foregående en nära konstant 
skillnad emellan dem, hvarvid dock Ifinkama emeUan E och 
F samt emellan F och G ännu ej blifvit påträffade, neml. 



A 
B 
C 
D 
E 



4.681 

ijflOAS 

4.&31 

4.453 

4375 

4J229 

4.072 



A — ^B e: OiVTGS 
B— C = 0.0735 
C— D = 0.078 
D-^£ ae 0j078 

B— F=r«x0j0765 

F-. G 99 2x04)75. 



Denna konstanU skillnad af (i medelul) 0.076 måste jag 
anse vara särdeles fortjent af uppmärksamhet och påkalla en 
nOrmare undersökning fOr att afgOra huruvida detta företett 
sig fbr mig blott af en tillfällighet eller om samma forhållande 
kan ega rum fOr andra mineralier. 

Beteckna vi med 400 den observerade bOgsta egentliga 
vigten fOr Expaijlly-zirkonen eller A, så finna vi 



A 
A 
A 
A 



B « 100:98.365 
Cs 400:96.773 
Ds 100: 95.129 
Es 100 :93.46a 



F =s 1 00 : 90.194 



A:G s 100:86.900 



differencer 
1.502 
1.644 
4.666 

4.639X2 

1.602 X 2. 



~ 60 — 

Att härleda dessa öfverensstammelser ifrån skiljaktiga 
qvantiteter af norjord, som finnes inblandad med zirkonjorden 
uti mineralet, synes fOga sannolikt, och saken torde fOrtjena 
uppmSlrksamhet, afven ifrån den synpunkt, som under de sed- 
nare åren börjat taga naturforskarenas intresse i anspriki 
nemi. frågan om de specifika volumerna, samt sålunda afgöras 
genom att efterse huruvida olika egentlig vigt förefinnes hos 
salter, som kristalliserat med samma sammansättning under 
olika omstSindigheter, t. ex. ur olika moderlutar, vid olika 
temperatur, under skiljaktig tryckning etc. 



4. Om olika magnetiserings-metoder. — Ur 

en skrifvelse från Hr A. F. Stjlnbbro meddelade Hr L. Svak- 
BBEG : »Vid det Engelska naturforskaremötet i Southampton in- 
nevarande år förevisade Sgokssbt en magnetiseringsmetod, hvil- 
ken sades öfvertraffa i godhet alla de förut brukliga. Eme- 
dan något bevis för detta påstående icke blifvit gifvet, och 
ingenting Hr lättare än att medelst oscillationsmetoden pröfva 
en magnetstångs eller magnetnåls förändrade kraft, har jag 
ansett det löna mödan verkställa en jemförclse emellan olika 
metoder, för att ur den nva utsöka och bibehålla det verk- 
ligen goda. Den af Scorbsbt föreslagna metoden består uti 
att lägga alla de stålstänger, som skola magnetiseras , i en 
rad, att sedan taga en stark hästskomagnet och till ankare 
på denna en tunn lamell af mjukt jern af samma bredd och 
längd som stålstängernas, samt sedan stryka med ankaret 
qvarsittande vid magneten. 

Till att börja med ansågs ändamålsenligt undersöka, hu- 
ruvida det var fördelaktigast, att såsom Sgoresb¥ lägga de 
stänger i en rad, som skulle magnetiseras, eller om icke för- 
delaktigare vore, att stryka hvarje stång särskilt med en än- 
damålsenlig befästning af ändarna under magneliseringcn. Så- 
lunda fanns i allmänhet, för h vilken magnetiseringsmctod som 
helst, den fördelaktigaste befiistningsmetod för andarna vara, 



— 6i — 

att låta dem under strykningen hvila pä grofva parallelipipc- 
diska stycken af najukt jern, hvars nedra delar voro med 
starka magnetstänger förenade. Alla efterföljande försök aro 
derlbre på detta sätt anställda. Erinrande mig tillika de i 
JaDuari-sammankomsten förra året meddelade försök^ enligt hvilka 
en h&stsko-magnets barningsförmSga vUsendtligen beror af an- 
karets form och tilltager, när ankarets längd till en viss grad 
förminskas, bar jag undersökt och funnit, att något analogt 
äfven härvid eger rum, ehuru variationerna, beroende af an- 
karets form, på långt när icke äro så betydliga, som hos bär- 
ningsförmågan. 

Efterföljande försök äro verkställda med: 

(A) en stålstång af 140 millimeters längd och 14'"'n*,2 
tjocklek. 

(B) en stål-lamell af 250'«-«- längd och O^^-^^s tjocklek. 
Tiden ftJr 10 oscillationer observerades, hvarcfter magne- 

tiseringen efter samma metod förnyades, ända till dess att 40 
förnyade strykningar på hvarje sida icke uti oscillationstiden 
åstadkommo någon förminskning. Den begagnade hästskomagne- 
tens bttmingsförmäga var något mer än 10 kilogrammen 

OsdllcUionstiderna för (A). 
4. Magneiisering enligt Sgorbsbt med ett ankare, bestående 
af en lamell utaf mjukt jern af 54'»«^-,i längd IT'"-'"- 
bredd 4^-^-,i tjocklek. När ankaret fastades så att dess 
längd-riktning förenade bästsko-magnetens poler, hvarige- 
nora ankarets båda ändar skjöto utom polerna, erhölls 
oscillationstiden / = 9 5''. 

2. När ankaret ilastades på tvären d. v. s. så , att dess bredd- 

riktning förenade polerna, blef i=94''. 

3. Magnetisering erdigt den Duhamelska metoden. De stry- 

kande stålmagneterna bestodo hvardera af 3 förenade stän- 
ger, hvilka blifvit magnetiserade till full mättning med 
samma batteri , som blifvit begagnadt till hästskons magne- 
tisering. tzs9y\ 



— 6J — 

4. Dubbdsfryhning med en melianliggaode' tunn tr&dlartien. 

5. Dubbelsirykniing med ett mellanliggande jernetyeke af iF^^it 

tjocklek. t«90^. 

6. DubbeUiryhmng med ett mellanli^ande smalare jernacycké 

af S«^'»,i tjocklek, i :=< 89''. 

OscUkUionsiiderna for (B). 

1. ^ = 107". 

2. / = 103". 

3. /= 99". 

4. / = 103". 

5. /= 99". 

6. /= 96". 

»Härvid företer sig det oväntade men väl beprtffvade re^ 
sultatet f att den Duhamelska magnetiseringsmetoden fbr (B) gif 
stOrre kraft än dubbelstrykningsmetoden enligt Abpiiius utan 
mellanliggande jernstycke. For (A) var forhållandet tveiiom. 
Hen försoken bäde med (A) och (B) ofverensstämma i att an- 
gifva dubbelstrykningsmetoden med mellanliggande tunn lamell 
af mjukt jern såsom den fördelaktigaste af alla. Det väsendt- 
ligen goda . i det af Sgorbsbt föreslagna nya magnetiserings- 
sättet tyckes således bestå i sjelfva ideen; att använda en 
lamell af mjukt jern till förening emellan de strykande olik- 
nämniga polerna.» 



& Om belydeUem of tecknen x^ och Lo§^ {x)% 

Sinx och Cosx, Areeinx ock Arceoex t anatjftiek 
Malhematik. -*- Hr E. G. Björumo hade i skrifvelse af d. 
24^ Jan. d. ä. till Hr L. SvAHMae derom meddelat foijande. 
»Den %\ Maj 4845 inlemnade jag till KongL Vetenskaps- 
Akad. en afhandling med ofvanstående titel. Dess utar- 
betande var närmast föranledt deraf, att Hr Caught hade, 
på grund af vissa i afhandlingen angifna skal, utdömt ur Ana- 



— 63 — 

lyaens system åtskilliga af de nttmda tecknen for vissa valö- 
rer af X och h. Jag hade fannit dessa sksl mindre bindande 
och i anledoiDg deraf sjelfva otdommandet särdeles olämpligt, 
i anseende till de oberäkneliga vädoma af att ntan absolut 
nOdvAndighet ber<lfva Analysen något enda af sina tecken. I 
min afhandUng påyrkade jag derfOre återinförandet i Analysen 
af de utdömda tecknen och angaf den betydelse, som dem, 
enligt min tanka, med ratta tillkom. Och som jag, för att 
finoa och ådagalägga denna rätta hetydehe, blef nödsakad att 
gå tillbaka finda till de första principerna af läran om ima« 
ginära qvantiteter, i hvilka principer Hr Caocst hade lemnat 
eo och annan lucka, som var af högsta vigt att fylla, en 
och annan obestämdhet som var af högsta vigt att undan- 
rödjai — helst det just var till följe af dessa som Hr Caucht 
synes hafva ursprungligen blifvit forledd till de nämda utdöm- 
ningame — ; så kom min ifrågavarande afhandling att i sjelfva 
verket utgöra ett försök ait systematiskt framställa grunderna 
af läran om den analytiska mathematikens qvantiteter (reela 
odi imaginära), till den vidd åtminstone att den allmänna 
bUyddtmif af ofvanskrefna tecken måtte varda fuUkomligen 
hesiämd, — Den är nu färdigtryckt till upptagande i Hbndlin- 
garne /br år 1.845. 

Denna afhandling — och specielt min åsigt om tillbör- 
ligheten af tecknens aP^ och l(x) godkännande i sin helhet 
-— fick jag sedermera tillfälle att omnämna i en not till en 
annan min afhandling [^Doctrince serierum infinitarum Exer- 
eii. P. /-a], som i början af forl. år trycktes i Kongl. Ve- 
lensL-Societetens i Ups. Handlingar, och hvaraf jag sedermera 
på våren samma år öfversände ett aftryck till Hr Caucht. 
Hr Frih. Wkedb träffade derefter under sommaren Hr Cadcht 
vid eo sammankomst i 1'Institut Francis och emottog af ho- 
nom dét meddelande, att han sjelf på den sednast förflutna 
tiden, hade återkommit på det ifrågavarande ämnet och funnit 
de ofVannämda utdömningarne obehöfliga; hvarföre han åstun- 
dadé att snart få förnimma > huruvida mina åsigter om rätta 



— 64 — 

betydelsen af de fOrr utdomda tecknen voro OfvereiissUåiniiiaDde 
med hans egna. Hr Frih. Wbidi hade den godheten att vid 
sin återkomst meddela mig denna glttdjaode underrättelse. — 
Slutligen i fOrl. December månad bekom jag Hr Caucht'8 af- 
handUng i ämnet, inford i sista httftet af hans nya i^Eooereieei 
d^Analyse et de Phys. Maihem. T. Ilh och tryckt under lop- 
pet af årets sednare hlllft 

Af denna Hr Caccht^s afhandling har jag erfarit, att hans 
nya bestämningar fOr tecknen Sina; och Goso?, Arcsino? och 
Arccosa? sammanstämma med dem jag i min afhandling hade 
foreslagit ^. Deremot äro vi icke till alla delar ense i abeen- 

de på betydelsen af de båda förstnftmda tecknen aff^ och Log (x}; 

skillnaden visar sig dock endast vid de händelser, då x 
är imaginär med negativ red del och då b år imaginär 
med negativ reel del. Det skulle blifva alltfbr vidlyftigt att 
här ingå i detaljerna af detta ämne **). Hen deremot torde 

vara 

*) Vid första påseendet af det resaltat, bvarlill Hr Caucbt kommit 
vid bestSmningen af tecknets Arccosx [och sämedelst Sfven teck- 
nets Arcsinx] betydelse för x reel och numeriskt >^ 1 (pag. 385 
af hans ^^Exerci$es^'')j skall man misstro denna min utsago. Men 
efter vederbörlig correction af ett gröfre fel, som vidlåder Hr 
Cauchy'8 formel (37] på nyssn&mda sida, skall denna utsago 
fullkomligen besannas. — Som neml. Hr Caucht^s expression S 
på sid. 383, vid position af <=o och $ numer. > 1, öfvergår 
till V<' (inen icke, såsom den celebra Förf. kommit att påétå, 
alltid till s); så blir deraf en nödvändig följd, att expressionen 



arccosl 



(yp\+V-i'l{Vs'+V*'-i) 



måste på sidan 385 insättas i stället för expressionen (37) der- 
stSdes. — Den deraf, enligt Hr Caucht*8 på samma sida yttrade 
åsigt, följande éqvationen 



arccos 



V^l 



Sr uppenbarligen densamma med min deGnition (II'') på sid. 147 
af Vet.-Akad. Handl. för 1845. 
) En nog egen omständighet dervid förtjenar dock att här kortli- 
gen omnämnas. — I "Noten V* vid slutet af min afhandling er- 
böd sig ett passande tillfälle att fästa uppmärksambeten derpå, 
att ett annat sätt, än det jag hade iakttagit, för bestämningen 



— Ga — 

vara pfi sitt ställe att « vid detta tillfälle niimna, det jag, till 
fblje af flmnets (lätt insedda) vigt sfisom innefattande grund- 
valarne for Analysens hela byggnad, företagit en Ofversätt- 
ning af min afhandling, till införande i Grunert*8 yiArchiv fur 
Maihem. und Physih^, och att jag just i dessa dagar öfvcr- 
sttndt Ull Prof. Gruxbit den del deraf^ som angår de nyss 

nSimda båda tecknen a/ och Log {x)j med tillkannagifvande 

att fortsättningen skall följa framdeles. Jag har fOr ofrigt vid- 
fogat denna del af Ofversattningen ett »postscriptum» , deruti 
jag sOkt redogöra ej mindre för olikheten mellan Ilr Caught's 

och min theori för de båda functionerna x^ och Log (x) an 

ock, i största korthet, för det inflytande, som den enes och 
den andres bestämningar mastc, om de conseqvent följas, kom- 
ma att utöfva p3 efterföljande delar af Analysen. Jag vägar 
hysa den förhoppning, att Ilr Caijcht, vid betraktande af de 
afgjordi öfvcrvagandc fördelarne af mina bestämningar, skall 
finna skäl att sjclf godkUnna dem. 

Bland de flere orsaker, som tillsammantagna utgjorde an- 
ledningen till mitt beslut att icke på en gäng öfversUnda till 
Grunbrt's »ArchivD hela min ofvannämda afhandling öfversatt, 
torde vara på sitt stallo att har omnämna den enda, men 
ock temligen afgörandc, omständigheten alt jag pä den sist 
förflutna tiden kommit att varseblifva vissa ganska bestämda 
fördelar af en betydligare modifikation af de tvcnne paragrafer 
i min förra afhandling, som angä tecknen Arcsino? och Arc- 
cosx. Derom har jag just i dessa dagar inlemnat en särskild 



af tecknets (a-^-fiy-i/ betydelse kan begagnar och att detsam- 
ma vid flygtigt påseende verkligen tyckes medföra en viss fördel 
framför mitt; mon jag visade derjemte, att denna fördel vid nu- 
gare eftersinnande reducerar sig till en alldeles afgjord olagen- 
het och som medför sSrdeies belSnkliga vådor för det följande 
af Analysen. Hr Cauchy har kommit alt välja just detla sätt.- — 
Be der i fä ord grunden till den olikhet ^ som eger rum, emellan 

hans och min definition af tecknet {a+fiy^f och det allmänna 

(a+/?V^/ eller xK 
ö/vtrå. af Kongl, ^ei.-yékad, Förh, Arg, 4' ^-^ *• ^ 



— 66 — 



Not till Kongl. Vetcnskaps-Akaderoien med anhållan om den- 
sammas införande i Handlingarna, om den eljest finnes en 
sådan utmärkelse vlfrdig. 



C Le VnattKMB Plamet. ^ Hr SBuiiim» anftirde: 
Vid Akademielis sammanträde i December hade jag den åran 
meddela de banetomeoter fOr den nya planeten , bvilka jag 
runnit genom beräkning af de första i Berlin gjorda observa- 
tionerna på denna himmelskropp och af dem jag härstädea lyc- 
kats verkställa. Då jag sedermera med dessa elementer jem- 
ibrde de i Altona erhållna observationerna, befunnos afvikel- 
soma större än man borde aiise möjliga. Orsaken härtill var 
likväl lätt funnen. De Dorlinska observationerna, hvilka verk- 
ställts med dervarande refractor, utgOras af iakttagna diffe- 
renser i planetens och några små fixstjemors rectasoension 
och declination; de Uro således endast relativa bestämningar, 
hvilka bero af kännedomen oro de begagnade komparations- 
stjernomas ställen; Altönaer observationerna och de härstädes 
gjorda äro dcremot verkställda med meridiancirkcln. Jag be- 
slöt derR5re att å nyo beräkna don ifrågavarande planetens 
elementer, samt att dcrvid begagna Altonacrobscrvationema i 
stället för de Bcrlinska. *) — Att bär meddela detaljerna af be- 
räkningen blefve alltfOr vidlyftigt; jag vill endast omnämna, det 
jag fOrst sokt ungcfilrliga värden af elemenlerna, och derefter 



*) Do pä härvarande obscrvatoriiim crhfiJlna och 


vid beräkningen 


hegnL;na(k' observationerna firo 


följande: 


w 




Mrdfltid i 








Stork hcilm. 


A. R. 


l)«cl. 


1^4(i Okl. ?8 


7'24'36"5 


327°51'19"5 


— 13«33«50"6 


Nov. D 


6.37.20, 3 


49.59,8 


34.13,3 


10 


6.33.24,8 


50. 5,7 


34.10,8 


It 


6.23.29,4 


50.13,4 


34. 7,5 


14 


6.17.34,2 


50.51,0 


35.53,4 


15 


6.13.49,2 


51.50,0 


33.47,3 


17 


6. 6. 0,0 


51.42,9 


33.33,8 


21 


5.ri0.22,6 


53.19,8 


32.55,7 


SQ 


5.15.22,2 


59. 1,4 


30.48,9. 






— 67 — 

bestämt (le korrektioner af ck?ssa vSrden, hvarigenom öfver- 
enssUiminolsen med observationerna biefve så nSra som mOjligt. 
På delta slltt har jag funnit: 

Heliocentrisk ascensio 

rccla, 4846 Okt. \ ZiV\r rOlMedel-eqvin. 

Uppsugande nod på oqv. . 3.3i.47,a|48i6 Jan. O 

Banans lutning 22.^4.24,0 

AGstånd från solen . . 30,0549. //v 

Härvid lår jag anroUrka, att banan antagits kretstbrroig, eme-i . /; • 
dan nåp» afvikelse derifrån icke kunnat forrådas af dessa \^:,: 
observatioiier, som omfatta en så obetydlig del af planetens ^v^ 
baaa. Elementerna kunna följaktligen endast anses represen- 
tera de hittills gjorda observationerna , men äro likvSlI till- 
rflckligt m^ranna (6r planetens återfinnande nästkommande hlfst. 
Uttryckt i svenska mil är planetens abtånd från solen »434 
milliooer; enligt Ls VEBaiu borde detsamma för närvarande vara 
s 473 millioner, d. v. s. 42 millioner stOrre än det verkliga ; 
den af honom uppgifna omloppstiden bör således sannolikt äfven 
betydligt ibrminskas. — Den 29 Sept. befanns, enUgt Ehcebs 
uppmätning, planotons appsireota diameter sss 2''79, och ur 
de ayss anförda elementerna erhåUes för samma dag dess af- 
stånd från jorden =29,28, hvaraf följer planetens verkliga di-* 
ameler =s 4| gånger jordens. Hans vdum är följaktligen 
= 407 gånger jordens, eller Vf af Jupiters och | af Saturns. 
De allmänna tidningarna hafva meddelat, att några En- 
gelska Astronomer velat göra anspråk på prioritet af denna 
planets upptäckande för en ung Mathematikus i Cambridge, 
Adahs. Om prioriteten kan naturligtvis ingen fråga uppstå, 
emedan den onekligen tillhör Le Vmribb, hvilken först publi- 
cerat sina kalkuler; men otvifvelaktigt synes det likvUl vara, 
att AsiJis redan före Li Veiuer kommit till nästan enahanda räk- 
oeresultater, ehuru han ej velat ofifentliggöra dem, innan de- 
ras riktighet kunnat bekräftas af observationerna. Beviset 
bHribr ligger icke endast i en redan i början af år 4844 

samt sistlidne höst i Astronomiska Societeten i London 



— 68 — 

meddelad och sedan allmängjord brofvcxling i detta Umne mel- 
lan AiiT och Cdalus, fOreständare fOr observatoriema i Green- 
wich och Cambridge, utan afven deri, att Challu, med led- 
ning af Adahs'8 uppgifter, hvilka hosten år 1845 blifvit ho- 
nom och AiiT enskilt meddelade, i slutet af Juli och början 
af Augusti nästlidet år sokt samt den 4 och 42 Aug. verk- 
ligen observerat den nya planeten, ehuru han, i saknad af 
de Berlinska stjernkartorna , icke genast, utan forst sednare, 
efter reduktion af observationerna, kunde inse den lilla stjer- 
nans egenskap af planet. — Om man med de af mig funna 
etementerna beräknar planetens sUille den 4 och 4 1 Augusti, 
afvika Chalus's observationer derifrån endast 0"i och 6"^ i 
A. R., samt i''0 och O" I i Decl., hvaremot afvikelsen blefve 
bOgst betydlig, om man vid beräkningen begagnade de af Li 
VBBiiia uppgifna elementerna, korrigerade medelst de första 
observationerna i Berlin eller Altona. 



7. Ihlkjordens alamvifit. — Ur Lektor Tu. ScmiBin 
i Christiania, hvars föregående undersökningar öfver detta Umne 
finnas i denna Öfversigt 1846, s. 291, hade i brcf till Ilr 
Frih. BsRZELius meddelat följande ytterligare försök. 

8.0065 gr. glödgad svafvelsyrad talkjord Rtlldcs, under 
iakttagande af nödiga försigtighetsmått, med chiorbarium, hvar- 
vid erhölls en fällning af svafvelsyrad baryt, som vUgde 3.887:», 
svarande emot en svafvelsyrehalt = i .337 gr., och angifvande 
en atonnigt för lalkjorden =250.75. 

Dessa 3.8875 gr. Ba S glödgades med 3j gång dess vigt 
Na C till smnltning, hvareftcr det olösta, efter tvättning, löstes 
i saltsyra och falides med svafvelsyra. Den härvid uppkomna 
fällning af Ba S a(Tiltrerades och till den silade solutionen sat- 
tes fosforsyrad natron, sedan den forut blifvit gjord ammonia- 
kalisk. Dervid uppkom en fällning, som glödgad vMgde 0.003 
gr. svarande emot en talk joi (Ishalt =0.001, som, då den så- 
som svafvelsyrad subtraheras ifrån de funna 3.8875 gr. redu- 



— 69 — 



ccrar dem till 3.8855, samt till följe deraf nedsätter talkjor- 
dans atomvigt ifrän 250.75 till 250.14. 

Dä ea fbrrainskning af 0.39 fOr de fOrut funna talen så- 
lunda visar sig böra ega rum , blifver talkjordcns atomvigt nu- 
mera, till följe af alla försöken =250.97. 



8. Mineralformler. — Densamme hade till följe af 
sina iakttagelser, att vattnet i mänga mineralier ingår såsom 
basiski, beräknat en mSingd mineralanalyser, och angifvit nya 
formler för mineralier, hvarvid han under betecknande af (R) 
(br de enatomiga baserna, hvaruti vattnet ingär såsom iso- 

morfiskt ersättande en del af basen, angifvcr för 

• • •• 

Hydrophiten formeln (R)'Si 

Kiselmalachiten förut Cu*'lä*+6U nu (Cu)' Si 

Spadait, Monradit, Pikrosmin formeln (R)' Si -f (R)* Si* 

Antigoiil formeln 2(R)» Si + R»Si» eller 3 (R)*S + (R)»S 

Talk formeln Mg S + (Mg)» Si* 

Sjoskum formeln MgS'+(Mg)'Si' 

Specksten formeln 3 R S + (R)> Si* 

Chiorit formeln 2 (R)*S+(R)Ä'l 

Thuringit formeln 8 (Fe)' 8+ (R) Fe 

Nakrit formeln (R)'S+2'ÄrS' 

Pyrophyllit frän Spaa = 3 (R) S + % Al' Si* 

TaIcit=(R)»S + 2ÅrS 

Pyroakleril = 5 (R)' S+AI' S 

Saccarit = 2(R) S+A1'S» 

Beaumontit = 3 (R) S + Ål S* 

Steinmark fr. aaustbal = (R)* S + i Ål S 

fr. Zorge =(R)S+ÅIS 

Razoumoflskin = (R) S + Ål S 
Nephril = 3 (R)* S+Äl S 

Eochroit = (Cu)'* As' 

m-m 
• ••% 

KupfergUmmer = (Cu)*** As 
HurauUt = (R)"P« 



— 70 — 

Strahlerz (Cu)'*'Ä8* 

Phosphorochalcit s (Cu)** P' 

Fosforsyrad kopparoxid (fr. Ehl vid Rbcinbrcitcnbach) 

= (Cu)»P» 

Peganit = 8{Ä)* P +Ä1" P» 

Wawellit = 4 (R)» P + Ål" P* 

Fischerit = 3 (Kf P + Äl« P* 

Areenioeidorit = 3(ft)»P + Fc"P« 

EiaeDsioter fr. Ziefon Furstenstollon = 4 (R)** As-t-Fo** As* 

fr. grufvaa Christbeschccruog = [4 (R)* As 

+Fe"A>] + ie(R)*S 

fr. Nertschinsk = 5 (R)' As + Fc~ As» 

Diadochit = « Fo"i^» + 80 (R)» 8 

• • •• 

• • » % • • • • ■ « 

Linsencrz =r 5 (Cu)'* As + Al* As. 



9. Augilens, Amphifndens och itermed besUig' 
tade mineraliers konstilulion, — Hr Tu. Sciiesrbr hade 

dfven visat, genom beräkningar af en mUngd analyser pä 
dessa mineralier, att ganska öfverensstUmmande formler med 
de gjorda analyserna fäs, dä man ofveralll infOr uti beräknin- 
gen BoNSDORPPs 9sigt, att i atomer kiselsyra ersättas af 3 ato- 
mer lerjord samt dervid tillika alltid läter den funna vatten- 
halten ingå såsom basvatten, i förhållande af att 3 atomer 
vatten substituera 1 atom r. 



10. NeoUlhj ell nytt minereU af ung bildning. 

— Ilr Th. ScnEERER hade undersökt delta mineral, som bil- 
dar sig vid Aslak-grufvan , en af Nacskilsgrufvorna i trakten 
omkring Ärendal uti Norge, till följe af vattnets inverkan 
under hög tryckning på vissa der förekommande talkjordsrika 
hallearler. Delta mineral förekommer sSvHl kristalliniskt, och 



— 71 — 

(tt dels i Mad, dels i koaceotriska knippen, sotn äfvcn i 
amorft tillstånd, fyllande springor af } till 4 lineas tjocklek. 
Stundom liknar det mycket Wawelliten uti dess habitus. Mi- 
neralet ar ganska lOst, har talkens sammanhang; till färgen 
är det grOnt, men af flera nyancer; glansen ar dels fettglän- 
sande; dels sidenglänsande. Egentliga vigten på det vid +4 00® 
C torkade minerafet ar = 2.77. 

Vid analys af tvonne varieteter af dctla mineral: 4:o af 

en ljusare Rirg och 2:o af en mera mOrk hlrg, har. dess sam- 

maiM&ttiung efter torkning vid +400® C befunnits vara: 

1 2 

. 52.28 syrehalt 27.15 ' 47.35 syrehalt 24.58 

. 7.33 — '3Ai 1ft.27 — 4.80 

. 34.24 — 42.43 24.73 — 9.84 

3.79 — 0.84 7.U2 — 4.76 

. Ow — 0.20 2.r4 — 0.59 

0.28 — 0.08 — — — 

4.04 — 3.50 6.28 — 5.58 



kisebyra 
lerjord . 
talkjord . 
jemoxidul 



u 



talkjord 
vatten 



9935. 99.19. 



Dessa syreibrhållanden instämma toraligen nära med 

Si Al R R 
oli 4:8ta analysen 8:1 : 4 : 4 

ull 2-.dra analysen 5 : 4 : 2|: 4i 

hvaraf visar sig, att man efter Uldre beräkningsgrunder för 

nppgörande af sammansattningsformler fOr mineralier, ej (år 

oigOD formel, som uttrycker och under sig subsumerar de 

bflda analyserna. Använder man deremot ideen om polymer- 

isomorpha kroppar, samt antager lerjorden såsom substituerande 

kiaebyran, afvensom vattnet såsom substituerande basen, så 

A vi syrehalterna i de båda analyserna att vara 

(Si) (R) 
uti 4:sta analysen 29.43 : 44.75 

uti 2:dra analysen .27.78 : 44x)5 

hvaraf följer en formel fdr Neolithen s (R)' (S)' 

och hvaraf vidare visar sig, att Neolithen ar en talk hvaruti 



— 72 — 

en dd af kiselsyran blifvit geDom polymer-isoroorphie ersatt 
af lerjord. 

11. Falconmb» iich Cavtlky*8 Fauna anliqua 81- 
valensis. — Hr A. Rrruns, som i tvenne f)[)regående sam- 

■ 

mankomster afgifvit berSittelse om den vetenskapliga resa, hvil- 
ken han. med understöd af allmänna medel, under loppet af 
sistlidne sommar och höst företagit till Holland, Frankrike odi 
England, gjorde nu Akademien reda för de rika och intres- 
santa fossila djur-lemningar, som under flera års tid blifvit 
samlade pä södra sidan af Himalaya genom Herrarne Fal- 
coifSR och Cautlbt, samt nyligen skänkta till Brittiska Mosemn 
i London. Han förevisade derjemte början af ett arbete hSironi, 
kalladt Fauna antiqua Sivalensis, being the Fossil Zoohgy 
of the Sewalik Hills, in the north of India by Hugh Fal- 
coNBR M. D:r, F. R. S. etc. and Probt T. Cautlet, Captaio 
in the Bengal Artillery etc. Editcd by Hugh Falcoher. Part 
4, Proboscideay London 1846, för hvilket han Ufvenledcs re- 
dogjorde. — Herrarne Falconbr och Cautlbt Ijlro anställda i 
Ostindiska Compagniets tjenst, den förre som Örverfaltlakare 
och Botanisk Superintendent, den sednare säsoni Capiten vid 
Bengaliska artilleriet. De hafva i likhet mod åtskilliga andra 
officerare och läkare i Indien, säsom H.ne Colvih, Baker, Du- 
rand, Jervis, Fuljames, Doktorerne Llsh och Spirlbury m. 0. 
under vistandet i denna verldsdel egnat en förtjenstfull upp- 
märksamhet ät landets geologi. Under \l urs tid hafva de 
sysselsatt sig med undersökningar öfver de strata af Icrtiar- 
formationen, som till flera hundrade eng. mils utstrackniog 
förekomma i de s. k. Sevaliska bergen vid södra foten af 
Himalaya. Flera af deras vigtiga upptäckter hafva blifvit 
bekantgjorda genom Geologiska Societctens i London, samt Asi- 
atiska Societetens i Calcutta journaler och förhandlingar. Det 
var genom dessa vi för fä är sedan erhöllo kännedom om det 
gigantiska och underbara idislande å\\xTQiSivatherium, af hvilket 
Hrrne Falconer och Cautley funnit fossila lemningar i dessa Irak- 



— iö — 

ter, liksom om det af Capten Fuluahes och Mujor Jervis på Perim- 
Oen i Cambiaviken upptäckta ocb med samma narbeslUgtade djur, 
hvilketafDcr Falgonbi fatt namn af Bramatherium. De sam- 
lingar Hrr Falconu ocb Cautley under nSmdo tid gjort Uro 
Ibrvänande; den del som ofverlemnats till Brittiska museum 
upptog 200 packlårar, en annan del firvaras i Ostindiska 
Compagniets lokaler i London och Calcutta. I):r Falconbr 
vistas fOr närvarande på permission i London, fOr att be- 
stämma dessa fossila djurlcmningar från norra Indien, jemto 
Ofrigpy med dem narbeslUgtade, funna af Hrr Fuuambs, JEavis 
m. fl. i andra delar af Hindostan. Han hhv dock endast med- 
fauDnit bestamningen af de lemningar, som tillhOrt de tjockhu- 
dade daggdjuren (Pachydermata). Af Elephant-ikri^de djur har han 
Dtredt icke mindre an 4 O fossila arter, nemligen i af genus Masto- 
don (M. sivalensis och latidens) , 8 af Elephas, nemligen 4 af sub- 
gen. Siegodan (E. insignis, Ganesa, bombifrons och ClifTtii), 1 af 
8. g. Loxodon (planifrons) , 3 af s. g. Elofmxodon (primigenius, 
Hysadricos, Namadicus), flera arter af slägtena lilnnoceros. 
Sus, AnoiJotherium, Palcooiherium, Hippopotmnus (s. g. Hc- 
xaprotodon), Mericopotamus och Ilipposayus, 3 nya arter 
Equus; af idislande djur förekomma i denna samling utom 
de DMmda slagtena Sivatherium ocli Bramatherium (från Pe- 
rimOen i Cambiaviken), 2 nya Giraffer, flera arter af slag- 
tena CtrmLS, Antilope och Dos, % af Moschus; af rofdjur, 
flera arter af slagtet Felis, alla af betydlig storlek, samt af 
alilgtooa Canis, Hycena, Macheirodus, Gulo, Ilydriodon etc. 
Af amGbier innehåller samlingen flera arter Crocodiler och 
Sköldpaddor, bland hvilka sednare en gigantisk landsköldpadda 
(polasaodielys Atlas Falg.), samt flera arter af slagtena Trio- 
nj/x och Emys, afvensom ett stort antal fåglar, fiskar, cru- 
ataceer och mollusker; allt utvisande en Fauna, hvars rike- 
dom af former är stOrre Un den man känner tillhora någon 
aoaan del af jorden. Denna Fauna har under den tertiUra 
periodeD varit gemensam för Irawaddidalen , Östra sidan af 
Bengaliska viken ocb de Sevaliska bergen, 1700 eng. mil 



— 74 — 

upp i landet, långs s(klra sidan af Himmalaya , anda till In- 
dus. Omfattande alla den gamla vorldeos gencriska grund- 
typer, mest i egna, landet tillhörande arter, ftfvenaom deo 
tertiara periodens alla åldrar, från den äldsta till deo nyaste, 
samt alla den gamla verktens geografiska afdelningar. 

Fauna antiqua Sivalensis skall utgOraa af 4 2 afdelningir, 
af h vilka den 1 :sta utkom sistlidet år, innehållande bOrjui af 
Pachydermaia probosddea. Hr FALcom» har i della häfte 
på ett tillfredsställande satt framställt Elephantslagtets denti- 
tion, samt härvid med en grundlig kritik redogjort för CoMiV, 
CuTins, Blaintilus och Owws åsigter. Han bekrflftar särdeles 
på grund af fbrhåUandet hos E. fdanifrons, att de egenUiga 
Elephanterna liksom (tfriga Pachydermata hafva 6 kindUlBder 
på hvardera sidan i hvardera käken , af hvilka de Sme frtinre 
aro mjölktänder och de 3:ne bakre akta kindtänder, sant att 
de forra icke efterföljas af eraattningstander, MUCoessioDal pr»- 
molars», utan att dessas bildning från bOijan undertryokes. I 
stallet ned* eller framskjuta de akta kindtänderna i landUdan 
och intaga de främre kindtändernas plats. Att Elephantena 
under en kortare tid endast hafva trenne kindtänder på hvar- 
dera sidan i hvardera käken, under andra tider blott tvennc 
och under längsta tiden blott cd, liksom att dessa stora kind- 
tänder under en läng period ökas bakifrån framåt, genom till- 
satser af nya fack, står i nUrmaste sammanhang med den 
hårda trädartade foda de skola söndermala, hvarjemto afveo 
genom denna egna tandsuccession tyngden af de, genom be- 
tarna redan sä starkt belastade käkarna, icke onödigtvis okas. 
Han har likaledes lemnat en kort, men rik historik Ofver de 
olika arter af slägtet Mastodon, som tid efter annan blifvit 
bildade, och rättat flera af forfattarne gjorda misstag; så- 
lunda är Cuvins M. longirasiris samma art som hans M. 
angustidens, äfvensom samma Forf.s M, angusiidetis från 
Sydamerika, Åndium och HunJxddtii äro, såsom BLAni vills 
redan visat, samma djur, samt äfven M. minutus en ung 
Af. angustiikns. Cuvin antog, att ^lagtet Mastodon sak- 



— 75 — 

nadc cement på emaljen. Man har dock sodnarc funnit, att 
det IbrefinneSi ehuru nästan omarkbart hos M. ohioiicuSy 
något tydligare hos M. angusiidens och langirosiris, nå- 
got mera tydligt Im M. Andium, och ganska tjockt hos 
GuFTTS M. laiidens och Hephantoides från Irawaddi. Ctoi- 
sm och JoBitTa M. arvemen9is, som forut förvoxlats med 
longiraålris, erkannes som en god art, med fyra tvarryggar 
på tuggytao af den tredje kindtanden, då H. maximus (ohio- 
ticwi} och angnatidens har endast hafva trennc. Cuvibr antog 
att MaatodoD saknade betar i underkäken; Owbn visade dock 
aednar», att apar syntes till alveoler fbr dessa tttnder på en 
af Covnti i Annales du Museum; några år sed- 

frmkommo GooDiiAN och Hats med upptäckten af deras 
TMl^imMdodon , sedennera afven funnen i Europa, och sednast 
hefomien ieke vara annat an Masiodon, som till en tid ar 
Alraadd mei långa betar i underkäken. Om SGHiiri's M. /u- 
rioemrit, Mb Buiiivillb anser vara M. iapiroides, tyckes 
Fort mAm närmare kännedom, men af två Mastodonter, bc- 
nBmde af Kkhwald iniermedius och podolicus, anmärkes, att 
den sadaare icke är annat an Dinoiherium giganieum. Forf. 
bar ajelf biRlrt en ny art, M. sivcdensis och Owen en Unnu 
oviaa art firån Australien, M. atMrdis. 

Sferian man funnit, att flera Mastodonter verkligen hade 
eemeot på tandkronoma, sokte man andra skiljetecken emel- 
kn dem adb de egentliga Elepbantema. Dessa blefvo : närvaron 
af veiUig kiodtaiKlsvexel samt betar hos de forra , men saknad 
af UMa dessa bos de sednare. Blain vilu förklarade båda oskiljak- 
tigl tfllhllra genus Elepbas. FALooiiBa anser Blainvillb hafva gått 
M^ långt aå väl i detta hänseende, som i reduktionen af ar- 
ler, al att ban under E. latidens sammanfört fyra och under 
M. angnatidens två distincta species. Owbn bar deremot an- 
lagil deaaa alägtens olikhet, på grund af betar i underkäken, 
aaoii de båda farstå (mjalk-)kindtändemas vexling och ersätt- 
niiig i vertikal riktnmg med en ny kindtand af simplare form 
Un den andra af de fOrra. Falgohek anmärker, att denna 



— 76 — 

karakter af tandvcxiingen icke passar, emedan han fuDnii, all 
don i ännu fullständigare grad eger rum hos en fossil Elephant 
frän Indien, ttn hos nägon klind art af Mastodon. 

I andra stycket af detta häfte förekommer en vigtig jem- 
fOrelse af de verticalt-longitudinela genomskärningarna af kind- 
tänderna hos Elephas primigenius, asiaticus, hysudricus, afri- 
canus, planifrons och insignis, Mcisiodon latidens , ohioticus och 
sivalensis, samt Difwthei^ium indicum och giganteum. Forf. 
visar en successiv öfvergång af former frun den nästan ce- 
mentlösa, korta, af tvä eller tre tvSirryggar bestäende, tapp- 
formigt ojemna tandkronan hos Dinotherium^ till de likaledes 
med flere tvSrryggar utrustade, fierspetsade bos Mastodonier- 
ne, der ccmentbeläggningen ökas; till Elephas Gaoesa, der 
ännu ryggar och *tappspetsar äro fristäende under cemeotbe- 
läggningen, samt vidare till de i flera och flera fack delade, 
med . cement fullt belaggda stora kindtänderna bos E. plani- 
fröns, africanus, hysudricus, asiaticus och primigeniuSi hvil- 
ken sednares fack och tvUrryggar uppgå till ett antal af nå- 
gra och tjugo. Hos Uammouth (E. primigenius) äro kindtän- 
derna mest sammansatta och de olika facken, som motsvara 
lika munga ryggar eller lunga processer på pulpan, gå så 
djupt, att de till en lång tid strUcka sig anda till roten; de liro 
liksom trångt sammanpressade i tunna skifvor, hvardera be- 
stående af den inre smala, långdragna tandbcnssubstancen, 
belaggd med ett tunnare lager emalj, och hopfogade, den ena 
vid den andra, genom det djupgående cementet, som fyller 
alla mellanrummen från kronan Unda ner mot roten. Närmast 
denna ytterlighet står kindtanden af den Asiatiska Elephanten, 
hos hvilken facken äro något färre, mindre sammanpressade 
och substanserne mäktigare; efter denna kommer E. hysu- 
dricus, der desamma äro vida färre och mindre djupa, samt 
sålunda tandbenssubstansen redan förenad i en hel kärnmassa 
och nedskjutande i större rötter. Efter denna kommer kindtan- 
den af den Afrikanska Elephanten , hos hvilken facken sta ännu 
glesarC; med större mellanrum, fyllda uf tjockt cementlager som ej 



/ / 



mera Uro skifTormigt KiiiDmunpiossiido, utan motande livariinJra 
med trubbvinkliga hOrn ; harofter följer E. planifrons, med Unnu 
grundare och fbrrc fack, med vida, omvandt kilformiga, cc- 
mentfyllda mellanrum, samt eflcr denna, kindtanden af E. in- 
signis, der tandkroppen ar radande och ryggarna Frän den- 
samma uppskjutande i korta kilformiga tappar, hvilkas vida 
mellanrum doék ännu aro till mesta delen fyllda anda upp 
mot spetsarna. Efter denna följer kindtanden af Ji Ganesa, 
hos hvilken namde ryggar aro ännu kortare, mellanrummen 
grundare och ceméhtmassorna mindre. Denna utgör öfvergan- 
gen till Mastodonterné^ af hvilka formen af kindtänderna hos 
M, iivalensut i bildniqg står helt nära den af E. Ganesa, 
med tjock emalj- och cciment-belaggning. Efter denna kom- 
mer nu den val kända formen af den Nordamerikanska Ma- 
stodontens kindtänder, med serdeics tjock emalj och omärk- 
ligt, tunnt cement, bildande öfvergSngen till den enkla, med 
tvfi eller tre ryggar och kammar, samt med öppna gropar 
utmSrkta tanden af Dinotherium indicum och giganteum. Det 
tyckes af denna sammanställning ytterligare visa sig, att Di- 
nolheriuro varit ett besnabladt pdchyderm, som stfitt närmast 
Mastodon. Cuffts Mastodon elephhntoides och lat idens höra 
enligt F. till gen. Elephas och utgörja ett species, E. Cliffiii 
Falc Kindtandsryggarna pä \ vrUh d. mol. verus aro endast 6 , 
cementet uppfyller endast ofullständigt groparna. E. primi- 
genius, indicus och hysudricus bilda en egen grupp, med 
skifformiga tänder; E. africanus och planifrans en annan, 
ned tjockare och färre fack, samt E. insignis, lonihifrons, 
i CUffiii och Ganesa en tredje, som stär närmast Mastodonterne. 
Likaså bildas slagtet Mastodon af 2:ne distinkta grupper; af 
hvilka den ena, som närmar sig Elephanlerna har kronorna 
bdaggda med tydligt cement, försedda med spetsar, ställda i 
t?Srry^ar, och 3:dje mjölk- afvensom första akta kindtanden 
ftlnedda med i tvarryggar; till denna grupp ' hör ilf. /af tV/en^, 
wemensis och sivalensis, samt troligen en fjcrde ännu oviss 
trt. Till den andra gruppen, hos hvilken samma kindt4tnder on- 



— 80 — 

fulemnade af handlingar. 

Hr Lector E. G. Bj($rli.iig: Om betydelsen af tecknen Aresinx 
och Arcco.sx, Hiipplement till hans i 1845 års Handlingar 
införda arhaiidling. 

Reuiilterades till Hrr Lagerhjblm och Selander. 

Hr A« Erdmanh: Om de i Sverge förekomraande Hornblendr- 
och A ugi t- förande her^nrter. 

Remitterades till Hrr Mosaicder och L. Svanberg. 

Hr Mag. AiiDBRSsoas och Stud. Sj(k;REffs tierfiltelse om botanuka 
resor Ar 1846, i förra sammanträdet remitterade till Hrr af 
PoNTiN och Wahlberg, öfverlemnades till Hr WiKSTaÖM för 
att redovisas i de»s botaniska årslieifittelse. 



Skänker. 

77// Fetenskaps-Akademiens Bibliothek. 

Index Scholariim in Universitate regia Fredriciana sexages. oct. 

ejiiH semestri anno MDCCGXLVII habendariim. ChriiL 

1847. 4:o, 
Semina Horti ttolanici Chri>tinniLMisis 1841). 4:o, samt 
MuHCH, P. A., Den aeldre Edda. Samling af Noin^ke Oldkvåd, 

indelioidcnde Nordens aeldste Gude- och Heltesago. <^ri$l. 

1847. 8:o. — /tf UnivcrsitetiU 
Memoirs and Proceedin«s of ihe Chemical Sociely. P. 14 — 16» 

18. — Af SäUskapit. 
BoNAPAnTH, C. L., Catajogo melodico dei Maminiferi Euro|H;i. 

Milano 1845. 4:o, 

— — dei Ciprinidi d*Enropa. Milano 1845. 4:o, samt 

— — Speccliio Generale dei sistemi Erpelolo^ico, Aintibio- 
loi^ico ed Itlinlo;»iio. — Af Författaren. 

TiMMEnHANs, C, Essai d'un Trailc d'Arlillerie. T. U, III. Licgc 
1845. 8:o, 

— — E^isai d'un Triilc eicmentaire d'ArtiIlerie. Licge 1837. 
4:o. — Af Författaren. 

AoAnDH, C. A., Notice snr unc mcthode c^lcmentaire de rc^^oiidre 
Ics EfjJiations nnmcriques d*iin degre qtielconqiie par la som- 
mation des sifries. Carlstad 1847. 8:o. -— Af Författaren. 

Flora BalavH. All. 14(i. 4:o. — Af Minister mm i HoUaiuL 



l^ill RiketH Naturhistoriska Museum. 

En samling växter från Södra Sverge. — Af H. K. H. Paiivs 
Gustaf. 

MeteorO' 



iVeteoroIogiska observationer å Stockholms Observatorium 
i Januari 1847. 





BaioQieterii 
reducerad lill 0°. 


Tlierm.,mcl 
Ccliius. 




Vindarna, 


> 




KL e KJ. -i 


M. 9 


Kl. t) 


Kl. 2 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


1 


f. =. ,. «. 


















25,33 


26,01 


26.00 


- 2-3 


— 'J-ä 


- 5*3 


B.V. 


V. 


N.V. 


KUrt 


2 


25,95 


25,90 


25,84 


-4.4 


-4,5 


- 4,0 


H.V. 


V. 


V. 


UdUi 




25,79 


25.80 


25,88 


— 3,5 


-2,5 


-3.8 


^• 


v. 


V. 







25,9G 


25,99 


25,97 


— 2,5 


-0.5 


— 1,1 


n.o. 


v. 


v. 


SdS 




25.95 


25,9: 


2G.01 


— 2.1 


- 3,7 


— 4.1 


v. 


v. 


v. 


Mb1.I 




26,00 


25.95 


25.89 


— ♦■' 


- 3,6 


— 3,6 


v. 


v. 


v. 







25.80 


25.81 


25,84 


- 2.0 


— 1.1 


-3.0 


v. 


v. 


v. 







25JJ7 


25,95 


26.05 


— 7,1 


- 4,5 


-5,8 


K.V. 


v. 


H.V, 


Klirt 




26.0S 


26,02 


25.98 


- 7,6 


- 5.8 


— 5.8 


B.V. 


v. 


H,V. 





10 


254)2 


25,87 


25,68 


- 2,8 


- :^.4 


-4.5 


V. 


v. 


V, 


Holct 


11 


25,85 


25.70 


25,75 


- 2.4 


- 1.6 


- 4.5 


v. 


N.V. 


H,V. 


Hiirki. 


12 


25,75 


25,79 


25.83 


- 6.3 


-4.8 


-8,0 


H.V, 


V. 


V.B.V. 


KUrt 


13 


25,84 


25,82 


25,84 


-9-0 


- 3,7 


-8.2 


V. 


S.V. 


V. 





14 


25.84 


25,H;i 


2S,74 


- 6.5 


-5.7 


-8.5 


V. 


v. 


V. 


Uulcl 


IS 


25.85 


25.89 


25,'^9 


— 8.0 


- 6,8 


^10,2 


v. 


v. 


v. 


Kl.rt 


16 


2535 


25.87 


25,87 


-9,r, 


— '.5 


-9.3 


v. 


v. 


v. 





17 


25.9.1 


25.9J 


25,89 


- T.8 


- 4,1 


-3.0 


N.V. 


N.O. 


s. 


Sna 


IS 


25,85 


2i,(« 


25.83 


- 3,2 


- 3.Ö 


-5.9 


a 


v. 


v. 


Din II» 


19 


25,8:1 


25,82 


25.80 


— 7.1 


- 5.9 


-7,8 


H.V. 


w,v. 


H. 


Mulet 


W 


25,73 


25.70 


25,67 


- 4,r, 


_ 3,8 


-5.1 


S.O. 


V..S.V. 


V. 





21 


25.65 


25.09 


25.73 


- 1,- 


-8.7 


-8.7 


s v. 


s.v. 


N.V. 





22 


25.75 


25.76 


25.79 


- 7,0 


-4.5 


-4.3 


H.V. 


N.V. 


3, 





33 


25,77 


2:.,75 


25.71 


-3.6 


- 1.9 


- 2.6 


S. 


S.O. 


SO. 





24 


25,G4 


25,55 


35,52 


- 2,5 


-1,3 


- 13 


s.o. 


S.V. 


3.V. 





25 


25,40 


25.31 


25.31 


-0,7 


+ 0.9 


+ 0.S 


s. 


s. 


S. 





26 


25.2a 


25.35 


25,39 


+ 0.4 


+ 2,3 


+ 1.0 


s. 


S.V. 


S.V. 





27 


25,33 


25.28 


25.16 


+ 0.7 


+ 0.6 


+ 03 


S.V. 


s. 


s. 





28 


25,05 


25,05 


25.01 


- 0.2 


+ 1,0 


+ 0.4 


S.O. 


s.o. 


s.o. 


JsO 


29 


24.92 


24,90 


24.87 


+ 0,6 


+ 0.9 


+ O,.-; 


S.O. 


s.o. 


S.O. 


Rfgo 


30 


24,87 


25,00 


25,15 


+ 0.2 


- 1,6 


- 3.2 


N.O. 


H. 


N. 


Hnltt 


31 


25.29 


2i,32 


25,40 


-fi.7 


— .1.:i 


- 5,7 


N.O. 


N.O. 


N.O. 


■SiiO 


V 


25.693 


■i\ffn 


25,r,!(4| — 4*19| — .VOj 


-4-31 


Ncdtrb 


drdcn = 


:0^51 d«. IDM. 




25,694 -3*85 




ö 


/V"- 


^Kon 


ffi>'«. 


Akad. i 


"»rf. 4 


/rg. X 


V.O J. 






J 



— 80 — 

Ltlemnade afhandlingar. 

Hr Lector E. G. Bjorlisg: Om betydelsen af tecknen Arcsinx 
och Arccosx, Hiipplement till hans i 1845 års Handlingar 
införda arhandling. 

Remitterades till Hrr Lagbrhjblm och Selahder. 

Hr A. Ebdmanm: Om de i Sverge föi*ek om mande Hornblende- 
ocli Augit-förande bergarter. 

Remitterades till Hrr Mosander och L. Stahberg. 

Hr Mag. Anderssoiis och Stud. Sj(k;BBffs beriiltel«e om bolaniskn 
i*esor Ar 1846, i lorra sammanlrädc^t remitterade till Hrr af 
PoNTiN och Wahlberg, oTverlemnades till Hr Wikström för 
att redovisas i de»s botaniska årslieiSltolse. 



Skänker. 

77// Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 

Index Scholariim in Universitate regia Fredriciana sexages. oct. 

eju< seme!itri anno MDCCCXLVU hjibendariim. Christ 

1847. 4:o, 
Semina Horti 8ot'inici Christianiensis 1841). 4:o, samt 
MuBCH, P. A., Den aeldre Edda. Samling af Norrrike Oldkvad, 

indeliojdende Nordens seldste Gnde- och Heltesa^o. (jhrist. 

1847. 8:o. — y4f UniversHeWU 
Memoirs and Proceedin«s of ihe Chemical Sociely. P. 14 — 16 1 

18. — Af Sällskapet. 
BoNAPARTE, G. L., Catalogo melodico dei Mammiferi Euro|>ei. 

Milano 1845. 4:o, 

— — dei Ciprinidi d*Enropa. Milano 1845. 4:o, samt 

— — Speccliio Generale dei sjslemi Erpeloloijico, Amtibio- 
l*>i»ico ed IttifUn^iro. — Af Författaren. 

Timmerhans, C, Essai d'un Trailc d'Arlillerie. T. U, (11. Liege 
1845. 8:o, 

— — E<sai d*iin Trailc eicmentaire d'Ailillerie. Liege 1837. 
4:o. — Jf Författaren. 

AoAnDH, C. A., Notice sur unc mcthode cicmentaire de rc^^oiidre 
les Efjiialions nnmcriques d'nn degre' qiieicnnqiie par la som- 
mation des series. Garlstad 1847. 8:o. — Af Författaren* 

Flora Balavrt. AH. 14(). 4:o. — Af Mhuslerhini i HoltuniL 



7V// Rikets Naturhistoriska Museum. 

En samling vfixtcr från Södra Sverge. — Af IL K, H, Pbens 
GusiuF. 

MeteorO' 



Meteorohgiska observationer å Stockholms Observatorium 
i Januari 1847. 



1 


reJuc 


omete 
er^Ll t. 


1 o-. 


Tliermomet 


.. 


Vindarna. 










K\.ti 


Kl. ^ 


r. in. 


Kl. f. 
f. m. 


^!1 


Kl. 9 


Kl. 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


E- 


25,93 


26,01 


2G,00 


- 2"3 


- Xb 


— 5*3 


K.V. 


V. 


H-V. 


Kl.rt 


a 


-•5.95 


25.90 


25.84 


- 4,4 


— 4,5 


-4,0 


W.V. 


V. 


V, 


Mulet 


3 


■JS.TU 


25.80 


25.88 


-3,5 


-2.5 


-s^ 


V. 


v. 


V. 





1 


25,% 


25.99 


25,97 


- 2.5 


-0.5 


— 1.1 


TS.O. 


V, 


v. 


Saa 


5 


25.9:i 


25.97 


2G,0! 


~ 2.1 


— 3.7 


— 4,1 


V. 


v. 


v. 


MdIcI 


6 


2C,00 


25.95 


25,89 


- *,' 


- 3.6 


-3,6 


y. 


v. 


V. 





7 


25,80 


25,81 


25,84 


- 2,0 


— 1,1 


- 3.0 


v. 


v. 


V. 





8 


25.aT 


25.95 


26.05 


-7,1 


-4,5 


-5,8 


B.V. 


v. 


W.V. 


Klirt 


9 


36,0^. 


26,0-J 


25,98 


- 7,G 


- 5,9 


-5,8 


W.V. 


v. 


H.V. 





10 


25,92 


25.87 


25.88 


- 2.8 


- 2.4 


— 4.5 


V. 


v. 


V. 


Hxlit 


It 


25,8i 


25.79 


25.75 


— 2.4 


- 1.6 


-4,5 


v. 


K.V. 


W.V. 


Hiini. 


12 


25,75 


25.79 


25.83 


-6.3 


-4.9 


-8.0 


H.V. 


T. 


V.W.V. 


Klirt 


13 


25,84 


23.82 


25,84 


- 9,0 


— 3.7 


-8.2 


V. 


S.V. 


v 







14 


25,8* 


25,M 


25,74 


- 6.5 


— 5,7 


-8.5 


v. 


v. 


v 




M.r.1 


15 


25,85 


25,89 


25,89 


— 8,0 


- S,8 


-10.2 


v. 


v. 


V 




Kl.rl 


IG 


J5,« 


25,87 


2,5,87 


-'J.G 


— 7,5 


-9.3 


v. 


v. 


v 







17 


25,9) 


25.9J 


25,89 


- 7.6 


- 4,1 


-3.0 


B.V. 


w.o. 


s 




soa 


18 


25.85 


25.84 


25,83 


- 3,2 


- 3,8 


-5,9 


O. 


v. 


v 




Dinmi 


19 


25,8.1 


25.82 


25.80 


— 7,1 


- 5.9 


-7,8 


M.V. 


«.v. 


s 




Hulct 


SO 


25,73 


25,70 


25,67 


- 4.(1 


- 3.8 


-5,1 


S.O. 


V.S.V. 


v 







31 


25.65 


25.09 


3.-.,73 


- 7.7 


-8.7 


-8,7 


N V. 


W.V. 


W.V. 





aa 


25.75 


25.76 


25,79 


- 7.0 


-4.5 


-4,3 


W.V. 


H.V. 


s. 





33 


25,77 


25,75 


25.71 


— 3.6 


- t.9 


-2,6 


s. 


S.O. 


s,o. 





34 


25.64 


25.55 


25,52 


— 2.5 


- 1,3 


— 1.8 


.S.O. 


S.V. 


S.V. 





25 


25,40 


25,31 


25,31 


-0,7 


+ 0.9 


+ 0.5 


s. 


s. 


s. 





2G 


25,29 


25.35 


25,39 


+ 0.4 


+ 23 


+ 1.0 


s. 


S.V. 


S.V. 





27 
28 


25.33 
25,05 


25.23 
25,05 


25.18 
25.01 


+ 0,7 
— 0,2 


+ 0,6 
+ 1.0 


+ 0.8 
+ 0,4 


S.V. 
S.O. 


s. 


s. 

S.f>. 


Sad 


29 


24.92 


24,90 


24.87 


+ 0.6 


4- 0,9 


+ 0.5 


S.O. 


S.O. 


S.O. 


R,go 


30 


24.87 


25,00 


25.15 


+ 0,2 


— tfi 


- 3.3 


B.O. 


N. 


N. 


Mulet 


31 


25.29 


2:..32 


25.40 


— 6.7 


— ,1.3 


- 5.7 


w.o. 


N.O. 


w.o. 


.SnO 


mT 


.35,G9.» 


25,ft)4| 25.Ci!)4 


— 4'19 


^.ro:. 


-4-31 


Nederb. 


rJ« = 


fl,251 dcC. IBD. 


25,S94 


-3*35 




Ö 


fv*rt. 


/ro» 


SlFn^ 


Ak4ld.i 


'ärh. 4 


Jrs. 1 


lo M. 








3 



— 82 — 

Sammandrag af Meteorologiska Observationerna d Stocklnolins 

Observatorium dr 18i6. 





Barometern reducerad till 0^ 
Deciroaltnm. 


Tbermometern. Gilcius. 


Ne- 
der- 
börd. 

Dec.- 
tiia. 




Kl. 6 

f. ID. 


Kl. 2 
c. m. 


Kl. 9 

e. m. 


Mr- 

diam. 


Kl. 6 1 Kl. 2 
•• in. 1 c> ID. 


Kl. 9 
c. m. 


Bl«- 

diam. 


Januari . . . 
Februari . . 

Mars 

April. . . . . 

Maj 

Juni 

Juli 

Augusti . . • 
September. . 
Oktober . . . 
DToTcmber . . 
December . . 


25,418 
25,183 
25,298 
25,441 
25,490 
25,509 
25,400 
25,574 
25,487 
25,479 
25,589 
25,254 


25,429 
25,195 
25,300 
25,436 
25,496 
25,498 
25,397 
25,573 
25,478 
25,485 
25,584 
25,256 


25,429 
25,162 
25,300 
25,446 
25,490 
25.499 
25,30*^ 
25,576 
25,483 
25,499 
25.585 
25,265 


25.425 
25,180 
25,299 
25^1 
25,492 
25,502 
25.398 
25,574 
25,483 
25,488 
25,586 
25,258 


— 4-01 

— 5.94 
+ 0,17 
+ 1.29 
+ 5,58 
+ 12,75 
+16,86 
+19,05 
+10.22 
+ 9,83 
+ 2,74 

— 6,29 


— 2"62 

— 2.73 
+ 3,46 
+ 5,74 
+10,35 
+17,35 
+20.90 
+24,05 
+15,68 
+ 12,06 
+ 3,65 

— 5,58 


— 3^ 

— 4,43 
+ 1,15 

+ 2,14 
+ 6,58 
+14,11 
+ 17,44 
+ 19,60 
+ 12,19 
+ 10,64 
+ 2,63 

— 5.72 


— 3-39 
-437 
+ 1.59 
+ 3,06 
+ 7,50 
+14,74 
+18,40 
+20,90 
+12,70 
+10,84 
+ 3.01 

— 5,86 


0,635 
0.630 
1,449 
1,136 
0.538 
i;i52 
1,400 
3,598 
0,237 
1,506 
0,485 
1,162 


Medium . . . 


25,427 


25,427 


25,428 25.427 


+ 5.19 


+ 8,52 


+ 6.07 


+ 6.59 


liO» 



STOCKHOLM, 1847. P. A. NOBSTIDT ET SUffBI. 



Ö v v K R S I G V 

AP 

RONGL VETENSKAPS-AKADEMIENS 

FORHANDLINGAR. 



Arg. S. 1949. JS. a. 

. Onsdagen den 10 Mars. 



Féredragr. 

1. läi^ninkrvl. — Sekreteraren meddelade följande 
utdrag af en skrifvelse från Professor Sghönbbin i Basel, af 
d M Febr. 4847. 

»Det torde icke vara Eder obekant, att jag, så väl här 
i Basel , som också i England , har anstllllt en kedja af skjut- 
och sprängforsök med bomullskrutet, och jag tillåter mig att 
deröfver meddela Eder några närmare uppgifter. I Faver- 
sham (ett krutbruk i grefskapet Kent) användes en mOrsare 
af en särdeles noggrann konstruktion, som kastar 6i-pundiga 
kulor, och begagnas såsom profvare för det krut, som af fa- 
brikanten lemnas åt den engelska regeringen, i uns af det 
bästa engelska krut kasta den 64-pundiga kulan, i medeltal, 
275 fot. Ett uns bomullskrut kastade samma kula 550 fot. 
1 karabiner af trång kaliber gjorde 4 gran bomullskrut sam- 
ma verkan, som 44 gran af del bästa engelska krutet. I pi- 
stoler af en viss konstruktion visar bomullskrutet en drifkraft, 
som 7 gånger OfverträfTar det vanliga krutets. 

Vid bergverken och granitbrotten i Comwall, äfvensom 
i 60 , i grannskapet af Basel , under konstruktion varande tun- 
nel, har jag haft tillfälle att gOra talrika sprängningsförsök 
med bomullskrut, som alla utfallit så till bomullskrutets För- 
del, att de Ingenieurer, i hvilkas arbeten det blifvit användt, 
meddelat mig bevis, att bomullskrutet för bergsprängning för- 



— 84 — 

tjenar att föredragas det vanliga krutet, och att det gOr, till 
det minsta, samma verkan, som 5 gånger så mycket vanligt 
krut. I många fall gick den äfven till 8 och 9 gånger det 
vanliga krutets. 

Under dessa i flera månader dagligt fortsatta försök med 
bomullskrutet, har aldrig den minsta olyckshSlndelse förefallit, 
och vid de hundradetal af skott, som under min ledning Uif- 
vit gjorda ur mörsare, kanoner och handgevär, har intet af 
dessa brustit eller någon annan olägenhet inträffat. Så långt 
mina egna iakttagelser hittills gå, har jag aldrig funnit, att 
bomullskrutets användande det minsta angriper gevären. Jag 
lät en gång skjuta, tätt pä hvarandra, 40 skott med en ame- 
rikansk karabin, som sedan befanns lika så ren, som före skjut- 
ningens början. Jag finner det passande att doppa bomulb- 
krutet i en salpeterlösning innan det torkas, emedan erfaren- 
heten visat, att det sedan låter mycket starkare sammantrycka 
sig, utan att märkligt förlora i antändlighet. Möjligt är ock, 
att den salpetérhinna , som omger fibrerna bidrager till minsk- 
ning af dess egenskap att tändas af slag och till en jemnare 
^ förbränning. I England häller man på att anlägga tillverk- 
ningar af bomullskrut i stort, och jag förmodar att det snart 
kommer att der allmänt användas till bergsprängning. 

Man har i den franska Vetenskaps-Akademien velat be- 
strida mig uppfinningsäran af bomullskrutet, på grund af det 
förut upptäckta xyloidin. Jag anser min rätt i detta fall så 
grundad, att jag finner allt slags reklamation deraf öfverflödig. 

Jag har, i ett af de sednare häftena af Poggbndobffs 
Annaler tillkännagifvil de fact^, som ledde mig på bomulls- 
krutets upptäckt. En hartzlik kropp, som uppkommer af soc- 
ker med salpetersyra och svafvclsyra, är en med bomullskru- 
tet likartig förening. Är detta sednare saipetersyradt lignin, 
så är den förra saipetersyradt socker. Tilläfventyrs skulle, 
för sådana föreningar, passa namnen nitrolignin, nitrosaccarin, 
nitroamylin o. s. v.» 



— 85 — 

2. Aphlhonil y en for Sverige ny Milfver- och 

kopparmutm. — » Ur L. Svanbbro meddelade , att man sistle- 
det år påtraflal ganska betydliga tillgångar vid sodra Gsird- 
sjOn uti Wermskogs socken i Wermland af en för vårt land 
ny silfver- och kopparmalm, tillhörande samma bolag, hvilket 
fOr tvenne år sedan började att bearbeta några andra silfver- 
malmsanledningar på blyglans, hvilka förefinnas uti samma 
socken, och ännu åtminstone icke svikit de forhoppningar, 
som man vid deras fOrsta påträffande gjorde sig om dem. De 
flesta af dessa anledningar utgöras af silfverhaltig blyglans, 
forekommande uti de quartzgångar, hvilka der ofta genom- 
skara bergen, och förete i rent vetenskapligt hänseende ej 
något särdeles anmärkningsvärdt, såvidt man ännu har sig om 
dem bekant, åtminstone så länge ej de uti våra berg i ym- 
nighet förhandenvarande gångar blifvit från en geologisk om- 
fattande synpunkt studerade, hvilket sednare åter åt veten- 
skapen sannolikt skulle komma att lemna lika vigtiga bidrag, 
som det i statsekonomiskt hänseende väl skulle betala de kost- 
nader, som derpå kunde nedläggas. Ty derigenom skulle vis- 
serligen ett i rikligt mätt praktiskt användbart kunskapsförråd 
blifva till båtnad för mången, som nu, utan att kunna sjelf 
bedomma de omständigheter, hvilka förete sig vid eftersökan- 
det och bearbetandet af dessa gångars metalliska förråder, 
oftast se sig nödsakade att öfverlemna sig åt slumpen för att 
få reda på hvad jorden deraf i sitt inre förvarar. Så länge 
derföre dessa gångar ej blifvit vetenskapligt studerade, och 
ifrån en geologisk synpunkt utbedda, blir alltid mycken osä- 
kerhet i bearbetandet och värderandet af de metalltillgångar, 
som i dem förefinnas. 

I alla tider hafva en mängd dylika blyglansförande gän- 
gar blifvit i vårt land eftersökta och mer eller mindre bear- 
betade, men särdeles har detta varit händelsen under de sed- 
nare åren, hvarpå såsom exempel må anföras: att då man 
under de 41 åren 4833 till och med år 4843 inalles in- 
mutat 257 silfverhaltiga blyglansanledningar inom vårt land, 



— 86 — 

har man under blott de tvenne åren 1844 cx^b 4845 inmu- 
tat tillsammans 983 dylika. Utom den i ttldre tider bearbe- 
tade grufvan vid Culdsmedsbyttan i trakten af Linde, hvilkeo 
för fä år sedan upptogs till ny bearbetning, torde knappt nå- 
gon af de inmutade silfvermalmsanledningarne vHckt den all- 
männa uppmSirksamhet, som de, hvilka företagits till bearbetr- 
ning uti Wermskogs socken i Wermland. Jag vill ej infOr KongL 
Vet.-Åkademien ingå i en närmare redogörelse om malmens 
satt att der förekomma, utan blott omnämna, att en blyglans- 
gång i quartz förekommer der vid Wegebohl af några hun- 
drade alnars Itingd, hvaruti man nedsprängt sig pä flera stallen 
till ett djup af 40 — 20 alnar samt derutöfver, hvarvid man 
öfverallt träffat den silfverförande blyglansen till ofta så be- 
tydliga massor, att block på 4 SkU vigt och mera ej sällan 
anträffats, förutom andra likartade gångar vid Karlsbohl och 
Nas, hvilka blifvit ännu blott obetydligt bearbetade, men som, 
efter utseende, synas vara fortsättningar af samma gång som 
den vid Wegebohl, pä båda sidor, österut och vesterut, oak- 
tadt de ligga på ganska betydligt afstånd derifrån. Förutom 
på dessa ställen,' har man uti samma socken upptäckt äfven 
andra gångar, hvilka äro kopparförande, af såväl kopparkis 
som kopparlefver, och ännu en ny malm, hvilken förekommer 
vid södra Gardsjön och hvilken jag har skall närmare beskrifva. 
Den har förekommande nya malmen ar på en gäng både 
rik på silfver och koppar, samt förekommer i ganska betydliga 
qvantitctcr. så att man, enligt de underrättelser som kommit 
mig tillhanda ifrån Hr A. Oldbnburg, derpå arbetat öfver tvenne 
månader med en arbetsstyrka af omkring 25 man, förutom 
hvad som af denna malm blifvit förut uppbrutet med en min- 
dre arbetspersonal. Denna malm, som i ren stuff häller 99 
lod silfver per centner malm*), har af mig blifvit till dess pro- 



*) Silfverhalten varierar i olika slulTer, hvarvid jag funnit den min- 
dre uti en del, äfveniedes större uti en del stufTer, så att den 
uppgår i några till och med till 118 lod silfver per centner ren 
stufTmalm. 



— 87 — 



ccntiska sammansättning kemiskt undersökt, hvarvid den visat 
sig innchSlla 

3?.9iO erfordrar svafvel 16.696 



Koppar . . 


. 3?.910 ( 


Zink . . . 


. 6.408 


Silfver . . 


3.094 


Jern . . . 


i .313 


Kobolt . . 


0.491 


Bly ... . 


0.043 


Antimon . 


. 84.770 


Svafvel . . 


. 30.049 


Bergart . . 


1.292 


Arsenik . . 


spär 



3.164| 

0.46o| 

0.753 I 

0.267 

0.007 

9.249 



21.347 




1 00.370 

och dä man häraf ser, att svafvelhaltcn , som upptages af de 
elektropositiva metallerna förhäller sig till svafvelhalten uti 
svafvelantimon =s7:3, samt att således den enda rationella 

formel som för detta mineral kan komma i fråga är R' Sb 

/ ' / åt' I 'N 9 

eller (Cu , Zn , Ag)' Sb = r Sb + 6 r , visar det sig att detta 
mineral utgör ett nytt mineralspecies af underantimonsvafliga 
saltcrnas klass, hvaraf vi väl förut känna en mängd förenin- 
gar af det neutrala saltet med bas i öfverskott, men h vilka 
alla dock blott hafva afseende på bly- och jernföreningarne , 
ty af de kopparföreningar, hvilka man känner och som utgö- 
ras af Bournonit och Fahlerz, förefinnes kopparen uti en lägre 

svafveibildningsgrad , nemligen såsom Gu, och mig vetterligen 
har ännu ej någon svafveibildningsgrad af kopparen, hvarest 

den ingår såsom Cu blifvit ibland de underantimonsvafliga sal- 
tema inom mineralriket påträffad. Då detta mineral, såvidt 
det hittills blifvit funnet, är särdeles rikt på silfver, samt 
innehåller denna metall till större qvantitet än man hittills 
funnit i något mineral uti värt land, föreslår jag att kalla 
det Aphthonit af ctq>9^ovoa3 som betyder riklig. 

Aphthoniten har mycken likhet med de derba arterna af 
Fahlerz. Den har ännu ej blifvit påträffad kristalliserad. Brot- 
tet är skäligt . . . ojemt. Stålgrå. Strecket är svartgrått. 



— 88 — 

Hårdheten Slr lika med kalkspathens eller något deruttffver. 
Spr(ki. FOr känseln något mild. Egentliga vigten =s 4^. 

FOr blåsrOr dr den ytterst Iftttsmfllt och fOrhfiller sig 
fullkomligt likt de mera silfverhaltiga varieteterna af Fahlerz. 



3. Om bestämmandet af en galvanometer-tråiiå 
motstånd for elektriska strömmar. — Ur en skrirvelse 
från Hr A. F. Stanbbro meddelade Ur L. Svanbbrg följande: 

i»De methoder, som man vanligtvis använder till bestflm^ 
mande af en galvanometertråds motstånd, synas mig alla an- 
tingen icke vara beqvSima, eller icke noggranna. Följande 
method, som egentligen är lämpad fbr den Wheatstone^ska 
reostaten, ar grundad på de kända lagarne fOr elektriska ström- 
mars fördelning emellan flera metalliska ledare , och gifver ome- 
delbarligen motståndet uttryckt i hvarf af reostatens metalltråd. 

Låt g beteckna galvanometerns sokta motstånd, r antalet 
af hvarf på reostaten för att erhålla en gifvcn strömstyrka S, 
r' fOr att erhålla strOmstyrkan S', samt H motståndet inom det 
använda galvaniska paret. Eger tillika en bislutning rum me- 
delst en metalltråd, hvars motstånd må kallas by sålunda att 
strOmmen är fördelad emellan b å ena sidan och r^g å den 
andra, samt S och S' äro de dervid af galvanomelern an- 
gifna strOmstyrkorna , så är, om K betecknar den elektromo- 
toriska kraften 

b K 



S=. 



S'= 



b K 






Andrar man nu längden af den metalltråd, hvarmed bi- 
slutningen var åstadkommen, och kallar detta förundrade mot- 



— 89 — 



stånd /3/ samt de motsvarande hvarfvena på reostaten for att 
äter erhålla strOmstyrkorna S och S\ sä blir 

p K 



S= 



S'= 



fi+Q+g 
3 K 



hvaraf, genom jemfbrandet af de båda ntlrycken på S och S', fås 

R {b. (+g — ^ r+g) = 6p(r— f) 

R{b.'^g — p.7^g) =60(r'-p') 
och efter elimination af R 

Sf(6-/3)(r'-r — f'+f = (6-p) (r/ - r». 
Dividerar man bort den gemensamma factorn (6 — ^), sä er- 
hälles slutligen 

En stor fOrdel af denna method är, att g erhäiles fullkomligt 
oberoende af 6 och 0, samt omedelbarligen uttryckt i antalet 
af hvarf pä reostaten. Sjelfva observationssättet blir följande: 

Man ställer in magnetnålen i galvanometem pä något 
gifvet antal grader, t. ex. 40**, och afläser det motsvarande 
värdet af r; sedan vrider man reostaten till dess att man 
erhållit en ny strömstyrka, t. ex. 30** och afläser r'. Slut- 
ligen ändrar man b ti]| p och ställer magnetnålen äter in pä 
den förra strömstyrkan 40*, dä man genom afläsning på reo- 
staten erhåller p, och ändrar sedan strömstyrkan till 30^ samt 
afläser p'. /3 kan man, om man sä vill, göra =o, d. v. s. 
icke alls begagna någon bislutning den sednare gången. 

Pä den af mig begagnade reostaten afluser man omedel- 
barligen jin af ett hvarf, odi när man begagnar ett enda 
Danielskt par af konstant strömstyrka, sä är inställningen sä- 
ker pä mindre än ^ hvarf. Sjelfva strömstyrkan kan man 



— 90 — 

afvcn erhålla till den grad oföränderlig, att magnetnålen a(- 
vcn efter flera timmars fOrlopp icke synes hafva rubbat sig 
det ringaste. DerfOre anser jag mig fullt säker, vid bestäm- 
mandet af min galvanometers motstånd på t^ hvarf af reo- 

staten.» 



4. Om de i Sverige förekommande bergarter, 
som föra Hornblende eUer AugU ; af A. Eéhumakjs. 
— Hr Mosåndbr redogjorde i Hr L. Stanbkrgs och eget namo 
för denna i förra sammanträdet inlemnade afhandling. 

Författaren ger fOrst en kort framställning om sätten att 
bestämma de i dessa bergarter ingående beståndsdelar samt 
deras olika karakterer, uppräknar derpå de olika slag deraf, 
som hos oss förekomma och de ställen inom landet, der de 
blifvit funna, och bifogar slutligen en tabellarisk Of^^ersigt af 
egentliga vigten och glodgningsfOrlusten hos åtskilliga bland dem. 

Om beståndsdelarne äro så groft utkristalliserade, att re- 
aktionsprof med hvar och en särskilt kan anställas, så kunna 
de, som bekant är, genom följande karaktcrer åtskiljas. 

HorMetide smälter för bläsrör med än svagare än star- 
kare kokning och lätt, till och med på kol, till svart eller 
svartgrön kula, som vanligen dragés af magneten. Dess ge- 
nomgångar göra med hvarandra vid pass 124® vinkel. 

Augit smälter något trögare och stilla till svart, svarl- 
grönt eller bouteljgrönt, sällan magnetiskt glas, och har två 
genomgångar, som med hvarandra göra ungefUr 88° vinkel. 
Den varielet af augit, som kallas 

Hypersthen har visserligen äfven två genomgångar, som 
med hvarandra göra 88'* vinkel, men dessa äro vanligtvis ej 
mycket tydliga , den har deremot en tredje ganska tydlig ge- 
nomgång, som med de andra begge gör 434® vinkel och som 
går parallelt med afstympningsytan af det rhombiska prismats 
spetsiga sidokant. På denna genomgångsyta är vanligen en 
metallisk perlemorglans, under det att de öfriga ytorna hafva 



— 91 — 

fettglans. Den smälter mer och mindre trOgt till sv^rt eller 
svartgrön slagg, som efter smllltningen ofta kastar smä blåsor 
och merendels dragés af magneten. En annan varietet af 
augit ar 

Diallag, som smälter mer och mindre trOgt och stilla 
till svartgrön eller svartbran omagnetisk slagg. Den har tvä 
rätvinkliga genomgångar, som gå parallelt med afstympnings- 
ytorna af rhombiska prismats spetsiga och trabbiga sidokan- 
ter. Den första af dessa genomgångar ar ganska tydlig och 
en metallisk perlemorglans på densamma rådande, den andra 
mindre tydlig och af fettglans. 

Uralit, af G. Ross först uppmärksammad, förenar med 
bomblendets genomgångar och kemiska sammansättning augi- 
tens yttre kristallform. Den smälter än stilla än med någon 
ringa pösning och lättare än augit till ett svartgrönt glas. 

Orthioklas smälter för blåsrör trögt och med någon ringa 
blåskastning till blåsigt eller knottrigt glas. Den har tvenne 
genomgångar, som med hvarandra göra en rät vinkel. Dess 
egentl. vigt varierar mellan 2,55 och 2,59. Angripes högst 
obetydligt af kokande saltsyra. 

OUgoklasens egentliga vigt ligger emellan 2,616 och 2,69, 
men går endast undantagsvis öfver 2,7. Den har två genom- 
gångar, som göra ungefär 93^ vinkel , och på den ena af dem, 
en tydlig, fastän ofta fin, räffling. Den smälter temligen lätt 
och stilla till biåsfri, än klar, än opaliserande, än emaljhvit 
kula, och angripes i fint pulver ganska obetydligt af kokande 
saltsyra. 

Lahradorens egentliga vigt varierar mellan 2,67 och 2,73. 
Den smälter lätt och stilla till biåsfri, dels klar dels opalise- 
rande kula. Äfven den har tvenne genomgångar af ungefär 
93^ vinkel, hvaraf den ena är tydligt, fastän ofta svagt, strekad, 
men den skiljer sig från oligoklasen derigenom, att den i fint 
pulver af kokande saltsyra nästan komplett sönderdelas. 

Anorthit liknar de båda föregående deri, att den, har 
tvfl genomgångar af ungefär 93' vinkel, hvaraf den ena är 



— 92 — 

strekad, mon den smiilter för blåsrOr trOgare ttn labrador 
(ungefär som orthoklas) och med nägon ringa blåskastning till 
klart glas och dekomponeras i fint pulver af kokande saltsyra 
komplett med afskiljande af kiseljord, då lösningen tillkttnnager 
en mycket stOrre halt af kalkjord fln uti labradorn och ganska 
litet natron. Dess egentliga vigt ar 2,73 till 2,76, någongång 
derOfver. 

Är deremot beståndsdelarnes blandning så finkomig eller 
intim, att de ej engång med loupen kunna särskiljas, mycket 
mindre hvar för sig till stfrskilta reaktionsprof uttagas, så 
möta större svårigheter till sanningens uppspårande. Iha 
måste i detta fall nöja sig med analogier, sedan man bos ett 
större antal likartade bergarter med tydliga blandningsdelar 
lyckats uppleta så bestående karakterer, att de utan fara (tor 
misstag öfverallt kunna användas. Som bekant är, finnes nä- 
stan ingen af hithörande bergarter, som ej i mer eller mindre 
grad håller inväxta korn eller gnistor .af ett metallglänsande 
ämne, som i läroböckerna uppgifvas i allmänhet för magnet* 
eisenstein, någongång för titanjern. I hopp att närvaron af 
det ena eller andra af dessa Hmnen möjligen kunde blifva en 
konstant karakter för hela serien, har Förf. särskilt egnat 
uppmärksamheten åt detta hall^ och derföre anställt blåsrörs- 
prof på ett ganska stort antal hithörande bergarter, såväl 
svenska som utländska. lian yttrar i anledning deraf dca 
Ofvertygelsen , att man med tcmiig säkerhet kan antaga, att 
en hithörande bergart, i hvilken man funnit närvaro af titan- 
jern bör räknas till augitsericn, då deremot närvaron af mag- 
neteisenstein förer den till hornblendeserien. Men ännu en ka- 
rakter, som öfverallt håller streck, är följande: olivin före- 
kommer aldrig i en bergart, der hornbicnde utgör en hufvud- 
beståndsdel, men saknas deremot sällan eller aldrig i de till 
augitserien hörande. 

Ett annat sätt, genom hvilket man i många fall lyckas 
förskaffa sig goda upplysningar, rekommenderas af Förf. och 
består dcri, att behandla hithörande bergarter opulveriscrade 



— 93 — 

och i mindre stycken, t. ex. en tum stora, med saltsyra, 
vid vanlig temperatur eller med användande af värme. Genom 
detta behandlingssätt, som visserligen fordrar nfigon omgång, 
men dock ttr ett förträffligt igenkSnningsmedel , uppspåras ofta 
sanningen, då den på andra vägar ej står att finna. Många 
af våra s. k. grönstenar hafva härigenom visat sig tillhöra 
dels serpentinfelsen , dels hypersthenfelsen och den varietet 
deraf, som fått namn af diabas. Uti den förra utdrages ur 
serpentinen den mörka jernf^rgen mer eller mindre och en 
gröngrå eller hvitgrå grundroassa återstår, i hvilken de in- 
bäddade augit- eller uralitkristallerna nu så mycket tydligare 
framträda med nästan oförändrad färg. I den sednare eller 
diabasen utdrages äfvenledes den mörkgröna färgen ur den 
inblandade jordformiga chioriten (grttnerde), hvars finskuppiga, 
något sidenglänsande, partier nu framsticka med grönhvit eller 
rent hvit fSirg. Detsamma gäller äfven till en del om de i 
doleriten och hypersthenfelsen förekommande olivinkornen. De 
in växta labradorkrystallema blifva pä ytan mer och mindre 
angripna och få ett matt utseende, oligoklasen bibehåller sin 
l>irg och ^.ans, men anorthiten blir djupt anfrätt, matt och 
jordformig. Ur hornblende eller augit med dess varieteter 
utlösas visserligen äfven på detta sätt deras mörkgröna färg 
något litet, ur den förra något lättare, men de bibehålla dock 
i det närmaste sin glans och fäi^ oförändrade. 

Genom bestämmandet af den vigtsförlust^ som åtskilliga 
af dessa bergarter lida genom glödgning, erhåller man ofta 
en bekräftelse på de iakttagelser, som genom föregående för- 
sök blifvit gjorda. Så t. ex. förlora våra serpentinfelser i 
glödgning ända till 6,86 procent vatten, diabasen från 4,3i 
tiil 3,75 procent (härrörande af inblandad chiorit) doleriten 
och basalten från 4,26 till 5,78 procent vatten (härrörande af 
någon inblandad zeolithart). 

Förf. anser de i Sverige förekommande hithörande berg- 
arter kunna hänfbras till någon af följande arter. 



— 94 — 

Hypersthenfels , bestfiende af hypersthen och labrador. 

var. hypcrsthenfels med anorthit i stället För labrador. 
Diahas, bestående af hypersthen och labrador, med fint in- 
vafd chlorit eller grtlnerde. 
var. et. diabasporphyr, 
var. j9. diabasmanddsten. 
Gabbro, bestäende af diallag och labrador. 

var. euphotid, bestäende af uralit och labrador. 
Dolerii och basalt, bestående af augit och labrador, den sed- 
nare stundom och till en del ersatt af någon zeolithart. 
Uralit' och oligoklasparphyr, bestående af en grågrön eller 
mörkgrön grundmassa med deri liggande oligoklas- eller 
uralitkristailer. 
Diarit, bestående af hornblende och labrador*). 
var. «. porphyrartad diorit. 
var. J3. klotdiortt. 

var. y, diorit med anorthit i stallet för labrador. 
Hornblendesten , hufvudsakligen bestående af kristalliniskt horn- 
blende, blandad med glimmer. 
var. hornblendeskiffer. 
Syenit, bestående af hornblende och orthoklas. ofta afvca 

dcrjemte oligoklas. 
Serpentinfels , en grundmassa af serpentin med mer och min- 
dre ymnigt inbliddade kristaller af augit, uralit eller 
labrador. 

Slutligen anföras några ord om en egen bergart, som 
Förf., att dömma af de få stufTer han deraf llger, anser när- 
mast öfverensstammande med phonolith. Den består af eo 
ljusgrön eller grågrön fmkornig nästan tat grundmassa med 
(sparsamt eller ymnigt) inneliggande kristaller af en zeolithart 

*) Förf. vill föröfrigt ej neka möjligheten, att afven inom Sverige 
dioriter finnas, som i stallet för labrador föra oligoklas, hvilken 
af utländska författare nästan allmSnt anlages utgöra den fält- 
spatsartado beståndsdelen i diorit. Men i alla de Svenska varie- 
teter han haft tillfälle att undersöka, och der beståndsdelarnas 
alltför små- eller finkorniga utsöndring ej förhindrat frågans 
säkra utredande, har han funnit labrador. 



— 95 — 

och hornblendc; och med sparsamt instUnkta gnistor aT mag- 
neteisenstcin. Det zeolith-artade mineralet, som har en oren 
blekrOd fsirg och en glans mellan glas- och fettglans, Tore- 
kommer dels i mindre och otydliga, dels i stOrre och mera 
skarpt begränsade kristaller, som stundom uppnå en längd af 
60 tum med en bredd af i — i tum. De bilda med saltsyra 
ett gelé och smälta lätt och med kokning till blåsig något 
oklar kula. De inbäddade kristallerna i varieteten från Trän- 
strand visa en egentlig vigt af 2,354 och förlora i glodgning 
44,73 procent vatten. Deras sammansättning har, till följe af 
en fastan ofullkomlig analys, befunnits närma sig mesotypens. 
Hornblendets kristaller äro långa, smala fyrsidiga eller fler- 
sidiga prismor med vinklar af 124^ De smälta lätt och med 
pOsning till svart glänsande kula. Grundmassan, som har ett 
ojemt och splittrigt brott, smälter trögare till spräckligt glas. 
Vid glödgning förlorar den frän Transtrands socken 5,75 pro- 
cent vatten och dess egentliga vigt är 2,476, således liggande 
mellan egentliga vigten hos zeolithen och fältspaten, af hvilka 
den består. Af saltsyra sönderdelas den till en del. 

Denna bergart är ännu ej funnen i fast klyft, men fö- 
rekommer såsom rullsten sällsynt i Dalarna, der den för por- 
phyrverkets behof uppsökes dels i Transtrands socken och dels 
vid östra Dalelfvens stränder i Elfdals socken. Men stenaroe 
äro så små, de flesta efter uppgift ej öfverstigande ett huf- 
vuds storlek, att endast smärre arbeten kunna deraf förfär- 
digas. 1 anseende till dess egna utseende är den dock myc- 
ket eftersökt och vid porphyrverket känd under namn af ser- 
pentin, att namn som der vanligen tilläggas de flesta af så- 
dana till förarbetning ämnade stensorter, som hafva en grön 
bottenmassa. 

Egentliga vigten hos varieteten från Transtrand med ym- 
nigt invuxna zeolith- och horoblendekrystaller är 2,524, och 
hos den varietet från Elfdalen, som har blott få invuxna kri- 
staller 2,610. Den förre förlorar i glödgning 6,45 procent vat- 
ten, den scdnare 5,06 procent. 



— 96 



Hypersihenfels. 

Nyholm 

Tullarn 

Wallan 

Hokarangen (trapp) . . . 

Halleberg 

KinnekuIIe 

Plantaberget 

logarpssjön 

Fåredalsberget 

Billingen 

Idresjön 

Ilunneberg 

Mellan Gärdby och Af- 

raby 

Randsbergs kyrka . . . . 

Diabas. 

Fredricshof, grOngrfi, tut 

(^rapp) 

Sala gr. Tessins sSnkn. 

. (^^-app) 

Åsens by 

Frcdricshof , mörkgrön , 
fink. (trapp) 

Stenbrottet (d.o]; 

Maricberg (d:o) 

Russgården 

Rullan . 

Horinundsströmmcn . . . 

Marmorbruket (troppg. i 
kalk) 

Juleta 

Bredesta kyrka 

Jordbro (trapp) 

Nässjö kyrka 

Slätteberg 

Ölmstorp 



Egeiitl. 
tigt. 

2,861 

*,918 
8,921 
2,925 
2,949 
2,975 
2,977 
2,981 
2,984 
2,986 
2,996 

3,016 

3,290 



2,722 

2,742 
4? ,787 

2,809 

2,825 

2,8:.i 

2,873 
2,889 
2,895 

2,900 
2,905 
2,912 
2,913 
2,915 
2.922 
2,937 



WåläsCD 

Marmorbruket (trappg. i 

granit) 

Olderberg 

Gabbro, 

Björkemossa 

Skälsbäck 

Rutna Århult 

Dolerit och Basalt. 

Bollerup (dolerit) . . . . 
Tunby (d:o) 
Anneklef (basalt) 
Röstånga (dolerit) 






• • • 



• • • • 



• • • • 



Diorit. 

Lekaryds kyrka . 
Wire qvarn . . . 
Armboga qvarn . 

Ytterbv 

Kobcrgsryggcn . . 
Bjurberget 

Serpontinfels, 

Oregrund .... 
Kullungc skog . . 
Yxclbcrg 

Bränneliärfva . . 

■ 

Åkerby 

Tabcrg 

Phonolith? 

Transtrands socken 
Elfdals socken . . 



vigt. 
2.942 

2,993 
2,991 



2,902 
3,019 
3,^ 



2,?87 
2,939 
2,971 
3/XI5 



2,946 
2,977 
2,978 
2,989 
3,006 
3,112 



2,865 
2,895 
2,896 
3,017 

3,101 

3,696 



2,524 
2,610 



Hypersllienfels 

Mangens dal 

Ambjtfrby 

Böle 

Nyholm 

BlåkBpr-Weglemyra . 
IngarpssjdD ... 

Backfisen 

HuDoebcrg 

Lejberget 

Ffiredaleberget .... 

Kilingen 

Kinnekulle 

Weslanå 

Ilallebei^ 

RägsjOn 

Plantabergct 

Wallan 

IdresjOn 

Hokamngcn 

Diabas. 

Russgårdcn 

Ersby 

ÖlmsUtrp 

KorsnSsbcrget .... 

Uegonskär 

Juleta 

Haricberg 

Bredcsta kyrka . . . 

Åsens by 

OIderberg 

HormundsstrOmincn . 

Slytteberg 

Herrsta qvarnback . . 

Waiåsen 

Nassjd kyrka .... 

Gisbuttejtin 

Sala gr. Bjelkes stoll 

Stenbrottet 

Fredricshof, mtfrkgrOn, flnk. 



0,13 

(},.v, 

0,.18 
0,42 
0,42 
0,50 
0,^5 
0,fi6 
0,7S 
0,7!) 
0,8+ 
0,88 
0,8l) 
0,y4 

n,"j7 

1,00 
1,01 
1,07 
LW) 



Sala gr. Stampcrs torp 

Sala gr. Tessins sänkning 

Galbro. 

Bjttrkemossa 

Rntna Arhult .... 

Skalsback 

Ramqvilla kyrka . . 

Dolerit flcA Basdt. 

Anneklef (basalt) . . . 

ttOslånga (dolerit) . . 

Tunby (d:o) . . 

Bp'lcrup fd:o) . . 

d-o (d:o) . . 

Diorit. 

Bjurbcrget 

Ytterby 

Berghy. N. fjllll . . . 

Buggsatra 

Bjornhyltan 

Kotnsbcrget.<< lopp . . 

Wire qvarn 

Annboga qvarn . . . 

Skarfven 

Jonsgårdarne 

Lekaryds kyrka . . . 
Brånnrbårfva .... 
Serpentinfels. 

Taberg 

Åkerby 

Minne 

Brännehårfva .... 

Yxelberg 

Kullunge skog .... 
öregrund 

Phonolith? 
Eirdais socken .... 
Translrands socken . 



3,59 
3,75 

0,54 

0,56 
4,07 

4,42 

1,36 
1,8f. 

2,67 

i,oi 

5,78 

0,62 
0,63 
0,63 
OA» 
0,64 
0,65 

o.m 

1,15 
1,2B 
1,83 
1,80 

2,3d 

2,77 

4,01 
6,55 
6,79 



6,45 



— 98 — 

5. Ethergas, — Ht Ekstbömbr meddelade resultaterna 
af de vid Kongl. Seraphimer- Lasarettet anställda fOrsök med 
inandning af ethergas. Innan medlet pä någon sjuk användes, 
hade flere af de vid lasarettet tjenstgörande yngre läkare er- 
bjudit sig I att å sig sjelfve dermed experimentera. De( visade 
sig dervid , att etherängorna, medelst en fOr ändamålet inrättad 
apparat inandade, hos en del fortare, hos andra långsammare, 
framkallade okad hastighet af hjertslagen, med minskning i 
pulsens styrka, långsam, tyst andedrägt, slapphet i muskel- 
systemet, en känsla af domning i hela kroppen, susning eller 
ringning fOr öronen, utan upphufvande af hörselfOrmågan , bi- 
behållen synförmåga , ehuru hos några mindre redig , med matt 
blick och utvidgade pupiller, dunkelt medvetande af hvad som 
närmast passerade, äfvensom af omedelbar vidröring; hos några 
bibehållen känslighet för smärtsamma intryck, hos andra full- 
komligt upphäfvande deraf, så att, t. ex. en hårlock kunde 
lösryckas, en nål genom huden instickas, o. s. v. utan att 
den sålunda misshandlade dervid erfor någon smärtsam känsla, 
oaktadt han var medvetande af hvad som föregick. Hos de 
fleste förenade sig härmed ett exstatiskt tillstånd, ett tillstånd 
af lycksalighet till kropp och själ, för hvilkct ingen kunnat 
närmare redogöra, emedan det vore wheskrifligt.n Några 
hade derunder tyckt sig, Ijufligt vaggande på lätta skyar om- 
svafva i rymden, o. s. v. Hos några fä hade inandningen af 
ether icke frambragt någon särdeles verkan, hos andra åter 
visade sig denna mera under formen af ett vanligt rus. — 
Den fullständigare eflekten af medlet, der den uppkom, hade 
inträffat olika hastigt hos olika personer, efter 1 till 5 mi- 
nuters inandning, och fortfarit endast en eller annan minut 
efter upphörandet dermed, qvaricmnande hos flertalet, för 
längre eller kortare tid, ett slags eflcrrus, med olust, mat- 
tighet, tyngd och yrsel. Lung-exhalationen hade under flera 
timmar efteråt luktat starkt ether. 

På sjuka hade etherinandningcn blifvit försökt i några 
fall. En arbetskarl från landet, h vilken samma dag luxerat 

skul- 



~ 99 — 

derledeoy fick vid repoeitionens företagande inandas ethergas. 
Då armen fOrst vidrördes jemrade hao sig något; men då den 
egentliga repositionen verkställdes , hvilket med ovanlig lätthet 
ibrsi^icky erfor han deraf intet , utan yttrade förvåning, då 
han fann armen vara bragt i led. Något exstatiskt tillstånd 
inträffade httr ej. 

En medelålders man, med ryggmergslidande, inandades 
etherångor, före applikationen af gifklgadt jern på ömse sidor 
af ryggraden, öfver i timme, utan att deraf blifva försatt i 
exstatiskt tillstånd. Han förklarade emellertid, att bränningen, 
så länge jernet fördes nedåt ryggen, endast framkallat en an- 
geoHra känsla af varma, som dock, då det qvarhölls för dju- 
pare inverkan, öfvergick till liflig smärta. 

På en äldre qvinna, som inkom' på lasarettet med en 
stark contusion å armen, och som, vid minsta vidröring af 
denna, uppgå f höga jemmerrop, hade, sedan hon genom ether- 
inandning blifvit försatt i exstatiskt tillstånd, armen kunnat 
undersökas och röras i alla riktningar, utan tecken till smärta. 

Vid amputation af foten pä en 30-årig dräng, hade pa- 
tienten, som vid första inskärningen uppgaf ett klagoljud, se- 
dermera under operationen icke erfarit den ringaste smärta. 
Då vid sårets sköljning med kallt vatten, före förbandets an- 
läggande, sveda inställde sig, begärde och fick han åter några 
inandningar, omedelbart medförande den förra känslolösheten. 
Han omtalade sedermera förloppet såsom en dröm, och be- 
tedde sig fiOr öfrigt efter operationen såsom en berusad. Vid för- 
sta förbandets ömsning hade med lika effekt ethern blifvit använd. 

Vid borttagandet af ett, i ärret efter en svår brännskada 
inväxt lillfinger, der en temligen lån.varig, och under andra 
förhållanden ganska smärtsam dissection erfordrades, hade ether- 
gasen likaledes medfört fullkomlig smärtfrihet, ehuru patienten 
sade sig icke hafva saknat medvetande af hvad som förehades. 

De från andra länder meddelade uppgifterna om ether- 
gasens verkningar voro således äfven bär konstaterade. Här- 

Ö/i/en. qf KongL Fet.-Akad. Förh. Arg- 4- ^-o 3. 2 



— 100 — 

vid erinrade likväl Hr Ekströvbr om olika personers olika 
receptivitet för ifrfiga varande medels inverkan ^ och befarade , 
att utan iakttagande af urskiljning och forsigtighet vid an- 
vändandet deraf, menliga, ja lifsvädliga följder deraf kunde 
uppkomma, särdeles hos retliga, och genom foregående sjuk- 
dom mycket försvagade personer; såsom exempel hvarpå Hr 
EiSTBöiiER anförde, att hos en ung man, medtagen af en 
långvarig sjukdom i knäleden, fordrande amputation af låret, 
hade, efter blott några få inandningar, pulsen blifvit nästan 
oräknelig, till följe, både af dess hastighet och litenhet, fradga 
för munnen bildat sig, och ett sanslöst tillstånd, bvilket pa- 
tienten dock sedermera uppgaf såsom »himmelskt^ inträffat 
Operationen måste uppskjutas. Medlet vore således icke att 
leka med, och önskeligt vore, att dess missbrukande kunde 
fOrekommas. Hr Ekströsies hade icke, i de få fall der ethem 
hittills blifvit använd vid operationer, efter dessa funnit någon 
abnorm reaktion inträda; möjligtvis en minskad. Ytterligare 
erfarenhet fordrades dock för att afgöra, hvad godt eller oodt 
upptäckten innebär. 

Vid större, långvarigare, och i utförandet grannlaga ope- 
rationer, hvarvid Chirurgen ofta har ett verkligt behof, att 
kommunicera sig med patienten, ville Hr Ekströxer i allt 
fall icke tillstyrka ethcrns användande. 

Hr Frih. Bbrzelius anmärkte, att vid dessa försök sär- 
äkilt afseende bör fastas på etherns temperatur, helst dess 
kokpunkt ej är högre än emellan +35® och 36®, och nära 
denna luften lätt kunde så utestängas, att qväfning förorsakas. 



6. Missbildningar hos Insekter. — Hr Wahlberg 

anförde. Man har redan länge, särdeles bland fjärilamc, känt 
sä kallade Hcrmaphroditer, hos hvilka djurets ena hälft efter 
längden egt hanens teckning och form, under det den andra 
framställt honans. Nfigot exempel pa en transversel fördel- 
ning i detta hänseende har deremot ej varit mig bekant förr 
än jag sistlidne sommar här vid Stockholm anträffade ett så- 



— 104 — 

dant Tall. Inom flugornas ordning bafva, som man vet, ha- 
narne merendels stora hopstäende Ögon under det honornas 
genom ett bredt interstitium äro åtskilda, och hos en afdel- 
ning af slagtet Scceva äro hanarnes framfotter på åtskilligt 
vis utplattade, men honans enkla och smala. Det var ett 
djur af detta slägte och denna afdelning, SccBva clypeaia, 
som företedde det nyss anförda fallet. Abdomen, genitalia^ 
de utplattade framfotterna Ofverensstämde allt fullkomligt med^^ 
hanen, deremot hufvudet, så val genom de mindre Ogonew^^^ 
som den breda mellanbalken , lika noggrant med honan. Exl( J.^H 
emplaret förvaras i min samling. \/; 

Hos flugorna är antennernas tredje led \'anligen försedd 
med ett enkelt borst (seta), hvilket till form, längd, riktning, 
beklädnad etc. är så konstant lika hos individerna af samma 
art, att man deraf ofta hemtar goda artkarakterer. En full- 
komlig symmetri råder äfven hvad denna del beträfl^ar hos 
insekterna, så att ytterst sällan någon olikhet anträffas de 
båda antennerna emellan. På ett vid Götheborg funnet ex- 
emplar af Eristalis sculellaia, hvilket jag förvarar, uppbär 
dock den ena antennen ett (rån basen tregrenigt borst, under 
det den andras är alldeles normalt. 

Bland insekternas skiljemärken äro få af större vigt för 
sin bestämdhet och den lätthet hvarmed de iakttagas, än de 
som erhållas af vingnervernas antal, förgrening och riktning. 
Sällan bemärkas afvikelser bärutinnan, och då oftast genom 
någon nervgrens uteblifvande, t. ex. stundom hos familjen 
Empidtce. Huru olika könen af en art än i öfrigt må vara, 
Ofverensstämma de likväl nästan alltid i detta hänseende. Det 
var derföre icke utan förundran man funnit, att hos en flug- 
arty Cardilura Hircus, endast honan har den inom slägtet van- 
liga nervgången, men hanen ett ökadt antal tvärnerver, hvai- 
fOre könen också först beskrefvos, som särskilta arter. Detta 
vingnervernas ovanliga förhållande hos hanen har visat sig så 
konstant, att man ansett det alltid så förekomma. Emellertid 
anträffade jag, under en år 1845 till Lappmarken företagen 



— 40* — 

resa, en hane af denna art med honans, det vill aLfven attga 
sittgtets, vanliga nervgäng. 



7. Den nya Planelenå benämning. — Hr Si- 

LANDEE anrottlto det han frän verkliga Statsrådet Strcvk er-«> 
hfillit en i Petersburger Vetenskaps-Akademien , å de vid 
observatorium i Pulkowa anställda astronomernas vttgnar, to- 
redragen uppsats rörande den nya planetens namn, jemte en 
skrifvelse, hvari Hr Stbuti yttrar: i»skulle innehållet af denna 
uppsats of verensstam ma med edra äsigter så anhåller jag att 
ni ville förena er med oss till upprätthållande af namnet iVep- 
tunus, fOr hvilket äfven Gauss, Engki och Hbrsghbl redan ftor- 
klarat sig.» Denna Önskan ansåg sig Hr Sblandbr bäst upp- 
fylla derigenom, att han meddelade Akademien nyssnamde upp- 
sats, hvars innehåll var följande: 

»I den af Kejserliga Vetenskaps-Akademien utgifna ka- 
lender, hvars astronomiska del utarbetas på observatorium i 
Pulkowa, finnes den nyligen upptäckta transuraniska planeten 
intagen under namn af Neptunns och har till tecken erhållit 
en treudd. Till antagande af detta namn hafva vi blif- 
vil föranledda af ett bref från Le Verrier till O. Struvb af 
den i Oktober, hvilket innehåller följande rader: 

»Le Buruau des longitudes s*ast prononcé pour Nepiune, 
le signc un tridcnt. Je repousse le dénomination de Janus; 
il n'y a aucune raison de croire que cette planete est la 
derniöre du systöme solaire». 

Vi trodde oss i detta tillkUnnagifvande finna upptäcka- 
rens bestUmdt uttalade önskan, att namnet Neplunus måtte 
allmänt antagas. Först sedan kalendern var färdigtryckt och 
spridd, erhöllo vi, till en början genom tidningarne, under- 
rättelse, att Le Verribb åt Parisiska Vetenskaps-Akademiens 
beständiga Sekreterare Arago öfverlemnat sin rättighet att 
gifva, samt att denne valt sjelfva namnet Le Vbbribb. Denna 
underrättelse, hvars tillförlitlighcl vi i början högeligen be- 



— 403 - 

tviflade, blef likväl snart bekräftad genom ett formligt till- 
kSnnagifvande i ScHmiACHBRs Astronomische Nachrichten. Efter 
erhållandet af denna bekräftelse var det for sent, att, genom 
omtryckning af några blad, infora detta nya namn i kalen- 
dern ; men vi tillstå , att vi , äfven om det icke varit för sent, 
svårligen hade beslutat oss till namnets förändrande. Vi for- 
klara deremot öppet, att det sednare namnet icke synes oss 
väl valdt, och vi äro ofvertygade, att vetenskapens historia 
skall i firamtiden bila utslaget till förmån för det första nam- 
net, eller möjligtvis for ett annat dermed analogt i den hän- 
delse några giltiga skäl mot namnet Neptuntis skalle fore- 
komma. 

Till denna öfvertygelse anse vi oss berättigade af fol- 
jande grunder: 

4) Namnet Neptunus har först blifvit uttaladt af Bureau 
des longitudes och till följe deraf antaget af flere astronomer. 
Vi anse detta förklarande af en korporation, som är samman- 
satt af Frankrikes utmärktaste geometrer och astronomer, ut- 
trycka den åsigt, som delas af pluraliteten bland dessa lärde, 
och vi tro denna åsigt ega större vigt än en enskilt, om än 
högt berömd mans afvikande mening. 

i) Om vi än icke kunna förneka upptäckarens rättighet 
att föreslå ett namn, eller ett sådant förslags anspråk på be- 
hörigt afseende, så lärer oss dock historien, att det af upp- 
täckaren föreslagna namnet icke alltid gjort sig fortfarande 
gällande. Hbrsghbl kallade den af honom upptäckta planeten, 
af tacksamhet mot sin konungslige beskyddare, Greorgium St- 
dus eller Georgian, Denna benämning har dock i allmänhet 
blifvit utbytt mot det af Bode föreslagna namnet Uranus, och 
fastän Georgian ännu förekommer i Nautical Almanac, så 
brukar dock till och med Sir John Hiischbl, upptäckarens 
BOUf alltid i sma skrifter namnet Uranus. 

3) Det har äfven förr inträffat, att planet-upptäckare af-> 
stått rättigheten att föreslå namn och öfverlemnat den åt an- 
nan person. Då Olbbrs upptäckte sin andra planet, uppfor- 



— 404 — 

drade han den i afseende på theorieo fOr planeternas rdreisa 
bogst fortjente Gauss, att föreslå oamn, och denne valds 
Ves^a, hvilket namn äfven genast allmänt antogs. Men vi 
tillstå, att i allmänhet, då ett namn fbreslagits af annan per- 
son, till följe af uppdrag af upptäckaren, erhåller ett sådtnl 
förslag mindre vigt, än om det utgått från upptäckaren ajelf. 
4) Mot det af Aiaqo for den nya planeten valda namnet 
tala tvenne skäl. 

a) Alla hittills kända planeter bära namn af Gudar i Gre- 
kisk-Romerska mythologien. Till de alltifrån den aflägsnasle 
forntid brukliga Gudanamnen pä de ljusare planetema , hafva 
efter 1781 Uranus, Ceres, Pallas, Juno, Vesta och Aåirwa 
tillkommit; hit passar äfvon Neptunus^ men ej det andra tb- 
reslagna namnet, hvilket är valdt tvärtemot analogien och mot 
det i afseende på nyss anförda sex planeter följda bruk. Ideen 
att ofverflytta upptäckarens namn på planeten, är ej ny; för- 
sök dertill hafva flere gånger blifvit gjorda, men utan att 
finna medhåll eller framgång. Historien har således afgjorl 
frågan till fOrmån fOr Gudanamnen, och hvarfOre skulle man 
afvika från dess utsago? Hvarföre göra det i förevarande fall, 
du upptäckten erbjuder högst egna omständigheter? 

b) Vare det långt ifrån oss att vilja undandraga Li Ver- 
BiBRS höga förtjänst vår beundran och vårt erkännande; mea 
den opartiska historien skall med tiden bredvid Lb VMam 
äfven ärofullt nämna Adams och omtala två af hvarandra oaf- 
hängiga upptäckare af den transuraniska planeten, liksom hon 
redan i Liebnitz och Newton erkänner två oafhängiga uppfin- 
nare af infinitesimalräkningen. Nyligen har Aiby. Kongl. Astro- 
nom i Greenwich, olTentliggjort en fullständig och authentisk 
berättelse om de af Adams anförda arbeten, som afse tillva- 
varon af en transuranisk planet. Denna redogörelse gifver 
vid handen, att Adams redan i September 1845 kommit till 
ett resultat, samt att han i Oktober s. å. tillställt Airt ett 
papper, hvilket innehöll så approximativa elementer för den 
förmodade planeten, att denne kunnat enligt desamma under 



— 105 — 

den flednare delen af hOsten 1845 uppfinnas pfl himmelen» 
d. T. 8. 40 månader tidigare an det verkligen skedde. Adjims^s 
arbete blef emedlertid utan påföljd och det egentligen derfore, 
att de båda utmärkta astronomerna, Challis i Cambridge och 
AiiT i Greenwich, hvilka erhållit kännedom om detta arbete, 
hyste tvifvel om resultatets tillförlitlighet, h vilket åter kan 
förklaras af den omständigheten, att denna af en ung, dittills 
obekant, mathematikus utförda undersökning omfattade ett 
ämne af på engång hogsta vigt och största svårighet. Dessa 
tvifvel hos nvssnämda astronomer fortforo afven till dess den 
mästerliga bearbetning af samma ämne, som Le Vbbbibr pu- 
blicerade, utan att den Ofriga vetenskapliga verlden hade nå- 
gon aning om Adaii8's tidigare undersökningar, hade den mest 
gliansande upptäckt inom solsystemet till omedelbar foljd: nem- 
ligen upptäckandet genom Gallb i Berlin af en planet utanför 
Uranus. Under sådana egna omständigheter af denna upp- 
täckt, tro vi oss i det af Lb Vbbbiei sjelf den 4 Oktober 
gjorda meddelande, äfvensom deri, att han i sednare bref till 
Petersburger-Akademien icke återkallat det forut meddelade 
namnet, finna ett tillkannagifvande af denne hOgst fOrtjente 
lärdes mening till formån fOr namnet Neptunits, 

Till följe af denna redogörelse skola vi framdeles bibe- 
hålla namnet NeptunuSy och forst då ofvergifva detsamma, 
nSr tillafventyrs den allmanna rOsten beslutat sig fOr en an- 
nan benämning.» 



8. 3fycologiska notiser. — Hr Fries öfverlemnade 
50 tabeller ofver utmUrktare Hymenomyceter, som under dess 
ledning sista host blifvit teknade fOr Akademiens samlingar. 
StOrre delen af dessa tabeller upptagas af nya arter, eller 
sådana Ofver iivilka nöjaktiga figurer saknas. Bland dessa 
var Hydnum septentrionale y den största och utmUrktaste ar- 
ten i detta skona slagte, hittills funnen endast i Sverige. 



— 106 — 

I sammanhang härmed lemnade Hr Fana några under- 
rtttteLser om de af Hr IngeniOr J. Wablbmg från Natal-landet 
hemförda svampar, som af honom blifvit granskade och be- 
stämde. Ehuru svamparne ttro mera likformigt utbredda i 
alla zoner än andra växter, så att man bland dem kan an- 
taga endast två karakteristiska regioner, nemligen den heta 
och den tempererade zonens, erbod namde samling flera in-' 
tressanta bidrag till svamparnes historia i detta afseende. Utom 
flera cosmopolitiska arter innehöll den åtskilliga egendomliga och 
nya. Sardele-s vigtiga voro tre nya, emedan tvenne af dessa 
voro sådana combina tioner, att man af analogi förut antagit, 
att dessa former måste finnas i naturen, fast de hittills i verk- 
ligheten icke blifvit funna. Så ar TheUpora en Polyporus, 
men med en regelbunden forlttngd papill inom hvarje por, en 
alldeles egendomlig combination af de båda hufvudslagten. Po- 
lyporus och Hydnum. Ännu märkvärdigare är LanopiUij ett 
nytt slägte af Lycoperdaceernas familj. I Lycoperdaceemas 
och Gastromyceternas familjer, ehuru sins emellan strängt be- 
gränsade, råder en underbar analogi, så att inom h vardera 
uppträda motsvarande slägten. Något slägte med fullkomligt 
enkelt hylle (peridium) motsvarande Physarum (ty den af Bk«- 
KBLET beskrifna Phellorina motsvarar Cratcrium) saknades bland 
Lycoperdaceerna. Ett sådant erbjuder Lanopila, hvars hylle 
tillika saknar bestämd mynning, och hvars fröludd bildar cd 
tät, slulen, elastisk boll, fullkomligt Fri från hyllet. Det tredje 
nya slägtet, Nataliaj måste väl räknas till Pyrenomyccternas 
klass, men saknar alla egentliga forvandter. Char.: Perithe- 
ciurn verticale, stipitatum, astomum, superne demum frusiu- 
loso-disfractum. Å8ci nulli Sporidia, sporophoris brevissimis 
suffulta, opaca in strato peripherico slipat a. 



Inlemnade af handlingar. 

Hr Lector E. G. Bjurlings i förra sammanträdet inlemnade af- 
handling om betydelsen af tecknen Arcsinx och Ai^ccosjr, 

samt 



-^- 107 ~ 

samt en uiuiftliJeii insfludy om betydeJ&en af tecknen SecJC 
oc-li Cosecjt, Tangx och Col«r, Arccerjt: och Arccosx, Arctgx 
fjch Aiccot«r, äterleinnades af Hrr Lagebhjelm och SBLANDEBy 
hom tillstyrkte deras intagande i Akadeoniens Handlingar. 

Akademien tilldelade författaren det Fernerska priset. 

Hr A. Erdmamas afhandling om de i Sverige förekommande 

liprgarter, som föra Hornblende eller Augit, återiemnades 

af Hrr MosAtfOER och L. Svahbbbg med tilbtyrkan af dess 

införande i Akademiens Handlingar. 

Akademien tilldelade författaren det Lindbomska priset. 



Skånker. 

Till Vetenskaps-Akademiens BibUothek. 

Bergs-Collegii underdåniga Berättelse om förhållandet med Bergs- 
bandteringen år 1845. 10 ex. 4:o. — jif Kollegium. 

Cummerce-Collegii underdåniga Berättelse om Fabrikernas och 
Manufuclurernas ställning år 1845. 4:o. — Af KoUe^um. 

Gommerce-Collegii underdåniga Berättelse om Sveriges Inrikes 
Sjöfart år 1845. 4:o. — Af Kollegium. 

Kböningssvärd, c. g., och Liden, J., Urkunder rörande Land- 
skapet Dalarne. Diplomatarium Dalekar licum. Del. l-»3. 
Fahlun 1844. 4:o. — Af Författaren. 



Till Rikels Naturhistoriska Museum. 

En Fringilla Ch loris. — Af Hr Hof jägmästaren I. af SrnÖM. 
Två Syngnalhi från China. — Af Hr Bildthuggaren Ahlbor». 
En Mus sylvalicus från Skåne. — Af Hr Kapten N. Retzws. 



Till Akademiens Fysiska och Kemiska instrument- 
samling. 

Ett SandkapelL -- Af Hr Lieutenant Littmjhs. 



Ofvers. t{f Kongl Vti.-Akad. Förh, 4 ^rg. N:o 8. 



— (08 — 

Meteorologiska observationer å Stockholms Observatorium 
i Februari 1847. 





Barotneleru 
rejiicerad ifll O", 


Thermomelei-o 

CeLitis. 


Viiidarnfl. 


> 


Hl. G 


iLr.a 


Jtr. !) 


K.I. G 


Kl. 2 


Kl, -J 


Kl, 6 


Kl. 2 


Kl. 9 


1 


r. m. 






r. m. 














25,43 


25,51 


25,03 


— 9-4 


— G'5 


-10^ 


S-O. 


N.O. 


B. O. 


Ston 


2 


.25,65 


25,86 


25.66 


-11,7 


-7,5 


-93 


>0. 


O, N.O. 


PI.O, 





3 


25,58 


25A9 


25,39 


-14,3 


— 9.5 


-11.0 


N.V. 


V. 


v.n.v. 


HabI 


4 


25,35 


25.3'J 


25,40 


-8,6 


-2.3 


— 5,0 


N.V. 


V. 


v. 





5 


25,33 


25,21 


25,00 


-6.5 


- t.8 


— 1.1 


B. V. 


v. 


v. 





6 


34,89 


24Ä) 


3*,72 


+ 0,9 


+ 1.9 


+ 0,5 


S,V. 


S.V. 


v. 





7 


24,55 


24.53 


24,51 


-0,2 


0,0 


-2,6 


S.V. 


S.O. 


o. 


So» 


6 


24,48 


24.57 


24,64 


— 3,5 


-4,6 


-7,8 


N.O, 


N V. 


v. 





9 


24,71 


■nso 


24.88 


- 8.8 


^G.l 


-6.8 


S.V. 


V. 


v. 





10 


24,98 


25,02 


25,07 


-9.5 


- 5.9 


—11.7 


V. 


K. 


B. 





11 


25,10 


25,31 


25.28 


— 1J,6 


_ 9,G 


-12,0 


(i. 


n. 


N. 


U>ht 


12 


25.25 


25,20 


25,19 


-12.7 


-10.0 


-11,1 


N.V. 


B.V. 


B.V. 


iib 


13 


25,18 


25,25 


25,M 


—11,2 


—11,5 


-13,9 


N.V. 


N.V. 


B.V. 


■■IX 


14 


25.34 


25,31 


25.17 


-20.0 


-10.9 


-11.G 


V, 


y. 


s. 


Di«M 


15 


24,97 


24.90 


24.91 


-2,9 


- 0.7 


-1.8 


s. 


S.O. 


5.0, 


So» 


16 


24.97 


^.11 


25,1G 


- 3,5 


- 2,3 


-3.7 


.S.O. 


O.S.O. 


O. 


Miln 


17 


25,19 


25.a 


25,30 


- 3,8 


- 2.7 


- 4,7 


o. 


o. 


O. 





18 


25,42 


25,40 


25,19 


- 5,4 


— 2,3 


+ 0,3 


o. 


O.S.I). 


s. 





19 


24,97 


24,87 


24,77 


+ 1,5 


+ 2.9 


+ 1.2 


,s, v. 


.S.V. 


v. 





30 


24,77 


24,9e 


25.19 


+ 1.3 


- 2.1 


- 3.3 


v. 


N.V, 


NV. 





21 


25.38 


25,43 


25,3( 


— 4.3 


+ 0,6 


- 0.0 


N.V, 


V.N.V. 


V. 


Kltrt 


22 


25.21 


25.35 


25,53 


- 1.7 


— 1,7 


— 4.2 


V. 


N.V. 


H.V. 


Sai 


23 


25ÄI 


25,06 


25.74 


- 6,4 


- 4,6 


— 7.1 


M. 


N.N.O. 


B V. 


KI»L 


24 


25,75 


25,73 


25,72 


- 9.6 


-6.0 


-9,4 


N.V. 


N.JI.O 


Pt. 





25 


25,71 


25,75 


25,75 


- 9,6 


- 8.2 


^10,5 


N. 


N,0. 


N.O. 





26 


25,73 


25.68 


25,55 


-14,1 


- G.7 


-6,2 


V. 


V, 


V 





27 


25.53 


25.59 


25,61 


-2,G 


+ 4,1 


- 0,2 


V 


\ 


N.V 





28 


25.G5 


25.65 


55,65 


— 3,7 


+ X-i 


+ 2,3 


v 


1. 


V. 





dium 


25.a3t 


25,259 


25.261 


-6'85 -.3-95 


-SIW 


»,„.,, 




=0,2'>4 rf 








'J5,2F..l 






-5'5* 





ÖFVERSFGT 

AF 

RONGL. VETENSRAPS-ARADEMIEIVS 

FORHANDLINGAR. 



Onsdagen den 14 April. 



Féredray. 

1. Om elektromoloriska kraften i den Dani- 

elleta kedjan. — Ur en skrifvelse från Hr A. F. Svanberg 
till Hr L. SvANBBiG meddelades derom följande: 

»Vid begagnandet af bydroelektriska par enligt Daniells 
konstruktion, flr det stfllsynt att vid olika uppmätningar af 
den elektromotoriska kraften alltid p& denna äterfä samma 
numeriska värde. Emedan jag sys^lsatt mig med undersök- 
ning af de omständigheter, hvaraf dessa forändringar bero, 
har jag nu blifvit i stflnd att forutse dem och tillställa for- 
sOken pä sä likartadt sätt, att variationerna i den elektromo- 
toriska kraftens uppmätta värden icke Ofverstiga en enhet i 
den andra decimalen vid ett absolut värde af 16 hela. Dessa 
uppmätningar äro hogst upplysande i afsoende pä theorien fOr 
elektricitetens uppkomst, och torde det derfore tillfitas mig 
här fOr K. Vet. Akademien framlägga de erhfillna resultaterna. 

For att erhålla en fullt likartad kopparyta är det nöd- 
vändigt att det begagnade kopparkärlet forst fatt bekläda sig 
med galvaniskt utfälld koppar; äfvenså är det nödvändigt att 
ankytan blifvit fullkomligt rengjord, bäst genom att gnida den 
med en i stark salpetersyra neddoppad • kork , hvarefter den 
väl renskol jes och genast begagnas. Åfven bOr man lata ked- 
jan hafva vari( i verksamhet åtminstone i några timmar, hvar- 
efter man fore fOrsOket Omsår vätska både i koppar- och i 



zinkcellen. Efterföljande IbreOk visa nemligen att den elektro- 
motoriska kraften ttr till en viss grad beroende både af kop- 
parlosningens koncentrationsgrad, ttfvensom af den ktaniogB 
sammansttttning och koncentration , hvaroti zinken befinner sig. 
For att icke komplicera undersökningen genom en af vätskor- 
nas inverkan pfl h varandra uppkommande kraft ^ har jag an- 
sett nodigt Iflta bäde koppar- och zinkcellen innehålla lOsois- 
gar af samma syra, nemligen svafvelsyra, så att kopparen 
befann sig i en solution af CuS och zinken antingen i lOs- 

• • • • • • • 

ningar af KS eller ZnS eller ock i en mycket utspädd svaf- 

velsyra. 

• ... 

N:o 4, Zinken i en icke fiillt koncentrerad lOsning af ZnS; 
a. Kopparen i en mycket utspädd losnmg af CuS, som blott 
var svagt filrgad. Den elektromotoriska kraften Ksv45^ 
6. Zinken i samma vätska som föregående, men kopparen 

i en koncentrerad lösning af CuS; Ksl5,74 

Vid na efteråt skeende repetition af försöket a erbolk 

K» 1 5,591 

* • • t 

N:o i. Kopparen i koncentrerad lösning af CuS, zinken i 

• • • • 

a: koncentrerad lösning af Zn S Ksl5,60 

b: föregående, utspädd med lika volum vatten. K = 15,75 

c: temligen mycket utspädd lösning K:=l5,as 

cl: ännu mycket mer utspädd lösning af KS . . K== 16,03 

e: ännu mer utspädd Ks 16,00 

f: ännu mycket mer utspädd Kss 16,15. 

Vid förnyande af försöket a erhölls K =16,605. 

JVx) 5. Kopparen i koncentrerad lösning af CuS; 

a: amalgamerad zink i en temligen mycket utspädd lösning 

af ZnS K=r 15,96 

b: icke-amalgamerad zink i samma vätska som föregående 

K»15,d2. 

Profvad med an känslig galvanometer visade sig amal- 
gamerad zink såsom positif mot icke-amalgamerad , utom när 
lösningen var till en mycket hög grad utspädd, då förhållan- 
det var tvertom. 



— 4M - 

N:o 4. Kopparen i koncentrerad Itfsning af CuS, zinken i 

• ••• 

a: koncentrerad lösning af KS Kas 16,57 

b: tnen utspfldd losning Ks346,44 

c: mycket utspädd lösning Ks46;2a 

Jemlbr man fbrsOken N:o 2 och N:o i med hvarandrai 
aå finner man att vid stigande utspädning närma sig de elek- 
tromotoriska krafterna frän motsatt hftll till hvarandra. 
N:o S. Kopparen i koncentrerad lOsning af CuS; zinken i 

mycket utspädd svafvelsyra. 

Nu ägde en häftig vSltgasutveckling rum till ft^lje af den 
fria syrans inverkan pfl zinken. Syran neutraliserades således 
allt mer och mer och strOmstyrkan var i oupphörligt tillta- 
gande, hvarfOre eflerfbljande successift observerade värden p9 
den elektromotoriska kraften icke kunna gOra anspråk på nå- 
gon hOg grad af noggranhet, men likval tillräckligt visa den 
stora förminskningen i densamma, som uppkommer genom fri 
syras närvaro i zinkcellen, äfvensom att kraften stiger i sam- 
ma mån, som syran mättar sig med upplost zinkoxid. 

K=U,i4; ^ K=li,49; K=14,60; K==U,68. 
Efter i timma var stromstyrkan så litet variabel, att 
elektromotoriska kraften med fuH noggranhet kunde uppmätas. 

Nu var K=s 14,93; 

efter ytterligare | timma K= 15,01. 

Ännu fortfor vätgas-utvecklingen och kraften var, i svagt 
stigande, naturligtvis till det värde den skulle erhålla i en 
neutral losning af ZnS. 

Denna den elektromotoriska kraftens aftagande, i samma 
mån, som mer fri syra var närvarande, synes mig vara full* 
komligt oförklarlig och i rak strid med den kemiska theoriens 
gnindåsigt om orsaken till hydroelektriska strOmmar. Jag har 
derlbre ansett nödigt verkställa foljande motprof: 

Tvenne Tika Daniellska par med kopparen i koncentrerad 
kopparvitriol-losning och zinken i en mycket utspädd lOsning 
af ZnS, men den ena något mer utspädd än den andra com- 
binerades i motsatt riktning, h varvid galvanometem angaf ett 



— H« — 

ytterst ringa öfverskott i elektromotorisk kraft hos det paret, 
hvars zinklosning var mer utspädd. Nu tillslogs litet svatVel- 
syra i denna zinkccllen, hvarigenom utslaget blef i motsatt 
riktning och den icke astatiska magnetnålen devierade 8 gra- 
der. Det af Pfafp uppgifna experimentum crucis fOr deo 
k^niska theorien, att nemligen strömstyrkan tilltager, Dttr deo 
i zinkcellen befintliga syran fått mätta sig med upplost zink- 
oxid, skulle kunna förklaras af en större ledningsförmåga for 
elektriciteten hos den svafvelsyrade zinkoxiden, SLn hos den 
utspädda svafvelsyran. Vi se af föregående försök att den 
elektromotoriska kraften verkligen ttr mindre, ju mer af fri 
syra är närvarande. För att profva om amalgamerad zink i 
detta fall förhåller sig lika med den icke amalgamerade, an- 
ställdes följande försök. 
N:o 6, Kopparen i koncentrerad lösning af CuS; 

a: den amalgan)erade zinkytan ställdes i en cell, som blif- 
vit fylld med destilleradt vatten, hvartill helt obetydligt 
med svafvelsyra blifvit tillsatt, för att göra vätskan le- 
dande. Nu erhölls Kss 16,05 

b: vid tillsats af mer S, K = 16,38 

c: ännu mer svafvelsyra K = 16,50 

d: ännu mer svafvelsyra K= 16,73. 

Den elektromotoriska kraften var således i tilltagande 
med syrans koncentrationsgrad, hvilket samma resultat äfven 
erhölls när man combinerade tvenne par i motsatt riktning 
och sedan tillslog svafvelsyra i den ena zinkcellen. Likväl 
måste anmärkas, utt den amalgamerade zinkens stora elektro- 
posivitet tydligen ar ett sammansatt fenomen. Ty emellan 
zinken och qvicksilfret på den amalgamerade ytan måste elek- 
triska strömmar nödvändigt äga rum, hvilka, i det att de 
förorsaka en dekomposition af vattnet, genom väte positift 
polariscra qvicksilfret. Den med gal vanometern uppmätta 
strömstyrkan är således den, som äger rum emellan t. ex. 
kopparen å den ena sidan, samt zinken och det positift po- 
lariserade qvicksilfret ä den andra. Försök med amalgamcrad 



— 443 — 

zinkyta äro derfdre i theoretiskt hflnseeDde icke så upplysan- 
de, som de med icke-amalgamerad. 

Antager man, att vid de nu anförda fbrstfken ingen, el- 
ler blott en omärklig, elektromotorisk kraft flgt rum emellan 
de olika vätskorna i zink- och i kopparcellen, samt K be- 
tecknar den totala elektromotoriska kraften i kedjan, A den 
emellan zink och koppar, B den emellan vätskan i zink-cellen 
och zinken, C emellan kopparen och lösningen af CuS, sä är 
K=A + B+C. 

Enligt den kemiska theorien skulle B vara positif och 
otgOra den vSisendteligen stOrsta termen. Vi se af fOrsOken 
N:o 2 och N:o 5 att B har varit negatif , d. v. s. zinken po- 

• • • • • • • 

sitif bfide mot ZnS och S, och mer emot den förra. Af N:o 
i synes att B varit positif, d. v. s. zink negatif emot KS, 
och af N:o 4 att C varit positif, d. v. s. koppar positif 
emot CuS.» 



2. MesoxaUyra. — Hr L. StiHnnG meddelade, att 
han i sällskap med Hr G. Kolmodui anställt några fOrsdk pä 
tvenne salter, hvilka hafva denna syra till elektronegativ be- 
ståndsdel, och dä man hittills känt föga om dessa salters na- 
tur, ansfg han det möjligtvis ej sakna intresse att meddela 
de fä bidrag, som nu vunnits, för att utvidga den hittills 
ringa kännedomen man om dessa föreningar ägde. 

Barytsaltet anskjuter i bladiga kristaller och fäs vat- 
tenfritt då det torkas vid + 90^ C. värme. Upphettas det der- 
utöfver, sä börjar redan en sönderdehing att äga rum, dock 
har det ännu vid +240^ ej helt och hållet blifvit destrue- 
radt, åtminstone försiggår sönderdelningen ännu mycket lång- 
samt vid denna temperatur. Genom analys af detta salt har 
det bekräftat sig att mesoxalsyran ej innehåller något väte. 

Kalksaltet kristalliserar i oredigt bladiga taflor, samt 
är vida lättlöstare än barytsaltet. Vid torkning vid + 90® C 
innehåller det ännu i atomer vatten, så att dess samman- 



— 441 - 

sanning ar Ca(?(y+IÄ. U()pheUa8 det derutöfver, så för- 
lorar det en atom vatten innan det fifrstOfes odi vid +440* 
hav* diBhnå éna vatténatom bortgått, bien om det vidare app- 
héUds; s8 fbrtbrar det ej den andra vattenatomen utan att 
samtidigt destrueras hvarvid det sammanbakar starkt och tyc- 
kes tindergå en börjande smältning. 



3. jinalt/a af Mamloéa heUavaUen. — Hr BnuR 
hade i bref till Sekreteraren meddelat, att af detta vattea 
4jO,000 delar innehålla: 

Cblorkalium 04)39 

Chlornatrium 0.283 

Svafvelsyrad kalk . . . 0.258 

Kolsyrad kalk 0.550 

Kolsyrad talk 0.147 

Kolsyrad jernoxidul . . . 0.157 

Kolsyrad manganoxidul . 0.023 

Lerjord 0.015 

Kiselsyra 0.234 

4.706. 

Således på 16 uns 4.3i gran. Vattnets eg. v. vid +44* 
= 4 .000308b En del af de kolsyrade saltema aro närvarande 
såsom bicarbonater ; fOr Ofrigt ingen fri kolsyra, ej eller vä- 
iesvafla. 



4. BaailoBOurus. — Hr A. Rfirnrs meddelade föl- 
jande utdrag ur ett bref från Prof. Jon. MUllbi, dat. Beriin 
d. 24 Mars d. fi. 

T»Hydrarcku8 Koca, som ar funnen i Alabamas tertiär- 
formiation ar identisk med Harlan^s BcLsilosaurus och Owbns 
Ztughdon ceioides. Tändernas kronor, hviika Owen icke kant, 
hafva mycken likhet med dem af Skalhundar; på kindtänderna 



~ 145 — 

«ro de skärande och fleriaggiga; de flesta kindUåoderDa hafva 
dubbla rOtier, mea den frilinsta har liksom hos SklllbuiK^ma 
endast eokel rot. Framtill funqos koniska krOk(a tänder» neiii'^ 
Ugsn en iacisivos och ea caninusi åtqainstooe «r. (brhåUandet 
sådant i underkäken. . . I, 

Då sådana taoder, som de, hvilka träffas hos Ilydrarchus, 
förekomma i tertiär-formationep på Malta, kan deraf slutas, 
att samma djur äfven tillhör tertiärformationep af denna 0. 

Jag tror mig med säkerhet kunna bevisa, att I{ydrarcbus 
icke ar någon Reptil, utan ett Däggdjur, tillhörande en egen 
utdöd familj. Den har örat bildadt som hos ett d^lggdjur, 
nemligen en snäcka, formad som hos mammaliema, samt ett 
trummben sådant som hos H valfiskarna. Vidare har den 
tvenne nackledknappar, och i hela konformationen iif praniet 
förekommer icke något spår af reptilbildning, utan tvertom 
allt endast som hos däggdjuren. 

Ryggraden är mest egen till sin beskaffenhet. Halsko- 
torna, talrikare än troligen hos något annat däggdjur, sakna 
hål i deras tvärutskott, refbenen voro endast fastade vid 
ryggradskotornas tvärutskott; i medlersta och bakre delen af 
bålen blifva ryggradskotomas kroppar ovanligt långa, och 
måste såväl i främre som bakre ändarna hafva varit brosk- 
artade, emedan man här under benskalet finner ren stenmas- 
sa, då medlersta delen af dessa kotor består helt och hållet 
af ben.» 



5. Cranier af Slaver och Turkar. — Hr A. 
Rgraus meddelade likaledes utdrag ur ett bref från D:r San-» 
nssoN, dat. Wien d. å., hvaraf fbljande anfbres: 

»Prof. Htrtl har lemnat mig (br det Anatomiska Museet 
i Slockfaokn ett genuint Morlack--cranium, som är synnerligen 
vaekert; Brachycephaliskt-Orthognatiskt, forma rotundato^va- 
ta. — Alla cranier jag sett af Slaver hafva tiUbOrt brachy- 
cepMiska afdelningen. — Någon egentligen ethnografisk era- 



— 446 — 

nieeamling finnes hHr ej. Äkta cranier af Greker och Turkar 
saknas; men tillMIigtvis, vid ett besok pä tyghuset, fick jag 
Ögat )[>fl ett i historiskt hänseende mflrkvSirdigt Turk-craniom, 
som ier förvaras. Det har nemligen tillhört Storvisiren Kära 
Hustapha Bassa, befolhafvare for den krigshär, som 4683 be- 
Ixgrade Wien. Till folje af foretagets misslyckande blef Kära 
Hustapha vid återkomsten till Constantinopel strypt, och hans 
hufvud jemte den rOda silkessnaran sSlndt till Wien. Craniet 
förvaras nu har som en märkvärdighet. Detta cranium Slr 
sflrdeles finbildadt och vackert, med nSgot Iftg panna, bra- 
chycephaliskt-orthognathiskt, forma obovata.» 



6. Nya fassila vildoxar i Skåne. — Ur bref från 
Hr Nilsson meddelade Hr Loven upptäckten i Skånska torf- 
moflsar af tvenne i Sverige förut icke funna fossila arter af 
slägtet Bos, af hvilka den ena äfven ar ny för vetenskapen. 
»Begge arterna höra till den afdelning af oxslägtet, som har 
hornen sittande på ändarna af den kant som skiljer pannan 
från nacken. De äro mycket tydligt skilda både från hvar- 
andra och från den kolossala Bos primigenius och den föga 
mindre Bison priscus. 

Bos frontosus Nilsson. — Pannan upptill kullrig, nedåt platt- 
trindad, mellan ögonen bredt urgröpt; nackekanten i midten 
uppstående och starkt kullrig; hornsteglarna sittande på långa 
stjelkar, rigtade utåt och något krumböjda framål i pannans 
plan; ofvan och nedan något platt-trinda; utkanten af tinnings- 
benets kindutskott bildande en nästan rSt vinkel; nackehålet 
mer högt an bredt. 

Bos longi fröns Owen. — Pannan plattad, under hornfästena nå- 
got, och mellan ögonen fin mera urgröpt; nackekanlen upp- och 
framstående, i midten baktill utringad; hornsteglarna utan stjel- . 
kar (*'beskrifva en enkel kort kroklinea utåt och framåt i pan- || 
nans plan, sSllan höjande sig deröfver, än mera sSllan sönkandesig \ 
derunder, mycket skrofliga och vanligen något afplattade ofvan- \ 
på" Ow.); utkanten af tinningbenets kindutskott bildande en 
båge; nackehålet rundt, lika bredt som högt. 

B. frön- 



— M7 — 

B. Crontosus. B. longifrons. 

Tum. Lio. Tum. Lin. 

Lftngd fr&n nackekanten till nSsbenen 9 8 2 
„ jy dfra brädden af orbita till 

roten af hornsteglen ... 5 2 v. p. 3 4 

Hornstjelkens l9ngd nSra 1 4 O O 

Bredd mellan hornsteglarna baktill • . 8 2 v. p. 5 1 

„ „ „ upptill, i rSt linea 9 6 

„ öfver pannans smalaste del ... 7 5 5 6 

,y mellan öfvcrbraddaraa af orbita 10 4 7 

,, öfver midten af orbita 9 6 5 

OmkrtHs af hornstcglen vid roten • . 8 4 v. p. *%** (Owen.) 

Bos longifrpns har aålades, att sluta af de fragmenter 
jag hittills sett, ej varit större än en vanlig kalf af en eller 
tvä månaders ålder. Bos frontosus deremot synes förhålla sig 
i storleken till den kulliga, högnackade boskap, vi så ofta 
sågo i Norriges fjelltrakter ungefär så, som Urus förhåller sig 
till våra storväxta och plattpannade boskapsdjur. Jag känner 
intet enda exempel att någon tämd art — allraminst af Ru- 
minantia — blifvit storvSixtare än dess vilda stam. All er- 
farenhet larer motsatsen. Det är derföre min öfvertygelse , 
att icke den pygmeiska B. longifrons, utan den högnackade 
B. frontosus är stammen till den förra racen, likasom att Urus 
varit hufvudstammen till den sednare. Att två skilda arter, 
B. urus och B. frontosus kunnat frambringa afTöda, som låter 
blanda sig, är åtminstone ej otroligt genom data, som jag 
skall anföra i Faunan, och är, som mig synes, den enda be- 
gripliga förklaringen öfver de skilda racerna af våra tam-djur.» 



Akademiska angelägenheter. 

Prxses tillkäonagnf, nit Akademiens ledamot i 8:de klassen, 
f. d. Landshöfd ingen C. m. st. k. af K. N. O. Hr H. Järta rot-d 
döden afgått d. 6 April, och ledamoten i 7:dc klassen, f. d. Of- 
verläkaren Hr C W. H. RoirAiiDER d. 10 April. 

Tili Praeses under det nu ingångna akademiska året kalla- 
des genoro anstäldt val Hr O. F. FIbbjeus. 

öfver s. af Kongl, Fet.n/ikad- För k. Arg. 4* N:o 4- ^ 



— 118 - 

Hr Fr ill. VVbede uedlade prxsidiuin med cu framslälloiiig 
af de hufvudsakligasle föieiiiåleD lor Experimental-Fysikeos 
verksamhet under innevarande århundrade. 



Skånker. 

TiU Rikets Naturhistoriska Htuseum. 

Xmm S m m imåtm JkfMeinimmen. 

En Dtomedea exulaoi, 

En — fuligiDosai 

En Procellaria capensis. 

En — vittata och 

En AptCDodytes från Indiska hafvet. — Af Kapten Jcuvs 

fVoLFPj genom Handl* L. A> Adlöf. 
En Vipcra berus. — Af Inspektor C. M. Dahlbom. 
En ADthus rupestris. — Af LaniUhrukaren P. Loberg. 
Två ex. af Lanius excubitor. -^ Af Hr Hoffdgm, /. qf Ström- 
Två ex. af Tetrao telrix. — Af Bryggaren Hjrtman. 
En Colnmba snpcrciliosa. — Af Hr Consul FjHiMAy, 



•iTo<iinoLM, 184?, r. a. ifORsiEni k t söwf. r. 



ÖFVERSIGT 

▲F 

KONGL. VETENSKAPS-AKADEMICIVS 

FORHANDLINGAR. 

Onsdagen den 12 Via,]. 



Fdredraff. 

1. Organiåka saltbaaer afanimaliått uråprung. 

— Sekreteraren aoforde, att under loppet af nHstlidne är vi 
blifvit bekanta med fyra sådana saltbaAr^ af likartad natur med 
de i vextriket beCntUga vextalkalierna , i ävilka ammoniak, 
kopplad med en organisk förening , utgör det basiska. 

Desse Uro, i ordning efter tiden då -deras natur af ba-* 
ser blifvit utredd: 

4:o Guanin, en kropp S(nn med saltsyra utdrages ur 
guano I upptäckt af Unoir, hvilken först kallade den xanthin. 

2:o Limsocker, GlycocolU länge känd, men under 
nästlidna år af Horsforb ådagalaggd att vara en egen salt- 
basis, som ger salter med syrorna af en sötaktig smak, lik 
den af alun. Jag föreslår för den samma, i egenskap af ba- 
sis, namnet Glycin. 

3:0 Kreatinin, frambragt af LtxiiG genom behandling 
af kreatin med syror. Den skall, efter Lmbigs sednare för- 
sök, också jemte kreatin träffas i -urinen. 

4:o En hittills obenämd basis, som uppkommer då. 
kreatin kokas med barythydrat. 

Jag anhåller att vid detta tillfälle få fästa K. Akademi- 
ens uppmärksamhet på ännu en, 

5:o Cystin, som af Woulaston upptäcktes i en blåse- 
stea af en menniska. Dea förekommer dock såsom en stor 



— 420 — 

sallsamhet, men har, efter den beskrifning Wollastoii dera 
gifvit, så alla egenskaper af en af dessa baser, att man knap- 
past behtffver mera ^n hans uppgifter fOr att med attkerfact 
räkna den tiil dessa. 

Dä upptäckaren fOrärat mig vid pass i af den bläsesteo, 
h varpa upptäckten gjordes, och som jag har fflr för K. Aka- 
demien uppvisa, har jag begagnat en liten del deraf t9t 
att, genom undersökning af dess förhållande till platinachlorid, 
vinna Ufven den bekräftelse, som dessa basers dobbelsalter 
dermed gifva. 

Väl kristalliseradt saltsyradt cystin (cystinchlorammonium) 
försattes med platinachlorid, hvarvid det genast upplöstes. Der- 
till Uandades vattenfri alkohol, som intet ftlllde. Denna lös- 
ning utblandades med lika volum eter, som utfyllde saltsyradt 
cystin, om detta tillkommit i Ofverskott, hvarefter den klara 
lösningen Ofverlemnades åt frivillig afdonstning. En fullt amcMf, 
skont orangegul massa återstod, men denna var numera nftra 
olöslig i vatten, hvari den förvandlades till ett gult pulver, 
som togs på filtrum. Det 9r olösligt äfven i eter och alko- 
hol. I torr destillation ger det salmiak, som sublimeras, nå- 
got vidbrända produktor, och lemnar en blandning af svafvel- 
platina och kol, som fordrar lång bränning i Öppet karl, fOr 
att bhfva ren platina. 

Vi hafva således inom ett års tid, ifrån ingen, fått ur 
djurriket ej mindre an fem organiska baser, som innehålla am- 
moniak, kopplad med djurUmnen. 

Man skulle kunna vänta, att taurin ur gallan horer till 
samma klass af kroppar, men det har icke velat lyckas att 
förena den med syror till salter, eller med saltsyra och pla- 
tinachlorid; den utkristalliserar ur blandningen oförändrad. 



2. Talkjordené alomvigt. — Hr L. Syanubrg med- 
delade derom följande, i anledning af några försök, hvilka. 



- 121 — 

fdr att komma detta tal nttrmare på spåren, blifvit af honom 
gemensamt med Hr O. Nordinpbldt anställda: 

Sedan en revision af de enkla kropparnes atomvigter 
under de sednare åren egt rmn, har det visat sig att några 
af dem, sådane de terst blifvit uppgifna fStt vidkännas små 
korrektioner. Bbiziui utomordentliga bemödanden att kom- 
ma sådane metoder på spåren, och att anvisa sättet att ar- 
beta under sådane omständigheter, hvilka leda till säkra re- 
sultater, hafva utgjort den grundval hvarpå under de sednare 
decennierna hela den kemiska vetenskapen upprest sig, hvar- 
tore äfven den af honom anvisade vägen blifvit beträdd af 
mången, som sålunda kommit i tillfälle att göra ett och an- 
nat bidrag till förökandet af det stora vetenskapliga fbrrådet 
Fråga kan dock uppstå huruvida icke denna bana någon gång 
under de sednare tiderna blifvit frånträdd, isynnerhet sedan 
opinionsfrågan om väteeqvivalenttalels submultiplicitet fbr de 
andra enkla kroppames atomvigter rubbat å sido grundfrågans 
afgörande. Ty vare sig huru som helst med denna submul- 
tiplicitet, så blifver dock alltid hufvudfrågan att afgöra den: 
hvad är hvarje enkel kropps atomvigt, emedan en mängd af 
andra frågor, hvilka utaf denne äro beroende, fbrst efteråt kunna 
diskuteras. 

Atomvigten af magnesium sådan den af ScHBBtn (öfversigt 
af K. Vet. Akad. Förhandl. 4847 p. 68) nyligen blifvit de- 
terminerad, skulle i sådant fall komma att sluta sig till de 
kroppar, hvilka närmade sig till att vara multipler af vätets 
eqivalent Då den likväl blifvit af honom bestämd ifrån ett 
håll, som sjelf ej är fritt ifrån flera inkast, hafva vi ansett 
att dm möjligen kunde säkrare bestämmas ifrån ett annat 
håll, som ehuru visserligen beroende af tvenne andra krop- 
pars, vätets och kolets gemensamma atomvigter, dock uti sig 
innebure en fullkomlig garantie ibr att ej komma till ett ibr 
ifrågavarande kropp alltförmycket ifrån sanningen afvikande 
tal. Vi beredde till den ändan vattenhaltig neutral oxalsyrad 
talkjord samt glödgade den till kaustik^ hvarvid vigtsförlusten, 



som utgOres af I at. oxalsyra samt it at. vatten, angifver 
utgångspunkten fOr bestmnmandet af magnesioms atomvigtstal , 

• • • • • 

då saltet anses sammansatt efter formeln MgC+2H. 

För att få detta salt rent, digererades vanlig i handeln 
forekommande kristalliserad svafvelsyrad talkjord uti dess lös- 
ning med talkjordshydrat i ofverskott under flera dagar, hvar- 
vid de främmande ämnen, som uti saltet kunde förefinnaSi 
stadnade olösta vid filtrering. Den nu rena lösningen af svaf- 
velsyrad talkjord fälldes med en lösning af kolsyradt natron 
under kokning och den dervid uppkomna fällningen af talk- 
jordshydrocarbonat tvättades i ymnighet med kokhett vatten, 
hvarefter den kokades med en lösning af oxalsyra i öfver- 
skott under flera dygn. Den oxalsyrade talkjord, som här- 
vid uppstod, tvättades först genom decantering så länge den 
ringaste fria syra kunde upptäckas uti vattnet förmedelst lack- 
muspapper, hvarefter den togs på filtrum och ytterligare tvät- 
tades med vatten så länge att nära i af hela den på Gltrum 
bragta qvantiteten deraf blifvit löst. Den så rena oxalsyrade 
talkjorden torkades vid en temperatur emellan 4- 1 00^ och 
+ 105***) C. så länge den förlorade den ringaste qvantitet uti 
vigt efter 4 timmes förnyad torkning, hvarefter den smånin- 
gom upphettades till full glödgning och vägdes, h vilken glödg- 
ning äfvenledes förnyades så många gånger att vågen ej mera 
efter i timmes sträng glödgning angaf någon vigtsskillnad. För 
att kontrollera den atomvigt, som blifvit härledd ifrån ett så- 
dant försök, hafva vi öfvergjutit med mycket utspädd svaf- 
velsyra, till fullkomlig upplösning, den sålunda causticerade 
talkjorden samt efter afdunstning till torrhet och lindrig glödg- 
ning, till öfverskjutande svafvelsyras bortdrifvande, ånyo vägt 
den svafvelsyrade talkjorden, hvarigenom en atom vigt för 
denne jordart erhållits, som grundat sig på svaflets atomvigt 



*) Vid + 120* C. eller något deröfvcr börjar den att förlora af 
sitt kemiskt bundna vatten. 



— 4i3 — 

Vid berakDingen af försöken hafva vi begagnat oss af 
BnzBUi atomvigter, hvarest svaflets atomvigt . . . ==200.75 

kolets — . . . Ä= 75.12 
vätets dubbla atomvigt = 4 2.46. 

De försök, h vilka blifvit gjorda, hafva varit följande: 

• • • • • 

A. a. 7;2&34 gr. Mg€+2H torkade vid en temperatur emel- 
lan -f 400® och +105® C. lemnade 4^72 gr. talkjord. En-* 
ligt detta försök innehåller saltet 27,a59i proc. talkjord samt 
aogifver talkjordens atomvigt s 254,304. 

A. b. Dessa 4,9672 gr. talkjord lemnade 5,899ft vattenfri 
svafvelsyrad talkjord, enligt h vilket försök det svafvelsyrade 
saltet innehåller 33,6842 proc. talkjord samt angifver tdkjor- 
dens atomvigt 3:254,349. 

& a. 6,3795 gr. oxalsyrad talkjord lemnade vid glödgning 
4,7464 gr. kaustik jord. Saltet innehåller således 27,3752 proa 
talkjord samt angifver talkjordens atomvigt 9 254,509. 

• • • • 

B. b. Dessa 4,7464 gr. talkjord lemnade 5,i7d3 MgS, till 
följe hvaraf den svafvelsyrade talkjorden innehåller 33,7253 
proc. Mg samt leder till en atomvigt fbr denna jordart ra 25 4,818. 

C. a. 6,3653 gr. MgC+2H vttgde efter glödgning sr 4,7418 
gr. Således ingår 27,3639 proc talkjord uti saltet och denne 
jordarts atomvigt blifver =3 254,366. 

C. b. Vid behandling af dessa 4,7418 gr. talkjord erhölls 
5,1666 gr. svafvelsyradt salt, hvarigenom talkjorden ingår till 
33,7127 proc. och dess atom väger =254,673. 

D. 6,2216 gr. oxalsyrad talkjord glödgades och vägde ef- 
teråt 4,7027 gr. Således innehåller saltet 27,3676 proc. Mg 
och angifver talkjordens atonmvigt =254,41. 

Medium af alla försöken å den oxalsyrade talkjorden an- 
gifva för talkjorden en atomvigt =254,422. Medium af för- 
söken å den svafvelsyrade talkjorden åter angifva denna atom- 
vigt = 254,613. Och då medium emellan alla försöken tagas 
blifver talkjordens atomvigt =254,504. 

För att pröfva om denna för talkjorden bestdmda hogre 
atomvigt an den Scheererska möjligtvis kunde härröra af nå- 



— i«4 - 

gon natronhalt uti den af oea begagnade talkjorden, hafva vi 
med vatten behandlat den glödgade oxalsyrade talkjorden^ af- 
filtrerat det lOsta, försatt det med saltsyra och afdunstat till 
kristaliisation , hvarvid vi dock ej kunnat formttrka det rin* 
gaste tecken till kristallisation af chiornatrium. 

Likaledes reagerade ej den svafvelsyrade talkjorden, mmd 
vid atomvigtsfOrsoken erhölls, det ringaste sur pä lackmua-» 
papper, hvilket skulle hafva varit händelsen om nftgot natroo- 
salt varit fOr handen, emedan detta sednare siflpper sin Of- 
verskjutande syra (brst vid en hOgre temperatur. Hade dess- 
utom natron varit fbr handen, så borde alltid en ringa kol- 
syreutveckling' hafva fOrmSrkts vid den glödgade jordens Of- 
vergjutning med svafvelsyra, hvilket åter ej var handekeo. 

ÖTverensstammelsen emellan de atomvigtstal,-h vilka blif- 
vit härledda ifrån de skiljaktiga metoderna gifver dessutom ea 
sannolikhet åt att det af oas fOr talkjorden bestämda atom- 
vigtstalet kan anses såsom nfirmast Ofverensstammande med 
sanna forhållandet. 

FOr jemfbrelsens skull bifoga vi httr procentiska sanmian- 
sattningcn af talkjorden och af den svafvelsyrade talkjorden 
med antagande af den utaf oss föreslagna atomvigten och med 
den af Sghebrer angifna (=250.97) 

Mg=«54.504 Mg=*50.97 



_ ,, . , rMagnesium. . . 40.707 
Talkjorden ^^^^^ ^^^ 



40.313 
39.687 



. .^ ^(Talkjord .... 33.697 33.519 

8 "^ [svafvelsyra . . 66.303 66.481. 



3. jRicinoljsyra. — Hr L Svanbkbg meddelade dcrom 
följande i anledning af några försök, som af honom, gemen- 
samt med Hr G. KoLMODiif, blifvil gjorda på denna syra: 

Sedan det genom Bussts och Lbcanys försök först blif- 
vit ådagalagdt att ricinoljan vid dess saponifiering gifver upp- 
hof åt alldeles ej^iia syror, hvilka, sAvidt man åtminstone ännu 



— I *0 — 

bar sig bekant, ej frambringas pi andra vägar, bar denna 
olja tillika med dess produkter åtskilliga gånger varit föremål 
(br några kemisters undersökningar, hvarvid dock kannedomen 
uti ifrågavarande Imne blifvit fOga rigtadt Tvenne af de der* 
vid bildade feta svrorna hafva af såväl Busst och Lbcazit so; 
sedermera afven af Lauhuit blifvit analyserade, samt kem 
formler för deras sammansättning dervid af den sednare p 
jekterade, ehuruväl de icke blifvit kontrollerade genom någ 
bestämmelser på syrornas mättningscapaciteter, hvarfore ock^ 
någon säkrare kännedom uti denna punkt ej kan sägas ega 
rum. Anseende intressanta resultater kunna fås genom att 
närmare utreda fettartemas och de feta oljomas natur, hafva 
några fbrsOk blifvit gjorda på ricinoljsyran, bvilka, ehuru få 
och ännu for ingen del så omfattande som de kunna och böra 
gOras, dock äro upplysande uti en viss omständighet samt der- 
före härmedelst meddelas, då den fullständigare undersöknin- 
gen för en tid blifvit afbruten. 

Ricinoljan saponiGerades fOrst med kaustikt kali och den 
bildade såpan sönderdelades med saltsyra. De feta syrornu 
h vilka härvid afsöndrades, tvättades fullkomligt med vatten 
Från chiorkalium och upplöst oljsocker, hvarefter de afkyldes 
till omkring 3 ä 5 gr. C. värme, då rincintaljsyran och ri- 
cinsyran afsatte sig, hvilka afliltrerades vid denna lägre vär- 
megrad. Det som härvid gick genom filtrum försattes med 
caustik ammoniak, men i otillräcklig qvantitet för att upplösa 
all fet syra. Ammoniaksåpan fälldes med chlorbarium, hvar- 
efter det flållda barytsaltet renades genom repeterade omkri- 
stallisationer ur dess lösning i alkohol så länge, att det efter 
förnyade amskjutningar icke företedde någon skiljaktig procen- 
tisk halt af ingående barytjord. 

Vid analys af 1.0325 gram barytsalt, som förut blifvit 
torkadt öfver svafvelsyra uti lufttomt rum och hvilket 5 gån- 
ger blifvit omkristalliseradt ur dess lösning i alkohol, erhölls 

• •• • • 

0.3272 gr. BaS, svarande emot en atomvigt (Ba =s 95 5.29) för 
svran =3039.34 och utvisande att detta salt innehöll 79.20 




— ^i6 — 

proc. ricinoljsyra samt SO^ proc. barytjord. Emedan detta 
salt möjligtvis, till ftflje af dess beredningssätt, kunde vara 
surt, digererades det i flera timmar med barythydrat i df- 
verskott, hvarefter det ånyo omkristalliserades flerfalldiga gån- 
ger ur dess alkohollosning. 4.0271 gram af ett sålunda 9 
gånger omkristalliseradt barytsalt lemnade 0.3255 gr. BaS, 
angifvande en atomvigt fbr syran ==3639.18 samt en procen- 
tisk halt af fet syra =£79.22 och barytjord ea 40.78. Hiraf 
visar det sig att barytsaltet efter båda beredningarna innehöll 
samma qvantitet fet syra. 

Af det sednare saltet, som visat sig innehålla t0.78proc 
baryt, togs 1.009 gr. till forbränningsanalys med kopparoxid, 
hvarvid erhölls 0.8152 gr. vatten, svarande emot (H=s42j|b) 
0.09045 väte samt 2.1116 gr. direkt vägd kolsyra, och då här- 
till lägges den kolsyra, som qvarhållits af barytjorden, hvil- 
ken sednare var fOr handen till 0.2097 gr. samt således er- 
fordrade till mattning 0.0604 gr. kolsyra, så blifver hela kol- 
syrehalten SS 2.1720 gr., svarande emot (C=75.12) 0.59305 kol. 
Analyserna hafva sålunda angifvit den ricinoljsyrade ba- 
rytens procentiska sammansättning att vara 

Kol 58.776 

Väte .... 8.964 

Syre .... 44.480 

Barytjord . . 20.780 

100.000 
hvilket instämmer med formeln Ba+C"H"0% enligt hvilken 
detta salts berUknade procentiska sammansättning borde vara 

Kol 59.157 

Väte .... 9.009 

Syre .... 40.937 

Barytjord , . ^0.807 

100.000. 
Den vattenfria syrans sammansättning har äter, till följo 
af denna fOrhranninjrsanalys proccnliskl titfailit fill 



— 4*7 — 

Kol 74.193 

.Yttte .... 44418 
Syre . . . . 4 4.389 

400.000 
hvaremot den, efter formeln C^H^K)* beräknade bliTver 

Kol 74.784 

Väte .... 44.389 
Syre .... 43.827 

400.000. 

Den beräknade \rattenfria ricinoljsyrans atomvigt blifver 
säledes 3646.2, afvikande väl något från det direkt bestämda 
talet, men dock ej med st Orre qvantitet än hvad som ofta 
inträffar med föreningar hvilka hafva en högre atomvigt samt 
ej differerande derifrån mera än 0.30 af en procent. 

Den ricinoljsyrade barytons lättlöslighet uti varm samt 
svårlöslighet uti kalf alkohol är särdeles passande för att skilja 
denna syra ifrån de andra syrorna, hvilka samtidigt erhållas 
vid ricinoljans saponifikation, emedan detta salt löses till blott 
i procent uti kall alkohol af 95 procents styrka och kristal- 
liserar dervid uti bladiga kristaller. Använder man en oren 
(eller af luften metamorphoserad) syras barytsalt till rening 
med alkohol, så stadnar dervid mycket upplöst uti den kalla 
alkoholen. För öfrigt tyckes såväl denna syra för sig.sjelf, 
som äfven dess i alkohol lösta salter, undergå metamorphoser 
vid luftens tillträde, hvarigenom andra syror bildas — en 
omständighet, hvilken för större delen feta syror är vanlig då 
de en längre tid isynnerhet i flytande tillstånd afGcieras af 
syre, men som särdeles gifver sig tillkänna för oljsyran, hvil- 
ken till sin rätta sammansättning ej varit känd förr än Gott- 
uiB på ett så vackert sätt utredde detta förhållande. 

Kalk- och blysalferna äro äfvcnledes ganska lättlösta uti 
varm alkohol, men det sednares löslighet uti köld är föga 
skiljaktig från dess löslighet i värme, hvilket väl ej är hän- 
delsen till samma grad med kalksaltet, dock är äfven detta 
vida mindre tjenligl än barytsaltet för syrans renande. 



— 4t8 — 

For Ofrigt torde har fl anmttrkas denna syras nSra fOr- 
vandtskap med den Gotlliebska rena oljsyran, derigenom att 
dessaf syror åtskiljas Uott och bart af olika atomer syre på 
samma kolväte-radical samt sålunda stå till hvarandra i sam- 
ma empiriska fbrhållanide i hanseende till de ingående ato- 
merna af kol, väte och syre, som bemstenssyran till vinsy- 
ran och flera andra inom den organiska kemin uppmärksam- 
made föreningar, utan att man dock ännu kan med något 
stOrre skal af sannolikhet angifva på hvad satt de i dessa 
syror emellan atomerna fOrhandenvarande rationella kopplingar 
aro tillstädes. 

Den rena ricinoljsyran afskiljes ifrån dess barytsalt med 
saltsyra och ar en ganska svag syra, hvars lOsning i alkohol 
svagt rodnar ett lackmuspapper. Den stelnar omkring O* C 
Den har ännu ej blifvit analyserad i fritt tillstånd, men vi 
hoppas att framdeles fä undersöka såväl den, som flera andra 
härmed i samband stående forhållanden , hvarOfver vi då torde 
till K. Vet Akademien få afgifva redogörelse. 



4. Samtidiga observationer. — Hr Wahlberg of- 
verlemnade ett sammandrag af de observationer, som till följe 
af K. Akademiens uppmaning, och efter dess formulär, under 
är 1845 blifvit gjorda på vexters utveckling i olika delar af 
riket. FOr att bringa denna ofversigt till största likformighet 
med iakttagelserna pä djuren, ar samma uppstallningssatt har 
anvandt, som Hr Sundbvall begagnat vid dessas ordnande i 
öfversigten af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar för 
är 1846, N:o 8, pagg. 234 etc, till hvilken derföre hanvisas. 
Någon särskilt förklaring torde således har icke påkallas. Ehuru 
ett och annat resultat redan tyckes framstå, vore dock ännu 
alltför tidigt att framhålla detsamma, innan det vunnit ytter- 
ligare bekräftelse. Några pätagligen oriktiga uppgifter aro 
utelemnade. 



— 129 — 
Från ibljande personer hafva obeervatioDer iDkommit: 

4.0. Från $ödra SHri§9. 3iga. Mlleu mm och Hg*. 

Akad. Adj« W. Liluibom. . . B.8:eb • Trelleborg (3f mil S.OBiLaDd«) 
TndgJDftsL C. J. LuRDBKie • • C. • • • Land (55%45'M.}. 
Kapt. Frib. G. Kaulbabs . . . D. ... Ystad (55^25'N.). 
loapektor N. Obstadiub ••••£• • , . HOgestadi 4 mil N.N.O. frSa 

Yitad. 
Provisor B. Söokistiiöm « . . • H« • • • Carlakrona (SG^^IO^N.). 

f .-o. Från öfra dehn af GOihm hntL 

Kammarj, W. toh WiieaT • • M* • . • Torebö, Oroaai, 5^ mil N.N.Y. 

fr. GOtbeborgi 

LOjloant F. P. Hjbita H. ... Frimmestad (58}^.) y 2 mil 

fr. Weoera borg. 

DemUle Jo*. Scböiibiim .... O. • • • Sparr8ater(58i*N.), 2mil N.O. 

fr. Skara. 
Jlgmåatare O. E Staick . . . P. ... WtsingsO i Wettem (SS^^S^N.). 

SkogsfOrvalt. C W. Lukmoio . R. . • . Finapong (58}^.), 2^ N.Yl 

fr. Norrköpiog. 

BraksfOrvalt. J. W. Giill. . • R»Sa> • Godegård (58^45'N.), i norra 

delen af OstergOthland på 
grlnaen mot Neriko. 
^.0. Från Svea land, 

Bruksförvalt. J. W. Gbill . . • 8. • . . Mariedamm (58|% 2 mil ö. fr. 

▲skeraand. 

Doktor J. W. Laobbstidt . . . T. . • • Aakeraund (dSo), Wettema 

norra ftnda. 

Cand. a G.| LöwBRHiBLM . . . . U. . • • Frtevidal(594*N.)y t^milN.Y. 

fr. Örebro. 

Brukspatron J. db Ror . . . . V. . . . Svabensverk (61^^^^.^ vid S. 

Indan af sjön Annungen, 
4i mil N. fr. Fablun. 

Hofjflgmåstare 1. af Stiöm • . . X. . . • Stockbolm (59^^.> 

Apolbekare J. Tivaivdki . . . • Z^ • • • EakOping, 6 mil N.Y. fr. 

Stockbolm. 

Bruksinsp. J. P. Bjökemaii . . Ä. • . . Tolffors, { mil Y. om Gefle 

(eoj^N.). 

4.*o. Från Norrland och Lappland. 

Apolbekare M. Dtbi A* • » .Skellefte(64V2'N.), vid kusten. 

Proet L. L. Labstaoius . • • • O Sm». .Karesuando (68i^N.), vid N. 

grinsen af Svenska Lapp- 
marken. 



430 — 



Observationer på Växter är 4845. 

F9<r åon årliga uive<^ngen. 
A n Bl. Teckntt h beCyderi aU ingen dbetrråtton erlilllilt. 





Lofiprickning. Blonoing. Fraktmogoad. 


Lsmiaiag. 




Aescalus Hippocastanum. 




\/* ■ • ■ 


9 Maj .... 7 Jani .... 19 Sept 


20 OdUåf. 


JS* • • • 


aiaj •••. fj ••*■ ff «*•• 


»f 


n« • • • 


5 Maj .... 3 Jani ...» j^ .... 


9» 


p. .. . 


19 Maj .... 10 Juni .... „ .... 


tf 


R. • . . 


23 Maj ... . „ .... 14 Octob, . . • 


M 


»..2» . 


24 Maj .... början af Juni ,, icke Ann ud. 7 Not» 


T. . . . 


26 Maj .... 6 Juni. ... ,, .... 


f> 


U. . . . 


15 Maj .... yj •••* jy .... 


99 


J^» • • • 


»7 naj .... fj .... jj .... 


99 


z 


5 Maj .... 11 Juni . . • • ,, .... 


99 



Ajuga reptans. 
C . . . 6 Maj .... 26 Maj ... . ^ 



B. • . • 


2 Maj 


H. . • . 


11 Maj 


M. • • • 


19 Maj 


O. . . . 


23 Maj 


R. * . . 


18 Maj 


Ä» • . • 


17 Maj 


T 


» 


U. . . . 


14 Maj 


A^ ■ . . 


17 Maj 


z. . . . 


7 Maj 



Alnua glatinosa. 



99 

16 Apr. . 
1 Maj . 

99 

23 Apr.. 
22 Apr.. 

24 Apr. . 



99 
99 
99 



Alnus incana. 

v . . • I lo maj .•■* a. *••• •• 

A. • . . 26 Maj .... 14 Maj .... „ 



Amygdalus Persica. 
C. . . . Mest bortfrusen. 



B. 2:o . 

O. . . . 



99 

97 



• t • 



Anemone Hepatica. 

, . 18 Apr. .... 

. . 2 Apr 

18 Maj .... 



99 



f9 



99 


. . 




99 


. . 




99 


. . 




99 


. . 1 




99 

medlet af 


Oct, 




99 


• • 4 




99 


• • 




99 

9f 


• • 

• • 





99 
9t 
99 

99 

30 Octob. 
15-31 ^ 
17 Octob. 

99 
99 
9» 



• . * 



»9 
99 



• • • 



»9 

19 



— 434 — 





Luftprickoiag 


Blonniog. FraktaogMd 




Anemone nemoro^a. 


\j» • • 


. 28 Apr. . 


• • • X £B8I • • • • •> 


Km * • • 


»f 


■ • • 1 dlBJ • • • • ay 


n* • • 


w 


. . . 24 Apr „ 


JH* • • < 


w • ' 


. . . 29 Apr ,, 


rf. • • • 


w 


. . • 25 Apr. .... „ 


O. . . . 


W • ' 


, , . 22 Apr ,, 


P- .. 


»1 


. . . 25 Apr „ 


H* • • • 


» • • 


. . . 18 Apr. .... y, 


19* • • • 


w • • 


. . 24 Apr före 3 Juli 


T. .. . 


>f • • 


. . 22 Apr ,, 


V 


' w 


. . 29 Apr „ 


T.... 


w 


• •AOBIBJ..*. jy 


xa^ • • 


» • • 


. . 23 Apr ,, 


»> • ' 


. . 25 Apr. .... „ 



Angelica ArchaDgelica. 

^^« • • . / 0131 .... •• .... m» 



* • • * 



C. 


• 


• • 


12 Maj 


o. 


• 


• . 


99 


z. 


• 


. . 


>> 



Antirrhinum majus. 
. ... 21 Juni . . • . „ 

.... <^4 0181 . . « . •• 

. ... 10 Juli .... yj 



.... 
. • . . 

.... 



iM* • • • 



>y 



Aristolochia Glematitis. 
. . . • 14 Juni • . • . ^ yj 



• . ■ ■ 



Aristolochia Sipho. 
CL • . , 22 Maj .... blommade ej . j 



^^•mma^ 



Asarum europtedm. 

\j» • . • 20 Apr ' yy • • • yj 

Z» • • . yy' .... 26 Apr 99 



Lufialloing. 






» 






» 



• • • . 29 Octob* 



t f 



. • . . 






G. . • . 7 Maj 



C* ... 29 Apr. 

JD* • • • 99 

P. ... 23 Maj 

M%. ... 99 

R 2:0 . 18 Maj 
U. ... 11 Maj 



Astrafflia major. 
. . . 28 Juni • . • • 20 Octob. 



. . . 28 Octob. 



Berberis vulgaris. ' 


* 


• . . . 4 Juni .... 26 Octob. 


. . . 29 Octoh; 


. . . . 7 Juni .... 99 


... 99 


. . . . 7 Juni .... 99 


... 99 


• ... 10 Juni . • • « 19 


• • . 99 


. ... 13 Juni . . • « 15 Sept. . 


. ejflnnud.7Nor« 


. . . . 99 . • • • 99 


• . . 9, 



430 — 



Observationer på Växter är 4845. 

F9<r åon årliga ulioe<^ngen, 
A n Bl. Teckntt „ beCyderi aU ingen obetrratfMi erlilllilt. 
Lofiprickning. Slomoing. Fraktnognad. Lurati»uÉ|. 

Aescalus Hippocastanum. 



\j» • • • 


9 Ma j • . 
5 Maj . . 


. . 7 Jant . • • . 


19 


Sept. • 


. . . 20 Oetok 


JS* • • • 


99 • • • • 




n • ' 


. . . y, 


II. • • • 


5 Maj . • 


. . 3 Jani. . . . 




)> • • 


79 


p. .. . 


19 Maj . . 


. . 10 Juni . . . . 




M • " 


. . . „ 


R. . . . 


23 Maj . . 


9) • • • • 


14 Octob. . 


• • 99 


R..2U) . 


24 Maj . . 


. . början af Juni 




J7 * 


ckeAnnud.7NoY. 


T.. .. 


26 Maj . . 


, . 6 Juni . . . . 




99 • " 


. . . „ 


IT 


15 Maj • . 


w . . . . 




W • ' 


• • »» 


ji^ • . • 


17 Maj . . . 


» . . . . 




» • • 


• • »> 


Z 


5 Maj . . . 


. . 11 Juni . . . . 




» • * 


• • • t» 



c . 



Ajuga reptans. 
6 Maj .... 26 Maj ... . ^ 



• • • • 



99 



B. ... 


2 Maj 


H. • • • 


11 Maj 


M. . • • 


19 Maj 


O. . . . 


23 Maj 


R* • > . 


18 Maj 


Ä. 


17 Maj 


T 


» 


U. . . . 


14 Maj 


A^ ■ • • 


17 Maj 


z. . . . 


7 Maj 



Alnus glatinosa. 



16 Apr. . 
1 Maj . 

J9 

23 Apr.. 
22 Apr.. 

24 Apr. . 



99 
99 



» • • 




)> • • 




» . . . 




w . . . 




55 • . . 

medlet af Oct. 




99 . . . 




» . . . 




» • • 




** . • 





»t 

30 Octob. 
15-31 „ 
17 Octob. 



Alnus incana. 

T * ... lO JU 81 «.»• ay .... a. 

A. • . . 26 Maj .... 14 Maj .... „ 



J9 



Amygdalus Persica. 
C. . . . Mest bortfrusen. 



B. 2:o . 

O. . . . 

v. 



• • • 



n 



Anemone Hepatica 

. . 18 Apr 

. . 2 Apr 

. . 18 Maj .... 



99 

?5 



• • • • 



1» 



— 433 — 

L&dprickniaK- Blonoiag. FroktnogoMå. 

Chrysantbemam Leacantbemum. 



Loffalloing. 



R 

8. 
T 
Z 



• • • • 



• • 



C 

a 



c 

H. 
M. 

a 
p. 

B. 

B. 2: 
V. 

z. 

A. 



K 



u • 



o. 
p. 

R. 

8. 
V, 

z. 



• • • 



o. 
p 

R.3a> 
U 



• • 



• • • 



• • • 






• • • ■ 



5 Juni 
. ... 16 Jani 
.... 20 Juni 
. ... 23 Juni 



■ • ■ 



■ • 



• • • 






• • • 



• • • 



. • . • 



V 
» 
»> 
» 



24 A pr. 



Golcbicum autumnale. 

. . 28 Äug. • • • slutet af Juni 

27 AUg. ... yy 



• é 



• . • . 



97 



. • 


. 7 Maj. 


# 


• • 


» 




• . 


• »» 


• 


• • 1 


9J 


• 


• . 4 


>» 




■ . < 


yy 


» • 


\:o . 


v 




• . 


n 


■ • 


• • 


w 


» • 


• • 


9J 


• 



Gonvallaria majalis. 

■ . 24 fl8J .... 



30 Maj . 

25 Maj . 
1 Juni 

31 Maj . 
1 Juni 

26 Maj . 
20 Maj . 
30 Maj 
10 Juni 



» • 



• . • 



. • 



99 



. . 15 Sept. 

• • 99 



99 



Gornua sangvinea. 
20 Maj .... 1 Juni . . . 



w 



. • « • 



10 Ootol». 



Gorylus Avellana. 



w • • 


• • 16 Apr. • • • ly . . • 1 


>f 


20 Maj . . 


. . A fliaj ••«• yy ...1 


n 


24 Maj . . 


• • f% • • • • yy ... 


99 


14 Maj . . 


. • 13 Apr. • • • yy • • . 


» 


18 Maj . • 


. « 22 Apr. ... ,, ... 


» 


16 Maj . . 


. . 24 Apr. . . • nåatan ingen frukt 


. 15— 3lOGt. 


12 Maj. . 


• . 9) .... yy • . . . 


» 


w • • 


. . 22 Apr. ... y, . . . . 


w 




Grataegua Oxyacantba. 




» • • 


. . 8 Juni . . . SO Ociob. . . . . 


20 Octob. 


>> • • 


. . 18 Juni ... y, . . . . 


n 


20 Maj . . 


. . 9 Juni • • • ^ . . . . 


99 


21 Maj . . 


. . yy • • • • II . . . « 


99 


26 Maj . . 


. . 20 Juni . • . medio Oct. . . . 


1 Not. 


15 Maj . . 


»•••' » .... 


99 



— 134 — 



Lttftprickniag 



f>» • • • 

H. • • • 

O. . . . 

»9« • • • 






BbmniBg. ViMiktniugDMU 

Grooaé v^rnes. 

• • • • bo Apr* • • • I» 

• • • • ■jc\ Apr» » • • M 

• • • • 'IV A pr* • • • M 

• • • • 4^ A pr» • • • M 



Umiaing. 



• • • ■ 



• • • 



• • 



n 

n 
n 

n 



MM 



CynanehuiD ViBcetozieum. 



H 



« • • • 



n 



• • • • 



6 Jani « . • 



*> 



• • • • 



c. ... 11 Mai. ... 12 Juni ... 9 Sept. 

H 



• ■ • • 



• • • • 



6 Juni . . . 



• • • • 



28 Ociob. 



C . 

R . 

S. . 

u. . 
z. . 

A.. 



3 Maj 



» 



26 Äpr 

5 Maj 

6 Juni 



Dapbne MezereuBL 

. . 21 Apr. . 
. . 19 Äpr. . 

• . 21 Apr. . 
. • 20 Apr. . 

• . 21 Apr. . 
. . 16 Maj . . 



19 

20 Juli 



n 



15 Ociolk 



Diantbas Caryopbyllus. 



O 
R 



• • • • 






. ... 14 Jmi 

8 Juli 



• • . • 



>9 



... 






C. . 



Dictamnus Fraxinella. 
„ .... 11 Juni ... 14 Octob. . . ejaanud.2Nor4 



O 

s 



. • • . 



... 



>9 



Digitalis purpurea. 

• . . 16 Juni ... „ 

. . . 29 Juni ... 12 Aug. 



.... 



)> 
» 



a 

H. 
R. 
8. 
T. 
Z 





Epilobium angustifolium 


Maj. 


... 28 Juni ... „ 




... 5 Juli ... 1, 




... 2 Juli ... „ 




... 27 Juni ... 2 Aug. 




... 28 Juli ... ,, 




. . a 2« Juni ... „ 






E q u i s ©- 



— 135 — 



Ldfspricknio^. 

C. ... 13 Maj . . 

19. • • . 

u. . . . 



Blom o i Dg. Froktmognad. 

Equisetum arveose. 



Löflallniag. 



»♦ 






1 Maj .... 
. början af Maj 






• • • • 



99 






• • • 



o. 
p. 

R. 2:o 
T. . . 
U. . . 



i 



.xm.. . . 



C. . 

M. . 

o. . 

p. 

8. . 
T. . 

u. . 



Evonymus europaeus. 

C. ... 28 Apr. ... 16 Juni ... 30 Octob'. .... 24 Octob. 
R. 2:o' . 17 Maj .... 20 Juni ... 29 Sept slutet af Oct. 



Fagus sylvatica. 



R. 2:o . 20 Maj (planterad) blom made ej 



» 



. . 1 Nov. sutto löf- 
ven torra. 



6 Maj 



yy 



19 Maj 



(bl 






Fragaria 


Vesca. 




. . 26 Maj . . . 


„ • . . . 


>? 


..15 Maj . . . 


„ ... 


?» 


. . 30 Apr. . . 


yj . . . . 


» 


. . 26 Apr. . . 


. 15 Juni . . . . 


j> 


. . 4 — 17 Maj. 


. 30 Juni . . . , 


j> 


omning?) „ . . 


. 20 Juni . . . 


?> 


. . 18 Maj . . . 


. 30 Juni . . . . 


» 


• • »» . • . 


. 22 Juni . . . 


• yy 


. . 21 Maj . . . 


„ . . . . 


99 


. . 20 Maj . . . 


1, ... 


» 


. . 4 Juni . . 


. 6 Juli . . . . 


» 


. . . 6 Juni . . 


» . . . . 


» 



Fraxinus excelsior. 



31 Maj . . 

25 Maj . . 

27 Maj. . 

1 Juni . 

25 Maj . . 
1 Juni . 

26 Maj . . 

>7 • • 



91 

25 Maj 
19 Maj 
21 Maj 

17 Maj 



Fritillaria im 

C. ... 15 Apr. ... 30 Apr. . . 

i full blomma 8 Maj 



99 



perialis. 

i slutet af Juni och 
i Juli. 



'm ... 



Fritillaria Meleagris. 

jy • . . • Iv MSJ . • • • 



>• 



... 



O/pers. af Kongi. Vei^^Akad, Förh. 4 Arg, N:o 5, 



28 Sept. 

20 Octob. 
1 Octob. 



» 



>» 



i 



— 436 — 

Lifsprickoiof. BlaaBBing. FraktmogaaJ. 

Galanthai nifalit. 

« 

C. ... i slutet af Mars 2 Apr. ... 20 Judi .... 2 Juli. 

H« .•• yi ••.• o Apr» . • • yi 

^^« •*. M ..•• v ApFé ... M 

Jt . •*. •. ••••AO a pr» • • • aa 



• • • ' J9 

.... y. 



.... 



9» 



Oeranium sylfaticam. 
R. 2:o • jf .... 2 JuDi ... 17 Juli 

iCl. ••. yj .... 7 JUDl . . • yy 



. . . . „ 

.... yy 



Gladiolus communis. 
C ... 26 Apr. ... 28 Juni ... ,, ... bOrjan af Juli. 



n. . . . 


99 


o* ... 


99 


^« . • • 


99 



Glechoma bederacaa. 

. « v JHBJ .•.. aa ..«• aa 

. . ^%M JH81 .... aa •«•• aa 

. \\r JHaj •*.. aa •«•« aa 



Hedera Helix. 
C. Led betydligt under föregående vinter. 

•9. • . • O Aiaj a... aa •.•• aa •••• .. 



Helianthemum vulgäre. 

\j» ••• y% •... O Juni . • « ay 

R. 2:o . yy .... 12 Juni ... 25 Juli . . . 



... 



Helleborus foetidus. 
C. ... 16 Apr. ... 20 Apr. ... ,, 



Helleborus niger. 

C. . . yy , , i Dec, 2 Apr. ocb „ 

åter hela Octob. 



... 



Hemerocallia fulva. 
Z» » , . „ .... 21 Juni ... y; 



Hypericum perfaralum. 
R. 2:o . ,, .... 6 Juli .... ,, 



99 
99 



»9 



99 



99 



• • • 



99 



— *37 — 

LöfsprickDiog. Bkimniog. Fmktmugoad. Ldffallniog. 

iuglana regia. 

... 1 Juni ... ,, .... 16 Octob 50 Octob. 

. • . 26 Maj .... 14 Maj .... ^j .... ,, 

■:o . 6 Juni ... yy .... y, .... 15 Oei&b. 

kroii#n både lidit under 
vintern. 



Kerria japODica. 
^rtfrusen till ett qvarter ofvan jordan. 



Lamium albani. 



Ligustrum vulgäre. 

• . . 14 Maj .... 6 Juli. ... yy .... „ 

• . • *^ maj .... >••... yy .... yj 

a) . 15 Maj .... „ . . . . „ . . ej ännu d.7Nov. 



Lilkum candidum. 

. . 28 Apr. ... 22 Juli • . . • ., .... „ 

. I) .... éC7 Juli .... yy .... 

•C . ^y .... 1 AUg. ... yy .... 



I 






1 Aug. ... „ 



JJ • • • • » ^«>K* ..• M «... yy 



Lonicera Periclymenum. 

. . . 22 Apr. ... 23 Juni ... „ 

.... 13 Juli .... 



y> 



yy . . . . AO «U11 .... aa .... aa 



Lonicera Xylosteum. 
• • . 22 Apr. ... 5 Juni ... jy .... ,, 

M> . före 17 Maj . . före 16 Juni . 31 Juli .... slutet af Oct. 



Menispermum canadense. 
. . . 1 Juni ... 20 Aug. ... ,, .... 30 Octob. 











Morus. 


alba. 












• 
• 


• 
• 


12 
28 


Juni . . 
Maj . . . 




. . 1 


Sept. 


• 




• * 


» 
» 



Morus Digra. 
teti krortfrusen under vintern. 



— 138 — 

LuTsprickoiog. Blonniiig. Fraktmogoad. 

Narcissus Pseudo-narcissus. 
C ... 20 Apr. ... 2 Maj .... ,, 

^^. .•* yy at*. <!to Apr* • . ■ •■ 

R. 2:o . ,, «... 18 Maj .... 
U. . . . 8—10 Maj . . 25 Maj . . . . 



30 Juli. 



. . . • 






. • . • 



9J 
7> 



8. 
T. 






.... 



Nuphar luteum. 

21 Juni . . . 

22 Juni . . . 



9f 



79 



Omphalodes verna. 
C. ... 29 Apr. ... 10 Maj .... ,, 



97 



8. 



C. 



» 



Onobrycbis sativa. 
. . . 16 Juni ... 15 Aug. 



99 



... 



Orobus vem DS. 

6 Maj .... yy 



yj 



(/. . . 

9. . . 



M 

R. 2.0 



Papaver orientale. 

1 Maj .... 14 Maj .... 6 Aug. 
y, .... 20 Juni ... 12 Aug. 



6 JuK. 



• • • • 



99 



Paris quadrifolia. 

, t m * ZJ MdJ .... yy 

. ... 26 Maj .... 20 Jali 



* • • 



99 



u. 
z. 



• « • 






. ... 14 Maj . • . 
. . . . 5 Juni . . 



Obs. 

vid KbfstenalLind i 
TjellmoScnöst.GötbL 






5» 
99 



Philadelpbus coronarius. 




C. . . . jy .... 22 Juni ... ,, . . . 




H. . . . ,y .... 29 Juni ... ,, . . . 




P. ... 17 Maj .... 28 Juni ... „ . . . 




R. . . . ,, .... 22 Juni ... y, . . . 




R. 2:o . 12 Maj .... 29 Juni ... „ 





... 



Pinus Larix. 

^ aiaj .... yy a... yy 

25 Apr. . . 25 Apr. — 1 Maj . „ 

yy .... <^ V Aiaj . • • • .. 

R. 2:o . 14 Haj. . . . 



C. 
P. 
R 



. ... 



.... 



... 



?y 
?» 



U. ... 10 Maj. . . . 



n 



» 



.... 



v 



» 



. . . 1 Nov. gam- 
la träd. 



99 



— <39 — 



Lubprickoing. 



M. • • 

R. 2:0 



Blomniog. FniktmogBad. 

Plantago major. 
,, .... 21 Juni ... jj 

•• • • • . / Jvlll .... •• 

n .... början af Juli . 26 Juli 



Luffa U Q ing. 



Polemonium caeruleum. 



O. 



•7. 



R. 



M. . . 
O. . . 
P. . 

R. 2:0 



i 



c. . 

H. . 

M. ■ 

O. . 

P . 

R. . 

R. 2» 

U. . 



I 

A. 



H. 

S. 

z. 






.... 20 Juni 
.... 12 Juni 
. ... 20 Juni 



n 



. • • 



... 



6 Aug. 



gi m ... yj » m » » i^ JUni ... ff 

^i. ... jy ....loJuni.*. 19 

O. 2:0 . 4 Juli (blomning?) ,,.... ,, 



• • • 



Populus alba. 



1 Juni . . 



» 



?j 





Primula elatior. 


„ ... 


. «j a&aj .... f^ 


yy • • 


. . 12 Maj .... 99 


v • • 


• . *Y A pr. ... 99 


,, ... 


> •« 4 Maj .... 99 


>j ... 


• iiMaj.... 99 


15Maj(blomn.?) „ .... „ 


?> • • 


. . lo Maj . . . . 99 




Prunus Padus. 


„ ... 


. 22 Maj .. . 


?» 


11 Maj . . . 


. 29 Maj. . . 


)> 


19 Maj. . 


. . 7 Juni . . 


' • yy 


20 Maj . . 


. . 24 Maj . . 


' • » 


17 Maj . . 


. . 28 Maj. . 


• • yy 


16 Maj. . 


99 ... 


' • j» 


12 Maj . . 


. . 24 Maj . . 


. . 21 Juli 


2 Maj . . . 


. . 99 ... 


► • >» 


4 Maj . . 


. . 27 Maj . . . 


' • »> 


>» ... 


. . 4 Juni . . 


' • >? 


» • • 


. . 10 Juni . 


• • » 



yy 



Pulmonarta officinalis. 

. « . « o Maj .... 99 

. ... 22 Apr. ... 20 Juni 
. . . . ^3 i%pr. ■ * . 99 



. . . . 



. . . . 



. . . . 






. • . • 



• . » 



. • . 



yy 



med 
hvita blommor. 

?) 



• • . 



. • • 



31 Octob. 






6 Octob. 

12 Octob. 
12 Octob. 

» 



7» 



— 4*0 — 



iniaf. FinktaMgaad. 

Pyras Mtlas (YiBtflr-CaWill). 

IL .... 25 Maj ... • 3 Jnpi 

20 Haj .... 2 JuDi 

Z •• .... 3 Jnoi 



UAIIaiiif. 



• • . 



v 



... 



99 
99 
99 






»9 
99 



Quercaa Robur. 

H. .... 25 Maj .... 30 

M 23 Maj .... ff 

%3* . • . . 23 Maj • • . . )f 
P. Unga 18 Maj, gamla 28 Maj „ 
A. 2«0. . . 23 Haj • • . • ff 



• • • 
\ 



... 



... 



99 • ' 


. . . ff 


99 • ' 


. . . ^ 


99 


. . . „ 


99 • ■ 
99 • • 


. slatetafOlt. 



Ranonculua Ficarla. 

\/» . . . . •»D A pr. • • . • 1 aiai .«. p, •••• 

•• .... éC^ Apr. •*. y^ .... 
^ .... 9 Maj . . . fOre 1 Juli .... 



R.2» . 

U. . . . 



99 
f9 
99 
99 



R. 

T. 

U. 





RbamDus Fraagula. 


99 


... 6 Jani ... ,, 


9f • 


. . . 6 Juli ... „ 


99 


... 13 Juni ... „ 


27 Maj . 


. . . 16 Juni ... 25 Aug 


99 


... 23 JuDi ... „ 


22 Maj . 


... „ ... „ 



99 
99 
99 

25 Oku*. 

99 

99 



Ribes Grossularia. 



• • . • 



?? 



D. 



Ribes nigrum. 



9» 



C. . . . . 2 Maj . 

D 5 Maj . 

*•*.• »• . 

M 30 Apr.. 

O. .... 10 Maj . 

* 27 Apr. • 

R 13 Maj . 

S 11 Maj . 

U 14 Maj . 

y 15 Maj . 

A 10 Maj . 



Ribes rubrum. 
12 Maj 



99 



. 19 Maj 

. 20 Maj 

. 21 Maj 

. 15 Maj 

. 23 Maj 
före 20 Maj 

. 23 Maj 



9» 



20 Juli 

99 
99 

20 Jali 

23 Juli 
14 Juli 

9» 
9) 

99 



30 Oktob. 



9» 
99 
It 
9» 
99 
99 



medio Oktob. 



99 
»t 
99 



c. 

H. 
O. 
P. 



— 4 44 — 

Lufsprickoiiig. Blomaiog. Fraktmogndd. 

Rosa centifolia. 
. 15 Maj ... . 22 Jani ... 10 Sept. , 



LufféUaiog. 



yy 



5 Juli 



20 Maj . . . 
25 Maj . . . 









Rubas idaeus. 



D 26 Äpr. 

M 17 Maj 

16 Maj 

MM* « . • • jy 

8 13 Maj 

U 18 Maj 

z „ 



. . 13 Juni 

• • j> 

. . 15 Juni 

före 1 Juli 

. . 9 Juni 






16 Juli 
21 Juli 
24 Juli 






» 



• • . 



Ruta graveolens. 
8 Juli . . . 



>7 



R. 

8. 

U. 

A. 



• • 



Salix Gapraea. 

,, .... 26 Apr. 
2 Maj .... 24 Apr. 
14 Maj ... . 28 Apr. 
.... 28 Maj 



w 



... 






C 29 Apr. . 

5 » 

21 Maj . 

Ä. . . . . ., 



Sambucus nigra. 

. . 4 Juli 
. . 5 Juli 
. . 25 Juni 



... 



fl 



yy 
yy 
yy 



c. 
z. 



» 
» 



Saxifraga crassifolia. 

* « • * 4 JHai . • • my 

.... 13 JHBJ ... •« 



ty 



Scabiosa Succisa. 

• . . o AUff. ... yy 



s 

T »; 



>5 



Scrophularia nodosa. 

. ... 20 Juni ... ,, 
. ... 20 Juni ... „ 



... 



. • • • 







yy 



slutet af Oktob. 



• ♦ 



>7 



W 



. . 15 — 



• • • • 



31 Oktob. 



. ... 19 Oktob. 



. • . . 



... * 



99 



. . 1 Nov. under 
vintern utgången 
nflra till roten. 



... 



99 



99 



• * . • 



* • * 



99 
99 



\ki — 



Löfsprickning. 


Blomning. 


Fraktroogoad. 


Lofiall 


SecaJe 


cereale. 


(Augusti-Råg.) 




M. Äigång 4 Juni . . . . 


23 Juni 


. . . ,, . . . . 


»> 


N. Axgång i början af Juni 


20 Juni . 


. . . )9 . . . . 


9J 


O. 


12 Juni 


. . . 31 Juli . . . . 


»» 


P. Axgång 25 Maj ... . 


15 Juni 


. . . 6 Aug. ... 


JJ 


R. „ . . . . 


15 Juni . 


. . 1 Aug 


J9 


S. Axgång 1 Juni . . . . 


16 Juni . 


. . början af Aug. 


fJ 


T. „ 


15 Juni 


. . . 5 Aug. . . . 


JJ 


Z. Axgäng 4 Juni . . . . 


17 Juni 


. . . yy ... 


>f 


A. Axgång 6 Juni . . . . 


22 Juni 


. . . yj ... 


' >7 



R. 2:o 



j> 



Sedum Telephium. 
. ... 25 Juli 



... 



?) 



c. 


»J 


H. 


J) 


R. 2:0 


yy 


Z. 


» 



yy 



Solanum Dulcamara. 
. ... 18 Juli ... 12 Sepl „ 

före 1 Juli ... 15 Aug . 14 Okt. alTrusen. 
> . , , 22 Juni . . . 



» 



.... 



w 



Spartium scoparium. 
C. Borlfrusen ned till jorden. 



H. 



C 
Z. 



Spiraea h y per ici f o Ii a. 
4 Maj .... 18 Juni ... „ .... 25 Oklob. 



yj 



Si e Maria Holostea. 
. . 31 Maj 



. . • 



v 



.... 



)» 



S y m p h y t u m o f fi c i n a 1 e. 
2 Maj .... 28 Maj ... 
jy .... 8 Juni . . . 






.... 



.... 



«» 



?? 



c. 

H. 
M. 
() 



• • • . 



1 Maj 



^» 



fS Maj 
U Maj 



P 14 Maj 

R 16 Maj 



Sy ri n ga v u 1 ga ris. 



• • • 



■ • • • 



5 Juni 

6 Juni 

6 Juni 

2 Juni 

7 Juni 

3 Juni 



5 Oklob. 






24 0ktob. 



"i 



30 Oktob. 



— 1 43 — 

Lorsprickoing. Blomuiog. Fraktroognacl. Löflallning. 

Syringa vuJgaris. 

II. V«0 . . yj .... 7 JUDl • • • ,y .... j, 

fi 10 Maj .... 9 Juni . . ännu ej mogen i Slutet af Okt. 

början af Nov. 

1^ 12 Maj .... „ . . „ „ 

? 4 Maj .... 6 Juni . . „ .... „ 

^M ' .... jy ....11 JUni . . yy .... yy 



Taxus bacca ta. 
C* De flesta smågrenar och barr affrusna. 



Tilia parvifolia. 
Ie« ....♦») maj.... jy .. j^ •••. .- 



Tradescantia virginica. 

Vr« ...» jf .... OJUII .. jy .... jj 



Trifolium pratense sativum. 

MåL* .... vf ....Ol JHBJ . . j. • • « • f. 

\^. .... •. .... / vUUI . . •• .... a. 

s . .... ^. ....••CO Hl o I .. .. .... .. 



Triticum vulgäre hybernum. 

M. Axgäng 3 Juli .... 11 Juli . . „ .... „ 

O. yy ... 22 Juni ... 13 Aug 

P. Axgång 26 Juni .... 3 Juli ... 20 Aug 



Tulipa Gesneriana 
C 17 Apr 20 Maj . . . 9 Aug. 

1^. .... •• ....^3 XH81 ... .f 

R. 2:o . . „ .... 29 Maj . . . 20 Aug. 



... 









Tussilago alba. 
.. . . . . lO Apr. ... ^^ .... yy 



Tussilago Pelasiles. 
Ä. .... yy . • • • 25 Apr. ... 99 .... f, 

i6> .... >f ....Il Maj ... 99 .... ^9 



Ulmus campestris. 
[«1 20 Maj .... 99 ... f9 .... ,9 

1^. .... 14 Maj .... 99 • * . 99 .... 99 



Löfftprickoiug. 

S 20 Maj . 

U 15 Maj . 



— U4 — 

BlomDiDg. Fruktmognad. 

U]mu8 campestrjs. 



Lufféilniag. 






5> 



• • • • 



99 



Vaccinium Myrtilius. 



»9 



H 

M 

O 

R „ 

R. 2:o . . 12 Maj 
S „ 

U 16 Maj 



. 15 Maj 
. 20 Maj 
. 20 Maj 
. 22 Maj 
. 18 Maj 

99 

. 22 Maj 



99 
99 

99 

7 Juli 
12 Juli 

99 



• • • 



• • • 



»9 
99 
99 
99 



dutet af Okiob. 



99 
99 



C 18 Apr. 



Veratrum nigrum. 
. 22 Juli ... 1 Scpt. 



6 Oktob. 



M 

S. 



99 

99 



Verbascum Thapsus. 

. . 12 Juli ... „ 
före 1 Juli ... 17 Aug. 



C 10 Maj . . 

H „ 

M 20 Maj . . 

P 19 Maj . . 

S 28 Maj . . 



Viburnum Opuius. 

17 Juni . 
22 Juni . 






9' 



C 27 Apr. 

O 

^ • . . . 



?1 



v i n c a minor. 

3 Maj . . . 
20 Apr. . . . 
10 Maj . . . 15 



»> 



Sept. 



• • • • 



• • • 



99 
99 



30 Oktob. 

99 
99 

20 Oktob. 



5' 



\j* . . . 

H. . . . 
O. .. . 
P .. . . 

R. 2:o . 
U. . . . 
Z. . 



Viola odorata. 

13 Apr .... 30 Apr. . . 
y% . • . . éd*T Apr. . . 
f« ••.•ii3laj .. 



71 



. ... 20 Apr. 

. ... 23 Apr. 

. ... 15 Apr. 

.... 3 Maj 



1» 



24 Juni 



»1 



9» 

yj 
)• 

99 

I 

'9 . 

99 



rz5 



— 4 45 — 

5. Geologiska notiser. — Ur ett bref frän Sir R. 
McEcmsoif meddelade Hr Loyén, att man nyligen gjort i Eng- 
land den märkvärdiga upptäckten af lemningar af fiskar i den 
silurLska bildningens äldsta lager. »Taggar af en Onchus haf- 
va. pä tvä olika lokaler, blifvit funna i lägre siluriska berg. 
Arten är föga afvikande frän dem jag beskrifvit frän Ludlow- 
formationen, hvilket talar far enheten i systemet.» 

»I lägre siluriska lager har man äfven funnit en Ophiura, 
som Professor E. Forbbs finner knappast skiljaktig från en af 
Edra nordiska arter, hvilket leder till märkliga slutsatser öf- 
ver det siluriska hafvets klimat.» 

Dessa och flera vigtiga upptäckter äro frukter af den 
vidsträckta och noggranna geologiska undersökning, som nu pä 
statens bekostnad utföres i England. 



Akademiska angelägenkeler. 

Pracses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat 
inländska ledomoten af dess 9:de klass Hr E. G. Geijer den 5 
Maj, och utländske ledamoten af dess 3:dje klass, Hr H. P. 
Gambey. 



Skånker. 

Till Vetenskaps- Akademiens Bibliothek. 

Transactions of the Royal Irish Academy. Vol. XXI. Part. 1. 

Dublin 1846. 4:o; samt 
Proceedings of the Royal Irish Academy. 1846. Vol. III. Part. 

2. Dublin 1846. 8:o. och 
— — 1844-45. N:o ^. — Af Akademien, 
Prnccrdings of the Acadrmy of Notural Scicnres of Pliiladelphia. 

Vol. III. N:o 4, 5. — Af Akademien. 
Biiljclin de la Socii/le' Gcfologique de France. Ser. II. Tom. IV. 

FtnilU-s 1—7. Paris 1847. 8:o. — Af Societeten. 



— U6 — 

D. Dale Owen, Report of a Geological Eiploration of part of 
Jowa, Wisconsin and Illinois. — Genom F. Staternes Sön- 
dcbucL 

MvBCBiso:*, Rod. Iiupey. On the Silurian Rocks aod their As- 
sociates in parts of Sweden. London 1847. 8:0. — jtf^ For^ 
/altaren. 

Palmstedt, c, Berättelse oro åtskilliga iakttagelser med afseende 
pä slöjderna, samlade noder en resa i Tyskland, Belgien och 
Holland. Stlim 1847. 8;o. — Jf Författaren. 

Blttt, M. Nvus., Norsk Flora. H. 1. Christiania 1847, samt 

Brocb, o. J., Lovene for Lysets Fortplantelse. Christiania 1847. 
— j^f ColL jécad. i Christiania. 

BouTiGNY; P. H., Nou velie branche de Physique, ou Étiides snr 
les corps å Tcftat spheroidal. Paris 1847. 8:0. — Af För- 
fattaren. 

Gbecb Delicata, Rendiconlo terzo contenente la descrizione 
dclle coltivazione fatte duranle Tinverno e la primavera 
del 184() nel campo speriinental della Sociela Economico- 
Agiaria del Gruppo di Malla, och 

— — Della possibililh di ottenere acqiie zampillanti forando 
il snolo del Gruppo di Malla ossia di aveie pozzi Modenesi. 
Multa 1840. 8:0. — yif Författaren. 

Coii)iiierc'e-(>oIIegii Undti cluni^u Berältcls